Staffan Sundin / Larry Dean / 1967-68
Den musikaliska resan med Staffan Sundin i huvudrollen, fortsätter i Enköping 1967/68. Staffan Sundin - med artistnamnet - Larry Dean - lämnade så småningom Skellefteåbandet "Utmanarna" för att resa längre söderut. Nya adressen blev Enköping. Där bildade han Hootenanny-gruppen "De Bästa". Urklippet som följer, berättar resten om bandets historia, året är 1967.
ENKÖPINGSBANDET "DE BÄSTA"
BÖRJAR GÖRA SKÄL FÖR NAMNET
"DE BÄSTA" presenterar i sin debutplatta en skönt svängande mjuk
melodi, "Min lilla flicke-vän Marina". Fr. v. bandets ledare Staffan Sun-
din, Håkan Eriksson, Leif Jonsson, purfärsk i bandet och Kent Pettersson.
¤ Sommarferierna har börjat som alla känner till, men detta gäller dock inte bara skolbarnen, utan också i hög grad våra pop-musiker. Vi är inne i säsongens elfte timme då spelningarna inte är så många och skivutsläppen minskar betydligt. Dock har en mycket stor del av Enköpingsungdomen den sista tiden gått och väntat på ett skivutsläpp med spänning och iver. Som säkert alla förstår vid det här laget gäller det Hootenanny-gruppen "De Bästas" debutplatta. Den beräknas vara färdig nu på måndag, och släpps ut i handeln omkring onsdag. A-sidan har komponerats av gruppens ledare Staffan Sundin och heter Min lilla flickevän Marina. På B-sidan ligger När lillan kom till jorden i ett skönt arrangemang även detta gjort av Staffan.
¤ "De Bästa" har bara hållit på att "lira" tillsammans i tre månader, men under denna tid har man hunnit med ett flertal framträdanden. Man har spelat på ett flertal sjuk- och vårdhem, men även på restauranger, och rönt en mycket stor uppskattning från publik i alla åldrar. "Fansen" är från 5 och upp till 75 år. I dagarna har man tagit in ytterligare en medlem. Han heter Leif Jonsson, 24, och skall spela kombinerat 6- och 12-strängad gitarr. Han är f.d. medlem i det kända dansbandet Bosse Reiners från Enköping.
HOOTENANNY
På repertoaren står förstås hootenanny och Country and Western-låtar. Man hämtar inte materialet från någon bestämd artist utan försöker blanda med de mest kända låtarna. Dessutom har Staffan knåpat ihop ett 30-tal egna låtar. Plattan kommer som sagt att släppas på onsdag, och man väntar naturligtvis med spänning och undrar hur den kommer att gå. Fem timmars studiojobb ligger bakom. Man har även använt en studiomusiker för trumpetpålägg. Producent för inspelningen har varit Björn Norén från EMI-studios, medan Staffan Sundin arrangerade.
Hur kom det sig nu att det blev skivinspelning så snabbt? Jo, säger Staffan, vi spelade helt enkelt in ett band, skickade det till skivbolaget och frågade om de var intresserade. Det var man, och två veckor därefter kunde inspelningarna börja.
SKRYTSAMT
Namnet "De Bästa" kanske vid en första anblick kan verka skrytsamt och anstötligt men att väcka uppmärksamhet är bra säger Staffan, som är helt öppenhjärtlig och säger direkt på sak vad han tycker. Att man sedan lägger ned allt för att verkligen göra skäl för namnet och bli de bästa märker man bara genom att lyssna på plattan. Få debutskivor har en klass som motsvarar denna. Man har lagt ned mycket arbete i studion, men detta hade inte gett samma resultat om kvaliten på gruppen varit en annan, "Marina" är en skönt svängande men samtidigt mjuk melodi, och bakgrundsstämmorna sitter som gjutna. Även på B-sidan måste man ge både sång och gitarrkomp ett högt betyg. Dock förstörs helhetsintrycket av en tamburin, som fått en allt för framträdande roll. Men kort sagt alltså: ett klart godkännande för "De Bästa".
Man började som de flesta andra dvs mer eller mindre av en slump. Staffan flyttade till Enköping för ett och ett halvt år sedan. Han hade redan då provat på popmarknaden genom att spela med Larry Dean & The Balubas. Efter en tid här i staden träffade han Kent Pettersson, gruppens 20-åriga basist. Han berättade då att han brukade "jamma" på kvällarna tillsammans med sin jämnårige kompis Håkan Eriksson. Man träffades alla tre, provspelade och hörde att det inte lät så illa. Staffan kom på namnet "De Bästa", och så var det bara att gå ut och bli berömda. Nåja, så lätt var det kanske inte. Det ligger mycket jobb bakom varje låt, och även om konkurrensen ännu inte är lika hård som i den direkta popbranschen så tvingas man till det yttersta.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Helt plötsligt kom det hit en hootenannygrupp -
"De Bästa" - som spelade gratis och bara för att glädja
sjuka människor. Så nog finns det fin ungdom i dag,
trots allt prat om motsatsen.
----------------------------------------------
Alla avd på Ulleråkers sjukhus.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
ROGER LINDQVIST. Forts. följer...
ENKÖPINGSBANDET "DE BÄSTA"
BÖRJAR GÖRA SKÄL FÖR NAMNET
"DE BÄSTA" presenterar i sin debutplatta en skönt svängande mjuk
melodi, "Min lilla flicke-vän Marina". Fr. v. bandets ledare Staffan Sun-
din, Håkan Eriksson, Leif Jonsson, purfärsk i bandet och Kent Pettersson.
¤ Sommarferierna har börjat som alla känner till, men detta gäller dock inte bara skolbarnen, utan också i hög grad våra pop-musiker. Vi är inne i säsongens elfte timme då spelningarna inte är så många och skivutsläppen minskar betydligt. Dock har en mycket stor del av Enköpingsungdomen den sista tiden gått och väntat på ett skivutsläpp med spänning och iver. Som säkert alla förstår vid det här laget gäller det Hootenanny-gruppen "De Bästas" debutplatta. Den beräknas vara färdig nu på måndag, och släpps ut i handeln omkring onsdag. A-sidan har komponerats av gruppens ledare Staffan Sundin och heter Min lilla flickevän Marina. På B-sidan ligger När lillan kom till jorden i ett skönt arrangemang även detta gjort av Staffan.
¤ "De Bästa" har bara hållit på att "lira" tillsammans i tre månader, men under denna tid har man hunnit med ett flertal framträdanden. Man har spelat på ett flertal sjuk- och vårdhem, men även på restauranger, och rönt en mycket stor uppskattning från publik i alla åldrar. "Fansen" är från 5 och upp till 75 år. I dagarna har man tagit in ytterligare en medlem. Han heter Leif Jonsson, 24, och skall spela kombinerat 6- och 12-strängad gitarr. Han är f.d. medlem i det kända dansbandet Bosse Reiners från Enköping.
HOOTENANNY
På repertoaren står förstås hootenanny och Country and Western-låtar. Man hämtar inte materialet från någon bestämd artist utan försöker blanda med de mest kända låtarna. Dessutom har Staffan knåpat ihop ett 30-tal egna låtar. Plattan kommer som sagt att släppas på onsdag, och man väntar naturligtvis med spänning och undrar hur den kommer att gå. Fem timmars studiojobb ligger bakom. Man har även använt en studiomusiker för trumpetpålägg. Producent för inspelningen har varit Björn Norén från EMI-studios, medan Staffan Sundin arrangerade.
Hur kom det sig nu att det blev skivinspelning så snabbt? Jo, säger Staffan, vi spelade helt enkelt in ett band, skickade det till skivbolaget och frågade om de var intresserade. Det var man, och två veckor därefter kunde inspelningarna börja.
SKRYTSAMT
Namnet "De Bästa" kanske vid en första anblick kan verka skrytsamt och anstötligt men att väcka uppmärksamhet är bra säger Staffan, som är helt öppenhjärtlig och säger direkt på sak vad han tycker. Att man sedan lägger ned allt för att verkligen göra skäl för namnet och bli de bästa märker man bara genom att lyssna på plattan. Få debutskivor har en klass som motsvarar denna. Man har lagt ned mycket arbete i studion, men detta hade inte gett samma resultat om kvaliten på gruppen varit en annan, "Marina" är en skönt svängande men samtidigt mjuk melodi, och bakgrundsstämmorna sitter som gjutna. Även på B-sidan måste man ge både sång och gitarrkomp ett högt betyg. Dock förstörs helhetsintrycket av en tamburin, som fått en allt för framträdande roll. Men kort sagt alltså: ett klart godkännande för "De Bästa".
Man började som de flesta andra dvs mer eller mindre av en slump. Staffan flyttade till Enköping för ett och ett halvt år sedan. Han hade redan då provat på popmarknaden genom att spela med Larry Dean & The Balubas. Efter en tid här i staden träffade han Kent Pettersson, gruppens 20-åriga basist. Han berättade då att han brukade "jamma" på kvällarna tillsammans med sin jämnårige kompis Håkan Eriksson. Man träffades alla tre, provspelade och hörde att det inte lät så illa. Staffan kom på namnet "De Bästa", och så var det bara att gå ut och bli berömda. Nåja, så lätt var det kanske inte. Det ligger mycket jobb bakom varje låt, och även om konkurrensen ännu inte är lika hård som i den direkta popbranschen så tvingas man till det yttersta.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Helt plötsligt kom det hit en hootenannygrupp -
"De Bästa" - som spelade gratis och bara för att glädja
sjuka människor. Så nog finns det fin ungdom i dag,
trots allt prat om motsatsen.
----------------------------------------------
Alla avd på Ulleråkers sjukhus.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
ROGER LINDQVIST. Forts. följer...
Regn!
I dag lyser sommaren med sin frånvaro. Ja, det känns nästan som om den lämnat oss i sticket. Regn så långt ögat kan nå, och på den tidigare blå himlen ses endast tunga svarta moln. Sinnet blir en aning tungt när man blickar ut på den genomblöta gräsmattan, och regnets våta droppar strilar nerför fönsterrutan. Max är hos oss i dag några timmar. Och när jag i morse skulle göra "Operation-rädda-grillen", dvs ställa grillen under tak, så kom Max ut på gräset iförd endast sina sockar. Men eftersom Max är en riktig viking, så tyckte han att den blöta upplevelsen var en kul grej. Han skrattade när vi kom in i hallen, och tyckte nog att det var en häftig upplevelse. Just nu så ligger farfars- och Max´sockar på tork i tvättstugan.
Jag är ingen vän av höst och vinter, men jag måste erkänna att regnet som nu kommit är välbehövligt. Det finns stora torrsprickor på gräsmattan, ett bevis om något att naturen skriker efter regnets välgörande våta droppar. Även potatisen behöver sig en väta. Potatisen verkar stor och grann. Åtminstone om man ska döma av de knölar som jag tog upp häromsistens. Man kan med andra ord säga, att de var riktigt trevliga Horlaxknölar. Alla vet väl också att Hortlaxbor är trevliga små och stora knölar. Så nu vet ni det också!
Ha en bra dag!
Roger.
Jag är ingen vän av höst och vinter, men jag måste erkänna att regnet som nu kommit är välbehövligt. Det finns stora torrsprickor på gräsmattan, ett bevis om något att naturen skriker efter regnets välgörande våta droppar. Även potatisen behöver sig en väta. Potatisen verkar stor och grann. Åtminstone om man ska döma av de knölar som jag tog upp häromsistens. Man kan med andra ord säga, att de var riktigt trevliga Horlaxknölar. Alla vet väl också att Hortlaxbor är trevliga små och stora knölar. Så nu vet ni det också!
Ha en bra dag!
Roger.
Ur familjealbumet: "En sommardag i Ladrike"
Ytterligare en bild hämtat ur familjealbumet. Det är sommar det är sol! Året är 1992. Vi befinner oss på Ladrike-camping i Norrfjärden utanför Piteå. Där fanns min mor och far med sitt husvagn i flera år. Där umgicks man med de andra långliggarna och skapade på så sätt nya kontaktband som förgyllde deras liv i åtskilliga år. Sommaren 1992 var den nionde sommaren i sträck som husvagnet stod parkerad på sin plats inte så långt från Receptionen. Både morsan och farsan trivdes som fisken i vattnet, vilket vi som besökte dem märkte väldigt tydligt. Ungarna älskade att åka hos sin farmor och farfar. Det behövdes aldrig tjat från vår sida för att få dem att följa med. Däremot blev det ibland tjat för att få hem dem. 
Ladrike camping. Ett av många besök som vi gjorde under årens
lopp. Här sitter vi inför fotografen Robert Lindqvist. Elisabeth, Andreas,
Roger, farmor Maj-Gerd, Daniel och farfar John med sin "Café Luleå"
tröja på sig. Inom parantes; När caféprogrammen sändes från Luleå,
blev mina föräldrar inbjudna tillsammans med Malin och Gösta Lidman
att sitta i publiken. Samma kväll medverkade Grynet Mollvig, och Saida
Andersson, fjärrskåderskan. Som minne fick min pappa en tröja med
caféprogrammets logo på.
----------------------------------------------------
Foto: ROBERT LINDQVIST, 8 år.
Thore Skogman & Bröderna Lindqvist gör LP tillsammans
Bröderna Lindqvist och Thore Skogman gör en LP tillsammans.
Vi hade nöjet att se dem tillsammans i TV 2-programmet "Nygammalt" där Bröderna Lindqvist är husband. Thore fick idén att göra en skiva tillsammans med de populära Lindqvistarna från Östersund. Sagt och gjort! Snart får vi även nöjet att höra dem tillsammans på en LP-skiva som kommer att heta - Dans på Skogmans loge - Thore Skogman sjunger, Bröderna Lindqvist spelar. Bland melodierna återfinns givetvis "Wiggen", "Livet i Finnskogarna", "Säkkijärvenpolka", "Hälsingehambo", "Horgalåten" m. fl. En skiva för alla gammeldansvänner!
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 27 november 1971.
Guldbröllop för Oskar & Anna
Oskar och Anna Lundmark i Höglandsnäs.
"VI BYTTE HEM FYRA GÅNGER"
Guldbröllopspar berättar
Den 26 oktober har Anna och Oskar Lundmark i Höglandsnäs varit gifta i 50 år. Ett så långt äktenskap ger naturligtvis många gemensamma minnen. Makarna Lundmark är båda 72 år gamla och där saknas inte ens minnena av de där små händelserna som inträffar under ett så långt äktenskap. Nej, inte ens den där dagen för femtio år sedan då giftermålet stod eller ens den där midsommaraftonen då Oskar bjöd upp Anna till dans vid den allmänna midsommarfesten i Höglandsnäs 1909.
Fru Anna Lundmark bevisade under vår pratstund att hon hade minnena i huvudet kronologiskt ordnade, med datum och årtal, och kunde med dess hjälp bygga upp sin berättelse om de femtio åren tillsammans med Oskar. Men hur det är, kvinnor ligger ju mer åt det hållet att arkivera minnen! Hur är det, kommer Oskar ihåg upprinnelsen till det långa äktenskapet med Anna? Jo, han kunde redogöra gott för sig. Ja, han mindes till och med hur vädret var den där midsommaraftonen 1909, då Anna och Oskar träffades på allvar. Det var strålande, sade han, och Anna intygade.
Men många vindar har blåst sedan dess. Åt olika håll. Ibland har makarna Lundmark följt med, ibland har man stått emot. Anna Evelina Lundmark, född Vesterlund, såg dagens ljus för första gången i Piteå. Men redan vid två årsålder dog pappan, och flickan Anna kom till fosterhem i Klockarträsk ovanför Lillpite. Här kom hon att växa upp och få sitt första arbete som piga, den vanliga sysselsättningen för unga flickor på den tiden. Som 17-åring fick hon en liknande anställning i Hortlax, men avancerade året efter till den betydligt mera förnäma titeln som jungfru hos inspektor Ram på herrgården i Munksund.
Oskar Lundmark föddes och växte upp i Hemmingsmark hos föräldrarna. Vid 14-årsålder började han en anställning vid sågverket i Skuthamn, en arbetsplats, som han skulle bli trogen, tills han efter uppbyggnaden av sin egen gård i Höglandsnäs startade egen snickerirörelse. I början av 1900-talet byggde brodern egen gård i Höglandsnäs och då flyttade Oskar dit men fortsatte sitt arbete vid sågverket, och rodde varje morgon till och från arbetet i Skuthamn.
GOTT UTGÅNGSLÄGE
Det var under den här tiden han började snegla på Anna, och från den tidigare omtalade midsommardansen i Höglandsnäs 1909 gick det fort fram till 1913, då makarna satte bo och Oskar övertog Annas fosterföräldrars gård i Grundvik. Under de nio år makarna odlade den jord, som hörde till gården på Grundvik, hann familjen utökas med sju barn. Två hade, när familjen bröt upp från Grundvik för att söka bättre jord och bostad i Mellanboda, börjat skolan. Det var äldsta barnet Nancy, 50 år nu och hennes bror Ivan 48 år.
I Mellanboda var det inte lika lätt för barnen att få någon undervisning. Platsen var vid denna tid, 1922, mycket glest befolkad, ja, familjen Lundmark var faktiskt nybyggare i ordets rätta bemärkelse. Oskar byggde en ladugård som han till en början inredde till bostad och bröt mark, som, säger Oskar var bra mycket sämre än den vi hade på Grundvik.
Nancy Adela, Oskar och Annas förstfödda, gifte sig den 10 februari
1935 med Knut Ingvar Lindqvist från Övremarken i Hortlax.
Nancy föddes den 21 mars 1914 och gick ur tiden den 16 december
2009. Maken Ingvar var född den 22 maj 1911 och avled den 7 augusti
1976. Nancy och Ingvar hade dottern Gun, född den 21 mars 1935.
Oskar Ivan Lundmark, Oskar och Annas son, gifte sig den 10 okto-
ber 1937, med Elsa Margareta Lindqvist från Övremarken i Hortlax.
Ivan var född den 18 augusti 1915, och avled den 14 juni 2002. Makan
Elsa föddes den 4 augusti 1916 och dog den 10 mars 2002.
Barn: Britta, Roland och Karin. På bilden ovan, ses makarna Lundmark
med dottern Karin. Ingvar Lindqvist var syskon med Elsa Lindqvist. De
båda var i sin tur syskon med min far, John Lindqvist.
MELLANBODA - ETT SORGLIGT MINNE
Mellanboda är verkligen inget direkt roligt minne, om man undantar att Sonja och Börje föddes där, säger fru Lundmark. Vi levde ett verkligt nybyggarliv under ganska besvärliga förhållanden. Inget elektriskt lyse, vilket vi hade vant oss vid på Grundvik, och mycket annat utav redan då alldagliga bekvämligheter saknade vi. I början var vi ju också ensamma däruppe. Visserligen fick vi med tiden förutom ladugården även bostadshus, men det var två år för länge vi bodde där.
Besvärligheterna med barnens skolgång redde upp sig efter ett år. Då hade det kommit fler nybyggare till Mellanboda, och detta föranledde myndigheterna att se till att barnen fick undervisning i vanlig ordning. Skollokal ställdes till förfogande av nybyggarna, som hade ett rum att hyra ut men så småningom fick barnen en speciell skolbyggnad. Misstrivseln i Mellanboda drev Oskar Lundmark att söka sig åt något annat håll, och den här gången började han bygga ett nytt hem i Höglandsnäs. Det blev till en början ett ganska enkelt men respektabelt hem, som den nu 12 personer stora familjen flyttade in i till julen 1927. Oskar hade använt all sin fritid för att uppföra den lilla stugliknande byggnaden, som fortfarande står kvar på tomten i Höglandsnäs. På dagarna arbetade han nämligen som byggnadssnickare i Munksund och Skuthamn. Att det var en arbetsam tid förstår man.
ETT FJÄRDE HEM
När mangårdsbyggnaden stod klar 1934 flyttade 12 familjemedlemmar in och under loppet av ett år skulle barnaskaran ha ökat till 13 då minstingen Hjördis, 28 år, kom till världen. Det var ett stort och stabilt hus men de äldsta i barnaskaran var så gamla att de började flyga ur boet. Nancy var först. Hon gifte sig och bor för närvarande på Strömnäs. Och sedan dess har de flyttat iväg en efter en.
De yngsta stannade kvar och hjälpte pappa Oskar bygga den snickerifabrik, som han innehade och arbetade i från slutet av trettiotalet och till 1953 då den såldes. Men sedan dess har alla utom en son ur den stora barnaskaran sökt sig arbeten och bostäder på annat håll.
- Visst kommer de och hälsar på, säger makarna Lundmark, men det är långt till hemmet för dem som bor i Dalarna och Uppland. Det är fortfarande ovisst om alla kan komma hem till den stora guldbröllopsdagen, som skall firas på Missionshuset i Höglandsnäs. Men de flesta lär väl sitta vid pappas och mammas bord den stora dagen, och ett är säkert, de kommer nog att bli trångt runt de jubilerande ändå med tanke på alla uppvaktande vänner runt om i bygden.
-------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1963.
Surströmming!
Idag väntar surströmmingen på att få komma hit på besök. Jag är, som jag tidigare sagt, ingen älskare av denna maträtt som många ser som en av årets höjdpunkter. Jag har kommit så pass långt att jag ändå sitter vid samma bord som de andra. Men steget till att äta denna hemskhet, den gränsen kommer ALDRIG Roger Lindqvist att ta. Nåja, för mig blir det väl en sillbit med färskpotatis till. Inte illa det eller. Som gäster vid middagsbordet ses i denna afton Robert och Max. Robban är en stor surströmmings-gourmé, även Bettan. Annat är det med stackars lilla mig. I ett hörn av bordet sitter jag alldeles allena med min sill, och genomlider de mest fasansfulla saker. D.v.s. när den stickande doften av sur äcklig strömming letar sig in i min näsa. (Nu tar jag i). Ha en bra dag!
/Roger.
/Roger.
På farstubron med trumstockarna i händerna
En bild som togs sommaren 1972 på farstubron hemma. Morsan tog bilden på mig strax innan jag skulle ila iväg på en spelning med Havsbandet. Bakom mig skymtar den orangeafärgade hammocken, inköpt på ICA-Lundmans omkring 1969. Jag hade ytterligare ett år kvar av grundskolan, och därute väntade den stora världen. Yrkesvalet var redan bestämt. Jag skulle bli yrkesmusiker. Men ödet ville något helt annat.
I dag har jag passerat 50-strecket, och man känner hur livet kör förbi i 180 km/tim. Så sent som idag träffade jag en f.d. jobbarkompis, Christer, som sa att han bara har ett år kvar till pension. I mina ögon är han bara i 40-årsåldern än i denna dag. Tänka sig unga grabben, gå i ålderspension?
Det är sommar och året är 1972. På farstubron härhemma sitter jag
med mina trumstockar i händerna. Jag är ivrig att komma iväg. Men
allra först, innan farsan ska skjutsa in mig med sin helröda Datsun
Nissan -73:a, så vill morsan ta en bild där jag sitter med den svarta
tröjan med PITEÅ HAVSBAND på. Jag går i åttan och nästa sommar -
i juni 1973, är skolan ÄNTLIGEN färdig. Ute väntar den stora världen
på mig. Yrket var redan förutbestämt: Musiker eller kanske fotograf!
------------------------------------------------------------------------------
Foto: Morsan.
I dag har jag passerat 50-strecket, och man känner hur livet kör förbi i 180 km/tim. Så sent som idag träffade jag en f.d. jobbarkompis, Christer, som sa att han bara har ett år kvar till pension. I mina ögon är han bara i 40-årsåldern än i denna dag. Tänka sig unga grabben, gå i ålderspension?
Det är sommar och året är 1972. På farstubron härhemma sitter jag
med mina trumstockar i händerna. Jag är ivrig att komma iväg. Men
allra först, innan farsan ska skjutsa in mig med sin helröda Datsun
Nissan -73:a, så vill morsan ta en bild där jag sitter med den svarta
tröjan med PITEÅ HAVSBAND på. Jag går i åttan och nästa sommar -
i juni 1973, är skolan ÄNTLIGEN färdig. Ute väntar den stora världen
på mig. Yrket var redan förutbestämt: Musiker eller kanske fotograf!
------------------------------------------------------------------------------
Foto: Morsan.
Bettan på jobbet
Ganska ofta hade jag kameran med på mitt jobb. Kameran är ingen sak som skall ligga bortglömd i en byrålåda hemma och samla damm. Den skall följa med i alla skeenden - även på jobbet. Bilden som publiceras tog jag i mars 2003 på Elisabeths arbete. Kul att titta på ännu en sån där "vardagsbild" som långt senare blir någonting mer är så.
Elisabeth fotograferad på sitt jobb. Det värsta hon vet är faktiskt att
bli fotograferad. Men här gjorde hon ett unikt undantag. Så då passade
jag på.
----------------------------------------------------------
Elisabeth fotograferad på sitt jobb. Det värsta hon vet är faktiskt att
bli fotograferad. Men här gjorde hon ett unikt undantag. Så då passade
jag på.
----------------------------------------------------------
Gamla handlingar som berättar sin historia...
Det som nu följer, borde egentligen aldrig kunnat visats eller berättats. Gamla gulnade papper som resolut skulle gå direkt ner i en sopcontainer. MEN...då hade de inte räknat med den där Lindqvist från Hortlax. Jag tog ömt hand om "skräpet" som ingen ville ha. Och ser man på, i denna stund kommer det att offentligöras här och nu...
Det handlar om en bit av Furunäsets historia, om dess Idrotts- och Skidklubb. Under de blomstrande åren hade nämligen Furunäsets sjukhus en aktiv Idrottsklubb vars idrottsliga utövande bestod i bl. a. fotboll, skidor, friidrott m.m. De gamla gulnande arken berättar sin egen historia, om en tid långt före dunkande disckoljud, 511 TV-kanaler, parabolantenner, datorer och mycket mycket mera. Det berättas om när dragspelaren Herbert Westerlund spelade upp till dans med sitt dragspel som enda instrument, och i gage fick den otroliga summan av 3 kronor och femtio öre. Idag kostar ett etablerat välkänt dansband (ex. Thorleifs) omkring 100.000 i gage för en spelkväll. Då - 1938 skötte Herbert om en danskväll alldeles mol allena.
Herbert Westerlund hette en av vår bygds duktigare spelemän.
Jag har själv spelat upp till dans på en utedansbana på Furunäset
sommaren 1980 med honom. Herbert jobbade på maskinavdelningen
på Furu. Den 20 februari 1938 utbetalades till honom en summa av
tre kronor och femtio öre för att han spelat dansmusik under en fest
som Furunäsets Skidvänner anordnat.
Herbert - återigen. Här har gaget ökat en del. Från 3:50 till hela
27:50. Kanske att spelkvällen var längre denna gång.
Källans Vattenfabrik - som en gång fanns i Munksund - men vars
verksamhet numera är nedlagd. På pappret står att läsa:
¤ 17 st. Pommac - 4.25
¤ 15 st. Sockerdricka - 2.70
--------------------------------
Kronor: 6.95
(Mars 1938).
-------------------------------------------------------------------------
Uno Johanssons Bageri & Café i Skuthamn.
¤ Serverat kaffe: 128.80
(Den 8 mars 1936).
-------------------------------------------------------------------
¤ 1/2 paket klarmedel: 15 öre
¤ 5 st. Läkerol: 1.75
¤ 2 st. Figaro Tabletter: 20 öre
¤ 4 st. Tenor: 40 öre
¤ 1 st. Pix: 25 öre
¤ 1 st. Judo: 35 öre
¤ 3 st. P.K. : 30 öre
¤ 6 st. Toy Tuggummi: 30 öre
------------------------------------
S:a 3.70:- - 74 öre = 2.96
¤ 3 kg. 1 1/2 hg. socker: 1.57
¤ 2 kg. 1 1/2 hg. Kaffe: 6.61
----------------------------------
Kronor: 11.14
Kvitterat den 28 mars 1939.
-----------------------------------------
¤ 200 st. Wienerbröd: 20:-
¤ 200 st. Kanapéer: 10:-
¤ 200 st. Lisa-kakor: 6:-
¤ 200 st. Pepparkakor: 4:-
¤ 8 st. Rulltårtor: 11:20
--------------------------------
Kronor 51.20
Rabatt = 9.22
Summa 41.98
Kvitteras 28 mars 1939.
---------------------------------
Idrottsklubbens logo på ett kuvert.
Munksunds Byggnadsförening - Stadgar.
--------------------------------------------------------------
Det handlar om en bit av Furunäsets historia, om dess Idrotts- och Skidklubb. Under de blomstrande åren hade nämligen Furunäsets sjukhus en aktiv Idrottsklubb vars idrottsliga utövande bestod i bl. a. fotboll, skidor, friidrott m.m. De gamla gulnande arken berättar sin egen historia, om en tid långt före dunkande disckoljud, 511 TV-kanaler, parabolantenner, datorer och mycket mycket mera. Det berättas om när dragspelaren Herbert Westerlund spelade upp till dans med sitt dragspel som enda instrument, och i gage fick den otroliga summan av 3 kronor och femtio öre. Idag kostar ett etablerat välkänt dansband (ex. Thorleifs) omkring 100.000 i gage för en spelkväll. Då - 1938 skötte Herbert om en danskväll alldeles mol allena.
Herbert Westerlund hette en av vår bygds duktigare spelemän.
Jag har själv spelat upp till dans på en utedansbana på Furunäset
sommaren 1980 med honom. Herbert jobbade på maskinavdelningen
på Furu. Den 20 februari 1938 utbetalades till honom en summa av
tre kronor och femtio öre för att han spelat dansmusik under en fest
som Furunäsets Skidvänner anordnat.
Herbert - återigen. Här har gaget ökat en del. Från 3:50 till hela
27:50. Kanske att spelkvällen var längre denna gång.
Källans Vattenfabrik - som en gång fanns i Munksund - men vars
verksamhet numera är nedlagd. På pappret står att läsa:
¤ 17 st. Pommac - 4.25
¤ 15 st. Sockerdricka - 2.70
--------------------------------
Kronor: 6.95
(Mars 1938).
-------------------------------------------------------------------------
Uno Johanssons Bageri & Café i Skuthamn.
¤ Serverat kaffe: 128.80
(Den 8 mars 1936).
-------------------------------------------------------------------
¤ 1/2 paket klarmedel: 15 öre
¤ 5 st. Läkerol: 1.75
¤ 2 st. Figaro Tabletter: 20 öre
¤ 4 st. Tenor: 40 öre
¤ 1 st. Pix: 25 öre
¤ 1 st. Judo: 35 öre
¤ 3 st. P.K. : 30 öre
¤ 6 st. Toy Tuggummi: 30 öre
------------------------------------
S:a 3.70:- - 74 öre = 2.96
¤ 3 kg. 1 1/2 hg. socker: 1.57
¤ 2 kg. 1 1/2 hg. Kaffe: 6.61
----------------------------------
Kronor: 11.14
Kvitterat den 28 mars 1939.
-----------------------------------------
¤ 200 st. Wienerbröd: 20:-
¤ 200 st. Kanapéer: 10:-
¤ 200 st. Lisa-kakor: 6:-
¤ 200 st. Pepparkakor: 4:-
¤ 8 st. Rulltårtor: 11:20
--------------------------------
Kronor 51.20
Rabatt = 9.22
Summa 41.98
Kvitteras 28 mars 1939.
---------------------------------
Idrottsklubbens logo på ett kuvert.
Munksunds Byggnadsförening - Stadgar.
--------------------------------------------------------------
Ett besök på Svensbylijda
I går gjorde vi ett besök på Svensbylijda i Svensbyn. Andreas och Norah var också med. Det blev några timmar av olika upplevelser runt om på området. Det är en fantastisk idé detta med Svensbylijda. Ett friluftsområde fyllt av gamla saker, hantverk från förr, en resa bakåt i tiden. Under promenaden runt omkring hann jag även träffa två herrar som jobbade på området. Det visade sig att de båda kände till både min morfar Sanfrid, samt mjölnaren Jonas Jonsson, min mormorsfar, som jag titt som tätt brukar skriva om. En av herrarna, hade faktiskt jobbat med morfar och hans svåger, Tycko Jonsson, vid ett vägarbete för länge sedan.
NORAH ville se alla djuren som fanns - men hon ville även åka
rutschkana. Pappa Ante sa: Klara, färdiga, gåååå...
Naturligtvis så fick Norah en glass och annat ätbart under besöket.
Vid ett av borden satt dessa mina släktingar och åt Pitepalt. Fr. v.
Kenneth, Henning, Gun och Gunnel Sandström. Trevligt att råkas!
-------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
PS. Det blev mera bilder, men de kommer kanske senare.
/Roger.
NORAH ville se alla djuren som fanns - men hon ville även åka
rutschkana. Pappa Ante sa: Klara, färdiga, gåååå...
Naturligtvis så fick Norah en glass och annat ätbart under besöket.
Vid ett av borden satt dessa mina släktingar och åt Pitepalt. Fr. v.
Kenneth, Henning, Gun och Gunnel Sandström. Trevligt att råkas!
-------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
PS. Det blev mera bilder, men de kommer kanske senare.
/Roger.
Trettio plus! Och Evert Taube...
Detta kallar jag sommar! Äkta svensk underbar ljuvlig sommar. För att få ännu mer sommarkänslor så hörs Evert Taube sjungande i bakgrunden.
-------------------------------------
Roger "Fritiof Andersson" Lindqvist.
-------------------------------------
Roger "Fritiof Andersson" Lindqvist.
Larry Dean & Utmanarna / 1965
F.d. Älvsbybon, Staffan Sundin, börjar sin musikaliska gärning i det lokala bandet "The Boogie Boys" 1960 hemma i Älvsbyn. 1962/63 blir Staffan Sundin ordinarie sångare i popbandet "The Balubas" hemmahörande i Örnsköldsvik. 1965 återfinns Staffan - eller rättare sagt Larry Dean - i den nybildade dansorkestern "Utmanarna" från Skellefteå. Nu är det dansmusik som gäller eftersom Larry Dean säger sig vara uttråkad på den hårda popen. I ett av de urklipp som Staffan skickat mig, kan man läsa följande:
MUSIKFÖRLAG VILL KÖPA 30-TALET KOMPOSITIONER
Det verkar vara en hel del "Go" i Utmanarna, eller hur? Fr. v. Erik
Sundström, Siwert Marklund, Larry Dean, Kenneth Nordwall och Bosse
Larsson.
Det har gått undan för Larry Dean och Utmanarna sedan starten i april i fjol. Ett regionalt radioprogram är redan avverkat och ett nytt är på gång. Denna gång blir det dock sändning över hela svenska nätet. Man sonderar också om medverkan i ett TV-program - synd bara att publiken gärna vill tro att vi spelar extrem popmusik, säger Larry Dean. Vi har Sven-Ingvars-sättning och spelar därför enbart populär dansmusik i vilken som bekant en hel del poplåtar ingår.
Utmanarnas egna kompositioner, ett 30-tal melodier, är eftertraktade av en hel del förlag i musikbranschen. Telstars produktion i Stockholm har t. ex. velat köpa två av låtarna, men orkestern har själv anbud från grammfonbolag och säljer ingenting. Man tjänar bättre på att själva så småningom lansera bitarna på riksplanet i form av skivor. En ny kul grej som Utmanarna arbetat fram tillsammans med ett grammofonbolag är en tävling i tio etapper, där publiken får rösta fram den bästa melodin av de egna kompositionerna. De låtar som får mest poäng skall senare spelas in på platta.
Nu har Staffan Sundin - mera känd som Larry Dean, sångare i popbandet
The Balubas - flyttat till Skellefteå. Han, 20, bara, hoppade av Ö-viksbandet
för ett par veckor sedan. Han var uttråkad av den hårda popen.
Någon av de personer som under danskvällen röstat på den vinnande låten får genom utlottning ett s.k. Utmanar-toppen-paket. Det här är en alldeles ny idé och Utmanarna gjorde sin premiär i lördags i Risliden. Det här med att Utmanarna inte spelar extrem pop trycker orkestermedlemmarna extre hårt på. Inställningen kommer, tror man, från den tid då vokalisten Larry Dean var popsångare i Balubas. Men det är slut på den epoken och nu är Sven-Ingvars favoriter.
Ända fram till 1967 har gänget bokningarna klara, men det finns naturligtvis luckor. Orkestern bildades i april 1965 och första framträdandet gjordes i juli. Sedan dess har man fått en ny trummis, men i övrigt är besättningen intakt. Radioförsäljare Erik Sundström sköter elbasen. Han är 28 år. Finmekaniker Siwert Marklund, 28 år, finns bakom hammondorgel och saxofon och för sången svarar 21-årige Larry Dean, som går i skolan med handelsutbildning som mål. Folkhögskolelärare Kenneth Nordwall är 24 år och trummis. Bosse Larsson slutligen är 19 år, studentämne (i vår) och gitarrist.
------------------------------------------------------------------------------------
Forts. följer...
The Balubas med Larry Dean
Fortsätter att botanisera i det material av urklipp som sångaren Staffan Sundin varit så vänlig att skicka mig. Förra inlägget om Staffan Sundin - eller Larry Dean som var hans artistnamn - handlade om det lokala "The Boogie Boys" från Älvsbyn i Norrbotten. Staffan Sundin sopade banan med andra deltagare av "Fritt Forum" som hölls på Forum i Älvsbyn i tidigt 60-tal. Staffan kom därmed att kallas Norrbottens rockkung! Efter en tid med The Boogie Boys, fick Staffan anbud av The Balubas från Örnsköldsvik. The Balubas var ett välkänt namn i de musikaliska kretsarna i staden. Om The Balubas kan man läsa i ett av de urklipp som Staffan skickat mig.
THE BALUBAS STARTADES
Kortet är taget under en träning i scout-stugan i Örnsköldsvik, där
Balubas träffades några kvällar i veckan. Året är 1962.
1962 i samband med Kongo-krisen i Afrika där Balubakrigarna...Ja, där fick kompgitarristen "Valle" idén till namnet på orkestern. Samma år blev det en liten turné i Finland, inga svindlande gager, men en upplevelse. En del amatörtävlingar där de placerade sig "si och så". Små engagemang på skoldanser och mindre festplatser med små ersättningar. Balubas dåvarande vokalissa hette Marianne Svensson, men var tvungen att sluta på grund av studier, och ersattes av en manlig sådan, Staffan Sundin, som senare kom att ta sig artistnamnet Larry Dean.
DET RÖR PÅ SIG FÖR BALUBAS 1963
Här syns Balubas bredvid sin instrumentvagn på någon plats i Sverige
- 1963.
Då engagemangen var tätare på olika festplatser i Norrland, gager och dylikt, började det kort sagt "att röra på sig". Strax efter midsommar skulle Norrländska Stjärnparaden gå av stapeln, Balubas belade första plats på tävlingen trots stor konkurrens från ett trettiotal andra gäng från bl. a. Finland, Norge och södra Sverige. Efter denna framgång fick Balubas mera jobb än någonsin tidigare, gagerna steg också därefter. Tidningarna skrev en hel del, och arrangörer och danspublik började få upp ögonen för The Balubas, som även detta år gkorde en tripp till Finland. I slutet av året kom Balubas ut med en privatproducerad EP-skiva som innehöll: All my sorrows, Baluba twist, Bosse boggie, Twilight time. Trots den dåliga ljudkvalitén blev skivan omtyckt och gick ut i 1000 exemplar.
THE BALUBAS TILL NALEN OCH SKIVINSPELNING - 1964
The Balubas under en spelning, mest troligt någon lugn stillsam dans-
låt - 1964.
"The Balubas till Nalen och skivinspelning" - stod att läsa i tidningarna. Det blev uppträdande på Kingside, Nalen, NK-Teatern och skivinspelning på den Stockholmsresan. Succé kan man notera eftersom Balubas en månad senare spelade på samma platser i Stockholm. I april 1964 kom den första riktiga skivan ut. Den innehöll två instrumentala låtar: Gärdebylåten och Rosenkyssar. Bolaget Balubas har skivkontrakt med är (EMI) Columbia-studio. Artisttjänst besökte Balubas på NK-Teatern och skrev kontrakt om ensamrätt till orkestern. The Balubas fan-club kom till stånd 1964 med Stellan Hernord som president, vilken senare har övertagits av fröken Stenbro, Ångermanlandsgatan 16, Örnsköldsvik, som är nuvarande adress. På sommaren detta år skrev medlemmarna i orkestern kontrakt på att varken klippa eller raka sig på tre månader. Bötessumman för den som bröt löftet var 1.000 kronor. Detta väckte stor uppmärksamhet hos dagspressen och vissa veckotidningar, där det stod att läsa i bl. a. Norrländska Socialdemokraten:
"BALUBAS I BODEN: fem vildvuxna grabbar från Örnsköldsvik"
På våren 1964 skrev Balubas kontrakt att varken klippa eller raka sig,
tack vare de täta engagemangen under sommaren. Det kunde vara skönt
att slippa det besväret för ett tag - 1964.
--------------------------------------------------------------------------------
Forts. följer...
THE BALUBAS STARTADES
Kortet är taget under en träning i scout-stugan i Örnsköldsvik, där
Balubas träffades några kvällar i veckan. Året är 1962.
1962 i samband med Kongo-krisen i Afrika där Balubakrigarna...Ja, där fick kompgitarristen "Valle" idén till namnet på orkestern. Samma år blev det en liten turné i Finland, inga svindlande gager, men en upplevelse. En del amatörtävlingar där de placerade sig "si och så". Små engagemang på skoldanser och mindre festplatser med små ersättningar. Balubas dåvarande vokalissa hette Marianne Svensson, men var tvungen att sluta på grund av studier, och ersattes av en manlig sådan, Staffan Sundin, som senare kom att ta sig artistnamnet Larry Dean.
DET RÖR PÅ SIG FÖR BALUBAS 1963
Här syns Balubas bredvid sin instrumentvagn på någon plats i Sverige
- 1963.
Då engagemangen var tätare på olika festplatser i Norrland, gager och dylikt, började det kort sagt "att röra på sig". Strax efter midsommar skulle Norrländska Stjärnparaden gå av stapeln, Balubas belade första plats på tävlingen trots stor konkurrens från ett trettiotal andra gäng från bl. a. Finland, Norge och södra Sverige. Efter denna framgång fick Balubas mera jobb än någonsin tidigare, gagerna steg också därefter. Tidningarna skrev en hel del, och arrangörer och danspublik började få upp ögonen för The Balubas, som även detta år gkorde en tripp till Finland. I slutet av året kom Balubas ut med en privatproducerad EP-skiva som innehöll: All my sorrows, Baluba twist, Bosse boggie, Twilight time. Trots den dåliga ljudkvalitén blev skivan omtyckt och gick ut i 1000 exemplar.
THE BALUBAS TILL NALEN OCH SKIVINSPELNING - 1964
The Balubas under en spelning, mest troligt någon lugn stillsam dans-
låt - 1964.
"The Balubas till Nalen och skivinspelning" - stod att läsa i tidningarna. Det blev uppträdande på Kingside, Nalen, NK-Teatern och skivinspelning på den Stockholmsresan. Succé kan man notera eftersom Balubas en månad senare spelade på samma platser i Stockholm. I april 1964 kom den första riktiga skivan ut. Den innehöll två instrumentala låtar: Gärdebylåten och Rosenkyssar. Bolaget Balubas har skivkontrakt med är (EMI) Columbia-studio. Artisttjänst besökte Balubas på NK-Teatern och skrev kontrakt om ensamrätt till orkestern. The Balubas fan-club kom till stånd 1964 med Stellan Hernord som president, vilken senare har övertagits av fröken Stenbro, Ångermanlandsgatan 16, Örnsköldsvik, som är nuvarande adress. På sommaren detta år skrev medlemmarna i orkestern kontrakt på att varken klippa eller raka sig på tre månader. Bötessumman för den som bröt löftet var 1.000 kronor. Detta väckte stor uppmärksamhet hos dagspressen och vissa veckotidningar, där det stod att läsa i bl. a. Norrländska Socialdemokraten:
"BALUBAS I BODEN: fem vildvuxna grabbar från Örnsköldsvik"
På våren 1964 skrev Balubas kontrakt att varken klippa eller raka sig,
tack vare de täta engagemangen under sommaren. Det kunde vara skönt
att slippa det besväret för ett tag - 1964.
--------------------------------------------------------------------------------
Forts. följer...
Carl-Axel - en innovatör med logiskt tänkande
Idag fick jag besök av Carl-Axel Öberg från Norsholm. Carl-Axel var på besök i vår norra landsdel, och passade därför på att göra en visit här i vårt hem. Han är född i Älvbyn, men bor i Norsholm sedan cirka 40 år tillbaka. Vi har det gemensamma att vi båda en gång - inte samtidigt - varit medlem i Rolf Åhmans orkester. Carl-Axel omkring 1967-70, jag 1974-1982. Carl-Axel driver företaget "Innovalog AB" hemma i Norsholm. Innovalog står för "Inoativa lösningar med logiskt tänkande". Det är allt från båtreparationer, uppfinningar till olika konstruktioner inom elektronik. Carl-Axel har också varit organisten Merit Hemmingsson behjälplig, med diverse saker, som nu senast när hon gjorde en skivinspelning i en studio hemma på Gotland. Carl-Axels kompis, Magnus Fyrberg, driver företaget "Mafy Hammond & Leslie Service" där bl. a. välkände Kjell Öhman är en av kunderna.
Carl-Axel Öberg - en uppfinnare med många strängar på sin lyra.
Här studerar han de annonser som jag sparat sedan tiden med ROLF
ÅHMANS. Carl-Axel spelade bas och gitarr när det begav sig. Idag är
det gitarren som gäller.
Magnus Fyrberg har en hemsida: www.mafy.se som kan vara av intresse för den musikintresserade.
/Roger.
------------------------------------------------------------------------------------
Carl-Axel Öberg - en uppfinnare med många strängar på sin lyra.
Här studerar han de annonser som jag sparat sedan tiden med ROLF
ÅHMANS. Carl-Axel spelade bas och gitarr när det begav sig. Idag är
det gitarren som gäller.
Magnus Fyrberg har en hemsida: www.mafy.se som kan vara av intresse för den musikintresserade.
/Roger.
------------------------------------------------------------------------------------
Loppis i Hällan fre. lör. & sön.
Robert och Max i Hällan förra helgen. Vi besökte Helen och Göran på
deras loppis som de hade. Det var några fler familjer inblandade också.
Daniel gick på semester samma dag, så på hemvägen kom även han
förbi.
Det var många som sökt sig dit för att kanhända göra sig ett heller
annat fynd.
Edvin - Idas son, passade på att hälsa på hos sin mormor och morfar.
Samlade under "släktparasollet": Elisabeth, Norah, Andreas och Ulla-
Mai.
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Jan-Olof musiker & samlare
Förra veckan så träffades vi över en kopp kaffe, jag och Jan-Olof Höglund. Vi hade då inte mötts på rätt så många år, trots att vi båda bor i "bygden". Det blev en trevlig pratstund, som jag tidigare nämnt, och samtalet kom att handla om musik och samlande. Jan-Olof samlar på de mesta, bilar, mopeder, instrument ja, allt som verkar vara av intresse. Det har vi båda gemensamt. I förra inlägget där jag berättade om detta fanns tyvärr ingen bild, men den kommer här:
Janne och jag spelade tillsammans i både John-Harrys och Rolf Åhmans.
Strax efter att jag slutat i Lasses orkester 1973, började Janne där.
Jan-Olof har liksom jag ett stort intresse av gamla saker. Min första moppe
köpte jag av Janne. Det var en Puch cross årsmodell 1967. Tyvärr har
jag den inte längre kvar i min ägo.
----------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Janne och jag spelade tillsammans i både John-Harrys och Rolf Åhmans.
Strax efter att jag slutat i Lasses orkester 1973, började Janne där.
Jan-Olof har liksom jag ett stort intresse av gamla saker. Min första moppe
köpte jag av Janne. Det var en Puch cross årsmodell 1967. Tyvärr har
jag den inte längre kvar i min ägo.
----------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
22 grader varmt i vattnet!
22-gradigt badvatten i början av juni. Nej, det är ingen bluff, för i går
uppmättes den temperaturen på en meters djup i Hamnviken i Öjebyn.
Inte underligt att grabbarna njuter och har hjärtans skoj i vattnet.
"Högtrycket med centrum över Skandinavien förstärks". Låter det inte underbart? Jojo, nu är det väl definitivt slut med israpporterna - havet och fjärdarna ligger inbjudande blåa och solen värmer snabbt upp våra omhuldade bad. I går inleddes badsäsongen. Redan på morgonen infann sig badsugna ungar i Hamnviken för att ta sig säsongens första utedopp.
- Jättehärligt, tyckte badarna sedan de tagit några simtag i det 22-gradiga (!) vattnet.
Glassförsäljarna myste och noterade hur kvicksilvret sakta steg som på fredagseftermiddagen nådde plus 25 grader. Egentligen borde vi tåla "hettan". I fjol tillhörde värmerekord "vardagsmaten". Liksom den hopplösa torkan. Det lovar gott för sommaren. Men visst känns det i hela kroppen när vi plötsligt får sommartemperatur - skjortorna klibbar fast i bilstolarna och temperaturen i bilarna uppnår en behaglig bastunivå.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 juni 1970.
Larry Dean - Staffan von Ego - Staffan Sundin...
Staffan Sundin, en gång känd under artistnamnet Larry Dean har hört av sig. Larry Dean var under "the swingi´n sixties" en välkänd sångare i bl. a. Ö-viksbandet The Balubas. Den förre älvsbygrabben har idag flyttat sina bopålar till den kungliga huvudstaden där han fortfarande sysslar med musik, nu under namnet "Staffan von Ego". Som ordspråket säger: "Kärt barn har många namn".
Staffan har lovat skicka mig lite material som jag förhoppningsvis kan lägga ut på bloggen litet längre fram vad det lider. The Balubas kan avnjutas på You Tube. Och bland det material som där skymtar fram, så finns gamla urklipp som man lånat från min blogg.
Roger.
NQB - Sveriges första tjej-rockband
Landets första rockband, där medlemmarna bestod endast av tjejer. Bildades 1966 i Iggesund i Hälsingland. 1973 kom sångerskan Py Bäckman med. NQB reste på folkparksturné land och rike runt, men hann även på turnéer utomlands. Bilden på NQB som illustrerar detta inlägg, är hämtat från deras LP: "Two sides of NQB" som kom 1972. Medlemmarna var vid den här tidpunkten dessa:
- IRENE NILSSON: sång.
- ELISABET ÅHLANDER: gitarr & sång.
- WIVECA SÄWÉN: el-bas & sång.
- ANNIQUEA ANDREASSON: trummor & sång.
Efter att ha lyssnat igenom plattan, och trots att nära 40-år har förflutit, så behöver tjejerna i forna NQB inte skämmas över sin produkt. Det svänger på sina håll, och kompet är stadigt och klart godkänt. Undrar förresten vad medlemmarna gör idag? Om det är någon som vet, berätta gärna...
----------------------
Roger.
NQB - Sveriges första tjej-rockband.
--------------------------------------------------------------
Att försöka förstå det ofattbara
Medan det norska folket i dag samlats till en minneshögtid över offren från Utöya, försöker vi också var och en, så smått förstå vad som egentligen hände den där svarta långa fredagen den 22 juli 2011. Den dagen när ondskan hemsökte ett fridfullt sommarläger. Men att försöka att förstå det ofattbara, tar inte bara tid, det kostar även på, känslomässigt. Frågan är om vi någonsin kommer att begripa vad det var som egentligen hände. Det kommer att ta år för alla de inblandade att ta sig igenom de traumatiska händelserna. År av återkommande tankar, sömnlösa vaknätter fyllda med tårar och åter tårar.
I massmedia sprids bilder från Utöya, bilder som verkar vara omöjliga att ta in för alla och envar. Vid en stenmur ligger tre ungdomar, alla tre brutalt avrättade genom mördarens kulor. Det är nästan så att man vill värja sig när man tittar på de motbjudande bilderna. Vanliga ungdomar, samlade kring politiska spörsmål, där den norske statsministern Jens Stoltenberg var tänkt närvara lördag den 23 juli. Nu blev det inte så. Istället satt en rödgråten statsminister Stoltenberg och tillika Kung Harald på varsin bänk under den minnesgudstjänst som gick av stapeln nu på förmiddagen.
I förhör har gärningsmannen, den 32-årige norrmannen, Anders Behring Breivik sagt: "Jag åkte till ön för att förstöra Arbeiderpartiets rekrytering av unga".
När de gamla går skall ju de unga ta vid, det är ju det som är själva poängen. De unga är ju de som har framtiden på sina skuldror. Ingen annan än en ondskans hantlangare resonerar exakt som Anders Behring Breivik. Men hur än många intensiva förhör Behring Breivik utsätts för, och hur än mycket han är beredd att avslöja, är jag rädd att vi aldrig någonsin kommer att förstå till fullo.
Ondskan kan uppstå i många olika skepnader. Den 22 juli 2011 besökte den det fridfulla Utöya i form av en "vanlig" 32-årig norrman: Anders Behring Breivik.
--------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Ondskan kan uppstå i olika slags former. Den 22 juli 2011
uppenbarade den sig i Anders Behring Breiviks skepnad.
--------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se
I massmedia sprids bilder från Utöya, bilder som verkar vara omöjliga att ta in för alla och envar. Vid en stenmur ligger tre ungdomar, alla tre brutalt avrättade genom mördarens kulor. Det är nästan så att man vill värja sig när man tittar på de motbjudande bilderna. Vanliga ungdomar, samlade kring politiska spörsmål, där den norske statsministern Jens Stoltenberg var tänkt närvara lördag den 23 juli. Nu blev det inte så. Istället satt en rödgråten statsminister Stoltenberg och tillika Kung Harald på varsin bänk under den minnesgudstjänst som gick av stapeln nu på förmiddagen.
I förhör har gärningsmannen, den 32-årige norrmannen, Anders Behring Breivik sagt: "Jag åkte till ön för att förstöra Arbeiderpartiets rekrytering av unga".
När de gamla går skall ju de unga ta vid, det är ju det som är själva poängen. De unga är ju de som har framtiden på sina skuldror. Ingen annan än en ondskans hantlangare resonerar exakt som Anders Behring Breivik. Men hur än många intensiva förhör Behring Breivik utsätts för, och hur än mycket han är beredd att avslöja, är jag rädd att vi aldrig någonsin kommer att förstå till fullo.
Ondskan kan uppstå i många olika skepnader. Den 22 juli 2011 besökte den det fridfulla Utöya i form av en "vanlig" 32-årig norrman: Anders Behring Breivik.
--------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Ondskan kan uppstå i olika slags former. Den 22 juli 2011
uppenbarade den sig i Anders Behring Breiviks skepnad.
--------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se
