Roger Lindqvist

Till vänster på bilden ligger Kikki Danielssons diskotek Orion. I huset
till höger bor Göran Andersson som kräver att kommunen ska stänga
diskoteket.



Grannarna: Våra barn gråter om nätterna


"Det känns tråkigt att bli utpekad som en sanitär olägenhet", säger
Kikki Danielsson.

Är Kikki Danielssons nyöppnade diskotek i Hälsingland en sanitär olägenhet?
    - Busliv, fylla och skrik nätterna igenom, säger närmaste grannen Göran Andersson, som kräver att kommunen griper in och stänger diskot.
    - Inte alls, säger Kikki, det här är ett bra ställe för ortens ungdomar att roa sig på.

När Kikki lät göra om det fridsamma pensionatet Vilan i Orbaden till diskotek Orion tog det slut på nattron för Göran Andersson. På senare år drevs pensionatet av en frireligiös ägare. Bröllops- och begravningsmiddagar var vanliga. Vid nyår öppnades Vilan som diskotek Orion, ingående i Orfa AB, en fritidsanläggning med liftanläggningar och campingstugor. Ägare: Kikki Danielsson, hennes man dansmusikern Kjell Roos och kompanjonen Pär Eriksson.

"Barnen vaknar och gråter"
    - Min familj har inte haft en lugn helgnatt sedan dess, säger Göran Andersson. Våra barn vaknar och gråter av rädsla när buslivet pågår som värst. Kikki är ju själv småbarnsmamma och borde förstå hur viktig nattsömnen är. Göran och hans hustru Carina har anmält Kikkis diskotek till miljö- och hälsoskyddsnämnden i Bollnäs. De kräver att diskoteket klassas som sanitär olägenhet och stängs.
    - Vi flyttade hit 1982, söger Göran. Då var pensionat Vilan en idyll. Visst förekom dans ibland, men det var lugna och städade tillställningar. Nu tränger diskodunket in i huset, det är vrål och skrän från berusade ungdomar på parkeringsplatserna, slagsmål och ständigt signalerande från bilarna. Jag har pratat med ägarna och med polisen, men inget tycks hjälpa.

"Tråkigt att bli utpekad"
Kikki Danielsson är bedrövad över kritiken:
    - Jag har bara varit på diskoteket kortare stunder, jag har fullt jobb här hemma med Emma. Då har det inte varit sånt liv som Göran Andersson beskriver. Vi kan inte ansvara för vad som händer utanför diskoteket. Ändå har vi låtit både vakterna och personalen då och då gå ut och kolla ordningen. Vi har också pratat med polisen och de har inte haft några anmärkningar. Det känns tråkigt at bli utpekad som en sanitär olägenhet. Enligt Kikki Danielsson är det bara Göran Andersson och hans familj som klagat.
    - Vi har frågat alla andra om de blivit störda, men alla tycker bara det är positivt med diskoteket. Det finns inte så många nöjesställen för ungdomar här omkring.

Hälsinglands riviera
Kikki och hennes kompanjoner kommer att slåss för att få fortsätta med diskoteket.
Kikkis man Kjell Roos:
    - Orbaden är något av Hälsinglands riviera. Vi vill göra något positivt av en bygd som har det svårt med arbeten. Jag är ju uppväxt här och hittills har byborna ställt upp bakom oss. Under högsäsong har vi ett 30-tal anställda. I sommar har vi räknat med att ta emot massor av turister. Bollnäs kommun ska nu ta ställning till diskotektvisten.
    - Det här känns jobbigt, vi som står i startgroparna för att utöka verksamheten på Orion, säger Kikki.

-------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Torsdagen den 15 maj 1986

En dikt signerad Ronny Eriksson publicerad i Piteå-Tidningen efter mordet på Olof Palme:


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 8 mars 1986

Det var inte bara vi i vår familj som blev oerhört tagna när nyheten kom om att Olof Palme mördats på Sveavägen den 28 februari 1986. Hela vårt land hamnade i ett slags chocktillstånd över det ofattbara som inträffat. Oavsett partifärg, så ställde människor ur de djupa leden manngrant upp i diverse minneshögtider över vårt lands statsminister. Jag och min far sökte oss till Öjeby kyrka en söndag i mars 1986 för att tillsammans med hundratalet andra delta i den minnesgudstjänst som anordnades. Kyrkoherden i Öjeby landsförsamling tillika f. d. kyrkoherde i Hortlax Curt Carlsson medverkade. Så gjorde även Piteå-Tidningens Jan Lundqvist, som representant för Norrbottens Broderskapsdistrikt, och Erik Lindgren från Piteå Arbetarekommun samt Evert Lindbäck från centerns kommunorganisation. Kommunalrådet Eleonor Klockare tillhörde också de medverkande denna sorgtyngda afton.


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 7 mars 1986

Ångrade sig försent.

Författaren Stig Dagerman påträffades på torsdagen död i garaget till sin villa i Enebyberg. Upptäckten gjordes av familjens sexårige son, som sprang efter sin mor, skådespelerskan fru Anita Björk. Hon kunde bara konstatera att hennes man varit död i flera timmar.

Dagerman påträffades liggande på rygg i bilen vid främre sätet med benen utanför den öppnade dörren mot garagegolvet. Fru Björk alarmerade ambulansen vid Mörby lasarett, som också fastslog att Dagerman varit död flera timmar. Polisundersökningen visade, att dödsorsaken med största sannolikhet var koloxidförgiftning. Obduktion skall dock ske för att få detta antagande styrkt. Det har framgått att Dagerman sökt ta sig ut ur bilen men inte orkat med det. Fru Anita Björk hade varit hemifrån hela dagen och därför inte saknat sin man. Strax efter hennes hemkomst hade sonen ryckt upp garagedörren och hittat den döde.

Den fortsatta utredningen om författaren Stig Dagermans död har visat att han vid 2-tiden natten till torsdagen bröt upp från en tillställning i villan och skulle med bilen bege sig in till Stockholm. I stället för att göra detta har han tydligen kört in bilen i garaget. Att fru Anita Björk inte lade märke till detta berodde på att garaget inte ligger i villans källarvåning utan i en separat byggnad ett 50-tal meter från villan. Det var den 6-årige sonen, som först upptäckte vad som skett när han på eftermiddagen skulle gå till garaget för att leka.

Bildörren stod på glänt och Stig Dagerman låg på rygg med benen hängande ut på garagegolvet. Startnyckeln låg under honom på förarsätet. Det fanns endast en ringa mängd bensin kvar i tanken och när polisen efter sin första undersökning försökte starta bilen var batteriet nästan urladdat och motorn kärvade, vilket tyder på att den gått länge på tomgång. Landsfiskal K-E Nordström i Danderyd säger:
    - Utredningen har visat att Dagerman ville ta sitt liv. Men det ser ut som om han ångrat sig och försökt krypa ur bilen. Bilnycklarnas placering och kroppens ställning tydde på detta.
I somras gjorde han ett försök att ta sitt liv på exakt samma sätt. Men då ångrade han sig litet tidigare.

Kometliknande karriär
Dagerman var född 1923 i Älvkarleby i Uppsala län och var 1944-46 tidningen Arbetarens kulturredaktör. Han medarbetade 1948-50 i Prisma. Dagerman slog 1945 igenom med sin debutbok "Ormen", och beteckande för hans kometliknande karriär inom den svensk litteraturen fram till de senaste årens avtynande produktivitet är att Dagerman var endast 24 år, då Dramaten tog upp hans första stora pjäs "Den dödsdömde" på sin spellista. Till Dagermans främsta arbeten hör för övrigt "De dömdas ö" 1946, "Tysk höst" samma år, "Dramer om dömda" 1948, "Bröllopsbesvär" 1949 samt dramerna "Skuggan av Mari", "Judasdramer", "Streber", och "Ingen går fri", allt tillkomna i slutet av 40-talet.

-----------------------------------------------------------------------
NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Måndagen den 8 november 1954

Motorfartyget Waria.

I dag blir det sjöfartspremiär i Piteå. Det är Sveabolagets isbrytande motorfartyg "Waria", som får äran av att öppna sjöfarten på stadens hamn. Waria, som i går lossade i Skelleftehamn, avgick därifrån kl. 6 i morse och vid halv 9-tiden i dag siktades den från Rönnskärs fyrplats, enligt vad som meddelas N. A. Fartyget gick då i "rent" vatten, men länge torde det väl icke ha dröjt innan man stötte på fast is. När fartyget kan väntas in till hamnen är i skrivande stund icke gott att säga, men någon gång vid middagstiden torde Waria sannolikt dock ligga förtöjd vid kajen. Någa alltför stora issvårigheter kan den knappast heller komma att möta under infärden efter de senaste dagarnas starka töväder.

Statsisbrytaren Ymer avgick kl. 8 i morse efter fullgjort arbete från Luleå med kurs söderut. Som förut nämnts skulle den på vägen bryta isen in till Pitsund, men frågan är om icke Waria redan dessförinnan hunnit med att göra detta. Föregående år öppnades sjöfarten på Piteå hamn den 27 april av Sveabolagets Warum, varför sjöfartspremiären i år alltså kan äga rum två dagar tidigare. I morgon avgår Warjo från Stockholm till hamnar i övre Norrland och beräknas vara här på fredag eller lördag. På fredag avgår Werna, ävenledes tillhörande Sveabolaget från Göteborg med norrländska hamnar som mål. Den kan väntas hit någon av de första dagarna i maj.

Sjöfarten på distriktets övriga hamnar torde dock dröja ännu en tid. Först omkring den 12 maj inväntas två ångare till Munksunds sågverk och vid samma tid torde den första massbåten komma till distriktet. Vid halv 1-tiden meddelas från Pitsund, att Waria iakttagits vid Isak-Larsa-grundet i närheten av den plats, där den strandade tyska ångaren Werner ligger. Troligt är att fartyget stött på en del ishinder och därför beslutat sig för att invänta statsisbrytaren Ymers ankomst. Ännu vid nmnda tid hade Ymer emellertid icke siktats från Pitsund.

Ymer vid Pitsund
Just i pressläggningsögonblicket ingår meddelande från Pitsund, att Ymer håller på att forcera isen fram till Armarna. I statsisbrytarens kölvatten befann sig Waria.

---------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Tisdagen den 25 april 1939

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 15 december 1930

SE ¤ Den 29 april 1975

Owe Thörnqvist, gäst i höstens första Nygammalt.



¤    - Det var ju Ulf Thorén som satte fart på det hela.
Livet är i mycket en slump. Så också, och det i synnerligen hög grad. Owe Thörnqvists comeback på den svenska nöjeshimlen. En comeback som enligt Owe själv är det direkta resultatet av en viss herr Thoréns envishet. Det började med TV-programmet "Att komma igen" - Ulf Thoréns näst sista - och sen har det rullat vidare för Owe.

På fredag är det TV:s tur att lägga beslag på senor Thörnqvist från Uppsala. Vi möter honom i nypremiären på Nygammalt. Dagen till ära har han letat fram sitt gamla dragspel - det var ju med det instrumentet det hela började en gång för länge sedan. Med - och ibland utan - dess hjälp botaniserar han nu ibland sina nyutslagna blommor och slitstarka eterneller.
    - Jag har tänkt mig ett potpurri av gammalt och nytt, säger Owe, ett potpurri styrt av publikens önskningar, tilläger han.

Under sina krogturnéer har han inte utan en viss glad förvåning kunnat notera at publiken har förvånansvärd god reda på hans gamla slagnummer.
    - Allt går så fort inom nöjesbranschen. Är man borta från rampljuset att tag faller man snabbt i glömska. Men det verkar på några sätt som om mina texter levt sig kvar i folks medvetande och blivit begrepp.

-------------------------------------------------------------
RÖSTER I RADIO TV ¤ Den 26 oktober 1979

OWE THÖRNQVIST.

Hög luftfuktighet och moderata skatter är två oeftergivliga måste, som man säger, för att artisten Owe Thöenqvist ska stå ut med sin mantalsskrivningsort. Sedan något tiotal år bor han heller inte i Sverige. Owe Thörnqvist bor på Spaniens Solkust. Där har han det drägligt både med halsen och fogden. Någon gång per år far han dock hem till det torra Sverige. För att inte bli alldeles bortglömd i fäderneslandet.

Publiken som minns honom klarast blir äldre och äldre. Snart är den i pensionsåldernj och själv har han hunnit fylla femti. En hög och krävande ålder för en orosande och provokatör. Det var ju som sådan han var högst i ropet, borta i mitten av det svindlande femtitalet. Den avhoppade akademikern Owe Thörnqvist, ännu utan både skägg och skatteskulder, var ungefär det närmaste vi haft till den mycket amerikanska företeelsen "stand up-comedians", d.v.s. dessa sardoniskt-satiriska gisslare av samhället som Mort Sahl och Lenny Bruce. De levde på att provocera sin publik. Deras konst var att slå sina åskådare på käften, så någonstans i mellangärdet, strax under bältet där fegheten, fördomarna och den offentliga lögnen sägs ha sitt säte.

De skämtade helst med brännbara ting: moral, politik, sex och sprit. Estradören Thörnqvist försökte sig tappert i deras kölvatten. Med de naturliga inskränkningar som naturen satt i ett land som Sverige där kärleken är fri, spriten för dyr och politiken precis som den är. Det är inte helt lätt att få någon att känna sig träffad i Sverige. Owe Thörnqvist lyckades i alla fall reta på sig Stockholms församlade begagnade bilhandlare. De hotade spöa honom, fast det blev visst ingenting av. Hr Thörnqvist var vid den tiden tämligen stark. Han brukade sparra mot Ingemar Johansson.

Nå, allt detta hände hr Thörnqvist rätt sent i livet. Först var han bara en kille i Uppsala som gjorde sommarrevyer i Slottskällan med Rune Ek och Stig Ossian Ericson. Killen lanserades på skivor. Hans låtar - de blev verkliga hits då på femtitalet - hette sådant som "Rumba i Engelska parken", "Anders och Britta", "Titta, titta" och "Albin och Pia". Värmlandspop skulle man kalla det när det kopierades och förflackades. Hos Thörnqvist var det ännu originellt i texten, rytmiskt i melodin och småfräckt i framförandet. Fräckheten var hans särskilda varumärke. Owe Thörnqvist var en fräck elegant som mellansnackade elakt och roligt med sin publik. Om politiker, pampar och Svenssons statusdrömmerier.

Det inbjöd till genmäle. Parkpubliken käftade gärna tillbaka. Det gör den ju för det mesta, men Thörnqvisten fick kanske några tråkningar extra. Han  höll ju fram hakan. En berömd afton i Pålsboda Folkets park blev det för mycket för artisten. Han klappade till en närking som stört honom synnerligen envist. "En örfil, som delvis träffade munnen, varvid smärre blodvite uppstod", stod det i polisprotokollet.

Det blev lite debatt om smällen och problemet. Hur artister ska skyddas mot drumlar bland publiken. Vi måste ha skyddsnät, ett moraliskt alltså, menade Thörnqvist. Arrangörerna måste garantera arbetsro. Sådant är ju inte lätt att arrangera och debatten dog också snart ut. Kvar blev klicken på Thörnqvist som artisten "som verkligen slog". Det blev han så arg av att han slutade resa i parkerna. Ungefär i den vevan slutade etermedierna anlita hans tjänster och skivor. "Dödskallemärkning" kallades det den gången helt dramatiskt. I praktiken var det ju bara så att någon eller några snubbar som valde skivor tyckte att Thörnqvists var för dumma, för fräcka eller inte tillräckligt bra.

Själv blev han arg igen och slutade spela in skivor. Därmed hade han sågat av nästan alla de grenar han sjöng från. Han flyttade till Spanien med sitt lynne och sin känsliga hals. Därifrån har han återkommit. Till Börsen, Valand och Kronprinsen. Ibland var det bra, stundom var det mest tjo. Den stygga lilla loppan har åldrats och tappat sitt sting. Och förresten, gisslar Sverige och Svensson gör man kanske inte allra bäst från Torremolinos...

--------------------------------------------------------------------
RÖSTER I RADIO TV ¤ Den 26 oktober 1979

HAN TRÄNAR BOXNING OCH BYTER BILAR



Arne Domnérus: "Det tar sin tid innan man kommer underfund med
vad man vill ha..."

ARNE DOMNÉRUS är Sveriges internationellt mest kände jazzmusiker - möjligen får han dela med sig litet av äran till kollegorna Reinhold Svensson och Bengt Hallberg. Domnérus är nu 28 år och har under sin bana som musiker hunnit med att spela med praktiskt taget alla svenska jazzmusiker. Han började i en skolorkester vid 11 års ålder, mest - säger han själv - för att han varje Barnens Dag fick dra på sig en glittrande grann uniform. Senare medverkade han i olika amatörorkestrar vid sidan av skolarbetet. Några planer på att bli yrkesmusiker hade han inte förrän Sam Samson kom med ett frestande anbud och Domnérus tackade ja.

1942 var han en tid kapellmästare i Sundsvall men återvände snart till Stockholm och Miff Görling. 1943 engagerades han i Sveriges hittills största permanenta orkester, Lulle Ellbojs 16-mannaband på Vinterpalatset. Därifrån kom han till Simon Brehms mycket omtalade moderna grupp och när denna orkester upplöstes, blev han lancerad solist med Thore Ehrling.

Arne Domnérus stora ambition var emellertid att bli sin egen kapellmästare och våren 1951 började hans egen orkester växa fram. Den blev redan från starten mycket omdiskuterad, gav konserter och spelade in en del skivor innan den hade premiär på National följande höst. Där spelar den fortfarande. Nu står alltså Arne Domnérus vid sina drömmars mål. Han leder den hittills bästa moderna orkestern i Sverige med uteslutande stjärnor som medverkande. Sedan ensemblen bildades har endast ett par utbyten ägt rum. Trumpetaren Roffe Ericson slutade i våras för att bli sin egen och hans plats togs av unge Weine Renliden. Man utökade också med en man i höst då trombonisten Åke Persson tillkom. De övriga medlemmarna är Rolf Blomquist tenor, Lasse Gullin barytonsax, pianisten Gunnar Svensson samt Jack Norén, som spelar trummor.

När Arne Domnérus inte spelar sysslar han ofta och gärna med idrott av alla de slag speciellt boxning och fotboll. Kommer man ner i Linnéas träningslokal någon dag är det stora chanser att få se herr kapellmästaren hamrande på en boxboll. Om han använder sin omsorgsfullt uppbyggda fysiska spänst till att puckla på orkestermedlemmarna är däremot inte känt... Dessutom är Domnérus en passionerad bilförare, som på ett par år hunnit med att avverka elva olika vagnar. - Det tar sin tid innan man kommer underfund med vad man vill ha, säger han själv lite urskuldrande. När Domnérus radiospelar på fredag kommer han praktiskt taget direkt från London där han framträder som solist på en konsert med Geraldos orkester söndagen innan. På sändningen får vi höra ett urval av orkesterns färskaste arrangemang. Bengt Hallberg har levererat "Always" och Lasse Gullin "Day by day". Gullin har också tillsammans med Rolf Blomquist klätt gamla "I´ll remember April" i ny och tilltalande dräkt.

--------------------------------------------------------------
RÖSTER i RADIO ¤ Den 4 oktober 1952

Lennart "Lill-Strimma" Svedberg.

Klubb: TIMRÅ IK

Född: PÅ SKOTTÅRSDAGEN DEN 29 FEBRUARI 1944

Yrke: STUDERAR TILL UNGDOMSLEDARE I ÖSTERSUND

Civilstånd: GIFT MED LISBETH FRÅN ORSA

Barn: TOMAS, 4 ÅR, OCH PUCK, 2 ÅR

Bil: FORD MUSTANG 1969

Favoritmat: BIFF MED LÖK

Han är bara 28 år men har redan hunnit fira 10-årsjubileum i vårt tuffa ishockeylandslag. Det handlar om Lennart Svedberg - mera känd som "Lill-Strimma". Det har varit tio stormiga vintrar kring honom ända sedan den där decemberkvällen 1961 när "Lill-Strimma" debuterade i Tre Kronor. Han blev kändis över en natt. Efter en hejdundrande succé i Pressens lag mot Tre Kronor plockades han ut i A-landslaget mot tjeckerna på Johanneshov. Ny jättesuccé - den 17-årige målarlärlingen, som kom till banketten i snickarbyxor, åkte solo i tjeckernas zon, fintade bort målvakten och kvitterade till 3-3. Sedan den kvällen har "Lill-Strimma" varit ett begrepp i svensk hockey, en publikfavorit som ensam lockar flera tusen åskådare till matchen.

Sin enorma popularitet lade "Lill-Strimma" grunden till under tonåren, men framgången har bara blivit större med åren. När ishockey-VM avgjordes i Stockholm 1969 och 1970, nominerades han av en enhällig jury till turneringens bäste back. Det motsvarar amatörvärldens bäste, och tidigare är det bara Roland Stoltz av svenska försvarsspelare som fått samma hedersbetygelse. Det har gått upp och ner för Lennart Svedberg. Höjdpunkterna är förstås betydligt fler än vågdalarna, och i hans prissamling hemma i den nybyggda 6-rumsvillan i Söråker en mil norr om Timrå finns bland annat två VM-silver och en SM-plakett från tiden i Brynäs 1964.



"Lill-Strimma" har gått från succé till avstängning, ena dagen förklarad oersättlig i Tre Kronor - den andra dagen stämplad som spritmissbrukare av självaste hockeyhövdingen Helge Berglund. Men herr Svedberg själv beklagar sig inte, hans hockeyliv har varit en enda stor fest. Men en sak ångrar han: VM-missen i Wien 1967. Då blev "Lill-Strimma" avstängd för spritens skull. Upprinnelsen var det som inträffade i Jugoslavien året före.
    - En onödig historia, kommenterar "Lill-Strimma".
Humöret var i bottenläge hos de svenska spelarna, som hade förlorat med 4-1 mot Östtyskland - ishockeyns motsvarighet till fotbollens Japan-smäll i Berlin-OS 1936.

Han och ett par andra spelare blev bjudna på några "järn", satt och pratade rätt så länge med några trevliga turister, och klockan rann i väg fort. Blev över midnatt. När "Lill-Strimma" i ensamt majestät tågade hem till hotellet Ljubljana råkade han träffa en svensk journalist, utsänd från en "sensationstidning". Det var så det började - han fick ta sitt hårda för den olyckliga kvällen!
    - Av rubrikerna att döma såg det ut som om man var en bandit, erinrar sig "Lill-Strimma". Inte ens mördare kunde få större stilsorter...


"Lill-Strimma" med hustrun Lisbeth och sonen Tomas.

I samband med att de stora VM-bråket bröt ut i Schweiz 1971 blev "Lill-Strimma" tagen i försvar av lagkaptenen Uffe Sterner. Timrå-backen hade "svart" förflutet och folk är snabba att döma och och drar lätt förhastade slutsatser. Det visste Sterner, som liksom de andra i truppen ansåg att "Lill-Strimma" hade skött sig klanderfritt. Det var absolut inte han som var orsaken till Tre Kronors misslyckande. Det fanns förstås många som fick vatten på sina kvarnar när Bill Harris nobbade den elegante norrlänningen. Men orsaken till att inte "Lill-Strimma" kom med till Sapporo står att finna i - studier. Han hade tvingats tack nej under hela uppladdningen före OS, och dessutom spelade han bara tre testmatcher, och då med en elakartad ljumsskada.

På hösten 1969 slöts cirkeln för "Lill-Strimma" - han flyttade hem till Timrå efter att ha varit hemifrån sedan sitt 18:e levnadsår. Under de fyra åren i Mora, dit han värvades (för minst 50 000 kronor, gissar man) från Brynäs i mitten av 1960-talet, träffade "Lill-Strimma" sin Lisbeth, gifte sig och blev pappa till Tomas, fyra år, och lilla Puck (!), två år. Livet leker kanske ännu mera intensivt för familjen Svedberg i dag än någonsin tidigare. Strax efter nyåret flyttade "Lill-Strimma" med familj in i en nybyggd villa. Den har husets överhuvud byggt nästan själv med hjälp av goda vänner.
    - Mitt examensjobb - se´n får det vara nog, säger han och syftar på jobbet som målare. I och med att huset blev klart lägger "Lill-Strimma" penslarna på hyllan. Han siktar på en ny framtid, och därför pluggar han sedan hösten 1971 på ungdomsledarskola i Östersund.

Men vem vet - "Lill-Strimma" kanske blir ett namn för nöjesbranschen också. Lagom till julruschen debuterade han som grammofonsångare, sjöng solo och det lät riktigt bra.
    - Ställer gärna upp om folk vill lyssna på mig, förklarar han. Arne Quick, han med "Rosen", resonerade rätt. Varför ska man inte kunna slå mynt ev en så´n sak? Det skulle vara jätteskoj att få åka ut i parkerna...

Det var åtta ishockeyspelande Timrå-grabbar med "Strimmas" landslagskompis Håkan Pettersson, dennes lillebror Stefan samt Bosse Berggren i spetsen som sjöng in en kampvisa på platta. Vad den handlade om? Ishockey, så klart!
    - Men ingenting går förstås upp emot hockeyn, säger han. Efter tio år och 124 landskamper, efter 250 allsvenska matcher och efter allt annat som hänt - i dag är spelet med klubba och puck skojigare än någonsin. Hörde Bill Harris det?


"Lill-Strimma" som grammofonsångare, här med kompbandet Johnny
Cutz.

---------------------------------------------------------------------------------------
TRE KRONOR - ISHOCKEYNS STJÄRNOR ¤ 1972


FAKTA--------------------------------------------------------------------------------

Vid nyåret 1971/72 flyttade familjen Svedberg in i en 6-rumsvilla i Söråker
en mil norr om Timrå.

Söndagen den 30 juli 1972 omkommer Lennart "Lill-Strimma" Svedberg i en
trafikolycka på väg hem till familjen. Han är vid sin bortgång 28 år gammal.

Roger---------------------------------------------------------------------------------

¤ Hjalmar Bergman, Bergsviken, minns glasklart den dystra augusti-
dagen för 40 år sedan då den nästan färdigbyggda Sandöbron (infälld)
rasade som ett korthus. Han överlevde men 18 av hans kamrater om-
kom.

Hjalmar Bergman, nybliven pensionär i Bergsviken, står på sin tomt, tittar på bilden och minns:
    - Hemska minnen. Fruktansvärda tragedier utspelades. Då, när Sandöbron rasade, var Hjalmar 25 år, 18 av hans kamrater dukade under i katastrofen.
    - Dessutom blev flera invalider. Själv klarade jag mig undan med tre brutna revben.

Torsdagen den 31 augusti 1939 sitter djupt fastetsat i minnet på Hjalmar. Den dagen bröt helvetet lös på Sandöbron. Tre minuter i halv fem small det plötsligt. Bräder och cement flög i luften och efter några minuter hade den nästan färdiga bron förvandlats i spillror.
    - Jobbet med att gjuta bron var i det närmaste klart. Just efter fikarasten kände jag hur allt försvann under fötterna.
Hjalmar stod på ett gynnsamt ställe på bron. Tillsammans med sju andra kamrater klarade han sig från olyckan med livet i behåll.

SKADADES ALLVARLIGT
    - Jag var simkunnig och kunde klamra mig fast och kliva upp på kringdrivande virke i älven. Mina tre kamrater som stod bredvid mig när bron rasade var dock allvarligt skadade. De hade fått byggnadsställningar över sig vid fallet. Hjalmar drabbades aldrig av panik. Han kunde själv gå till ambulansen för vidare transport till lasarettet i Härnösand.
    - Och där konstaterades att det inte var någon större fara med mig. I ett par månader blev jag sjukskriven. Sedan när ryggen var bra igen var det dags för inkallelse till militärtjänstgöring.

Hjalmar och hans kamrater som jobbade på bron var som ett rallargäng. De kom från hela landet och de flesta var unga män i 30-årsåldern. Jobbet var hårt och riskfyllt då arbetet skedde på höga höjder.
    - Första gångerna jag skulle upp på bron var jag rädd. Vi var tre skiftgäng som bytte av varandra, berättar Hjalmar.

ORSAKEN OKÄND
Än i dag är orsaken till broraset okänd. Det var Skånska cementgjuteriet som hade entreprenaden, men bolaget ville inte ta på sig något ansvar. Experter utredde olyckan i flera år, men vad som orsakat raset blev aldrig klarlagt. Ett år senare, på våren 1940 började Sandöbron byggas om. En del av de som jobbat vid bygget då bron rasat återvände när brobygget kom i gång igen.
    - Men inte jag, säger Hjalmar.
I stället blev det alltså militärtjänstgöring. Bara några timmar efter det att katastrofen inträffat bröt andra världskriget ut. Broolyckan var en katastrof som normalt skulle ha upptagit alla landets tidningars förstasidor. Men olyckan förvandlades i stället till en notis då den stora nyheten var att Hitlers arméer var på marsch.
    - Men för oss som var med vid Sandöbron var förstås raset där den stora händelsen.

SÅG KAMRATERNA DÖDAS
Broolyckan var oerhört hemsk. Men katastrofen kunde blivit ännu värre. Hjalmar berättar:
    - Bara någon minut innan raset passerade en båt med 40 människor under bron. Alla de 40 var arbetare som såg sina kamrater dödas.

När Hjalmar står på tomten i Bergsviken och berättar minns han klart torsdagen den 31 augusti 1939. Nu njuter Hjalmar av tillvaron i trädgården som nybliven pensionär. Han har inga men från broolyckan.
    - Men än i dag kan jag glasklart se scenerna utspelas framför mig. Det var en oerhört dyster dag.

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 6 september 1979

En lycklig lagerkransad Povel får en grattiskram av fru Susanna och
dotter Lotta.

I förra veckan hade Povel Ramel premiär på en ganska ..... krogshow på Berns. Man saknar ord att beskriva vad den ..... publiken under en och en halv timme ..... av. Hela det ..... gamla gänget med Martin Ljung, Brita Borg, Gunwer Bergqvist och Monica Zetterlund verkar ..... än vanligt. Till dessa gamla ..... har man fogat Berns barn, 12, tämligen ..... ungdomar som verkligen inte kan bli mycket ..... "Karamellodier" kallas det ..... spektaklet, som är det ..... som hänt svenskt nöjesliv på mycket länge.

Martin Ljung verkar ..... än någonsin och har ett 23-minuters pantomimnummer som inte kan bli ..... Brita Borg, den ..... primadonnan, har ett par entréer som får publiken att ..... Gunwer Bergqvist har inte förändrats på de senaste 10 åren utan är lika ..... som vanligt. Monica Z är den ..... röda tråd jag sett och sjunger bland annat "Underbart är kort" så man vill gråta av ..... Om Povel, karamellkokaren själv, kan man väl bara undra hur i ..... han kan ..... sig så efter alla dessa år.

-------------------------------------------
FOTNOT: Eftersom de flesta omdömen i samband med denna premiär redan är använda kan, som extra service, läsaren själv här fundera ut sin egen recension. Som en hjälp på traven kan man använda sig av följande ord i den här ordningen: Fantastiskt, förtjusta, njöt, kära, vitalare, idoler, unika, bättre, lysande, roligaste, magnifikare, jubla, vackraste glädje, helskotta förnya.

I övrigt är det väl bara att önska att så många som möjligt i detta land får tillfälle att se Povel och de andra. Det känns så orättvist annars.


En slösande prakt. Per Lekangs kläder är färgstarka, Gordon Marshs
koreografi likaså.


Detta är en typisk person och så heter han också Typing. Martin
Ljung berättar hur det känns.


Det bejublade gänget - applåderna ville aldrig sluta och Bernspubliken
ville bara höra mer och mer.


En gammal favorit - Brita Borg som Fat Mammy Brown. Men tro inte
att hon sjunger det man väntat sig.


Det gamla gänget: Monica, Gunwer, Martin, Brita och Povel överfölls
av gratulanter och överöstes med presenter.


Povel får en hjärtlig kram av Gunwer Bergqvist och Brita Borg.



Jublet visste inga gränser när ridån gick ner för Povel-premiären på Berns. Salongerna var packade till bristningsgränsen - och så kommer det att förbli veckorna framöver. 30, 20 eller 15 kronor kostar kalaset, i entré alltså... Men det är det värt. Uppe på en läktare hittade vi en ovanlig premiärgäst: Greta Ekman som övervakade sonen Hasses regi och som fick en puss på kinden av sonsonen Gösta.


Tre generationer Ekman: Mamma Greta, sonen Hasse och sonsonen
Gösta.


Paret Andersson-Zetterström med Lars Amble.


Yngve Gamlin, själv Knäppuppare, kom med fru Ewa.


Kjell-Olof Feldt la en sula på parketten med fru Birgitta.

---------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 17 mars 1972

John vill inte så gärna, men Ringo, George och Paul har sagt
ja till TV-galan för båtflyktingarna.

Kommer Beatles att återförenas för en konsert i Geneéve nästa månad? Ja, helt omöjligt är det faktiskt inte. FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim har nämligen engagerat den amerikanske TV-producenten Dirk Summers, för att denne ska försöka få till stånd en direktsänd TV-gala till förmån för båtflyktingarna från Vietnam. En sådan gala med världens genom tiderna populäraste popgrupp skulle kunna inbringa över en miljard kronor!

George Harrison, Paul McCartney, och Ringo Starr har redan sagt sig vara villiga att ställa upp. John Lennon, som numera bor på en gård utanför New York, är fortfarande tveksam, men hans fru Yoko håller på att övertala honom. Alla tidigare försök att samla Beatles har misslyckats.

--------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ 1977

    - Här har ni min Anna, säger Tommy och lyfter Anita Dahl högt i
luften. En äkta värmländska från Filipstad som verkligen behärskar
målet.

Äntligen en riktig Erik, sa regissör Hans Abrahamsson, när han fick reda på at Tommy Körberg accepterat att spela huvudrollen i "Värmlänningarna" på Uppsala stadsteater.
    - Han är precis den typ vi letat efter länge. Bastant och kraftig som en äkta värmlänning, och dessutom sjunger han förbannat bra.

Själv är Tommy mycket smickrad. Men utvecklingen till skådespelare verkar ändå helt naturlig för honom.
    - Man kan ju inte vara popidol hela livet ut. Jag vill och måste hela tiden förnya mig, säger Tommy. Att stå och stampa på samma fläck, och leva på sina lagrar är typiskt amerikanskt. Något som inte passar mig. Men först skall han fullfölja sin folkparksturné. Totalt skall han och hans orkester med Uffe Söderholm i spetsen besöka dryga 60-talet parker.


    - Man kan inte vara popidol hela livet, säger Tommy Körberg,
här med flickvännen Maud vid sin sida.

Sedan skall han och hans fästmö Maud koppla av en vecka i Venedig, för att Tommy skall kunna ladda upp sig inför höstens arrangemang.
    - Vi ska bara gå runt och titta på byggnader och njuta av ledigheten, säger han och ler rart.
    - Och jag vill insupa atmosfären extra noga. För senare ska jag spela in en skiva, som handlar om Venedig.
Ordentligt skall det vara!

När Tommy och Maud kommer hem, är det dags att packa kappsäcken igen. Då går färden till Rio. Men då får Maud inte följa med.
    - Resan är alldeles för dyr, förklarar Tommy. Det kostar visst 7000 kr tur och retur. Fasansfulla pengar även för en popsångare.


    - Äntligen har jag funnit en riktigt bra Erik, säger regissören
Hans Abrahamsson. Tommy är kraftig och bastant som en äkta
värmlänning. Men det finns andra tekniska problem som de
båda funderar på.

Och i november möter Tommy sin Anna, Anita Dahl, för första gången på scenen. I december är det premiär. En premiär som säkert kommer locka hundratals flickor att se sin idol i en något annorlunda skepnad. För "Värmlänningarna" är inte ett dugg moderniserad, utan skall spelas i sitt ursprungliga skick.
    - Den är alldeles för bra för att skrivas om, tycker regissören. Det är ju den enda äkta country and western som är gjord i Sverige.
Så Tommy blir då vår första cowboy på scenen. Och nog finns likheten där. För Tommy är hjulbent, muskulös och mysig som en äkta Texascowboy.


Maud heter Tommy Körbergs flicka sedan flera år tillbaka. Nu
gläds de tillsammans åt Tommys framgångar.

------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 23 juli 1971

1972-års Melodifestival sändes från Cirkus i Stockholm. Programledare var Gunilla Marcus och kapellmästaren hette Lasse Samuelsson. Av de tio deltagarna var det Family Four som så småningom avgick med seger, och i och med detta fick de fyra medlemmarna varsin biljett till den stora Eurovisionsschlagerfestivalen i Edinburgh.

Roger



Family Four avgick med seger i den svenska uttagningen av Melodi-
festivalen 1972. Fr. v. Agneta Munther, Pierre Isacsson, Marie Berg-
man och Berndt Öst.


Vi försöker aldrig vara svåra. Vi satsar rakt och vill ge publiken kvalitet. Trivs vi med att jobba så tror jag att publiken trivs med att lyssna.
Säger Berndt Öst efter att Family Four vunnit schlager-SM.
    - Det är tacken för många timmars jobb...
För vad ska man fråga dessa goda och glada peroner om när de andra året i rad går och vinner den här tävlingen. Med samma låtmakare bakom sig till på köpet: Håkan Elmquist.

Hur det känns? Det är väl klart att det känns bra. Om dom är glada? Det syns ju. Om dom trodde att dom skulle vinna? Dom är så blygsamma. Hur det går i Edingburgh om en månad? Det kan man ju inte veta nåt om. Berndt Öst klappar om alla och säger grattis till höger och vänster åt sina sångkonkurrenter. Marie Bergman glittrar och skuttar, Agneta Munther bara ler. Pierre Isacsson tar det hela med upphöjt lugn. Så småningom störtar gänget iväg. Till segerfest och yra? Icke. En snabb bit på Stallmästaregården och sen till Arlanda f v b till Malmö och krogshow.


En bister rad låtskrivare: Peter Himmelstrand, Benny Andersson,
Björn Ulvaeus och Stikkan Andersson. Damen är Peters fru Kerstin
Aulén.

Det enda molnet på deras himmel verkar vara Edingburgh. Det är mest herr Öst som muttrar. Han tycker nämligen att det serveras så vissen mat i den delen av världen. Två låtar hade familjen att välja mellan sen alla andra sållats bort.
    - Men den andra, säger Öst i virrvarret efter tävlingen, hade inte så bra text. Det var lite protest och miljövård. Och det passar inte oss. Deklarerar utan omsvep överhuvudet för denna Sveriges populäraste familj, som nu bara har namnet som släktband.

Herr Isacsson verkar i det närmaste förvånad:
    - Bara nu folk inte tycker det är konstigt att samma grupp vinner igen - med samma författare.
Och herr låtmakare Elmquist skaffade först i sista stund biljetter till TV-inspelningen och "Härliga sommardag".
En av "förlorarna", Kisa Magnusson, verkade nästan gladare än hela Family Four tillsammans:
    - Kär och sisådär, hojtade den pigga damen, det ska dom väl komma ihåg i alla fall!
Vilket var en av de Himmelstrandska formuleringarna.


Family Four tackar låtskrivaren Håkan Elmquist med en hissning.


Efter en snabbmåltid kastade sig Family Four in i en bil och försvann
till Malmö.


Tre melodifestivaldeltagare utan skor: fr. v. 1: Kisa Magnusson,
2: Monica Zetterlund, 3: Sylvia Vrethammar.


Efter vinsten fick Family Four köra en repris på vinnarmelodin:
"Härliga sommardag".

------------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 18 februari 1972


  MELODIFESTIVALEN 1972

  1. Family Four: "HÄRLIGA SOMMARDAG"

  2. Östen Warnerbring: "SÅN E´DU SÅN E´JAG"

  3. Lena Andersson: "SÄG DET MED EN SÅNG"

  4. Kerstin Dellert: "KÄRLEK BEHÖVER INGA ORD"

  5. Kisa Magnusson: "KÄR OCH SISÅDÄR"

  6. Monica Zetterlund: "KRAMA MIG OCH DANSA"

  6. Cornelis Vreeswijk: "ÖNSKAR DU MIG, SÅ ÖNSKAR JAG DIG"

  8. Tomas Ledin: "DÅ SKA JAG SPELA"

  9. Björn Skifs: "ANDRA KAN VÄL OCKSÅ SE"

10. Sylvia Vrethammar: "DIN EGEN MELODI"

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 3 juli 1933

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Lördagen den 8 juli 1933

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 september 1954