The Balubas med Larry Dean / Logen Långträsk
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 17 juli 1964.
Vägen till Logen...
-------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Jannes X-tett - på Öholma
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1964.
The Balubas med Larry Dean / Pite havsbad
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 22 maj 1964.
En tidig årgång av The Shanes
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 4 april 1964.
Dick Gyllander - med gitarren i högsätet
Far och son, Dick Gyllander t.v. med sin far, Ragnar Gyllander, Moskosel.
För tre år sedan var Dick Gyllander i Moskosel 18-årig tummare. Nu är han gitarrist med internationellt-anseende. Just nu befinner sig Dick hemma. Bilden visar honom spela tillsammans med pappa Ragnar - och han vill nu in på Framnäs-skolans musiklinje för att fortbilda sig. Får han inte plats där, ja då återvänder han troligen till sydligare latituder. I vinter har han spelat bl a i Barcelona och uppträtt i spansk TV.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 13 maj 1964.
FAKTA--------------------------------------------------------------
Dick Gyllander blev så småningom lärare på Framnäs.
Han föddes den 21 augusti 1942 och avled den 24 januari 2006.
Roger----------------------------------------------------------------
Anders Baudins orkester med Birgitta Edlund
Anders Baudins orkester med Birgitta Edlund.
- Inget ont om dom "S"-märkta men plastplankestilen är inte vår avdelning. Vi håller oss till mera standardbetonad dansmusik... Säger Bo Wiklund, 18-årig studerande och pianist i "återupplivad" dansorkester - en orkester i den konventionella stilen vill säga... Det dyker faktiskt upp någon orkester då och då som inte är "S"-märkt med plastplankorna som främsta signatur. Och en konventionell orkester kan också lyckas slå hos publiken trots "gammalmodig" sättning. Som nu exempelvis Anders Baudins orkester från Piteå. Ett gäng unga musiker som startade i skolband och nu kör för fullt för fickpengens och det höga nöjets skull...
START MED SKOLDANS
Anders Baudins orkester dök upp på estraderna på riktigt 1961. Körde hårt något år och lades ned. Och har nu alltså kört igång igen. Men det hela började på skoldanser i Piteå. Det behövdes ett band och Baudin trimmade ihop en sextett av idel spelsugna grabbar.
- Vi är lika spelsugna idag som då, säger Bo Wiklund, som själv började klinka piano vid tolv årsålder. Visst är det problematiskt att kunna repetera ibland eftersom flera av medlemmarna pluggar på annat håll. Men den tid som blir ledig mellan helgernas spelningar får tas i anspråk till repetitioner.
VOKALIST SOM SLOG
Idag är bandet kvintett med vokalist. Och vokalisten kom man över helt spontant: Birgitta Edlund uppträdde i en parkkväll i somras och sjöng "Vinden talar om" vilket för de lyssnande musikerna - som redan då hade börjat fundera på ny start - talade om att här hade man en sångerska som passade i bandet. Och så är man som sagt i full gång.
- Det verkar som om vi har lyckats bra hos publiken, säger man i gänget. Många spelningar på Perudden har gett ett visst utslag på populariteten. Lyckas man där då är man bra brukar det heta bland musikerna...
- Även om vi inte håller plastplankstilen så spelar vi ändock twist och de andra tidsenliga danserna, säger man...
Vokalissan Birgitta Edlund, som upptäcktes under en parkkväll...
INTE VÄRLDSBÄST
- Men kalla oss nu inte för världens bästa vädjar man i Anders Baudins orkester. Det är så många "S"-märkta band som fått det epitetet och dom må gärna få ha det...
Nejdå, vi skall inte kalla bandet för världsbäst. Dock kan vi konstatera: Gänget är bra. Om den unga vokalissan har man hört många superlativ. Hon ligger på toppen åtminstone bland länets vokalissor, anser man bland de dansanta i bygden. Gänget består av:
¤ ANDERS BAUDIN, 20 år, studerande: kapellmästare. Spelar alt, baryton- och klarinett.
¤ BO WIKLUND, 20 år, studerande: spelar piano och vibrafon.
¤ BO ÖHRLUND, 21 år, studerande: spelar bas och sjunger.
¤ JAN LUNDBERG, 21 år, studerande: spelar tenorsax och klarinett.
¤ ROLAND NORDMARK, 21 år, bilmekaniker: sköter batteriet.
¤ BIRGITTA EDLUND, 18 år, hembiträde: gängets vokalist. Kom "grön" upp och sjöng på en parkkväll och slog direkt.
Till sommaren funderar man på en turné i Nordnorge. Om det nu inte blir fulltecknat på hemmaplan förstås...
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 25 februari 1964.
FAKTA----------------------------------------------------------------------
Sångerskan Birgitta Edlund, heter i dag Sjömark i efternamn. Birgitta, liksom
Jan Lundberg, är i dag medlemmar i Roxy storband från Piteå. Jan Lundberg
har även ett förflutet i Jannes X-tett från samma stad. Birgitta har jag kompat
vid ett tillfälle. Detta vid en tillställning på Pite havsbad, vid ett poolparty, med
landshövding Curt Boström närvarande.
Roger---------------------------------------------------------------------------
Siw Malmkvist
¤ Tweedle dee ¤ Jazzbacillen ¤ Augustin ¤ Flickor bak i bilen ¤ Tunna skivor ¤ Förälskad i Köpenhamn ¤ Läs inte brevet jag skrev dej ¤ April, april ¤ Gulle dej ¤ Bergsprängartango ¤ Den person som tillgrep en väska i grönt i kön på Centralen i går ¤ Arvid ¤ Gustav Lindströms visa ¤ Slit och släng ¤ Sprattelgumma ¤ Jon Andreas visa ¤ Regnet det bara öser ner ¤ På en gammal bänk ¤ Ingenting går upp mot gamla Skåne ¤ Paloma blanca ¤ Å mycket, mycket mera...
SIWAN - kära Du, Tack för alla de oförglömliga låtarna Du gett oss. Tack för alla de underbara åren!
SHANES - grabbarna från Toullavaara...
Tragisk skidolycka i Måttsund / 1964
- SVENSBYBO SVÅRT SKADAD I MÅTTSUND -
Civilekonom Ivan Holmberg, Luleå f d Svensbyn.
Civilekonom Ivan Holmberg, Luleå, bördig från Svensbyn skadades mycket allvarligt vid en olycka i skidbacken vid Måttsund på söndagen. Holmberg kolliderade med en flaggstång och fick svåra skallskador. Tillståndet betecknades på söndagskvällen som mycket kritiskt. Olyckan inträffade på eftermiddagen. Enligt vad Piteå-Tidningen fåt veta åkte Holmberg nerför den branta backen på vanliga terrängskidor, och nere på uppbromsningsplanet i höjd med tidtagningskuren kolliderade han med flaggstängerna som vid tävlingar uppbär målskynket. Sammanstötningen var mycket kraftig och Holmberg blev liggande medvetslös i snön.
Den skadade togs omedelbart om hand av en läkare som befann sig på platsen och som behndlade honom med hjärtmassage under färden in till lasarettet i Luleå. Vid Piteå-Tidningens förfrågan på lasarettet sent på kvällen upplyste jourhavande läkare att tillståndet var ytterst allvarligt. Holmberg hade fått mycket svåra skallskador. Någon polisundersökning om olyckan kunde inte göras på söndagskvällen, utan man inväntar dagsljus idag.
---------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 24 februari 1964.
- LIVET KUNDE INTE RÄDDAS -
Livet stod inte att rädda på 26-årige civilekonomen Ivan Holmberg, Luleå, som i söndags kolliderade med en stolpe under skidåkning i Måttsundsbacken utanför staden. Han ådrog sig en kraftig skallskada och har sedan olyckan legat medvetslös på lasarettet i Luleå, där han avled vid 4-tiden på tisdagsmorgonen. Polisutredningen som ännu inte är slutförd, visar att Holmberg av allt att döma förlorade balansen och körde mot stolpen. Om någon skall ställas till ansvar för olyckan är ännu inte avgjort.
Holmeberg var född i Svensbyn. Efter real- och studentexamen i Piteå studerade han vidare och avlade civilekonomexamen. Han var sedan ett par år tillbaka anställd vid länsstyrelsen. Den under så tragiska omständigheter bortgångne gifte sig i oktober förra året. Förutom hustrun Iris, f. Sandlund och bördig från Hortlax, efterlämnar han föräldrar, hemmansägaren Arvid Holmberg och hans hustru, samt en bror och en syster.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 26 februari 1964.
-----------------------------------------------------------------
Munksundsbil först med TV
Bernt Lundström, Munksund, har TV i sin taxibil.
Nu har Piteåbygden fått sin första bil-TV. På tisdagen gjorde Piteå-Tidningens medarbetare en provtur i den första bilen i bygden - och förmodligen i länet - som kan bjuda på TV-underhållning under körning. Det var Bernt Lundström i Munksund, som i sin taxibil fick inmonterat den lilla Micro-TV-apparat som helt nyligen har kommit ut i marknaden. Av provturen att döma går det alldeles utmärkt med television i bilar - sedan man eliminerat ev. motor- och tändningsstörningar. Huruvida flera av bygdens taxibilar kommer att följa efter och bjuda på TV-service åt kunderna är ännu obekant. I Göteborg och Malmö lär man emellertid ha tagit upp denna service rätt allmänt i taxibilarna. På bilden har Lundström fått in en perfekt testbild på sin nya TV.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 19 februari 1964.
THE STEELMEN från Älvsbyn - fick Nalen i gungning
De lever med och för sin popmusik de fyra ungdomarna i The Steelmen - Älvsbyorkestern som vågade satsa på en Stockholmsturné och fick "ekenungdomarna" på legendariska "Nalen" och "Kingside" i fullständig gungning med sina poplåtar. Det var mera än de själva vågat drömma om, när de så smått började fundera på ett framträdande bland storstadens popmusikälskande ungdomar. Den framgången var väl värd de uppoffringar pojkarna fick göra för att realisera sina önskemål. Men kanske mera än framgången - som i och för sig var en sporre - var at man fick lära sig mycket, fick en inblick i den teknik i scenframträdandet som behövs för att få denna kräsna och kritiska publik att "vagga med" i det tempo som är typiskt för dagens popmusiker.
- Vi skulle ha varit nöjda och belåtna om vi bara fått en liten applåd vid vårt framträdande på de två danssalongerna i Stockholm, säger orkesterledaren Ulf Jonsson. Nu "gungade" faktiskt den 1000-hövdade publiken mot oss, på ett sätt som gav oss chans att verkligen spela ut för fullt med de så poulära Beatles-poplåtarna.
- Det här var på sätt och vis en helt annan publik än den vi vant oss vid på vår "hemmamarknad", och vi kan inte, i varje fall inte nu, spela på samma sätt häruppe - det finns inte resonans för detta bland länets danspublik.
Från Kingside har pojkarna fått ett brev med tack för nyårsframträdandet. "Gruppen visade prov på verkligt gedigna kunskaper och är hjärtligt välkommen tillbaka då tillfälle bjuds", heter det bland annat i brevet från det kända nöjespalatset.
THE STEELMEN - Älvsbyn.
MALMBERGET BLEV FÖRSTA FRAMGÅNGEN
Under den gångna sommaren har pojkarna förhyrt gamla Hemvärnsgården i Älvsbyn som övningslokal. Där har de nästan non-stop lärt sig poptonerna och naturligvis även andra danslåtar i ett dagligt övningsprogram. Det gällde att lära sig så många bitar som det överhuvudtaget var möjligt för att fylla kravet på god musik. De som varit med tidigare i lte mer trevande orkester framträdande är orkesterledaren Ulf Jonsson och vokalisten Ulf Sundström med artistnamnet Bobby Fentone. Nya i gänget är däremot trumslagaren Jan Öqvist och sologitarristen Ove Sundström. Naturligt nog blev det till att börja med ett något trevande framträdande, men så "slog det plötsligt till".
Det var i samband med Malmbergets BD-festligheter, då den unga publiken efter dansens slut stormade upp på scenen i autografjakt på popmusikerna. De hade all möda att frda sina instrument och var närmast förlägna inför allt ståhejet med sin musik. Och att skriva autografer kändes i allra högsta grad ovant. Men det gick det också! Något liknande fick de uppleva någon månad senare vid ett framträdande i MOSKOSEL, då de även fastnade för ungdomliga autografjägare och höll på att sumpa dagens andra framträdande i Arvidsjaur.
ATT LÄRA OCH UTVECKLA SIG ÄR MÅLSÄTTNINGEN
De fyra "stålmännen" har ambitioner och de har varit i elden praktiskt taget varje helg sedan det första mera egentliga framträdandet i augusti 1963. Alltid har de varit någon spelning på gång, från Bastuträsk i söder upp till Malmfälten och Pajala i norr. Det har ofta inte enbart räckt med lördagsengagemang, utan det har också varit söndagsframträdande på olika danslokaler i länet. Men framgångarna - även om man gläder sig åt dem - tar man med knusende ro. Försts och främst vill man lära, både musiken och tekniken. Och det måste väl planera för sig för att fylla de krav som de själva anser ungdomarna har rätt att ställa på en ungdomsorkester, och kunna få medel som behövs för sin instrumentala utrustning. Det gäller att vara på alerten!
Född som Ove Sundström - men i The Steelmen är namnet "Bobby Fentone".
Förutom att Ove är bandets vokalist, spelar han även kompgitarr.
Den senaste tiden har de som representant för sin orkester haft Börje Öberg, Älvsbyn, som ordnat engagemang och deras helgturneringar. Det var också med tanke på att få se och lära av hur "spelandet" framföres på andra större orter som tanken på ett Stockholmsbesök väcktes, och även om man naturligtvis kände en viss nervositet inför ett framträdande på legendariska danssalongen Nalen och Kingside, så blev det en stor framgång.
"TALANGJAKT" OCH RADIO
Har man som The Steelmen haft framgångar så sumpar man givetvis inte chansen att eventuellt få göra ett framträdande i radio i dess twistbandstävling eller med något liknande program. Det skulle bli en liten extra krydda på den popmusikaliska bana. Annars är det "vardagsarbetet" som till syvende och sist är det väsentliga. De fyra i The Steelmen är också väl medvetna om att än är det långt ifrån fullärda och de har därmed också ambitionen att ytterligare förbättra och utveckla sig. Sedan måste de också följa utvecklingen, ta vara på de nya låtar som skapas och själva i sitt musikutövande försöka ge något skapande bidrag. De är nya och saknar inte möjligheter. Vad framtiden kan komma att ge dem i utbyte av sin musik är i högsta grad beroende på vad de själva kan tillgodogöra sig och ge till sin ungdomliga publik. Signaturen till denna artikel önskar dem all lycka och framgång med musiken och poplåtarna! / MAX.
Jan Öqvist, trumslagare i The Steelmen.
"STÅLMÄNNEN"
Medlemmarna i The Steelmen, poporkester i Älvsbyn, har samtliga väl utvecklade musikaliska anlag. Gemensamt har de att de började med sitt musicerande redan som barn. Och de har funnit stor glädje i musiken. Naturligt nog har musikintresset kanaliserats till poplåtar och schlagermelodier. Det här ihop med deras generation. En liten individuell presentation av de fyra ungdomarna är i det här sammanhanget på sin plats. Som sig bör börjar vi med orkesterledaren:
¤ ULF JONSSON, som 10-åring började Ulf - 18 år - spela dragspel. Eftersom han tillhör de musikaliska dröjde det inte länge förrän han prövat andra instrument. Han var inte mer än 14 år då han bildade sin första lilla orkester, som framträdde huvudsakligen i samband med IOGTS:s ungdomsträffar. Han var också med i Boogie Boys ungdomsorkester i Älvsbyn, där en av medlemmarna var en viss Staffan Sundin, som sedermera blev känd under sitt artistnamn "Larry Dean". Det var under tiden med Boogie Boys, han upptäckte att el-basgitarr var ett intressant instrument och mycket användbart i en orkester. Sedan han mer och mer utvecklat sitt musikaliska kunnande, trevade han sig fram till bildandet av en ny orkester, och det resulterade i gänget "The Steelmen". Där basar han i dubbel bemärkelse, både för gänget och på el-basen, och trivs bra med orkestermusiken och helgdagsjäktet.
¤ ULF SUNDSTRÖM, Ulf - 20 år - är bandets vokalist under artistnamnet Bobby Fentone. Det dominerande instrumentet för honom från tidiga barnaår har varit gitarren. Den "sprättade" han på tätt som oftast och det blev också sång. Sången hade han glädje av när han började lite smått i orkester sammanhang - först i ungdomsorkestern Boogie Boys, som framträtt på dansscenerna i länet, mest södra länsdelen. Kanske var det främst sången som förde honom till The Steelmen. En riktig poporkester måste givetvis ha en god vokalist.
¤ OVE SUNDSTRÖM, Ove - 15 år - är orkesterns yngste medlem och bror till Ulf. Han var inte gammal när han började spela dragspel, ett instrument som han är rätt väl förfaren med. Det var först när musikintresset började knytas till ett eventuellt orkesterengagemang som han på allvar började med gitarren. Det var förresten våren 1963, då pojkarna hyrde Hemvärnsgården för sina musikaliska övningar. När så plats öppnades i nya The Steelmen blev han orkester-sologitarrist.
¤ JAN ÖQVIST, trummisen Jan - 17 år - visade tidigt sina musikaliska anlag. Närmast var det munspel han som liten pojke lärde sig spela. Redan som femåring kunde han dock locka fram enkla melodier på ett leksaksdragspel. Han fick ett riktigt dragspel, då han fyllde sex år, och på det utvecklade han sina musikaliska anlag. En mandolin från skolåren var et annat instrument han prövade sig fram på. Men eftersom popmusik och schlager dominerade intresset, kom han med i det gäng som började öva in låtarna våren 1963. Efter ett första trevande framträdande vid en IOGT-ungdomsträff i Korsträsk, blev det engagemang i The Steelmen.
Jan Öqvist, trummisen som i tidiga barnaår började med munspel- och dragspel.
Som kuriosa, kan här berättas, att mina första trummor som jag 1972 köpte på
Ramus i Piteå, hade Jan Öqvist varit ägare till. Dock inte dessa trummor, som
han använde i The Steelmen. /Roger Lindqvist.
"STÅLMÄNNEN - EFTERTWISTAR"
Stålmännen - eller som de heter på normal musikersvenska: The Steelmen - från Älvsbyn blev ett av de fyra twistband, som på måndag låter höra av sig i P3. I går avgjordes nämligen norrbottensdelen av Sveriges radios stora twistbandtävling i Luleå och i dag spelar man upp i studion. Sammanlagt ställde tolv orkestrar från hela länet upp, medförande för sammanlagt ca 250.000 kr. instrument. Förutom The Steelmen fanns också två Luleåorkestrar, The Marshals och Los Comancheros samt Trixon showtett från Kiruna nåd inför juryns öron. Efter detta har de fyra att tävla i en semifinal i Umeå. Finalen för twistjippot blir i Stockholm den 27 april.
I radions twistbandtävling tävlade även Los Comancheros från Luleå.
------------------------------------------------------------------------
Artikeln om The Steelmen, samt de svartvita bilderna, är hämtade ur
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 23 jan. 1964. Bilden på Los Comancheros
är ur mitt eget arkiv. Bilden på Jan Öqvist med sin virveltrumma, har jag lånat
av Pitebondska 911 på Facebook. Annonserna är också komna ur PT feb.april,
juni 1964. /Roger Lindqvist.
"Tre timmars pop non stop..."
¤ Tre timmars oavbruten popmusik bjöds piteungdomen på tisdagkväll. Tre orkestrar såg till deta nämligen The Flames, The Tramps och Los Conchos.
¤ I runt tal fyrahundra ungdomar hade sökt sig till Norrmalmia A-hall. Det hela gick mycket städat till, (ursäkta uttrycket), en stor del av publiken hade sökt sig upp på läktaren för att få sitta och njuta av det hela på avstånd.
¤ En radiofirma spelade in en del av galan på band. Resultatet av detta kommer att visas i deras skyltfönster kommande söndag. Man provade den nya TV-bandspelaren.
¤ Senare på kvällen lottades några av The Flames nya platta (som ännu inte finns i skivaffärerna) ut.
¤ Samtidigt som vi tackar de medverkande orkestrarna, som för övrigt verkar ganska så rutinerade nu, vill vi framföra ett tack till ordningsvakterna som ställde sig gratis till förfogande. Likaså till staden som lånade ut hallen.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 1 december 1965.
Mobil - Piteå
I förgrunden, MOBIL, i bakgrunden, Åströms Bil AB. Lägg märke till
Mobils symbol, den röda bevingade hästen på vid entrén.
-----------------------------------------------------------------------------------
Största palten på vårt klot...
Ingvar Lindström gör pitepalt. Fast av det lite mer ovanliga slaget.
På bilden ser ni Ingvar Lindström från Piteå mitt uppe i arbetet med en palt. Läst fel? Neej, långt ifrån. Det rör sig faktiskt om en pitepalt som kommer att gå till historien som den i särklass största. Inne i Norrbottens cementgjuteriets lokaler i Öjebyn står palten uppställd (den är förmodligen klar när Ni läser detta) och väntar på att komma till användning. Världens största pitepalt var det alltså. För det finns väl ingen husmor som lyckats åstadkomma en palt med en diameter av 1 m. och en vikt av i runt tal 700 kg. Inom kort tecknas också världens första paltförsäkring. Man måste vara rädd om såna här rariteter...
Från veckoskiftet kommer palten till användning. Hela södra länsdelen, alltså även inlandet, kommer med all säkerhet i kontakt med jättepalten. Vad den skall användas till? Jo, det är så att... Nej, förresten, Ni ska få vara nyfikna ända till slutet av veckan, då vi kommer att presentera det hela.
---------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 17 november 1965.
PALTNYTT: Palten är menat att bli en jättelik sparbössa, och de pengar som kommer in, skall används av olika föreningar, däribland Rädda Barnen, Röda Korset m. fl. för att användas till hjälp i bl a Korea, samt Öst-Pakistan. Jag minns att jag "stötte" på den här palten där den stod uppställd på ett släpvagn vid Lundmans i Hortlax när jag var barn. Det var närmare bestämt onsdagen den 1 december 1965 klockan 13.30, som palten "besökte" Hortlax. Ut ur en högtalare strömmade Thore Skogmans röst när han sjöng: "En pitepalt, för pitepilt, ja livets salt för pitepilt är pitepalt..." Samma dag fick även Blåsmark besök, då den parkerades med släpvagn och en Volvo Amazon, vid Dahlbäcks affär på Berget klockan 12.45. Hemmingsmark fick paltbesök samma dag, klockan 12.00. Med andra ord, så var Hemmingsmark den första i raden i byarna runt Hortlax, som fick se den 700 kg tunga oätliga jättepalten/sparbössan.
Roger
Eleanor Bodel
Laila Westersund / 1967
LAILA WESTERSUND - med en hälsning från Norrköping. Tack Kaj!
.......................................................................................
Han har sålt 75.000 ex. av Stridsropet
Frälsningssoldaten major Haldor Ljungcrantz står på busstationen i Piteå,
och säljer Stridsropet.
Haldor Ljungcrantz på Uddmansgatan i Piteå.
Cirka 75.000 ex. av Stridsropet beräknar major Ljungcrantz att han sålt sammanlagt.
En piteådam stannar till, och Ljungcrantz har åter sålt ett ex. av Stridsropet.
- På Centralen i Stockholm var det ingen match att bli av med 100 ex av Stridsropet på en timme, här i Piteå säljer man ibland 100 på en lördag. Men förutsättningarna är ju lite olika. Och trots jämförelsen: Pitebon köper gärna min tidning! Så säger major Haldor Ljungcrantz en herre som besökaren av Piteå nästan ofelbart stöter på vid Lundbergs hörna i korsningen Storgatan-Uddmansgatan. När han inte gör mellanstick på busscentralen och säljer färdläsning år resenärerna på bussarna. Major Ljungcrantz recept till tidningsförsäljare: Ett glatt uppträdande säljer bra. Själv har han sålt minst 75.000 ex. av Stridsropet.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 23 februari 1965.
Larry Finnegan
Larry Finnegan (1938-1973). Alla som minns sitt 60-tal, minns Finnegans "Dear One" och "Maria min vän". Startade skivbolaget Svensk-American som hade Sven-Ingvars i sitt stall.
------------------------------------------------------------------------------------
Mr. Dynamite: JERRY WILLIAMS
Härliga LAILA WESTERSUND!!!
Laila Westersund (1942-2011).
