KANIS

 

Älvsbyn 1970-tal

 

Älvsbyn 1960-tal

 

Älvsbyn 1960-tal

 

Storforsen

Bredsel, Storforsen.

ÄLVSBYN

 

Älvsbyn

 
Det undre: utsikt från turisthotellet.

Älvsbyn ("Bojn")

 

Älvsbyn - 1907

 

"Elfsbyn"

 

MUSKUS - byn med anor

 
 
 
Noréns barndomshem är en av de allra äldsta gårdarna i Muskus med anor
från 1500-talet.
 
Muskus är en av de allra äldsta samhällena i den vidsträckta Älvsbykommunen, ligger liksom en ö, omsluten av vatten på alla håll, men har bevarat sin karaktär av fastland. Det är en liten idyllisk plats, med blånande böljor, barrskog och slättland med en skarp skuren bergskedja runt om. Det är också en gammal odlarbygd, där bördiga sädesfält och slåtterängar fullständigar det myller av grönskande liv som utvecklar sig under några korta varckra sommarmånader.
 
Ännu ligger Muskus denna sista majdag något kal efter den hårda vintern och en blåsig och kall vår, men sommarvärmen har nu kommit på allvar och så länge till dröjer det inte, innan det grönskar och växtligheten börjar skjuta fart. Här och var är man ute och påtar i landen, och ute i arbete på gården finner vi också åttiofyraårige Anders Norén, han fyllde år för övrigt den 1 juni, och får en liten pratstund med honom. Samtalet flyter in på gamla tider, sedan vi fått veta att han tillsammans med en broder övertagit hemmanet efter sin moder, när hon 1899 gick bort, fast Norén 1941 överlät hemmanet åt en av sina söner, som i sin tur överlåtit det åt en svåger. Gården är en av de äldsta i Muskus med anor från 1500-talet, men är välbehållen och står där som en påminnelse om dem som under hårda betingelser började bryta mark i ödebygden och förvandlade den till en av de intressantaste kulturbygderna i denna landsdel.
 
Norén har mycket att berätta om gamla tiders besvärligheter. Den stenbundna marken norr om Korsträsk gjorde det omöjligt att köra häst och vagn till Älvsbyn sommartid. Alla stora transporter skedde på vinterföre över Muskusträsk och Lappurträsket, de båda Korsträsken och vidare ner till Älvsbyn. Och likväl gjorde oftast varje familj ett par resor ner till Piteå under året,, och i mycket trängande fall fick man utföra denna långa resa med häst även sommartid. Norén har arbetat i skogen i 48 år och att det inte bara var sötebrödsdagar framgår av det han har att säga. Närmast får man väl intrycket av att folk vid sekelskiftet mera var angelägna om att de hade ett arbete än förtjänst det gav. En vinter gav förtjänsten för en häst och 2 man endast 220 kronor, under det att den snörika vintern 1894 gav Norén och hans broder som också var ute med en häst 630 kronor, trots att säsongen var tidigt slut, den 7 april, anger Norén som ett bestämt datum.
 
Vad berodde en sådan skillnad på? Troligtvis på grovleken av virket. Det förstnämnda året var det endast småvirke, under att det 1894 var fråga om grovt virke, och därtill hade man 40 procents tillägg på grund av snösvårigheter. Och 630 kronor i förtjänst för 325 träd ger en liten aning av timrets betydande grovlek, i medeltal kring 30 kbf. per träd. En och annan strapatsrik färd i snöyra och vintriga förhållanden kan också Norén berätta om, likaså om de många besvärligheter man hade, innan man timrat sig en koja och kommit igång med arbetet. Men detta tillhör nu en svunnen tid för honom. Nu intresserar mera alla de många sysslor han har att hålla på med, en cyklelfärd till Älvsbyn är lika enkel i dag för honom som den tiden han var tvungen att gå den långa sträckan, fast nog blir det väl helst att anlita bussen, när det gäller längre färdsträckor. Fisket vårdar han sig särskilt varmt om, lägger ut sina nät och ryssjor. Denna dag hade han plockat upp ett 10-tal jämnstora gäddor ur Muskussjön.
 
Norén är en intresserad amatörfiskare och hade
några nyfångade gäddor att visa upp. Särdeles stora
var de inte, men så håller väl Muskussjön på att vara
tämligen utfiskad.
 
I sitt barndomshem trivs han, ungdomlig och spänstig som han är trots de 84 åren. Där disponerar han den ena halvan av barndomshemmet, sköter sitt hushåll själv, och tar dagen som den kommer. Det är en kärngubbe i ordets rätta bemärkelse, lika fast och stark som furan på den mark han trampat en hel lång mansålder. Faktiskt kan man säga att de 84 åren inte satt så djupa spår efter sig ifråga om krafter och hälsa och det goda humöret, hur många hårda duster med en ogin natur han än haft. Och även om det kommer en dag efteråt, kan vi inte underlåta att gratulera honom att han ännu många, många år får njuta sin ålders afton i den miljö som knyter honom fast med så många vackra minnens band.
 
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 4 juni 1955. 
 
 

Älvsbybesök

Fina Älvsbyn har i dag haft besök av hortlaxarna Rogge & Bettan. Med oss i baksätet fanns naturligtvis en termos med kaffe. Vi gjorde bl a ett besök på Ruth och Felix grav på kyrkogården. Tänk att det förflutit över 30 år sedan de båda gick bort. Jag gjorde alldeles ensam - Elisabeth vill gå till bilen - en runda till Elisabeths far- och morföräldrars viloplatser. Axel och Elma Lundgren var Elisabeths mormor och morfar, Linus och Svea Öhlund var hennes farmor och farfar. Linus Öhlund dog samma år som Elisabeth föddes, 1958. En smått kuriosa detalj i sammanhanget, är att Linus bror, Hilding Fabian Öhlund (1907-1968) och hans hustru Agnes Johanna Öhlund (1907-1994), bodde i vårat grannskap i Hortlax under min barndom. Linus och Svea samt även Hilding och Agnes hade sina rötter i Arvidsträsk.
 
Älvsbyn visade upp sitt bästa sorts ansikte när vi kom.
 
Elisabeths morotskakor passade utmärkt till kaffet.
 
Fikastunden "råkade" bli alldeles i anslutning till gamla hederliga Forum.
 
Det var mot denna ingång som vi brukade backa våran orkesterbuss. Det var
uppför dessa trappor som vi släpade våra instrument och högtalaranläggning.
 
Ett stenkast från Forum ligger Polar Hotel f.d Hotell Sparta, där jag också
trummat mig fram genom åren.
 
Kyrkogården, Älvsbyn.
 
Felix och Ruth - Elisabeths far och mor. För tidigt bortgångna, Felix 60 år, Ruth 49 år.
 
Färden fortsatte mot...
 
... den viloplats där Axel och Elma Lundgren ligger, samt deras dotter Britt.
Axel och Elma är Elisabeths morfar och mormor, Britt hennes moster.
 
Vilorummet för Linus och Svea Öhlund från Arvidsträsk. I graven till höger
vilar dottern Valborg och hennes man Johan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Älvsbykorpen

Mats Öhman och Staffan Josefsson förde Vistträsks färger i topp
i Älvsbykorpens bordtennis. Staffan dessutom mästare i den singelcup
som avslutade säsongen.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 30 mars 1972. 

Älvsby-Neon

Med neon...
 
Utan neon...
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST. 

Filmstjärnedasset i VISTTRÄSK och mycket, mycket mer...

Jag, gumman, en kaffetermos och en kamera åkte till Vistträsk idag. Åjo, bilen följde ju också med, naturligtvis. Den var så illa tvungen. "Elfsbyn" mötte oss varmt välkommen med sina 17-18 plusgrader, samt en  slösande sol, gröna björkar och en himmelsk himmel. Första anhalten/nedslaget blev hos Solbritt och Kjell i Muskus. Där pågick en febril veksamhet: Göran och Erik höll som bäst på med att sätta tapeter i Solbritt och Kjells stuga. Göran är Elisabeth och Solbritts brorsa, Erik hans son. Senare styrde vi färden till ännu ett av Bettans syskon, Ulla-Mai, som tillsammans med maken Roger bor i ett charmigt äldre hus, som en gång var en sybehörsaffär. Reklamskylten som en gång prydde ingången, har Roger sparat i sitt förråd. Roger och jag begav oss ut på upptäcksfärd runt om i Vistträsk. Många fina gamla miljöer som jag tursamt nog fångade i min kamera. Hela bygden äger en gammal historia, inte minst Muskus där svågern och svägerskan bor.
 
Ja, vad säger man? I alla fall jag faller till föga, när jag ser detta underbara.
 
Den dagen då GUD skapade jorden, tänkte han extra noga på Muskus.
 
En båt vid sin brygga. Ett berg som nuddar de blå himlavalvet.
Gamla byggnader vid Muskussjön.
 
Mjölkbordet, som en gång fanns i varje by.
 
Vid Muskussjön...
 
Fotograferingsmannens fötter, av storlek 41. Detta var den enda delen av
fotograferingsmannens kropp som badade, den andra delen väntar till senare.
 
Vackert, är bara förnamnet.
 
På besök hos Roger och Ulla-Mai.
 
En dörr som gömmer på en liten hemlighet...
 
Här är du inte ensam när du sätter dig ner. Här finns alla de vackra film-
stjärnorna från förr som håller dig sällskap.
 
Till höger om toarullen ses Tarzan apornas son med sin Jane. Du är alltså i
trygga händer i detta dass. "Me Tarzan - you Jane"... kan man skrika när
allt är över.
 
Ur svågern Rogers gömmor plockades detta fram. I sin originalkartong har Vauxhall-
märket vilat i många år.
 
Så åkte vi iväg i svågerns bil. Och gjorde nya spännande upptäckter, i omgivningen.
 
Och ser man på, nya filmstjärnetapeter. Glöm Hollywood - åk till Vistträsk det
är där de stora filmnamnen håller till.
 
Filmstjärnedassets tillkomstår: 1890!
 
En gammal Amazon, med lister av krom... Jovisst är dom goa dessa gamla
Amazoner...
 
Ack du ljuva tonårstid. Jag hade ingen Puch Dakota, jag hade en röd Puch Cross -67:a.
 
Ett bortglömt stackars strykjärn i sitt skyltfönster. Sa jag skylt? Jag menar fönster...
 
Stället vi besökte hade en förunderlig vy ut över vattnet och bergen i bakgrunden.
 
------Foto: ROGER LINDQVIST-------------

Älvsbyn 1906

 
 

Sångstjärnan: TUTTAN RENHOLM / 1961

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Maj 1961.
 
TUTTAN RENHOLM - vars förnamn egentligen är Margareta - var en barnstjärna i slutet av 50-talet. Tuttan Renholm sjöng även med Yngve Forssélls orkester. Margareta Bäckström är hennes fullständiga namn. Och vad jag vet, så tar Margareta ton än i denna dag. Hon gjorde även några skivinspelningar, på samma skivbolag som bl a Gunnar Wiklund. /Roger.   

Radiocentralen Älvsbyn / 1960

Två Volkswagenbussar varav detta är den första...
 
...och detta är den andra, hos en lackeringsfirma i Piteå. Jag gissar på Tycko Jonssons
billackering . eller sonen Börje Jonsson på Berget? Är det någon som har något
annat bra förslag?
-----------------------------------------------------------------------
Tack till Jan Öberg, för de fina bilderna som jag fick låna. /Roger. 

The Steelmen i ny upplaga

The Steelmen i delvis ny upplaga. Orkesterledaren Ulf Jonsson till höger och
sologitarristen Ove Sundström flankerar nykomlingarna i gänget trummisen
Leif Johansson och kompgitarristen Beng-Olov Callin.
 
Poporkestern The Steelmen från Älvsbyn, som lät tala om sig bland annat vid ett bejublat framträdande på Nalen i Stockholm, framträder nu med en till hälften ny upplaga. Två av orkestermedlemmarna lämnade i augusti orkestern och kvar blev endast orkesterledaren och el-basgitarristen Ulf Jonsson, 18 år, och sologitarristen Ove Sundström, 16. Nu har resterande platser fyllts av ungdomar från residensstaden. De nya i orkestern - som numera har sin huvudort i Luleå - är trummisen Leif Johansson 19 och kompgitarristen Bengt-Olov Callin 18. Därmed är pojkarna åter beredda att servera sin ungdomliga publik runt de norr- och västerbottniska bygderna glada poptoner blandat med andra schlagermelodier.
 
Engagemangen har man varje lördag fram till påsk. Det är en grupp unga duktiga musiker i The Steelmen. Orkesterledaren Ulf Jonsson behärskar ett flertal instrument och unge sologitarristen Ove Sundström torde tillhöra en av de allra bästa i gamet. Det betyget fick han bland annat av en representant för ett av Europas största grammofonbolag. De nya i orkestern är heller inte några dunungar i orkestersammanhang. De har spelat några år och behärskar väl sina instrument.
    - Genom att vi engagerat två nya musiker i vår orkester från residensstaden, kommer vi att ha vår huvudort i Luleå, säger orkesterledaren Ulf Jonsson. Detta för att vi skall kunna ordna den samträning som krävs för att kunna prestera fullgod musik.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 19 september 1964.

The Shanes - Forum, Älvsbyn

 
------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 17 december 1965.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0