Roger Lindqvist

Fredagen den 23 november 1973 öppnade Club Napoleon på Storgatan 53 i Piteå. Premiärkvällen spelade dansbandet Alexander från Umeå, kvällen därpå var det Paul Dennis tur. Mannen bakom det hela hette Rolf Dahlgren.



Premiärkvällen spelade Alexander från Umeå.

-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1973

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 juni 1990

¤ Paul McCartney och hans hustru Linda erkände i natt att de smugglat narkotika till Sverige.
¤ Narkotikapolisen slog till efter konserten i Scandinavium i Göteborg.
¤ Turnébilen omringades av civilklädda poliser. Samtidigt sökte andra civilklädda poliser igenom gruppens hotellrum.
¤ Paul, Linda och trumslagaren Seiville fördes till polishuset.
¤ Efter fyra timmars förhör erkände de.

Razzia efter konserten
Omedelbart efter konserten slog polisen till. Samtliga medlemmar i bandet greps och hölls kvar på platsen. Deras turnébil omringades och en fem-sex civilklädda poliser genomsökte den. Polisen fann vad den letade efter: en bit canabis. Tre av medlemmarna i Wings: Paul MacCartney, hans fru Linda och batteristen Seiville greps och fördes till polishuset i Göteborg. Samtidigt letade andra civilklädda poliser igenom gruppens rum på hotell Park Avenue. När paret strax före kl 2 i morse lämnade polishuset, sedan de nätt och jämt undgått att anhållas, sa de till Aftonbladet:
    - Det här är bara bra PR för oss inför vårt framträdande i kväll i Lund.
Medan Linda och batteristen Seiville gjorde V-tecknet, fortsatte Paul att lägga ut texten:

"Polisen behandlade oss korrekt"
    - Den svenska polisen har behandlat oss korrekt. Men tyvärr ser den alltför allvarligt på det här med hasch och marijuana. Vi greps och polisen fann en del förpackningar av hasch på vårt hotell. Narkotikan fanns inte i våra rum men man tyckte i alla fall att det fanns ett visst samband..
    - Vi fortsätter turnén som vanligt i morgon. Det här besöket på polisstationen förändrar ingenting, fortsatte Paul, som var ovanligt tillmötesgående mot både journalister och fotografer.

Hans hustru Linda, som var blek och uppskärrad, berättade:
    - Vi kan absolut inte klaga på behandlingen hos polisen. Det hela är ett missförstånd, som nu klarats upp. Nu skall det bli skönt att äntligen få komma hem till våra små barn på hotellet.

Razzian mot Paul MacCartney och hans orkester gjordes efter ett tips av tullkriminalen. Ett paket, avsänt från England och innehållande två hg cannabisharts, beslagtogs av tullkriminalen i Göteborg. Paketet var adresserat till en av medlemmarna i Wings.

Alla släpptes
Under ledning av kommissarie Lennart Lindman - chef för narkotikaroteln i Göteborg - slog man alltså till direkt efter konserten. Men utbytet blev tydligen inte så stort som väntat. Samtliga gripna släpptes alltså, trots att enskilda polismän under kvällen förklarat at minst en person skulle få stanna kvar över natten.

Polisen lämnade i natt en kommuniké:

"I anledning av gripandet av Paul MacCartney, hans hustru Linda och trumslagaren Seiville. Sedan ett paket adresserat till en medlem i den engelska orkestern Wings, som innehöll två hg cannabis-harts, tagits i beslag av tullkriminalen i Göteborg, har de gripna efter flera timmars förhör hos polisens narkotikarotel, bl a i närvaro av engelska ambassadens legal adviser, advokat Per-Olof Lewerth, erkänt att de tillsmmans uppdragit åt någon person i England att sända dem cannabis för användning inom orkestern under turnén i Sverige".


Vid två-tiden i natt släpptes Paul och Linda MacCartney och batteristen
Seiville från polishuset. Då hade de efter fyra timmars förhör erkänt
knarksmugglingen. "Det här är bara bra PR för oss", förklarade Paul.


En rädd och överrumplad Paul MacCartney förs bort från konsert-
lokalen till polishuset. Det har bara gått några minuter efter fram-
trädandet.


Det hela hände blixtsnabbt. Omedelbart efter Wings´göteborgskonsert
greps Paul MacCartney och de övriga medlemmarna av bandet. Sam-
tidigt letade civilklädda poliser igenom deras turnébuss efter narkotika.

---------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ 1972

Leif Lidman har belönats för sitt engagemang när det gäller trivsel-
skapande insatser i Badhusparken.

¤ I många år förde Badhusparken en slumrande tillvaro. Men efter en kommunal uppfräschningsaktion och en entusiastisk arbetsinsats av Leif Lidman har det åter blivit liv i parken. För Leif Lidman började engagemanget i slutet av 80-talet genom att han tog över den servering som fanns i parken. Men ganska snabbt insåg Leif att det krävdes aktiviteter för att locka folk till serveringen. I dag handlar det bl a om loppmarknad.
    - Första gången hade vi fem bord, minns Leif som sedan kunnat glädja sig åt en härlig utveckling.
    - I fjol hade vi faktiskt över 100 bord i parken vid ett tillfälle och loppmarknaden är nu ett känt begrepp i både Norrbotten och Västerbotten.

Varje lördag under hela sommaren kommer folk för att sälja sina prylar. Helproffs blandas med amatörer. För att ge lite extra glans åt loppmarknaden har Leif Lidman bjudit in välkända antikvärderare som ofta synts i TV-rutan. Detta grepp har varit uppskattat.
    - Vi hoppas kunna fortsätta med kända antikvärderare även i sommar, säger Leif Lidman som belönades med titeln Årets Pitebo 1997 för att han väckt liv i parken.


Badhusparken i Piteå en grön oas där allting händer. Varje sommar
anordnas loppmarknad som blivit rejält uppskattat både bland Norr-
och Västerbottningar.

--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ SOMMARMAGASIN ¤ 1998

Alla har vi ju varit små, det är en sak som är säker. På dessa bilder ses fem s.k. kändisbarn från året 1941. Några av dem kom att följa i sina föräldars fotspår. En av dem, vars far och farfar var stora kändisar, sa en gång i en intervju följande: - Jag var känd redan som spermie!". Vem som sa det, det får ni själva lista ut. Men för att ge en liten ledtråd så blev han senare en av vårt lands mest uppskattade skådespelare.


Hasse och Agneta Ekmans två pojkar, Krister, ett år i oktober, och
Gösta, fjorton månader äldre.



Edvin Adolphsons tre blonda ungar. Karl nio år, Olle sju år, Stina fyra
år.

------------------------------------------------------------------------------------
VECKOREVYNS JULNUMMER ¤ 1941

På China har Ernst Rolf dragit in med pomp och ståt. Det är något österländskt över det hela - med vackra dräkter och underbar färgprakt. Omori sisters äro ett par smidiga dansöser och Pickards Chinese Syncopaters, den värlsberömda kinesiska orkestern, som sedan julen 1928 varit den stora revyattraktionen i London, få varje kväll stormande applåder. Så ha vi ju Rolf själv, som vet hur man skall ta publikens hjärta, samt lilla söta Tutta Berntsen m. fl.


Rolfs kinesiska orkester.





¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

På Komediteatern roar Karl Gerhard "hela Stockholm" med sin fyndiga och elaka revy, där inte orden skrädas. Vi visa här några bilder från revyn.


Primadonnan Lili Ziedner som anförare av truppen "Tjockson Girls".


Karl Gerhard själv som kosackcharmör.


Medverkar gör också Karin Gardtman.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Karl Ewerts revy på Folkteatern har fått enbart ros. Den är både älskvärd, trevlig och verkligt rolig. Där finns ju också bland de uppträdande sådana "dragplåster" som Sigurd Wallén, Gustaf Lövås, Nita Hårleman, Maritta Marke, m. fl.


Det nummer som tycks stå sig hela sommaren på Cirkusrevyn är
Jackson Girls, som dansa med en rent häpnadsväckande precision.


Nita Hårleman.


Sigurd Wallén.

------------------------------------------------------------------------------------
VÅRT HEM ¤ 1929

HÄNT I VECKAN ¤ Den 21 juli 1977

SVARTUDDEN - där man dansade och roade sig


Anne Bäckström, 91 år, Piteå, visare här upp en målning av Eric Eng-
strand, Piteå som visar "Pitholmia" en tvåvåningsbyggnad. Den upp-
fördes 1938 och möjliggjorde året-runt-verksamhet på Svartudden.
Byggnaden brann ned 1954.

POPULÄR FESTPLATS. - Fy sjutton vad vi fick arbeta, men vi hade roligt.
Det säger 91-åriga Anna Bäckström, Piteå, som tillsammans med framlidne maken Sven, satte igång nöjesplatsen Svartudden. Från mitten av 1930-talet och fram till början av 1950-talet dansades och fröjdades det som aldrig förr. Den tidens stora stjärnor och orkestrar gästade platsen för att uppträda på scenerna.

1934 slog Bäckströms till och förvärvade Svartuddenområdet av skohandlare Erik Bergström i Piteå, som där hade en sommarstuga. Sedan byggdes två dansbanor, en för gammal och en för modern dans. 1938 kom "Pitholmia" till, en tvåvåningsbyggnad där det dansades upptill och serverades nertill. Bygget "Pitholmia" möjliggjorde också verksamhet året runt, med olika aktiviteter.
    - Vi startade med två tomma händer och fick bygga upp allt från början, allt efter råd och lägenhet berättar Anna Bäckström. Men vi var fyllda av entusiasm och goda idéer, poängterar hon.

Viktig institution
Maken Sven, under sin yrkesverksamma tid bokhållare och sedan revisor, var intresserad av breda insatser. Han engagerade många av den tidens kända artister och orkestrar till Svartudden och skapade ett rykte som nådde långväga omkring. Och arrangemangen drog mycket folk. Svartudden utvecklades som en viktig institution och som snart blev ett begrepp för inte bara Piteåborna. Det är många som ännu har minnen från den tiden. Hur de, innan det blev en permanent väg, tog sig till festplatsen antingen via en spång från Strömlidahållet över sanka marker eller med turbåt från Kurirkajen för att där bland annat uppleva långa sommarnätter. Turbåtarna Arne och Örnen avgick från Kurirkajen. Örnen tog 40 öre för en tur och returresa och 25 öre för en enkel resa.
    - När "Pitholmia" färdigställdes hade vi dans kontinuerligt. I bland fyra dagar i veckan. Lokalerna hyrdes också ut för bröllop och högtidsdagar. Vintertid ordnades med skid- och sparktävlingar och sommartid simtävlingar, berättar Anna Bäckström.


En av de första annonserna för Svartudden, när man 1934 bjöd in
till en äkta nordisk midsommarvaka.

Hemtillverkad glass
Sommartid hade makarna Bäckström även ordnat med utomhusservering för bad- och campinggäster som sökte sig till området.
    - Under sommaren serverades gästerna på bricka nere vid stranden och vi fick verkligen springa fram och tillbaka. Till en början hade vi inga utbyggda bekvämligheter. Där fanns inga diskmaskiner eller elspisar.
Färskvattnet transporterades med båt från Piteå till Svartudden.
    - Den nödvändiga belysningen, framför allt under höstkvällarnas arrangemang, sköttes med hjälp av fotogen- och karbidlampor. Senare, innan elledningar blev framdragna, kostade vi på en motor som alstrade energi för elektricitet.

Det borrades också efter vatten. Sommartid serverades glass, som Bäckströms själva tillverkade.
    - Isen sågades vintertid i Norra stadsfjärden och förvarades sedan i källare, under ett spåntäcke, för sommarens aktiviteter.
Makarna Bäckström stod för huvudansvaret av de olika arrangemangen fram till 1942. Anläggningen hyrdes därefter ut till olika arrangörer. Verksamheten pågick sedan året runt fram till 1954, då anläggningen av okänd anledning brann ned. Samma år som Svartudden etablerades startade makarna Bäckström även Strömnässtugan, en kiosk på Strömnäsområdet.


Sommarserveringen lockade många personer, som dagtid ägnade
sig åt bad och på kvällarna dansade.

Många storheter
    - Jag minns så väl att första dagskassan i Strömnässtugan var åtta kronor, säger Anna Bäckström och skrattar gott över de gångna, men ack så slitsamma, tiderna.
Något år efter branden tog målaren John Öberg, Piteå vid. Han hade där servering och camping. Yngve Skarin hann även han en tid residera på platsen med aktiviteter, innan stället definitivt lades ner. Marken blev tvångsinlöst av kommunen och makarna Bäckström fick avträda platsen för ett villaområde.

Bland de storheter som gästade Svartudden hörde bland annat Thor Modéen, Lille Bror Söderlund och Ulla Billquist.
    - Ulla Billquist, som kom med båt, hade inte riktigt uppfattat att hon skulle kliva iland vid Svartudden. Hon trodde nog det var en hållplats för vidare färd. Billquist kom med båten tillbaka till Kurirkajen. Där uppmärksammades hon på att hon missat att stiga av och fick därför göra resan ytterligare en gång, berättar Anna Bäckström.

Uppträdde på Svartudden gjorde även The Harmony Kings, Harry Brandelius, John Botvid, Katie Rolfsen, Karl Gerhard, Sven-Olof Sandberg, Karin Juel, Stig Järrel, Sune Waldimir, Miff Göring för att nämna några i raden. Dessutom ordnades vid något tillfälle operettparad. Till detta skall läggas ett otaligt antal orkestrar, vid ett tillfälle tre orkestrar med 18 man, som lockade Piteborna i stora skaror upp på dansbanorna.


1938 bjöds det upp till vad man kallade suveränt midsommarprogram
med fenomenala mystiker, "negersångare" direkt från USA och för
första gången i Europa. Det påpekades dessutom att det fanns en
kraftig högtalaranläggning och att de heltäckta terasserna rymde 1 000
gäster.


Karl-Gerhard uppträdde på Svartudden 1939 med två föreställningar samma dag. Samma år hade han tilldelats hederslegionen i Paris. Malmbergssonen Stig Järrel hörde också till de artister som Sven Bäckström engagerade till ett av sommarengagemangen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 10 februari 2006

Inga-Maj Bergström, Piteå, håller ut.

Minns du det gamla mysiga hamnfiken? De, där hamnjobbare och andra slank in för en kopp fika och en pratstund. Numera är de flesta borta, men ett och annat lever kvar. Hamnkiosken/Kaféet vid Västergatan i Piteå t. ex. ett gemytligt fik som behållit den gamla atmosfären med vedkamin, träbänkar, ådrad målning på väggarna och hemkokt kaffe.

En händelse förde oss dit: Natten mot onsdagen fick man nämligen påhälsning av "gäster" som inte var ute efter en kopp kaffe. I stället var det tjuvar som var i farten. Ett 50-tal cigarettlimpor och en del annat stal de sedan de krossat en ruta och klättrat in. Det var för att höra oss för om inbrottet som vi besökte den gamla serveringen. För den som inte känner till stället kan det vara svårt att hitta, inrymt i ett litet grönt trähus utan skyltar eller annan påkostad exteriör.

Inga-Maj Bergström driver hamnkiosken sedan 20 år tillbaka. Dessförinnan hennes mor, Mimmi, men ännu längre tillbaka har den funnits till.
    - Förr i tiden fanns det flera kiosker och kaféer här längs hamnen. Det var rusch och liv här då. Ibland hade vi 20-30 "gubbar" som fikade, berättar Inga-Maj. Numera är lossning och lastning av fartyg i Pitehamnen en epok som i det närmaste är slut. Bara cementbåtar är det som sporadiskt angör den nedslitna hamnen som nu fylls igen för timmerledens sträckning.

Vilka är det då som är era kunder sen hamnen lagt ner?
    - Det är framförallt chaufförerna på lastbilar, långtradare som är tidigt i farten. Men också andra kunder har vi.
Fem på morgonen öppnar Inga-Maj kiosken/Kaféet och håller öppet till halv fyra. Kaffe, inte bryggt utan kokt i en stor panna, the och smörgåsar, cigaretter och lite annat, är det som man får. Inredningen är enkel och gammeldags. Långbänkar av trä, en soffa och några bord. Väggarna har s.k. ådrad målning och i köksdelen står en järnspis. Näfveqvarn no 26, som också är fullt brukbar ifall strömmen skulle försvina. En rejäl vedkamin finns också som ger skön värme och kompletterar el-elementen.
    - Vi har inte velat ändra så mycket utan behållit den gamla enkla stilen. Huvudsaken att det är varmt och det i övrigt fungerar, tycker Inga-Maj, som inte har några planer på att avveckla.
    - Nej, jag har mina kunder och så länge jag kan ska jag fortsätta.
Vi får hoppas det blir länge till. Inga-Majs kiosk/Kafé är en glimt av en svunnen kaféepok, värd att slå vakt om.


Här har interiören behållits i sin forna form. Träbänkar, de gamla enkla
borden och stolarna, den ådrade väggmålningen - skapar en fin
gammal atmosfär.


Vedkaminen ger skön värme i det lilla gemytliga
kaféet.

--------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 3 februari 1978


PS. På Inga-Majs Kiosk/Kafé brukade jag dricka mitt 9-kaffe då
jag jobbade på SJ 1976.
/Roger

"Att leva tillsammans" var en konferens som hölls på Nordkalotthotellet i Luleå 1991. Mitt i det seriösa och allvarliga "föreläste" stå-upp-komikern och "pitbon" Ronny Eriksson. Hans funderingar spände över ämnen från "För eller emot kärleken?" till om vi ska gå med i EG eller inte. Det återkommande försvaret för den norrbottniska pessimismen rev ner många skratt.


Ronny Eriksson berättade hur det gick när han hamnade i samma
liggvagn som "riksbögen" Jonas Gardell.

------------------------------------------------------------------------------------------
LANDSTINGSTIDNINGEN ¤ 1991

Kolbjörn är känd efter hela Norrlandskusten men har tjänat ut som
timmerbogserare. Nu är båten blickfång i Norra hamnen i Luleå. Thomas
Wirén (infälld) planerar att använda Kolbjörn till flytande servering.

Ingen bogserbåt har släpat så mycket timmer längs Norrlandskusten som Kolbjörn. Och skeppsredare Thomas Wirén i Piteå säger:
    - Det finns dom som påstår att det spökar ombord...

Kolbjörn är en färgklick på vattnet utanför Norra hamnen i Luleå. Med orangemålat skrov och skorsten i samma kulör. Piteårederiet Wiréns färger. Wiréns har lånat ut Kolbjörn till en sjöfartsutställning i ett av magasinen i Norra hamnen. Hit kom Kolbjörn själv bogserad - maskineriet är nämligen bortplockat sedan flera år.

¤ 70-årig trotjänare
Skeppsredare Thomas Wirén tycker att det är roligt att Kolbjörn kan glädja turister och invånare i Sommar-Luleå.
    - Kolbjörn byggdes 1917. Namnet fick bogseraren efter en skogschef, Kolbjörn Sönsteby, i dåvarande Kramfors AB som först ägde båten. Då drevs den med ångmaskin.
    - Kolbjörn var en jätte för sin tid, var byggd både för bogsering och isbrytning. Den bröt bl a is i Ångermanälven i många år.
På 30-talet gick Kramfors AB upp i SCA. Och Kolbjörn släpade timmer längs Norrlandskusten.
    - 1957 byggdes Kolbjörn om för en miljon kr som var mycket pengar på den tiden. Då ersattes ångmaskinen av en dieselmotor på 2 000 hästkrafter.

¤ Maskinhaveri 1984
Den 31,5 m långa, 250 ton tunga bogseraren såldes 1969 till Wiréns i Piteå. Fortsatte att släpa timmer för Mo & Domsjö, och som isbrytare. Den ursprungligen svartmålade Kolbjörn fick också sin nuvarande orangefärgade dräkt när Wiréns tagit över. Till 1984 var trotjänaren igång.
    - Då rände Kolbjörn in i en packisvall och fick ett vevaxelbrott. Det skulle bli för dyrt att laga, säger Thomas Wirén.
    - Först tänkte vi skrota båten men kom på bättre tankar. Sedan vi plockat ur maskineriet har vi inrett skrovet med nio enkelhytter m m.
    - Det går nu att använda Kolbjörn som flytande hotell och servering. Men ännu har planerna inte tagit fast form.

¤ Enorma släp
Wirén framhåller att Kolbjörn representerar en virkesepok:
    - Ingen bogserbåt har släpat så mycket timmer längs Norrlandskusten. Varje släp kunde omfatta 720 000 stockar, dvs lika mycket som 600 lastbilar med dubbelsläp. Ännu i början av 70-talet fanns 18 timmerbogserare efter Norrlandskusten. Sedan har biltransporterna undan för undan tagit över. Idag finns bara tre rederier med timmerbogsering längs Norrlandskusten - utom Wiréns är det Kalix sjötjänst och Wiberghs i Husum.

¤ Spökande skeppare?
Flera skeppare har styrt Kolbjörn. En av de mest legendariska hette Saltin. Wirén berättar:
    - Saltin var den skeppare som tjänsgjorde längsta tiden i Kolbjörn. Det sägs att han går igen.
    - Grabbar som jobbat på Kolbjörn har berättat de från styrhytten hört dörrar som slagit igen på oförklarligt sätt. De har bara haft en förklaring - att den gamle skepparen spökar.
    - Själv har jag varken hört eller sett honom...
Kolbjörn ligger i Luleå hela juli i samband med sjöfartsutställningen som ordnats av Luleå hembygdsförening och deltagarna i Vuxenskolans studiecirkel "Gamla båtar i Luleå".

----------------------------------------------------------------------------
NSD ¤ Den 7 juli 1987


Så till sist...


...mannen som skrev den här artikeln för snart 25 år sedan, Duff
Deutgen, är far till dansbandsprofessorn Thomas Deutgen.

/Roger

¤ Plötsligt står dörren till den gamla, välkända PV:n på vid gavel.
Vad har hänt med bilen som i tider prytt taket på Volvo-hallen i Piteå?

Hur ska man tolka det här då? Plötsligt står dörren till den gamla välkända Piteå-PV:n på vid gavel!
Är detta beviset på att Volvos berömda värde varar? För det kan väl ändå inte vara så banalt att dörren bara blåst upp utan vidare?

Den gamla PV:n har stått på taket och lyst upp tillvaron i många år. Ingen som besökt Piteå har undgått att se den. Men häromkvällen fanns det något nytt i det vanliga blickfånget: Dörren stod öppen! I tidningen "Vi bilägare" stod det för en tid sedan att Volvo har problem med dåliga gångjärn i dörrarna. Taxichaufförerna i Stockholm klagade på hållbarheten. Kan gångjärnen vara så usla att dörrarna blåser upp? Nej, knappast.

Den öppna dörren är kanske en symbol för Volvo. Efter de senaste rapporterna om vinst i företaget har Per Gyllenhammar sagt att arbetarna ska få sitt. "Nu öppnar Volvo dörrarna och släpper ut vinsten!" Nej, inte heller så troligt. Folkpartiets "snålblåst" sedan valet. Kan det vara ödet som vill visa Per Gyllenhammar (och oss) hur tomt och rostigt det är på insidan? Nej, för djupt. Det låter inte göra sig! Nåväl, dörren är bevisligen öppen! Vi nöjer oss med att konstatera detta i väntan på eventuell förklaring...

-------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 september 1983

Piteå hamn.

I Piteå är det fortfarande full fart på skeppningen och nu kan man med ganska stor säkerhet säga att det inte blir något sjöfartsstopp den här vintern heller. Därmed är det trdje året i rad som skeppningen på Piteå-hamnarna kunnat pågå utan avbrott.

I Lövholmens hamn låg tre fartyg inne på onsdagen . Norrland, Royal Enterprise och Schipersgracht (se bilden ovan) som lastade papper och trävaror för vidaretransport till England. I Piteå inre hamn låg också ett fartyg inne, Rane, som lastade papper för transport till Frankrike. Förhållandena till sjöss är goda och om någon månad, vilket alltså det mesta talar för, torde det även i framtiden inte bli något vinterstopp i Piteå. I maj-juni överflyttas nämligen skeppningen till Piteås nya storhamn på Haraholmen och den hamnen är ju byggd med tanke på året-runt-sjöfart.



Inneliggande fartyg:
Norrland lastar papper och trävaror i Lövholmen på England, Royal Enterprise, lastar trävaror, board och liner i Lövholmen på England. Schipersgracht, lastar papper i Lövholmen på England.

Väntande fartyg:
31/3 Wandram, lastar papper i Lövholmen på Tyskland och på Holland.
2/4 Jork, lastar pepper i Lövholmen på Holland och Belgien.
4/4 Ursa, lastar liner i Piteå på Tyskland, Litania, lastar liner och trävaror i Lövholmen på England.

LULEÅ HAMN:
Inneliggande fartyg:
Dukegat lossar och lastar vid NJA.
Mövensteert lossar och lastar vid NJA.
Väntande fartyg:
30/3 Alandsee lossar och lastar vid NJA.
30/3 Mini Sun lossar vid NJA.

------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Mars 1973

Gamla Bodensia ska rivas. Borta är strålglansen kring den riksbekanta
krogen.

Gamla Bodensia i Boden ska rivas. Det gamla hotellet och krogen blev känt över hela Sverige under beredskapsåren. Nu är det bara en förfallen träkåk med popmålade blå rutor som väntar på grävskoporna.

Det är Odd Fellow med byggnadsföreningen Hermelin som äger gamla Bodensia. Man har fått rivningslov av byggnadsnämnden. Efter rivningen blir det i första hand bara en parkeringsplats där. Det råder byggnadsförbud i området.
    - Vi tycker huset ser för anskrämligt ut, det kommer att bli ganska snart vi river, säger byggnadschef Gunnar Ekstedt i Bodens kommun. Han är också ordförande i byggnadsföreningen Hermelinen.

Kåken byggdes 1912 av byggmästare G E Bernsten berättar sonen, arbetschef Thorsten Bernsten. Familjen bodde i kåken några år, och man hyrde senare ut på andra våningen för Hotell Lundgren. Det fanns också matvaruaffär och raksalong i bottenplanet. Gårdsplanet såldes, byggmästare Bernsten köpte den och överlämnade den till Odd Fellow, årtalet var 1923. 1937 föddes Hotell Bodensia då Trafikrestauranger öppnade där, då flyttades ingången till hörnet. Förrådsförvaltare Bertzberg vid SJ hittade på namnet Bodensia i namntävlingen som utlysts och vann supé för ett par personer.

Den verkliga storhetstiden för hotellet var beredskapsåren då Bodensias namn blev känt över landet. Så småningom kom stan att hyra lokalerna och hyrde ut till en krögare. Hotellet lades ned 1966 då nya Bodensia var klart. Sedan har gamla Bodensia hunnit med skiftande öden. Det har varit en numera avsomnad popklubb där, som ett minne från den tiden finns de blåmålade rutorna. Det var också en populär träffpunkt för gammeldansvänner, Kultis och "Smyg in", som ännu finns som överskrift, fanns också en tid. Stället har också varit lagerlokal i skilda omgångar och är det idag. Odd Fellow har också en gårdsbyggnad vid hotellbyggnaden, där river man inte, utan den skall snyggas upp.
--------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS KURIREN ¤ Torsdagen den 29 mars 1973.

PS. Håkan Wiklund var arrangör på dansstället "Smyg in". Håkan hade även hand om Forum i Luleå, nuvarande Ebenezer. Även "Spiltan" i Boden skötte han om där det anordnades dans under hela 1970-80-talet. Håkan Wiklund arrangerade danser i Sunderbylogen, men som under Håkans tid hade namnet "HåWeT". I början av 1980-talet hade han också hand om Logen i Tallheden, samt Rimjokks camping mitten av 70-talet.

Roger.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 3 december 1955

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 28 april 1952

Julhelgen bjöd på rekordkyla i stora delar av Jokkmokks kommun. Det lade sordin på utevistelsen och därför var kyrkorna inte alls lika välbesatta som tidigare. Till julottan i Jokkmokk kom det 64 personer mot ett par hundra vid lämpligare temperatuer.

Inte långt från kyrkan i Gärdan strax utanför centrala Jokkmokk uppmättes minus 41 grader på juldagsmorgonen. Värre ändå var det i Njavve, tio mil väster om Jokkmokk där fru Emma Åhslund rapporterade 43 grader klockan sju på juldagen. Detta hindrade inte kontraktsprost Gunnar Lundström att tillsammans med hustrun Berta ratta den egna bilen till Kvikkjokk där prosten skulle hålla julotta. Det var 37 grader när han startade från Jokkmokk klockan fem på morgonen. Men då hade han också att passera Njavve-området med sina 43 grader.

Två japaner, en herre och en dam på besök i Jokkmokk ville studera det svenska julottefirandet och dom följde med Lundström till Kvikkjokk. De kom 35 personer till julottan i fjällbyn. Efter ottan hade fruarna i Kvikkjokk ordnat julottekaffe i ungdomsgården. Där förekom också julsånger och de två japanska gästerna sjöng Stilla natt heliga natt på japanska. På julaftonen var det julbön och mycket stämningsfullt i Jokkmokks gamla kyrka. Fyrtiosex personer gick i kyrkan före julklappsutdelningen. Vid julbönen sjöng bland annat kontraktsprost Gunnar Lundström två julsånger solo. De som hade verklig högkonjunktur under köldknäppen var taxi som hade alla sina bilar igång och ändå hade svårt att hinna med alla körningar.

------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS KURIREN ¤ Onsdagen den 27 december 1978



Åsa Bodén berättar:

Vintern började i år i Piteå-trakten den 15 november. Detta är ungefär tre veckor senare än normalt. Vi skall nämligen ha vinter här i Piteå från den 23 oktober. November månad var annars inte varmare än normalt, -0,3 grader kallare, för att vara exakt. Molnigheten var dock mycket ringa. Förra året hade vi till exempel hela 13 mulna dagar, i år endast tre. Dessa fakta framgår av den statistik över novembervädret i Piteå, som just nu upprättats på SMHI i Norrköping. Av statistiken framgår också, att månadens nederbördsmängd, 48,9 mm var nästan exakt den normala för november månad i Piteå.

Det var den 15 november, som medeldyngstemperaturen för första gången i år sjönk under nollpunkten. Därmed övergick också hösten i vinter. Enligt meteorologerna är det nämligen vinter så fort medeldyngstemperaturen understiger nollpunkten. Det skall den nu göra här i Piteå fram till den 15 april, då våren kommer tillbaka. Månadens högsta temperatur avlästes den 7 och 10, då kvicksilvret steg upp till + 9,0 grader. Det sistnämnda dygnet var för övrigt månadens varmaste med en medeltemperatur på + 7,3 grader. Värmerekordet för Piteå under november är + 13,0 grader.

Månadens lägsta temperatur avlästes den 30, då termometern mitt på natten visade som minst - 18,9 grader. Detta var för övrigt också det kallaste dygnet med en medeltemperatur på - 16,8 grader. Denna temperatur ligger dock långt från månadens köldrekord, som är - 31,6 grader. Månadens medeltemperatur blev nu alltså - 3,2 grader, vilket är 0,3 grader under normal-temperaturen.

48,9 mm nederbörd fick vi under månaden, vilket motsvarar 104 mm av normalnederbörden för november. Nu fick vi ju nästan all denna nederbörd under ett dygn, den 16, då det föll 30 mm snö, vilket resulterade i et snödjup på 27 cm. Detta höll sig sedan konstant hela månaden ut. Det kom någon form av nederbörd under 13 av månadens dagar. Vindarna var mycket svaga under månaden, med sju meter i sekunden, som högsta noterade vindstyrka. Molnigheten var mycket ringa under november och endast tre dagar var mulna, medan sex var klara. Detta kan jämföras med fjolåret då vi hade 13 mulna och fem klara dagar.

---------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 1978



PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 januari 1979


Fr. v Ulf Granström, Gunnar Sandström, Irma Wikgren och
Nancy Pettersson.

¤ Kvicksilvret i våra termometrar har den här vintern haft den verkliga lågkonjunkturen. I går morse var det dags för en ny djupdykning. Trettio, och på en del håll ännu lägre, är visserligen inget rekord men nog räckte den ändå för att det skulle svida om nosen. Deppigt i kylan? Hur påverka kallvädret dig?

Vi ställde frågorna till folk på gatan. Men det var inte lätt få svar. För de flesta hade bråttom och styrde iväg med snabba, knarrande steg. Mot värmen inomhus. Några stannade dock av. Och så här tycker de om vintern 1978/79 som artar sig till en av de bistraste i mannaminne:

Nancy Pettersson, Piteå:
    - Man har ju hört och läst om att vi nu går mot en ny istid. Och det tror jag, särskilt med den vinter vi nu har. Fast det är klart, någon istid blir det ändå inte under vår tid. Jag är väl inte direkt vinterhatare, men mer än tio grader vill jag inte ha. Om kylan påverkar mig psykiskt vet jag inte, jag är ju mest inomhus, men det är klart att det känns jobbigare när det är så här ihållande kallt.

Gunnar Sandström, Piteå:
    - Under beredskapen då vi ryckte in i Boden minns jag att det var väldigt kallt. Kring 35 och det är nog det värsta jag varit med om, även om den här vintern håller på att tangera det. På mig verkar kylan på så sätt att jag blir trött. Ändå tål jag kylan bättre än hettan på sommaren.

Ulf Granström, Piteå:
    - Visst är det ovanligt kallt i vinter, men inte påverkar det mig särskilt mycket, tycker jag. Eftersom jag jobbar med att sälja kläder så brukar jag säga att det finns inget dåligt väder, utan det är bara at skaffa sig de rätta kläderna.
    - Själv är du barhuvad i dag - är det rätt klädsel?
    - Nej, men nu går jag bara över gatan fram och tillbaka. När jag är ute med hunden efter jobbet så tar jag så klart på mig mössan.

Irma Wikgren, Piteå:
    - Vintern under de här förhållandena gillar jag verkligen inte. Man gruvar sig för att gå ut. Det räcker mer än väl de fem minuter jag har att gå hemifrån till jobbet. Nåt mer blir det inte att var ute för min del, annat än om man ska iväg och handla.

-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 januari 1979


ISPROBLEM TILL HAVS - SNÖPROBLEM PÅ LAND

¤ Den här typen av isvallar har det blivit gott om i Bottenviken. Bilden
är tagen utanför Tankar inte långt från Vasa. Det här är dock små-
saker mot dem som hittats utanför Farstugrund. Dessa  har skapat de
problem som gjort att isbrytarledningen vill öppna Tjuvholmssundet.
Detta blir inte fallet. I stället skall den s k Marakallsleden ner mot
Rödkallen öppnas.

Stora snöhögar tornar upp sig på flera håll i centrala Piteå. De skymmer sikten och flera tillbud har noterats men ännu ingen svårare olycka. Polisen är bekymrade över riskerna men menar att det snöat så intensivt de senaste veckorna att vare sig privata eller kommunala snöröjare hunnit med. Man hoppas dock att de värsta trafikfällorna som exempelvis i korsningen Källbogatan-Industrigatan snart ska var undanröjda.

------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 februari 1979

Det är inte bara här just nu, som vi genomlider en tid av sträng kyla. I januari 1977 rapporterade tidningarna om den köldknäpp som då rådde. Kylan höll hela Norrbotten i ett järngrepp. I Karesuando uppmättes minus 42 grader. Det var inte bara Karesuando som hemsöktes av en rejäl vargavinter, även i Nattavaaraby och Nikkaloukta noterade man rekordtemperaturer.



NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Januari 1977

Så här såg det ut vid tidpunkten för Svensbyns inträde i Riksidrotts-
förbundet. Byns stoltheter på bollplanen var då, stående fr v: Verner
Lundqvist, Gösta Stenvall, Johan Grahn, Signar Sandberg, Ingemar
Åström och nedre raden fr v: Sigurd Holmberg, David Granberg, Tor-
sten Risberg, John Risberg, Gösta Öhman samt Ingemar Hedström.

Vi lyfter på hatten för Svensby SK och gratulerar till klubbens 50 år i den svenska idrottsfamiljen. Visste ni förresten att Svensbyn haft brottning på programmet? Eller att man i Svensbyn var pionjärer när det gällde att skaffa slantar genom att ordna danser? Och kommer ni ihåg fotbollslagets möte med allsvenska Hammarby?

Först måste vi emellertid räta ut ett annat frågetecken, nämligen hur många år Svensby SK egentligen fyller. Det där med 50-årsjubileum är nämligen en sanning med modifikation.
    - Jo, föreningen är faktiskt äldre än så. Sportklubben bildades redan 1932, medger ordföranden Signar Risberg och låter en smula missmodig.
    - Att vi nu firar 50 år beror på att 30-årsjubiléet 1967 gällde Svensbyns inträde i Riksidrottsförbundet. Och på den vägen är det...

¤ Prototyp 1924
Nåja, det blev ju inget större hålligång 1982, så därför kör vi vidare på den inslagna vägen. 50 år ska firas, därmed basta! Men man kan knappast bortse från året 1924. Då bildades prototypen för SSK, nämligen Svensby IF. På programmet stod fotboll, inget annat.
    - Det var då fotbollen kom till byn, fastslår Signar Risberg, 55.
    - Men föreningen blev inte långlivad. Mot slutet av 20-talet lades verksamheten ned; spelarna gick till Roknäs och Lillpite.
Då hade Svensbyn redan hunnit arrangera danser för att finansiera idrotten i byn. Ett på den tiden djärvt grepp som få andra föreningar vågat ta. Men åter till 1937, året när SSK inlemmades i Riksidrottsförbundet. Då bestod klubbens styrelse av Göran Hedström (ordf.), Bertil Norberg, Birger Lundberg, Erik Filipsson och Axel Risberg.

¤ Känns de igen?
Vid sidan av fotbollen förde skidorna en livfull tillvaro på 30-talet. Den äldre generationen minns säkert namn som Agge och Paul Berglund, Albin Grahn, Albin Eriksson (kusin till min far/Rogers anm.), Timon Öhman, Astrid Lundberg och Frida Jonsson. Mot slutet av decenniet dök en annan, något udda, gren upp. Svensbyn drog igång brottningssporten med John Lundqvist som ivrig ledare. Brottningen blev dock aldrig mer än en parentes i klubbens historia. Nej, det är förstås fotbollen som genom åren helt dominerat. Först med Erik Filipsson som den store ledaren och sedan, under 40-talet, med David Eliasson bakom styret. Byagänget SSK har hållit en jämn och ofta god standard. Några sagolika framgångar har det förvisso aldrig blivit, men väl en del nämnvärt. Hit hör till exempel segern i Lilla DM 1950 och finalspelet i JDM något år tidigare.


SIGNAR RISBERG har åter satt sig på ordförandestolen. Han minns
med glädje alla år i Svensby SK, bland annat fotbollsmatchen mot
Hammarby 1975. I helgen firar klubben sitt 50-årsjubileum. Räkna med
att Signar finns med.

¤ Mot Hammarby
För tolv år sedan spelades den mest spektakulära matchen på Bäckvallens gräs. Allsvenska Hammarby mötte Svensbyn i den cup som dåvarande distriktsordföranden Sven-Erik Wieslander fixat.
    - Vi satsade 8 000 kronor för att vara med, och det gick ihop ekonomiskt. Runt tusen personer kom och tittade på, minns Signar Risberg.
Behöver det sägas att Hammarby vann stort...? I skarven mellan 40- och 50-talet skördade Svensbyns handbollsdamer vissa framgångar. Laget vann bland annat distriktsmästerskapet utomhus.

Sportklubben har också spelat ishockey. Med några uppehåll hölls ett seniorlag igång från 40-talet och in på 70-talet.
    - Den första banan låg nere vid Svensbyfjärden och hade en faslig lutning, omkring en halv meter, skrattar Signar. Så småningom ordnades en vågrät rink på idrottsplatsen. Den används fortfarande av ungdomslagen.

¤ Svår att ersätta
Svensby SK idag omkring 500 medlemmar, fler än någonsin tidigare. Inflyttningen till byn bidrar förstås starkt. Klubben har numera hjälp av Leif Källqvist som sköter både Svensbyns och Lillpites pappersarbete.
    - Tyvärr pensioneras han om ett år. Det blir svårt att hitta en lika duktig kraft som Leif, säger Signar.
Fotbollen tar i och med nedflyttningen ny sats för att åter hitta vinnarinstinkten. Vad gäller skidåkningen är det lite lugnare. Klubben har inga seniorer i tävlingsverksamheten.
    - Det är ingen vidare fart på skidorna just nu, men vi hoppas att det blir bättre. Vi är med i skidalliansen och deltar i arrangemangen som Polar Cup. Säkert kommer vi att märkas mer så småningom, tror Signar Risberg som själv gjort comback på ordförandestolen. Under sina 36 år som aktiv föreningsmedlem har han 13 års erfarenhet från den möbeln. Nu blir det kalas i helgen, ett kalas som Signar och alla andra SSK-are ser fram emot.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 14 november 1987.