Nyårsaftonen vi aldrig glömmer

Nyårsafton 1996, började som alla andra nyårshelgsaftnar. Hela familjen hade blivit inbjudna till Elisabeths bror Göran och hans familj i Nystrand i Älvsbyn. Barnen längtade efter sina två kusiner, och efter mycket om och men så hade vi packat in det allra nödvändigaste i vår röda Volvo 740. Vi skulle även övernatta hos familjen Öhlund, var det tänkt. God mat, trevligt sällskap, nyårsafton, vad kunde då gå snett? Ja, svaret på den frågan stavas kort och gott: ÄLG!!! När vi så skulle passera ett ställe som heter Övrabyn, hände det som inte bara får hända en festkväll som denna. Från ingenstans dök det upp ett stort "svart föremål" som kraschade mot bilens högra sida. Bilen girade över mot vägens motsatta sida på grund av kollisionen. Vi hamnade så småningom i ett dike.

Våran röda 740 hade fått en rejäl smäll både i tak och i höger sida. Elisabeth gjorde illa sitt öra, när glasrutan fullständigt exploderade av trycket. Barnen, Andreas, Robert och Daniel, klarade smällen utan några som helst skador. Så även jag. Även om vi alla var chockade av händelsen, så var vi tacksamma att ingen ådragit sig några allvarliga skador. När den värsta chocken lagt sig ringde vi från en närliggande fastighet, till Göran, och berättade vad som hänt. Det dröjde inte värst länge innan svågern Göran kom och plockade upp resterna av familjen Lindqvist.

Senare på kvällen när vi ganska så omtumlade satte oss till bords, bjöd aftonens värdinna, Helena, Görans fru, på mat. Och kan ni gissa vad som serverades på våran nyårstallrik? Jo, ÄLGSTEK!!! Ödets ironi kan man tycka. Men så här efteråt är vi glada och mycket tacksamma att vi i alla fall kom undan med livet i behåll.

Bilen då? Jo, det var mitt stora misstag. Den repades upp, och fortsatte att rulla på vägarna, fram till 2003. Robert var då ny ägare på fordonet, och mitt på Sundsgatan i centrala Piteå, kör en bil mot rött ljus, och just precis då passerar Robban med den "röda faran". Summa: Kollision oundviklig! Bilen hamnade återigen hos plåtslagaren, men denna gång så löste vi in den. Heller rättare sagt, vi ville aldrig mera se den. Så slutade alltså historien om våran Volvo 740 av 1987 årsmodell. De allra sista dagarna och veckorna tillbringade Volvon på Bildemonteringen i Storsund. Nu är den alltså i Volvo-himlen. Vila i frid du röda bil. Du som tog oss rätt så många mil. Men en nyårsafton 1996 sa det stopp - det var då som du åkte på en riktig propp! /Roger Lindqvist.


Våran Volvo i april 2003. Redan 1996 stod den på samma plats
utanför plåtverkstan. Då var den ändå mer tilltygad än vad denna bild
visar.


Dagen före kollisionen på Sundsgatan i Piteå, satte sonen fast ett
par nya extraljus för 1.200 kronor. Ja, ni kan ju själva se dem där
de hänger.

Foto: Roger Lindqvist (olycklig bilägare).

GOTT NYTT ÅR!



Arne Nathansohn och Underhållningstrion

För ett tag sedan fick jag en hälsning, i form av ett foto, från för detta Cool Candys medlemmen Arne Nathansohn. Arne som under åren 1964-1976, spelade gitarr i den välkända Lidköpingssextetten har hunnit fylla 77 år, men är fortfarande "still going strong". Tillsammans med sin yngsta dotter Teresia Nathansohn och pianisten Ingvar Hansson, har Arne under decembermånad, i 15 dagar, spelat julmusik för gästerna på Lundsbrunns kurort. Arne berättar också att "underhållningstrion" även brukar göra något jobb för SPF och PRO. Kul att höra av dig Arne; "Keep Swingin!".

I den musikaliska familjen Nathansohn, finns även sonen Jens som också gått i sin fars fotspår. Jens spelar saxofon och gitarr i bandet Roger Lindbloms. Bandets medlemmar kommer från Skaratrakten med omnejd. Mer om Roger Lindbloms kommer senare.


UNDERHÅLLNINGSTRION. Fr. v. Ingvar

Hansson, samt far och dotter, Teresia

och Arne Nathansohn. Arne som på sin

tid var gitarrist i Cool Candys, låter

hälsa att han numera lagt gitarren på

hyllan, och istället konverterat till el-bas

istället. Lycka till med musicerandet

Arne. Jag önskar er ett Gott Nytt År,

och tack för hälsningen.

 


SURF - 1961



Historien om Ulla, Pia o Yvonne

Hösten 1989 kunde vi TV-tittare i 24 avsnitt, följa historien om de tre vänninorna Ulla, Pia och Yvonne, i serien, "Det var då....." Handlingen utspelade sig året 1958. De tre huvudrollsinnehavarna var Carina Lidbom, Jeanette Holmgren och Birgitte Söndergaard. Jeanette Holmgren - gift med min kusin Robert - är  ursprungligen Pitebo, men bor sedan många år med sin make Robban i huvudstaden. I de övriga rollerna syntes; Janne Carlsson, Tjadden Hällström, Thomas Hanzon, Björn Andresen, Lil Terselius, Per Myrberg, Peter Harrysson, Thomas Sundström och Åke Lagergren.


Fr. v. Carina Lidbom (Ulla) Jeanette Holmgren (Pia) och Birgitte
Söndergaard (Yvonne). De tre vänninornas öden kunde vi följa
i TV-serien "Det var då....." som utspelades året 1958. Lördagen
den 16 september 1989, premiärvisades det första av 24 avsnitt.

---------------------------------------------------------------------------------


Gulfpride - motorolja 1959


,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,


Piteå Nya Ångbryggeri - 1935



Nyårsspelning - 1975


Som jag tidigare berättat var jag upptagen varje nyårsafton i
många år p.g.a. mitt spelande. Denna annons härrör från ny-
året 1975. Som den uppmärksamme kanske ser, så spelade vi
inte - som brukligt - på Norrmalmia. Denna speciella kväll hade
Dansföreningen för mogen ungdom förlagt dansaftonen på
Perudden i Svensbyn. Och lägg märke till entréavgiften 15 kr.



Leif GW Persson - 1979

Redan året 1979 syntes Leif GW Persson i spalterna. 1979 titulerades han för krimonolog, vilket på senare år ändrats till professor. En man som tar plats kan man tycka, men håll med om att professor Persson är en färgstark personlighet, som  - faktiskt - de allra flesta gillar att se i sin TV-ruta.


Aftonbladet 20 september 1979.

Paul McCartney i giftastankar - 1967


Som alla Beatlesfans vet så blev det inget bröllop mellan
skådespelerskan Jane Asher och Paul McCartney. Istället
ville ödet något helt annorlunda. Paul mötte fotografen
Linda Eastman från USA, och de unga tu gick till prästen
den 12 mars 1969. Paret fick tre barn. Linda Eastman gick
ur tiden 1998.

------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 27 december 1967.

Året 2009 - en tillbakablick

Så här i 2009 års slutskede, börjar man så smått att tänka tillbaks på det saker som hänt. Den 8 mars 2009 döps barnbarnet Norah i Hortlax kyrka. Helgen därpå - lördagen den 14:e - bestämmer sig jag och Bettan för att ta en promenad. Den från början tänkta långpromenaden, slutar för Elisabeths del med ett fall på den isiga infarten. Hon slår sig så pass illa, och ådrar sig en ful fraktur i vänster axel, som senare måste opereras i Sunderbyn. Följden blev en veckas väntetid med svåra smärtor i hemmet, innan hon så småningom togs in för den nödvändiga operationen.

Den 28 juli, mitt under högsommarvärmen, fyller Norah ett år. Ettårskalaset, hölls hos mormor och morfar i Långnäs, med tårtor och många många presenter. Mitt i allt detta firande, lyste Norah som en stor och varm sol. Och inte undra på det, när hela släkten var församlade för att fira detta "underverk". Sommaren avlöpte precis som jag ville ha det. Värme och en slösande sol. Nåja, det kom väl en och annan regndroppe ibland, om man nu ska vara ärlig.

I takt med att sommarveckorna flög iväg, så växte också Jannices mage. "Nytillskottet" i familjen Lindqvist/Hedman var beräknat till nån gång i början av november. Men si, där fick vi fel. Lilla Max bestämde sig nämligen för att titta ut redan fyra veckor före beräknad nedkomst. Söndagskvällen den 11 oktober ringer det på telefonen härhemma. -"Hej, det är Robert! Jag ska bara berätta att det blev en kille!" Två förväntansfulla, men samtidigt lite smått oroliga farföräldrar kramar om varandra, efter telefonsamtalets slut. Det tar ett tag innan det liksom sjunker ner i vårt medvetande: "En kille!".

Vad som hitintills gått i glädjens tecken, förbyts snart till oro och ångest, när Elisabeth hastigt insjuknar, måndagskvällen den 26 oktober. I ilfart körs hon i ambulans in till Piteå lasarett. Hon hamnar tämligen omgående på intensivvårdsavdelningen, där man konstaterar att hon är mycket sjuk. Vid ett samtal med hennes doktor, säger hon till mig, att tillståndet kan bli livshotande. De första tecknen pekar på lunginflammation. Och ganska snart så konstateras att Elisabeth drabbats av den omtalade svininfluensan. Hon sövs så småningom ner och läggs i respirator. Sedan följer fyra veckor av stor oro. Mitt i allt detta mörka, så finns alla nära och kära runt omkring, som gör att man känner både tröst och förhoppning. Efter fyra veckor och en dag, lämnar Elisabeth sjukhuset, betydligt friskare än när hon kom in, och inte kunde andas. Men i övrigt så här hon ganska så svag och omtumlad, ytterligare en lång tid framåt.

Idag skriver vi alltså den 30 december. Och om en stund så dyker Robban och Max upp. Vi ska käka middag tillsammans. Igår hade vi Daniel och hans Hanna här på mat, och för några dagar sedan så var Ante, Jennie och Norah här.`Tillvaron ryms ibland av sådant elände runt omkring. Sjukdom och död, krig och elakheter, ja, listan kan ju göras hur lång som helst. Därför är det skönt när man hittar sin egen lilla oas, där allt detta smutsiga som pockar på att splittra och förstöra, inte tränger in. Och om det ibland skulle göra det, så känns det ändå säkert och tryggt att ha sin älskade familj så nära. Och framförallt alla de människor som äger lugn och trygghet i stressade situationer. Det är tack vare alla er, som det finns hopp för framtiden. /Roger.


Norahs dop i Hortlaxkyrkan den 8 mars 2009.


Elisabeth och Norah mitt i den svenska sommarens grönska. Inte
kunde vi ana då, att Bettan skulle bli allvarligt sjuk under hösten.
Den 14 mars föll hon så olyckligt att en operation var enda utvägen
för att laga hennes trasiga axel. Sedan följde veckor av rehabilitering,
för att få upp funktionen i den skadade axeln. Full rörlighet uppnår hon
aldrig har läkaren konstaterat. Den 26 oktober åkte hon in på lasarettet.
Hennes munläppar var blå, hon hade svårt att andas. Fyra veckor senare
kom hon hem igen.


Norah fyller ett år den 28 juli 2009. Här syns hon hos mormor och
morfar i Långnäs, omgiven av beundrare.


Tjocka släkten hyllar ettåriga Norah Maria Lindqvist när hon fyller
1-år.


Mormor Monica och morfar Tage bjöd på tårta. När vi samlades i
Långnäs på kalas.


Norah öppnar presenter med hjälp av mamma Jennie och pappa
Ante.


Mitt i den värsta sommarvärmen - möts fyra medelålders farbröder
(i sina bästa år) för att spela i ett garage i Långnäs. Varför nu detta?
Jo, de fyra herrarna lirade dansmusik under 1970-talet i ett band som
hette - Rolf Åhmans. Nostalgitörsten övermannade oss, och resultatet
blev en återförening i två dagar.
(Sedan min artikel om Rolf Åhmans publicerades i lokaltidningen, så
har många hört av sig och frågat om vi gjort comeback. Svaret på
detta är absolut NEJ!)


-"Stackars Jannice!" utbrast Elisabeth spontant när hon såg den här
bilden, strax efter förlossningen på BB i Sunderbyn. Och vem kikar
mot kameran, om inte huvudpersonen själv, den för tidigt födde
"The one and only" - MAX!


Ett av livets allra största mirakel. En liten baby tillsammans med sin
något omtumlade pappa - Robert.


-"Skönt att det är över!" ja, så tycks mamma Jannice tänka på
den här bilden, alltmedan lille Max tar igen sig efter resan från
mammas mage och ut i den stora världen.


Onsdagen den 14 mars står farmor och farfar utanför BB-avdelningen
för att eventuellt få en liten skymt av vårt nya barnbarn. Pga svin-
influensan så fick vi inte tillträde att kliva på. Så väntandet det
fortsatte...........


........och fortsatte.....................


.....och fortsatte........


......och fortsatte.......men den som väntar på nåt gott............


Förväntansfulla, och med lite myror i benen, stod vi där, men
hemska tanke......tänk om Robban glömt att vi skulle vänta här
utanför......tänk om.......(på bilden syns en typisk farmor och
en typisk farfar) så nu vet ni det.......väntan fortsatte dock.......


Så plötsligt händer det....(Robban hade visst glömt av sina föräldrar)
snabbt fram med kameran som blir den absolut första bilden på
Max. Välkommen till vår värld - Max!


Så avslutas denna årskavalkad med två foton på två väldigt
betydelsefulla personer som vi fått äran att få som barnbarn.
Här syns Norah i sin fina tomtedress..........

På denna bild sitter Max hos sin farmor, och verkar tillfreds med

tillvaron.

 

.......................................................................................................

Tack ni som gav er tid att titta - och Gott Nytt År!
........................................................................................................


Yngve Forsséll till minne


YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER. Engagemang på Berns i Stockholm

1973. Yngve Forsséll - kapellmästare. Ann-Kristin Hedmark - sång.

Elisabeth "Liz" Lundberg - sång. Svante Bergman - trummor. Göran

Wilén - sång, gitarr. Kent Larsson - orgel, piano, sång. Sten-Olov

Granberg - sax, flöjt. Gunnar Gunrup - trumpet. Tommy Forsséll -

bas, sång.

 


Yngve Forsséll var också fackligt aktiv inom Svenska Musikerförbundet.
Här syns den välkände orkesterledaren på en bild i Musikerförbundets
tidning "Musikern", november 1977.


Yngve Forsséll på ålderns höst.
Foto: Bo Fuhrman - Norra Västerbotten 2009.



Thore Ehrlings orkester - 1953


I bakre raden fr. v. syns basisten, dragspelaren och radiomannen
Hasse Tellemar. Känd från radioprogrammet "Ring så spelar vi".

------------------------------------------------------------------------
Accordion - Journalen juni 1953.

Goda juldrycker - Piteå Bryggeri AB


1962.

Cool Candys / Kjell-Bertils - Logen Vändträsk


Sommaren 1984 bjöd man upp till dans i Logen i Vändträsk. Ett
välkänt dansställe för den norrbottniska danspubliken.


COOL CANDYS.


KJELL-BERTILS.


LOGEN VÄNDTRÄSK. Foto: Roger Lindqvist.

 


Metropolbiografen i Piteå

Piteå Tidningen den 11 november 1977.

-------------------------------------------------------------------------------

Jag har alltid varit väldigt filmintresserad. Detta gjorde att jag besökte

Piteås tre biografer - SAGA, RÖDA KVARN o METROPOL - vid många

tillfällen. Idag är de alla borta. Men i vår galleria uppstod senare "reliker"

efter de en gång så välkända biograferna. Och som jag alltid sagt:

- "Film är alltid bäst på bio!".

 


Opel Rekord 1966


-"När kommer sommaren?"

Minus 15 grader. Och ytterligare snö! När kommer sommaren? Ja, jag vet att den dröjer än ett tag, men kan man inte på nåt sätt skynda på den. Har funderat på att gå ut med frugans hårfön, och smälta bort snödrivorna. Men jag tycker det känns lite väl långsökt, liksom. Tyvärr så är nog det enda alternativet, att helt enkelt vänta.........För om man väntar några dagar till.....jaså, inte det? Om man väntar några veckor till......jaha, det duger inte heller? Om jag väntar: januari, februari, mars, april.............så kommer sommaren i maj! Jaså, en månad ytterligare? Juni...?

Jag undrar om jag ändå inte tar med mig hårfönen och går ut istället, och GÖR sommar. Jag orkar inte vänta. Och vem vet, kanske imorgon så lyser gräset åter grönt därute. Sen så köper jag mig ett värmeelement för att få bukt med den värsta vinterkylan. Om jag då håller på hela natten, med att smälta ner alla otäcka snödrivor, då kanske jag och frun kan äta frukost ute imorgonbitti? Och om nu detta lyckas, så ska jag sjunga "Idas sommarvisa" a capella, från farstubron klockan 07:00! Under förutsättning att min plan går i lås.

Sommarhälsningar! (i den hemska vinterkylan)
-----------------------------------------------------------------------------------



Parkkvällar i Piteå 1966



Sten Westling som ingick i husbandet var Ångermanlänning. Och
kom hit till Piteå för att utbilda sig till musiklärare på Framnäs i
Öjebyn. Sten var musiklärare i centralskolan i Hortlax, och vi hade
en del musikjobb tillsammans. Bl. a. åkte jag med på en miniturné
med högstadiekören i Hortlax, 1971, till Härnösand och Kramfors.
Sten var med som musikalisk ledare och dirigent. Sten flyttade så
småningom till Märsta utanför Stockholm, där han undervisat. Sten
Westling har även ett förflutet i Sveriges Jazzband tillsammans med
sångaren Gösta Linderholm. /Roger Lindqvist.

-------------------------------------------------------------------------------
Urklippet från Piteå Tidningen den 18 juni 1966.

Marve Fleksnes - reporter


1975.

Rolf Åhmans - Logen Käcktjärn 1987


Sommaren 1987, ringde jag runt till mina forna kollegor i Rolf
Åhmans, för att höra om de var sugna på en återförening. När
jag fick klartecken så pratade jag med arrangören för Logen i
Käcktjärn, Folke Sjöberg om det fanns möjlighet för en spelning
i den välbekanta logen. -"Javisst!", sa Folke, och spelning blev det.
Fullsatt i lokalen flera gånger om. Fortsatte sen fram till 1991 -
när jag började i OPUS.


Ava Gardner


AVA GARDNER (1922-1990) Amerikansk filmskådespelarska.

Medverkade bl. a. i dessa filmer: "Snön på Kilimanjaro" 1952.

"Mogambo" 1953. "Och solen har sin gång" 1957. "Iguanans natt"

1964. Hade ett stormigt äktenskap med Frank Sinatra 1951-1954.
Ava Gardner syns här i en reklamannons från sommaren 1957.


Ack du snöiga dag!

Åter en snötung dag. Och det verkar inte vara någon måtta på eländet. Mest glad just nu över snön, måste i alla fall vara barnbarnet Norah, som åkt pulka idag med pappa, farmor och farfar. Tur är väl att det finns nån som gläds åt vintern. Lille Max däremot, han ligger hemma med lite feber. Hoppas att du blir bra snart Max - vi ska ju snart till kyrkan på dop.


Norah älskar snön. Och inte undra på det, när man får åka pulka
med pappa, farmor och farfar. Men du Norah.......har du sett farsans
strumpor? Kanske vi måste köpa pappa Ante ett par nya....................?


Kanhända Norah att vi måste in på mellandagsrea och köpa fars-
gubben en årsförbrukning av nya fräscha strumpor?


Max hade feber idag. Så snälla Max krya på dig - vi ska ju snart ha
dop i Hortlax kyrka.

Lars Molin (1942-1999)

Man brukar säga, att varje gång en människa går bort, så blir världen fattigare. Den dagen Lars Molin gick bort så blev världen extra fattig. Regissören, författaren och jämtlänningen Molin var mannen som gav svenska folket TV-succéer som; Badjävlar, Den tatuerade änkan, Tre kärlekar, Fläskfarmen, Saxofonhallicken, Midvinterduell, Kunglig toilette, Korset, Potatishandlaren m.m. Molins mustiga berättarkonst spreds även utanför landets gränser. Samma år som hans bortgång, vann han den eftertraktade Emmy-statyetten för Den tatuerade änkan, med Mona Malm i huvudrollen. Som så många andra genier, blev hans liv alltför kort. F.d. vägmästaren Molin gck bort vid endast 58 års ålder 1999.


LARS MOLIN (1942-1999)

 


Ruter Fem - 1982


Piteå Tidningen den 13 februari 1982.


RUTER FEM. Fr. v. Stefan Marklund, Håkan Norberg, Ulf Bergström,

Anders Lundkvist, och Dan Eriksson.

 


TV:s testbild - 1964


"Slå på strömmen till mottagaren tio minuter före programmets start.

Låt mottagaren vara tillslagen och stabilisera sig innan några juster-

ingar göres. Kontrast och ljusstyrka inställes så att de åtta grå fälten,

som ligger i rad inom den minsta centrumcirkeln i bilden, bildar en

jämn gråstege".

-------------------------------------------------------------------------------

Norra Västerbotten den 25 september 1964.

 


Schlagertoppen 1961



------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 14 februari 1961.

Tomas Ledin 1980


Tomas Ledin i en PR-annons för Yamaha. Hämtat ur tidningen
"Musikern" februari 1980.


Pitepalt - äntligen!


Idag blir det palt till middag. Som jag har längtat! För visst börjar man
bli en aningen less julmaten vid det här laget? Därför ska det bli en
riktig fröjd att få avnjuta våran egen nationalrätt; palt med lingonsylt
och ett glas iskall mjölk.


Calle Jularbo önskar God Jul!


Dragspelskungen Calle Jularbo (1893-1966) önskade "God Helg"
i Accordion - Journalen december 1957.


Bioannonser 1927


Piteå Tidningen den 28 september 1927.

"Kylskåpsbilder......."

Ja, vad är nu detta, kanske någon frågar sig. Jo, alldeles precis som det låter - bilder fastsatta på vår kylskåpsdörr härhemma. Varför det då? Här finns alla de nära och kära, alla de där som man absolut inte kan tänka sig att leva utan. Man blir helt enkelt glad varje gång man ser dem. Samtidigt har det blivit nåt av en liten lek mellan mig och barnbarnet Norah. För nästan varje gång hon kommer, tar jag henne i min famn, går fram till kylskåpsdörren och pekar på alla personerna. Och jag inbillar mig (jag vet) att hon uppskattar denna enkla, men ändå så viktiga språkövning.

......KYLSKÅPSBILDER......


Pappa och mamma. Dvs Norahs pappa Andreas och mamma Jennie.


Daniel, Norahs farbror.


Robert, Norahs farbror och kusinen Max pappa.


Jannice, kusinen Max mamma.


Max, Norahs lilla kusin.


Norahs farfar och farmor.

---------------------------------------------------------------------------------
Ja, ni är alla en dyrbar skatt. Och man får väl hoppas att vi ömsesidigt
förvaltar den efter bästa förmåga. En sak vet jag med bestämdhet:
Jag tycker så mycket om er! / Roger.
---------------------------------------------------------------------------------

Men vänta nu.......jag har visst glömt huvudpersonen?


Norah - naturligtvis!

 

 





En promenad på "Kärleksstigen"

Ibland brukar vi åka ut till det gamla sjukhusområdet på somrarna (jag o Bettan) för att gå den natursköna strandpromenaden (kallat för Kärleksstigen) vid Piteälven. F.d. Furunäsets mentalsjukhus ligger väldigt vackert invid Piteälven. Och det var här som olika patientgrupper och deras vårdare styrde stegen sommartid, för en stunds ro och avkoppling. Vid ett stort stenröse kan man än idag se inskriptionen av årtalet "1909" inristat av en okänd person för 100 år sedan. Att vandra där en skön sommardag, är också att befinna sig i viss mån på smått historisk mark. Joel Berglund hette en person som en gång jobbade som 1:e socioterapeut vid sjukhuset. Han har i olika skrifter försökt dokumentera sjukhuset och dess historia. Berglund gjorde sig även känd för sin digra klippsamling rörande sin hemby Rosvik, men även om sin arbetsplats Furunäsets sjukhus. Hans kvarlämnade urklippssamling, finns idag att beskåda på Piteå museum. Under många år kom Joel Berglund också att medverka med repotage och kåserier i Piteå Tidningen. För det mesta kretsade skrivandet om de personer som han på ett eller annat sätt mötte under sina aktiva år vid sjukhuset. Ett exempel på detta, är en artikel i PT, infört den 19 april 1984.

/Roger Lindqvist.



"Här är gudagott att vara kan man tänka sig skötaren Anselm Nyström

utbrister i så trevligt sällskap. Man har gått strandpromenaden då någon

kommer med förslaget att slå sig ner i skogsbacken för att en stund

studera skyarnas gång och himlavalvets växlingar........."


"Fjärden låg tyst och blank. Det blev svårt att få vind i seglet när man

efter en lång dag på en larmande avdelning gav sig ut för att tillbringa

en kväll på Fingermanholmen".




--------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 19 april 1984.


Julen 1909



Julmys från 1909.

Kjell-Bertils - spelningar dec. -1982


Spelningar med Kjell-Bertils december 1982:
--------------------------------------------------------------------------------






--------------------------------------------------------------------------------


Så här kunde det se ut innan jag stack iväg på en spelning.
Andreas var när detta foto togs cirka drygt ett år gammal.¨
Jag spelade med Kjell-Bertils på Statt i Piteå, och Andreas
ville promt prova sin pappas röda slips, som tillhörde min scen-
kostym.


OPUS - spelningar dec. - 93


Under alla åren som jag spelade, var jag för det mesta upptagen
varje juldag och nyårsafton. Lite tråkigt ibland när man skulle iväg -
inte minst med tanke på barnen, när de var små. December 1993
gjorde vi det undantaget att inte spela nyårsafton. Medan vi däremot
åkte iväg som vanligt på den obligatoriska juldagsspelningen. Har tittat
i gamla dansannonser - som kunde se ut som följer:
----------------------------------------------------------------------------------

Piteå Stadshotell - 22 december 1993.


Juldagen 25 december 1993 - Hotell Överkalix.


OPUS - repertoarlista dec. 1995.

Studebaker - årsmodell 1947



TV-tablå juldagen 1981

Vad såg vi på televisionen juldagen för exakt 28 år sedan? Kolla så får du svaret!




Grundig TV - 1960


Att den skulle vara "P2-förberedd" lockade säkert den eventuelle
köparen. Men det skulle dröja till december 1969 innan vi fick en
andra TV-kanal, (TV 2).

SAAB årsmodell 1965





Flisan

Flisan heter en katthona i sina bästa år. Hon bor tillsammans med Robban ,Jannice och Max i ett hus inte långt från oss. Flisan är Sessans dotter i hennes förhållande (med en för oss okänd katthane). Nog om detta! Häromdagen blev Flisan akut sjuk. Hon kräktes i mängder och hennes allmäntillstånd bedömdes som en aningen labilt. Vad jag kan förstå så rörde det sig inte om den fruktade svininfluensan, utan om något helt annat. Sagt och gjort. Jag och Jannice åkte därför in till djurkliniken i Öjebyn. Där tog man lite prover, samt klämde på Flisans mage (som hon absolut inte alls tyckte om). Bedömningen var att man ville ha henne kvar över natten för observation. Och det var en mycket sur kattflicka som vi lämnade därborta och for hem. Flisans humör kan beskrivas som: omedgörlig. Dagen därpå blev hon hämtad från sin sjuksäng. Och vips....blev hon bättre och bättre. Så pass bra att hon även deltog i julklappsutdelningen igår afton. Men så vitt jag kunde se, så fick fröken Flisan ingen julklapp. Nåja, hon verkade ta ganska lätt på saken, och istället för denna "klapphysteri" så slank hon ner i källaren till sin speciella mysplats. Så ingen skada är tydligen skedd, enligt mina bedömningar.

Och förresten, om du läser detta inlägg Flisan - God Jul och god fortsättning på dig, önskar både jag och din mamma Sessan och morbror Pelle. Jo, Bettan ropar att hon också skickar en hälsning!


FLISAN LINDQVIST. Trots att man inte alls ska nämna en dams ålder,

så gör jag ett undantag. Flisan föddes i juli 2004. Hennes mamma

heter Sessan och bor i Hortlax, hennes morbror heter Pelle. Flisans

mormor härstammar från Bergsviken. Flisans pappa har jag däremot

inga uppgifter om.  Jag har försökt att fråga Sessan, men hon vägrar på

det bestämdaste att överhuvudtaget ens samtala om denna känsliga sak.


SESSAN LINDQVIST. Ensamstående trebarnsmor. Familj: Roger,

Elisabeth och brorsan Pelle. Har levt ensam sedan sina barns födelse

sommaren 2004. Har varit väldigt orolig över dottern Flisans sjukdom.
Men kan idag andas ut, när dottern åter är hemmavid.


PELLE LINDQVIST. Morbrodern Pelle har dock inte varit lika orolig

som sin syster Sessan. -"Allt ordnar sig!", låter han hälsa från sin plats

under julgranen.

 

Och med detta, så avslutas rapporteringen om Flisans hälsotillstånd.

R. Lindqvist. (Flisans morfar).

 


Juldagsmeny: Lammgryta med ris och rotfrukter

Efter flera dagar av ihärdigt julmatsfrosseri, börjar i alla fall jag att längta efter någonting annat. Vad sägs om lammgryta och ris som omväxling? Eftersom Ante, Jennie och Norah inte kunde delta i gårdagens firande tillsammans med oss övriga, så gör vi det idag istället. Och det är just där som lammgrytan kommer in i bilden. Robban, Jannice och Max kommer också naturligtvis. Tyvärr så befinner sig yngste sonen - Daniel - i Gällivare idag på jobb. Just nu så visar vår mätare 17 minus grader, undrar då hur kallt det är  borta i Gällivare? Ska bli spännande att se, när Norah får sina julklappar. Max fick ju sina igår, men han är alldeles för liten än för att delta "på riktigt".

God fortsättning på er alla!

GOD JUL!



Ett års jubileum!

Den 22 december 2008 skrev jag mitt allra första inlägg på denna blogg. Under det år som gått, så har det blivit1.540 stycken. Så grattis kära blogg - när du nu fyller 1-år!

Roger.

Nancy Lindkvist

För några dagar sedan nåddes vi av budet att Nancy hade avlidit. Nancy gifte sig den 10 februari 1935 med Ingvar Lindkvist från Hortlax. Samma år föddes dottern Gun. Efter 41 års äktenskap avled Ingvar sommaren 1976 efter en tids sjukdom, i en ålder av 65 år. Ingvar var äldst av de tio syskonen Lindkvist från Övremarken. Och i sin ungdom var Ingvar en av fyra bröder Lindkvist som ingick i Storfors AIK:s fotbollslag. Ingvar och Nancy tillhörde Pingstförsamlingen i Piteå, där Ingvar också fungerade som äldstebroder i församlingen. Nancy och Ingvar Lindkvist var farföräldrar till pastor Kenneth Sandström från Öjebyn, för övrigt en välkänd profil här i Piteå. Nancy Lindkvist var vid sin bortgång 94 år gammal.


Nancy f. Lundmark från Höglandsnäs, tillsammans med blivande
maken Ingvar Lindkvist från Hortlax. Foto från 1934/35.

NANCY och INGVAR LINDKVIST.  Ingvar föddes den 22 maj 1911 i

Hemmingsmark, och avled den 7 augusti 1976. Nancy f. Lundmark
föddes den 21 mars 1914 i Höglandsnäs, och avled den 16 december
2009.


Bamse - trotjänare på Öjeby sjukhem

Han hette Bamse, och bodde ute på Sjukhemmet i Öjebyn. Bamse och jag lärde aldrig känna varandra, men jag mötte honom vid flertalet tillfällen, när han tidiga morgnar började sina arbetspass ute i skogen. Bamse hade ett rykte om sig att vara vädigt egensinnig. Bamse var definitivt ingen som man "körde" med hur som helst, det gällde för den eventuelle föraren, att gå försiktigt fram. Inte så att han gjorde någon illa, tvärt om, men Bamse var (vad jag kan förstå) en mycket känslig fyrfota herre, som hade speciella önskemål. Och vem har inte det? Bamse fungerade inte bara som en häst med otrolig råstyrka, han var också en terapeut på sitt eget lilla sätt, för de patienter som dagligen åkte med ut till den närliggande skogen för avverkning. Bamse hade två personer som han kom speciellt bra överrens med. Alex Lindgren och Roland Nyström, fungerade som Bamses alltiallo. Och nåde den som försökte ändra på detta, isåfall fick han/hon bittert erfara detta av herr Bamse vid något lämpligt tillfälle. Tyvärr så finns Bamse inte kvar längre. I samband med avvecklingen av jord/skog, så såldes han. Inte så långt därefter så dog han. Kanske på grund av sorg efter flytten från sitt stall på Sjukhemmet. /Roger Lindqvist.




"Ardennerhästen Bamse hugger i av alla sina krafter när han drar
lasset som skogsgänget har fällt och samlat ihop. Alex Lindgren,
arbetsförman, håller säkert i tömmarna".



"Det är morgon i skogen och snön faller dunlätt ner på den

upptrampade skogsstigen som huggarlaget långsamt vandrar

fram längst. Gänget med sina röda hjälmar och gröna skydds-

kläder är åtta patienter från Öjeby sjukhem tillsammans med

vårdarna Roger Olofsson och Kurt Öhman. De är på väg till tre

timmars skogsarbete - eller tre timmars terapi i den friska

luften, om man så vill".

-------------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen den 12 april 1986.

Foto: Nils Ögren.


Pellepennan och Suddagumman

Ett barnprogram från min barndom som ännu finns i mitt minne är, "Pellepennan och Suddagumman" från 1965. Gunnel Linde hette upphovsmannen/kvinnan, och Ulf Löfgren tecknade. Jag tror t.o.m. att det var denna serie på sex program som gjorde mig intresserad för att teckna.

Norra Västerbotten den 19 februari 1965.

 


Tack alla ni........

Av ren lathet eller lättja, har vi tyvärr för första gången i mannaminne inte skickat iväg några julkort. Men tack till alla er därute som kommit ihåg oss. Tack till: Britta o Lennart, Malin Lidman, Uffe o Vanja, Elvy o Hasse, Åsa m. familj, Nonne o Thomas, Ann-Kristin o Roland samt vår släkt "over there" i Minneapolis, Minnesota Jerry o Sandy.

GOD JUL på er samtliga!

önskar

Roger o Elisabeth.


Bröllopsdag


Roger och Elisabeth - 1981.


Charlie Norman


Accordion - Journalen 9 april 1957.

Trummor - välkomna in i stugvärmen!

Efter att ha tillbringat hela sommaren och hösten i en annan fastighet på våran tomt, så flyttade mina kära trummor in i stugvärmen häromdagen. Kanhända att det blev lite trångt om utrymme, men vad gör man inte för en kär gammal vän? Måndagskväll, satt barnbarnet Norah i mitt knä och kände lite lätt på "farfars skrammelburkar". Det ska ju börjas i tid och vem vet, kanske att Norah en dag blir trummis? Max ska också spela tids nog. Men än så länge nöjer han sig med sin skallra.


Efter en lång tid ute i en annan fastighet på tomten, har mina trummor
äntligen flyttat in i stugvärmen.


Och i en vrå alldeles bredvid står en liten del av skivsamlingen.



Piteå Hospital och Asyl

1893 stod mentalsjukhuset klart. Arkitekten hette Axel Kumlien. Som mest inrymde sjukhuset 800 patienter i mitten av 1950-talet. Namnet Piteå Hospital och Asyl, ändrades 1932, till Furunäsets sjukhus.

PITEÅ HOSPITAL - 1893.

 





Åströms bil - Piteå

Piteå Tidningen den 23 december 1967.

 


Var kommer all denna snö ifrån?

Svaret är ganska enkelt - snön kommer ju från himlen. Så nu var det sagt. En åktur in till Piteå, gjorde mig uppmärksam på hur dåligt (och farligt) det är att överhuvudtaget köra bil en sån här snörik dag. Sikten är lika med noll, vilket gör att vad som helst kan hända. Detta märkte jag inte minst när vi passerade Bergsviksbron. En långtradare som låg framför, virvlade upp en massa snörök, som gjorde läget ännu mer prekärt. Nä, tacka vet jag en varm sommardag, och en stunds avkoppling i hängmattan, med surrande humlor bland doftande blommor i trädgården. En kopp kaffe i syrénbersån (om vi hade en sådan, förstås) varma härliga sommarkvällar, med en klarblå himmel. Om detta kan man ännu bara längta, men hur avlägset det än låter så kommer det en sommar därborta nånstans i slutändan. Det är bara försöka att stå ut.

Titanic - det osänkbara fartyget

På sin jungfruresa, den 15 april 1912, sjönk världens mest mytomspunna skepp - Titanic. Av de 2.227 ombordvarande, omkom 1.522 vid fartygskatastrofen. Titanics öde har berört människor världen över, böcker har skrivits, filmer har gjorts, Titanic fortsätter alltså att kittla fantasin, trots att det gått 97 år sedan den ödesdigra natten därute på Atlanten.






Dagens Nyheter söndagen den 21 april 1912.


TV-tablå - julafton 1967

En TV tablå från julhelgen 1967. Så här fyrtio år efter, kan det tyckas rätt löjligt när man kollar det utbud som Sveriges Television serverade. Men då kändes det både spännande, tufft och häftigt att slå sig ner framför vår svartvita mottagare, för att följa ungdomsthrillern Kullamannen. Julaftonen visades också den engelska serien Forsyte sagan, som min mor följde med stort intresse. Så pass stort, att även jag blev "smittad". Adventskalendern det här året, var berättelsen om gumman som blev liten som en tesked: Teskedsgumman, som för mig framstår som den absolut bästa kalender som visats.

Även Saltkråkan visades på julafton. Och så naturligtvis Kalle Anka, med Piff och Puff och inte att förglömma Bengt Feldreich, som tillsammans med Benjamin Syrsa sjöng, Ser du stjärnan i det blå. Hyland dansade kring granen, och sen, ja, sen så var det roliga över.

Juldagen bjöd på amerikansk långfilm: Hans vän flicka, som jag vill minnas att jag såg. För de vuxna sändes Musikfrågan med Sten  Broman, ingen höjdare för en tioåring, så förhoppningen stod till Annandagens äventyrsfilm; Scaramouche, med bl. a. Stewart Granger, Mel Ferrer och Janet Leigh. Kvällen avslutades klockan 23:40, och sen så var det obönhörligen, God natt och sov så gott! Ja, så kunde det alltså ta sig ut en julafton anno 1967.



---------------------------------------------------------------------------------


---------------------------------------------------------------------------------


-------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 december 1967.


Vigda: Barbro Svensson / Lars Berghagen


Nyblivna fru Berghagen kramas om av maken Lars efter tisdagens

vigsel.



-------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 29 december 1965.


Inför bröllopet har Lill-Babs också placerat sig på hitlistorna med

"Jag kan inte leva utan dig".

 


Danspalatset Perudden


"Syskonen Hans och Christina Skarin driver Perudden - ett populärt

ställe som inte enbart är en danslokal".

"Sedan 1957 har familjen Skarin drivit dansstället Perudden.
Fram till 1973 var det pappa Yngve som bar huvudansvaret.
Nu är han borta och barnen Christina och Hans har tagit över.
Från början jobbade Christina ensam, men snart insåg hon att
brorsans hjälp var nödvändig.  Båda varvar jobbet som dans-
arrangörer med andra uppgifter.
-Perudden är ett deltidsjobb, säger syskonen Skarin.

Perudden var ett inneställe långt före ordet "inne" var uppfunnet. Här

har många generationer dansant ungdom tillbringat lördag efter lördag.

Publiktillströmmningen har naturligtvis varierat, men Perudden har behållit

greppet om publiken. Bra orkestrar är det enda som duger. Danspubliken

i 18-20-årsåldern är mycket kräsen. Publikbortfallet märkbart de gånger

man väljer mindre kända orkestrar. Trots vissa svårigheter har Skarins

lyckats boka flera populära moderna band. Max Fenders, Schytts, och

Polarna med Jörgen Edman, för att nämna tre exempel. För att få erkända

orkestrar gäller det att vara ute i god tid med bokningar. Alla populära

band är fullbokade inte bara 1976 utan även 1977.

 

Orkestergagerna har skjutit i höjden under senare år. I början på 60-talet

fick man en topporkester för tusenlappen. 1972 kostade ett band i svensk-

toppsklass 3.000 kronor. Idag måste man punga ut med 7.400 kronor för

Yngve Forssélls orkester. Max Fenders är 400 kronor billigare. Marginalerna

blir allt snävare men det hindrar inte att Christina och Hans jobbar vidare i

branschen. Båda har vuxit upp i nöjes-och dansmiljö och vill inte gärna släppa

kontakten".

------------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen den 14 oktober 1975.

 


Snö, snö, snö, så långt ögat kan nå......

Idag råder rena julstämningen här i Hortlax. Snö så långt ögat kan nå. Som tur är, har jag fått hjälp av Andreas med snöskottningen. Min rygg är inte den allra bästa, så tacksamheten är stor både till Ante och David som förbarmat sig denna dag. David och Ante åker runt med traktorn och snöröjer här i byn. Och tur är ju det, för tänk så många trasiga ryggar det finns p.g.a. snön.

Norah ligger och sover. Kanske blev hon trött efter den tigerjakt som hon och hennes farfar  återupptog idag. Tyvärr så har vi ännu inte lyckats spåra upp den fruktade sabeltandade tigern, men vad vi vet så ligger den visst och trycker i någon grotta någonstans i Hortlaxområdet. Jakten fortsätter........

Julmat idag - igen! Andreas, Jennie, Norah, Daniel och Hanna, ska hit och "smörja kråset". Fortätter det så här så är risken stor att man har ledsnat innan julafton. Firar bröllopsdag dagen före julafton (28 år), då har vi som tradition att även äta oss en jultallrik. Som ni kan se, så duggar det tätt mellan julborden. Tur att julen endast hälsar på en gång per år.

2 x Bogart


 4 september 1948.

...................................................................................................



Filmen inspelad 1942. Nypremiär den 15 juli 1957.

Volkswagen årsmodell 1957


Trumkollegan Degerman

Inte så långt från mitt föräldrahem, bara tvärs över Hortlaxvägen, bodde Ulf Degerman med sin föräldrar Erik och Ines. Ulf hade två syskon,brorsan  Krister och en lillasyster som jag tyvärr glömt namnet på. Ulf - som är äldre än mig - spelade trummor. Och det var väl framförallt jazzen som låg honom närmast hjärtat. Och jag minns när jag som barn hälsade på med min cykel, och såg Ulfs trummor ligga i hallen, hur exalterad jag blev. Inte kunde vi väl då ana, att jag senare i livet skulle efterträda Ulf när jag året 1982 började med Kjell-Bertils. Ulf bor numera i Skellefteå. Och vad jag vet så är han livligt engagerad i jazzklubben "Boston", där han tidigare haft hand om ordförandeskapet, men där han framförallt också gör det han gillar allra mest, nämligen spela trummor.


F.d. Hortlaxbon Ulf Degerman. Med ett förflutet i dansbandet Kjell-
Bertils. Där jag 1982 övertog trumslageriet.


"Boston Hot Swing Band". Fr. v. Dick Grubbström, Torsten Mårtensson,
Tommy Forsséll, (Yngves son - spelade bas i ork.)  och Per-Olof Johan-
sson, (F.d. kapellmästare i Alexander fr. Umeå, spelat även med Yngves).
Sittande, Ulf Degerman och Ulrika Lundmark.

Bilderna hämtade från "Skelleftejazz.nu" - Jazzklubben Boston, Skellefteå.

 


SAAB - frossa

Saab går ju i graven som bekant. Och för många Saabfrälsta är det nåt av en tragedi. Men här kommer i alla fall lite vackra Saabbilder, från svunna tider.






Bilderna har jag lånat från Aftonbladet.se.


Julklappstips 1956


Norra Västerbotten den 20 december 1956.

Pelle - en ständigt lika hungrig latmask

Om det finns nåt väsen under vår himmel som gett latheten ett ansikte, så är det utan tvekan vår egen kisse, Pelle. Julen, är för honom att äta lite mera (han tjuvar mat av sin syster)och att ligga under julgranen dagarna i ända, och bara finnas till. Ja, det enda som överhuvudtaget rör sig på våran katt, är svansen. Visserligen slår han hela tiden nya rekord i att komma så fort han bara kan fram till matskålen. När han sen slickat den ren, blänger han på syrrans. Ett knep som Pelle oftast tillämpar, är att sätta sig så nära sin syster som möjligt medan hon äter, och liksom blänga allvarligt. Storasyster Sessan blir så stressad av brorsans psykande, att hon finner för gott att helt enkelt överlämna sin matranson  till sin alltid lika hungrige lillebror. -"Det är så en slipsten ska dras!", tycks Pelle resonera. Och se, knepet fungerar. Nu verkar inte Sessan ta nån större skada. Hon får sin mat ändå i slutändan, så i det stora hela har hon på något sätt accepterat sin brors antisocialabeteende. Det lackar ju mot jul, och då ska man ju vara snäll mot varandra, är något av Sessans filosofi.


Under vår julgran har Pelle hittat sin plats här i livet. Här framlever
han sina dagar, från morgon till kväll.


Det händer vid väldigt sällsynta tillfällen, att Pelle gör en och annan
form av kraftansträngning. Som här på bilden, när han som tjuren
Ferdinand doftar - inte på en blomma - utan på vår julgran.


4:e advent - kaffe och en go´bulle!

Ett nytt ljus att tända. Och med ens så känns julaftonen så väldigt nära. Har varit till stan idag, fram och åter. Och när jag tittade in på vår närliggande ICA-affär på hemvägen, så ringlade sig köerna långa av "julhandelstokiga" människor. Men, jag var ju själv där också, så jag är väl också en "sån där". Fötterna värker mer än vanligt idag. Så det ska bli skönt att sätta sig ner med en kopp kaffe och en go´bulle, tillsammans med Bettan, och bara slappa. Har nyss ätit middag. Köttfärsbiffar och potatis. Tänk så långt man kan komma i matväg, med ett par potatisar och lite köttfärs. Absolut icke att förakta.

Julmat har vi redan hunnit stoppa i oss för några dagar sen. Ibland hinner man bli less allt det goda, långt innan julaftonskvällen är här. Jag minns både med glädje och i viss mån även förskräckelse, när jag spelade i bandet OPUS. Redan i slutet av november började man servera julbord på vissa dansställen. Sen så åt vi oss genom hela december månad, nästan varje helg, så när julmaten stod på bordet därhemma på julafton, längtade man istället efter helt andra maträtter. Ja, som den Pitebo man är av oehejdad vana, så kunde man lika gärna "smällt" i sig ett par paltar istället. Men det tordes man inte säga så högt, i gästernas sällskap.

Nu är det kaffe på gång. Och gissa vem som ska ta sig ett fika nu? Rätt gissat - Roger Lindqvist från Hortlax!
/Återkommer.


Henry Åströms ensemble

1956.

 


The Monkees


"Den omåttligt populära popgruppen The Monkees får vi se i vår

i en TV-serie.

Popvännerna och det är förvisso många fler sedan det nu blivit - inne -
också bland pappor och mammor att hoppa opp och poppa, kan se fram
mot en rik och meningsfull vår och sommar i TV. Beatles och Monkees
konkurrerar på stort sett samma villkor om publikgunsten".

------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 1 mars 1967.


"Oj, vad det svängde!" - The Playtones!!!!

Tyvärr så räckte inte Blender ända fram. Det är bara att beklaga. Även Date - som ikvällens framträdande verkade väldigt uddlösa - fick enkel hembiljett. Återstoden, Zekes, Torgny Melins, Titanix och The Playtones, fick alltså "slåss" om den åtråvärda titeln. Och så småningom fannas Titanix och Playtones kvar i duellen. Fjolårets vinnare, Larz-Kristerz, fick en hit med "Carina", och denna låt framfördes så av de två banden. The Playtones version svängde som bara den, så till den milda grad att t.o.m. våra två katter låg och svängde med sina svansar i takt med musiken. Och det vill inte säga lite. Som jag kommer ihåg så har det aldrig tidigare hänt. Det var alltså (äntligen) ett gäng mycket värdiga segrare, därborta i Strängnäs. Inte som förra årets upplaga, när Larz-Kristerz "snuvade" Scotts på segerpokalen. Segern i årets Dansbandskamp är också en seger för hela dansbandsbranschen. Alltid roligt när det kommer nya band som tillför något, och inte vice versa.


Du milde vicket sväng! Man kunde ju knappt sitta still. Ni sopade ju
banan med de andra! Grattis!


AB Albin Hagström - Älvdalen


Accordion - Journalen februari 1957.

Allan Lundström

Tenorsaxofonisten Allan Lundström som gick bort i mars detta år, hade under sitt musikaliska liv, hunnit med en hel del. Därför brukade jag, varje gång vi stötte ihop på stan, påminna honom om att han borde på något sätt dokumentera sitt livs historia. Och varenda gång fick jag svaret; "Att det har jag försökt, men jag äger inte den där berättarkonsten". Tyvärr så blev det ingen historieskrivning. Allan dog helt plötsligt, bara några veckor efter att vi mötts på en matvaruaffär i Piteå.

Men det händer gång på gång, att jag hittar Allans namn, när jag sitter vid datorn och läser exempelvis en diskografi, över någon känd sångare eller musiker. Söker man på svensk jazzhistoria, så dyker Allan upp även där. Jag har i min ägo flera nummer av dragspelstidningen "Accordion - Journalen", från åren 1950-1961. Dessa fick jag för några år sedan av en bekant, som vet att jag tycker om sådana saker. Och gissa vems namn som plötsligt poppar upp i en krönika? Jo, Allan Lundströms! Dragspelaren Andrew Walters trummis, Tompa Jahn, skrev regebundet en krönika i Accordion - Journalen under några år. Och just där i Tompas musikkrönika finns Allan omnämnd.

Jag tror att den breda allmänheten, inte hade en aning om Allan Lundströms egentliga storhet. Och kanske var det just så han själv också ville ha det. Hur som helst finns han kvar på åtskilliga skivinspelningar. Däribland, Alice Babs, Owe Thörnqvist, Lasse Gullin, Putte Wickman, Rolf Billberg m. fl.



--------------------------------------------------------------------------------
Accordion - Journalen december 1960.


ALLAN LUNDSTRÖM (1931-2009)


Allan Lundström spelade 1953 i K.G. Morins orkester från Luleå.
Fr. v. Bertil Forsman, Bror Rönnkvist, Curt Lindgren, Alf Morin, Allan
Lundström och K.G Morin.
Fotot tillhör Curt Lindgren, och finns att beskåda på "Skelleftejazz.nu".
Jazzklubben Boston.


John Harrys orkester - Älvsbyn

En stor del av året 1973, spelade jag med Älvsbyorkestern John Harrys. I slutet av året fick jag så ett anbud om att börja med Rolf Åhmans, också hemmahörande i "Norrbottens Pärla" - Älvsbyn. Dragspelaren och kapellmästaren, Harry Berglund, startade sin trio redan i början av 1950-talet. John Harrys kom så småningom att utökas både till kvartett, kvintett och sextett. John Harrys spelade sin allra sista spelning i februari 1986. Harry "John Harry" Berglund, från Nybyn i Älvsby kommun, avled 1993, i en ålder av 65 år.


HARRY BERGLUND (1928-1993). Harry fick som 17-åring sitt

första dragspel. Efter fullgjord värnplikt, startade han sin första

orkester under namnet; "John Harrys trio".

 


Annons från 1955. John Harrys bjuder upp till dans i Sikfors folkets
hus.



John Harrys på hemmaplan - året är 1958.


Överst; Astoria i Lauker januari 1961. Under; Bredsel, april 1958.


"Same-dans" i Abborrträsk, med John Harrys trio. Oktober 1967.
Lägg märke till texten i annonsen: "Samer i samedräkt - fritt inträde".


En stor del av 1973 spelade jag med John Harrys. Orkestern
var fortfarande en trio. Medlemmar: Harry Berglund - dragspel,
sång och kapellmästare. Tommy Sällström - bas, sång. Roger
Lindqvist - trummor.


John Harrys utökades snart till en kvartett. Tillkom gjorde; Jan-Olof
Höglund - bas. Bosse Nyman - gitarr. Bosse slutade, efter honom kom
Leif Grahn också gitarr. Basisten Tommy Sällström hade dessförinnan
lämnat orkestern.


Spelade mycket på s.k. "GDV-danser". Vilket betyder Gammeldansens
vänner. Alltså mycket, vals, tango, schottis, polka, hambo mm.


Återigen på "mammas-gata". Folkets hus i Korsträsk, den 8 december
1973.


I december 1973 fyllde Forum i Älvsbyn 20 år. Detta firades genom
dans med tre Älvsbyorkestrar. Jag var vid detta tillfälle fortfarande
med i John Harrys. Men blev uppringd av kapellmästaren Rolf Åhman
en kort tid därefter. Frågan var kort och koncis: -"Vill du börja med oss?"
Och svaret lät inte vänta på sig: - "Naturligtvis!". Vikarierade en helg,
den 11 januari 1974. Började på allvar med "Roffes" den 8 februari 1974.
Första spelningen var en fredag på Torpgärdan i Boden. Kvällen därpå
spelade vi i Kåbdalis folkets hus. Sedan så rullade tåget igång.

Spelning på gamla kära Perudden i Svensbyn, som tyvärr brann

ner för ett antal år sedan.

 


John Harrys år 1975. T.v. står gamle basisten Tommy Sällström som
återkom till orkestern. Sittande, Harry Berglund, Stefan Engman
och Robert Öhman. Robert blev min efterträdare på trummor. Stefan
och jag möttes senare i livet när vi bildade OPUS från Piteå. Tommy
och jag har även spelat i Rolf Åhmans i början av 1990-talet, när
bandet gjorde en liten comeback.

(Tyvärr så hann jag aldrig vara med på nåt orkesterkort, under min
tid med John Harrys)


John Harrys har som synes funnits i olika konstellationer under årens
lopp. Så här tog sig bandet ut omkring 1977. Fr.v. Roland Henriksson,
Ebbe Ström (min gamle fanjunkare på I19 i Boden) Harry Berglund,
Sven-Olov "Soa" Andersson och Östen Berglund.

John Harrys blev så småningom en sextett. Sista spelningen gjordes

vintern 1986.

 


Farväl SAAB!

Idag kom det dystra beskedet, att General Motors -GM- lägger ner SAAB Automobile. Så många som 8.000 personer, kan komma att beröras av beslutet. Tragedi! Så säger ett flertal av de anställda som idag nåddes av den sorgliga nyheten.


Farväl SAAB!

Biofilmer - julen 1967


...........................................................................................


---------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------

Norra Västerbotten den 23 december 1967.

 


Nyåret 1953/54



..........GOTT NYTT ÅR!.................


...........................................................................


.............................................................................


...............................................................................


.......................................................................................

Piteå Tidningen den 31 december 1953.


Austin - 1957



Aftonbladet den 30 maj 1957.

Bröd. Lindqvist / Yngve Forssélls / Rolf Åhmans

1974.

 


På tigerjakt med Norah

Fötterna värker. Benen likaså. Armarna ja, dem ska vi överhuvudtaget inte ens tala om. Vad nu då, vad är det som hänt? Jo, jag och barnbarnet Norah har varit på tigerjakt hela denna eftermiddag. Och det är sannerligen inte  vilken tiger som helst som vi fått korn på - utan det är den fruktade sabeltandade tigern.

Mora Träsk heter en duo, som åker land och rike runt med en massa barnvisor och mycket bus i bagaget. Norah och jag upptäckte deras "tigerjakt" på nätet för några dagar sedan. Sedan dess är både barnbarnet och hennes farfar "fast". Vi har varit på flera tigerjakter denna vecka. Och Norah, ja, hon får aldrig nog, för mellan pauserna när hennes farfar försöker pusta ut, smyger hon sin lilla hand i min och säger: -"MERA!"

Och vem kan motstå ett par vackra blå ögon, och ett bländvitt leende, som inte är av denna värld, och en liten mjuk hand, då faller farfar till föga, och tillsammans beger vi oss ut på tigerjakt igen. Samtidigt har jag varskott min hustru, att inte bli rädd utifall att jag inatt drömmer lite högljutt om sabeltandade tigrar i djungeln. Tyvärr så har Norah och jag ännu inte lyckats få fast vårt byte. Men lugn bara lugn, det stundar nya tigerjakter nästa gång som lilla kära barnbarnet hälsar på. Var så säkra!


-"Snälla farfar, vi kaaaaan väl gå på tigerjakt en gång till?"
-"Men snälla Norah vi har ju varit på jakt 10 gånger idag!"
-"Snälla, snälla farfar, bara en gång till, snälla!"


Den fruktade sabeltandade tigern. Skall Norah och hennes
farfar, Roger, nån gång lyckas fånga den vilda besten? Ja,
följ den spännande fortsättningen i nästa veckas rafflande jakt.

Yngve Forssélls orkester - Skellefteå

En liten hyllning till den nyligen bortgångne Yngve Forsséll. Presenteras här  i form av en del gamla dansannonser från 1954-1968.


1954.

1957.

1961.

1967. Sångaren Carl-Erik Thörn kom från Voullerim. Han hade en
stor hit på 60-talet med låten, "Vill du dansa med mig?". Han åkte
även runt i de svenska folkparkerna.

1968. I "Elmers med Liz" sjöng sångerskan Elisabeth "Liz" Lundberg
från Skellefteå. Hon blev 1970 vokalist i Yngve Forssélls orkester.
I gruppen "Quintett -61" hette sångaren Roger Jonsson. Han skulle
med tiden även han bli sångare i Yngve Forssélls. Roger blev känd
genom låtarna; "Snälla pappa vänta på mig", och "Idag sköt jag ihjäl
en okänd man". Båda blev listplacerade.

Yngve Forsséll död

Kapellmästaren och musikanten Yngve Forsséll har avlidit, 83 år gammal. Forsséll och hans orkester blev riksbekanta, när man 1973 låg på Svensktoppslistan med "Så gick det tiil när farfar var ung". Yngve Forssélls orkester från Skellefteå, blev ett begrepp bland övriga dansorkestrar i hela Norrland. Eller för att citera orkesterns egen slogan, "Yngve Forssélls dé e´Norrland dé!" Själv så hyste jag en stor beundran för den rikskända orkestern. Ja, jag till och med drömde i tonåren, att jag en dag skulle få den stora chansen att börja spela med dem. Tyvärr så blev det bara en dröm. Men jag fick i alla fall tillfälle att träffa Yngve Forsséll i samband med de spelningar vi gjorde i Rolf Åhmans orkester, både på travbanan i Skellefteå ("Tuböle") och även i Skellefteå folkets park.


Yngve Forsséll.
------------------------------------------------------------------------------------------

En jul för länge sedan

Idag kom en julhälsning från kusin Åsa med familj. (Tack Åsa). Då gick tankarna osökt till den tid i livet när vi hela tjocka släkten brukade samlas hos varandra. Det gör vi ju än idag, men skillnaden är att många av de nära och kära, inte längre finns ibland oss. Vår mormor och morfar är borta, så också Åsas mor och far. Även min pappa är avliden, så också våra mostrars män, Sune och Gösta. Vår morbror Lennart gick bort i november. Samtliga kusiner har idag egna familjer, vilket gör att något julfirande emellan oss inte längre existerar. Men det fanns en tid, när vi gladdes åt varandra i juletid. Vi möttes över dignande julbord, skrattade, diskuterade, såg på Kalle Anka tillsammans, umgicks och så det bästa av allt, julens höjdpunkt: Jultomten med alla klappar!

...........Julen 1968............


Julgemenskap hos min moster Elly med familj. Herrarna som
sitter i soffan är fr. v. morfar Sanfrid, Lars-Eric Lidman min kusin,
Henning Höglund sambo med min syster, stående, Gösta Lidman,
pappa till Lars-Eric.


Kusinerna Robert Nilsson och Roger Lindqvist. Så fort vi träffades
Robban och jag, väntade alltid nya äventyr bakom hörnet.


Min syrra Gerd och min mor Maj-Gerd. Som syns på bilden så har
damerna "tagit hand" om disken.


Min pappa, John, i prydlig vit skjorta och slips.


Varför denna blick? Tittar de möjligtvis upp på någon tjusig lampa i
Roberts rum? Fr. v. Malin Lidman, min moster, John och Maj-Gerd
Lindqvist, mina föräldrar.

.....................Julen 1970.......................


Julen 1970 firades hemma hos Malin och Gösta Lidman i Blåsmark.
Vid bordet syns morfar Sanfrid, min syster Gerd, och Åsas och
Nonnes föräldrar Olle och Linnéa Dagbro. I dörröppningen står
Gerds sambo Henning Höglund, och till höger en liten kille med
kamera som faktiskt är jag.


Och här så kryllar det med folk. Gösta och Kent Lidman, Elly Nilsson,
Gerd Lindqvist, Sanfrid Lundgren. Med ryggen mot kameran min moster
Linnéa Dagbro.


För att citera en bekant figur på julafton - Benjamin Syrsa -
"Från oss alla, till er alla, en riktigt God Jul!

----------------------------------------------------------------------


Max Fenders / Rolf Åhmans -1975

1975 låg Max Fenders 11 veckor på Svensktoppen med "Vindens melodi".

"Maxarna" gjorde även en engelsk version av låten, vars upphovsmän

var Gert Lengstrand och Göran Lindberg. Göran Lindberg var vid denna tid-

punkt medlem i gruppen Tonix från Mönsterås. 1975 utkom även Tonix med

en version av låten.


Manolito

-"Blicken blir stirrg jag känner mig virrig, var gång jag ser High Chaparral, Manolito, när jag ser Manolito......". Texten är hämtad ur den singel, som Lill-Babs sjöng in 1968. En hyllning till cowboyhjälten Manolito Montoya. Eller som han hette i det civila - Henry Darrow! Samma år kom Manolito/Henry Darrow på Sverigebesök. För Manolito gick ju rakt in i våra hjärtan, oavsett kön.
----------------------------------------------------------------------------------------------

"Manolito, den oemotståndelige, skrattande charmören från High

Chaparral, kommer till Sverige för en 14-dagarsturné runt landet

på försommaren".


-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 25 mars 1968.

 


Lagom till Manolitos Sverigebesök, passade vår egen Lill-Babs på
att släppa en singel med låten; "Manolito".


Julmat!

Dags för ett litet julbord i all enkelhet. Bettan håller på som bäst i köket, Robban, Jannice och Max kommer vilken sekund som helst. Även Danne ska visst droppa in, saknas gör ju Ante, Jennie och Norah, men det blir en annan dag. Smaklökarna är varmkörda - nu smäller det snart!

LILL-BABS!


Norra Västerbotten den 23 september 1964.


Max Fenders


"Max Fenders tillhör Norrlands favoritband. Inte minst i Piteå med

omnejd har Umeåkillarna många beundrare".

------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen den 30 juni 1973.

 


Farbror Åke

Han var minstingen i en familj på tio syskon. Nu är han fyllda 85, och ensam kvar från den en gång så stora barnaskaran. Han heter Åke Lindqvist, men för mig är han fortfarande kort och gott "farbror Åke". Han är snällheten personifierad, ja, jag har aldrig sett honom varken arg eller upprörd. För ett tag sedan så hälsade vi på hos honom, tyvärr har besöken blivit lite sporadiska de senaste åren. Men bättre sent än aldrig.


Åke i ungdomens dagar. På festplatsen Öholma kunde man se Åke
svänga runt bland galanta damer. Och jag har även hört att han
både sjöng och spelade trummor på dansestraderna.


Min far hade sex bröder, som han umgicks kontinuerligt med. Åke
var en av dem. Här ses jag och farbror Åke på en balkong på Bryggar-
gatan i Piteå. Året är 1963.


Farbror Åke 2009. Trots 85 år fyllda - så är han fortfarande lillebror.
Det var Åke som sjöng jazz för mig som barn i farmors kök. Han
imiterade Louis Armstrong, och jag minns än låtarna som han fram-
förde; "Hallo Dolly" och "When The Saints go Marching in", sjungen på
hemmagjord "Hortlaxengelska".


Max och Norah


Idag har vi haft Max på besök. Här sitter han med sin farmor i fin-
soffan, och väntar på mat.


I måndags kom Norah till Hortlax. Dagen till ära hade hon sin jättefina
julklänning med tillhörande tomteluva på sig.

Rolf Åhmans / CEGES - 1979



Opel Kapitän 1957



Ted Kennedy på besök i Luleå


"Senator Edward Kennedy var mycket jäktad när han på fredagen
besökte Kiruna och Luleå. Men innan han skulle gå ombord på planet
gav han en improviserad presskonferens där han sa sig vara impone-
rad av den svenska sjukvården".
------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 18 september 1971.


Hur ska du ha det, Anna Anka?

Säg mig, hur ska du ha det Anna Anka? Ena dagen är det skilsmässa, nästa dag är ni ihop igen? Du förstår väl att jag blir en smula orolig? Och förresten handen på hjärtat, den där Paul Anka är han inte lite för gammal för dig? Hur var det nu han sjöng en gång för väldigt länge sen..jo...."I´m so young and your so old, this my darling I been told......" eller hur det nu var. I alla fall så sjöng din "älskling?" dessa tänkvärda ord i sin "Diana". Men tills vi ses lilla vackra Anna....ha det så bra. Och du - var nu inte så arg på den där trädgårdsmästaren, och inte eller på hembiträdet. Så vill jag passa på att önska dig en riktigt God Jul därborta bland palmerna i soliga Kalifornien. Ha det så gott - puss och kram!


Hur ska du ha det Anna? Är du och Paul återigen ett par, eller inte?
Förstår du inte att jag blir en aning orolig? Hoppas att du får en bra
jul i alla fall. Tyvärr så har jag inte köpt nån julklapp än till dig. Men
den som väntar på nåt gott.........

När Evert Taube gick upp i rök

I 1960-talets tidiga gryning, fanns en värld som fortfarande snurrade åt rätt håll. Där fanns folkvalda politiker som i mina barnaögon mest såg ut som snälla tanter och farbröder. Ett ljust skimmer vilade över mitt barndomslandskap, då fosterlandet ännu hette folkhem och framtidsdrömmarna växte som stora druvklasar på sina träd. Inga fifflande giriga direktörer med feta fallskärmsavtal syntes på lång väg. Och heller inga hemliga konton utplacerade i något avlägset skatteparadis. Girigheten hade ännu inte fått något ansikte.

I månaden december 1963, kom min far hem på sin Monarkmoppe, direkt från Åkes körskola i Piteå, för att berätta för familjen att körkortet nu var i hamn. En mörkblå Volkswagen, -58:a, inköptes till den Lindqvistiska familjen. Och i detsamma öppnades frihetens alla dörrar på vid gavel. Nu stundade nya tider. Nu öppnades nya möjligheter, för den där 58:ans Vw:n skänkte livet nya dimensioner. I min pappas mörkblå bubbla upptäcktes den stora världen där utanför.

1960-talet var för mig också serietidningens tidevarv. Varje torsdag inhandlades veckans nummer av Kalle Anka. För en krona förflyttades jag till Kalles och Musses Ankeborg, och blev därigenom i högsta grad delaktig i alla de olika Disneyfigurernas liv och leverne.

I en vrå i farmor och farfars vardagsrum fanns en tingest som i mina ögon mest liknade en byrå. Det var televisionsapparaten "Centrum", som gjort sitt intåg, på ett alldeles mirakulöst sätt, enligt mina farföräldrars sätt att se. Flera kvällar i veckan satt byns halva befolkning hemma hos farmor och farfar i deras lilla vardagsrum. Mirakellådan hade fångat deras intresse, och det hände ibland att man bakom den flimrande bilden faktiskt kunde urskilja livs levande människor. Men hur de kommit ditin, ja, det var en fråga som livligt diskuterades.

Om det var något som min åldrige farfar inte gillade med nymodigheten så var det den där Taube. Så fort Everts väsande röst hördes upprepades följande procedur. Farfar Amandus skruvade på sig, märkbart besvärad där han satt i sin enorma röda öronlappsfåtölj. Och på sin västerbottniska dialekt ropade han till farmor Hanna: "Hanna, kom å skruv å schwålle jenna!" (Kom och skruva av detta svammel) Hanna, min snälla och tålmodiga farmor, kom inrusande.Och utan en min gick hon fram till mirakellådan, och med ett knäpp försvann både TV-bilden och herr Taube. Måhända att han försvann via takantennen ut i den yttre världsrymden där han fortsatte att sjunga om den vackra Carmencita.

Trots bilinköpet så användes sparkstöttingen flitigt under mina barndomsvintrar. Ibland tog vi oss en tur upp till byn. Det var frostiga och klara kvällar, månen lyste halv däruppe på den magnifika kvällshimlen. Tusentals små stjärneljus glittrade över våra huvuden, och det var nästan så att man inbillade sig att hela universum tittade ner på just mig, där jag satt på mitt varma fårskinn, alltmedan mor och far gav sparken dess kraft.
-"Fortare, fortare!", skrek jag i min iver att komma fram fort nog. Och under mina föräldrars fötter hördes det välbekanta knarret från den klarvita gnistrande snön, samtidigt som kylan bet sig allt hårdare fast i mina redan jätteröda små kinder.

I min farmor och farfars hus tätt intill den grusade  byavägen, bodde Louis Armstrong. Inte den riktige, utan min farbror Åke. I sina bästa stunder gjorde han en formidabel imitation av den berömde jazzkungen. Louis skulle säkert känt sig hedrad om han lyssnat. Om man en tidig morgon stod i farmors kök kunde man från det närliggande rummet höra den store "Satchmos" skrovliga röst. Sjungen och framförd på hemmagjord Hortlaxengelska.

Ja, många tokigheter har passerat när man nu idag tittar i backspegelns ljus. Som den gång, en kall vinterdag på hemväg från skolan, när jag till min fasa upptäcker en livlös katt i diket. Djurvän som jag var tog jag den jättestora djupfrysta isklumpen till katt och lunkade bekymrat hemåt. I min iver att vara djurens vän hade jag gått lite väl långt, enligt min mamma.
-"Kanske vi skulle kunna ta och tina upp den mamma, kanske att den bara behöver lite värme, lite mat?" Men efter min mors febrila övertalande började jag snart inse att den djupfrysta kissen redan var i katthimlen. Tokigt? Jovisst, men det är alldeles sant.

Så en dag tog 60-talets barndomsår slut. Inga fler djupfrysta djur i försök till upptining, ingen mer skrovlig Armstrongröst, farbror Åke flyttade. Farmor och farfar är sedan länge borta. Och mirakellådan, ja, den har idag fått sällskap av en annan mirakellåda. Datorn. Det händer att jag önskar att min kära farmor och farfar skulle fått vara med när jag nu idag sitter vid min dator. Och plötsligt så hör jag farfar Amandus röst inne i mitt huvud, -Hanna, vo jär häjna för i schwåll, skruv å dé!" (Hanna, vad är detta för svammel, skruva av det).

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.


Farmor och farfars hus i Hortlax.


Farfar Amandus och farmor Hanna i sitt vardagsrum. Och i vrån
skymtar deras "mirakellåda", TV:n.


Roger på besök hos sin farmor och farfar. Min första cykel med stång.
Gissa om jag var stolt.

-----------------------------------------------------------------------------------


ESSO


1961.

Lasse Stefanz / Rolf Åhmans - 1977



Focus 5 - Piteå

En av våra "konkurrenter" ute på dansbanorna under 1970-talet, var dansbandet Focus 5 från Piteå. Två av musikerna - Erling Dahlberg och Stefan Engman - har jag själv spelat  tillsammans med i bandet OPUS också från Piteå. En gång när danskulturen stod som allra högst, fanns hur många band som helst. Bara här i Piteå fanns ett flertal, Lennart Jonssons, Arne Björkmans, Kjell-Bertils, Focus 5, Factum, Lennes med Bitte, Anders-Jans, Lasses, Wiggarna, OPUS, Ruter 5, Thorells  m. fl. I Älvsbyn fanns även, John Harrys, Leffes, Rolf Åhmans, Casino m. fl. I övriga länet fanns band som, Rune Lindstedts, Allt för Alla, Norrlänningarna, Lelles, Christers, Leif-Christers, Lassbyfemman, Brändöpojkarna, Norra Cust, Månaz, Hollywood, Leif-Rogers, Lappligan, Stig-Bertils, Twillights, Tangokvartetten, Gul och Blå m. fl. Ett stort utbud alltså.

1984 bestämde sig Focus 5 för att upphöra som grupp. På grund av detta så gjordes ett repotage i Piteå Tidningen. 1991 återupptog Erling Dahlberg och Stefan Engman sin musikaliska bana. Dansbandet OPUS bildades, och de övriga i orkestern var; Sune Karlsson, Håkan Norberg och Roger Lindqvist.
--------------------------------------------------------------------------------------


"Den slutliga landningen förberedd. Ikväll spelar Piteorkestern Focus 5
upp till den sista dansen, efter att ha förnöjt danspubliken i 20 år.
Samtliga är överens om att beslutet är riktigt. Nu är det dags för fam-
iljerna att få sitt. -Men det kommer naturligtvis att fortsätta träffas och
träna. Och förmodligen kan det bli en och annan spelning på någon
idrottsfest eller liknande, säger orkestermedlemmarna".


Fr. v. Erling Dahlberg, Kent Lundberg, Stefan Engman, Tomas Grahn
och Rune Nordmark. Erling blev nästan 15 år i Focus, Kent hoppade
med 1972, Stefan kom med 1980, Tomas har hängt med från starten
även också kapellmästaren Rune Nordmark. Tomas och Rune började
sin bana i popbandet Los Conchos på 60-talet.
Foto: Nils Ögren
-----------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 30 juni 1984.


Gustaf VI Adolfs död - 15 september 1973


"Kung Gustaf VI Adolf avled 20:35 i går kväll på Helsingborgs
lasarett. Nu sörjs han av miljoner svenskar. De minns en plikt-
trogen och intresserad monark som växte in i det moderna
svenska samhället".

---------------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 16 september 1973.

Folkets Park Skellefteå - 1973

Onsdagen den 30 maj 1973 gästades Parken i Skellefteå av gruppen New World. Med sig i bagaget hade man hits så som, "Sister Jane" och "Tom Tom Turn Around". På dansbanan spelade Alexander från Umeå.



Följande topporkestrar gästade Parken sommaren 1973: Jan Öjlers,
Thor-Erics, Christers, Sven-Ingvars, Pelles (med Christer Sjögren),
Magnus, Tonix, Jigs, Five Teddys, Johnny Cutz, Max Fenders, Yngve
Forssélls, Alexander, Lindqvistarna, Nils-Emils, Cedermarks, Björksta-
pojkarna, Mixers, Kjell Kamsjö, Grethes, Sigge Greggorssons m. fl.

-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 29 maj 1973.

 




Hep Stars - Parken i Skellefteå 1968



"De flesta svenska popband kan gå och gräva ner sig om

-Hepparna- fortsätter med den stil och sättning de lagt sig

till med inför årets parksommar. Och den största orsaken

till hela bandet -fryser på låtarna- som aldrig förr är Char-

lotte Walker. På lördagen fick ca 2.500 personer som sökt

sig till Folkets park i Skellefteå se och lyssna på Hep Stars

annorlunda - höra låtar som man aldrig trott att gänget

kunde prestera".

------------------------------------------------------------------------------

Norra Västerbotten den 4 juni 1968.

 


Julklappsbestyr - i väntan på Tomtefar

Såja! Barnbarnens julklappar är härmed överstökad. Norah och Max har således en mycket spännande jul att se fram emot. Norah har ju redan vad jag förstått,  träffat jultomten, medan Max ännu inte hunnit. Vad som nu återstår innan vi kan luta oss tillbaka, äta vår skinka och dricka vår iskalla julmust, är att  hitta lämpliga klappar till barnen, och deras respektive. Tomten kommer ju snart. Och om jag inte är felunderrättad, så påbörjade han sin resa redan igår. Som ni väl kan förstå, så tar det ju några dagar att med rensläde åka de många långa milen, från Nordpolen  till Hortlax. Men varje julaftonseftermiddag, går jag ut på bron, och vid gynnsam väderlek kan man (om man har tur) höra ljudet av renarnas halsbjällror. När Tomten passerat Norrfjärden och Öjebyn, så brukar han ringa. Och detta är vad han brukar säga: -Jo, tjena Rogge! Och en riktgt God Jul! Nu är det så här, att jag befinner mig på MAX-grillen i Piteå. Jag blev lite less på den där julskinkan, så jag åkte en "Drive thru" med mina renar. Som du förstår så blir jag lite sen, men jag kommer efter Kalle Anka. Så Rogge - vi syns!"

Skönt att stå i direktkontakt med Tomtefar själv. Man vet vad man får, så att säga. Ett återkommande krav som tomten har varje jul, är att infarten skall vara fri från snö. Detta p.g.a. att tomtens renar föredrar detta. Eftersom vi är goda vänner - jag och tomten - så uppfyller jag de kraven. Skulle jag mot förmodan ignorera detta, ja, då löper vi stor risk att bli utan våra paket. Och det vill man ju inte. Nyskottat är alltså vad som gäller. Så nu väntar vi med stor spänning. Hoppas nu inte att tomten åker till MAX-grillen i år också. Helst att han kommer raka spåret hit istället.


För några år sedan höll det på att  gå riktigt illa vid hans besök i Hortlax.
Han provade grabbens nyinköpta skridskor. Det skulle han inte ha gjort.
Tre veckor i sjuksängen på Piteå lasarett, varav en vecka på rehab-
avdelningen i Sunderbyn. Så snälla tomten - håll dig till renarna istället.
För du vet väl att det finns bara en som du!
Bilden hämtad från troldas blogg.

Gunnar Wiklund möter sin far i Piteå - 1972

"Sven och Gunnar Wiklund bor båda i Stockholmstrakten. Sven är pappa

till Gunnar. Men det är inte alltför ofta far och son träffas. Åtminstone

inte sommartid då Gunnar flänger runt och underhåller i folkparkerna.
Onsdagskväll möttes Sven och Gunnar helt apropå. Bakom scenen
i stadsparken i Piteå. -"Nä men se farsgubben" sa Gunnar. "Vad i hela
friden gör du häruppe?"

-Jag har åkt hit för att träffa dig" sa Sven. Men då överdrev Sven en
smula. Saken är nämligen den att pappa Wiklund befinner sig här uppe
för att hälsa på tjocka släkten. Han har bott många år i Luleå (där Gunnar
för övrigt är född), men är ursprungligen Pitebo. Numera bor han i Farsta
utanför Stockholm.

-Jag tänkte åka hem för ett par dar sedan, men då såg jag i tidningen att
Gunnar skulle till parkkvällen i Piteå. Kul att träffas grabben, det händer
inte alltför ofta, sa pappa Wiklund".


"2.500 personer kom till årets första parkkväll. Många hade naturligt-
vis sökt sig till parken för att lyssna på Gunnar Wiklund".

-------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 30 juni 1972.


Piteås snövita gator


Storgatan i Piteå - klädd i vitt. En stämningsfull bild, i en tid för
länge sen.

God Jul 1967!




Piteå Tidningen den 23 december 1967.


Henning Sjöströms Rolls Royce

Den 4 augusti publicerades i Piteå Tidningen en liten historia som jag skrivit. Berättelsen handlade om mitt allra första möte med "bilarnas bil" dvs en Rolls Royce. Ägaren av denna lyxkärra var ingen mindre än advokaten Henning Sjöström. Den 22 augusti fick jag ett svar av Åke Forsberg, som jag verkligen uppskattade. Men bilen då? Jag hade den endast i vagt  minne. För några dagar sedan, så hittade jag ett gammalt tidningsurklipp från 1965. Det handlade om Henning Sjöström och hans bror Ernst. Och vad skådade mitt norra öga, om inte Hennings bil som också fanns med på ett hörn. Urklippet är hämtat ur Norra Västerbotten den 14 september 1965.



Piteå Tidningen den 4 augusti 2009.


Piteå Tidningen den 22 augusti 2009.


"Bröderna Henning och Ernst Sjöström har "drabbat" sin hembygd
igen för att bl. a. signera sin senaste bok i Burträsk och Skellefteå
och naturligtvis för att äta palt hos moster Maria och morbror
Gustav Nyström i Bergviken, där dessa bilder blev tagna. Härovan
författarbröderna med morbror och moster vid paltbordet. Bilden
under efter lyckligt avslutad provtur i Henning Sjöströms Rolls Royce,
som inte minst de yngre släktingarna högeligen uppskattade".

Så här såg den alltså ut - Henning Sjöströms Rolls Royce, som jag
och min far såg en sommardag på Pite Havsbad. Med sig hade han
också boxaren Ingemar Johansson.

------------------------------------------------------------------------

Norra Västerbotten den 14 september 1965.

 


Musikalisk terror

Gatumusikanterna utgör ett smått pittoreskt inslag i vår gatubild. Och jag tycker verkligen om "när det låter" på stan. Men tyvärr så finns det en liten klick som totalt missuppfattat det hela. Utanför en av Piteå stads stormarknader, figurerar några människor som alla - märk väl alla - har låten "Besame Mucho som sitt enda musikaliska stycke på sin repertoar. Under ett par år, har man spelat denna "slagdänga" totalt sönder och samman. Och allt vore väl någorlunda frid och fröjd, om dessa spelemän/kvinnor, kunde den så pass utantill att man också kunde spela den från början till slut, utan att stanna upp 511 gånger. Inget ont om Besame Mucho. Den har jag själv också spelat i massa olika arrangemang under årens lopp. Men kanhända att man måste kräva litegrann mer, om man nu ska kasta  en peng i deras utlagda fodral. Istället för att njuta, så börjar det krypa myror i kroppen. Märk väl, att jag har inget att säga om låtvalet, men visst vore det trevligt om man nån gång kunde få höra den från början till slut. Vad som egentligen är menat att vara en musikalisk njutning, blir i detta fall en ren musikalisk terror. Och hör jag Besame Mucho en enda gång till - då spyr jag på det röda dragspelet. Förlåt mig för min okänslighet, men jag menar vartenda ord!


Några gatumusikanter i Piteå, har under några år stått utanför ett
av våra större varuhus, och spelat Besame Mucho. Hör jag låten
en gång till, är det stor risk att jag spyr på dragspelet.
OBS! Personen på bilden har inget med berättelsen att göra.

Svensk Jul med Löfbergs Lila - 1974


------------------------------------------------------
Hänt i Veckan den 12 december 1974.

Julhälsning från Kiruna till Minneapolis

Sommaren 1991 hade vi besök av min släkt från Minnesota. I de många dokument som jag fick i gåva, fanns en julhälsning från Kiruna, som en gång på 20-talet skickades till vänner och bekanta i Minneapolis. Eftersom jag lever under mottot, "Den som spar han har!", så finns denna "relik" naturlligtvis kvar i min ägo. Så varsågoda - ett litet minne från en jul för länge länge sedan!



...................................................................................................


..................................................................................................


Född den 4 januari 1915: Piteå Tidningen

Om några veckor fyller vårt lokalblad hela 95 år. Trots en del uppretade prenumeranter, som svär så det osar om det, p.g.a. tidningen då och då ändrar sitt utseende, så finns "husorganet" PT i de flestas hem. För handen på hjärtat, vi är många som bara måste ha vår tidning vid morgonkaffet. Annars så blir dagen liksom förstörd. Trots att vi river vårt hår, och hotar om massuppsägning, så fort att "världsbladet" ibland (alltför ofta) drabbas av tekniskt strul, så ligger vår lokaltidning oss ganska så varmt om hjärtat. När man andas in trycksvärtan, en tidig morgon, och vet att vi snart ska in i stugvärmen för att lösa Melodikrysset, eller bara ligga i sängen och slappa, ja, då är lokalblaskan guld värd. För hemska tanke, tänk om vi inte hade vår PT? Vad skulle vi då ösa ut vår galla på? PT fyller alltså en viktig funktion. Åtminstone för mig, även om jag liksom andra blänger lite ilsket på den tomma brevlådan, när den liksom hånfullt ropar ut, -"Du Roggan, Piteå Tidningen är försenad idag. Kom igen imorron!"

Det allra första numret av PT såg dagens ljus den 4 januari 1915. PT hade en konkurrent här i staden, Norrbottens Allehanda, som gick i graven, jag tror i början av 1960-talet? Dessförinnan fanns även gamla avsomnade Norrbottens Posten. Piteå Tidningen är (så vitt jag vet) ännu vid god hälsa. Den 4 januari jubilerar den - tidningen som vi ibland älskar att hata - Piteå Tidningen.


Piteå Tidningens första nummer kom Måndagen den 4 januari 1915.

------------------------------------------------------------------------------

Bilden hämtad ur PT:s jubileumstidning i april 1990.

------------------------------------------------------------------------------

 


Dansannonser - 1968


....................................................................................................

....................................................................................................

-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 31 juli 1968.
-----------------------------------------------------------------------------

Jul på Saltkråkan


----------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 december 1965
----------------------------------------------------------------



En välsmakande pizza tillsammans med Sankta Lucia

Inte för att pizza är någon favoriträtt precis, men ikväll var den ovanligt god. Tillsammans runt vårt matbord satt också Andreas, Jennie, Norah och Daniel. Ja, inte att förglömma kära rara hustrun, Elisabeth förstås. Lucia ja, lussebullar och pepparkakor, hela det klassiska köret. Norah hade ialla fall fått se både tomte och lucia idag. Farmor och farfar missade hela alltet. Visserligen drack vi kaffe och åt lussebullar, men det är det närmaste vi kom, denna Söndagen den 13 december 2009 - lucias egen dag. Kommer osökt att tänka på Carl-Gustaf Lindstedts defination av lussekatter. -"Man sätter morrhår på bullarna och kallar dem för lussekatter!" Jo, jo, man kanske skulle ryckt lite morrhår från katterna, och gjort ett försök. Men jag tror att vårt främmande inte skulle ha uppskattat gesten. Men man vet ju aldrig, kanske nästa år så tar jag gamle goa Carl-Gustaf på orden. Den som lever får se.



Julklappar - 1957

JULKLAPPAR FÖR HENNE - JULEN 1957



JULKLAPPAR FÖR HONOM - JULEN 1957



--------------------------------------------------------
Artiklar ur postorderkatalogen Marks 1957
--------------------------------------------------------


Idol-Eriks pappa Stellan Grönwall

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om Erik Grönwalls pappa Stellan. Farsan Stellan var ju dansbandsmusiker en gång i Uppsalabandet Ceges. Sommaren 1978 placerade sig Uppsalagrabbarna i 10 veckor på Svensktoppen, med låten "Spela en sång". Andra LP-inspelningar med Ceges, "Blåsa bubblor", "Sköna Juveler", "Vad ska man dansa för, när man ändå inte får följa med hem efteråt". Stellan Grönwall komponerade även eget material under tiden med Ceges.


-------------------------------------------------



-----------------------------------------------------


Sommaren 1978 låg Ceges 10 veckor på Svensktoppen med låten,
"Spela en sång".


Lucian Lill-Babs



Hänt i Veckan den 21 december 1972.


Max Fenders/Baracudaz - 1973



Dansbandskampen

Det både syns och hörs att Dansbandskampen närmar sig final. Med detta menar jag att banden bara blivit bättre och bättre. Titanix, Blender, Casanovas, The Playtones och Bhonus är inget annat än fullblodsproffs. Rutinen tillsammans med spelglädjen gör att samtliga band tränger ut genom TV-rutan, och ända hem på vardagsrumssoffan hos det svenska folket.

Lite kritik så här mitt i superlativen. SVT:s ljud är under all kritik. Ett tag verkade det som om programledaren Settman fått en tupp i halsen, Och inte bara en tupp, utan även en hel hönsfarm. Det ljudmässiga problemen gör att de medverkande banden låter ibland lite illa. Inte deras fel - utan SVT:s. Så skärpning på er alla inför den stora finalen nästa lördag.

Den stora överraskningen i alla kategorier är absolut The Playtones. På nåt sätt är deras musik en resa tillbaka till musikens rötter, där det hela en gång började. I all sin formidabla enkelhet, så njuter jag av svänget i deras framförande. Ett bevis för att det enkla, inte bör underskattas. Och den där ståbasen, ja, den älskar jag.

Blender från glada Hudik, med kapellmästaren och trummisen Lasse Lundberg bakom trumsetet, var ett enda stort utropstecken denna afton. Med all rätt, så fick man fin kritik från Christer Björkman som satt i juryn. Bhonus blev för mig en liten besvikelse. Tydligen också för alla de tittare som röstat, följden blev, enkelt respass hemåt. Även Casanovas blev ratade, men man visade i alla fall att man tillhör dansbandens A-lag. När The Playtones framförde "Save the last dance for me", blev Melissa Williams nästintill lyrisk. -"Jag får flashbacks, när jag hör detta. Det påminner mig om när jag som ung bodde i USA. Det var mycket heta somrar, och iskalla Coca Colas!".

Finaldags på lördag! Och jag tror att både Blender, Titanix och The Playtones ligger väldigt bra till. Men sen så har vi ju Torgny Melins också. Som i mitt tycke inte hör hemma i finalfältet. En katt bland hermeliner alltså. Men såna kan ju också skrälla, förstås. Date tillsammans med Zekes ligger också där och lurar. Så vem vet hur detta slutar? Men om man nu får lov att vara en smula lokalpatriotisk, så lägger jag rösten och hoppet på Blender. Varför det nu då? Jo, bakom trumkaggarna sitter ju pitesonen Lasse Lundberg. Och en pitebo är ju alltid en pitebo, vart än i världen de kommer. Kanske även i en danskampsfinal borta i Strängnäs. Jomenvisst!
--------------------------------------------------------------------------------------------------


Det sitter ju en pitebo bakom trummorna. Så därför går mitt hopp till
populära och välspelande -BLENDER. Pitebon Lasse Lundberg är
mannen längst till höger.

---------------------------------------------------------------------------------


Julklappar 1965


Kanhända ett par nya skridskor - julen 1965.


En slips till pappa kanske?


Eller varför inte ett par tjusiga tofflor?


Aldrig fel med en tågbana. Alla pojkar och deras pappors favorit.


En torkhuv till mamma? Eller varför inte en sprillans ny dammsugare?


Skidor till lillebror och lillasyster?



Porslin till farmor?


Eller kanhända porslin till mormor?


En radio för att lyssna till Carl-Eiwar och Klas Burling - när de båda
presenterar Kvällstopp eller Tio i topp. Även för avlyssning av
Radio Luxemburg.


Dockskåp för de allra minsta tjejerna.


Spännande saker för killarna.


En rattmuff till pappas gamla bubbla.


Parfymer i parti och minut.


Lampor av 1965-års årgång.


Varför inte en hederlig rullbandsspelare?


Ishockeyspel så man kan leka Tumba, Sterner, Stoltz eller Honken.


Julklappar till den fotointresserade.


En TV-termos på lördagskvällarna när Hylands hörna sänds.


Plastkärl av olika slag.


Nya möbler till jul?

----------------------------------------------------------------

Hämtat ur Rowells postorderkatalog - 1965.

-----------------------------------------------------------------


Storfors AIK

Hemma hos Sven Lindqvist, min pappas bror, hängde ett lagfoto på väggen. Fotot härrörde från Svens tid som fotbollsspelare i Storfors AIK. I A-laget spelade förutom Sven, även hans andra bröder, Ingvar, Gunnar och Artur. I familjen Lindqvist fanns hela sju bröder (också min far) och jag vet att nästan alla spelade fotboll, om än inte i A-laget. De flesta var oerhört sportintresserade, Sven bl. a. som följde SAIK:s matcher med stort intresse. Även min pappa var en inbiten "sportdåre". Som barn följde jag ofta min pappa till Heden, som var SAIK:s hemmaplan. Och jag minns att jag längtade mest efter när det blev paus, för då köpte jag och farsan varmkorv, och det smakade himmelskt. Om jag inte minns alldeles galet, så var det Strands Glass grundare, Martin Strand, som sålde den där korven. Strax innan Sven avled, i juni 2004, så spelades (tror jag) EM i fotboll. Och det absolut sista samtalet som ägde rum mellan mig och min farbror handlade just precis om de kommande matcherna. Han tittade på mig från sin sjuksäng, och trots att han hade ont, så såg jag besvikelsen i hans ögon när han förstod att han skulle komma att missa EM-fotbollen. Sven fick i samma stund en spruta som han aldrig vaknade upp ifrån. Så man kan nog lungt påstå att hans idrottsintresse följde honom ända in i döden.


Stående fr. v. mina farbröder, Gunnar, (lagledare klädd i rock o hatt)
Sven, och Artur i SAIK:s dress, som inte är rött utan blått. Bilden har
färglagts i efterhand därav misstaget. Som 5:e man i samma rad syns
fd kommunalrådet Rudolf Nordsvahn. Främre raden tv Arne Fahlman
fd frisör i Bergsviken, till höger om honom Sven Eriksson. Övriga är
för mig okända.


SVEN LINDQVIST (1919-2004)

 


Alf Lundgren (1915-2009)

Min morfars bror, Alf, har avlidit. Han var född 1915, och fyllde 94 år i november. Alf påminde mig mycket om min morfar. Trots sin höga ålder så kunde man se honom ute i omgivningen, med sin rullator. Tyckte det kändes härligt att se honom, så pigg och så alert. Alf var den som levde allra längst av syskonen Lundgren. Han föddes i Blåsmark, och föräldrarna hette Samuel och Selma Lundgren. Alf var Bergsviken trogen, fram till dess att han flyttade till ett äldreboende. Nu är Alf borta. Och jag önskar honom en fridfull vila, efter ett långt och arbetssamt liv.


ALF LUNDGREN (1915-2009) Min morfar Sanfrids

lillebror Alf, har gått bort. I en ålder av 94 år.

 


Familjen Lundgren. Stående fr. v. Astrid gift Jonsson (1905-1982)

Bengt (1922-1991) Hanna gift Eriksson (1897-1986) Per-Axel (1919-
1989) Alf (1915-2009) Greta gift Lundberg (1913-2001) Sittande fr. v.
Olof "Olle" (1909-1988) Mamma Selma f. Nilsson (1878-1957) Pappa
Samuel (1869-1946) samt Patrik (1905-1957) tvilling med Astrid.
Min morfar Sanfrid var inte med då detta foto togs.


En annan av mina morfars bröder, Per-Axel, var på min morfar
Sanfrids begravning den 7 april 1989. På kvällen när han kom
hem, så avled han plötsligt.




Grattis ERIK till vinsten i Idol - 2009!

Erik Grönwall, årets segrare i Idol! Rätt vinnare? Ja, absolut! Erik har vid flertalet tillfällen varit helt outstanding. Calle gav honom visserligen en rejäl dust, men orkade liksom inte hela vägen fram. Så än en gång grattis, och lycka till i framtiden!


Idolfinal - Calle vs. Erik

Så har idolerna framfört sina respektive nummer. Erik har länge varit en favorit hos mig. Och för en tid sedan så önskade jag att se Tove och Erik på Globens scen, nu vet vi ju alla att det inte blev så. Men härliga förtjusande Umeåtjejen Tove, lär vi väl se mera av i framtiden.? Åtminstone hoppas jag det. Kvällens sammandrabbning mellan herrarna Grönwall/Kristiansson, kan ju sluta precis hur som helst. Men jag vill nog hävda att jag sätter en liten peng på - Erik!

"Dieseldoften doftade från dina kalsonger", ja, så drastiskt uttryckte sig idoljuryns Anders Bagge om Calles insats, efter hans Led Zeppelinlåt. "Du är rock´n roll" sa Andreas Carlsson. Bra öppningsnummer i alla fall, måste man väl tillstå. "Final Countdown" sjöng Erik. Och jag tror att Joey Tempest skulle varit lite avundsjuk, om han lyssnat. "Du är redan klar", sa Andreas Carlsson om Eriks insats. "Coolt och rått", kommenterade Laila Bagge Eriks scenframträdande.
 
Inför 14.700 personer i Globen, bjöd kvällens programvärd, Peter Jihde på en spontan dans. Full fart och fläkt alltså, i ett kokande Globen. "With a little help from my friends", sjöng Calle, och fick följande utlåtande av Anders Bagge; "Hole-in-one, fast utan skandaler", åsyftande den senaste tidens Tiger Woods skriverier. "The show must go on", Freddie Mercurys hit, som Erik fick stående ovationer för. "Freddie Mercury ler", var Laila Bagges kommentar. "Tack för upplevelsen", sa en brett leende Anders Bagge. "Alla bitar har nu fallit på plats", var Andreas Carlssons kommentar.

Vinnarlåten, "Higher", sjöngs av båda finalisterna. Och i mina öron, så lät Eriks version bäst! Upplösningen som följer, lär bli svettig och en smula nervös. Men Erik (tror jag) är den som går segrande ur striden. Eriks röst har varit den klart mest lysande. Så det blir isåfall en värdig vinnare, som inatt lämnar Globens scen. Erik - alltså!


Calle Kristiansson - har vuxit som artist under idolresans gång. Men
tyvärr Calle - tror jag att din motståndare Erik, är den som går seg-
rande ut ur striden.


Erik Grönwall - en lysande sångbegåvning, som ikväll åter har bevisat
vart skåpet skall stå.


Julklappstips - 1961




Anni-Frid Lyngstad - Forum Älvsbyn 1970

1970 gästade sångerskan Anni-Frid Lyngstad Forum i Älvsbyn. Med sig hade hon kompbandet "Eijes" från Skellefteå. Publiken svek denna afton på grund av VM i ishockey. Och få kunde väl ana denna kväll, att den norskättade Anni-Frid, så småningom skulle lägga hela världen för sina fötter, när hon blev en av medlemmarna i supergruppen ABBA. /Roger Lindqvist.


"Svensktoppsstjärnan Anni-Frid Lyngstad var i fin form vid Forum-
besöket. Men publiken svek. Det är inte lätt att konkurrera med
Honken & Co i dessa tider". Foto: Staffan Öhman.

"Nöjesarrangör i VM-hockeytider - det är faktiskt ingen avunds-

värd uppgift! Fredagskväll gästades Forum, Älvsbyn, av svensk-

toppsstjärnan Anni-Frid Lyngstad. Knappt 100 personer löste

entré. Men Honken, Sterner, Strimma och allt vad våra folkkära

puckare heter i TV-rutan, är minsann inte lätt att konkurrera ut

i dessa tider".

"Anni-Frid Lyngstad tvåbarnsmamma av norskt ursprung slog igenom med

dunder och brak i en Hylands-hörna i samband med högertrafikomläggningen.

Sedan dess flitigt sedd gäst i TV och ofta spelad i radio inte minst tack vare

några hits på Svensktoppen. Under en tiodagarsturné sjunger Anni-Frid till
Eijes showtett från Skellefteå, ett av Norrlands absolut populäraste dansband.
Upptakten skedde på Forum, lördag följde Kalix, sedan finns platser som Över-
torneå, Pajala, Boliden, Malmia Skellefteå, inbokade i det späckade programmet.
-Hade inget jobb när det här tillfället bjöds. Tyckte det lät kul och nappade.
Efter bara ett par timmars repetition torsdagskväll och några låtar inför den få-
taliga publiken på Forum ångrade Anni-Frid inte sitt beslut.
-Med ett toppengäng som Eijes misslyckas man inte så gärna. Dom spelar en
härlig dansmusik och musik i min smak.

Men efter påsk är det slut på det roliga. Då lämnar Anni-Frid Eijes och nordliga
breddgrader för betydligt sydligare. -Ska semestra tillsammans med Benny på
Cypern, avslöjar Anni-Frid. Och Benny han heter Andersson i efternamn. Inte
helt obekant från en grupp som heter Hep Stars, förlovad med Anni-Frid.
-Bröllopsresa? Inte alls - giftermål är inte aktuellt, åtminstone inte för tillfället,
skrattar Anni-Frid.

Till sommaren väntar folkparkerna troligtvis tillsammans med Putte Wickman.
-Inte Hep Stars? Kanske till hösten, avslöjar Anni-Frid. Vi har faktiskt resonerat
om saken.

-------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 28 mars 1970.


Beppe - barnens vän

Sommaren 2004 gjorde vi en avstickare ut på Öhn, beläget 6 kilometer nordväst om Srömsund i norra Jämtland. Ute på Öhn bodde författaren, poeten mm Beppe Wolgers från 1968 fram till sin död 1986. Efter Beppes död så öppnade hans familj ett museum, som kort och gott döptes till "Beppe-muséet". Naturligtvis så stannade jag till där, och när jag i entrén mötte Beppes dotter Camilla, så kom samtalet igång. Samtalet kom att handla om hennes far, hans liv och verk, och jag berättade om de minnen som jag hade från min barndom, gällande Beppe. Hon blev glad och hedrad, och berättade i sin tur litegrann om sin berömda pappa.


Julhelgen 1972 syntes sagofarbrorn Beppe i TV-rutan. För det blev han
mycket hyllad, åtminstone av alla de barn som troget följde hans
program i rutan.


Björn Skifs - "Hooked on a Feeling"

1974 låg Björn Skifs och Blå Blus högst upp på de amerikanska topplistorna, med låten "Hooked on a Feeling". Redan 1968 gjorde sångaren B.J Thomas en inspelning av samma låt. 1972 var det Jonathan Kings tur att göra en inspelning, och det var också han som "hittade på" - "Ooga-chaka, Ooga-chaka". Tilläggas kan också att det är Mark Jamos som står som kompositör till detta välbekanta stycke.





 


Kvällstoppen - 1974


Mars/april 1974.

Peugeot - 1959

 


Beliva - Piteå

Piteå Tidningen den 25 november 1968.


Furunäsets sjukhus

Lite bilder som jag en gång tog när jag fortfarande jobbade kvar på Furunäset. Jobbade där 1976-1991. Har i min ägo också en hel del filmat material. Videokameran fick ibland följa med på jobbet, och summan av detta är idag rätt så dyrbara minnen.
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Bilder från 1987:


Furunäsets stora entré.


Ibland skulle vi hissa den flagga som fanns upp på taket. Vid ett
sådant tillfälle tog jag med kameran. Bilden visar centralköket och
Furunäsets borggård.


Vid samma tillfälle togs detta foto. Från Furunäsets tak, syns det
hus där avdelning 52 och 53 fanns inrymt. Byggnaden är idag riven.


Transportcentralens garagebyggnad. Här fanns våra fordon, bussar
och traktorer.


På sjukhusområdet fanns denna byggnad, uppfört av en patient,
Karl-Gustaf Högmodig. Ville man få sin cykel lagad, då stod Hög-
modig till tjänst. I regel så kostade kalaset mellan femtio öre och
en krona. Högmodig levde nästan hela sitt vuxna liv på Furunäset.
Han var mig veterligen den enda patient som fick förtroende att
ha egna nycklar till sin avdelning.



Karl-Gustaf Högmodig levde hela sitt vuxna liv på Furunäsets sjukhus.
I sin egenhändigt byggda "verkstad" på området, lagade han cyklar
åt bl a personalen. Betalningen blev i regel mellan femtio öre och en
krona. Högmodig gick ur tiden sommaren 1986.


Två av mina arbetskompisar. Fr. v. Göte Asplund och Olle Lindgren,
ses här sittande i den så kallade "gaskammaren" (rökrummet).


Fikadags i vaktmästeriet/transportcentralen. Fr. v. Roger Sandberg,
Göte Asplund, Sven Pettersson och Anders Sjömark.

Bilder från 1988:


Vid fikabordet i vaktmästeriet, sitter mina söner, Andreas och Robert,
som ibland när deras pappa jobbade helg, fick följa med på efter-
middagarna.


Robert och Andreas vid vaktmästeriets traktor. En sk baklastare av
årsmodell 1970.

Bilder från 2003:


Garagebyggnaden återigen. Men nu har dörrarna blivit svarta.

 


Lastbryggan vid transportcentralen - Furunäsets sjukhus.


Edvin Adolphson

Skådespelaren Edvin Adolphson (1893-1979) var en av svensk films största stjärnor under många år. I många av de roller han gjorde, spelade han "förste älskare". Han var en period gift med Dramatenaktrisen Harriet Bosse. Som en gång varit gift med August Strindberg. Adolphson var far till sångaren och trubaduren Olle Adolphson
(1934-2004) och till skådespelerskan Kristina Adolphson-Josephsson. En av hans sista roller blev "Markurells i Wadköping" inspelad 1969. I "Hemsöborna" inspelad 1966, gjorde han rollen som den mustige Pastor Nordström. Edvin Adolphson drabbades av blindhet, men fick tillbaka en del av sin syn några år före sin död 1979.


Piteå Tidningen den 6 mars 1973.

Nobelfesten 1972

Idag stundar det till Nobelprisutdelning. Kungafamiljen finns där som alltid. 1972 såg saker och ting lite annorlunda ut. Vår nuvarande kung var kronprins, hans gamle farfar, Gustaf VI Adolf, som för övrigt passade på att fylla 90 år den 11 november, var fortfarande kung. 1972 var hans näst sista år i livet. I augusti året därpå, 1973,dog han på Helsingborgs lasarett, efter en tids sjukdom. I november 1972 avled även prinsessan Sibylla, vår nuvarande kungs mor. Även kungens farbror, prins Bertil, är borta. Han avled i januari 1997.


"En varm applåd från kronprinsen. Det är många som vill ge honom
en applåd tillbaka. Kronprins Carl-Gustafs sätt att leda utdelningen
av de olika Nobelprisen väckte den allra största beundran hos de in-
bjudna och TV-publiken".


"Kung Gustaf Adolf har gjort till vacker sed att ge varje Nobelpristagare
några personligt värmande och uppskattande ord vid utdelningen. Kron-
prins Carl-Gustaf tog sig också god tid. Här överlämnar han han priset
till Heinrich Böll".


"Längst fram vid podiet, på förgyllda stolar, satt fr. v. prins Bertil,
prinsessan Christina, kronprins Carl-Gustaf och prinsessan
Margaretha av Danmark. Fattade och samlade märktes ändå att
sorgen vilade tungt över dem".


"Kung Gustaf Adolf som spridit sådan glans och glädje över Nobel-
festerna genom åren orkade inte denna gång. Förkylningen och sorgen
band honom vid sjuksängen, läkarna hade beordrat absolut vila. Även
om kronprins Carl-Gustaf genomförde sin stora debut med bravur fanns
våra tankar hos den gamle monarken söndagen den 10 december. Men
som alltid kände kung Gustaf Adolf att han inte ville svika och bjöd därför
in Nobelpristagarna med familjer till Stockholms slott. På så sätt fick
han ändå en personlig pratstund med forskarna och författaren som just
nu befinner sig i världens rampljus".

Hämtat ur Hänt i Veckan den 21 december 1972.

Ior

Hans ögon ser ledsna ut. Och  när han en gång  tappade sin svans, så  fick han en konstgjord istället. Prydligt ditsatt av vännen Christoffer Robin. Ior bor i den stora sjumilaskogen, tillsammans med sina goda vänner, Nalle Puh, Nasse, Tiger, Kängu, Uggla, Ru och Kanin. Jag fattade genast tycke och sympati, för den ibland lite depressive Ior. För man kunde inte låta bli att tycka litegrann synd om honom. Den första bekantskapen gjordes när barnen var små. Nalle Puh och hans vänner figurerade både i sagoboksform, men även i TV-rutan varje fredagskväll, när barnen (och jag) tittade på "Disneydags". Och sedan dess så har Ior, på nåt sätt funnits i mitt hjärta. När vi häromdagen tittade på det leksaksutbud som fanns i en affär, ja, vem tror ni satt där med sina ledsna ögon och tittade på mig? Jo, Ior. Återigen gjorde han sig påmind. Och det var bara på vippen att jag tryckt ner honom i kundvagnen, för ge honom i julklapp åt mig själv. Nu blev det inte så. Så troligtvis sitter han kvar på sin hylla i affären, med sina ledsna ögon, och bara väntar att någon vänlig och förbarmande själ skall upptäcka honom. För jag hoppas verkligen innerligt att Ior ska få en riktigt God Jul!


Min gode vän Ior. Vi träffades redan när barnen var
små. Och varje fredag mötte vi honom och hans vänner
i den stora sjumilaskogen. Häromdagen satt han på en
hylla i en affär i Piteå. Han såg ledsen och smått över-
given ut. Men jag hoppas i alla fall att du får en riktigt
God Jul!


Annonser - julen 1931

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

 



,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,



,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,



Annonser ur Norrbottens Allehanda. Onsdagen den 23 december 1931.


Schlagers - julen 1956


Piteå Tidningen den 7 december 1956.

Skyltsöndag i Piteå 1956


Piteå Tidningen den 7 december 1956.

John Lennon - återigen.....

Här kommer åter en liten Lennon hyllning. Mina John Lennon minnen, kommer från den tid när syrran köpte Bild Journalen, och i varje nummer fanns en så kallad "elefantbild" (affisch) och jag minns att den där affischen tiggde jag mig till. Den hamnade så småningom ovanför sängen i mitt rum. Jag tror jag var 7 eller 8 år. Och varje kväll jag gick till sängs, så hängde de där fyra långhåriga Liverpoolgrabbarna på väggen. Deras "Penny Lane" blev så småningom "min" låt. Jag vet inte varför - det bara blev så. Varje gång jag hör den spelas så väcks speciella minnen inom mig. Det är som om hela min barndoms värld väller fram. Alldeles underbart!


Vecko Revyns hyllning till en av de största pop/rockartisterna.
Den 22 december 1980.


"Nu väntar mörkret", så lyder bildtexten till detta foto. Här syns
John Lennon och Yoko Ono utanför Dakota Building i New York -
där Lennon mötte döden. Den 8 december 1980. Foto: VR.


Kanske det bästa LP-album som gjorts. Sgt. Pepper´s Lonley
Hearts Club Band.


Julklappsjakten fortsätter.......

Jakten på den försvunna skatten......så hette en film med bl. a. Harrison Ford. Jakten på julklapparna....så heter en annan spännande historia, inte med Harrison Ford, utan med lite mer okända aktörer som, Elisabeth Lindqvist farmor, och Roger Lindqvist farfar. Idag fortsatte sökandet på Barnens Hus. Och kan man tänka sig, mitt bland alla tusentals leksaker fanns just det där grejerna som vi hoppas Norah och Max ska bli glada åt.  För att vara på den säkra sidan, har jag tagit kontakt med den störste experten av dem alla - jultomten! Vi har ständig telefonkontakt - tur att telefonen finns så jag slipper åka till nordpolen - så det känns hur tryggt som helst. Vi är alltså i mycket goda händer. Granen är klädd. Detta gjorde Daniel när han gjorde ett besök. Tack Danne! Katten Pelle blir alltid lika glad varje jul. Då får han nämligen lägga sig under granen, och låtsas vara en sån där stor och stark tiger (hans släkting) ni vet de som brukar ligga under ett accasieträd på savannen. Just precis så, tror jag våran katt fantiserar om där han ligger och spinner, som en gammal SAAB tvåtaktare av 1958 årsmodell, under vår glittrande plastgran.


Cool Candys i Långträsk - 1974

En sommarkväll i sköna juli 1974, var det dans på logen i Långträsk. På scenen denna afton fanns Skaraborgsstoltheterna, Cool Candys, med hemadress Lidköping. Fullsatt i lokalerna. Och inte undra på det, när ett av Sveriges populäraste band bjöd upp till dans. Cool Candys som blivit berömt för sina Go´bitar, och som våren -74, hade stor guldfest i hemstaden när man tilldelades en guldskiva, fanns nu livs levande på scenen i storstugan. Jag var där, även så min kusin och medmusikant i Rolf Åhmans, Sune Karlsson. Kameran fanns också med, och i mina försök att dokumentera detta för eftervärlden så fick jag trängas i det stora publikhavet. Därav de lite darriga bilderna. Under de 35-år som fotografierna legat i en byrålåda, har tidens obarmhärtiga tand gjort att de gulnat. Men man kan nog ändå se vad det föreställer. Hoppas jag!

...............LOGEN LÅNGTRÄSK....Onsdagen den 3 juli 1974......


..............................................................

Cool Candys i storstugan i Långträsk. På den något suddiga bilden

syns två av medlemmarna. Gitarristen Arne Nathansohn och sax-

ofonisten Gunnar Wahlgren, kvällen till ära med ett dragspel på magen.

 


Medlemmarna i Cool Candys, Arne Nathansohn, Håkan Ljungkvist,
Gunnar Wahlgren, Sven-Eric Carlsson, Tillbjörn Persson och Arne
Hallin.


Cool Candys orkesterbuss utanför logen i Långträsk. Den 3 juli -74.

Bilder: Roger Lindqvist.

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,


Våren 1974 tilldelades Cool Candys sin femte guldskiva.


Julklappstips 1961




SONY - Transistorradio 1960


,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,


Fallet Charles Zelmanovits

En ung 15-årig pojke, Charles Zelmanovits, försvinner i november 1976 spårlöst efter en ungdomsdans i Pitholmens sporthall. Försvinnandet får först sin lösning den 19 september 1993, då ett kranium och diverse skelettdelar återfinns på Pitholmsheden av en privatperson. Fyndet visar sig vara den sedan 1976 försvunna femtonåringen Charles. Patienten på Säters sjukhus, Thomas Quick, erkänner i förhör att han dödat Charles Zelmanovits. Genom detta erkännande, döms han så småningom för mord vid Piteå Tingsrätt den 16 november 1994. Senare så tar Quick tillbaka sitt erkännande.

1981 jobbade jag en tid tillsammans med Charles bror Frederick. En gång kom vi att prata om hans brors mystiska försvinnande. -"Jag minns att jag hörde en massa upprörda röster från köket, en tidig söndagsmorgon", berättade Frederick. Sen  när jag undrade vad som stod på, så sa man att Charles inte kommit hem efter skoldansen". -"Ja, de är det enda jag vet", avslutade Frederick Zelmanovits, märkbart tagen efter pratstunden. Frågan man då osökt ställer sig, är Thomas Quick en av de värsta seriemördare vi haft i detta land, eller är han enbart (som många experter tror) endast en mytoman? /Roger Lindqvist.



Piteå Tidningen den 15 november 1976.

..........................................................


Piteå Tidningen den 17 november 1976.

............................................................


Piteå Tidningen den 18 november 1976.

...........................................................


Piteå Tidningen den 19 november 1976.

.......................................................


Den 16 november 1994 döms Thomas Quick för mordet på
15-årige Charles Zelmanovits vid Piteå Tingsrätt. Erkännandet
har han nu tagit tillbaks. Men en viktig fråga återstår - är Thomas
Quick en bestialisk seriemördare, eller endast en mytoman?

.................................................................................


Sista vaccinsprutan?

Så har även min mor äntligen blivit vaccinerad. Åkte med henne till vårdcentralen strax efter lunch idag. Norah, barnbarnet, ska ha en dos till om någon vecka, sen så är hela familjen - utom Bettan - sprutad. Ja, jag glömde Jannice som absolut inte vill ha någon spruta  alls. Bettan, hon är immun efter sina fyra veckor med svininfluensa på las. Så med andra ord så sjunger vaccineringen på sista versen, åtminstone i vår familj. Skönt att slippa denna oro. För är det nåt jag känt, så är det i allra högsta grad konstant oro. Norah var hos oss igår. Hon åkte i sin pulka, dvs den pulka som hennes pappa och farbröder en gång också hade. En snabb påhälsning hos Max har vi också hunnit med. Har börjat jakten på julklappar. Och den började i "Barnens Hus" i Piteå. Några klappar till barnbarnen blev det, men det är långt ifrån över. Fortsättning följer när både jag och Elisabeth fått lite mera ork. Granen står nu på sin plats, och ljusslingan, som förresten fyller 29 år denna jul, är uppsatt. Det övriga "krimskramset" får vänta tills imorgon.

Julklappstips 1961




Drömbilen nr.1. Volvo P1800 - 1964

Som barn var det drömbilen nummer 1. En P 1800 med vit lack, en sån där kärra som Helgonet hade. Drömmen gick inte i uppfyllelse. Fast det beror ju alldeles på hur man ser det. Visst fick jag en Volvo, men ingen sån där som Roger Moore. Istället blev det en tråkig blålackad Volvo 850, av 1995 års modell. Kanske inte så värst tuff och spännande - men ändå. Men om man nu vill, så kan man ju förstås låtsas att det är Helgonets bil man kör. Fast då måste man låtsas ganska så mycket!


VOLVO P1800 1964. Min barndoms drömåk. Men inget blev som jag
hade tänkt. Idag kör jag en blålackad Volvo 850 av -95 årsmodell.



Det blev inte som jag tänkt. Jag ville ju ha en sån där bil
som Helgonet hade i tv-serien.


Flamingokvintetten


Piteå Tidningen mars 1973.

John Lennon

Den 8 december 1980 mördades John Lennon utanför sitt hem i New York. Sörjd och saknad av en hel rock/popvärld. Mördaren, den psykiskt störde Mark Chapman, höjde kallblodigt sin revolver och tömde magasinet in i den fd Beatlesmedlemmens kropp. Vid fyllda 40, hade John påbörjat en slags comeback, efter några overksamma år. Och vi var många som väntade på fler odödliga pophits, signerat av mr. Lennon. Nu blev det inte så. En mördares kulor kom emellan, och man kan idag bara spekulera hur det sett ut om John Lennon fortfarande varit vid liv. Tur är väl, att hans låtar finns bevarade på platta. Vi är nog många som instämmer i John Lennons fredsfilosofier. Och om detta skrev han ju den underbara; "Give peace a chance". Låten skrevs under USA:s krig i Vietnam. Men den passar även in i dagens samhälle.


JOHN LENNON (1940-1980) 29 år idag sedan musikern och komp-
ositören John Lennon så brutalt sköts till döds utanför sitt hem i New
York. Sörjd av en hel rock/popvärld.

 


Kjell-Bertils orkester


Piteå Tidningen mars 1973.

Julklappstips 1961



SAAB 99 - 1973

 


Lennes med Bitte

Lennes med Bitte hette ett dansband från Piteå, som underhöll den norrländska danspubliken mellan åren 1967-1983. I lokaltidningen gjordes 1977 en närmare presentation av gänget. Samma år passade de också på att fira 10-års jubileum.

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Piteå Tidningen februari 1977:

"Året var 1967. Platsen var Lakafors. Ett gäng grabbar hade
tagit sin tillflykt till byns skola och i några sommarstugor där
ingen för tillfället bodde. De spelade instrument, högt, men inte
alltid vackert. I dag, tio år senare, jubilerar men med ett ren-
mmé om sig att vara en mycket "väloljad" orkester. Lennes med
Bitte är namnet."

"Sanningen att säga började de att spela redan året innan, 1966.

-Men vi satte inte igång på allvar förrän 1967 så därför kan man
säga att vi tioårsjubilerar först detta år, säger Leif Bogren, grupp-
medlem och bildare av Lennes med Bitte. Det första kontraktet
signerade man den 11 februari. -Det var klubb Astoria i Luleå,
minns han. Leif har tillsammans med Lennart Öhman (Lenne) med-
verkat från första början. De övriga som numera figurerar är Elisa-
beth Bogren (Leifs fru och Bitte kallad), Anders Öberg samt Hilding
Forsberg. Forsberg ja. Chauffören Lars Forsberg får absolut inte
glömmas. Lasse har alltsedan de en gång startade, plikttroget
ställt upp som "chaffis". -Tur att vi har honom. Annars hade vi nog
stått oss slätt, menar Leif.

Gruppen hette dock inte Lennes med Bitte till en början. När man
sparkade igång 1967 lystrade man till Lennes med Ros-Marie. Tre år
senare fick orkestern det namn som den har nu. Gagerna för en dans-
orkester av Lennes med Bittes kaliber ligger omkring 3.000-3.500
kronor. En stor summa vid första anblick kan det tyckas - men betänk
att det rör sig om obekväm arbetstid och att deras utrustning och instru-
ment inte är det billigaste. -Det rör sig om 100.000 kronor, erkänner
Leif. Summerar Leif ihop sina tio år inom branschen är det trots allt i
huvudsak trevliga saker som målas upp. -Nästan bara positiva saker.
Jag ångrar inte att jag gav mig in i det här.........


LENNES med BITTE 1977.


LENNES med BITTE 1972.


LENNES med ROS-MARIE 1970.

 


Babylycka 1984/2009

Den 10 juni 1984 föddes Robert. 25 år därefter kommer lilla Max till världen. Jag har roat mig med att titta tillbaks på gamla foton. Och visst liknar Max sin pappa, även om han också liknar sin mamma Jannice väldigt mycket.


Ja, Max, även din farsa har en gång varit lika liten som du är just nu.
Därför ska du nu få titta på din käre far, hur han en gång såg ut -
när han låg däruppe på BB-avdelningen på Piteå Lasarett. Så kära
Max, om du nu lägger dig tillrätta i din gosiga säng, så kan du tillsammans
med din farfar titta på dessa bilder som en gång togs på lite darriga
händer. För du förstår Max, att det är jättespännande att bli förälder.
Det ska du också tids nog bli varse om. Är du klar? Har mamma bytt dina
blöjor? Har du fått din välling? Har du rapat? Bra! Då kör vi!
.....................................................................................


John Robert Lindqvist. Född på BB i Piteå den 10 juni klockan 10:47.
.......................................................................................

...............................................................................

...................................................................................

Som du ser Max, så sitter här din farmor och farfar. Jaså, känner
du inte igen din farfar. Vad jag har under näsan? Jo, en sån där
mustasch, som kittlade mig i näsan. Och ve och fasa, den var ju röd
till färgen. Men som du vet Max, så har farfar ingen mustasch idag.
Tack och lov! I farfars famn ligger....ja, just det. Din pappa!
......................................................................................

Till vänster på bilden sitter din pappas kusin, Mathias. Han och hans
mamma Gerd, var på besök den här dagen.
................................................................

Din farmor Elisabeth och din pappa Robert. Och till höger sitter
Beatrice, som var gift med din farmors pappa Felix.
...........................................................................

Max, om du tittar väldigt noga på den här bilden, så kanske att du
känner igen den där lilla killen som håller din pappa. Jo, det ska jag
säga dig, det är ju Norahs pappa Andreas, som du har träffat flera
gånger. Andreas är din farbror.
.............................................................................

Så här såg det ut när din pappa så småningom kom hem till oss i
Hortlax. Som du ser så fick farmor och farfar hjälp av din pappas
brorsa Ante. Och det var ju tur. För hur skulle vi ha klarat upp alla
dessa blöjbyten, matning, nattning om inte Ante funnits tillhanda
................................................................................

När din pappa blivit en så där 2-3 år. Då la han sig till med en
lite tuffare image. Och det kan man ju tydligt se på den här bilden-
heller hur Max?
.................................................................................

För att inte tala om när han började på Strömbacka. Ja, då blev det
bl. a. snus under läppen. Men du  Max, lova farfar att aldrig börja
med snus - de är inget gott serru!

-Så var sagan om din pappas första timmar och år färdig. Hoppas
att du tyckte om det jag visade dig. Ha det så bra Max. Vi ses snart.
Farfar-

..................................................................................................

Agnetha Fältskog/Björn Ulvaeus


"Agnetha Fältskog och Björn Ulvaeus har visat sin lilla dotter Elin Linda
för pressen. Linda var dagen till ära klädd i rosa klänning och rosett i
samma färg".

Piteå Tidningen den 8 mars 1973.


Julklappstips 1958




Norra Västerbotten den 9 december 1958.

I tortyrkammaren med Lasse Stefanz

Trots att jag själv varit dansmusiker i många herrans år, betyder det inte att man måste gilla allt vad dansband heter. Att jag inte är någon större älskare av Lasse Stefanz, är för de som känner mig ingen större nyhet. Jag har alltid haft lite svårt för sångaren Olle Jönssons röst. Och jag vet att det samtidigt finns människor som betraktar honom närmast som en Gud. Så förlåt mig när jag säger detta. Jag har full respekt för deras trogna danspublik, och som älskar dem upp över öronen. Men måste den där Olle sjunga alla låtar? För jag vet att basisten Lasse Sigfridsson också råkar ha en väldigt ljuv och bra stämma. Men eftersom frontfiguren heter Olle, så är det honom vi måste lyssna till, därmed basta! Åtminstone var det det råd som bandet en gång fick när det var dags för skivinspelning. Ja, jag tror till och med att Bert Karlsson hade ett finger med i spelet, där också, enligt vad Lasse Sigfridsson själv sa, i den TV-dokumentär som sändes om bandet för ett bra tag sedan.

En gång kom jag i diskussion om olika hemska tortyrmetoder, som förekommit genom historien. Och medan mina "debattmotståndare" förde fram det så att säga "vanliga" konventionella metoderna, sa jag när jag tog till orda. -"Tänk er en madrasserad mörk cell. Ingen hör ditt skrik. Du är helt ensam i hela världen, förutom du och dina plågoandar. Då plötsligt hör du ett ljud som kommer allt närmare. Volymen ökar succsesivt, och till slut dånar det i hela din cell. Det är Lasse Stefanz och Olle Jönsson som spelar, "Oklahoma" och "De sista ljuva åren", 24 timmar i sträck. Du försöker att skrika ut din ångest, mot detta hemska, men eftersom cellen är ljudisolerad hör ingen ditt fasansfulla skrik. Du inser till din förtvivlan, att det är bara du och Olle Jönsson".

Nu vill jag också passa på att faktiskt ge Lasse Stefanz en eloge till deras byte av trummis. Olle var ju trumslagare alltsedan starten, men bytte trumstockarna mot att som frontfigur stå där längst fram på scenkanten istället. Gunnar Nilsson - med ett förflutet i bl.a. Tommy Bergs - axlade Jönssons trumpall. Och se, då hände det saker. För Gunnar Nilsson är en helt formidabel dansbandstrummis. Och ger orkestern en helt ny stadga, som de så väl behöver.



Jag har alltid haft svårt för Olle Jönssons - i mitt tycke - rätt så
enformiga röst.


Leif Silbersky i Piteå 1971

Arvet efter direktören Rudolf Wallstén som avled 1967, blev så småningom en rättssak. En okänd son dök plötsligt upp, Thomas Rudolph, och allt ställdes på ända. Detta föranledde att advokat Leif Silbersky besökte Piteå sommaren 1971. Som alla Pitebor vet vid det här laget, så slutade tvisten till Thomas Rudolphs favör. Thomas bytte sedan efternamn till Wallstén, och är idag en framgångsrik företagare i Piteå.




"Framlidne Rudolf Wallstén hade skrapat ihop många miljoner under
sin levnad. Nu tvistar arvingarna om guldet. Två processer är på gång".

"Än är inte striden slut om kvarlåtenskapen efter framlidne

mångmiljonären Rudolf Wallstén i Piteå. På måndagen hölls

en förberedande förhandling inför tingsrätten i Piteå där

tvistigheter råder om 1,4 miljoner kronor som Rudolf Wallsténs

son, Thomas Rudolph, ytterligare kräver ur dödsboet. Kravet

riktar sig om de övriga sammanlagt 15 personer. Thomas Rudolph

inlämnade genom sin advokat en stämmningsansökan redan den 22

april 1969 och sedan har advokater och experter arbetat med utred-

ningar. Någon förlikning har inte kommit till stånd. Inför rätten på

måndagen enades parterna, tillsammans med rättens ordförande,

om att huvudförhandling skall ske första veckan i december månad.

Inte nog med detta. I slutet av denna månad tas en process upp om

cirka 400.000 kronor där Thomas Rudolph och dödsboet efter framlidne

Frans Wallstén är parter".




"Kändisadvokaten Leif Silbersky är ombud för svarandesidan som
krävs på 1,4 miljoner. Inalles är 15 personer på denna sida".


"Fru Sigrid Fjelkner, född Wallstén är med i skaran av
syskon och syskonbarn som tillhör svarandesidan. Hon
mötte upp på måndagen".

Piteå Tidningen den 15 juni 1971.
Foto: PT.Text: Sven Meyer.


Adventskalendern 1971

Mitt allra första minne gällande adventskalendern i TV, härrör från julen 1965. Och jag tror med bestämdhet att Pekka Langer medverkade. Men den bästa genom alla tider är ju naturligtvis "Teskedsgumman" från 1967, med Birgitta "Götapetter" Andersson som gumman, och Carl-Gustaf Lindstedt som hennes något buttre äkta hälft. Teskedsgumman har ju under åren repriserats några gånger, julen 1976 bland annat. I adventskalendern 1971, hette huvudrollsinnehavarna Carl-Gustaf Lindstedt och Claire Wikholm. Den frodige Carl-Gustaf är borta sedan 1992, medan Claire Wikholm fortfarande syns både på vita duken och även i TV-rutan ibland. Claires senaste filminsats, var i "Vi hade i alla fall tur med vädret del 2". Om än kritiken inte var så där direkt nådig, så är fru Wikholm ändå still going strong.


Piteå Tidningen feb. 1971.


Jultidningar 1956



Min bästa vän - nu och för alltid

En tråkig november söndag 2001, hände det som jag nån gång visste kunde hända. Jag kastade min snusdosa. Och sedan dess har jag aldrig nånsin varit i närheten av snus överhuvudtaget. Nu har åtta år förflutit, och jag är fortfarande snus och nikotinfri. Mitt bästa stöd för att övervinna begäret, var en liten vit rektangelformad "karamell" som i vanligt tal kallas för; "Tuggummi!". Så istället för en portionssnus under läppen (jo, jag har ätit vanligt snus också, Röda Lacket) började ett frenetiskt tuggande istället. Och tuggandet har fortsatt genom åren, ja, jag tuggar mig genom dagarna, och jag njuter av det. En snusdosa per dag, under många år, var ett absolut måste. Vilket tär både på ekonomi och hälsa. Idag består min enda last av - ja, just det; tuggummi. Har då livet blivit tråkigare, nej! Snarare tvärtom. När jag som snusare åkte till jobbet, måste alltid dosan vara med. Jag fick nästan panik då jag upptäckte att min kära lilla dosa inte fanns i byxfickan. Sen så orsakade ju snuset en del otrevligheter, bl.a. i form av magproblem. Så ett gott råd till den eller de som har tänkt att en dag göra sig av med sin snus eller cigarettlast; gör det idag, och var så säker, ni överlever, tro mig!


Den 4 november 2001 kastade jag snusdosan, för gott.
Det var då som tuggummit kom in i mitt liv. Enda lasten
jag har numera, är innehållet i denna lilla påse.


Julbord på Strömlida


Strömlida. En gång ett utflyktsmål för hungriga och skidåkande
Pitebor. Tyvärr blev Strömlidastugan lågornas rov i januari 2008.
Allt pga att en person med pyromanistiska böjelser eldade upp
hela rasket.

Annons ur Piteå Tidningen den 23 november 1991.

Dansbandskampen

Grattis Torgny Melins till en finalplats. Men om jag ska vara riktigt ärlig, så vet jag inte om ni förtjänade det? Okej, Melinsgubbarna är som jag förut sagt ett gäng med den där glimten i ögat. Men det räcker liksom inte ända fram. Ibland uppfattar jag deras musikaliska insatser som väldigt röriga. Men.....publiken har alltid rätt? Titanix fortsätter att leverera, och fortsätter helt välförtjänt sin danskampsresa nästa lördag. The Playtones var för mig en ny bekantskap. Men oj, vad jag gillade dem. Vilket ös, vilken spelglädje, och sen ett plus till i kanten, jag gillade den där ståbasen. Varför måste varje band av aktning jämt använda den där elbasen? Visserligen tar kontrabasen mer plats i orkesterbussen, men det ser så himla härligt ut med en kontrabas i bandet. Fram för fler ståbasar alltså! Svänzons gjorde ett helgjutet intryck. Sångaren Jens Pääjärvi (fd pitebo) och frontfigur, fick klart godkänt, de övriga i bandet likaså. Man gjorde också ett skönt arrangemang på Lill-Babs låten, ett extra plus i kanten! Vad gjorde då Candela? Jo, en jättetråkig Edith Piaf version, som förresten en sångerska vid namn Gun Sjöberg låg på Svensktoppen med, jag tror det var i slutet av 1960-talet. Ingen större höjdare alltså!


Grattis till den andra guldstjärnan! Men jag tycker personligen att
Titanix skulle haft den istället.


The Playtones - kvällens stora glada överraskning. Er vill jag se mer
av.


Lugn bara lugn, den andra guldstjärnan kommer nästa helg.


Svänzons - kanske värd ett bättre öde. Men ni visade i alla fall vart
skåpet skulle stå.


Candela levererade en Edith Piaf låt, som vi kunnat vara förutan.
Tråkigt!


Julmat på Furunäset - julen 1975

Centralköket på Furunäset har varit Elisabeths arbetsplats liksom även min. Bettan började i juni 1976, jag kom i augusti. Vi blev båda kvar i 15 år. Elisabeth blev köket troget, medan jag flyttade till vaktmästeriet 1978, där det 1983 även öppnades en transportcentral. Hittade ett klipp från PT där man gjort ett repotage om den aktuella julmaten inför julhelgen 1975. Så varsågod - Furunäsets centralkök anno 1975!

"När ekonomiföreståndarinnan Christina Ejdemo öppnar det väldiga

kylskåpet på Furunäsets sjukhus vattnas det i munnen. Innanför port-

arna väntar julmaten på att förverkas så att säga. Att bli instängd här

vore knappast någon katastrof för en matglad person. Eller vad sägs

om 200 kg lutfisk, 75 kg mager skinka. 50-60 kg revbensspjäll, små

berg av korvar och köttbullar".




"Ann-Kristin Strandberg och Inger Sandberg bereder potatisen. Sill-
sallad blir det förstås och då behövs det ganska många kilo så att det
ska räcka för över 450 personer". (Ann-Kristin avled tyvärr för några
sedan vid endast 45-års ålder).


"Sådana här stora apparater använder kökspersonalen vid sjukhuset.
Margareta Berg och Viveca Gellerstedt arbetar med uppläggning av mat".


"Christina Ejdemo håller upp några av de många julskinkor
som ligger och väntar i det stora kylskåpet".

Piteå Tidningen den 24 december 1975.

 


TV-tablå julafton 1976

Kanske den största TV-händelsen under hela året, var ju julafton. Men det var långt före alla betalkanalers tidevarv. Julen 1976 bjöd bl.a. på Trazan Apansson och Banarne. Kalle Anka hade sin givna plats liksom julkalendern. Teskedsgumman med Birgitta Andersson - första gången sänt 1967 - visades i repris det här året. En annan jultradition var Karl-Bertil Jonssons julafton. En saga av tecknaren Per Åhlin och humoristen mm Tage Danielsson, som också fungerade som berättare. Vidare så sändes Nygammalt med Bosse Larsson, och med det alltid lika närvarande Bröderna Lindqvist från Östersund. Så mellan intaget av julgröt, jultomtar och julklappar, kastades ett och annat öga på dumburken. Julen 1976 firades hos min moster och hennes man i Blåsmark, med hela tjocka släkten närvarande. Jag vet - för allt finns på film. Köpte nämligen min första ljudfilmskamera denna jul. Ja, jag liksom gav den till mig själv i julklapp. Så hela den här julhelgen gick i filmandets tecken. Det händer ibland att vi tar fram och kollar, och det är en konstig känsla att åka tillbaks sådär en 30-33 år bak i tiden.



JULAFTONEN 1976.


Spelplan för ROLF ÅHMANS orkester - dec. 1974

Har roat mig med att titta i mina gamla papper från Rolf Åhmans tiden. På de spelplaner som jag har i min ägo, berättas att vi från och med den 7 december 1974, fram till nyårsafton samma månad, spelade tio gånger. Ungefär samma antal som många turnerande heltidsband också gjorde, fast med vissa undantag. Min gamle vän, basisten Harri Karlsson, spelade en tid i dansbandet  Cedermarks från Sveg. Han berättade att man låg ungefär i snitt med 10-12 spelningar /månad. Cedermarks var ett heltidsband, som på sin tid turnerade landet runt. Här följer ett antal dansannonser, från den 7-31 december 1974.

.......................................................................................




......................................................................


.............................................................................



.......................................................................



.........................................................................



...................................................................................


.................................................................................


Spelade med Lasses i Långträsk juldagen 1974. Lasses var för övrigt
det första band som jag spelade med, 1972/73. Detta foto togs långt
efter att jag hade slutat. Mannen längst ner t.h. är basisten Jan-Olof
Höglund. Janne spelade med oss i Rolf Åhmans 1977-78. Övriga på
bilden är, längst bak t.v. Ulf Sandberg - trummor (skolkompis till mig)
Lars-Erik Wikström - gitarr o sång. T.v. främre raden, Stig Wikström -
dragspel. (Bror till Lars-Erik). Uffe S. blev min ersättare sen jag slutade
sommaren 1973.

..........................................................................



..........................................................................................



......................................................................


Kjell-Bertils foto från 1974/75. Vi turades om att inneha publik-
rekordet på Forum i Luleå, Rolf Åhmans och Kjell-Bertils. Ibland
spelade Kjell-Bertils på Folkets Hus i Luleå, närmaste granne var
Forum, där vi i Rolf Åhmans spelade. Fullsatt på båda ställena!

...................................................................................



...............................................................................




.................................................................................


Nyårsafton 1974.

.........................................................................


ROLF ÅHMANS 1978.

.........................................................................


Så den obligatoriska Nyårshälsningen från orkestern, som vi
varje år satte in i PT.

........................................................................



.......................................................................



............................................................


Roger Lindqvist. Forum i Älvsbyn 1980.

..................................................................


Rolf Åhmans sommaren 2009. Fr.v. Sune Karlsson, Sune Andersson,
Roger Lindqvist och Hasse Eriksson.
Foto: Eivor Andersson.

...............SLUT!................

 

 


Årets julklapp 1958



Vinterlandsskap med sill och potatis!

Ute håller moder natur att måla omgivningen  till ett vinterlandsskap. Och härinne i stugvärmen sitter hustrun och jag och myser i decembermörkret. I fönstret står adventsstaken och sprider sitt milda ljuva sken. Katten Pelle ligger - som vanligt - och sover sin skönhetssömn, medan hans lite äldre syster trippar omkring i rummet, kanske på jakt efter nåt ätbart? Har nyss kommit in, efter en liten tur till ICA-affären i Hortlax. Så, vad blir det då för gott denna lördagskväll, den 5 december? Jo, sill och potatis, och ägg. Föreslog sill och potatis till Bettan igår. Och se, hon nappade på förslaget. Nu ska bara potatisen koka färdigt, och äggen bli ordentligt hårdkokta - gillar inte löskokta ägg - dukningen är redan ordnad, och sen, ja, då tänder vi ett ljus jag och gumman, och sätter oss ner och njuter av "silluslingarna". Efteråt blir det nykokt kaffe med en pepparkaka, och eftersom jag varit väldigt snäll, så ska jag kvällen till ära få hela två pepparkakor.

Artister vi minns från året 1974




Urklipp ur Hänt i Veckan den 19 december 1974.


Calle och Erik

Ja, tänk så fel det kan bli. Min gissning gick inte riktigt hem. Men jag hade ju så gärna sett Tove i final tillsammans med Erik. För mig är alla tre deltagare redan fullvärdiga vinnare. Och jag tror att de alla går en väldigt ljus framtid till mötes. Tove har vad man kallar "DET" och vore jag skivproducent, så skulle hon redan imorgon stå i en skivstudio för att spela in sin första CD. Erik har en "pipa" som heter duga, och jag är väldans imponerad. Calle är definitivt också en vinnarskalle. Och hans "Walking in Memphis" var helt underbar. Allt är öppet - vad som helst kan därmed hända nästkommande fredag. Jag både tror och vet, att dessa tre artister kommer vi att få ser mer utav, var så säkra!


Tre skönsjungande Idoler

Klassen på de tre återstående idolerna, Calle, Erik och Tove, är otroligt hög. Och när jag hörde Erik i Iron Maiden-låten, fick jag ståpäls. Tove, denna otroligt vackra och jätteduktiga sångerska, hon är också en stjärna - för att citera Andreas Carlsson - Calle har även han lyckats, att helg för helg bli bättre och bättre. Men jag tror att i finalen i Globen, kommer Erik och Tove att dela scenen.

Piteå Tidningen - vart tog du vägen?

"Piteå Tidningen din dagliga morgontidning". Jojo, det där med dagliga kan vi väl stryka. Än en gång är tidningen försenad. Och ringer man tidningstjänst meddelas det att tidningen visserligen är kraftigt  försenad - men den kommer att delas ut under dagen. Fredagkväll, klockan är 19.00, och än lyser vår dagliga morgontidning med sin frånvaro. Våra aktuella nyheter löper risk att bli inaktuella nyheter. Så hallå PT! Vart tog min tidning egentligen vägen? Förhoppningsvis hittar jag imorgon min PT i brevlådan - dvs dagens nummer. Och kanhända att jag inte förrän på måndag får läsa lördagens nummer?

Klockan är sju på fredagskvällen - och än syns icke ett spår av

dagens nummer av PT. Så hallå Piteå Tidningen, vart tog du vägen?

 


Vaccination

Nu har vi fått sprutan nästan allihopa (förutom Jannice). Idag läser jag att svininfluensan håller på att sakta men säkert klinga av, åtminstone här i Pitetrakten. Min 81-åriga morsa, har faktiskt inte sprutat sig än. Kanhända att det blir aktuellt för hennes del till veckan. Har inte hunnit med att följa henne till vårdcentralen, det har varit så mycket annat de senaste veckorna. Elisabeth är immun, i och med sin fyra veckor långa sjukhusvistelse pga svininfluensa. Andreas, Jennie och Norah har alla fått varsin vaccinspruta. Norah fick en igår, men måste ha en dos till på några veckor. Robert och Daniel har också sprutat sig. Danne fick lite biverkningar idag, men inte mer än att han kunde gå till jobbet. Även Jennie kände av vaccinationen, hon var hemma från jobbet i två dagar. Själv så fick jag sprutan i början av november. Kändes bäst så, med tanke på Elisabeths insjuknande. Ska bli skönt när "svininfluensavågen" äntligen drar bort - när den nu behagar göra det förstås.

Max dop

Så var det dags för ytterligare ett dop. Söndagen den 17 januari 2010 döps Max i Hortlax kyrka. Sen blir det fika i Malmgården.


MAX JOHN HEDMAN. Den 17 januari äger Max dop rum i Hortlax

kyrka.

 


Tack och farväl TONIX!

Ett av Sveriges mest meriterade dansband, Tonix, har meddelat via sin hemsida att man lägger instrumenten på hyllan. Tonix har alltsedan 1967 funnits ute på de svenska dansbanorna. Sista spelningen blir i Kalmar den 6 mars 2010. Så tack och farväl då, Tonix, ha det så gott där hemma i mysfåtöljen, hoppas inte att abstinensen blir er övermäktig.


TONIX. fr. v. Matz Ålund, Bosse Thyrén, Allan Jacobsson, 

Magnus Håkansson och Gunnar Berlevik.

 


Per och Mia

Ett försenat grattis till våra grannar Per och Mia Johansson, som besökte prästen i september 2009. Grattis alltså till bröllopet!


Infört i PT den 30 oktober 2009.


Spanarna på Hill Street

Den bästa polisserie som någonsin gjorts - tycker jag i alla fall - "Spanarna på Hill Street" eller i original; "Hill Street Blues". TV-serien om dessa storstadspoliser, sändes 1981-1987. Eftersom kanalen TV 4 Guld börjat sända den i repris, så finns det i alla fall en trogen tittare - jag.


"Hill Street Blues" eller på svenska; "Spanarna på Hill Street".
Gick i svensk television 1981-1987. En av de bästa polisserier
som gjorts, enligt min bedömning.


Böcker om ELVIS

När jag nu likaså är inne på temat böcker, så passar det kanske med att presentera ett par skrifter om Elvis. I bokhyllan härhemma finns några sådana exempel. Även om jag inte visar dem alla. Här kommer i alla fall några stycken.


Faktabok med många fina bilder, hämtade ur Elvis karriär.

Fd hustrun, Priscilla, berättar här om livet med Elvis.


Bok med över 400 bilder på Elvis.


Foto hämtat ur ovanstående bok.


För den filmintresserade

Är man road av film, så ska man absolut inhandla boken "1001 filmer du måste se innan du dör". Där kan man verkligen få sitt lystmäte, och kanhända också ett eller annat bra tips på filmer som du kanske har missat. I boken presenteras 1001 filmer gjorda mellan 1902 fram till 2004. En enorm räckvidd med andra ord. Köp den - läs den!


Bokens omslagssida pryds av Marlon Brando, som maffiabossen
Vito Corleone, i filmen "Gudfadern" inspelad 1972.


Den blå Volvon

Den blå Volvo som inatt varit inlagd i sonens garage, verkar betydligt piggare. Efter en åktur så bedömde jourhavande bildoktor att den skulle försöksutskrivas. Det är i nuläget för tidigt att säga om ev återfall. Diagnosen visar på strömbortfall, vad detta egentligen betyder, ja, om det tvistar de lärde. Som det ser ut för tillfället, så kommer den blå Volvon att kunna tillbringa julen hemma hos de nära och kära. Dvs hemma på grusgången hos R. Lindqvist. Om nåt oförutsett skulle inträffa, kommer en ny kommuniké att presenteras. Tack!

Jourhavande bildoktorn Bosse.


Studebaker Silver Hawk 1957


Norra Västerbotten den 13 augusti 1957.

Det gamla Piteå

Det gamla Piteå som det en gång tog sig ut. En nära på exotisk upplevelse, med sina kullerstensbelagda gator, små trånga pittoreska gränder, och till en tid i vår stad som vi idag endast kan återuppleva genom ett besök  på stadens museum.


Bussparkeringen på nuvarande Sundsgatan. Året 1951.
Foto: Rune Höglund.


Uddmansgatan 7. året 1951. Foto: Rune Höglund.


Malmgatan på Norrmalm fotograferat från öster, året 1951.
Foto: Rune Höglund.


Logen Långträsk - en oas för dansare

Logen Långträsk en gång en härlig oas för dansare från hela Norr och Västerbotten. Hade förmånen att spela där i rätt många år. Fick nöjet att träffa många av de riksbekanta dansbanden, bl.a. Sten & Stanley, Yngve Forssélls, Cool Candys, Max Fenders, Sven-Erics, Chinox, Baracudaz, Vikingarna, CEGES, Tonix, Jan Öjlers, Streaplers m.fl. Och alla var dom hur trevliga som helst. Till sitt yttre så såg inte lokaliteterna så där värst imponerande ut. Men när man väl kom in, ja, då hände det saker. En skön stämmning omgav dessa danser i logen. Och det var ett sant nöje att få vara där. Vilket jag tror de flesta musikanter och danspublik instämmer i.

Dansannonser från 1973






Max och den blå Volvon

Idag har Max varit hos sin farmor och farfar. I några timmar fick vi "rå om honom". Det syns att han blivit större, för allra första gången var han nästan hur liten som helst, men nu har han vuxit så pass att han börjat registrera allt vad som händer runt omkring. Visserligen spydde Max ner sin farfars tröja, vilket jag skall påminna honom om den dagen han blivit tonåring. Roligt att ha honom här i alla fall, tyckte både jag och Bettan.

Den blå Volvon har visat tecken på tillfrisknande. Inatt sover han över hos Robban i hans varma garage. Och jag tycktes se att han log (volvon) när jag lämnade honom. Jodå, volvobilar kan faktiskt le ibland, speciellt 850-serien. Så imorgon kanske han skrivs ut från sonens garage. Frisk och nyter?

"Winter - bensin"


Norra Västerbotten den 27 oktober 1961.

Amerika Linien 1954




Hjälp - min Volvo har blivit sjuk!

Tisdagförmiddag. Jag spejar ut över gårdsplan från mitt köksfönster, och ser till min förskräckelse hur snön ligger därute i rikliga mängder. -"Du måste åka och handla!", säger hustrun plötsligt. -"Jomenvisst!" säger jag, men tänker i mitt stilla sinne att jag måste först ta itu med den där "vita skräcken", (snön). När jag så anslutit mororvärmarkabeln till min blå 850, så börjar jag att frenetiskt sopa undan den snö som varje år vid den här tidpunkten gör mig halvt vansinnig. Efter ca 40 minuter, tar jag min inköpslista och plånbok och vinkar glatt till hustrun som författat denna lista, på de saker som-är-bra-att-ha-härhemma. Sätter mig i bilen.....och det är då det händer. D.v.s. egentligen är det ingenting som händer. Det är det som är det stora problemet. Min kära blå Volvo 850, som jag alltsedan den där vårdagen 2003, behandlat som en kär omhuldad familjemedlem, vägrar på det bestämdaste att starta. Jag stiger ur, tar min inköpslista, drar ner min toppluva ännu mer än vanligt, och stegar med bestämda steg in till hustrun. -"Det blir ingen handling" säger jag lite besviket. -"Vadå!" frågar min hustru. -"Den startar inte!" replikerar jag snabbt. I besvikelsen som följer, efter att min alltid så trogne vän och kompanjon svikit mig så hårt och brutalt, sätter jag mig vid köksbordet och dricker mig en stor kopp svart kaffe. Ja, det är kanske det allra bästa sättet att svälja förtreten, istället för att gå loss på inventarierna. Dagen går, och min blå Volvo står därute och fryser fortfarande. Till sist ringer jag Robert, min son. -Imorgon farsan, ska jag titta på bilen". Det känns tryggt att höra, och i samma stund som jag hör hans lugnande ord, är det som om en stor sten ramlat från mitt bröst. För är det nåt som jag inte tycker om, så är det krånglande fordon. Tur att det finns tre söner i familjen, tur att de hjälper sin stackars pappa när hans 850 inte behagar starta. Imorgon ska jag åter få köra min Volvo, imorgon ska jag få ta min hustrus inköpslista och åka för att handla. För imorgon.....är ju en annan dag!


Nostalgidans våren 2010 i Piteå

Dansbanden anfaller! Ja, det låter som en sån där kalkonfilm inspelad nån gång på 50-talet, men så är icke fallet. I Dansbandskampens farvatten vill ju vi pitebor inte vara sämre. Så därför kommer det att under mars månad 2010, att bjudas på "Dansbandskramp" i form av fyra numera "hädangångna" band från det svunna 70-talet. Under nostalgiaftonen kommer danspubliken att återigen få stifta bekantskap med; Lennes med Bitte, Kjell-Bertils, Focus 5 och Anders-Jans. Alla har det gemensamma, att man under många långa år roat den norrländska danspubliken. Så möt gärna upp för att svänga era lurviga till det där kära gamla låtarna från förr. Plats; Nolia City Konferens, f.d. Folkets Hus i Piteå, adress; Olof Palmes gata. Väl mött!



.......................................



.............................................



........................................................



........................................................



Kaffepaus!

Bloggaren Lindqvist har just nu tagit sig en välbehövlig kaffepaus med sin hustru. Meddelas endast på detta sätt!
Återkommer.........../MVH Linkan.


Alexander - Umeå

Ett litet collage om dansbandet Alexander från Umeå. Bandet startades 1972 och hade under sina aktiva år en stor och trogen danspublik. Bandets kapellmästare, P-O Johansson, hade ett förflutet som musiker i ett annat populärt band från Västerbotten, nämligen Yngve Forssélls orkester från Skellefteå. Trummisen Rolf "Roffa" Lind var en annan välkänd personlighet, han hade tidigare medverkat som trumslagare i Columbus-kvartetten, med den välkänt skicklige Eskil Columbus bakom dragspelet. Liksom P-O Johansson, är Rolf Lind kanske mest känd för sitt jazzmusicerande i olika orkesterkonstellationer. Både P-O och Roffa ingick i Café Umeås husband för en del år sedan. Gitarristen och sångaren Mikael Sävenstedt, medverkade också en tid  i Umeåbandet Max Fenders. Sävenstedts särpräglade röst och tillika egna kompositioner, profilierade bandet. Till detta kan också tilläggas att alla orkestermedlemmarna var duktiga sångare och instrumentalister. Basisten Magnus Bergner figurerar idag som musikant i jazzsammanhang. Som avslutningsvis kan jag konstatera, att Alexander tillhörde jämte Max Fenders och Yngve Forssélls, de mest populära norrlandsbanden under 1970-talet. Och det vill inte säga litet.


Piteå Tidningen den 9 september 1972.

1973.

 


Piteå Tidningen den 16 december 1972.





Alexander i en lite senare upplaga. Längst till vänster syns pitebon
Håkan Norberg, som jag senare kom att spela med i dansbandet
OPUS.


Trio me´Bumba


"Trio med Bumba är på många sätt en annorlunda popgrupp. Trion
är för det första en kvartett. Kommer ni ihåg att grabbarna i början
på 60-talet turnerade tillsammans med Beatles i de svenska folkpark-
erna? Eller att man spelade med i samma musical - Amors hörna -
som då för tiden radioutestängde Olle Björklund? En annan överrask-
ning är att grabbarna nyligen firat tioårsjubileum, något högst märkligt
i denna ombytliga bransch. Kanske är inte Trio med Bumba accepterade
i alla popkretsar. Men det är grabbar med stil, både i sitt spel och till
uppträdandet. Och definitivt kul annorlunda".

Norra Västerbotten den 29 juli 1967.

.....................................................


Piteå Tidningen den 9 februari 1971.

Dans i afton till Yngve Forssélls orkester!

Norra Västerbotten den 24 december 1957.

 


RSS 2.0