I mina tankar finns du än
En dag för några år sedan gick jag på kyrkogården här i Hortlax. Det var då som jag passerade Carolin Stenvalls grav. Hon försvann spårlöst på väg till Gällivare den 12 september 2008, och hittades mördad den 22 oktober. Carolin var min tremänning. Några år tidigare så mördades en annan kvinna inte så långt från vårt hem. Varför, tänker man, varför...
Den här texten baserar sig på dessa två kvinnors öden. Den publicerades 2012 i lokaltidningen. Dikten möttes med en stor respons.
Roger
Rysk roulette
Livet är att likna vid en rysk roulette, som startar redan dag nr. 1.
Roger Lindqvist.
Albert Nordlander med sin blå Ford Zephyr
För Albert Nordlander blev dagen rätt dyr,
när han gav sig iväg i sin blå Ford Zephyr
Den hostade rök den var inte så frisk,
och bakom ett krön tog Albert en risk
Han blandade kaffe och konjak därtill,
och här fick det inte bli något onödigt spill
Han öppnade locket och ropade: TITT UT!
och så på en gång fick hostan sitt slut.
Plus 57 verser till.
Versmakare: John Roger Lindqvist, Hortlax.
Die pro more
Hollie vidi more
Valde in die consueto vitae
Omnia silentio posuit
praterne efaim fluctus numero pulsans
contra veteres lateres lacus
quod fortasse essel
iam primo tempore cras
Found oculis non exierunt
ubi sic caleum caeruleum magnifice elegans
immiscuit vasti
Egit namque miro nunc pace
Ole que Ordinario vitae
Roger Lindqvist /2011
Min text "En vanlig dag" på latin.
A typical day
Today I saw the sea
A very ordinary day in my life
Everything was put in silence
besides the waves still pulsating rhytm
against the ancient hollow bricks
that maybe there were already in
the first period to morrow
My eyes found their way out there
where the blue sky so magnificent and stylish
melted into the vast sea
It was a wonderful and peaceful moment
this ordinary day in my life
Roger Lindqvist /2011
I den perfekta världen
I den mest perfekta av alla världar, segrar alltid sanningen och det goda. Tyvärr har vi inte hunnit dit än.
Roger Lindqvist
Den bästa medicinen
Den bästa lugnande medicinen som finns, det är när någon klappar dig på axeln och säger: "Det ordnar sig".
Roger Lindqvist.
När verkligheten ger sig till känna
Ibland händer det att verkligheten bultar på dörren. Då är frågan, skall man öppna eller sätta sig till motvärn? Det bästa alternativet är nog att öppna på vid gavel.
Roger Lindqvist
Vansinnet har ingen gräns
Vansinnet har ingen gräns,
men det har klokskapen.
Roger Lindqvist
Sin egen regissör
Varje människa är sin egen regissör.
ROGER LINDQVIST
Den himmelska ron på Öholmabron
Ännu en dag är till ända,
jag och cykeln har tagit oss en vända
Nästan bort till staden,
men jag fick ont i ena vaden
Jag stannade på Öholmabron
för att känna den himmelska ron
Cykeln står nu parkerad därute så snäll
nu är det dags att Go´natt och göra kväll
Roger Lindqvist 2013-08-20
Så gick mina dagar
Så gick mina dagar, och livet med dem,
jag slutade räkna vid fyllda 55
Nu försöker jag leva så gott som det går,
och räknar aldrig mer mitt liv i antalet år
Roger Lindqvist
Ren äkta kärlek
Människor, djur och gamla bilar ska man vårda ömt. Det som förbinder dessa tre grupper, är ren äkta kärlek.
Roger Lindqvist
Fribiljett till himlen
Att vara världsberömd och förmögen,
ger dig inte en automatisk fribiljett
till himlen.
Roger Lindqvist
AVTRYCK
I dag lämnar du dina avtryck.
I morgon kanske du måste
stå till svars för dem.
Roger Lindqvist
I affären
- Jag undrar, är grädden bra?
- Den har tyvärr gått ut.
- Jaså, det var väl synd.
- Ni mötte den i dörren när ni kom in.
Roger Lindqvist
De trenne skovlarna
De trenne skovlarna mull på din kista,
betyder att du är borta.
Men våra minnen kan aldrig begravas.
Roger Lindqvist
När sanningen tar slut...
När sanningen tar slut,
återstår endast lögnen.
Roger Lindqvist
Tankar på en kyrkogård
Här vilar de trötta själar
som en gång befolkade vår jord
De ska uppväckas på den
yttersta dagen.
Så säger skriftens ord.
Själv vandrar jag en morgon
i tidig blomningstid
när alla knoppar brista
och allting andas frid.
Så står jag framför graven
och minns en gammal vän
som fanns en gång så nära
i en tid för länge sen.
Vattnar en liten blomma
hos någon jag har så kär
Det är min mormor och morfar
som sover under mullen här
Tänk så skönt att få vila
från hårda arbetsdar
Där den röda rosen blommar
ligger en älskad far
En gång när tiden är till ända
och jag ligger på min bår
ska även mina blommor vattnas
av en och annan tår.
Roger Lindqvist - publicerat i Piteå-Tidningen den 8 april 2006.
Emigranten
Jag var tjugo år den våren, när jag lämnade mitt land.
Skulle resa västerut, som många gjort ibland.
Min mor stod i köket, hon torkade bort en tår,
hon bad en bön till Herren att vara med mig vart
jag än går.
Båten som jag reste med den gick från Göteborg.
En måndag klockan tio, inte långt från stadens torg.
Jag tänkte på min framtid, den kändes rätt så ljus,
det var en härlig känsla ja, nästan som ett rus.
När så båten över de stora havet styrde oss,
tänkte jag på de kära som jag saknade förstås.
Nog är det ganska underligt att jag kanske aldrig mer,
min mor och far och syskon aldrig återser.
Men kanske om jag gör mig, en dollar då och då,
så åker jag hem till Sverige en månad eller två.
Jag hälsar på där hemma, hos min mor och min far,
som har älskat mig så mycket i alla mina levnadsdar.
Snart går jag på gator som glimmar utav guld,
för se det har man lovat mig, jag känner mig glad och nöjd.
Det tänkte jag den där gången, men ack vad jag mig bedrog,
mitt liv blev till ett helvete så jag nästan gick och dog.
Åren som har gått har mest varit slit och släp.
Nu sitter jag i Minnesota, och känner att mitt liv
har endast blivit skräp. Alla mina dollar har runnit ut i dyn.
Kanske att jag gjorde fel när jag lämnade barndomsbyn.
Allt som jag drömde om, det gick upp i rök.
Trots min starka vilja och mina ihärdiga försök.
Snart så ska jag dö och bäddas ned i det förlovande
landets jord, det blev ej som jag tänkte mig, tro mig
på mitt ord.
Men på den sista resan ska jag åka hem till min Gud.
Jag har hållit honom trogen och lyssnat till hans bud.
I detta jordelivet jag fattig vandrat har, men där uppe
i himlen, får jag äntligen möta mor och far.
ROGER LINDQVIST - 2004.
Publicerat i Piteå-Tidningen den 5 januari 2005.
