Roger Lindqvist

Ibland ringer telefonen härhemma. En för mig okänd person frågar om det är jag som skriver....När jag sagt att det är så, så brukar personen ifråga be om ursäkt för att dom ringer på. De frågar om de stör. När jag säger att det enbart är kul att dom hör av sig, så följer för det mesta en både intressant och givande konversation, oss emellan. Ibland ringer nån för att förtydliga en sak i nämnda berättelser. Sist var det en dam som så gärna ville veta om en grej som jag gjorde omkring 2005/06. Hon hade kastat bort tidningen och glömt ta reda på den där artikeln som hon så gärna ville ha kvar. Jag har lovat att skicka en kopia vad det lider. Respons är alltid kul att få. Utan respons, så faller allt ganska så platt till marken. Många är nyfikna av skrivandet. Och jag brukar berätta att jag alltid så länge jag kan minnas haft en viss förkärlek för det skrivna ordet. Men p.g.a. osäkerhet hur man skulle bli bemött så hemlighöll jag detta ganska så länge. Idag förstår jag inte varför det skulle vara så farligt att visa upp sin "rätta person". Skrivandet har även öppnat nya dörrar, och jag har blivit bekant med nya spännande personer runt om i landet. Många av dessa är musiker. Senast hörde Bengt av sig. Han har lirat trummor i Spotnicks bl. a. Alla människor vidgar mina vyer, och jag lär mig nåt varje gång. Vilket jag upplever otroligt fantastiskt och berikande. Som den "dokumentationsnörd" jag är, kommer här en lista på det jag skrivit.

¤ Sista brevet från Viktor - Piteå Tidningen den 22 november 1990.
¤ En berättelse om min farmor Hannas familj - Ätt och Bygd september 1993.
¤ Pitebandet OPUS - Musikern, musikerförbundets medlemstidning den 9 september 1993.
¤ En oförglömlig kväll med Cool Candys i Långträsk - Piteå Tidningen den 18 augusti 2004.
¤ Han minns dansbandens guldålder - Piteå Tidningen den 8 januari 2005.
¤ Historien om två vykort - Piteå Tidningen den 12 oktober 2005.
¤ Ni som här inträden  låten hoppet fara - Piteå Tidningen den 25 oktober 2005.
¤ När Cartwrights red in i vardagsrummet - Piteå Tidningen den 18 november 2005.
¤ Hortlaxynglingar i flottans uniform - Piteå Tidningen den 27 december 2005.
¤ När Marilyn Monroe dansade tango på statt i Haparanda - Piteå Tidningen den 20 maj 2006.
¤ Spelning med förhinder - Piteå Tidningen den 11 augusti 2006.
¤ Morfars hus - Piteå Tidningen den 12 augusti 2006.
¤ Pilsnerfilmens okrönte kung - Piteå Tidningen den 21 augusti 2006.
¤ Vådan att gå i platåskor - Piteå Tidningen den 5 september 2006.
¤ En historia oppa Hortlaxbonnschka - Piteå Tidningen den 12 september 2006.
¤ Mjölnare Jonssons levnadshistoria - Piteå Tidningen den 27 september 2006.
¤ På besök i min barndoms skola - Piteå Tidningen den 13 oktober 2006.
¤ Ett högexplosivt möte - Piteå Tidningen den 19 oktober 2006.
¤ I sorgens år i en svunnen tid - Piteå Tidningen den 25 oktober 2006.
¤ Långt från varandra men förenade i evigheten - Piteå Tidningen den 18 november 2006.
¤ En knäpp på mirakellådan, och Taube gick upp i rök - Piteå Tidningen den 23 november 2006.
¤ En härlig tid att minnas, mitt 60-tal - Piteå Tidningen den 12 januari 2007.
¤ En vardagsnära släkthistoria - Piteå Tidningen den 24 januari 2007.
¤ Mitt Piteå - Piteå Tidningen den 29 januari 2007.
¤ Sjukdomstid - en orostid del. 1. - Piteå Tidningen den 1 februari 2007.
¤ Sjukdomstid, orostid del. 2. - Piteå Tidningen den 10 februari 2007.
¤ Då hä schvärmese oppa Öholma - Piteå Tidningen den 6 mars 2007.
¤ En Folkpark berättar (även på www.dansa.se) - Piteå Tidningen den 7 mars 2007.
¤ En tango i Lillträsk med John Harrys trio - Piteå Tidningen den 19 mars 2007.
¤ Povel Ramel, min grammofon och jag - Piteå Tidningen den 11 maj 2007.
¤ I Dunderklumpens land - Piteå Tidningen den 1 augusti 2007.
¤ Viktor försvann i sina drömmars Amerika - Piteå Tidningen den 4 augusti 2007.
¤ Brevet hem till Sverige - Piteå Tidningen den 28 augusti 2007.
¤ Laxfiske på vintrig väg - Piteå Tidningen den 31 augusti 2007.
¤ Genom "Honken" väcktes många fantastiska drömmar - Piteå Tidningen den 18 december 2007.
¤ Då en Emil jåga älgen - Piteå Tidningen den 3 januari 2008.
¤ Livet i landet Svedala - Piteå Tidningen den 23 januari 2008.
¤ Med Hep Stars på ett lastbilsflak i Pajala - Piteå Tidningen den 1 mars 2008.
¤ Ett tragiskt sommarminne - Piteå Tidningen den 15 mars 2008.
¤ Vi ses när ni minst anar det - Piteå Tidningen den 31 mars 2008.
¤ Gräsklipparstrul med Stiga - Piteå Tidningen den 5 augusti 2008.
¤ Farbror Sven - Öholmas Fred Astaire - Piteå Tidningen den 7 augusti 2008.
¤ Drömmen om Provence - Piteå Tidningen den 8 september 2008.
¤ Minnesvärda möten del. 1. - Piteå Tidningen den 9 september 2008.
¤ Mona Krantz en angenäm bekantskap del. 2. - Piteå Tidningen den 26 september 2008.
¤ På turné med musikskolan del. 3. - Piteå Tidningen den 29 september 2008.
¤ Långträsk ett populärt ställe under glansåren del. 3. - Piteå Tidningen den 1 oktober 2008.
¤ Vi fanns med på alla möjliga och omöjliga ställen del. 4. - Piteå Tidningen den 8 oktober 2008.
¤ Folk blev än en gång medvetna om Piteå som musikens stad del. 5. - Piteå Tidn. 20 okt. 2008.
¤ Vi var alla ambassadörer för Piteå del. 6. - Piteå Tidningen den 23 oktober 2008.
¤ Den dagen kommer - Piteå Tidningen den 17 januari 2009.
¤ Farsans folka - Piteå Tidningen den 13 juni 2009.
¤ Diagnosen heter saknad - Piteå Tidningen den 2 juli 2009.
¤ Lyckliga Gatan - Piteå Tidningen den 10 juli 2009.
¤ I morgon är det sommar - Piteå Tidningen den 14 juli 2009.
¤ Den gyllene regeln - Piteå Tidningen den 16 juli 2009.
¤ Sjöströms Rolls Royce - Piteå Tidningen den 4 augusti 2009.
¤ Elvis Aron Presley - hur kunde du? - Piteå Tidningen den 8 september 2009.
¤ Ludvig levde på lök och vegetarier del. 1. - Piteå Tidningen den 5 oktober 2009.
¤ Kronojägare Englund - ett spänstfenomen del. 2. - Piteå Tidningen den 7 oktober 2009.
¤ En härlig, hektisk och upplyftande tid - Piteå Tidningen den 28 oktober 2009.
¤ Idolen " Lill-Strimma" - Piteå Tidningen den 12 december 2009.
¤ Idolbild från förr - Piteå Tidningen den 19 december 2009.
¤ Carl-Gustaf finns för alltid i mitt hjärta - Piteå Tidningen den 8 januari 2010.
¤ Glimtar från Hortlax - Piteå Tidningen den 14 januari 2010.
¤ Under de aktiva åren producerades tre skivor del. 1. - Piteå Tidningen den 7 juni 2010.
¤ Dansbandsvärlden långt från glitter och glamour del. 2. - Piteå Tidningen den 17 juni 2010.
¤ Vad är det för hög och falsk ton som låter? del. 3. - Piteå Tidningen den 1 juli 2010.
(Alla tre delar även publicerad på www.dansmaffian.se )
¤ N´Per-Albin, hä var en kar´l man kond liit oppa! - Piteå Tidningen den 4 september 2010.
¤ En kväll i februari 1968 - Piteå Tidningen den 27 oktober 2010.
-----------------------------------------------------------------------------

Ogräset både i potatislandet och i blomrabatterna, har mött sin överman. Nämligen: "J.R.L.O.G.F. Nr1". Vilket på ren svenska betyder; John Roger Lindqvist, Ogräsets Fiende Nummer 1. Det där med hemligt uppdrag stämmer nog inte. Men det låter litegrann tuffare om man så säger. Ogräset, och gräset, växer så det knakar. Det är nästan så att man inte hinner med i svängarna. Potatislandet är i stort sett fritt från allt vad ogräs heter. Ävenså en av de större blomrabatterna som finns på tomten. Ja, mer än så hinner jag inte berätta, för nu ropar min hustru att det är mat. Tänk så bortskämd man är? Jo, en sak till - jag även idag käkat blåbärsbullar! MMMMMMM.........

Mvh "J.R.L.O.G.F.  Nr. 1"

Jo, nu är det så här - sommar´n, att jag vill gärna att du drar hit ganska så omgående. Jag och min fru sitter (försöker sitta) ute i det allra svenskaste som vi har dvs det som din årstid så stilfullt brukar representera. Efter den snörika vinter (som tack och lov äntligen tog slut) så har mitt hopp varit ett "varmt" sammanträffande med dig. Det där varma brukar det ju vara lite si och så med, men i alla fall så är du den jag längtat efter allra mest. Sedan händer då detta; lite småkyliga vindar sveper in genom märg och ben, hur kan du då tillåta detta? Säg mig, är det inte lika bra att du redan idag skruvar på värmeelementet på - låt oss säga en si sådär 25 plus? - Heller var det för mycket begärt? Fösökte i bästa "sommarstil" ta på mig den fina tröja som frun köpte åt mig häromsistens, men du sommar - vad tror du hände? Jo, så fort som jag stack ut näsan på farsubron så kändes det som om jag befann mig i den norra delen av Antarktis. Det var bara in i garderoben och sätta på sig vinterulstret. Så du sommar, skärpning på dig!

Berättelsen som följer kräver måhända en liten förklaring. En av de varma sommardagarna 2008, tycktes gräset härhemma vara ovanligt högt. Jag gick därför och satte mig på åkgräsklipparen, för att ta mig en runda, men den ville tyvärr inte alls starta. Efter mycket om och men tog jag därför fram våran reservklippare, som jag hade "utifall att". Inte eller den ville starta. Som ett stort ovädersmoln, och med mycket frustration, gick jag och satte mig vid mitt skrivbord i rummet, tog fram penna och ett papper och skrev denna smått galna historia. Berättelsen publicerades så småningom i Piteå Tidningen den 5 augusti 2008:


Häromdagen var det dags att klippa gräs. Lätt som en plätt, trodde jag. Men ack vad jag bedrog mig. Här hemma finns tre maskiner prydligt parkerade. Först och störst, storebror Stiga, gul till färgen, samt mellanbrodern Husqvarna, en orangefärgad sak, arvegods efter en bortgången farbror. Minstingen, som genomled ett smärtsamt motorbyte för något år sedan, heter Klippo, och är lika helröd som Gudrun Schyman en gång car, när hon fortfarande var övertygad kommunist. Förlåt kära Klippo för jämförelsen.

Alla dessa uppräknade familjemedlemmar, har sin givna plats i maskinparken. Mest av allt har jag hitills mest beundrat och älskat min Stiga. Tänk er en sval sommarkväll, efter en hel dags envist solgassande, kunna grensla sin åkare för att klippa de förfärliga grässtråna sönder och samman. Frihetskänslan känns enorm när man sakta puttrar fram på sin ranch - förlåt, tomt - . Ja, det känns kanhända ungefär som när Clint Eastwood rider iväg på sin springare för att slåss för det goda, därute någonstans i solnedgången. Clintan har sin häst, jag har min gula Stiga, men där slutar alla eventuella likheter.

Den här aktuella dagen behagade min Stiga att öppet demonstrera sitt missnöje. Men varför? Jag som i mitt blåögda tillstånd trodde att han hade det bra härhemma? Jag försökte om och om igen. Motorn spann visserligen som en nöjd bondkatt i mars, men hur mycket jag än trixade med växlarna, både framåt och bakåt så hände ingenting. Den stod där bara stilla precis som om den drabbats av en sorts förlamning.

-"Du vet väl kära Stiga, att vi i denna stund har ett jobb som väntar. Jag har absolut inte tid med sånt här trams!"

Den bara blängde lite så där nonchalant mot mig (om nu åkgräsklippare kan blänga).

-"Seså! Nu lägger jag in ettans växel, så jag förväntar mig verkligen att du lyder din husbonde. Vi kör ditåt!" Sa jag, och pekade mot gräsmattan som låg och väntade.

Ingenting hände. Här satt jag som ett fån och förde ett samtal med min klippare. Men vänta, var det nåt den försökte att säga? Jovisst, jag hör ju klart och tydligt hur den liksom försöker att kommunicera, fast på gräsklipparspråk. Det lät ungefär så här:

-"Du kan sitta i mitt säte hur länge du vill. Ja du, Roggan, jag kan stå på tomgång resten av den här dagen om du så vill. Men en sak ska du veta, jag rör mig inte ur fläcken. Och du, kom även ihåg detta: det är du som pröjsar bensinen!"

Där tryckte Stigan på en ytterst öm punkt. Visst ja. Bensinpriset snart femton kronor.
-"Men du Stiga, du kan stå här och ironisera, jag åker och hämtar din brorsa, Husqvarna!" Husqvarnan var sedan några dagar utackorderad hos en av sönerna. Inom loppet av en halvtimme så stod mellanbrodern här hemma på min alltför långhåriga gröna gräsmatta, klar för användning. Nåja, tänkte jag en ren bagatell. Nu ska den ouppfostrade Stigan få så den tiger. Tre till fyra drag är vad som behövs. Efter fyrtio till femtio drag, stod den orangea maskinuslingen fortfarande alldeles tyst och liksom hånlog mot mig, och min svettiga panna.

-"Även du min Brutus!", sa jag i en ton av förakt och total frustration och en enorm besvikelse.
-"Brutus, vem är Brutus, har vi fått främmande?" hörde jag min fru säga, som från ett öppet fönster lyckats urskilja delar av min irriterade konversation med mellanbrodern Husqvarna.

-"Brutus och Brutus - det är ingenting. Det är bara den här förrädaren som inte vill det jag vill". Hustrun tittade väldigt konstigt på mig. Och inte undra på det. I detta uppskruvade läge, hade  det hela plötsligt blivit en ren prestige fråga.
-"Är det krig ni vill ha, så är det krig ni skall få!" sa jag och blängde ilsket på de två bröderna.

Sedan slog mig tanken, lillebror! Naturligtvis, Klippo, vännen i nöden. Under en presenning, med mycket spindelväv och smuts, kunde jag urskilja den en gång så klarröda färgen.

-"Snälla kära Klippo. Som du säkert vet, så älskar din far dig över allting annat". Och medan jag gjorde ett försök att avlägsna ett helt års lager av smuts, tyckte jag mig se ett litet skevt leende.
-"Det är du som ska rädda min dag. Hör på här, din far skall fylla din torra tank med jättegod 95-oktanig bensin. Sedan ska jag kolla din oljesticka, kära rara Klippo - vi har ett jobb som väntar".

På det andra försöket brummade den röda Klippon igång. Lite ojämn i tomgången kanske, men vad gör väl det. Den klippte ju gräs som en Gud. Tyvärr så har Klippon  det otyget att efter cirka femton minuters klippande, så börjar hela maskinen låta mer och mer som en gammal Saab i uppförsbacke. Ljudvolymen blir så pass hög att trots användandet av hörselskydd, är man ändå rätt så stendöv en timme efteråt. De vibrationer som den släpper ifrån sig gör  att under cirka två dagar efter klippandet  är stört omöjligt att hålla i en kaffekopp, eftersom händerna darrar så förskräckligt.

Men trots diverse defekter så blev gräsmattan klippt. Sedan den här dagen är det den röda Klippon som blivit min nya favorit. I nöden prövas vännerna, och vännen i den här historien är definitivt den röda Klippon. Kanske den allra bästa vännen i hela maskinparken. (Tror jag?)


Roger Lindqvist.




"Clintan har sin häst, jag har min gula Stiga. Men där slutar alla
eventuella likheter oss emellan".

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden från: www.mascus.com

Sitter i min fåtölj i på Röda Kvarn och äter glupskt ur min karamellpåse. På de nötta trägolvet, har jag strategiskt ställt min Pommac. Ett  förväntansfullt pirr sprider sig i kroppen. Så plötsligt händer det. Ridån halas och den vita duken visas i all sin magiska glans. Äventyret tar sin början. Som ett trollslag förflyttas jag omedelbart in i filmens handling. Helt plötsligt sitter jag på "Ricks café" i Casablanca. Framför mig, i vit kostym, tänder Humphrey Bogart sin tredje cigarett av märket Chesterfield. Och på sitt lite läspande sätt, säger han - "Of all the gin joints in all the towns in all the world, she walks into mine". På min högra sida, sitter en tårögd Ilsa, spelad av Ingrid Bergman. Och  vid samma bord  sitter jag, "Linkan" från Hortlax, mitt i en världsberömd film: "Casablanca". Samtidigt som barpianisten, spelad av Dooley Wilson, spelar;  "As Times Goes By". I filmens slutscen, när Rick tagit farväl av sin älskade Ilsa, vänder han sig mot mig, och säger ; "Roger! I think this is the beginning of a beautiful friendship". Så sant som det är sagt.Håll med om att det är något magiskt, kittlande och oerhört fascinerande att gå på bio. Och som jag tidigare sagt; film skall avnjutas på bio, och ingen annanstans.


-Jag sitter bekvämt tillbakalutad i min biofåtölj på Röda
Kvarn i Piteå. Plötsligt, som med ett trollslag, hamnar jag
på "Ricks café" i Casablanca. Mina medspelare, Bogart
och Bergman, reder ut sina kärleksbekymmer inför mig.