Roger Lindqvist

Artikeln hämtad ur "Min Värld" den 19 januari 1965.

Den välkända gitarrgruppen från Göteborg. Här i ett urklipp från den 15 april 1964:


Under The Beatles världsturné 1964, insjuknar trummisen Ringo Starr i
en svalginflammation, och hamnar på lasarett. Ersättare blir engelsmannen
Jimmy Nicol. Som belöning för sitt inhopp, belönas Jimmy med 500 pund
och en guldklocka. Jimmy Nicol blir senare medlem i gruppen The Spotnics,
1965-67.


Jimmy Nicol vikarierade för ordinarie trumslagaren Ringo Starr, som
blev inlagd på sjukhus för att operera bort tonsillerna. På bilden är
Jimmy omgiven av Paul, John och George. Året är 1964.


Jimmy Nicol fortsatte vidare sin trumkarriär i Göteborgsbandet - The
Spotnicks, 1965-1967.

Vad såg man på TV:n i augusti 1967? Ja, här är svaret!

Helgen den 12/13 augusti -67 kunde man bl.a. titta på Lill Lindfors show.
Lilla Journalen som presenterades av Ingrid Schrewelius. Eller varför
inte avsluta kvällen  med lite nyheter klockan 22:45 då
tv-kvällarna i regel avslutades.

...jovisst - det var ju: Bröderna CARTWRIGHT från ranchen Bonanza!

En reklamannons från 1964. Racerföraren Joakim Bonnier ger goda
råd angående vinterkörning. Jocke Bonnier (1930-1972) omkom den
11 juni -72 under 24 timmars loppet på Le Mans i Frankrike. Han gjorde
under sin karriär från starten 1956 fram till sin död, 108 lopp. Bonnier
tillhörde stallet: McLaren/Ford. Porsche, Ferrari, Chaparral, Lola, var
några av de bilmärken han körde. Jocke Bonnier var släkt med bok-
förläggarsläkten Bonnier. Mitt personliga minne av Joakim Bonnier,
inskränker sig till den sommaren som han avled. Jag var tillsammans
med min f.d. svåger, Henning Höglund, på väg i den ASG-bil han körde
ner till Småland. När vi på radionyheterna hör rapporteringen om
olyckan på Le Mans banan. Ödets ironi var att Bonnier var en av de Formel-1
chaufförer som febrilt jobbade för en ökad säkerhet på racingbanorna.
Men så kom döden i vägen. Joakim Bonnier blev 42 år gammal.

Annons ur Piteå Tidningen den 28 juni 1962.

1960 gästade sånggruppen "Swe-Danes" Perudden i Svensbyn.
I gruppen ingick Svend Asmussen, Alice Babs och Ulric Neumann.
Bengt Hallbergs trio stod för ackompanjemanget. Tänk om man hade
varit där - skulle fylla tre år i september - så det var ju helt otänkbart.
Såvida jag inte uppfinner en tidsmaskin, ställer in önskat år - och sen,
ja, då landar jag kanske (i bästa fall) utanför entrédörrarna på Perudden
denna aktuella afton i augusti 1960. Måste ut i snickarbodan, för att börja
bygga min tidsmaskin - jag hör av mig när den är färdig - kanske nån
vill hänga med?

I Ellos katalogen kunde man sommaren 1961 beställa detta blå gula tält
för det fashionabla priset av 112 kr. och 50 öre. Hemma på vår tomt satte
min far upp ett likadant varje sommar. Och när tältet väl stod på plats, ja,
då visste man att det var sommar - verklig sommar. Det hände även att
vi tältade nere på Tingsholmsudden, men mest fanns det uppsatt där-
hemma vid den stora björken, som kastade sin skugga över det blå taket.

Nattivalen sommaren 1966 - bjöd på bl.a. sångerskan ULLA SALLERT.
Jag var åtta år, skulle fylla nio i september, och trots min ringa ålder så
stod jag längst fram vid scenkanten, den aktuella kvällen för att lyssna
på Ulla Sallert som jag lärt känna igen från vår svartvita TV-apparat där-
hemma. Att jag var där, kanske berodde på att klockan var bara sex på
kvällen, och att mina föräldrar fanns alldeles i närheten.


Sångerskan Ulla Sallert uppträdde sommaren 1966 på Nattivalen. Och
alldeles därnere vid scenkanten, stod en liten åttaåring från Hortlax, för
att titta på "den där tanten" som han sett på TV:n därhemma.


THE FLAMES från Piteå uppträdde på hemmaplan denna kväll. PLUPPS
från residensstaden Luleå spelade också.

....Urklipp ur Piteå Tidningen - juli 1964:

Sommaren 1964 gick den tredje "Nattivalen" av stapeln, sedan starten
1961. De artister som skulle locka de stora folkskarorna var; PIRKO
MANNOLA från Finland, JAN HÖILAND från Norge, och THORE SKOGMAN
från Sverige. För musiken stod; YNGVE FORSSÉLLS -Skellefteå, THE
FALCONS -Stockholm, och HENRY ÅSTRÖMS - Piteå. Det var dans på
tre banor, samt TV och radioutsändning direkt från festplatsen. Datumet
för den stora folkfesten var lördagen den 18 juli. Märk väl, att det endast
rörde sig om en kväll, till skillnad mot dagens upplaga, som sträcker
sig betydligt längre.


"Piteå-nattivalen 1964 - den tredje i följd och den fjärde sammanlagt - torde
ha slagit alla rekord. Antalet besökare var större än någonsin förut, trängseln
på vägarna till Piteå var enorm, tältens antal har aldrig varit så stort i staden
och dess omgivningar. Aldrig har det ätits så mycket palt, glass, korv, renskav,
smörgåsar och snask på en enda natt här uppe. Aldrig har Piteå blivit så
uppmärksammat över hela vårt land och i grannländerna som denna gång
genom radio och TV, och aldrig har man haft så många arrangemang vid
någon av de föregående nattivalerna. Skall vi gissa att också nettot är rekord?"

Bilden ovan - visar stora scenens placering på Sundsgatan mitt i centrala
Piteå. Orkestern som spelar är YNGVE FORSSÉLLS från Skellefteå, med
bl. a. sångerskan ANN-KRISTIN HEDMARK.

YNGVE FORSSÉLLS orkester från Skellefteå. I vita kläder, syns
sångerskan Ann-Kristin Hedmark, snett till vänster om henne
står kapellmästaren Yngve Forsséll.

Så här intressant var det i TV-rutan den 13-14 juli 1961. Föga upplyftande - eller hur?

Onsdagen den 13 juli, kommenterade Sven "Plex" Pettersson lands-
kampen i fri idrott från Stuttgart. Kanske nåt att titta på? Eller varför inte
Aftonsången från St. Olofs kapell i Tylösand? Dagen därpå den 14.e,
kunde man avnjuta "Den ödesdigra pärlan", med Basil Rathbone.
OBS! Den var inte lämplig för barn.

Den historiska månlandningen, för 40 år sedan minns jag som om det vore igår. Vi satt bänkade framför vår tv, när Bengt Feldreich kommenterade den månpromenad, som astronauten Neil Armstrong gjorde. Det var nästan lite svårt att ta in, att det faktiskt landat människor däruppe, och som både sprang och promenerade på mångubbens yta. -"Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten", ja, nåt i den stilen var väl vad den förste mannen på månen yttrade. Den som också följde med, s.a.s. i "bakhasorna" var Edwin "Buzz" Aldrin - för övrigt av svensk härkomst - den tredje mannen, Michael Collins, han fick vackert sitta kvar i rymdkapseln, medan kollegorna gjorde sin världsberömda promenad. Och jag tror - om jag inte är felunderrättad - att mr. Collins faktiskt medverkar i kvällens jubileumsprogram, där också f.d. programledaren den nu snart 84 årige Bengt Feldreich också kommer att vara med.

Dagen efter månlandningen passade min morfar Sanfrid Lundgren på att fylla 70 år. Och det är dessa två händelser som jag minns bäst från den där sommaren för 40 år sedan. Jag skulle fylla 12 i september, och livet kändes rätt så skapligt. Men det fanns ett mörkt moln på min himmel. Jag hade under en lek på skolans hockeybana, ramlat så illa att jag slog ut min ena framtand. Detta gjorde att jag var tvungen till täta tandläkarbesök. Och om det var nåt jag hatade, så var det att gå till folktandvården i vår by. Men jag var så illa tvungen. Nåja, det hela redde så småningom upp sig, och som minne från den olycksaliga dagen fick jag en s.k. "krona" i min mun, med ett guldinlägg. Så om min och frugans pension en dag inte räcker till, ja, då finns det en sak som jag måste göra - ta ut min framtand och hoppas att guldpriserna har gått upp så pass, att vi kan leva en dräglig ålderdom. OBS! Att det sista var ett skämt.

Sommaren 1969 erövrade människan månen. Det var nästan lite svårt
att ta in, att det faktiskt promenerade levande människor på mångubbens
yta.


Dagen därpå - den 21 juli - passade min morfar Sanfrid på att fylla
70 år.

På morfars födelsedag, samlades släkten. Fr.v. Gösta Lidman, Elsy
Lundgren, Malin Lidman, Maj-Gerd Lindqvist, Elly Nilsson, Lennart
Lundgren, Sune Nilsson. Främre raden: Gun Lundgren, Robert Nilsson,
Roger Lindqvist och födelsedagsbarnet morfar/farfar Sanfrid Lundgren.
Den fina hunden längst fram, tillhörde Gösta o Malin Lidman, och
lyssnade till namnet "Brando".


Barnbarnen Roger, Gun och Robert uppe i morfar/farfar Sanfrids
lägenhet på Hortlaxvägen. Den 21 juli 1969.

Högkonjunktur för Volvo - ja, åtminstone om man får tro på dessa
staplar, som publicerades i februari 1961.

Sångerskan Ann-Louise Hanson, firar 50 år som artist detta år. Hon uppträdde nyligen i allsången från Skansen, med ett potpurri av sina mest kända låtar. Det "riktiga" genombrottet kom 1961, när hon sjöng: "Är du ensam ikväll?". En svensk version av Elvis Presleys betydligt mer kända: "Are You Lonesome Tonight?". Ann-Louise har också medverkat 13 gånger i melodifestivalsammanhang, vilket är ett svenskt rekord. Senast hon var med, var 2004, då tillsammans med Towa Carson och Siw Malmkvist. Ann-Louise har även haft över 40 låtar på Svensktoppslistan under åren, vilket också är en bedrift. Hon är sedan 1966 gift med musikern Bruno Glenmark, och har två döttrar. Så grattis Ann-Louise, ha det så bra under ditt jubileumsår, och kanske att fru Hanson-Glenmark åter inom en snar framtid dyker upp i våra televisionsapparater, när det drar ihop sig till melodifestival?

Påsken 1962 prydde Ann-Louise Hanson omslaget till Hemmets
Veckotidning. I år firar hon 50 år som artist. Grattis!

Lördagen den 15 juli 1967 - rådde karnevalsstämmning på Piteås gator och torg. Det var den s.k. "Nattivalen" som då gick av stapeln. En föregångare till den numera så bekanta gatufesten "Piteå-dansar-och-ler". Entrébiljetten kostade 5 kronor, och för barn under 15 år i målsmans sällskap, var entrén helt gratis. Operasångaren Rolf Björling var ett av festivalens dragplåster. Dåvarande landshövdingen, Ragnar Lassinatti, delade ut Nordkalottstipendier. Piteåbandet Jannes X-tett underhöll, liksom popbandet Los Comancheros från Luleå. Mellan klockslagen 18.00 - 04.00 kunde Pitebor och inresta turister, ta del av det nöjesutbud som bjöds. Allt detta under ett smått hektiskt dygn, denna sommar för 42 år sedan.

Håll med om att det är nåt visst med gamla hederliga Amazon. Kanske har det nåt med barndomen att göra, inte för att vi i mitt hem körde Amazon - min pappa var Volkswagen frälst - men det finns ändå nåt som tilltalar mig varje gång jag ser nån av de här "antikviteterna" rulla fram på vägen. Har aldrig varit nämnvärt intresserad av bilar och motorer, men ett undantag finns; gamla veteranbilar. Många (de flesta) är i mina ögon att jämföra med ett konstverk. För att inte tala om alla dessa "jänkare" som syns alltmer ute på gatorna. Det är helt enkelt en fröjd för ögat att beskåda, dessa fantastiska maskiner. Och en jättestor eloge till alla dem som ur en obefintlig rosthög, lyckas få fram den mest fantastiska skapelse.

Volvo reklam från den 20 april 1962.

Skådespelerskan Christina Schollin, född 1937,syntes flitigt i olika reklam-
sammanhang under 1960-talet. Hon skall för alltid bli ihågkommen
för sin roll i filmen: "Änglar finns dom?" från 1961. 1964 medverkade
hon i långfilmen "Käre John", samt 1982 i Ingmar Bergmans mäster-
verk, "Fanny coh Alexander". Christina Schollin fick 1966 ett erbjudande
om en filmroll mot Elvis Presley, som hon bestämt tackade nej till.
Annonsen härovan - är hämtad ur Året Runt den 18 oktober 1961.