Sin egen regissör
Varje människa är sin egen regissör.
ROGER LINDQVIST
Den himmelska ron på Öholmabron
Ännu en dag är till ända,
jag och cykeln har tagit oss en vända
Nästan bort till staden,
men jag fick ont i ena vaden
Jag stannade på Öholmabron
för att känna den himmelska ron
Cykeln står nu parkerad därute så snäll
nu är det dags att Go´natt och göra kväll
Roger Lindqvist 2013-08-20
Så gick mina dagar
Så gick mina dagar, och livet med dem,
jag slutade räkna vid fyllda 55
Nu försöker jag leva så gott som det går,
och räknar aldrig mer mitt liv i antalet år
Roger Lindqvist
Ren äkta kärlek
Människor, djur och gamla bilar ska man vårda ömt. Det som förbinder dessa tre grupper, är ren äkta kärlek.
Roger Lindqvist
Fribiljett till himlen
Att vara världsberömd och förmögen,
ger dig inte en automatisk fribiljett
till himlen.
Roger Lindqvist
AVTRYCK
I dag lämnar du dina avtryck.
I morgon kanske du måste
stå till svars för dem.
Roger Lindqvist
I affären
- Jag undrar, är grädden bra?
- Den har tyvärr gått ut.
- Jaså, det var väl synd.
- Ni mötte den i dörren när ni kom in.
Roger Lindqvist
De trenne skovlarna
De trenne skovlarna mull på din kista,
betyder att du är borta.
Men våra minnen kan aldrig begravas.
Roger Lindqvist
När sanningen tar slut...
När sanningen tar slut,
återstår endast lögnen.
Roger Lindqvist
Tankar på en kyrkogård
Här vilar de trötta själar
som en gång befolkade vår jord
De ska uppväckas på den
yttersta dagen.
Så säger skriftens ord.
Själv vandrar jag en morgon
i tidig blomningstid
när alla knoppar brista
och allting andas frid.
Så står jag framför graven
och minns en gammal vän
som fanns en gång så nära
i en tid för länge sen.
Vattnar en liten blomma
hos någon jag har så kär
Det är min mormor och morfar
som sover under mullen här
Tänk så skönt att få vila
från hårda arbetsdar
Där den röda rosen blommar
ligger en älskad far
En gång när tiden är till ända
och jag ligger på min bår
ska även mina blommor vattnas
av en och annan tår.
Roger Lindqvist - publicerat i Piteå-Tidningen den 8 april 2006.
Emigranten
Jag var tjugo år den våren, när jag lämnade mitt land.
Skulle resa västerut, som många gjort ibland.
Min mor stod i köket, hon torkade bort en tår,
hon bad en bön till Herren att vara med mig vart
jag än går.
Båten som jag reste med den gick från Göteborg.
En måndag klockan tio, inte långt från stadens torg.
Jag tänkte på min framtid, den kändes rätt så ljus,
det var en härlig känsla ja, nästan som ett rus.
När så båten över de stora havet styrde oss,
tänkte jag på de kära som jag saknade förstås.
Nog är det ganska underligt att jag kanske aldrig mer,
min mor och far och syskon aldrig återser.
Men kanske om jag gör mig, en dollar då och då,
så åker jag hem till Sverige en månad eller två.
Jag hälsar på där hemma, hos min mor och min far,
som har älskat mig så mycket i alla mina levnadsdar.
Snart går jag på gator som glimmar utav guld,
för se det har man lovat mig, jag känner mig glad och nöjd.
Det tänkte jag den där gången, men ack vad jag mig bedrog,
mitt liv blev till ett helvete så jag nästan gick och dog.
Åren som har gått har mest varit slit och släp.
Nu sitter jag i Minnesota, och känner att mitt liv
har endast blivit skräp. Alla mina dollar har runnit ut i dyn.
Kanske att jag gjorde fel när jag lämnade barndomsbyn.
Allt som jag drömde om, det gick upp i rök.
Trots min starka vilja och mina ihärdiga försök.
Snart så ska jag dö och bäddas ned i det förlovande
landets jord, det blev ej som jag tänkte mig, tro mig
på mitt ord.
Men på den sista resan ska jag åka hem till min Gud.
Jag har hållit honom trogen och lyssnat till hans bud.
I detta jordelivet jag fattig vandrat har, men där uppe
i himlen, får jag äntligen möta mor och far.
ROGER LINDQVIST - 2004.
Publicerat i Piteå-Tidningen den 5 januari 2005.
Rum nummer 10
I dag mötte jag en bekant som lider av en allvarlig sjukdom. Det fick mig att minnas det helvete som jag gick igenom 2005. Jag kom att tänka på den här texten jag skrev när jag hade tillfrisknat. Jag lider med dig som fått din diagnos. Jag vet hur det känns. I mitt fall gick det bra.
Roger
Kul och okul
Det är inte så värst kul,
då det är okul.
Roger Lindqvist
Liten & stor
En liten man, kan ha stora tankar.
En stor man kan ha små.
Roger Lindqvist
Den gamla björken
Publicerad i Piteå-Tidningen den 6 juni 2006
Livets spelregler
Livets andemening är ju inte att göra livet svårare för andra människor. Det är ju precis tvärtom. Trots en olik syn på hur problemen skall lösas måste respekten alltid vara ständigt närvarande. Detta fastän jag tycker att DU har fel!
Roger
Dagen du aldrig fick
Det var en underbar och solig morgon
med en varm sommarvänlig luft
Morgondaggens genomskinliga droppar
levde sitt eget liv på blommornas gröna blad
Uppe på den blå himlen seglade ett vilset moln
så sakta fram, att en snigel hade blivit avundsjuk
I ena hörnet av köksfönstret hade makarna spindel
ännu en gång denna sommar gemensamt tråcklat
ihop det vackraste av nät. Så skört, men ändå så starkt
Dofterna av de nyutslagna blommorna
hittade raka vägen till våra känsliga näsborrar,
och med ett djupt andetag tog vi tacksamma emot,
naturens egen parfym. Som vore det ett skänk ifrån ovan
De vita hungriga måsarna, flöt på de varma vindarna
och deras välkända skränande
hördes vida omkring i den nya dagens morgon
Den svartvita katten Pontus tittade nyfiket
på en surrande välgödd humla, som förberedde sin landning
rakt in i en blommas vidöppna gap
De stressade ladugårdssvalorna, flög av och an
som om de väntade besök i sin enkla spartanska boning
Och inne i bodan hördes deras ätteläggars rop
efter den nödvändiga livsgivande födan.
Mamma och pappa svala lydde deras minsta vink
som de ansvarsfulla föräldrar de var
En nervös ekorre ilade fram över den saftiga gräsmattan
Och mycket snabbt fann den sin tillflykt
i en gammal björk, vars en gång så stolta krona
blivit både vissen och trött
Jag hade så innerligt önskat kunna dela dagen med dig
Men detta var den dagen som Du aldrig fick.
Roger Lindqvist
Den värsta av fiender
Förnekelsen, är den värsta av fiender.
Roger Lindqvist
Två sidor
Det finns alltid två sidor av ett problem.
Men det är synd och skam, när endast den ena sidan får komma till tals. Och varje gång det händer, så får sig demokratin en ordentlig törn.
Roger Lindqvist
Lögnen vs Sanningen
Lögnen vann. Sanningen försvann.
Roger Lindqvist
