Till alla er...

Till alla er, som troget läser min blogg TACK! Tack också för den respons som ni ger, kända som okända. Utan er medverkan vore livet synnerligen trist. Besökssiffrorna har återigen skjutit i höjden, ett ödmjukt tack för det också.

/Roger.

Våren har flyttat in i mitt hjärta

Nu kan man inte hymla längre...inte ens vifta bort tanken. Nu mina damer och herrar har nämligen våren kommit till Norrbotten! Och inte bara där, utan vårens hela härlighet har flyttat rakt in i mitt hjärta. I dag har vi promenerat, vi har hört vårfåglarna ta stämma, vi har druckit kaffe ute i det fria. Takdroppet tilltar, medan snön krymper alltmer, vintern håller äntligen på att ta farväl. Våra båda katter njuter även de i vårsolen, Pelle har rullat runt på grusgången som åter blivit synlig. Sessan har suttit på bron och lapat sol, hon är en riktig solkatt, nämligen. Allt andas vår, och det är en härlig känsla.

/Roger.


Jakten på en okänd mördare...



................................................................
DAGENS NYHETER ¤
Måndag den 3 mars 1986.

"Det kan inte bli bättre..."

I dag möttes Luleå och Djurgården i den sista och avgörande matchen i hockeyns slutspel. Gissa om det var nervöst. Speciellt när gästande Djurgården med tränaren Hardy Nilsson i spetsen gick till ledning. I den tredje perioden hade siffrorna utjämnats till 3-3. I förlängningen avgjorde så småningom Luleå-backen Robin Jonsson med ett härligt skott, vilket betydde semifinalplats. I Skellefteå spelade stadens stolthet, Skellefteå AIK mot Linköping om en avgörande match. Slutresultatet blev till SAIK:s fördel, med 3-2. I semifinalen ställs alltså de båda ärkerivalerna, Luleå-Skellefteå mot varandra. Det kan inte bli bättre...


Glada miner i Luleås-hockeylag efter vinsten mot Djurgården i kvällens
drabbning hemma i Coop Arena.
......................................................................
Bild: www.nsd.se





Även en kung har gått i små barnaskor...


I Gustaf V:s knä sitter en blivande kung. Året är 1948, och den unge
Carl-Gustaf skall bida sin tid ännu några år. Den 26 januari 1947 in-
träffar den tragedi som skall omkullkasta unge Carl-Gustafs liv. Hans
far, arvprinsen Gustaf Adolf, omkommer i en flygolycka på Kastrups
flygplats endast 40 år gammal. 1950 avlider Gustaf V efter nära 43 år
på den svenska tronen. Carl-Gustafs farfar, Gustaf VI Adolf (1882-1973)
övertar kronan och sitter på sin tron fram till den 15 september -73 när 
han avlider på Helsingborgs lasarett. Tronföljaren kronprins Carl-Gustaf
axlar sin farfars mantel och blir under namnet Carl XVI Gustaf vårt lands
nye konung.
-------------------------------------------------------------------

kung.

Lasse Eriksson vigd till sista vilan


Igår vigdes komikern, ståupparen, författaren, musikern Lasse Eriksson
till den sista vilan. Ceremonin ägde rum i Uppsala domkyrka, med gäster
ditresta från hela landet.


Det var i slutet av föreställningen "Fyra lyckliga män" på Reginateatern
i Uppsala den 3 mars, som Lasse Eriksson plötsligt avled. Här syns han
t.v. tillsammans med kollegan Jacke Sjödin.
-------------------------------------------------------------
Bilder: www.aftonbladet.se / www.allehanda.se

Återbilda Beatles?

- Återbilda Beatles? Vadå för?
John Lennon, 34, har rätt. Varken han, eller någon annan har anledning klaga på sitt nya liv.

¤ John Lennon - spelar in soloplattor.

¤ Paul McCartney - har gjort en av decenniets bästsäljande plattor med sin grupp Wings,
"Band on the run".

¤
Ringo Starr - spelar in plattor, filmar.

¤ George Harrison - ska i höst turnera med Ravi Shankar.





Alla i Beatles var så pass starka personligheter att ingen tvekade om att var och en skulle kunna karva sig en egen karriär. John Lennon framstod efter splittringen som den vackraste, mest aktive av dem. Ni minns hans fredsdemonstrationer med Yoko Ono, hans japanska fru, då de uppträdde i säckar, tog emot pressen i sängen, rakade sina huvuden kala, framträdde spritt nakna på ett skivomslag och lanserade sin naivt enkla slogan: "Kriget är slut - om ni bara vill".

Amerika vill kasta ut honom
I dag är kärleken mellan John och Yoko slut. John bor kvar i en lägenhet i New York med sin japanska sekreterare, medan Yoko lämnat landet. Själv vågar John inte det, för då får han inte komma tillbaka. Det är en gammal narkotikadom som spökar. De amerikanska myndigheterna vill nu kasta ut honom.

John genomgick efter pacifisttiden en militant revolutionär period, men har nu förändrats igen. Producerade en LP för sångaren Harry Nilsson (hans supkompis) och har just slutfört sin femte solo-LP. (Om man börjar räkningen vid "Plastic Ono Band" från 1970).

Paul McCartney, 32, var den förste som officiellt lämnade Beatles. John hade sin Yoko, Paul hade Linda Eastman och de två drog inte jämnt. MacCartneys levde stilla familjeliv på sin gård i Skottland, och Paul gjorde två LP under eget namn. Men han tröttnade rätt snabbt och bildade gruppen Wings, som besökte Sverige 1972. Med Wings har Paul gjort tre LP. Den senaste, "Band on the run", är en av de tio senaste årens största försäljningssuccéer.

Märklig samling 40-talsschlager
Ringo Starr, 34, var den som hade motigast efter splittringen. Men i dag är han eftersökt, både som musiker och skådespelare. Den första LP:n var en märklig samling av 40-talsschlager, den andra en lika märklig samling country & western. Men den tredje, "Ringo" slog till. Alla de gamla beatlarna medverkade på den och den blev förra vinterns succé.

Ringo filmar, senast med Harry Nilsson i en skräckparodi, och är eftertraktad som studiomusiker. Hans enkla trumspel är populärt och kopieras fortfarande. Han är fortfarande gift med Maureen.

George Harrison, 34, har länge legat lågt. Men nu är han tillbaka med ett eget skivbolag, Dark Horse, där han bl. a. lanserar sin gamle läromästare, indiske sitarspelaren Ravi Shankar, och en engelsk duo vid namn Splinter. Om man borträknar filmmusiken till "Wonderwall" och "Electronic sounds" har han gjort två LP under eget namn. "All things must pass" och "Living in the material world".

Ska turnera med Ravi Shankar
Dessutom var det George som låg bakom LP:n och välgörenhetskonserten för Bangladesh, där både Bob Dylan, Leon Russell, Eric Clapton och andra popkändisar medverkade. I höst ska George turnera med Ravi Shankar. Hans fru Patti har lämnat honom. Hon lever nu tillsammans med Eric Clapton.
......................................................................
EXPRESSEN ¤
Söndag den 29 september 1974.

TV-kändisar från televisionens barndom



Dessa glada nunor prydde veckotidningen SE:s omslag den 22 december
1970. Alla har de det gemensamma, att de alla var bland de första
riktiga TV-kändisarna. Det räckte med att påannonsera programmen,
eller vara nyhetsuppläsare i den svartvita rutan, för att bli kallad super-
kändis. Vad hette dom då?

¤ Alicia Lundberg - TV-hallåa

¤ Anders Bauer - Nyhetsuppläsare, producent, manlig hallåa

¤ Karl-Axel Sjöblom - TV-reporter gift med kollegan Gun Hägglund

¤ Mats Linday - Nyhetsuppläsare

¤ Lennart Hyland - Programledare

¤ Olle Björklund - Nyhetsuppläsare

¤ Bosse Holmström - TV-reporter

¤ Jeanette von Heidenstam - TV-hallåa

¤ Gun Hägglund - Nyhetsuppläsare, programledare gift med Karl-Axel Sjöblom (KAS)
.....................................................................................

Håkan Juholt en ny Göran Persson?

Som ny socialdemokratisk partiledare efter Mona Sahlin har Håkan Juholt utsetts. Juholt som tidigare jobbat som fotograf och journalist, anses av många vara ett oskrivet kort. På partikongressen den 25 mars tas det formella beslutet om Håkan Juholts framtid som partiledare. Men man får väl hoppas att det inte blir ett nytt "gubbvälde" liknande det som Göran Persson stod för. Jag hade istället velat se en ny kvinna på posten; Margot Wallström (jo, jag vet att hon tackat nej ett antal gånger) hade varit det klart bästa alternativet.


Håkan Juholt än så länge ett relativt oskrivet kort. Hoppas inte att det
utvecklas till ett nytt "gubbvälde" sådant det en gång var när parti-
ledaren hette Göran Persson.
-------------------------------------------------
Bild: www.sr.se

Söndag den 13 mars 2011

Av det vårväder som nyligen fanns - finns just nu inte ett spår. På grund av den snö som i denna stund dalar så sakteliga ner mot marken. Tempmätaren visar två minus ute, denna söndagsförmiddag.

I mitt trumrum ligger MAX och sover. Han har åkt på besök till sömnlandet i sällskap med John Blund som alldeles nyss hämtade honom. Senare på dagen väntar en promenad som bara är ett måste. Ja, mer än så här finns i detta ögonblick inte mer att förtälja. Så ha en skön söndag allesammans!
Roger.

Populära Eric Saade - högst upp på prispallen

  - Det är tredje gången på fyra år som jag vinner den här tävlingen, sa en nöjd och mycket belåten Fredrik Kempe strax röstningens slut. Fredrik Kempe, som både komponerat och skrivit text till Eric Saades Popular, har vid det här laget alltmer börjat framstå som en gigant i schlagersammanhang, Thomas G:son får ursäkta.

Min personliga favorit var utan tvekan 60-tals-inspirerade Oh My God! framförd av The Moniker. Bodens stolthet, Kjell junior Wallmark från Inbyn utanför regementsstaden Boden, hamnade så vitt jag kunde se på sista plats.
Danny Saucedos In The Club var länge en farlig konkurrent till Saade, men fick så småningom se sig besegrad. Nu väntar vi med spänning på den stora "Grand Finale" som går av stapeln i tyska Düsseldorf.


Segraren Eric Saade här i sällskap med Fredrik Kempe efter segern
i 2011-års Melodifestival.
------------------------------------------------------
Bild: aftonbladet.se

Ett annorlunda TRE KRONOR


Delar av vårt kära hockeylandslag på en bild från 60-talet. Men hallå...
det är nåt som inte stämmer. Istället för Tumba, Stoltz, Honken och
Tord Lundström, så ses dessa relativt okända lirare. Okända? Nja,
faktiskt inte, fr. v. ses Lennart Hyland, Lasse Holmqvist, Egon Kjerrman,
Martin Ljung. I domartröja, Putte Kock samt Bengt Bedrup som sig själv.
----------------------------------------------------------------------
Bild: www.rtpk.se


"Å där satt han och myste...!"

De två skotrarna brummade in på våran infart. Och vem var det som satt där och myste om inte Max. Han var ute på en tur med pappa, mamma och farbror Daniel. Efter en åktur på piteälven, så kom de hit för en fika ute i vårsolen. Men han ville prompt tillbaka till den där brummande tingesten. För att åka skoter - det är nåt som han verkar gilla helskarpt. Och jag skulle tro att Max kommer att åka skoter ännu någon vända innan snön smälter bort.

Tyvärr...

...så fortsätter det tekniska strulet. Ingen bildfunktion än så länge. Just nu så kliar jag mitt huvud och lägger pannan i djupa veck. Så pass djupa att min fru säger att hon aldrig tidigare sett mig så tänkande. Tänkandet fortsätter! MEN... turen är att man har tre söner som kanske kan räcka sin stackars far en hjälpande hand i nödens stund. Så hör upp nu - ANTE, ROBBAN och DANNE: ER FAR BEHÖVER ER...!

PS! Annars stryker jag er ur testamentet!!!
/Farsan.


Kom gärna igen - Täfteå...

Bra TV! En snillrik idé att låta TV-publiken följa med på danslogen i Täfteå. Ett program fyllt av ren äkthet, ingen tillgjordhet. Ett program som speglar  människor långt från 08-området. Varje medverkande individ, från Signar Nordin till systrarna Bus från Skellefteå, vill man gärna följa vidare i en ny omgång. Man blev lite nyfiken på alla dessa människor, vars privata öden och historia skymtade fram genom hela seriens gång. Taxichauffören Kjell, med sin tre nummer för trånga keps - var en färgklick i rutan mitt i det mest vardagliga. Varför nu det då? Jo, genom sin äkta och ärliga uppenbarelse. Lärarinnan Ragnhild, hon som lever nära naturen, och som fäller en tår över sin handikappade son var värd ett eget TV-program. Norrlänningar anses tystlåtna. Absolut icke! Här finns så mycket material av spännande människor med spännande historier att hämta. Så kom igen SVT kör gärna en ny omgång av Logen i Täfteå!
---------------------------------------
Roger.


Internationella kvinnodagen

- Vet du vad det är för dag i dag, sa min hustru när vi var på väg mot Öjebyn vid lunchtid.
- Fettisdag så klart! sa jag och trodde att det var detta som hon åsyftade.
- Okej, fettisdag i all ära, men vad jag menar är den internationella kvinnodagen.

Så bra då fick vi detta utrett också. INTERNATIONELLA KVINNODAGEN! Trots det så har hustrun tillagat kött och potatisgratäng. Internationella kvinnodagen är hur bra som helst. MEN - när kommer den internationella mansdagen? Idag lär alla damer få åka buss helt gratis. Jättebra! Själv så har jag aldrig någonsin provat på detta, trots att jag också åkt kollektivt ganska mycket. Är nu detta resonemang kommet ur en tjock och skrävlig mansgris? Nja, det tror jag inte. Nåja, eftersom det är den här dagen så skall jag nu genast gå ut för att hämta posten, så att min hustru slipper.

PS. Till fettisdagens/kvinnodagens ära så har jag bjudit min hustru på Hanséns café idag.
Mvh Mansgrisen? Roger.


Vardagsfilosofi!

Bilderna lyser ännu med sin frånvaro p.g.a. tekniskt strul. Men det löser sig.
Ännu en vårdag har bjudits oss. Ännu en härlig och uppfriskande vårpromenad har vi gjort. Ännu en dag äldre! Ännu en dag visare??? Men måste allt gå så fort? På jobbet, en dag för många år sedan utspann sig detta filosofiska och tänkvärda samtal mellan två arbetskompisar:

Kompis nr. 1: Ja, herregud, man är 40-fyllda men vad har man egentligen hunnit med under sitt liv?

Kompis nr. 2: Jamen, du har ju både fru och barn!

Kompis nr. 1: Är du medveten om att vid min ålder så var Elvis en levande legend!

Kompis nr. 2: Är DU medveten om att vid 42 så var Elvis både död och begraven?

Kompis nr. 1: Nää, det är klart, det tänkte jag inte på...
-------------------------------------------------------------



Fotografering & korvgrillning

Åkte en ut sväng med min kamera på förmiddagen. Väl nere vid piteälven så uppmärksammade jag fyra stycken älgar som kom springande i full karriär över isen. I det ögonblicket var min kamera alltför liten för att ge det hela full rättvisa. Med ett större objektiv hade det sannerligen blivit rena kanonbilderna. Jag har visserligen kvar "mina älgar" i kameran, men kan tyvärr inte visa det p.g.a. vissa tekniska orsaker.

Mitt på dagen blev det korvgrillning med Ante, Jennie, Norah, Robert, Max, Jannice, David, Ella och My. Tänk så gott det blir när man äter ute i den fria naturen. Att grilla en korv och att dricka en kopp kaffe är ju rena livsnjutningen, alltmedan den öppna brasan lever sitt egna lilla liv. Och att njuta är ett måste medan kan. Det borde vara alla förunnat.

Ute i den stora världen fortsätter kampen om ett drägligare liv. Jag tänker då på detta som händer borta i Libyen. Kanhända långt från Hortlax, men vi finns ändå i samma värld. Regimens hantlangare drar vapen mot sitt eget folk. Man skjuter man mördar urskillningslöst. I den stunden känns de demokratiska drömmarna väldigt långt, långt borta. De ansvariga, d.v.s. diktator Khaddafi med familj, har sitt på det torra. Åtminstone ekonomiskt. Men om detta har vi ju sett i tusentals andra fall, där diktaturländer fallt sönder som sköra korthus. Den eller de som först flyr när det bränner rejält under fötterna, är just precis: regimens högst ansvariga. Sedan väntar en ljus framtid i sus och dus ett annat diktaturland, under trygga förhållanden, medan många sköna miljarder vilar på ett noga undangömt bankkonto. Så är tyvärr vår värld funtad. Ack ja!
-------------------------------------



Oh My God / Spring för livet

Två värdiga bidrag skickades alltså vidare till den stora finalen den 12 mars i Globen. The Moniker och Sara Varga blev de lyckliga tu. The Monikers Oh My God kändes som en självklar finallåt redan när jag hörde den i deltävling 2 i Göteborg den 12 februari. Den andra finalisten, Sara Vargas, har ett röstomfång som inte är så där värst stort. Hon påminner starkt om Lisa Ekdahl, vars låt Vem vet låg på topplistorna 1994. Trots Saras minimala röst, så fångar hon ändå sin publik i Spring för livet en låt som hon för övrigt också skrivit texten till. Styrkan i Saras låt ligger dels i hennes sköra utstrålning men också i den text som nog träffar många rakt in i hjärtegropen. Två bidrag alltså som inte alls behöver skämmas för sig. Spännande fortsättning följer i Globen nästkommande helg.
-----------------
Roger.

Gränsen mellan liv och död

Döden! På väg in i det totalt okända. En vandring på vägar som man aldrig gått förut. Ibland kan det kännas spännande, ibland enbart läskigt. I de yngre tonåren tänkte jag ofta på döden, hur det skulle bli, hur det skulle kännas, hur slutet skulle bli. Och hörrni, vem har inte tänkt såna tankar. Det har vi nog alla vi som finns på den här jorden. Att livet är förutbestämt vet vi också. Jag menar, att vi en gång skall möta det som vi alla vet vi skall göra: det oundvikliga, döden.

Vissa vill absolut inte ens tänka tanken, inte prata om det, nej. nej, nej. Död framkallar även ångest, oro och djup smärta. För många kan döden ses som en befriare, en hjälp ut ur ett livslångt smärttillstånd. En av mina lumparkompisar tog sitt liv några veckor före muck. Först kunde jag inte alls fatta, han var bara 21 år. En sommar för 29 år sedan dog en klasskamrat, han blev 25. Året därpå avled en spelkompis i en flygolycka i USA, han fick gå endast 26 år på den här jorden. Varför, var den frågan som jag ställde. Inget svar fick jag.

En vårdag för sex år sen tittade en kirurg mig i ögonen och sa att jag hade lungcancer. Nu är det kört, tänkte jag. Men jag överlevde. Jag hade ingen cancer. Men jag levde i den förvissningen i tre månader. Omtumlad men mycket glad, kändes det som den största och högsta vinsten. Att njuta av livets alla glädjeämnen som finns i ens absoluta närhet.

Våra barn fick aldrig chansen att uppleva sin mormor och morfar. Relativt unga så gick de bort med två års mellanrum. Ibland så har tanken varit "att tänk om..." så fungerar våran mänskliga hjärna, "men tänk om..." Hur skulle livet gestaltat sig om det sett annorlunda ut, "för tänk om..."

Idag läste jag att Lasse Eriksson hastigt gått bort. Den föreställning som han medverkade i var av en sådan succé att biljetterna var slutsålda under resten av våren 2011. Men döden tar inte hänsyn till en fullsmockad agenda, även om vi hyllas av vår omvärld. Döden kommer och går precis som den vill, så brutal i sin påhälsning. Döden upplevs också så vansinnigt orättvis. Men vad kan vi göra? Svaret är just ingenting. Endast hoppas att den kommer i en skepnad av räddare och hjälpare. En äldre släkting låg på sjukhusets akutmottagning. Jag satt och höll hans hand. Mellan de svåra smärtorna lutade han sitt huvud mot mig, och med sin ansträngda röst viskade han i mitt öra: Roger, jag vill dö nu! Döden hörde hans vädjan. Några dagar efteråt kom den på besök. Den tog bort all den hemska smärta som han drabbats av. I det fallet så blev döden hans vän i nöden. Han leddes bort på de där outforskade vägarna som vi just nu inte kan se. Döden är och förblir livets största hemlighet, och har så alltid varit sedan tidens begynnelse. Det är bara att acceptera.
----------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0