Roger Lindqvist

Dagen har bjudit på idel solsken. Medan Elisabeth stod inne vid spisen, tillsammans med Max så begav jag mig ut på den vårliga promenaden. Lång borta i periferin såg jag ett gäng ungdomar som också var ute på promenad. När jag närmade mig dem, så upptäcke jag att de 6-7 killarna var ensamkommande som bor i byn. Vad jag också såg var att dessa ungdomar inte hade någon som helst koll på det nödvändiga trafikvettet. Vissa valde att gå på fel sida, vilket gjorde att de bilar som kom fick svänga över på fel sida av vägen, för att inte köra på dem.

 

Det var i den stunden som jag automatiskt  låste upp ett av hjärnans kontor, där det engelska språket bor. Då hörde jag mig själv börja berätta hur man skulle uppföra sig vid promenader. De tittade på mig, och lydde mina uppmaningar att "Gå på rätt sida!". Jag vinkade som en nyutexaminerad polis från Polishögskolan. När de började prata med varandra hörde jag enbart arabiska. Jag tror inte att de behärkskade det engelska språket. Det var nog mina flaxande armar som de förstod, dock inte min prydliga engelska.

 

Roger Lindqvist - världsförbättrare.

I dag var återföreningens dag. Mina gamla jobbarkmpisar har jag träffat. Vi tog oss ett fika på Småstaden och satt en bra stund och pratade gamla minnen. Meningen är att vi skall börja träffas någongång då och då. Vi som var med: Roger Olofsson, Anders Lundkvist, Kurt Öhman, Karl-Erik Norberg, Bruno Lindström, Roger Lindqvist, Bertil Nilsson, Christer Hammarstén och Lasse Rönnberg. Eventuellt åker vi upp till Arvidsjaur till sommaren, för att hälsa på en annan av våra kompisar. Bra initiativ Roger Olofsson.

 

 

I dag har vi firat Daniels sambo Linda på hennes födelsedag. En jättetrevlig stund med Lindas föräldrar hennes bror och hans tjej. Ante, Carro och lille Loke var också med. Efter firandet åkte vi hem för att byta om. Sedan var det dags för middag hos bonden och hans sambo och lille son. Hasse G. Pettersson var också med. En trevlig söndag med andra ord.

 

Carros pappa, Hasse, som är gammal pressfotograf, har många intressanta historier. Jag är nyfiken och frågvis och ber honom berätta. I kväll berättade han om sin tid i mellanöstern. Han jobbade även där som fotograf. Hasse och en kollega var ute på ett uppdrag som visade sig kunnat gå väldigt illa. Kollegan tog sin kamera och promenerade rakt ut på okänd mark. Det var då som Hasse upptäckte att det fanns minor utlagda i marken. Kollegan hade inte en susning. Men han hade tur i oturen gått utan att ens nudda vid dem. Hasse sa att han skulle ta det försiktigt och backa tillbaka. - Gå för guds skull i samma spår som du gjorde på vägen ditut, sa Hasse. Kollegan backade försiktigt tillbaka. - Jag såg att hans ben darrade av nervositet, men han klarade krisen. Sedan den dagen gjorde vi aldrig nåt mer besök ute på det fältet, berättade Hasse.