Martin Ljung, 100 år.

 
Han föddes den 15 augusti 1917 i Notviken, Luleå. Han kom med tiden att bli en av våra mest folkkära underhållare. Den 30 september 2010 avled han, 93 år gammal.
 
 

2011-12-28

Oj vad jag frös den här kvällen. Jag saknar den där vintermössan.
Elisabeth tyckte jag skulle kasta bort den. Min vackra toppluva...
Dessa kvinnor.
 

JRL

 

Vila i frid, Curt

Fd rektorn vid Piteå kommunala musikskola, Curt Nilsson, har avlidit. Med början 1968-69 fick jag trumlektioner en gång i veckan i min skola. Curt Nilsson, var min första lärare. Han var också den som lärde mig grunderna. Gång på gång så predikade han att en trumslagare skall spela distinkt, eftersom - som han sa - det är trummisen som utgör stommen i orkestern. "Det är du som bestämmer, Roger" brukade han också säga.
 
Trumpet var Curts huvudinstrument. Men han behärskade inte bara trumpeten, han spelade också andra blåsinstrument. Vid en konsert på Christinasalen spelade Curt bl a på ett "kohorn". Curt Nilsson var en av de musikaliska ledarna i kommunala musikskolan i Piteå. I den stora blåsorkestern på ca 60 personer, stod Curt alltid längst fram och dirigerade. Han fanns med på alla våra spelningar som vi gjorde, han fanns med på turnéer m.m.
 
Sommaren 1973 åkte vi till Stockholm. Där skulle vi både marschera och ge konserter på Solliden Skansens allsångsscen. Olle Björklund var konferencier den gången. 1974 åkte vi till Östtyskland där vi gav utomhuskonserter. Jag minns också att vi gjorde ett radioframträdande. I hamnstaden Rostock gjorde vi en spelning inför 80.000 personer. Vi spelade också på en nattklubb till sent på natten. Då vi kom hem medverkade vi i TV-programmet Musikresan, som sändes i början av augusti samma år.
 
1976 gick resan till Jugoslavien. Där gjorde vi direktsänd TV som gick ut över hela landet. I samma program medverkade Cramé baletten från Stockholm. Vi solade oss och badade vid Adriatiska havet om dagarna, och spelade varje kväll.
 
1983 ringde Curt Nilsson till mig och ville ha mig som trumlärare i musikskolan. I dag ångrar jag att jag avböjde. När han hörde min tveksamhet så sa han: - Jag vet vad du går för, Roger. Det klarar du bra. Men som sagt, jag sa nej. För ca ett år sedan så mötte jag Curt på Coop i Piteå. Det första han sa var: - Visst är det trumslagarn? Han sa också att han brukade läsa det jag skrev i lokaltidningen. Vi pratade om det som varit, sedan sa vi adjö till varandra. Detta möte blev alltså det allra sista.
 
VILA I FRID, CURT.
 Din fd trumelev, Roger.
 
 

Fyra frågor till Sankte Per

När jag en dag möter Sankte Per kommer jag omedelbart att ställa fyra frågor:
 
1. Vem sköt John F. Kennedy?
2. Var det Christer Pettersson som mördade Olof Palme?
3. Hur dog egentligen Marilyn Monroe?
4. Vart tog mina nya skor vägen, som helt plötsligt försvann från bron?
 
Därefter är allt fullbordat!

Vispar av äldre modell

Dessa vispar fanns i Acke Norbergs ägo. Han var ingift i våran
släkt. Han var inte trummis, men hade spelat piano och sax i
olika band under 30-40-50-talet.

Herrskapet Lindqvist

Hela fredagseftermiddagen har vi tillbringat hos barnbarnen
Norah och Malte. Farmor Elisabeth har bakat inför Norahs
födelsedagskalas på onsdag. Farfar har bl a pysslat på med
att klippa häcken på tomten. Vi har haft en underbar fredags-
eftermiddag tillsammans. Glädjande besked även från min mor
som faktiskt, trots sin höga ålder, börjat komma tillbaka i lite
mer normala gängor efter sin operation. Det finns mycket att vara
tacksam över.

Beethovens femma

Om jag kunde spela Beethovens femte symfoni i c-moll på ett järnspett, undrar hur många tummen upp jag kunde få på facebook? Jag är bara orolig för att gamle Ludwig skulle snurra runt i sin grav mellan 33-36 varv i minuten. I morgon hämtar jag spettet och påbörjar repetitionerna.
 
 Mitt nya instrument. 

På besök i Vistträsk och Muskus

I fredags åkte vi till Elisabeths systrar Solbritt och Ulla-Mai. Den här bilden
togs hemma hos Solbritt och Kjell. Med på färden var även Daniel och Linda.
På köksstolen vilar sig 16-åriga katten Pysen. Det är grannens katt som ofta
gör hembesök.
 
Pysen, 16 år, är en Blue Russian.
 
Kjell och Solbritts många år i Östafrika har satt sina spår. I dag har man en
hjälporganisation SK-AID som hjälper människor i nöd. Man har byggt sjukhus,
bostäder, och bidrar med pengar till utbildning för barn i slummen.
 
Man har ett loppis som inbringar pengar, som går oavkortat till Afrika.
 
Loppissakerna finns både i den röda stuga samt i en större boda bredvid.
 
 
Kjell och Solbritt är även biodlare. Av de pengar man får in för honungen
går alla slantar till hjälpen i Afrika. Man ror alltså med alla åror. Deras
hjälporganisation har rönt stor uppmärksamhet i bygden.
 
Jag kunde inte låta bli att plåta dessa vackra porslinssaker.
 
 
 
 

Troféer

I förra inlägget berättade jag om svågern Roger och hans vurm för jakt.
I hans och Ulla-Mais hem finns många troféer. Denna är en av dem.

Logen Käcktjärn - FULLSATT!

När man var klädd och klar för danskvällen, brukade vi gå in en stund i Folke
Sjöbergs röda hus som stod bredvid danslogen. Vi hann få oss en kopp
kokkaffe medan vi samtalade med arrangören dvs Folke himself. Det ringde
oavbrutet på hans svarta telefon, det var människor som förbokade dansbiljetterna.
När man kom ut genom dörren såg man kön ända från biljettluckan, ner till
älvsbyvägen. Det hände att Folke skyndade sig ner till infarten med skylten där
det stod "Fullsatt". Logen var alltså fullsatt ca 45 minuter innan klockan
slog 21.00. Tack för att jag fick vara med om allt detta fantastiska.

Käcktjärn

Tillbaka till "brottsplatsen". Här har jag trummat från 1970-tal
fram till 90-talets mitt.

Berndt Öst död

Berndt Öst, grundaren av Family Four har avlidit, 86 år gammal.
 
Berndt Öst f. 1930-09-14 d. 2017-07-10
 

"Gräsdödar´n!"

2012-07-19

Glad midsommar!

 

Lindqvist umgås med gröna qvistar

Vår och sommar är mina årstider. Här sitter jag i skuggan hemma hos Daniel
och njuter. Sammanlagt blev det 52 år på den här platsen. Häromdagen gjorde
jag nåt som jag tycker är spännande. Jag räknade årsringarna på en tallstubbe
i skogen bredvid. Summan blev 52 år. En fascinerande tanke att den fanns här
under hela min uppväxt. Som en tyst betraktare har den sett allt.

Möte med en "krumelurfarbror"

Det finns vissa små "krumelurer" därute i verkligheten, som man ibland inte blir riktigt klok på. Häromdagen korsades min väg av en sådan "krumelur". Efter en stunds diskussion sa han: - Jaså, är du en "sån ?" Detta i och med att jag tyckte annorlunda i en fråga. Nää, så där kan man bara inte tycka och tänka. Så här tycker jag, sa han föraktfullt. Jag känner mig stolt över den jag är, och att jag står på rätt sida, sa han som avslutning.
 
Denna "krumelurfarbror" var en sådan person som tydligen trodde att hela universum kretsade omkring honom. Och han gav även sken att han minsann satt inne med alla kloka svar som berörde livet, världen, och politiken. Ja, hade jag frågat honom om vart Jimmy Hoffa tagit vägen så hade "krumelurfarbrorn" säkert haft ett svar på detta också.
 
Det enda respons jag gav honom var när jag ställde en motfråga: - Hur ser en sådan där "sån" ut? Då blev "krumelurfarbrorn" alldeles tyst. Sedan dess har han lyst med sin frånvaro.
 
Det jag djupt ångrar, är att jag glömde fråga honom vem som mördade Olof Palme.
 
 
Roger Lindqvist - som känner sig trött på alla "krumelurfarbröder".
 
 

Nationaldagen

På förmiddagen åkte jag, Elisabeth och Norah hem till Övremarken.
Barnbarnet Norah hade övernattat hos farmor och farfar. Så ringde
Carro och sa att hon var tvungen åka till Sunderbyn för att hämta
hem en bekant. Eftersom två av sönerna bor på samma väg, så
gick jag över till Danne och hjälpte honom att lasta två stora ris-
högar på sitt släp. Innan jag gick därifrån så hissade jag flaggan,
dagen till ära.
 
Äldste sonen Andreas, firade Svenska flaggans dag i sin traktor. Det råder
bråda tider just nu när man är bonde. Caroline fick åka själv till Badhusparken
med de tre barnen, Norah, Malte och Loke.
 
Senare på dagen tog jag och Elisabeth en fikakorg och åkte till Furunäsets park
för att dricka vårt kaffe. Furunäset har det goda med sig att utan Furu hade inte
jag och Elisabeth suttit där i dag. Utan Furus "insatser" så hade vi inte haft tre
fullvuxna söner, fyra barnbarn och tre fina sonhustrur.
 
Medan Bettan satt och vilade sina ben, så lekte jag Tjuren Ferdinand i parken.
Eftersom det fanns ont om korkek, så tog jag första bästa träd.
 
 
 

Hemma hos Daniel och Linda

I dag en promenad till Daniel och Linda.
 
Vi grillade korv.
 
Mot eftermiddagen så åkte jag dit och rensade bort några mindre tallar
och björkar.
 
Det gamla huset, eller "gammel" som barnen en gång uttryckte det.
"Gammel" är mitt fd föräldrahem, från 1890-talet. Ja, nu är det inte
så att jag är född på 1890-talet - det är huset som byggdes då.
 
Fönstret till mitt pojkrum, där jag spelade trummor dagarna i ända.
 
Mina flaskor...
 
Köksfönstret... vi hade ett stort kök. Huset som speglas i rutorna,
var en gång Nisse Stenbergs Speceriaffär.
 
 
 
 
 
 

Bibbi solar

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0