Kalle Anka vann slaget om TV-tittarna

 
¤ Kalle Anka-filmerna på julafton är fortfarande svenskarnas käraste TV-program.
57 procent (4,8 miljoner) såg de tecknade filmerna och hörde Bengt Feldreich. Allt enligt Sveriges Radios egna tittarundersökningar. Andra program under de tre juldagarna som lockade halva Sverige eller mer:
¤ Nygammalt 55 procent.
¤ Fillipin 55 procent.
¤ Circus Scott 50 procent.
Dagarna före jul 1976 lyckades Lennart Hyland komma upp i rena Karusellen-siffror med frågetävlingen "21". Lördagen den 18 december var det final och publiken var 6 miljoner stor, 70 procent.
 
Svenskt publikrekord i TV innehas av Raskens, del 5. Den fantastiska siffran lyder på 7,5 miljoner tittare. Det är 88,2 procent.
--------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Januari 1977.
 

Edvin Adolphson:

 
¤ Skådespelaren Edvin Adolphson, 84, ser igen!
Sedan sju år tillbaka har han lidit av tilltagande blindhet, orsakad av grå starr. Strax före jul opererades han på Betaniahemmet och resultatet är helt lyckat.
Edvin Adolphson säger:
    - Skriv att en glad Edvin ser igen. Det är en obeskrivlig känsla, det är en återkomst till livet.
 
1970, något år efter sin bejublade insats i TV-serien "Markurells i Wadköping" drabbades Edvin Adolphson av grå starr på båda ögonen. Han opererades i höger öga, som var mest angripet. Operationen gick bra men en infektion tillstötte. Till sist gick inte synen att rädda. Han blev blind på höger öga.
 
Jag hade inget att förlora
Edvin Adolphson säger:
    - Jag hade fortfarande ledsyn kvar på det vänstra. Jag ville inte riskera att mista även den. Därför avstod jag från en ny operation. Jag fick finna mig i en tilltagande blindhet. De senaste åren har jag bara kunnat urskilja ljus och mörker.
    - Till sist fanns ingenting att riskera längre. Jag kunde lika bra chansa på en operation. Och den lyckades.
Operationer mot grå starr förekommer ofta och i de flesta fall med lyckat resultat. Edvin Adolphson säger att det här ingreppet, som utfördes av docent Björn Wulfing, var besvärligare eftersom starren var "gammal".
Han fortsätter:
    - Något så enkelt som att stå i fönstret och se bilarna borta på vägen gör mig så ofantligt glad. Nu väntar jag på att våren och att tulpanerna och syrenerna ska slå ut, jag har ju alltid varit så glad för färger.
 
Återkomst till livet
    - Jag har en hög ålder, 84 år, så det låter kanske fånigt men jag tycker faktiskt att det är en återkomst till livet. Edvin Adolphson har aldrig velat acceptera sin synskada. Han har ibland gett sig ut på egen hand i Stockholm för att bevisa för sig själv att han kunnat klara sig utan hjälp.
    - Jag har rest in till stan och knallat omkring i trafiken och jag har gett mig ut på ensamma T-baneresor, trots att jag aldrig tidigare begagnat tunnelbana. Men det har inte gått något vidare - snälla människor, särskilt damer, har alltid kommit fram och erbjudit mig hjälp.
Om ett par veckor kommer de nya glasögonen och då ska Edvin Adolphson även kunna läsa (nu använder han förstoringsglas) och se på TV.
 
Det mest positiva
I sex år har Edvin Adolphson varit ordförande i De Blindas Dag. Arbetet har gett honom nya erfarenheter och han har kommit i kontakt med andra synskadade.
Han säger:
    - Det arbetet är det mest positiva. Jag är imponerad av dessa människor. De är glada och öppna och har en otrolig vilja!
Ungefär 300 000 kronor per år samlas in av De Blindas Dag, främst genom ett stort lotteri, Edvin Adolphson:
    - Det är skandal att man ska behöva gå med tiggarbössan för att få ihop pengar till så självklara insatser som utbildning och till nya tekniska hjälpmedel. Men när det är så svårt att pressa ut pengar ur stat och kommun måste man ta saken i egna händer.
--------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Februari 1977.
 
 

Cornelis & Anita

AFTONBLADET ¤ Tisdagen den 6 maj 1980

Anno 1912

 

De´var då de´ - 1912!

 
 

Solförmörkelse, den 9 juli 1945

KARTA ÖVER DEN TOTALA SOLFÖRMÖRKELSEN -
MÅNDAGEN DEN 9 JULI 1945
 
På centrallinjen (den svarta i mitten) varar den totala förmörkelsen omkring
1 min. 8 sek. Den totala förmörkelsen börjar i Sorsele kl. 2.56.55 e.m. och i
Skellefteå kl. 3.00.15 e.m. Så länge förmörkelsen icke är total, bör den
betraktas endast genom ett färgat glas, för att ögat icke skall taga skada.
 
Förmörkelser
År 1945 inträffade fyra förmörkelser, två i solen och två i månen, av vilka en solförmörkelse och en månförmörkelse bliva synliga i Luleå. Solförmörkelsen, som är total men i Luleå synlig som partiell, äger rum Måndagen den 9 juli, börjar kl. 1.51 e.m., är störst kl. 3.0 e.m., då den omfattar 0.98 av soldiametern, och slutar kl. 4.5 e.m. Månförmörkelsen, som är total, inträffar Måndagen den 19 december, börjar kl. 1.38 f.m. och slutar kl. 5.3 f.m.
 
 

TAGE DANIELSSON - En rolig allvarsman ur tiden

Tage Danielsson (1928-1985).
 
Den 13 oktober 1985 avlider författaren, regissören, samhällsdebattören och glädjespridaren Tage Danielsson, 57 år gammal. En av vår tids främsta humorister gick till historien. Tage Danielsson tillhörde den lilla skara svenskar som blivit verkligt folkkära. Människor i alla åldrar och alla samhällsklasser talade om honom med väme och sympati. Han utstrålade godhet och klokhet. En rolig allvarsman och en allvarlig komediant.
 
Han fick inte bara svenska folket att skratta utan också att tänka efter. Den milda med slagkraftiga ironin riktades mot allsköns dumhet, ondska och cynism. Och den bet. Tage Danielssons produktion var imponerande. Filmer, revyer, böcker, radio och TV - han jobbade med allt och fick nästan alltid lysande recensioner. Det var när han på 1950-talet träffade Hasse Alfredsson som han geniala begåvning helt kom till sin rätt. De båda kompletterade varandra på ett fruktbart sätt. HasseåTage blev ett begrepp och AB Svenska Ord föddes.
 
Men mitt i allt han företog sig behöll Tage Danielsson hela tiden sin personliga egenart och genuint folkliga framtoning. På det sättet skilde han sig från andra spirituella akademiker. Från slutet av 1960-talet fick produktionerna en allvarligare ton till följd av hans engagemang i fredsrörelsen, antikärnkraftsrörelsen och Amensty. Tage Danielssons besvikelse över socialdemokraternas ståndpunkt i kärnkraftsomröstningen gjorde att han bröt med den arbetarrörelse där han haft sin hemortsrätt. Under sina sista år var han partipolitiskt hemlös med ideologiskt trofast.
 
Tage Danielssons sista triumf var succén med filmatiseringen av Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter". Minnet av honom kommer att leva vidare på många sätt. Inte minst ljuder hans östgötska stämma nästan dagligen i radion, nutidsmänniskorna till tröst.
----------------------------------------------------------
 

ZARAH LEANDERS DÖD den 23 juni 1981

¤ EN STOR PRIMADONNA UR TIDEN ¤
 
Zarah Leander.                
 
¤ En av den svenska underhållningsbranschens största namn genom tiderna, Zarah Leander, har avlidit på Danderyds sjukhus i Stockholm. Hon var vid sin bortgång 74 år gammal.
 
Zarah Leander dog i sviterna av en hjärnblödning, som hon drabbades av i maj månad. Hennes tillstånd försämrades och vid 4-tiden på lördagsmorgonen somnade hon in. Leander hade redan på hösten 1978 drabbats av en svår hjärnblödning, från vilken hon aldrig riktigt hämtade sig. Den ändade en lysande primadonne-karriär. Die Leander gästspelade som gamla fru Armfelt i "Sommarnattens leende" på Folkan i Stockholm, men tvangs avbryta det bejublade engagemanget på grund av den svåra sjukdomen.
 
Efter hjärnblödningen på hösten 1978 drog sig Zarah Leander tillbaka till Lönö vid Bråviken. Hennes tillstånd förbättrades succesivt och året därpå samlade hon sig till ett sista och definitivt avsked. Hon kallade till presskonferens på Saltsjöbadens konvalescenthem, tackade för åren som gått och förklarade att hon aldrig mer tänkte visa sig offentligt. I lugn och avskildhet, endast tillsammans med sjuksystern och de allra närmaste, levde hon den sista tiden på Lönö.
 
Zarah Leander var det stora namnet i många filmer. Framförallt i Tyskland firade hon
stora triumfer. Här en scen ur filmen "Den stora kärleken", där hon i en scen ger
en konsert för skadade tyska soldater. Året var 1942 och Leander arbetade då för
UFA i Berlin.
 
¤ Med Zarah Leander gick den sista riktigt stora primadonnan ur tiden. Hennes mörka altröst var som malmklang och hennes sceniska utstrålning i det närmaste otrolig. Oavsett vad man tyckte om hennes magnetism och manér, så lämnade hon ingen oberörd. Zarah Leanders artistiska karriär var inte uteslutande rosbeströdd. I många år hade hon att kämpa mot en stämpel som nazistsympatisör, sedan hon under Hitlertidens uppgång medverkat i en rad stortyska filmer.
 
I själva verket kom "Die Leander" - som hon kallades - ganska snart i onåd hos propagandaminister Joseph Goebbels. Det var 1942. Hon tvangs då lämna Tyskland och drog sig tillbaka, väl medveten om den svenska publikens misstro. En annan av den svenska artistvärldens stora, revykungen Karl Gerhard, förmådde emellertid Leander att göra come back. Det skedde på Malmö stadsteaters stora scen år 1949. Bakom ridån var Leander blek av nervositet, men väl på scenen utstrålade hon den sedvanliga, obetvingliga magnetismen. Begeistringen var formidabel och Leander nästintill dränktes i blommor och jublet ville aldrig ta slut.
 
Zarah Leander hann under sin långa karriär uppträda med många av artistvärldens stora.
På bilden ses hon med Karl Gerhard efter premiären på "Oss greker emellan" 1933.
 
¤ Efter "nypremiären" på Malmö stadsteater blev svenskt teaterliv rikare. Zarah Leander var tillbaka och gav konserter, spelade operett och revy. Hennes internationella lyskraft miste aldrig sin glans och hon återvände för gästspel i Tyskland och Österrike. Även där var hon den stora primadonnan. Och när hon spelade operett i Wien var biljettköerna oändliga. Hennes favoritoperett var "En kvinna som vet vad hon vill", som hon spelade i Wien 1960.
 
Genombrottet som operettartist upplevde hon emellertid som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot den legendariske Gösta Ekman. Det var på Konserthusteatern i Stockholm 1931. Zarah Leander föddes i Karlstad 1907 och debuterade som artist 1927. Hon upptäcktes av en annan legendarisk revykung, Ernst Rolf. Det var han som lotsade henne mot de stora primadonnerollerna.
 
Zarah Leander som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot Gösta Ekman.
Det betydde genombrottet för Leander och året var 1931.
 
Hennes utstrålning var så påtaglig att även en stor internationell karriär ansågs utstakad. Så blev det Tyskland på 1940-talet och under de första krigsåren. Zarah medverkade i en rad filmer som den stora stjärnan. Zarah Leander begravdes den 9 juli. Jordfästningen ägde rum i en till trängsel fylld Oscars-kyrka i Stockholm. 1 200 personer hade samlats för att ta farväl av henne. Officiant var pastor primarius Ludvig Jönsson. Begravningen präglades av ljus, glädje och vacker musik. Operastjärnan Birgit Nilsson sjöng den bortgångnas favoritsånger. Leander ville att det skulle bli en ljus och vacker högtid. Stoftet efter Zarah Leander gravsattes den 19 juli nära Lönö vid Bråviken i Östergötland.
 
¤¤¤¤¤¤ZARAH LEANDER (1907-1981¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
 
 
 
 
 

John Lennons död den 9 december 1980

 
Förre Beatlesmedlemmen JOHN LENNON är död! Han sköts till döds utanför sin bostad på västra 72:a gatan mittemot Central Park i New York. Lennons baneman, den 25-årige Mark Chapman f d säkerhetsvakt och stor Lennon-beundrare avfyrade tre skott, när John Lennon och hustrun Yoko Ono var på väg in i hyreshuset South Dakota. Lennon försökte, kraftigt blödande krypa in i portuppgången.
 
Säkerhetsvakter och polis var snabbt på platsen. Gärningsmannen stod med pistolen i hand över den dödsskjutne Lennon och lät sig utan protester omhändertas. John Lennon fördes i ilfart till det närliggande Roosevelt-sjukhuset, men hans liv stod inte att rädda. Läkarna uppgav, att han var död redan vid framkomsten.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
 
- HELA VÄRLDEN SÖRJER JOHN LENNON -
 
 
 Den största manifestationen  till den mördade John Lennons minne hölls i New York, där 175 000 människor samlades i Central Park. Men även på andra håll i världen anordnades minnesstunder. Radio- och TV-program avbröts och musik av och med den skjutne ex-beatlen gick ut i etern. I New York stod människomassan i djupaste tystnad i tio minuter med nedböjda huvuden framför den välkända scenen, the bandshell. Därefter började den att sjunga Lennon-melodier.
 
 
Lennon ses här tillsammans med hustrun Yoko Ono, som han träffade två år innan Beatles upplöstes 1970. Vid den tidpunkten var Lennon starkt engagerad i hippie- och undergroundrörelsen och arbetade för "fred, kärlek och anti-våld".
 
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
- "LÅNGHÅRIGA" BEATLES STILBILDARE FÖR EN HEL UNGDOMSGENERATION -
 
Med melodin "She loves you", slog Liverpool-gruppen The Beatles igenom
även internationellt. Året var 1963 och den bestod då av de på den tiden
"chockerande", långhåriga, från vänster Paul McCartney, Ringo Starr,
John Lennon och George Harrison.
 
John Winston Lennon föddes i Liverpool den 9 oktober 1940. Hans far var sjöman. Modern dog, när John var barn, och han togs om hand av en moster. John, som växte upp i typisk arbetarmiljö, visade snart konstnärliga anlag. Hans två stora intressen var musik och teckning. Han började i konstskola i Liverpool och spåddes en framgångsrik karriär. Musiken tog emellertid överhanden. Han bildade en musikgrupp tillsammans med skolkamraterna Paul McCartney och George Harrison. Den hette The Quarrymen och bildades 1955. Gruppen höll till i en källarlokal. Såväl bandets medlemmar som namnet på detsamma skiftade emellertid ideligen.
 
Samtidigt som man träffade på trummisen Ringo Starr i Hamburg fastnade men så småningom för namnet "The Beatles" och en karriär utan motstycke inleddes. The Beatles blev stilbildare i flera avseenden. Med "She loves you" lade man hela Europa för sina fötter. De långhåriga "beatlarna" var någonting helt nytt. Någonting revolutionerande. De väckte hela ungdomsgenerationen med en ny typ av musik. Med ett nytt, friare, fräckare och mera medvetet uppträdande.
 
John Lennon var den tongivande i gruppen. Han och McCartney svarade för de flesta av de numera odödliga låtarna. Lennon var den drivande kraften, även om McCartney stod för de mest insmickrande melodierna. The Beatles gjorde filmer, konserter och världsturnéer. De fick brittiska imperieorden 1965 och en rad andra utmärkelser. Popgruppen Beatles blev stilbildare och hade tagit steget från trivial tonårsmusik till seriös konst. Lennon gjorde verk som "Tomorrow never knows", "A day in the life", "I am a walrus" m. fl. Alla banbrytande för den art av musik man representerade.
 
Beatles musik drog som en löpeld över hela världen och framgångarna medförde
att drottning Elizabeth 1965 dekorerade de fyra popmusikerna, fr v Paul McCartney,
George Harrison, John Lennon och Ringo Starr, med Imperieorden. Lennon lämnade
dock några år senare tillbaka utmärkelsen i protest mot den brittiska regeringens
utrikespolitik.
 
Samtidigt började emellertid The Beatles knaka i fogarna och 1970 splittrades gruppen. John Lennon hade börjat verka politiskt. Han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och i fredsarbetet. Han gifte sig med japanskan Yoko Ono och de flyttade till New York, där Lennon fortsatte sina politiska aktiviteter. Lennon var inte särskilt populär hos de amerikanska myndigheterna och dömdes bl a för knarkinnehav vid ett par tillfällen. Skandalerna kring honom ebbade emellertid ut och 1975 drog han sig tillbaka från offentlighetens ljus. Han hade då, efter en separation återförenats med Ono. Lennon gjorde hösten 1980 come back med LP-skivan "Double Fantasy". Med Yoko Ono fick John Lennon sonen Sean som den 9 oktober fyllde fem år. Samma dag fyllde han själv 40.
 
¤¤¤¤¤¤¤¤JOHN LENNON (1940-1980)¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
 
 
 
 

Gunnar Wiklund jubilerar

 
Nej, Gunnar Wiklund fick inte sluta sjunga, som han hade bestämt sig för
i somras. Publiken ville ha honom kvar. Nu avslutar han en lång konsertturné,
en ny turné eller kanske krogshow kan det bli nästa år.
Foto: Bengt Adin.
 
I dag är det precis på dagen 20 år sen Gunnar Wiklund slog igenom som sångare vid ett folkparksforum i Västerås. Det hade han tänkt fira - med en avskedskonsert. Sen skulle artisten Gunnar Wiklund bli uppfinnare Gunnar Wiklund på heltid hemma i Lysekil. Men det gick inte som han trodde.
 
Aftonbladet skrev i somras - helt korrekt - om Gunnar Wiklunds beslut.
    - Nu lägger jag av för gott. Jag har varit länge i den här branschen, det är bättre att bestämma en sån här sak själv än att andra kanske kommer och säger att det börjar bli dags.
Det gick inte alls som Gunnar Wiklund tänkt sig. Hans uttalande möttes av en proteststorm från beundrare, grammofonbolag, TV och andra.
    - Varför ska du lägga av nu, när du äntligen kommit tillbaka och är fräschare än någonsin, fick Gunnar höra.
    - Sådana uttalanden fick mej att tänka om.
Kort sagt: det gravöl som skulle ha hållits på Storan i Norrköping i kväll blir i stället ett jubileumsframträdande på Lorry i Stockholm. Samtidigt en avslutning på 13 månaders intensivt turnerande för Gunnar Wiklund med kompgruppen Aramias.
 
Det var "Dubbel-Nisse" Nilsson på Lorry som för 20 år sedan fick Gunnar Wiklund att ställa upp i Västerås. Då sjöng Gunnar Wiklund "Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad" och nästa dag berättade tidningarna att en ny sångstjärna var född. Så kopplingen Dubbel-Nisse-Lorry-Gunnar Wiklund är på något sätt självskriven.
 
JOBBAT I 28 ÅR
Men egentligen har Gunnar Wiklund varit med längre än så. I 28 år noga räknat. I början jobbade han som gitarrist och sångare i olika band hemma i Norrbotten. Han gjorde sin första platta i mars 1953. Italienska "That´s Amore" på svenska bl a.
    - Eller på norrländska, minns Gunnar med en rysning. Den såldes nog inte i så många exemplar.
    - Men visst var det spännande att ha sjungit in samma låt som Staffan Broms och Dean Martin...
    - Sen skulle Simon Brehm lära mig svenska, då blev ju det hela alldeles snett. Jag förstår inte hur någon orkade lyssna på mej på den tiden.
Ni vet i alla fall hur det gick. Gunnar Wiklund blev en av våra populäraste sångare.
 
-------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Torsdagen den 15 november 1979.
 

Spralliga Eva Rydberg

EVA SPRALLAR VIDARE - TROTS SKILSMÄSSAN
 
Nu har ännu ett artistäktenskap gått omkull. Eva Rydberg gifte sig för två år sedan med musikern Ola Brunkert. I oktober är skilsmässan klar. En smärtfri brytning där båda var överens, Eva hänger inte läpp. Hon fortsätter att roa oss på sittt speciella sätt.
 
    - Vi var som natt och dag. Det funkade inte alls. Ola är en fin kille. Jag beundrar honom som musiker. Men jag kunde inte leva tillsmmans med honom. Och inte han med mig.
    - Så ses man ju nästan aldrig. Man förlorar kontakten.
Eva träffade Ola under en turné med Gunnar Wiklund för fyra år sedan. Då small det till ordentligt. Nu bor hon ensam kvar i trerummaren i Stockholm.
 
SNÄLL OCH SÅRBAR
Den Rydbergska humorn har många lärt sig uppskatta. Men hon kan så mycket mer än vara rolig. Dansa och sjunga t. ex. Vilket har resulterat i roller som Funny Girl, "Anybody" i West Side Story, och "Minni Fay" i Hello Dolly. En ovanligt rolig och begåvad tjej. Rak och omedelbar. Snäll, sårbar och med humör som en ping-pong-boll. Med mycket studs i. Hennes språk är huvudsakligen skånskt, brett och mustigt. Hon använder med förkärlek kraftord. När hon pratar jobbar varje litet drag i ansiktet för högtryck.
 
SPÄTTA
Eva är född och uppvuxen på Spångatan i Malmö. När hon var sju år tyckte hennes mamma att hon skulle dansa balett. Eva lydde, och snart var dansen en livsnödvändighet för henne. Den har betytt mycket för hennes nuvarande jobb. Hon vet hur man rör sig på en scen.
    - Men du skulle ha sett mig när jag var spätta. Skinnpaj, knarr och hela batteriet. Kul som f-n.
 
I sommar har Eva turnerat land och rike kring med Björn Skifs och Lasse Kühler. Ett bra gäng som trivs tillsammans. Det är vansinnigt viktigt när man lever inpå varandra i tre månader.
   - Jag börjar bli trött på turnéerna. Tre månader är för länge. Nästa år tänker jag bara resa en månad - det räcker.
I början av hösten ska Eva göra tre egna TV-program. I oktober/november blir det krogjobb.
 
Eva Rydberg, nyss skild från trummisen Ola Brunkert.
 
KUL OCH SVÅR BRANSCH
    - Det är en festlig bransch, det här. Men den kan också vara hård och skoningslös. Det räcker inte att vara arbetsam och duktig. Man måste ha en bra manager. En som man kan lita på. Jag har haft tur som fått tag i Olle Edlund. Han är super. Bryr sig om artisten som människa. Det finns andra som bara är intresserade av pengar. Det är dom som förstör i det här jobbet. För dom betyder människan ingenting. Man måste vara stark för att stå ut med sådana typer.
 
    - Jag tycker synd om dom "snabba förmågorna" som kommer fram som raketer. Helt plötsligt ska dom vara artister, stå på en scen, göra en show. Men dom har aldrig hunnit lära sig någonting.
 
Eva Rydberg är en artist med brett register. Hon kan dansa, sjunga, spexa.
Men hon kan inte spela golf.
 
För Eva är artistjobbet en fullt naturlig grej. Hon har sysslat med dans och sång sedan barnsben. Det är inte märkvärdigare än att hamra maskin eller sälja strumpor. Fast roligare, kanske.
    - Varför finns det så få kvinnliga komiker?
    - Det beror nog på att de flesta brudar vill se tjusiga ut. Dom vill inte spela apa och clown.
 
ORDNING OCH REDA
Eva är en arbetsmyra och har respekt för sitt jobb. Men också för sina medsystrar - och bröder. Organisation är viktigt för henne.
    - Jag vill helst följa ett schema. Slarv i jobbet gör mig vansinnig.
Hon följer några unga tjejer med blicken. Så säger hon:
    - Fanken va´många vackra människor det finns. Och här sitter en annan. Håret hänger, ögonen hänger. Hela ansiktet hänger. Tur att man har charmen att falla tillbaka på!
Så avlossar hon ett typiskt Rydbergskt garv. Det låter hest och ganska medryckande
-----------------------------------------------------------------
HENNES ¤ Den 27 augusti 1971
 
 
 
 
 
 
 
 

"Trötte Teodor" - SKANDIA / Piteå - 1931

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdag den 30 september 1931.

"En stilla flirt" - SKANDIA / Piteå - 1934

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdag den 7 februari 1934

Thord Carlsson - njutbar pratare

Thord Carlsson, vars födelsestad hette Piteå.
 
Det är vid den här tiden som programpåvarna i det stora etermediahuset börjar lägga sina pannor i veck och fundera över vem som skall hjälpa oss fördriva våra lördagskvällar till vintern.
    - Tja, vi har ju Lennart förstås... och Beppe... och Lasse nere i Malmö, hör man hur de mumlar kring planeringsbordet. Inget ont om herrarna Hyland, Wolgers och Holmqvist, men några fler måste det ju finnas, och en liten omväxling skulle vara rätt skön. Man kunde väl försöka med Carlsson till exempel.
 
Thord Carlsson, menar jag, han som Gomorron-pratar i radion denna augusti månad. Han är en trevlig, kunnig och högst njutbar person i de mest skiftande sammanhang. En av dessa uppsaliensare, juvenalbröder och filosofie magistrar som lagt under sig radions underhållningsavdelning i Tage Danielssons och Hans "Hatte" Furuhagens fotspår.
 
Carlssons röst bör vara en av de välkändare i landet, så många av radions absolut folkäraste program som han haft sitt finger och sina diftonger i. "När då då", "Telefonväktarna", "Sommar på Skansen", "Svar i dag" etc etc.
Carlssons diftonger kommer från Piteå, fast i radion hör man dem knappast. Han låg länge i karantän vid akademin i Uppsala innan han släpptes loss i etern, och där slipades nästan alla genuina nyanser bort ur hans barndoms Pitemål. Tyvärr, vill jag säga, ty visst är det härligt när man hör var folk kommer ifrån. Inte för utpräglat men som ett sakta sus från stubbens rot.
 
Nåja, Carlsson kan sin Pitedialekt fortfarande. Han behärskar den vetenskapligt så at säga. På den tiden han låg i Uppsala och lärde sig högsvenska var det i själva verket Pitemål han sysslade med en god del av tiden. Han skrev en förtjänstfull uppstas i nordiska språk för Karl Hampus Dahlstedt - en av våra säkra kännare av norrländska idiom - om stadsmål och landsmål i Pite älvdal.
    - Pitemålet är en ädel dialekt, nästan som isländska, säger Carlsson  och berätar en riktig Pitehistoria, där sten heter stein och öga heter öuge, med fornsvenskens dubbelvokaler bevarade. Magistern låter inte bara lärd, han kan berätta också.
    - Du brydde dej alltså inte om att bli professor?
    - Nej, jag blev extralärare i Fagersta i stället. Som sådan får man ingen lön under ferierna, så jag skrev till radion om ett vikariat. Brevet hamnade hos underhållningen, för där var jag registrerad.
   - Registrerad?
    - Jo, jag hade ju varit med i ett av Lasse O´Månssons program medan jag låg och läste. Det var en historia om en marsian som nödlandade i Norrland. Jag var norrlänning och talade Pitemål med honom. Ingen begrep oss, men på det kom jag med i underhållningskartoteket, blev anställd, och här sitter jag.
 
Carlsson sitter avspänt och med tydliga tecken till trivsel. Säger sig rent av ha svårt att föreställa sig något jobb som är mer stimulerande än detta att få göra program i radio, få meddela sig med många människor i ständigt skiftande ämnen. Kanske lära bort ett och annat under opretentiösa former. Magistern kikar fram, Carlsson har inte gått sitt provår färgäves. Han är nog en riktig trivselfaktor i Radiohusets allenerande korridorer. Visserligen älskar han Norrland - sommarnöjet ligger mycket riktigt på en ö i Pite skärgård - man han bor i Stockholm med stor belåtenhet. Det ska vara på sin höjd ett tag mitt i sommaren han känner ett tvång att flytta hem. Men då får han gudilov oftast semester.
 
Det var bara i fjol sommar det inte blev någon riktig reda med hemlängtan. Då stod han varje vecka på Skansens scen med Rolf Kirkvaag, Norges  Hyland. Det var ett eldprov, kan man förstå, för en som alltid suttit ljudisolerad med mikrofonen, att plötsligt stå öga mot öga med fem tusen människor.
    - Skrik inte så förbannat, röt teknikern i hans lurar på premiären. Inför det svallande folkhavet glömde Carlsson att han hade högtalare och försökte nå ut med sin egen lilla röst. Fast småningom kom han ju överens både med teknikern och med sina nerver.
    - Det var Kirkvaags förtjänst. Han är ju ett underhållningsgeni med en enorm rutin.
    - Det var verkligen din debut...
    - Om man inte ska räkna juvenalspexen i Uppsala. Jag var med i "Gustaf III", spelade Gustaf på det fjärde Adolf, en garanterad talroll. Sång är inte min sak.
 
Skådespela kan däremot Carlsson. Många av dessa föträffliga radiopratare är ju egentligen förhindrade skådespelare, ungefär som journalister ofta döljer en väl tuktad längtan efter att bli författare på allvar. Thord Carlsson skiljer sig en smula från mångfalden genom att han verkligen kan agera. Kommer ni möjligen ihåg den oförglömliga utgåvan av Mosebacke Monarki från förra valet? Man gjorde en parodi på en resande valtalare, han som for landet runt med ett popband och talade om välfärdens luftmadrasser...
 
Talaren var tillfällige mosebasken, filosofie magistern och producenten i Sveriges Radio Thord Carlsson. Programmet improviserades en eftermiddag utan manus och utan egentlig repetition, bara med Hasse och Tage semaforerande och sufflerande bakom kameran, berättar han. Då var det verkligen ett mästerstycke. Jag tror att Carlsson borde släppas loss lite oftare framför TV-kamerorna. Varför ska vi behöva nöja oss med att bara lyssna till honom?
----------------------------------------------------------------
DAGENS NYHETER ¤ Den 9 augusti 1970.        

Infjärdens IC

Den nya servicestationen i Roknäs. Affärschefen Carl Berggren t.h.
och servicemannen Mats Lundström t.v.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 9 januari 1971.
 

Kurre Hamrin / 1958

 
REKORD-MAGASINET ¤ September 1958.

Storforsolyckan den 29 oktober 1923

Den 29 oktober 1923 mötte sju personer drunkningsdöden, när ångfartyget "Lövholmen" sjöng vid Storforssågen inte så långt från mitt föräldrahem i Hortlax. Det var en förfärlig olycka som gav eko över hela vårt land. Av de sexton passagerarna miste sju personer sitt liv. Däribland en släkting till mig, 23-årige Åke Lindkvist boende i Storfors. Åke var tremänning till min far, John Lindqvist, och deras fäder var alltså kusiner. Min pappa som var född året 1923, den 19 februari, hade av naturliga skäl inget som helst minne av händelsen. Men det kan tänkas att de två äldsta syskonen, Ingvar, f. 1911, samt Erik, f. 1912, upplevde detta ur ett mera vuxet perspektiv. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag lärde känna historien om vad som egentligen hände den där oktoberskvällen vid 18-tiden, när ångfartyget så ödesdigert stötte ihop med en timmerflotte. Piteå-Tidningen gav ut ett extranummer, där man noggrant följde upp händelsen. Piteå-Tidningen vars politiska färg var klart röd, (socialdemokratsikt), slog upp olyckshändelsen på ett betydligt större sätt än lokalkonkurrenten, Norrbottens Allehanda, vars politiska inriktning gick tvärt emot PT:s. Allehanda gav de högersinnade sin röst. Den text och bilder som publiceras på bloggen, är alla hämtade ur Norrbottens Allehanda, okt./nov. 1923. Detta eftersom jag tyvärr inte äger tillgång till 1923-års årgång av PT.
 
Onsdagen den 31 oktober 1923 berättas i Norrbottens Allehanda om den
tragiska olyckan där sju personer miste sina liv.
 
Så här beskrevs händelseförloppet några dagar efter olyckan:
 
Ångaren som kl. 6 på aftonen avgått från S. J.s Slipsfaktori till Storfors och Bergsviken med en kontingent arbetare, hemmahörande i dess trakter hade nämligen kolliderat med en utanför Storforssågen liggande timmerflotte och gått till botten. 12 sågverksarbetare o en dam, samt ångbåtens befälhavare kapten J. E. Viklund, maskinisten F. O. Bergman och dennes 13-årige son Göran, som även tjänsgjorde på fartyget.
 
De förolyckade:
 
¤ Fröken Elma Hortlund, Storfors, född den 17 oktober 1896 dotter till sågverksarbetaren Leonard Hortlund, Hortlax.
 
¤ Lars Nordström, Degeränget, född den 16 mars 1878, efterlämnar hustru och tre barn.
 
¤ David Nordström, son till ovan Lars Nordström, född den 5 november 1908.
 
¤ Karl Algot Hellgren, Bergsviken, född den 14 augusti 1878, efterlämnar hustru och fem barn.
 
¤ Johan Albert Svensson, Bergsviken, född den 22 juli 1889, efterlämnar hustru och tre barn.
 
¤ Johan Axel Eriksson, Bergsviken, född den 9 juli 1893, efterlämnar hustru och två barn.
 
¤ Åke Valdemar Lindkvist, Storfors, född den 29 november 1900, son till jordägaren J. E. Lindkvist, Bergsviken.
 
 
NORRBOTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.
 
I Norrbottens Allehanda, gjordes ett upprop att vara de olycksdrabbade familjerna till hjälp i den svåra stund som rådde.
 
UPPROP: Räck de genom Storforsolyckan nödställda en hjälpande hand!
I denna värld synes intet varaktigt, varje ögonblick öppnar nya gravar, än i luftens regioner, än i havens djup, allt är som en brusande strömmens böljor, jagande varandra...
Som en löpeld har nyheten om den sorgliga dödsfärden å Pitefjärden gått, ej endast över vår ort utan över hela landet, uppskakande och upprörande sinnena i högsta grad. Fäder hava slitits bort från sina hustrur och minderåriga barn, lvenadsglada ynglingar, kanhända familjens enda ekonomiska stöd, ha fått dela sina äldre arbetskamraters olycksöde, ja i en familj har såväl far som son lämnat sina anhöriga i djupaste sorg. Tretton barn och fyar hustrur stå spörjande och sörjande sina fäder och män, vilka så oförmodat, och som man tycker, även hänsynslöst försvunno därnere.
 
Fattigdomens och armodets spöke kommer förvisso av naturlig anledning att inom kort träda över tröskeln i de redan förut i sorg försänkta arbetarhemmen, och bidraga till att göra sorgen dubbelt så tung för de efterlevande. Några krystade och utmålande ordkombinationer giva dock så ytterst liten hjälp och lindring; den hemska händelsen i all sin nakenhet talar nog bäst sitt eget dystra språk. Det är därför i medlidsamhetens tecken och intresse, Norrbottens Allehanda ödmjukt vågar vädja till den stora allmänhet, som med fasa inför den sorgliga olycka, ryggat tillbaka inför dess vidd, att i möjligaste mån räcka en hjälpande hand åt de efterlevande för att i den omfattning, som möjligen finnes, trygga deras existens eller åtminstone linra armodet och sorgen, vilken strävan för övrigt av statsmakterna borde kraftigt understödjas.
 
Bidrag, som med största tacksamhet emottagas, kunna inlämnas direkt å Norrbottens Allehandas exp. eler också pr. post under adr. "STORFORSINSAMLINGEN" Norrbottens Allehanda, Piteå - Gåvornas fördelning kommer sedan att ske i samråd med kyrkoherde A. Wännman, Hortlax, som välvilligt ställt sig till förfogande härför. Teckningslistor finnas utlagda i härvarande banker jämte annorstädes, såväl i staden som på landsbygden.
------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.
 
- BEGRAVNING PÅ STATENS BEKOSTNAD -
Det torde nu kunna tagas för givet, att Storforskatastrofens offer komma att begravas på statens bekostnad. Järnvägsstyrelsen har de senaste dagarna haft frågan härom under behandling och därvid bl a inhämtat förvaltare Emanuelssons mening, vilken på det livligaste tillstyrkt ett sådant arrangemang. Järnvägsstyrelsen väntas också redan idag ingå med framställning till k. m:t, som har att fatta beslut i ärendet. Att regeringen tillmötesgår järnvägsstyrelsens framställning faller av sig självt.
 
Två av olyckans offer, Lars Nordström i Degeränget och hans son David, jordfästas i morgon middag kl. 1 i Öjeby kyrka, medan stoftet efter fröken Hortlund redan i går vigdes till gravens ro i Hortlax kyrka. De fyra övriga från Hortlax församling - K. A. Hellgren, J. A. Svensson, A. Eriksson och Åke Lindkvist - begravas om söndag. Åt ett av offren för Storforsolyckan, Åke Lindkvist, ägnar en kamrat sin bortgångne vän följande ord:
 
Åke Lindkvst! Bland Dina arbetskamrater var Du känd för Din stora plikttrohet och för Ditt orubbliga lugn. I Ditt hem sysselsatte Du dig på lediga stunder med musik och målning. Nu lever endast Ditt minne, men i Ditt hem har Du efterlämnat ett tomrum, så stort att det aldrig kan fyllas. Blott de alster Du kvarlämnat i form av vackra målningar över svenska samhällen, och i synnerhet över Din hembygd, Storfors, skall påminna de efterlevande om de höga och idéella intressen Du levde för.
 
Ett olycksöde synes ha vilat över släkten till den vid Storforskatastrofen omkomne Lars Nordström i Degeränget. Enligt vad Norrbottens Allehanda erfarit, har nämligen hans farfar, far och två bröder samt nu Nordström själv och hans son omkommit genom drunkning. Fadern och två bröder, som voro fiskare från Lule-Mörön, drunkande under fiske för några år sedan. Lars Nordström har två gånger förut under sina färder på sjön varit i fara att drunkna. Utmärkande för släkten Nordström har varit deras stora kärlek till sjön, i vilken de till slut funnit sitt olyckliga öde.
------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.
 
 
 
 
 
 
Åke Lindkvist och Johan Axel Eriksson, två av de sju omkomna i båtolyckan.
 
 
 
 
Åke Lindkvists far, Emil Lindkvist (1875-1941), ingick äktenskap 1899 med Alma Wiklund (1876-1962 från Hortlax. I äktenskapet föddes barnen: Bertil (1899-1962), Åke (1900-1923), Vally (1906-?), Håkan Halvard (1911-1912) samt Håkan Ragnvald (1913-1997). Emil Lindkvist jobbade som stalldräng på "Hospitalet" - dvs Furunäsets sjukhus. Emils äldre bror, Ludvig Lindkvist, senare med soldatnamnet Svärd, som därefter antog släktnamnet Englund, var född 1873 och avled 1957. Ludvig Englund var kronjägare, och bodde i Fagerheden med sin familj. Han var en färgstark personlighet, som ägde ordets gåva. Englund bodde sina sista år i en lägenhet i centrala Piteå med hustrun Ester f. Hedlund (1884-1955). Om Ludvig Englunds bravader, har jag författat två artiklar som publicerades i Piteå-Tidningen den 5-10 oktober 2009.
 
Ludvig Englund - föddes i Hemmingsmark med efternamnet Lindqvist. Han blev indelt
soldat med namnet Svärd. Bytte sedan till släktnamnet Englund. Ses här på en
bild på sin 60-årsdag när han blev livligt hyllad, med sång av skolbarn, flaggor och
hyllningar av många slag. Englund var farbror till Åke Lindkvist och bror till Emil
Lindkvist, Storfors. Bild: Norrbottens Allehanda - 1933.
 
--------------------------------------------------------------------------
 
 
-------------------------------------------
 
 

Munksunds hornmusikkår

Martin Hammarstén t.v. och kollegan Oskar Pettersson är två verkliga veteraner i
Munksunds hornmusikkår. Den bildades redan 1920 men då som sextetten "Lyran".
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Oktober 1966

Ångaren Piteå / 1899

 
NORRBOTTENS POSTEN ¤ Måndagen den 24 juli 1899.  

C. A. Hedqvist fyller 80 år / 1910

C. A. Hedqvist, Öjebyn.
 
Verksägaren och riddaren C.A. Hedqvist i Öjebyn fyllde i går 80 år och uppvaktades i anledning däraf af sina närmaste släktingar och vänner, från hvilkas sida han blef föremål för en hjärtlig hyllning i form af blommor och lyckönskningar. Kantor Israel Andersson samt hemmansägare August Danielsson i Böle och Arvid Wikström i Öjebyn uppvaktade å Piteå sockens vägnar och framburo kommunens lyckönskningar och tack för jubilarens gagnande verksamhet i egenskap af stor arbetsgifvare och förgångsman på jordbrukets område.
 
En mängd telegram från in- och utlandet ankommo, innehållande de varmaste lyckönskningar. Den gamle patronen är fortfarande frisk och kry och i besittning af kroppens och själens fulla spänstighet.
---------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS POSTEN ¤ Torsdagen den 3 februari 1910.     

Tidigare inlägg
RSS 2.0