Roger Lindqvist

Yngves spelar upp till dans lördagen den 3 december...


...så även söndagen den 4:e. Den här gången med sångaren Jörgen
Edman, som vid sin sida också har bandets ordinarie sångarska
Ann-Christine Hedmark.

---------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Fredagen den 2 december 1966

I dag hamnade en gammal affisch i min ägo (Tack Leif!). Det var skellefteåorkestern Yngve Forssélls som ståtade med sitt namn i färgglada färger. Affischen härrör från 60-talet, en period då orkestern så smått började bli riksbekanta.

NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ 1958

SPÄCKAT OCH TREVLIGT PROGRAM
BJÖDS VID FULLSATT LUCIASOARÉ


Popsångare Jörgen Edman, som gjorde premiär i Yngve Forssélls,
tillsammans med soaréns två "småartister" Ann-Chatrine Hörnberg
och Hans-Olov Stenlund, båda elva år.

Läroverkets aula var fullsatt vid Luciasoarén på tisdagskvällen. Det gladde inte minst arrangörerna. Blindföreningens ordförande Lars Wiklund, Bureå, uttryckte också sin tacksamhet samtidigt som han talade om bakgrunden till Luciainsamlingen och de blindas problem. Programmet var späckat av sång och musik och tog nära tre timmar att avverka.

Skellefteå musikkår inledde Luciasoarén, som i år kan fira 10-årsjubileum. Gladiatorernas avsked ljöd mäktigt över lokalen och den prydligt klädda musikkåren under Birger Rehnströms ledning spelade ytterligare några stycken bl. a. ett potpurri ur Vita hästen. Gunnar Aldemark lättade som vanligt stämnongen med sin avspändhet och humoristiska inlägg, när han presenterade programpunkterna. Det är f. ö. hans 21:a luciaarrangemang. Elva-åriga Ann-Chatrine Hörnberg började med att dra några vinstlotter på utsålda lotterier, innan hon klämde i med sina sångnummer. "End of the world" drog hon igång med så att det ekade i den välfyllda lokalen. Ännu mer tände hennes framförande av "Bergsprängartango". Den spralliga tösen behöver väl inte någon närmare presentation. Hon har varit med i större sammanhang än Lucia-soaréer. Nu senast i en radiotävling, där hon blev fyra bland de "stora" aristerna.

Premiär för 11-åring
Hans-Olov Stenlund heter en liten herre på elva år som för första gången besteg scenen och sjöng "Hej systrar, hej bröder" ackompanjerad av en trio ur Yngve Forssélls band. För att vara premiär gjorde den unge mannen en utmärkt insats. Med inte minsta blyghet försökte han efterapa de "stora" sångartisterna, gjorde små stumma knäböjningar och armrörelser. Första framträdandet var det, men säkert inte det sista.

Jörgen Edman-succé
Efter pausen presenterade Yngves sin nya sångartist, Jörgen Edman, och trots hans halvårslånga uppehåll från scenjobbet gjorde han en utmärkt insats. Clementine, Strangers in the night och slutligen Främmande länder, den låt som Jörgen toppat Svensktoppen med i 13 veckor, bjöd han på och fick som tack hjärtliga applåder.

-------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Onsdagen den 16 november 1966

Just nu är Ann-Kristin Hedmark, 29, i Stockholm och showar på Berns.
Men det är ett sällsynt besök. Bäst trivs hon i hemmiljö. På gården
Tuvan utanför Skellefteå.


¤ Ann-Kristin Hedmark, 29 år, är flickan som tackar nej till storkarriär och storstadsliv. Hon flytt in´t. Hon tycker om att sjunga och försörjer faktiskt familjen - hemmapappan Christer och sönerna Johan och Daniel. I kväll får vi möta henne i pubmiljö. Mysen i Borlänge, tillsammans med en annan begåvad sångerska: Meta Roos. Till sin hjälp har de valda delar ur Sandviken Big Band - den fine tenoristen Lennart Johansson och en komptrio.

Ann-Kristin (eller Anki som det blir i den inre kretsen) bor på gården Tuvan som vätter mot skogen utanför Skellefteå. Där finns hennes vilopunkt och andningshål när turnerandet sliter. Just nu är hon i Stockholm och deltar i den musikantiska show som ska underhålla ett vintrigt Stockholm på Berns. Där finns också Göran Fristorp och Hasse Burman - samt Arne Domnérus spelmän. Sådant trivs Anki med - det finns möjlighet att tona fram alla former av låtar: jazz, folkton och visor. Och det är som en huldra med förankring i jazz och folkton hon blivit ett begrepp.

EN HYVENS NORRLÄNDSKA
Någon har karakteriserat henne så här:
¤ En rekorderlig och hyvens norrländska med Bolidenguld, mygg, stålverk och hjortronmyrar i stämman...
Det ligger mycket i det. Det ljuva livet och kändisvärlden avstår hon gärna ifrån - ändå har hon haft erbjudanden både från kontinenten och USA. Men hon trivs bäst i hemmamiljö. Med ABF-turnéer, jazzning med Sandvik Big Band och en och annan pubträff. Hon glänser alltså inte i storstadens showsammanhang så ofta förekommande i radio och TV. Men hon har gjort några uppmärksammade radiojobb - bland annat med Sandvik Big Band i USA och med Arne Domnérus mannar i programmet "I elfte timmen" från Chalmers i Göteborg.

SPARSAM MED SKIVOR
I TV har vi sett henne från Bolaget och folkparksbesökare såg henne för några år sen med Lee Hazelwood. Men mest blir det små turnéer med trubaduren Gunnar Enqvist från Bureå i ABF:s regi. På skivsidan är hon också sparsam. Visserligen slog hon igenom för 11 år sen på Svensktoppen med en Thore Skogman-låt men sedan har hon gjort skivor som inte slagit hål på försäljningsvallen men ändå sålt hyggligt.

De egna plattorna - "Inifrån" och "Visa till Dig" - samt skivorna med Sandvik Big Band ska nu kompletteras med LP med politiska visor och en LP med Sandvik Big Band. I kvällens program leker hon med jazzlåtar och folkvisor, sjunger duett med Meta Roos och myser ihop med gråhårsmannen Lennart Johansson som spelar tenor á la de stora Webster-Hawkins.

------------------------------------------------------------------------

AFTONBLADET TV ¤ Den 3 januari 1979

Nio år hade orkestern funnits när man den här kvällen spelade upp till dans på dansbanan på festplatsen Öholma. Undrar om mina föräldrar var där? Kanske...eller min pappas bror Sven med hustrun Elma? Kanske... Jamen, jag tror att jag bestämmer att dom var där, vi säger så?



PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 3 juni 1955

Roger Johnson, Skellefteåkille och f d sångare i Quintet -61, har
skaffat sig en finalplats i Talang -70. På måndag bär det iväg till Malmö,
Köpenhamn och Norrköping.

Roger Johnson är nog ett bekant namn för alla danssugna ungdomar i Skellefteå. För i 6 år sjöng han i orkestern Quintet -61. För två år sedan lade Roger sången på hyllan. Men inte helt. Sången hade blivit en hobby, och en kär sådan. Av en tillfällighet ställde han upp i Talang -70, en talangtävling som arrangerades av Ambassadörkoncernen. Han "råkade" också vinna uttagningen i Luleå. Nu bär det av till Malmö, Köpenhamn och riksfinalen i Norrköping.

Roger Johnson har sjungit så länge han kan minnas. För så där en tio år sedan gjorde han scendebut.
    - Men det gick inte så bra, kommenterar han.
Och du sjunger fortfarande?
    - Tacka för det! Det är en sån där sak som man inte kan sluta med.
Hur hamnade du i den här talangtävlingen?

Fick en idé
    - Jag reser mycket i mitt jobb. Så var jag på besök i Luleå.
    - Jag satt på restaurang Ambassadör, och då fick jag höra att de skulle ha uttagningen i den här talangjakten. Så jag fick en idé: Varför inte pröva lyckan? Det var 30 andra som tänkte samma sak, därav flera orkestrar och sångartister. Jag kompades av Ragges från Luleå. Vi började med "If I only had time"" och "Love me, please love me". Så körde jag ett potpurri. Dels sjunger jag och dels imiterar jag olika instrument. Som trumpet, munspel...
Det låter inte enkelt?
    - Det har blivit en hobbygrej. Kanske beror det på att jag kommer från landet. Där fanns inga instrument, så dom fick man hitta på själv...

Vida världen
I alla fall, Roger vann. På måndag ska han ut i vida världen och visa upp sig. Ja, inte riktigt vida världen...
    - Köpenhamn och Malmö böir det först. Dit åker jag tillsammans med etappvinnare från andra delar av landet. Det är lindansare, trollkonstnärer m. m.

I Köpenhamn ska vi spela på en restaurang som heter Adam & Eva. Så blir det final i Norrköping på torsdag. Vi ska ha en orkester med oss, de kallar sig Svenska Jazzorkestern. Turnéledare är Bertil Bertilsson, och det är ju en ganska rolig kille.
Vad ska du ha för program i finalen?
    - Det blir ett potpurri. Jag börjar i operettstil. Sen blir det lite imitation. Så nån låt i stil med Monia. Så ska jag imitera en trumpet, innan jag snabbt övergår till "Love me, please love me". På slutet blir det lite vissling också...
Siktar du på showbusiness nu?

Vi får se
    - Nja, vi får de hur det går. Jag tar sången som en hobby. Klart det är kul om det ger någonting också. Jag vet att det kommer att finnas företrädare för grammofonbolagen med på finalen. Och segraren får visst många fina engagemang. Men vi får väl se...

Roger ska till Mamaia i Bulgarien i sommar också. För turisterna kan ju behöva lite underhållning också. Och vi får väl hoppas det går bra för Roger på torsdag.

------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 18 april 1970

Hon föddes den 9 juni 1949 i Skellefteå. Hon visade ganska så snart att hon fötts med guld i strupen. Detta gjorde att hon rätt så ung började sjunga i olika band i hemstaden. Det dröjde inte länge förrän kapellmästaren Yngve Forsséll lockade henne att börja i sin orkester. Det blev själva språngbrädan för den unga Ann-Christin, som i och med detta började uppmärksammas även på riksnivå. Första plattan kom 1968, där en av låttitlarna var, Det är dej, bara dej jag vill ha. För Ann-Christine fortsatte framgångarna tillsammans med den Forsséllska orkestern. 1973 låg bandet i hela 22 veckor på Svensktoppen med Så gick det till när farfar var ung.

1971 fick Ann-Christine den stora äran att göra TV. I sitt sällskap hade hon lustigkurrarna Ardy Strüwer och Lasse Åberg. I programserien som sändes i fyra delar, och ingick i TV 2:s underhållningsblock, medverkade även Lill Lindfors och Linda van Dyck.




Ann-Christine Hedmark är ett nytt fynd som Lasse och Ardy lanserar
i ett av sina program.

I december-januari kommer Lasse Åberg och Ardy Strüwer med en serie på fyra 15-minutersprogram - fyra flickor som skall sändas i TV 2:s underhållningsblock som då går varje vardag mellan 19.30 och 21.00.
Tre av de fyra flickorna är sjungande damer - Lill Lindfors, Linda van Dyck och Ann-Christine Hedmark. Den fjärde skall vara dansös, men vem är inte klart. Just nu är inspelningarna i full gång och projektledare Leonard Eek, som även skötte sysslan då Lasses och Ardys Montreaux-program kom till.

Linda van Dyck är en holländsk sångerska som numera slagit sig ner i Sverige - åtminstone för en tid - och då och då gör svensk TV den äran. T ex i den samskandinaviska serien "Kärlek 71". Ann-Christine Hedmark hittade kapellmästaren Bengt-Arne Wallin i Skellefteå för någon tid sedan. Där hör nämligen flickebarnet hemma.


Ann-Christine är väl en söt liten flickscout?


Här hälsar Ann-Christine på hemma hos Ardy.

---------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 17 september 1971.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 7 maj 1971.

¤ Många böcker har Harry Stenlund och Hans Burlin plöjt igenom.
    - Men sånt är bra för självförtroendet, menar Hans.


¤ Hans Burlin var skräddare i 16 år. Harry Stenlund var konditor lika länge. På fritiden spelade de i Yngve Forssélls orkester i Skellefteå. Så började de studera "på gamla dar". Hans började på folkhögskola. Harry läste brevkurser. Idag arbetar Hans på socialbyrån som utbildad socionom, och Harry är nybliven ingenjör.
    - Om vi inte hade spelat hade vi aldrig haft råd att läsa, säger de båda.

Med en gång kan sägas att Yngves är ett pluggande band. Ja, det torde vara få dansband där så många av medlemmarna läser vid sidan om spelandet.
    - Det är en bra kombination, säger Hans och Harry. På vintern är det färre spelningar, och då har man tid att plugga.
Spelandet ger också ekonomiska möjligheter att studera. Det vet Hans och Harry. Då de började gå i omskolningstankar för så där åtta år sedan fanns det små möjligheter till omskolningsbidrag.

¤ EKONOMISKA SKÄL
Varför valde de att byta yrke efter så många år vid samma läst?
    - Nog trivdes jag som skräddare, säger Hans. Men man kände ekonomisk otrygghet. Det var nog den bidragande orsaken till att jag ville omskola mig.
För Harry började läsandet mer på skoj.
    - Jag hade lagt av konditoryrket ett par år tidigare, som jag trivdes bra med. Men jag började med några småkurser, och sen så...
    - Det är klart, att ekonomiska faktorer också spelade in.

Hösten -62 började Hans på folkhögskola. Han spelade vid sidan om.
    - Först hade jag inget direkt mål, säger han. Tänkte söka in på Framnäs för att bli musiklärare. Men så kom jag in på Socialhögskolan. Då kom jag till Umeå, fick studiebidrag och lade av spelandet. Men tiden på folkhögskolan hade jag inte klarat om jag inte haft inkomster från musiken.

¤ 1 000 BREV
    - Våren -69 var jag så färdig socionom. Jobb fick jag direkt på socialbyrån, jag hade praktiserat där tidigare under studierna.
    - 1962 tog jag en förberedande kurs för ingenjörsstudier, berättar Harry. Två år senare tenterade jag i fem ämnen. Och då bestämde jag mig för att bli ingenjör.
    - Allt har jag läst per korrespondens. Det har väl blivit uppåt 1 000 brev...
I april i år blev Harry klar. Han söker nu ett lämpligt jobb hemmavid. Söderut finns det förstås, men då måste man ju lämna bl. a. Yngves.
    - Jag har helt finansierat studierna med spelningen, säger han.

¤ INTE BARA ROSOR
Så är det alltså att studera till musik...Men det är väl inte bara en dans på rosor att börja plugga igen?
    - Den största svårigheten är att läsa effektivt, säger Hans. Det kändes litet oroligt första terminen. Det är lite skillnad mot de som kommer direkt från gymnasiet. En annan har ju inte pluggat på många, många år...
    - Det var litet kämpigt att läsa ensam, säger Harry. Man hade ingen att rådgöra med. Så fick man tentera hela ämnet på en gång. Det blev mycket att minnas. Som tur är har jag en väldigt förstående familj. Det behöver man. 6-årig folkskola var deras enda underbyggnad. Och båda var 42 när de tog examen. Var det värt besväret?

¤ INTRESSANT
Hans: - Jag är toppennöjd. Det var en slump att det blev socialhögskolan, men det är ett väldigt intressant område. Man känner att man gör en insats, även om man själbv anser den otillräcklig.
    - Och det är fascinerande att börja läsa. Att se hur man lägger en tenta till en annan...Det är bra för självförtroendet.
Harry: - Jag har kunskaperna nu, och jag får väl se vad jag får för användning av dem. Nästan litet synd att det är klart. Man saknar läsandet, det var som en sporre.
    - Men, säger Harry, jag anser att de som läser på egen hand, ska få ekonomisk hjälp. I alla fall i efterhand, när de visat att de presterar resultat.

¤ FLITENS LAMPA
Spelandet har alltså haft stor betydelse. Och i musiken är både Hans och Harry gamla i gamet. Hans började som 16-åring med ett knappdragspel. Sen blev det mest piano. Harry började för 25 år sen med en trio. Sen 1949 spelar han bas i Yngves. Yngves ja, där lyser studieflitens lampa. Eller vad sägs om att:

¤ Allan Lundström blir färdig musiklärare i vår. Spelar tenorsax.
¤ Sten-Olov Granberg går andra året på teknis. Spelar tenorsax och flöjt.
¤ Leif Nyberg går en preparandakurs för fackskolan. (Efterträdde Hans Burlin på orgel).
¤ Paul Lindberg är klar lärare på fackskolan i Piteå. Spelar trumpet.
¤ Sångerskan Ann-Christine Hedmark går första året på gymnasiet.

Fast det kan ju ha sina risker att ha studerande medlemmar i en orkester. Charlie Granberg brukade spela trummor i Yngves. Så studerade han till ingenjör "vid sidan om". Sen så fick han ett jobb söderut och försvann från orkester och allt...

-------------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 13 maj 1970.

Så kommer dom än en gång, inseglande på min blogg. Skellefteås stora stoltheter: YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER. Här i en annons inför midsommardansen i Byske Folkets Park. Året är 1963.







Roger berättar: -----------------------------------------------------------

Yngves spelade upp till dans både midsommaraftonen samt midsommardagen.
I midsommarnatten uppträdde också "Ådalssystrarna", som enligt annons-
seringen var "välkända genom sina skivinspelningar".

Midsommardagen uppträdde den norske sångaren Ray Adams med sin show.
I annonsen står att läsa: "Ray Adams - världsberömd och i TV och radio
så välkänd".

Noteras kan också att även Yngves fick idel berömmande ord: "Musik båda
kvällarna av populära och i radio välkända orkestern YNGVE FORSSÉLLS"

Jag har under mina aktiva år som musiker, också gästat Byske Folkets Park
många hundratals gånger. I minnet lever stället kvar som en ypperligt välskött
anläggning, med trevliga människor både vad gäller arrangörer som dans-
publik. Sista? gången jag var där, spelade jag med i dansbandet OPUS från
Piteå. Det var närmare bestämt lördagen den 19 april 1997.

Annons: NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Torsdagen den 20 juni 1963.-------------

Det började 1946 på en allmän dans i Kåge. På scenen stod Yngve Forsséll med sin nybildade orkester. Det skulle bli starten på en slags framgångssaga, för den då endast 16-årige ynglingen. Yngve var född i byn Holmfors inom Västerbottens län. När han 1950 lämnade födelsebyn, och flyttade in till "storsta´n" Skellefteå, började han jobba på en mekanisk verkstad. I mitten av 1950-talet bytte Yngve Forsséll inriktning. Han blev bilförsäljare på Bröderna Forslunds. Därmed inleddes en lovande säljarkarriär.

Men musiken som alltid legat Yngve varmt om hjärtat, fick stå tillbaka för det ordinarie arbetet. 1967 hade Yngve Forsséll och hans orkester, vuxit i sådan popularitet, att Yngve slutade "kränga" bilar och traktorer, och istället tog han steget att bli professionell musikant. Yngve Forssélls orkester kom med tiden att bli riksbekanta. Man turnérade runt om i landet, och skördade stora framgångar på Svensktoppen med landsplågan: "Så gick det till när farfar var ung". Bandet hade ett gott rykte, inte minst för de eminenta musiker som medverkade i orkestern. Vid sångmikrofonen fanns under  - den mest produktiva tiden - Ann-Kristin Hedmark, Liz Lundberg och Roger Johnson.

Sista spelningen gjordes 1983, då kapellmästaren Yngve Forsséll var 57 år fyllda. Yngve Forsséll hade "näsa" för att hitta talangfulla medmusikanter. Han hade ett fruktgivande samarbetet med bl. a. Jerry Williams, Emile Ford, Lasse Samuelsson, Bernt Dahlbäck, Jörgen Edman m. fl. Fredagen den 11 december 2009 skrevs det sista kapitlet om kapellmästaren, dragspelaren och promotorn Yngve Andreas Forsséll. Han var vid sin bortgång 83 år gammal.

/ROGER LINDQVIST.




Yngve Forssélls - 1977.

Medlemmar:

¤ ELISABETH LUNDBERG - Sång.

¤ TOMMY FORSSÉLL - Elbas, sång.

¤ GÖRAN WILÉN - Gitarrer, rytminstrument, sång.

¤ SVEN-ERIK JOHANSSON - Trummor.

¤ BRYAN DAVENPORT - Keyboards, rytminstrument, sång.

¤ GÖRAN SELMERBORN - Tenorsaxofon, flöjt, sång.

¤ NEWMAN ALEXANDER - Trumpet, flöjt, rytminstrument, sång.

¤ TAYFUN SAGESON - Sång, rytminstrument.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Den 14 september 2009 skrev jag ett långt inlägg som handlade om skellefteåbandet Yngve Forssélls. Berättelsen har visats sig vara väldigt intressant och spännande, om man nu skall gå efter alla de kommentarar det publicerade inlägget fått. En man vid namn Ulf Jonsson frågade mig då om jag visste om Bo Kaspers mor Ann-Evy f. Jonsson varit vokalist i Yngves. (Bo Kasper i Bo Kaspers orkester). Tyvärr kunde jag inte svara på den frågan. Den tidigaste vokalissan jag visste var Tuttan Renholm som sjöng i orkestern något år före Ann-Kristsin Hedmarks början 1965.

Igår fick jag ytterligare ett besök angående Yngve Forssélls-artikeln. Det var Lars-Ivar Sundström, bror till nämnde sångaren och låtskrivaren Bo Kasper. Lars-Ivar gav mig då den här viktiga pusselbiten:

"Jag kan bekräfta att min och Bo Kaspers kära mor Ann-Evy Jonsson senare gift Ann Sundström och lärare på Strömbacka, sjöng med Yngve´s i slutet av 50-talet. Yngve sa i en artikel på senare år i Västerbottens Folkblad (tror jag) att morsan och Ann-Kristin Hedmark var de sångerskor han gillat mest.

Mvh Lars-Ivar Sundström".

Stort tack Lars-Ivar till ditt klargörande beträffande detta. Om nu mitt minne inte spelar mig ett spratt, tror jag att Lars-Ivar Sundström liksom sin berömde brorsa också varit sångare. Detta i ett lokalt band från Piteå, VOX. Jag tror tom att bandet gjorde en platta i mitten av 70-talet (1976?) på skivbolaget Sonet. I gruppen fanns även en gammal skolkompis till mig, basisten Folke Wiklund, som jag även spelat med i Piteå Havsband. / Roger.


Bo Kasper Sundströms mor, Ann-Evy sjöng i Yngve Forssélls
orkester i slutet av 50-talet. Detta har jag fått bekräftat av
Lars-Ivar Sundström. Ännu en pusselbit fallen på plats...
------------------------------------------------------------------
Bild: www.sr.se

På omslaget Trucker Joe men i det verkliga livet är namnet Göran Wilén. Han har en gång spelat gitarr och sjungit i välkända Yngve Forssélls orkester från guldstaden Skellefteå. Göran Wilén som såg dagens ljus i Malmberget, bor sedan många år i Skellefteå. Han var med under det gyllene 70-talet, när Yngves reste på landsomfattande turné, och deras hem var en blåvit landsvägsbuss som en gång ägts av Skellefteå Busstrafik. Bussen var inredd med sängar och diverse bekvämligheter för att passa de nio medlemmarna i det "Forsséllska musiksällskapet". Apropå turnéer, så drog Yngve Forssélls in på anrika Berns salonger 1973. Där hade man ett gästspel på några veckor. Det var också där som inspelningen av deras Live-platta gjordes. Basisten Tommy Forsséll har berättat att inspelningen gjordes under två spelningar på 4 kanaler med publik. Och att det inte fanns så mycket utrymme för några felspelningar. Plattan gjorde succé när den släpptes, och kapellmästare Forsséll blev ju som bekant "Farfar" med hela svenska folket.


I början av 80-talet släpptes denna inspelning av och med Göran
Wilén alias "Trucker Joe". Wilén hade då haft en lång karriär som
sångare gitarrist o arrangör i Yngve Forssélls orkester.


Yngve Forssélls orkester. Göran Wilén ses
stående som andre man fr. höger.
-----------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 27 september 1957.