Roger Lindqvist

Dagens bidrag till "Gubbkollektionen", blir en man sedd i profil. Lägg
märke till hans stora "kran". Sammanbiten, kanhända lite grubblande
över tillvarons ibland stora frågor.

Teckning: Roger Lindqvist.

Dagens gubbe - en man med en kanhända lite bister uppsyn. Vet inte vad han tittar på, kanske är han en aningen less på att vänta på semestern. Flugan runt halsen vittnar om att han inte är någon fabriksarbetare, jo, förresten, han kanske jobbar som förman på Smurfit Kappa i Piteå?

Teckning: Roger Lindqvist.

Att teckna var mitt stora intresse som barn, ja, även faktiskt ända upp i vuxen ålder. Min alster skickade jag ibland in på Piteå Tidningens barnsida. Några av mina första gubbar såg faktiskt ut som mannen här gör, på den teckning som publiceras härnere.


Piteå Tidningen den 27 maj 1967.

Jag får nog erkänna, att jag är en klottrare. Ja, jag menar en sån där som inte kan låta bli att så fort jag ser ett papper och en penna, ja, då klottrar jag. Men ur mitt klottrande, växer det fram ansikten och personer, som har lite olika personlighetsdrag. En del är smala, andra tjocka, vissa kan ha världens största näsa, medan en annan knappt har nån näsa alls. Ska jag fortsätta?......Bra! Somliga har elefantöron, vissa gubbar - och även tanter - har pytte-pyttesmå.....öron alltså! Ja, det kanske skulle behövas en hel dag för att förklara mina figurer. Klotter som sagt. Nja, jag tar tillbaks.......jag vill nog hellre kalla det ; Teckningar! Kanhända om jag ritar ihärdigt, kanske jag på ålderns höst kan ha ett vernissage? Tänk er alla tusentals gubbar - en och annan tant får väl också plats - hängande på en stor vägg, på en egen konstutställning.Nåja, det är nog en dröm. För vem vill se en massa gubbansikten? Måste sluta.....för att få klottra vidare........Hej!


Så här kan det se ut............


........och som ni själva ser........så finns det ingen hejd på eländet.

Gubbar ja, ränderna går nog aldrig ur. Nu för tiden sker det väl mer sporadiskt - att rita gubbar - men i min ungdom ja, då ritades det ibland flera timmar varje dag.


Den här mannen, liknar mest en sån där maffiaboss som man ibland
ser på film. Kanske "Sopranos?"


Typisk kamrerstyp. Fluga, välkammad alltigenom perfekt.


Den här glasögonprydde mannen, liknar faktiskt min f.d. granne.
Ser smått lite bohemisk ut? Lärare, konstnär eller språkrör i Miljöpartiet?


Den här personen ser smått flummig ut. Kanske en avdankad hippie?
En kvarleva från "flower power rörelsen" från 60-talet?


Medelålders man med typiskt "Elvis Presley komplex". Lägg märke
till de stora polisongerna.


Hjalmar och Torsten. Presentation överflödig.

Som barn tecknade jag mycket. Kunde sitta i timmar med ett ritblock
och en penna. Somliga "konstverk" har jag sparat åt eftervärlden.
Som denna gubbe i tropikhjälm, som jag tydligen gjorde till professor,
med det passande efternamnet "Snillrik." Teckningen gjordes som
elvaåring, den 3 april 1969.

Lektionerna i skolan kunde ibland vara lika torr som den värsta öken. Under de mest ointressantaste lärostunderna, när syret sedan länge tagit slut, och han eller hon därborta vid svarta tavlan talade ett språk som jag inte längre förstod, ja då längtade man sig bort. En bra bit bort, kanske till toppen av Mount Everest, eller vad som helst annat bara inte just där i det tortyrcentrum man befann sig i. D.v.s. lektionssalen. Var det nån av lärarna som inte föll mig i smaken, tog man ut sin hämnd genom att göra en dräpande karikatyr av sin ev. plågoande. Sen så kändes hjärtat betydligt lättare. Jag tror att avbildandet uppfyllde en slags psykologisk funktion som "rättade" till balansen i det hela. När lektionen så äntligen var över, och hjärnan kändes mer eller mindre som ett maskangripet äpple, ja då var det raka vägen ut på skolgården för att hinna andas in så mycket frisk luft så det räckte till hela nästkommande lektion. I slutet av varje termin såg mina böcker ut mer som ett seriemagasin än de läxböcker de var ämnade att vara. Det var ett kluddande sida upp och sida ner. Och jag tror bestämt att jag bidrog till min stackars klassföreståndares allt för tidiga flintskallighet.

I somras när jag gjorde en vindsröjning, fann jag mina gamla skolböcker med alla dessa karikatyrer kvar. Och det väckte så många minnen att jag nästan i ett huj förflyttades tillbaks till min gamla skola i Hortlax. Och än en gång satt jag bakom den välbekanta skolbänken med alla skolböcker i matte, fysik, geografi, OÄ, historia, engelska, svenska bla bla bla bla ..........
och ännu en gång tog jag åter min allra gruvligaste hämnd på magister X  genom att avbilda honom på mitt eget lite bisarra sätt. Och ni ska bara veta, så skönt det kändes.

Ett av många exempel på de karikatyrer jag gjorde när lektionen höll på
att kosta mig förståndet. Denna schangtila teckning gjordes den 18 mars
1973. Tre månader före den efterlängtande examen.
Teckning: Roger Lindqvist 9:e klass Hortlax Central Skola.

Ett litet smakprov till, på en sån där gubbe som jag ritat i tusental under årens lopp.

Jag har tidigare berättat om mitt tecknarintresse. Även om det inte är lika starkt idag som förut. Som barn, - när jag inte var tillsammans med kompisar - fanns två saker som tilldrog sig mitt intresse: att bygga med lego och att rita gubbar. Jag var så totalt uppslukad av det jag gjorde, att det var nästan som att  befinna sig i en annan värld. Det hände att jag skickade in mina alster till Piteå Tidningens barnsida. Två av dessa många teckningar finns fortfarande kvar, i min stora skattkista.

Två bidrag, fr. 1963 o 1966.

Min vurm för att rita gubbar, har hållit i sig genom åren. Då och då slinker det med en och annan tant också.


Äkta paret Helmer och Svea. Teckning: Roger Lindqvist.

Att teckna gubbar har sen barnsben varit nåt av en passion. I unga år, kunde jag bli sittande med ett ritblock och en penna, i flera timmar. Även om det inte är så numer, händer det att jag tar fram penna och papper när andan faller på. Och ibland kan det bli till nån politisk karikatyr, som bilden visar. Har vid några tillfällen illustrerat det jag skrivit, bl a händer det att jag skriver historier på Pite´mål, och där har jag tom avtecknat sköna damer. Fast det är mest gubbar som avbildas, och om det hade min gamle teckningslärare vissa åsikter: " Dina gubbar är bra Roger, men har du nånsin tänkt på att det finns andra motiv också?" Kanske han hade rätt, men jag fortsätter nog med mina gubbar trots allt.