X
Jag har läst psykologi. Men jag är inte en psykolog på grund av det. Däremot har livet lärt mig många saker. Det har funnits en person som vi har stöttat i många år. Elisabeth och jag. Vad som utmärker personen X är att personen ifråga har kört fast i det förflutna som sträcker sig nästan 45-50 år tillbaka i tiden. Man kan likna det med när en bil kört fast i lera och hjulen spinner men tar sig inte därifrån. Dvs historierna som vi hört har varit ungefär detsamma jämt och ständigt. Jag/vi har verkligen gjort försök att få personen X att gå vidare. Personen X påstår att det behövs inte. Ju äldre vi har blivit desto jobbigare är det att lyssna på samma sak hela tiden. Det värsta av allt är att X inte inser det själv. Senaste gången försökte jag övertyga X att söka hjälp. Men det går inte. Det är mycket negativa saker som X framför. Man orkar inte lyssna på det hur länge som helst. Risken är att det negativa överförs på den som lyssnar.
Under den tiden jag fick min hjärtinfarkt så fortsatte X att rapportera om sitt liv, i mycket negativa former. Då fick jag nog. Även Elisabeth. Jag har försökt gång på gång att få X att förstå att de val X gjorde i förfluten tid brottas X med än idag. Är det någon som bär skuld till detta så är det X själv. Vi kan inte förändra. Det är endast personen själv som måste/kan göra det. Vem vill höra negativa saker ständigt och jämt? Inte vi i alla fall. Ibland måste man ta en paus för att överleva. Nu idag har vi gett upp angående X. Men det ska Gud veta att vi har verkligen försökt att stötta, trots att X aldrig gett något tillbaka. Det är sorgligt. Mycket sorgligt.
ROGER.
Kommentarer
Trackback
