Roger Lindqvist

Det enkla kan ibland vara det mest genialiska. När grabbarna i Cool Candys började spela in sina LP-plattor i sin välkända "Go´bitar-serie", så diskuterades vad skivorna skulle heta. Det var då som nån kom med förslaget: "Varför inte numrera  dem?". Ordet Go´bitar, har jag hört, kom sig av att bandets trummis Einar Svensson ofta kallade saker för - just det: Go´bit! En skön låt på radion = Go´bit! En vacker dam = Go´bit! Så föddes det två mest viktiga PR-ingredienserna i bandets skivutgåvor. Senare skulle en viss Bert Karlsson härmas, när han började ge ut sina Mariann-skivor, som hette både ett, två, tre och fyra... Bert hade även den stora fräckheten att kalla exempelvis Jigs utgåvor för "Goabitar". Det var Einars idé, från början till slut. Einar Svensson som var Cool Candys skapare, låtskrivare, producent, arrangör, trummis och skivbolagsdirektör.

 

Det finns tankar på att göra en dokumentärfilm om Einar och Cool Candys. Jag hoppas för allt smör i HELA Småland, att detta blir till verklighet. Jag har puffat för Cool Candys och Einar Svensson i rätt många år. Han var en doldis, som behöver lyftas fram i strålkastarljuset, det är han värd. Han hade så många gåvor den mannen. Redan i början av deras Go´bitar 1 så började jag ana att det kunde göras något om bandet och dess historia. Jag var endast 13-14 år, men intresserad redan då. Idag vid mognare ålder så är jag fortfarande helt övertygad, att det skulle kunna bli en bra berättelse i både film som text, angående Einars Cool Candys.

 

Häromdagen landade ett brev i min postlåda. Inuti brevet fanns ett tidningsurklipp som Arne Nathansohn skickat till mig. Urklippet berättade om två goa musikanter som en gång ingick i gruppen Cool Candys. Den ena spelade gitarr, den andre spelade bas och sjöng. Herrarna Nathansohn/Johansson har åtskilligt att berätta om sina år i ett av våra populäraste dansband. På ålderns höst åker de omkring med sin musik, spelar och berättar historier och anekdoter om hur det kunde se ut när de turnerade, med upp emot 180 speldagar per år. /Roger.

 

Två medlemmar ur Cool Candys; Göte Johansson och Arne Nathansohn är fortfarande still going strong. Göte och Arne tillhörde den äldre årgången av det populära bandet, som föddes i Lidköping 1950. Göte Johansson är förvisso inte originalmedlem, men nära på. Han började sin bana som basist i bandet 1953, Arne anslöt sig till orkestern tio år senare. När de båda musikanterna, med de grå tinningarnas charm, plockar fram sina instrument och minns, så gör man det med både sång, musik och historier om det som en gång var.

 

Arne Nathansohn har sänt mig detta urklipp där Göte Johansson ses med sångmikrofonen och Arne med sin gitarr.

Tack Arne!

 

Sven-Eric, mannen med sammetsrösten som en gång såg dagens ljus i Halmstad, och blev en av våra stora dansbandsprofiler. I en intervju för rätt länge sedan, berättade Sven-Eric att han en gång tänkt sig en framtid som fotbollsmålvakt. Jojo, han hade ju alla chanser att mota bollar, med sin stora räckvidd. Men istället för fotbollsplaner, så nådde hans räckvidd än längre, bakom elbasen och sångmicken, på landets alla parker och rotundor. Å detta skall vi vara honom evigt tacksamma för. Sven-Eric Gissbol trakterar inte bara sin bas och sång, han kan även lira trumpet, åtminstone gjorde han det förr i världen. 1968 började Sven-Eric (som då hette Carlsson i efternamn) i Cool Candys. Det skulle bli nära tio framgångsrika år på dansbandsscenerna, innan han tog sitt farväl 1977. I samband med sitt uttåg ur Cool Candys, gjorde han en solo-LP på Frituna. Sedan så hände inte så mycket mera. Han startade visserligen ett alldeles nytt band; Gissbols, men framgångarna uteblev. Det var inte förrän man hörde av sig från Curt Haagers från Göteborg, som Svenne återigen kom tillbaka i rampljuset. Sedan följde ytterligare drygt 20 år. Idag är Sven-Eric Gissbol en glad pensionär, och kan se tillbaka på en sångarkarriär, där han inte tillhörde de mest kända, men där han ändå gjorde vissa djupa avtryck. Det kan han idag vara stolt över. Med all rätt.

 

/Roger.