Beppe Wolgers död 1986



Beppe Wolgers är död. Han avled på onsdagskvällen på Östersunds lasarett efter en tids sjukdom. Han blev 57 år. Beppe Wolgers hann med många saker under sitt liv. Han lämnade skolan vid 16-års ålder och gick till sjöss. Återkommen till Sverige gick han i Otte Skölds målarskola tills professorn en dag förklarade att han tyckte "Wolgers skall bli boxare".
Han slutade målarskolan och åkte till USA där han gick i en kväkarskola ett år. Samtidigt skrev han dikter. Åter hemkommen till Sverige gick han fyra dagar i handelsskola innan han via Poppius journalistskola kom in på att skriva dagsvers och kåserier.
Året 1953 debuterade Beppe Wolgers som poet med diktsamlingen "Det sjunger i skon". Han gav ut flera diktsamlingar och skrev teaterpjäs och visor. "Okända djur" och "Sakta vi går genom stan" är ett par av de mest kända vistexterna. Med åren blev han en folkkär underhållningsartist. Han medverkade i många TV-program. Hans godnattstunder med dockorna Hungran, Busan, Kraman, Gäspan och Sigrid som hörde till de mest uppskattade programmen sändes nyligen i repris.

Men när han framträdde som ett av de riksbekanta skäggen var inte alla tittare loka positiva. Det blev folkstorm mot TV. År 1967 fick Beppe Wolgers Taube-stipendiet. I juryns motivering talades bl a omatt han "förnyat den svenska kabaré-visan och schlagern". På senare år ägnade han sig åt att skriva dikter och måla, men hann också skriva "Mina memoarer del II. Del III kom redan 1972. Målandet ägnade han sig bl a i en bagarstuga i jämtländska Öhn där han köpte en gård för många år sedan.
---------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 7 augusti 1986.
Bild: www.sr.se


På en resa i Jämtland sommaren 2004 gjorde jag och Elisabeth ett
besök på Beppe-Museet på Öhn. Där fick jag möjlighet att få en prat-
stund med Beppes dotter Camilla. Det hela utmynnade i en artikel i
Piteå Tidningen som publicerades den 1 augusti 2007.


Bombhot i Piteå...


Polisen var beredd med katastrofvagn och allt. Fastigheten utrymdes
innan 12-slaget.


På tisdagsförmiddagen bombhotades Kem-Tvätten vid Hamngatan i Piteå. En mansperson ringde till firman och talade om att vid 12-slaget smäller det. En bomb var placerad någonstans inom fastigheten. Polis larmades och spärrade av området. Personalen och även de som bor i en lägenhet i fastighetens övre våning fick utrymma fastigheten.
Polisen genomsökte alla lokaler man hittade ingenting. Man tog dit katastrofvagnen och spärrade av gatorna för all eventualiteters skull. Någon explosion blev det inte och vid 12.30-tiden kunde personalen återvända till sitt arbete. Bombhotet var tydligen en ren ploj men nog så allvarsamt ändå. Bombhot har tidigare drabbat Domus och Strömbackaskolan. Även dessa gånger var det en mansperson som ringde. Om de tre larmen kommer från samma person vet man inte. Inte i något fall har polisen lyckats få tag i bombhotaren.
-----------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 17 december 1975.

Piteås nya centrumområde ( ZON ) - 1975



HUVUDENTREPRENÖR: Strömbygg, Piteå.
MÅLNINGSARBETEN: Uno Lundströms AB, Piteå.
EL-INSTALLATIONER: EL-Tjänst, Piteå.
PLANJA FASADPLÅT: Norrlands Handelsjärn, Luleå.
GLASARBETEN: Karlssons Glasmästeri AB, Piteå.
BYGGMATERIAL: Byggma - Nordsvenska AB, Piteå.
SOPSÄCKSVÄXLARE: Br. Anderssons Mekaniska Verkstad AB, Piteå.
JÄRNVAROR: Wallsténs, Piteå.
SMIDESARBETEN: AB Byggnadssvets, Piteå.
TRAPPOR M.M.: Peruzzaros Konstgjuteri AB, Gammelstad.
BYGGMATERIAL: Beijer, Piteå.
VÄGMATERIAL: Grus & Makadam, Piteå.
TRANSPORTER: LBC, Piteå.
LEKPARKSUTRUSTNING: Norrlands Trälek AB, Piteå.
BESLAG M.M.: Wiwall AB, Sundsvall.
VIRKE: Piteå Såg & Hyvleri AB, Piteå.
---------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 18 november 1975.

Bosses - dansband från Skellefteå


BOSSES med hemadress Skellefteå förgyllde våra dansbanor
under 1970- och 80-talet. Två LP hann man med under dans-
bandskarriären. Från den första i ordningen - Skänk en ros -
är den här bilden tagen. Fr. v. Ralf Sundberg, Kjell Nästén,
Nisse Lundqvist, Ulf Åström, Bosse Bergström och Gullmar Wik-
ström. Som kuriosa kan nämnas att jag en gång under 80-tal-
ets mitt blev tillfrågad om att vikariera i bandet vid ett gig i
Ånäset. Tyvärr kunde jag inte pga tidsbrist. Basisten Kjell Näs-
tén hade egen inspelningsstudio i Skellefteå. Den besökte jag
tillsammans med Rolf Åhmans 1981. Har även trummat åt sång-
aren Kjell Andersson i samma studio även det under 80-talet.


BOSSES med sin orkesterbuss vid grindarna till Skellefteå
Folkets Park 1977.

Sven Theodor Palme


Fyra gravallvarliga herrar i tidskriften Hvar 8 Dag daterat den 6 mars 1904.
Av dessa är det speciellt en som tilldrar sig mitt intresse.....


Sven Theodor Palme (1854-1934). Direktör i försäkringsbolaget
Thule. Palme var även liberal politiker och riksdagsledamot. Sven
Palme var farfar till statsminister Olof Palme (1927-1986). Olof Palmes
far, Gunnar (1886-1934) blev även han chef för Thule. Gunnar Palme
avled av astma 1934 48 år gammal.
---------------------------------------------------------------
Hvar 8 Dag den 6 mars 1904.

Historien om EINAR SVENSSON - Cool Candys grundare Del. 1

I Thore Eylis orkester från Lidköpng spelade Einar Svensson trummor. När Thore så småningom flyttade till Ludvika i Dalarna, så avvecklades bandet. Istället så föddes COOL CANDYS, vars originaluppsättning såg ut på följande sätt: Gunnar Wahlgren, Einar Svensson, Karl-Arne Andersson, Sixten Svensson, Rune Jörhall och Sigge Hjelte. Det officiella datumet för bandets födelse sägs vara 1951. Men enligt andra källor så föddes Cools redan i december 1950. Året 1953 ringer gitarristen och bandmedlemmen Sixten Svensson till Eskilstunasonen Göte Johansson. Göte hade redan 1946 tillsammans med sin familj flyttat sina bopålar till Lidköping. Nu ville alltså ett gäng musikanter träffa honom i Folkets Hus källare där några killar "ville prata med honom".

Talesmannen Einar Svensson, berättade att basisten Sigge Hjelte avlidit, och att Göte kanske ville börja i orkestern....? Göte Johansson tackade ja, och blev Cools nya kontrabasist. Vad orkesternamnet beträffar så var medlemmarna lite osäkra. Eftersom bandet var starkt influerade av den "coola stilen" med musiker som Charlie Parker mfl så bestämde man namnet till "COOL CANDYS - KALLA KARAMELLER".


THORE EYLIS ORKESTER - det var där Einar Svensson spelade på
sina trummor. När Thore så småningom flyttade till Ludvika avveck-
lades bandet. Då såg en ny orkester istället dagens ljus: Cool Candys.
Thore Eylis ses som tredje man fr.v. i bakre raden.

I Lidköping fanns en musikaffär vid namn "Musik-Eylis". Innehavaren var Sven Eylis pappa till Thore Eylis. Där beställde saxofonisten Gunnar Wahlgren en splitterny kontarbas från Bjärton. Kontarbasen var ämnad åt nye medlemmen Göte Johansson som berättar följande: "När jag hämtade basen, som kom med ilgods, sa min mor att hon aldrig sett mig så lycklig som då". Nu fortsatte en intensiv träning. Premiären med Cool Candys skulle gå av stapeln i Tyskatorp, Jungskola. Göte fortsätter: "Efter två timmars spelande var mina högerfingrar som spruckna fläskkorvar. Einar tittade på mig och sa - Bry dig inte, titta på noterna!"


COOL CANDYS ORIGINAL-UPPSÄTTNING 1951: Fr. v. Sigge Hjelte,
Einar Svensson, Sixten Svensson, Gunnar Wahlgren, Karl-Arne Anders-
son och Rune Johansson (Jörhall).


GÖTE JOHANSSON f. 1934 i Eskilstuna, flyttade 1946 till Lidköping.
Han blev medlem i Cool Candys 1953-1967. Göte spelade bas och
sjöng i den populära orkestern.
---------------------------------------------------------
Fortsättning följer.....







Familjen von Trapp återförenade

Den har kallats världens största musikalsuccé - någonsin! "Sound of Music" skrevs 1959 av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein. Den filmatiserades 1965. I rollerna fanns Christofer Plummer och Julie Andrews, samt även de sju barnen Trapp. I Oprah Winfreys TV-show återförenades den stora familjen för ett tag sedan. Efter 45 år. Alla inblandade var med. Även Georg von Trapp, dvs skådespelaren Christofer Plummer och guvernanten Maria, spelad av Julie Andrews. Personligen är jag ingen större älskare av musikaler, men jag har ändå sett den här klassikern flera gånger. Speciellt minns jag Julie Andrews berömda sång: "The Hills Are Alive". Om man framförde nämnda melodi i TV-showen ja, om detta förtäljer inte historien.


Familjen von Trapp i Sound Of Music - 1965. I regi av Richard
Wise.


Familjen von Trapp 2010. Efter 45 år förenades de medverk-
ande i Oprah Winfreys TV-show häromsistens.
-------------------------------------------------------
Bilder: www.aftonbladet.se


Jan Malmsjö & Carl-Gustaf Lindstedt - Intiman 1966


OMAKA PAR på Intiman. Jan Malmsjö och Carl-Gustaf Lind-
stedt.

Specialist på komisk spänning och scenisk konflikt är författaren Neil Simon, senast bevisat i långkörarsuccén "Barfota i parken". Till hösten kommer hans nya stora komedisuccé upp på repertoaren: "Omaka par" som blir Intima Teaterns i Stockholm första program i Sandrew regim.

Jan Malmsjö - åter på scen !
När "Omaka par" får sin premiär i september är det 17 månader sedan Jan Malmsjö senast stod på en scen i Stockholm: det var på Scala i "Söndag i New York" mot Christina Schollin. Närmast dessförinnan hade han nio månaders sabbatsår i sin tur föregånget av nio månaders storsuccé som Lilleman i "Stoppa Världen - jag vill stiga av". Den andra delen av det omaka paret spelas av Carl-Gustaf Lindstedt som härmed för första gången lämnar den mera burleska farsen för att spela renodlad komedi.

Ett omaka äktenskap
Vad handlar då "Omaka par" om ? Neil Simon har själv gett följande sammanfattning av innehållet: Två män, den ene skild, den andre under hemskillnad (ingen av dem är på det klara med varför deras äktenskap gick i kras) flyttar ihop för att leva billigare men upptäcker snart att de fortfarande har samma problem och konflikter som de hade i sina äktenskap. Jan Malmsjö spelar pedanten Felix, tidningsreporter, som just gått ifrån sin hustru. Carl-Gustaf Lindstedt är slarvern Oscar, sportjournalist och skild sedan en längre tid.
Pjäsen bygger på deras ömsesidiga svårigheter att acceptera den andres små egenheter, vilket i sin tur ju är det primära i såväl äktenskapets som sammanboendets svåra konst.

Spirituell författare
Neil Simon som i hemlandet är ansedd som en mycket spirituell komediförfattare, en mästare i upprepningens förväntansfulla komik, plockar hem omkring 100.000 kronor i veckan enbart i royalties på sina tre succéer just nu: "Barfota i parken", "Omaka par" och "Sweet charity", hans första musical. Efter att ha hört ett kortfattat synopsis till Simons senaste succé, "Omaka par", betalade Paramount på stubben 875.000 kronor för filmrätten (Paramount har tidigare förvärvat rätten till filmatiseringen av "Barfota i parken").

Konfliktens komik
"Varje scen jag skriver måste innehålla en konflikt för att få sin rätta komiska poäng, en igenkännandets komik", säger Neil Simon, "Omaka par" börjar med ett pokerspel...
De pokerspelande vännerna spelas av Curt Masreliez, Nils Eklund, Gunnar Nielsen och Sten Ardenstam. Två kvinnliga roller, ett par engelska systrar som bor grannar med Felix och Oscar, spelas av Lena Brundin (för första gången på en Stockholmsscen) och Helena Reuterblad (som i sommar spelar den kvinnliga huvudrollen i Sveriges första erotiska fars "Kärlek 1.1000")
Jan Malmsjö, Curt Masreliez, Nils Eklund och Lena Brundin tillhör Sandrews fasta ensemble. Torsten Ehrenmark vitsig radiokåsör har översatt "The Odd Couple" och Stig Ossian Ericson sätter snurr på det omaka paret som fått sina kläder av Gertie Lindgren och sin miljö av Jan Boleslaw.
---------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 25 juli 1966.

SVEN TUMBA - Röda Kvarn i Piteå 1966


Piteå Tidningen den 4 augusti 1966.

Willez - ingen höjdare....!

Det blev en kväll blandat av hockey och Dansbandskamp. I matchen Brynäs - Luleå  (4-2) så räckte norrlänningarna inte ända fram. Tyvärr ! Likaså med Willez i Dansbandskampen. Trots detta så gick man vidare till nästa omgång. Tyvärr ! Willez svagaste punkt är definitivt deras sångare tjugoårige Linus Troedsson. Frontmannen i ett band, är ansiktet utåt. Se bara på alla andra band där sångaren - som fungerar som frontfigur - "är något av själva orkestern". "Frontaren" kan vara skillnaden mellan succé och fiasko. Även om medmusikanterna är hur skickliga som helst. Frontaren är bandets varumärke. Se bara på dessa klassiska exempel: Vikingarna ( Christer Sjögren ), Wizex ( Kikki D. Lena P. ), Lasse Stefanz ( Olle Jönsson ), Cool Candys ( Sven-Eric Gissbol ), Sven-Ingvars ( Sven-Erik Magnusson ), Thorleifs ( Thorleif Torstensson ), Flamingo ( Hasse Carlsson ) m.fl. I Willez fall så "äger" inte sångaren Linus Troedsson dessa av mig uppräknade egenskaper. Röstresurserna som är så ofantligt viktig i det här sammanhanget finns inte i där det ska i Troedssons fall. Trots att han tycker det själv. Hans stämma är i mina dansbandsöron både kall och hård. Inte alls bra förutsättningar i en tävling som denna. Tyvärr !


WILLEZ - definitivt ingen höjdare!
----------------------------------------------------

Lördag

Idag har snöflingorna stilla dansat ner från himlen. Alldeles innan jag kom hem för en stund sedan började det så smått att övergå i regn. Med regnet kommer även blixthalka. Sonen, som var på väg hem från jobbet, ringde och berättade att en bilolycka med tre bilar inblandade inträffat på vägen till Bergsviken. Orsaken kan jag inte uttala mig om, men det gäller att ta det extra försiktigt i detta väder. Dagen har varit lugn och angenäm. Ja, jag har som tidigare nämnts  hunnit med en tur upp till godisträdets allra högsta topp. Men jag kom lyckligt ner på marken i alla fall. Ingen trädklättring efter mörkrets inbrott har vi bestämt. Hur godissugen man än kan bli.
Ha en trevlig helg !


Två ljus lyser denna lördag på min fars grav. Min syster gjorde ett
besök igår - idag var det min tur....


På hemvägen sågs dessa två vinterfrusna hästar stå i sin hage. Klädda
i bästa "gå-bort-stassen".


"Allra högst upp på godisträdet...."

Hemma hos Norahs farmor och farfar växer ett stort godisträd. Det har stått där sedan urminnes tider. Och varje fredag och lördag skjuter det ut nya små skott av chokladpraliner, sega gubbar, Ahlgrens bilar samt hela Marabous sortiment av de ljuvligaste sorter. I dag gjorde vi ett besök hos Norah och hennes mamma Jennie. Det syntes på två kilometers avstånd att Norah var rejält godissugen. När vi skulle gå hem så lovade vi henne att vi skulle skörda litegrann av de karameller som växt ut sedan igårkväll.
- Farfar och farmor ! Glöm nu inte att plocka det där "godaste" som sitter allra högst upp i godisträdet, sa Norah innan vi stängde dörren.
Sagt och gjort. När vi kom hem gick jag för att hämta min längsta stege. Och iklädd  Foppa-tofflor, vinterjacka och en varm toppluva, påbörjade jag klättringen mot toppen. Jo, jag glömde säga att jag hade en 10-liters hink dinglande på ena armen.

Nere på marken stod farmor Bettan och höll ett krampaktigt grepp om stegens fot. För tänk om jag skulle dratta på ändan med 10-kilos godis i min rostfria hink? Det skulle allt sett bra konstigt ut?
Nu förlöpte godis-äventyret till det allra bästa. Exakt en timme efter Norahs godisbeställning, så levererades ett stycken godishink på farstutrappan. Och kan ni giss vem som blev glad? Jo, naturligtvis Norah. Som ersättning för mysgodiset, fick jag en varm kram och en puss. Norahs pussar är värda mer än 334 kvilijoner dollar (och 75 öre)!
Så jag blev med andra ord rikligt belönad. Vad beträffar godisträdet, så har det skjutit ut ett par nya godisskott alldeles för en stund sedan. Så nu blir det en tur uppför stegen igen, jag och mina Foppa-tofflor. Ha det så gott!

/Godisträdsinnehavareavförstagradeninomhortlaxsockenochbyaföreninganno2010/
R. Lindqvist.

Farmor och farfars godisträd!

-------------------------------------------------------
Godisträdsbild: www.3.bp.blogspot.com



Minnesbilder av en storasyster....

I ett förvaringsutrymme hemma hos oss står en samling av gamla videokassetter. Vi har de senaste dagarna roat oss med att titta på dem. Idag när vi laddade videon med en kassett från 1991, dök min far plötsligt upp. I sitt knä satt en liten vacker tjej, Camilla, vars mamma var min syster. Min syster Vanja mötte jag samma år (1991). Jag visste att hon fanns i samma stad och en dag åkte jag förbi  och ringde på hennes dörr. Visst blev hon lite överrumplad, men samtidigt väldigt, väldigt glad. Glada blev alla de andra också. Min pappa visste nästan inte till sig av glädje när den dagen kom och vi alla skulle träffas hemma hos Elisabeth och mig. Samtidigt som jag fick en storasyster till, så fick min far plötsligt tre nya barnbarn. Men glädjen blev tyvärr kortvarig. Den 24 mars 1995 tidigt en fredagsmorgon, ringer Vanjas man Ingmar, och berättar att Vanja avlidit i sin säng under natten. Pappa tog det väldigt hårt. Att återknyta en relation med sin fullvuxna dotter efter 45-år, för att sedan abrupt mista den, var nästintill mer än vad han bemästrade. Men vi fick i alla fall lära känna henne och hennes härliga familj i fyra år. Och dessa fyra år, levde min pappa väldigt länge på.


Det allra första mötet mellan en morfar och hans barnbarn.


Min storasyster Vanja, vars dörr jag knackade på en vårdag 1991. En
syster som jag bara hann känna i fyra ynka år. Vanja avled plötsligt
i sitt hem. Hon blev 49 år gammal.

Fredag

Vintern kryper allt närmare. SVT:s meteorolog lovade snöbyar under helgen. Ett bevis på att den kallaste av årstider är i antågande. P.g.a. detta så investerade jag i en varm vinterjacka häromdagen. För jag vet inget värre än att frysa. Värme går bra, nästan hur mycket som helst, men när det kommer till kyla då vill jag helst inte vara med. Men jag är ändå glad att jag bor där jag bor. Det finns så mycket positivt med det här landet. Så egentligen borde jag knipa käft....!
Ha en bra dag !

Genombrott för CORNELIS VREESWIJK - 1969


CORNELIS VREESWIJK fick sitt genombrott som scenartist med rollen
som mjölkbudet Teyve i Malmö Stadsteaters uppsättning av "Spelman
på taket". På bilden ses den runde och glade sångaren i ett av sina må-
nga solopartier.

Musicalen "Spelman på taket" som gick på Malmö Stadsteater våren 1969 med premiär mellan jul och nyår 1968, blev ett personligt genombrott för sångaren Cornelis Vreeswijk. Det var hans första musicalroll och alltså första gången han stod på en teaterscen. Kritiken var väl lite kylig på en del håll, men Vreeswijk vann publikens hjärtan och musicalen blev en präktig långkörare. Stor och fet och fryntlig gjorde han mjölkbudet Teyves roll och agerade bra på det hela taget. Musicalen stod på repertoaren hela våren och omkring 60 föreställningar genomfördes. Stycket sågs av omkring 60.000 personer. Motspelare till Vreeswijk i "Spelman på taket" var Agneta Prytz, som gjorde Teyves hustru Golde och Birgitta Smiding, som spelade dottern Hodel.


Agneta Prytz gjorde rollen som Teyves hustru Golde i "Spelman på
taket".


Eartha Kitt i Sverige sommaren 1968


Eartha "Ärtan" Kitt gjorde Sverige under juli månad. Hon kom
till oss från Danmark och avverkade en mängd framträdande
inför förtjusta publikskaror. Eartha Kitt, som tidigare gjort sig
känd som energisk motståndare till president Johnsons politik,
och som därför ställde till med rena skandalen vid ett party hos
mrs Johnson, har fått många beundrare i Sverige för sin effek-
tivt ärtiga sångstil.

Mrs Kitt var nöjd med den svenska publiken, men lite ledsen
över att de svenska journalisterna missuppfattat henne. Hon hade
uttryckt åsikter om svenska män och blivit feltolkad.
 - Jag tycker, sa mrs Kitt, att de svenska journalisterna skulle lära
sig att bättre behärska det engelska språket!

SAAB-modeller anno 1968


Saab har verkligen haft en lyckosam försäljning sedan man introduce-
rade V4-motorn i 96-modellen. Från att 1966 ha sålt 14.650 vagnar,
fördelade på 6.309 V4 och 8.341 tvåtaktare, blev 1967 års resultat
18.395. Och den trenden fortsatte under 1968. Volvo 144 och Saab
toppade statistiken i mars 1968. På bilden ses Saab 99, som introduce-
rades hösten 1968. Den har en fyrcylindrig Triumph-motor som utveck-
lar 87 hk SAE. Vagnen anses vara mycket säkerhetsvänlig. Pris: ca
18.000 på gatan.


Storsäljaren Saab Sedan V4. Den har en Ford-motor av V4-typ.
Kostar ca 14.300 på gatan.
-------------------------------------------------------------------------------

Berth Idoffs / Kvarnbypojkarna


En klassiker bland de idolbilder som dansbanden slängde ut på
scenkanten inför kvällens spelning. En klassiker så tillvida att motivet
var - som i detta fall - fem uppklädda killar med orkesterbussen i bak-
grunden. Det var inte bara Berth Idoffs från Bromölla som gjorde så....


....det här klassiska motivet använde sig även Kvarnbypojkarna av.
Kvarnbypojkarna från byn Kvarnbyn i Burträsk, hade precis det som
ett vanligt dansband skulle ha under det danstokiga 1970-talet. Hockey-
frilla, fräcka scenkläder, trumpodium, orkesterbuss med bandnamnet
på bussens sidor, affischer, idolkort, häftig ljud- och ljusutrustning m.m.

Drottning Elizabeth, morfar och jag

Häromdagen var jag och flera till inbjudna på min morfars födelsedagskalas. Det firades till långt in på natten. P.g.a. detta så övernattade flera av gästerna i morfars lilla etta på Hortlaxvägen (hur dom nu kunde få plats?). När jag lite yrvaket tittade mig omkring på morgonen, så uppenbarade sig en stilig och parant äldre dam. Hon gick fram till den blå kökssoffan där morfar låg. Med ett stort brett leende sträckte hon fram sin hand (med vita dyrbara handskar) tog min morfars hand och tackade för att hon fått närvara på festen. Då tittade morfar upp, och sa på sitt allra bredaste pitemål: "Wosch båo dö då?" (Vars bor du då?). Den stiliga damen sa: "På vägen mellan Svensbyn och Lillpite!". Inte förrän hon hade gått så föll alla pusselbitarna på plats. Den stiliga artiga äldre damen var ingen mindre än Englands drottning Elizabeth. När jag påtalade det för morfar så sa han utan att vara speciellt märkbart imponerad: "Ja, no kan hon vara bra för hä!". (Ja, nog hon vara bra ändå!).

När jag lite senare skulle åka, så fann jag morfar sitta i sitt minimala kök med en rostfri hink över sitt huvud. Jag frågade naturligtvis vad han gjorde. Innifrån hinken hördes hans välbekanta stämma: "I djär förtjörd!" (Jag är förkyld!). Och i samma stund ryckte han bort hinken och nös ett högljutt ATJOOOO.....!

(Allt som berättats, är en dröm som jag hade häromnatten. Drömmar brukar försvinna vad det lider. Men denna var så pass fantastisk att jag var tvungen att göra en anteckning så fort som möjligt).


Morfar hade bjudit in till födelsedagsfest häromnatten. Förutom släkt
och vänner, så kom en välkänd prominent person till Hortlax, enbart
för att hylla morfar Sanfrid.....


Drottning Elizabeth var också där i egen
hög person. Men enligt henne själv så
hade hon flyttat från sitt Buckingham Palace
till en lite enklare lya mellan Svensbyn och
Lillpite.
-------------------------------------------------
Bild på Elizabeth: www.mj.barezyk.se

General Motors - 1955





Norra Västerbotten den 22 juni 1955.

Stenbackabussen - 1959


Norra Västerbotten den 19 oktober 1959.

Elvis Aron & John Roger....Lika som bär...?


Barnbarnet MAX gjorde sin farfar väldigt glad idag. När vi stod i
datarummet så pekade han plötsligt på anslagstavlan där en bild av
Elvis Presley finns uppsatt. Efter pekandet på Elvis så vände han sitt
lilla pekfinger mot mig, i samma stund som han sa något på sitt baby-
språk. Jag förstod ganska så snabbt att Max tyckte att farfar liknade
The King of Rock´n Roll - heller......?



Radiolänkman på S 3 och klottergubbe...


Jag var en riktig klottergubbe redan 1978 när jag låg i lumpen. Detta
fann jag i en låda för några dagar sedan. Ett minne från året 1978 då
jag var Radiolänkman på S 3 i Boden. Och som synes så var det en
skäggig gubbe som prydde omslaget till signalblanketterna.

Hälsning från Minneapolis

Kusinen Roland och hustrun Ann-Christin åkte över till USA i mitten av september. Resmålet nummer ett var Seattle. Där Ann-Christin har sin släkt. Resmål nummer två var Minneapolis i Minnesota där både min och Rolles släkt bor. Igår hälsade vi på hos Ann-Christin och Roland i deras hus. Det blev några jättetrevliga timmar när vi tillsammans såg både på film och foton från deras Amerikaresa.


UTFLYKT vid Mississippifloden den 23 september. Fr.v. Sandra Nelson,
Lucinda Nelson, Ann-Christin Lundmark, Skip Nelson, Jerry Nelson och
Roland Lundmark. Sandra är gift med Jerry, Lucinda är gift med Jerrys
bror Skip.


HEMMA hos Skip och Lucindas dotter Anne och hennes man John.


JERRY och SANDRAS son Eric Nelson med familj. Fr.v. döttrarna
Zuewho, Lilabell och sonen Axl Law. Vid Erics sida hustrun Sarah.


PAUL och PENNY NELSON med barnen Ethan, Sofia och Amelia.
Det var Paul som tillsammans med kompisen Joel Rova kom hos
oss i Hortlax 1990. Paul och Joel var på besök i Europa vid samma
tillfälle som jag lyckades spåra släkten i USA. Pauls pappa, Jerry,
hörde av sig och frågade om Paul och Joel kunde komma på besök.
På så sätt inleddes den kontakt som vi haft alltsedan dess. Nu är även
John och Anne sugna på att "komma över".


Trädfällning....


I morse så föll dom! Våra två björkar! I deras absoluta närhet finns
en kraftledning och eftersom björkarna inte verkade må så bra be-
stämde jag mig för att ta bort dem.


Den här stora bamsebjörken hade uppnått en ålder på 50+ när den
föll i morse.


Den här tingesten, var ungefär tio år yngre än sin björkkollega.
Alltså omkring de fyrtio....


Ante in action....!
--------------------------------------------------------------


"Tisdagsbilder"

Som vanligt när jag åker iväg någonstans så följer kameran med. Det har nästan alltid varit så. Så länge som jag kan minnas. För man vet ju aldrig, var-om-när, kameran kan behövas för att fånga in det där speciella ögonblicket som man gått och väntat på. I dag när vi åkte över Bergsviksbron, låg Piteälvens vatten alldeles spegelblankt. Jag kunde inte låta bli att stanna, ta min kamera, och ta lite bilder. Även en tur ner till Tingsholmen har jag också hunnit med. Det kan kanske tyckas att jag blir en aning enformig som knäpper samma sorts vyer hela tiden. Men jag tycker om att fånga detta speciella motiv i årstidernas olika skepnader. Tingsholmsbesöken har ytterligare en djupare dimension, mina barndoms rötter finns så djupt förankrade därnere. Tingsholmen är en "minnenas plats". Min lilla fläck på jorden där jag minns mina barndoms somrar. När jag går där på sandstranden blir mina föräldrar så ofantligt levande. Ja, det vore precis som om både min mor och far gick med mig hand i hand. Precis som de gjorde en gång för väldigt länge sedan.

Härmed slut på filosoferandet. Nu kommer det bilder:


Samma motiv - för 513:e gången! Men jag kan inte låta bli.....
Ett tunt istäcke har lagt sig på Tingsholmsvikens vatten.


Tingsholmen håller sakta men säkert att krypa in i vinterdvala...


Båtarna har lämnat sina bryggor....


....även om en eller annan lite glömsk båtägare inte tagit hem sin
leksak.


 Snön har likt ett florsocker pudrat det sköra istäcket vitt.


Piteälven som den såg ut idag på eftermiddagen. Håll med om att
det är fina färger som blandas i en skön harmoni.


Även här flyter ett "florsockerbestrött" istäcke. Till höger syns Bergs-
viksbron.

-------FOTO: ROGER LINDQVIST---"Tisdagsbilder"----




UNO-X sänker bensinpriset


Piteå Tidningen den 20 maj 1974.

Bensinransoneringen 1974

Den 8 januari 1974 trädde den bensinransonering i kraft som regering och riksdag beslutat om. Dagarna före så rådde nära nog kaos på varje bensinmack i hela landet. Så också i Piteå. Att vara dansmusiker under rådande ranonering var ganska tufft. Jag spelade vid det här tillfället med Älvsbybandet John Harrys. Orkestern hade många och långa engagemang uppe i Malmfälten. Och jag tror att kapellmästaren Harry Berglund lyckades få speciell dispens p.g.a. vårt spelande. Men det satt "långt inne". Måndagen den 7 januari rådde nära nog djungelns lag i centrala Piteå. Dagen därpå - den 8:e - trädde som jag tidigare nämnt ransoneringen igång. Därför hamstrade piteborna som de värsta ekorrar inför en smällkall vinter. Fredagen den 11 januari skulle jag vikariera med Rolf Åhmans på travrestaurangen i Boden ("Spiltan"). Månaden därpå började jag som ordinarie i orkestern. Energikrisen klingade så småningom av. Och vi människor återgick s.a.s. till normala banor igen.


I går flödade bensinen i Piteå. Bensinstationerna upplevde en rush av
sällan skådat slag när bilisterna tog sista chansen att köpa "fri" bensin.
Och alla tankade upp till locket. Vid femtiden ringlade långa köer från
pumparna och väntetiden blev avsevärd. Dagskassorna på stationen
fördubblades i jämförelse med en normaldag. Bensinransoneringen
trädde i kraft vid midnatt och skall pågå i sju veckor (minst) framåt.
Under tiden får vi bara handla bensin med ransoneringskort. Över
25.000 norrbottningar har ansökt om extra bensintilldelning. Många
har ännu inte fått veta om det blir några extra litrar.
- Innan den här veckans slut skall alla få besked, lovar byrådirektör
Alvar Långström vid länsstyrelsen i Luleå. Fram till dess får vi nyttja
hamstrad bensin och ransoneringskort.
----------------------------------------------------------------

LIVSFARLIGT!
Att hamstra bensin genom att slanga från bilen och i dunkar
kan ha sina stora risker. En 40-årig Pitebo vårdas på Piteå
lasarett för bensinförgiftning. Han slangade bensin från sin
bil ner i en dunk. Under sugningen i slangen fick han bensin
i halsen och tog sig en klunk. Mannen fördes till lasarettet
och då var hans tillstånd direkt livshotande. Nu är tillståndet
emellertid bättre. Det är inte bara farligt att svälja bensin
utan även ångorna kan skada lungorna.
-----------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 8 januari 1974.

FLAMINGO 50 ÅR! (1960-2010)

I Partille föddes 1960 bandet Tutti Frutti Boys. Medlemmar: Gunnar Karlsson, Hasse Carlsson, Bjarne Lundqvist, Dennis Janebrink och Carl-Mårten Nilsson. Med tiden döptes orkestern om till Flamingokvintetten. Två av originalmedlemmarna - Calle Nilsson och Bjarne Lundqvist - valde att gå andra vägar. Bjarne började trumma i konkurrenterna Streaplers 1963. Han återvände dock till Flamingo 1993, när Boris Estulf valde att lägga av efter 30 år i gruppen. 2007 hoppade Bjarne av, p.g.a. hälsoskäl. Lars Lindholm blev hans efterträdare bakom kaggarna. Calle Nilssons tog avsked 1965 varvid keyboardisten och saxofonisten Åke Anderssons "Flamingo-karriär" tog sin början. Sedan följde dessa fyra efterföljare när Åke slutade 1978: Askin Arsunan (1978-1980), Hans Otterberg (1980-2002), Fredrik Strelvik (2002-2004). Fredrik med hustrun Marie, omkom i Tsunamikatastrofen den 26 december 2004. Stefan Kardebratt blev hans efterföljare på klaviaturerna. Stefan spelar ännu i bandet. Gitarristen tillika även Hasse Carlssons bror, Gunnar, spelade fram till 1984. Henrik Uhlin tog över gitarrspelandet (1984-2008). Henrik fortsatte senare sitt musiceande i Streaplers. Då trädde Spotnicks-gitarristen Douglas Möller in på scenen.

Dagens sättning - JUBILEUMSÅRET 2010 - ser ut som följer: HASSE CARLSSON, DENNIS JANEBRINK, STAFAN KARDEBRATT, LARS LINDHOLM och DOUGLAS MÖLLER.

FLAMINGO 50 ÅR! - FLAMINGO 50 ÅR! - FLAMINGO 50 ÅR! FLAMINGO 50 ÅR!


Gunnar Karlsson, Hasse Carlsson, Åke Andersson, Boris Estulf
och Dennis Janebrink.


Ett tidigt idolfoto av Flamingokvintetten från Partille.


Visste ni förresten att sångaren Hasse Carlsson spelade vibra-
fon i början av sin framgångsrika karriär? På bilden; GUNNAR
KARLSSON, BORIS ESTULF, HASSE CARLSSON, DENNIS JANEBRINK
samt CALLE NILSSON.


Året 1975 anordnade Aftonbladet tävlingen om Sveriges mest
populäraste band. Gissa vem som vann? Jo, Flamingo, förstås!









Flamingo-medlemmarna 1975:











I början av 1970-talet bildades FLAM - Flamingos eget skivbolag. Där utgavs en rad klassiker. Trots bandets placeringar på diverse topplistor - Svensktoppen, Kvällstoppen, Tio-i-topp - så gick man aldrig hem hos diverse musikkritiker. Så här skrev Aftonbladets Jan Andersson när Flamingos LP "Nr. 6" kom.




Flamingo-kvintetten 1969. Bandets plattor spelades fortfarande in på
skivmärket PLATINA.


Flamingo som de presenterades i Musikförbundets tidning MUSIKERN
inför deras medverkan i Bingolotto i april 1997.


Flamingo jubileumsåret 2010: LARS LINDHOLM, DENNIS JANE-
BRINK, HASSE CARLSSON, STEFAN KARDEBRATT
och DOUG-
LAS MÖLLER.

FLAMINGO 50 ÅR!-FLAMINGO 50 ÅR!-FLAMINGO 50 ÅR!
------------------------------------------------------------


Gubbar på MC......

Som skrider gatorna fram med sina nypolerade maskiner är en skön syn att se. MEN, i samma stund som de bär skinnväst med namnet "Hells Angeles" på sin rygg - ja, då blir det hela till någonting mycket mer allvarligare. Det finns många MC-klubbar runt vårt land. Killar och tjejer som vigt sitt liv åt gamla bilar och motorcyklar. En kul och givande hobby. Jag personligen tycker väldigt mycket om gamla bilar. Varje sommar när tillfälle ges, brukar jag bege mig till bl. a. Badhusparken i Piteå för att avnjuta rariteterna. Inte bara bilar, utan också gamla mopeder som väcker glada minnen inombords. Men tyvärr så har vi även kriminella element som valt att gå en helt annan väg, än att "bara" digga sina hojar.

Mitt i lördagsrusningen i Piteå slog polisens insatsstyrka till. Tungt beväpnade, med polispiketer och helikoptrar som snurrade högt upp i luften, grep man nio stycken personer. Sex män och tre kvinnor fördes in i polisens bilar och bussar för snabb transport till Luleå. På en presskonferens som polisen höll igår, bekräftade man att att fyra män - med kopplingar till Hells Angeles - i åldern 21 till 38 år anhållits misstänkta för "övergrepp i rättssak, utpressning samt medhjälp till utpressning". Man berättade också att polisaktionen var ett samarbete mellan polis från Västerbotten, Västernorrland, rikskriminalen samt åklagarkammaren i Luleå.

"Det var som hämtat ur en actionfilm", berättade en ung tjej som blev vittne till dramatiken på Piteås gator. Vår stad har (än så länge) varit  förskonad från en etablering av kriminella  MC-gäng. I Luleå har det däremot kommit in "oönskade" gäster. Att människor skall få känna sig säkra att gå på stadens gator och torg, är ett klart måste. Tyvärr så försvinner trygghetsfaktorn rejält när klubbar som exempelvis Hells Angeles flyttar in. Hells Angels är lång ifrån ensamma: "Bandidos", "Red Devils", "Evil Crew", "Outlaws" är också några klubbar i "motorcykelbranschen". Deras huvudsakliga intressen är långt ifrån att enbart spela Fia med knuff eller se Bollibompa på TV:n. Inga söndagsskolekillar alltså.  Ånej!  De är tungt kriminellt belastade farbröder med ett digert brottsregister. Som vårt rättsväsende och styrande politiker måste ta på blodigaste allvar. I lördags hände det i vår stad....nästa gång händer det kanske i din stad.....?


Trygghetsfaktorn rubbas rejält för gemene man när sådana som Hells
Angeles bosätter sig i våra kvarter.
------------------------------------------------------
Bild: www.4bp.blogspot.com


Dömd till tio års fängelse....

En 67-årig man har av Lunds tingsrätt dömts till 10-års fängelse. Detta på grund av ett mord han begick på 79-årige Gösta Fessé för 24-år sedan. 79-åringen hittades ihjälslagen i sin lägenhet i Eslöv. Vid tillfället kunde ingen bindas för brottet, inte förrän polisens Cold Case-grupp tog sig en ny titt på fallet, flera år därefter. Då upptäcktes ett handavtryck som visade sig tillhöra den nu dömde mannen. Ett bevis på att vårt svenska rättssystem fungerar.


T.v. den mördade Gösta Fessé. T.h. Fessés baneman, en 67-årig mil-
jonär som av Lunds tingsrätt blivit dömd att avtjäna tio år bakom lås
och bom.
-----------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se


Chiquita Brass


CHIQUITA BRASS från Alingsås bildades 1970. 1974 kom LP:n:
"Kul att mötas igen". Inspelad i Platina studio i Göteborg. Gubbarna
på detta foto heter; Reidar - sax, sång, Kenneth - bas, Mats - trummor,
sång, Bo - orgel, sång och Kjell - gitarr, sång. Den sistnämnde, Kjell
med efternamnet Malmborg, är idag sångare i välkända Bengt-Hennings.
Kjell Malmborg har under åren även varit en flitig låtskrivare, både åt
de band han varit med i men även också till andra dansband. Kjell har
också varit medlem i Tommy Elfs och Säwes. Kjell Malmborg syns t.h.
i mörka glasögon.


CALTEX i Älvsbyn


Vid ett besök i Älvsbyn den 9 september tog jag det här bilderna på
den uppbyggda CALTEX-stationen vid rondellen.


Mannen bakom Caltexmacken heter P.O. Lindroth. Som även driver
det bensinmuseum som också finns här i Älvsbyn. Bensinmuseet är
faktiskt värt ett besök. Det är en smått fantastisk samling som han
lyckats skrapa ihop efter idogt och envist letande runt hela vårt av-
långa land.


En titt in i det allra heligaste.


Här var det oljedunkar samt annat smått och gott.


Tur att man inte röker.




Den obligatoriska "godisautomaten" hängande på väggen.
-----------------------------------------------------------------
Caltexfotograf: Roger Lindqvist.

Så minns jag året 1964......


Sommaren 1964..... Den sista sommaren i frihet. I augusti  börjar jag första klass i Sörbyskolan. Min snälla mormor avled plötsligt den 8 oktober på Piteå Lasarett efter en rutinoperation. Pappa jobbar på Wallboardfabriken i stan. Varje vardagsmorgon åker han i sin blå Volkswagen -58:a in till sitt jobb med medhavd matsäck. I september ska jag fylla sju...och livet leker. Bästa kompisen Per och jag går aldrig sysslolösa. Alltid finns det nåt som vi kan hitta på. Om vi inte snurrar omkring med våra cyklar i den närliggande skogen, så sitter vi inne och tutar och kör med våra leksaksbilar.


En beslutsam ung man vars liv just tagit sina första stapplande steg.
Allvaret låg därbakom knuten och väntade....Skolan hade ännu inte
börjat.


På besök hos farmor och farfar en skön och härlig sommardag 1964.
För farfar Amandus skulle detta bli hans livs sista sommar. Den 20
januari 1965, avlider han, 78 år gammal. Farfar ses sittande t.v. Vid
bordet sitter min mor med min kusin Åsa i sitt knä. Därefter syns jag
tillsammans med min pappa. Troligen så hade jag - som alltid på som-
rarna - min älskade röda badbyxor på mig. De röda badbyxorna åkte
på så fort de första tecknen på sommar visade sig. Badbyxorna var en
slags symbol för sommar, sol, bad och lediga dagar....
Invid vårt hus fanns Stenbergs speceriaffär. Där köpte vi våra isglassar
som fanns i apelsin- och hallonsmak för en krona styck. Var man törstig
köptes en flaska Merry. Sen så satt vi på affärens trappa och njöt i det
varma solgasset.


På EPA i Luleå 1964 klev jag för första gången in
i en fotoautomat. Resultatet ser ni på den här
bilden. Tycker att jag ser en aning förskräckt ut?


Min far. Klädd i sin varma vintermössa, 1963.


Jag lärde mig att tycka om musik väldigt tidigt. Kanske för att det stod
en radiogrammofon i vårt vardagsrum. I köket fanns en transistor som
alltid var på. Det lyssnades på Svensktoppen, Det ska vi fira, Skivor
till kaffet, Sveriges bilradio och mycket mycket mer. Min första LP-skiva
var med och av Povel Ramel. Genom detta grundlades en livslång kär-
lek till denne galna baron och hans musik.


Bland de många skivor som fanns att tillgå, fanns bl. a. den här: Thore
Skogmans "Tre Dar i Buren", som faktiskt låg på Svensktoppen 5 veckor
året 1964. Andra artister som jag också lyssnade på: Owe Thörnqvist,
Siw Malmkvist, Lasse Lönndahl, Gunnar Wiklund, Anna-Lena Löfgren,
Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud med flera....


På Svensktoppslistan 1964 fanns även dessa godbitar: Trettifyran med Per Myrberg, Jag Marscherar Vid Din Sida med Yvonne Norrman, Fröken Fräken med Sven-Ingvars, Gabrielle med Hootenanny Singers, Jag Måste Ge Mig Av med Towa Carson......

"Stjärna -72"

Årets stora talangjakt i populärsång "Stjärna -72" har gått som en röd tråd genom sommarens parkkvällar i Piteå. 12 amatörförmågor har prövat lyckan i fyra uttagningstävlingar. I morgon, onsdag, blir det stor parkfinal - och då avgörs vem som får åka till riksfinalen på Gröna Lund i Stockholm. Uttagningstävlingarna har gått till så att tre amatörer har prövat lyckan vid fyra parkkvällar. Varje kväll har det korats en segrare. På så sätt har man fått fram de fyra finalister som ska finalsjunga i kväll. Vinnaren kvalificerar sig till en stor riksfinal i Stockholm. Tävlingen är med andra ord riksomfattande och den arrangeras av Saxons veckotidning, Gröna Lund, Folkparkerna samt en lokal arrangör. Här i Piteå är det Piteå Tidningen som står för arrangemanget. En femmannajury kommer attr utse kvällens vinnare. Juryn består av Kjell Grandin från Saxons, Folkparkernas representant Rolf Dahlgren, parkvärden Gunnar Enqvist, kapellmästaren Tord Janzén och PT-journalisten Ulf Dahlberg.


Mikael Nordström från Älvsbyn segrade med bred
marginal i den första uttagningen. Han sjunger och
spelar gitarr.


Kjell Andersson från Piteå (bördig från Älvsbyn) blev andra park-
kvällens amatörvinnare. För danspubliken i Piteå med omnejd är Kjell
ett välkänt namn. Han är medlem i orkestern Kjell-Bertils.


Jeanette Holmgren från Haparanda, tidigare
Älvsbyn, är en van parkkvällsartist. Hon har tidigare
år sjungit såväl i Piteå som Älvsbyn. Jeanette ack-
ompanjerar sig själv på piano. Hon vann tredje del-
tävlingen.


Elisabeth Nilsson från Piteå, är också van att stå
på scenen. Hon har i ett par år sjungit med Lennes
orkester.
----------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 26 juli 1972.

Memoarskrivande på herr "Remington"


Den här antika saken - skrivmaskinen Remington - kommer så små-
ningom att användas för mitt memoarskrivande. Men innan detta sker
måste vissa saker uppfyllas: Jag skall åka snowboard till/från Antarktis.
Jag skall flyga med en luftballong ända till inre och yttre Mongoliet endast
iförd ett par långkalsonger. Jag skall kryssa i min gamla eka över de sju
haven. Samt runda Kap Horn midsommarafton 2018. Jag skall äta Pite-
palt med Barack Obama i Vita Husets V.I.P. matsal. Jag skall gästa David
Letterman för att göra reklam för vår stad Piteå. Jag skall även avlägga
ett besök hos Nelson Mandela, för att hylla denne store fredskämpe. Jo,
det var så sant - slutligen skall jag åka till Sahara för att hämta sand till
barnbarnens sandlåda. Då allt detta är genomfört, skall jag sätta mig vid
vårt köksbord härhemma, ta en kopp kaffe, ta en rejäl tugga av Bettans
nybakade bullar. När kaffet är uppdrucket, bullarna uppätna - då skall jag
nudda väldigt försiktigt vid skrivmaskinens tangenter för att så äntligen
starta mitt memoarskrivande som sedan skall utges på Bonniers bok-
förlag. Memoarerna är redan förhandsbeställda i 1.0000 exemplar. För
pengarna ska jag sedan investera i en begagnad 3-växlad cykel, av
märket Monark. Efter detta skall jag sätta mig i en gungstol, och efter en
si så där 14-dagar tre veckor, skall jag börja gunga väldigt väldigt för-
siktigt. På sådant sätt ser min närmaste framtid ut just nu. Men allra först
innan allt sätter igång, ska jag hälsa på min mor i Bergsviken....
--------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist - memoarskrivmaskinsberättare.

Sköna rofyllda söndag


Söndagspromenad. Ingen snö i sikte. Den gröna ängen ser ännu
lite somrig ut - trots att vi skriver den 24 oktober.


Vid den faluröda husväggen ligger barnbarnet Max i sitt vagn och
sover sin skönhetssömn.


Max på besök i John Blunds rofyllda värld.


Hortlax kyrka som syns över hustaken, står sedan 1917 mitt i byn.
-------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist - söndagsfilosof.

Erik "Karlsson på taket"/ Pat Moss och Tom Trana - 1964


Världens snabbaste par kallades dom. Pat Moss med äkta maken
Erik Carlsson. Pat Moss, som var syster till engelske Formel 1 föraren
Stiling Moss, föddes i England 1934 och gick ur tiden 2008. Maken
Erik född 1929 kanske mest är igenkänd under namnet "Karlsson på
taket".

RAC-rallyt en triumf för svenske TOM TRANA:

Det engelska RAC-rallyt, som slutade den 13 november, blev en ganska hård tävling. Det svenska deltagandet var stort och totalsegrare blev TOM TRANA på Volvo, som därmed också tog EM-titeln för 1964. Bland andra Harry Källström, BMC Cooper, utkämpade en hård strid med den 26-årige värmlänningen, men denne kunde ändå avgöra loppet till sin fördel. Det var Tom Tranas andra vinst i RAC-rallyt.

Finländaren Timo Mäkinen på Austin Healy blev tvåa med 3.860 prickar mot Tranas 3.528. Trea blev britten Vic Elford, Ford Cortina med 4.758 prickar. Erik Carlsson, som vunnit loppet tre gånger tidigare, kom på sjunde plats, Berndt Jansson, Volkswagen, blev åtta. Bengt Söderström i Ford Cortina kom på femte plats och fru Pat Moss-Carlsson blev fyra totalt och vann damklassen suveränt.
Andra svenska placeringar: 12) Bertil Söderström, 14) Åke Andersson, 22) G. Damberg, 24) Sten Lundin och 25) J. Fisk.

Vid prisutdelningen för RAC-rallyt kom som en stor överraskning för svenskarna ett VM-tecken - tillföll Volvo, som bästa märke. I detta VM ingår fem deltävlingar, nämligen Safari-rallyt, Liegé-Sofia-rallyt, Midnattssol-rallyt, Kanada-rallyt och RAC-rallyt. Volvo har vunnit de tre sistnämnda.

Den 26-årige Tom Trana, är son till "bildoktorn" Ivar Trana, en smått legendarisk person i Kristinehamn. I år har han vunnit Midnattssol-rallyt, Finska snörallyt, Norska vinterrallyt, Akropolis-rallyt och - det förnämsta av allt - den fem dagar långa tävlingen från London till Skottland och tillbaka, det engelska RAC-rallyt.


Tom Trana (1937-1991), en suverän inom den svenska och utländska
bilsporten på sin tid.

HASSEåTAGEåGÖSTAåFATIMA i krogkabarén "LÅDAN" - 1966

Kabarén "LÅDAN" hade sin premiär på Kronprinsen i Malmö den 16 november 1966. Medverkade gjorde: Hasse Alfredsson, Tage Danielsson, Gösta Ekman och Fatima Ekman. Fatima - gift med Gösta och guddotter till Karl-Gerhard - stal showen enligt många bedömare. Lådan drog sedan vidare ut på turné genom landet. Showen hade så småningom stor final på anrika Berns salonger.


Hasse Alfredsson och Fatima Ekman i ett av kabaréns nummer.

Långtradarnas smycke 1966: 18-åriga Bodil Sundin


I november 1966 fick Sveriges långtradare-chaufförer ett nytt smycke
för sina bilar. 18-åriga Malmöflickan Bodil Sundin stod modell för detta.
Anledningen till att Bodil utsågs berodde på att hon var en vacker tjej.
Vilket framgår av den här bilden.


Dansbandskampen

Ikväll sänds andra delen av TV:s Dansbandskampen. Förra veckan bjöds inte på några större överraskningar. Två av de tävlande banden fick inget nytt förtroende: Pigo & the Topaz Sound samt Zlipperz. Vad Pigo och hans kompisar beträffar, så förstår jag inte ens vad dessa herrar gjorde i tävlingen. Dansband är de definitivt inte. Åtminstone inte i mina ögon i alla fall. Zlipperz däremot lät mer som ett traditionellt dansband skall göra. Men tyvärr fick grabbarna enkelt biljett hem till Skåneland.

CC & LEE är ett välrutinerat band. Samspelta och proffsiga är dom att räkna med i årets tävling. Samma gäller gamla hederliga Wizex - som funnits ute på våra dansbanor sedan 1958. Året 1973 grundades "det nya" Wizex, med fronfiguren Kikki Danielsson vid sångmikrofonen. Ska bli spännande att följa dessa ringrävars öden i den fortsatta kampen. OBS! I Wizex finns inga "fornlämningar" kvar från startåret -58. Den äldste i församlingen är gitarristen Tommy Karlsson, som fanns i 1973-års konstellation. Tommy tog efter glansåren en rejäl paus från spelandet, och återkom 2005.

Från Älvsbyn i Norrbotten kommer Yeni Karlsson. Hon är en av de tre skönsjungande damerna i Sweetshoots. Yeni - som härstammar från byn Vistträsk utanför Älvsbyn - har ett förflutet som sångerska i Schytts från Göteborg. Damerna med kompmusiker bjöd på ett härligt uppträdande förra lördagen. Tror att de kommer att gå långt i tävlingen. Jeppez and the Cowboys från Löddeköpinge gav ett osäkert intryck vad mig beträffar. Inte nån höjdare precis. Samma sak gäller skånepågarna i Willez vars unge sångare svajade en hel del på stämman. Kanske av ren premiärnervositet, men inget stort A från mig.

Donnez hemmahörande i Perstorp, gjorde ett stabilare intryck. Stadigt komp och med en sångare med "DET" plockade man poäng hos den intresserade TV- och danspubliken. Donnez lär vi ser mer utav. Jämtlänningarna i Patrik´s Combo verkade vara tre vildmarksmän med extra mycket hår på sina bröst. De musikaliska imponerade icke. Vad som gjorde att de fick nytt förtroende tror jag berodde på att man verkade vara äkta naturbarn från de vida vidderna. Elisa´s från Västergötland var ett typsikt "mellanband". Varken bra heller dåligt.
Vad gäller de två specialisterna; Thomas Deutgen och sidekicken Gunhild Carling så skötte man sig efter förväntningarna. Även om Gunhild Carling verkade en aning osäker om vad dansmusik egentligen är för något. Tur att hon då kan luta sig mot professor Deutgens trygga axlar. Thomas kan nämligen det här med dansmusik, och hans kommentarer och tyckande är ganska så likt mina egna. Dansmusik skall inte krånglas till. Dansmusik är till för de som dansar inte för några "tyckare" i fin kostym och "höghusfrisyrer". Dansmusikens enkelhet är hemligheten bakom allt. Dansmusik skall vara lättdansat. Vill man dansa Argentinsk tango eller bolero - ja, då får man söka sig till nåt helt annat.


SWEETSHOOTS gjorde ett bra intryck i TV-rutan förra lördagen.
Längst till höger ses Yeni Karlsson bördig från Älvsbyn i Norrbotten.
----------------------------------------------------------
Bild: www.lucas.se


WILLEZ från Ljungbyhed i Skåne gav inget stabilt intryck i förra helgens
Dansbandskamp. Sången lät svajig och överambitiös.
------------------------------------------------------------
Bild: www.fjl.se


DONNEZ var för mig en klar och glad överraskning. Så här skall äkta
svensk dansmusik spelas!!! Dansband alla the way baby!
------------------------------------------------------------------
Bild: www.danspalatset.com


CC & LEE ett enda stort utroptecken!!!!!
--------------------------------------------------------
Bild: www.blogspot.com



Cool Candys turnéfordon: Chevrolet Bel Air - 66

Bloggaren Anders Hjelm i Lindesberg har hört av sig. Han har uppmärksammat en bild som jag publicerat för ett bra tag sedan på Cool Candys. På bilden ifråga syns bandet stå vid en ESSO-mack för tankning inför en spelning. Anders var intresserad av de fordon som orkestern använde. Anders har kommit fram till följande:


COOL CANDYS vid en okänd ESSO-mack omkring 1966-67. Enligt
de uppgifter som Anders lämnat om fordonet, så rör det sig om en
CHEVROLET BEL AIR STATION WAGON. Årsmodell 1966. Rymmer
enligt uppgift 24 gallon dvs 90 liter bensin. Tack för uppgiften Anders!

Hasse & Tages komiska kullerbyttor

Idag strosade jag omkring på Clas Olsons medan hustrun gick en runda på Lindex. Hela den stora Gallerian var knökfull med folk. Ja, även Hasse & Tage var där. D.v.s. inte livs levande, utan i CD-form. Eftersom jag har mina rötter i 60-tals myllan, och alltid varit en varm beundrare av Hasse & Tages komik, så hamnade CD:n i min varukorg. Så nu finns alla deras klassiker i min ägo: "Aftonbladet eller Expressen", "Stetsonhatt", "På jobbet", "Nisse Lindeman", "Robert Lind i Kramfors" m.fl. Hasse Alfedsson och Tage Danielsson finns sedan länge representerat härhemma i både bok och skivform. 2005 utkom ett praktverk av Staffan Schöier och Stefan Wermelin: "Hasse & Tage - Svenska Ord & Co - Saga & Sanning". Ett måste för den som gillar Hasse & Tages komiska kullerbyttor.



Bergsviksbron i Piteå

1936 invigdes Bergsviksbron i Piteå. I slutet av 1960-talet fann man att den åldrats så pass mycket, att den utgjorde en trafikfara. 1970 stod den nya bron över älven klar att användas. Samma bro finns fortfarande kvar. Men tittar man ut över älven vid lågvatten, kan man se rester av den gamla bron, i form av några srenrösen, som förband den norra delen med den södra. Idag har jag varit på en upptäckarfärd just på den gamla broplatsen. Det blev några bilder som ni kan ta del av härnere:


Bergsviksbron som den en gång tog sig ut.


Bergsviksbrons södra brofäste som det ser ut idag. I vattnet syns
ännu resterna  av den bro som en gång fanns just på denna plats.


Bergsviksbron har under åren varit varje vykortsfotografs "måste-
motiv".


Södra brofäset. Till höger skymtar den nuvarande bron.



Thore Skogman ger svar på tal - 1967


Thore Skogman är glad - trots recensenternas negativa in-
ställning till hans film.


Därefter fortsätter han:
- Vi vet ju alltså vad vi gör: vi roar folk utan att ställa dem inför problemställningar. Men det är förbjudet att vara glad i dag om man får tro filmkritiker.
- Men allvarligt talat, Thore Skogman, här gäller det film, och fackfolket säger att det är dåligt.
- Jag kan inte branschen, jag tar inte film på annat än lek. Jag har aldrig utgett mej för att vara skådespelare. Men jag har försökt hålla en ton, och det har jag kontrollerat att det gör jag rätt så bra.
- Och resten av filmen?
- Hör dom inte att det är underbara arrangemang av Mats Olsson, hör dom inte att det är bra visor, hör dom inte att Thore Skogman är musikalisk?
- Dom där killarna tjatar om nya grepp. Jag tycker dom skulle tänka på det själva när dom skriver.
-------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 1 september 1967.

Brändöpojkarna - I Afton!

BRÄNDÖPOJKARNA - ett gäng musikanter från Brändön i Luleå, härjade flitigt ute på dansbanorna under 1970-talet. Nån gång möttes våra vägar vid nån nattöppen hamburgerbar i trakterna kring Luleå, när jag spelade i Rolf Åhmans. Två LP-skivor finns besparat åt eftervärlden. Inspelade 1974 & 1976. I bandet fanns gitarristen och sångaren Ulf Jacobsson med. Jacobsson var under "det glada" 60-talet med i popbandet Los Comancheros, som uppmärksammades på riksnivå. Ulf Jacobsson gick bort för några år sedan.


BRÄNDÖPOJKARNA. Överst fr. v. Lars Landström, Stefan Gerdin,
Ulf Jacobsson och Ewert Wikström.

I september 1974 inspelades LP:n "BRÄNDÖPOJKARNA I AFTON".
Skivan som spelades in i Marcus studio i Solna producerades av
Tommy Halldén och vid mixerbordet satt studions ägare Marcus
Österdahl.

Mina bloggbilder i TV 4 i morgon.....?


SÅ MYCKET BÄTTRE... heter en ny serie som startar i morgon i TV 4.
Bland de medverkande syns Lill-Babs, Lasse Berghagen, Christer Sand-
elin, Plura Johansson, Thomas Di Leva, Petter m.fl. Väntar med spänn-
ing för att se om mina bloggbilder finns med. Som jag tidigare nämnt så
blev jag tidigt i sommar tillfrågad av produktionsbolaget Mastiff, om jag
ville ge mitt tillstånd att låna ut bilder, främst på Lill-Babs och Lasse Berg-
hagen. Meningen var att mina gamla urklipp skulle användas under de
intervjuer man gjorde. Om det nu verkligen blir så som Mastiff sa - ja, det
återstår att se.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: "TV-Guiden".


Norahs äppelträd

Hösten är här. De sommargröna bladen har fallt till marken och väntar där på att förmultas. Enligt tidens gång. Värmen har flytt. Och så sent som för någon minut sedan, föll de första snöflingorna. "De-långa-kalsongernas-tid-är-här". På vår promenad i morse hade jag byltat på mig mer än vanligt. Åjo, det gick väl ganska så bra. I alla fall märktes inga tecken på förfrysningsskador. I Norahs trädgård har äppelträdet börjat kura ihop sig. Äppelträdets vackra blommor, de som lyste så bedårande mitt under den varma sommaren, har lagt sig till ro. Men än syns ett och annat rött äpple, som hänger sig envist kvar. Men vi vet ju alla att efter vinter kommer faktiskt en vår. Det är detta vi måste bevara i våra tankar....


NORAHS äppelträd. Lyser ännu vackert rött. På den bild som togs
för några dagar sedan.
---------------------------------


IDOLER

Alla har vi väl nån gång haft en eller kanske flera idoler. Åtminstone som barn hade jag flera stycken. Min allra första idol var faktiskt - Thore Skogman! Ni vet den alltid lika klämkäcke och sprudlande Thore som med sina sånger gick hem i våra rödmålade stugor landet runt. Idag, har jag ingen speciell typ av idol. Saker och ting förändras, och man hittar andra ting att fokusera på. Men visst kan jag än i denna dag fascineras och imponeras av människor som gör det där "lilla extra". Jag blir djupt berörd av personer som följer sitt hjärtas väg, fastän de motarbetas från alla håll och kanter. Men ändå till syvende och sist visar sina belackare att det man trodde på, faktiskt var värt att kämpa för. Skapande och kreativa människor är väl också på nåt sätt mina idoler.

Efter Astrid Lindgrens död, 2002, sändes en TV-dokumentär om hennes liv. Det var med stort intresse som jag tog del av denna fantastiska människas liv och leverne. Hon berörde mig, redan under sin långa livstid, med alla de otroligt fantasirika figurer som hon skapde åt en hel värld. Begynnelsen var ett litet frö (embryo) ur detta föddes det ena mer fantastiskare än det andra. Att som författare "hitta på" ur sin fantasi, en karaktär som till slut blir till många människors lycka och glädje - det kallar jag för imponerande! Allt detta gjorde Astrid. En person som lämnat sådana avtryck att det var en skam att hon aldrig blev uppmärksammad i Nobelsammanhang. Som ett tecken på sin storhet kan jag bara nämna några av hennes figurer: Pippi, Emil, Tjorven, Madicken, Bullerbybarnen, Karlsson på taket, Bröderna Lejonhjärta, Nils Karlsson Pyssling mm mm. Som barn upptäckte jag Saltkråkan, Pippi mfl Idag har Norah, vårt barnbarn gjort samma sak. Dessförinnan var det våra barn som aldrig missade dessa seriefigurer. Astrid har genom sitt skapande länkat generationerna samman. Allt detta vittnar om den storhet hon ägde som människa och författarinna.



ASTRID LINDGREN (1907-2002).
En fantastisk sagoberätterska.
Som tyvärr aldrig fick sitt fulla
erkännande i Nobelsammanhang.
------------------------------------
Bild: www.astridlindgrensallskapet.se


Dagens gubbe!


Teckning: Roger Lindqvist.

Piteåbilder


Staty av filosofen Boström i Piteå.


Nygatan i Piteå.


Uddmansgatan i Piteå.


Storgatan / Byxtorget i Piteå.


Lillbrogatan i Piteå.


Stadsparken med ålderdomshemmet i Piteå.


Vy över staden Piteå.


Gamla lasarettet i Piteå.


Rådhuset på rådhustorget i Piteå.


Hamnen i Piteå.


"En mördare mitt ibland oss"

I Malmö sprider sig nu skräcken bland människor med invandrar-bakgrund. En vettvilling går runt i staden med sitt skarpladdade vapen, redo att avtryckas. Malmöpolisen misstänker i dagsläget att fem av de senaste femton skjutningarna kan ha utförts av samme gärningsman. Återigen blossar hatet upp på våra gator och torg. Och återigen ställer vi oss frågan VARFÖR? Vi är alla väl medvetna om att det råder djupa motsättningar i bl. a. Malmöområdet sedan flertalet år tillbaka. Om detta har vi blivit varse om via massmedias bevakning om olika händelser i Rosengård bl. a. Det kusliga i sammanhanget är att de utförda dåden, påminner starkt om de attentat som den så kallade "Lasermannen", John Ausonius, utförde mellan augusti 1991 - januari 1992. Elva personer blev brutalt överfallna. Av dessa så skadades några mycket svårt, varav även en person avled av sina skador. Jakten på Ausonius är den största här i landet, näst efter Palmemordet. Lasemannen dömdes så småningom till livstids fängelse. John Ausonius sitter idag inspärrad i Kumlabunkern.
--------------------------
Roger Lindqvist.


Lasse Gullins död 1976


Lasse Gullin

Kompositören och jazzmusikern Lasse Gullin avled hastigt igår. Han blev 48 år. Gullin var vår internationellt sett mest kände jazzmusiker och sedan tidigt 50-tal en banbrytare och ledande figur i svenskt jazzliv. Han stod mitt uppe i sin produktion då döden drabbade honom. Han hade avslutat en större komposition för radio som också skulle förevigas på skiva och han hade planer på en musical i folkton.
Han skulle också påbörja arrangerandet av sina egna tonsättningar försedda med svensk text som skulle sjungas in av Monica Zetterlund.

Han debuterade som pianist 1949, medverkade under den svenska jazzens storhetstid på 50-talet - allt lyckligtvis bevarat på skivor. Han komponerade "Andate scherzo" för piano och orkester, jazzsviten "Portrait of my pals" och symfonin "Jazz amour affair". Under senare år var han bosatt i Småland där han huvudsakligast ägnade sig åt komposition, samt åt ströspelningar med egen grupp på freelancebasis. Han hade sedan en tid konstnärslön. Helt plötsligt står allting stilla. Ytterligare en kompis har stigit över gränsen. Nu står skogen tyst vid Slottet i Vissfjärda, nu klingar inget piano och en barytonsax ligger där okrökt i evig overksamhet. Direkt ifrån en vital popkonsert nås man av dödsbudet och det är inte utan att man tar sig åt hjärtat. För längre än så är alltså inte steget.

Lars Gullin och jag har varit inblandade i ett musikprojekt tillsammans under det senaste året och vi såg fram emot att kunna avsluta det till sommaren. Nu blev det inte så - tyvärr. Men Lasses musik finns ju lyckligtvis. Svensk, ljus och mild. Och med den stora kärlek till livet som bara rika och levande människor har. Den musiken kom inte till smärtfritt. Men även om man ibland anar smärtan bakom tonerna så är det en fri och jublande vacker musik Lars Gullin lämnar efter sig.
Och en rad musikanter och vänner för vilka han betydde mycket - som medmänniska och musikant.


Text: BENGT MELIN. Aftonbladet den 19 maj 1976.
Bild: www.munthejazz.com

VOX från musikstaden Piteå - 1976

"Vox - nytt musiktillskott i Piteå"


Medelåldern är så låg som 20 år i Vox. Gruppen lystrar till namnen:
fr. v. Bosse, Kenneth, Bengt, Ralf, Gunnar och Folke.

VOX är namnet på ett av Piteås senaste musiktillskott. Dansmusik tar man avstånd från. Gruppen spelar istället progressiv, framåtskridande musik - och bygger på det musikaliska inslaget. Någon renodlad vokalist har man inte. En sådan står nu ännu på önskelistan. I dess nya tappning har det bara fungerat i två månader. Vox består av Bo Strandberg, trumpet, Kennet Wiklund, gitarr, Bengt Eriksson, trummor, Ralf Lindberg, sax, Gunnar Sundström, klavierinstrument, och Folke Wiklund, bas.

SVÅRFLIRTAT
Som alltid när det inte rör sig om kommersiell musik är marknaden svårflirtad. Ändå har Vox valt att gå den tunga vägen. De utnyttjar de få speltillfällen som ges och tränar idoget för att förbättra sig. När ordet playback nämns slår de bakut.
- Då har det gått för långt, vi tycker det är horribelt att det används i så stor utsträckning av etablerade dansband, menar Bengt Eriksson.

Bengt och de andra söker med ljus och lykta för att få uppträda. För närvarande avvaktar man svar från Luleå kommun om att eventuellt få spela under s.k. timme-till-förfogande-tid, ttf, populärt kallad.
Hitills har spelningarna inskränkt sig till Musikfesten för två veckor sedan samt två gånger i Strömbacka.

"FUNKAR BRA"
- På musikfesten gick det dåligt, minns Bengt men annars har det funkat bra, både vad gäller sammanhållningen och det musikaliska, tycker han.

DYRT
Tränar gör man där SSU i Piteå håller till. Snart får man dock ta sin dyra utrustning ( har uppskattningsvis kostat 40-50.000 kronor ) och söka en ny lokal.
- Vi har hört glunkas att huset ska rivas, förklarar Bengt.
De har i alla fall hunnit träna så pass att repertoaren täcker en timmes spelning.

FINA LÅTAR
- 10-15 låtar "kör" vi än så länge med och vi tycker allihop är bra, fortsätter han.
Saken är denna att Vox har skrotat otaliga låtar. Av 35-40 bitar som gamla Vox använde, har man förkastat de flesta.

INGEN SMÖRMUSIK
- Vi ska försöka spela kvalificerad musik med tonvikt på blåsinstrumenten, och inte hänge oss åt smörmusik, säger de bestämt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 4 oktober 1976.

PS. Några av medlemmarna har jag själv spelat med under årens lopp. Basisten Folke Wiklund, gick i samma klass som mig. Så det blev mycket musicerande i skolan. Folke och jag var även med i storbandet "PITEÅ HAVSBAND", under tidigt 70-tal. Där fanns även Bosse Strandberg och Ralf "Rave" Lindberg med. Bosse är sedan många år medlem i Norrbotten Big Band. Folke spelar fortfarande - dock inte dansmusik - utan i lite mer rockigare sammanhang. Ralf har jag mött lite sporadiskt de sistlidna åren. Vad jag kan förstå så har han lagt saxofonen på hyllan. Rave är en härlig kille med glimten i ögonvrån som kännetecknas av en stor härlig portion av humor. Trummisen Bengt Johansson heter numera Edarp i efternamn. Keyboardkillen Gunnar Sundström är även han en produkt av Piteå kommunala musikskola. Där så många av oss runt de femtio har sina rötter. Gunnar är yngre bror till Piteås förre kommunalråd, tillika Folksams VD och f.d. riksdagsmannen för Socialdemokraterna Anders Sundström.
---------------------------
Roger.

Natt-Bio i Piteå 1965


Piteå Tidningen den 13 mars 1965.

Rödhårige Thore & skönsjungande Sten - mfl.


På onsdag kommer det andra programmet i underhållningsserien
"Studio 8". Bland de medverkande återfinner vi bl. a. Anna-Lena
Löfgren, Thore Skogman, Mats Olin och Sten Nilsson ur "Sten &
Stanley". Det kan väl aldrig vara Thore Skogmans låt "Rött hår och
glest mellan tänderna", som är orsaken till Thores och Stens glada
miner?

TV:s generösa giv för cineaster, filmhistoriker, och folk, som bara tycker om långfilmer rätt-upp-och-ner fortsätter under mellandagarna. Vi får se långfilm även på torsdag och fredag.

ONSDAGEN för med sig det andra programmet av underhållningsserien "Studio 8". Skådespelaren Arne Strömgren från Malmö Stadsteater fortsätter att presentera gäster. I kväll är det idel kända namn, såsom Anna-Lena Löfgren, Laila Nyström, Renée Agén, Thore Skogman, Mats Olin och Sten Nilsson från "Sten & Stanley". Studio 8 följs naturligtvis av Forsyte sagan och därefter spelar Käbi Laretei den älskade "Für Elise" av Beethoven. Onsdagskvällen avslutas av en spelfilm med dokumentärt underlag, "Färgblind". Den handlar om en svensk regissör som vill sätta upp "Fröken Julie" med infödda skådespelare i Ghana och hur illa det slutar. Filmen vill belysa hur olämpligt det är, att tvinga på andra kulturer sin egen kultur i övertygelsen om den egnas förträfflighet.

PÅ TORSDAG återser vi Flipper i ett nytt äventyr över och under vattnet. En femminuterslektion i grallimatiken får vi av Tage Danielsson. Så redovisar Karin Mannheimer hur en pjäs blir till. Hon har följt Bengt Bratts och Kent Anderssons senaste pjäs "Hemmet" från repetitioner till recensioner. Skådespelarna hör hemma på Göteborgs Stadsteater. Torsten Ehrenmark presenterar de stora filmkomikerna och till torsdagskvällens program har valet fallit på Jaques Tati. Vi får glädja oss åt monsieur Hulot i Semestersabotören, Min onkel, Lantbrevbäraren och alla de andra härliga Tati-figurerna. Kvällen avslutas med långfilmen "Saint Joan", vilket är detsamma som Jeanne d´Arc. Jean Seberg porträtterar den franska bondflickan, andra välkända rollinnehavare är Richard Widmark och Richard Todd.

VECKANS ANDRA långfilm kommer redan kvällen därpå, på fredag. Den handlar om "Hårda bud i Arizona" eller hur Debbie Reynolds försöker sig på att bli vald till sheriff och hur detta slutar. Elvis Presleys gamla flamma Juliet Prowse bidrar också till munterheterna. Så blir det handboll. Sverige möter Danmark. Nina och Fredrik underhåller en stund och slutligen kommer Panorama. Per-Olof Carlsson tar upp idéologierna i tredje världen till skärskådande.

LÖRDAGSKVÄLLEN är alla popälskares kväll. Då kommer en popgala i Eurovision från Tyskland. Vi kan gotta oss åt sådana stjärnor som Manfred Mann, Bee Gees, The Small Faces, Cat Stevens och Twice As Much. Fjärde delen av "Kullamannen" kommer därefter och sedan blir det underhållning. Vi får tillfälle att se och bedöma det amerikanska TV-bolaget NBC:s bidrag till underhållningsfestivalen i Montreux. Gene Kelly dansar och sjunger i "Jack and the beanstalk". Allt om vikingar berättar Fredrik Hackman som gjort montaget "Vikingar". Det är en introduktion till en kommande dokumentärserie, "Vikingarnas vägar", som producerats för nordvisionens räkning. Mera historia, fast på annorlunda sätt. Sune Mangs och Lis Nilheim underhåller om och ombord på regalskeppet Wasa. Och för alla Kimble-fans kommer ett nytt avsnitt av "Jagad" som sista programinslag på lördagen.
-------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 22 december 1967.

/ Så kunde Televisionsutbudet ta sig ut en decembervecka 1967. /
Roger.


Dagens gubbe


Teckning: Roger Lindqvist.

Bloms Möbler i Piteå - 1966



En ny trumslagar-generation har sett dagens ljus


Återväxten för en ny trumgeneration håller på att tryggas. Så här
såg barnbarnet Max ut tidigare idag, när han satt i mitt knä och trum-
made.


Max var genast med på noterna! Vilket sväng, vilket gung....
Mera farfar, mera.....!


Trumslageriet är ett sätt att uttrycka sig, Max. Bara så du vet.
Trummandet kan i vissa fall försätta trumslagaren i trance. Man
glömmer tid och rum. Okej, nu fortsätter vi lektionen....!


Frågan är denna: vilken inriktning skall vi då sikta in oss på? Jazz,
pop, rock? Eller kanske slagverkare i en stor symfoniorkester? Ja,
det återstår att se, Max.


Vad blir då det framtida resultatet? En ny Charlie Watts, Ringo Starr,
Buddy Rich, John Bonham - eller kanhända kort och gott: MAX JOHN
HEDMAN!!!

Revytexter...

Piterevyn har hört av sig. Man vill ha lite tokroliga sketcher till årets upplaga. Sitter som bäst och skriver. Två texter är redan levererade. Kan bli hur tokigt som helst. Faktiskt första gången som jag provar på detta. Känns väldigt stimulerande, att få fritt utlopp för fantasin. Fortsättning följer...


PITEREVYN har hört av sig. Nu låter jag fantasin flöda helt fritt, så
får vi se i slutändan vad resultatet blir. Faktiskt jättekul att sätta sig
ner för att skapa olika färgstarka karaktärer.
-------------------------------------------------------------------------------

Non-stop-dans: STEN & STANLEY / KJELL-BERTILS - 1970




Jack Dempsey & Joe Louis



Rekord Magasinet oktober 1945.

Anders Ericsons med Sven-Eric Mörtsjö - 1970


Populära Anders Ericsons dansorkester med sångaren Sven-Eric Mörtsjö.
Säsongsfinal i Bolidens Folkets Hus den 9 maj 1970.


HARRI, om du läser detta! Vid det telefonsamtal vi hade i somras lovade
du mig lite kommentarer. Seså Harri, nu är det dags! Hoppas eran turné
gick bra i somras. Ha det så bra därborta i Borlänge. Hälsa din kollega,
Sven-Eric! Vi hörs!
/Roger.

Sessan - kattvärldens Greta Garbo


Våran sjuåriga katthona, Sessan, sitter vid köksfönstret och begrundar
världen. På små mjuka tassar, går hon för det mesta sina egna vägar i
tillvaron. Försiktig, nästan på gränsen till ett slags osynligt väsen, ses
hon dagligen trippa omkring i vår absoluta närhet. Sessan är ingen vän
av "stora ord". Ånej, hon håller sig alltid i bakgrunden gärna i någon
undanskymd liten vrå. Brorsan Pelle däremot, är sin systers raka mot-
sats. Öppen, social. Katternas Bert Karlsson.



Promenad på mammas gata


Häromdagen gjorde tog vi en promenad på mammas gata. På färden
medföljde Robert, Max, Norah samt farmor och farfar.


Den isiga gatan inbjöd till försiktighet. För tänk om man skulle drattat
på ändan. Inte alls så kul!


Barnbarnet Norah blev plötsligt väldigt gungsugen....


Tur är väl då, att på Norahs tomt finns denna gungställning - redo
för omedelbar användning.


Medan Norah gungade, låg hennes ettårige kusin Max som ett litet
eskimåbarn i sin sköna vagn. På tal om eskimåer....


...den här eskimå-farbrorn verkade lite väl röd om sin droppande näsa.
Ett tecken på förkylning eller allmän "frysallergi?"


Väl inkommen i stugvärmen, vaknade "eskimåbarnet" Max till.


Även Max´eskimåfarfar Roger blev ung på nytt. Ja, tänk vad lite värme
kan åstadkomma.


Norah - som är en utomordentlig ansvarsfull ung dam - lagade ett mål
mat till sin kusin. Och inte nog med det. Hon matade honom också.
- Seså Max! En stor sked för mamma och en stor sked för pappa....!
-----------------------------------------------------------------------------

Foto: Eskimåfarfar.


"Nu är Lindqvistar´n tillbaka igen!"

Nu är den där Lindqvistar´n på banan igen! Återkommer senare!
/Roger.


Spindelväv på min dator! Risk för svårt datavirus?

Sitter hos Robert igen. Max ligger och sover, medan husets herre tar sig en välbehövlig paus. Det har börjat samlas spindelväv på datorn därhemma. Den verkar lite ledsen eftersom dess flitige användare inte brukat den på länge. Och hemska tanke, kanske det även hinner flytta in ohyra i den så småningom? Kantänkas att min dator blir ett hem för diverse sådana där små lurviga saker, med stora antenner på sitt huvud? Kanske det är detta som i dagligt tal kallas för DATAVIRUS??? Kanske att jag måste ta min dator till vårdcentralen för en vaccinationsspruta? Ja, som ni ser så är frågorna många. Men hoppas att min dator skall tillfriskna redan denna vecka.
Ha det så gott! Och tack för alla ni som besöker min blogg. Besöksantalet fortsätter att stiga mot nya svindlande höjder. Tids nog - när ni minst anar det, är Lindqvistar´n tillbaka!

PS. Idag skall vi äta vår nationalrätt här i Piteå: PITEPALT!!
/Roger.

Tjuvbloggare & kattskötare...

Att slå två flugor i samma smäll - ja, det är precis det jag gör just nu. Katten "Flisan", vårt x-tra lilla barnbarn, är ensam i helgen. Därför så tittar hennes "Farfar" o "Farmor" in ibland. Och eftersom Flisan inte använder datorn så ofta, passar jag därför på tillfället att s.a.s. "Tjuvblogga". Flisan har lovat mig att inte berätta detta för sin matte och husse. Men Flisan sa så här till mig när jag nyss kom in:
- Tja, jag lovar att inget säga, men hur blir det om matte eller husse upptäcker det ändå? Jag vet ju att dom brukar läsa det du har skrivit?

Hon är inte dum, Flisan. Hon verkar ha sitt katthuvud på rätt plats. Nåja, tror inte dom blir så in i bomben arga att dom ber mig flyga och fara. Så jag fortsätter mitt tjuvbloggande på obestämd tid. Flisan vill härmed avsluta detta inlägg med att säga detta:
- Min farfar, säger att jag inte är nån flitig användare av datorn. Men låt mig då få säga, att varje fredag- och lördagskväll sitter jag uppkopplad på internet. Jag och mina kompisar har ett eget debattforum - "CHATTA ME´KATTA!" Ni skulle bara vara veta så mycket intressant det finns att förtälja oss kattor emellan.

Därmed avslutade Flisan sin lilla berättelse. Ha en skön helg!
Önskar Tjuvbloggaren och kattskötaren Roger Lindqvist.


Tekniken fortsätter att strula...

Modemet till min dator har ännu inte anlänt. Det har väl parkerat sig någonstans borta i Vännäs? Men den som väntar på nåt gott - ni vet....
Kan tyvärr inte publicera några bilder för närvarande. Men hav gott hopp! Det kommer. Och tack för de fina kommentarerna som flugit in på min blogg, sådant värmer bra i oktoberkylan. Håller på att hämta mig efter en förkylning som satt sina spår. Men vi jordmänniskor måste ju faktiskt stå ut med vissa skröpligheter under vår vandring genom livet.

Ha en trevlig helg, och sköt om er alla därute!
Mvh Roger.

Teknik som krånglar....

Det blev ingen resa till Amerika. Har bestämt mig för att stanna hemma i Hortlax istället. Och förresten, jag är inte helt säker på om min Volvo skulle klara trippen till Malibu Beach? Jag får isåfall rikta in mitt fokus på att få datorn okej igen. I datorns värld kan man ju besöka alla jordens olika platser blir billigare så....

Väntar på ett nytt modem. Mitt gamla har gått sönder, därav de få inläggen på min blogg. Tur att sönerna finns, så deras datanörd till farsa kan stilla sin skrivhunger emellanåt. Så håll bara ut alla ni som brukar läsa min blogg. Alldeles snart kommer den där Lindqvistarn igen.....och då.....

/Roger.

Onsdag

Hösten anfaller! Tur att långkalsongerna finns. Och den varma gamla vintermössan likaså. Nu är det snart vinter som gäller. Man påstår att vi ska få en iskall vinter, med skyhöga elpriser. P.g.a. detta så håller jag på att packa amerikakofferten, för en flytt till soliga Kalifornien. Där skall jag plocka apelsiner från träden, och ligga på Malibou Beach för att få lite solbränna på min vita mage. När jag åker....? Alldeles strax, skall bara åka förbi på OK i Piteå för att få full tank i Volvon. Vintermössan? Jo, den lämnar jag hemma i byrålådan. Långkalsongerna likaså. Ha en bra vinter, vi ses på midsommarafton 2024.

Kjell-Bertils i Sörbyn 1982







Rolf Åhmans orkester i Luleå 1978





Forum i Luleå var ett populärt inneställe under 70-talet. Alltid full-
satt hus, och med många trevliga personer som gillade att ta sig
en svängom. Arrangören hette Håkan Wiklund själv f.d. musiker
med eget band i Stockholm. Ibland kom Håkan upp på estraden för
att sjunga med oss. Vad jag minns så sjöng han bl. a. Östen Warner-
brings "Glöm ej bort det finns rosor". Håkan var också väldigt duktig
på dragspel. På fotot så ses undertecknad bakom trummorna i fin och
vit kostym. Precis som Clark Gable hade jag en liten mustasch under
näsan. Clarks var helsvart - min var röd!!

Kjell-Bertils orkester i Luleå 1975



Fredagen den 4 april 1975.

Rolf Åhmans orkester i Missenträsk 1975




Arrangören hette Göran Forsséll och hade ett förflutet som trummis i
Bosses från Skellefteå. Göran var en trevlig prick - som alltid hade en
rolig historia på lager.


Den rockande samen - Sven-Gösta Jonsson


Han har en bra röst, sa Alice Babs, som medverkade i samma radio-
program som Gösta Jonsson.


Trots detta tog Sven Gösta sin gitarr och reste till Stockholm. Rektor Wallmark kontaktade Sveriges Radio och begärde att skolans namn inte skulle nämnas i samband med uppträdandet, då skolan verkar på kristen grund och får bidrag från religiösa givare. En omröstning ordnades bland folkhögskolans elever om Sven Göstas radioframträdande. De flesta ansåg att han handlat oriktigt. På torsdagen diskuterade skolans styrelse fallet. En kommuniké utfärdades där det heter att Sven Gösta Jonsson utan tillstånd lämnat skolan i tre dagar för att uppträda i radio. Efter detta har han fått erbjudande om engagemang som sångare. Jonsson får själv bestämma om han vill fortsätta vid skolan eller anta erbjudandet. Styrelsen för samernas folkhögskola vill framhålla att det aldrig varit fråga om att skilja eleven från skolan.

Sven Gösta Jonsson säger sedan han fått del av kommunikén:
Sången är mitt liv. Den betyder allt för mig och jag har längtat
efter att få uppträda i radio. När jag fick en chans tog jag den.
Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag skall göra. Det vore
bra om jag kunde fortsätta skolan och få betyg, men jag tror
inte resterande skoltid blir så trevlig. Jag har redan nu gått min
egen väg, och den kanske jag måste gå i fortsättningen.

Piteå Tidningen den 21 februari 1959.



VID FOTEN AV FJÄLLET hette i sitt original RED RIVER ROCK.


Lotta Engbergs - "Se & Hörs meloditävling 1997"

YEAAAAH! VI VANN!

Så här glada blev Lotta Engberg oh kompositören Bosse Fransson
efter segern i Se & Hörs TV-sända meloditävling.

LOTTA ENGBERGS samt Bosse Fransson och Christina Morjärds vann den rafflande finalen i den årliga meloditävlingen i TV 4. Lotta Engberg med orkester framförde kompositören Bosse Franssons och textförfattaren Christina Morfjärds roliga - Åh vad jag älskade dig just då -.

SE & HÖRS MELODITÄVLING 1997

Lotta Engbergs

Fernandoz

Arvingarna

Curt Haagers

Kikki Danielssons

Helene & Gänget

Streaplers

Grönwalls
------------------------------------------------------------------------------------


LOTTA ENGBERGS ORKESTER.


ZAM HULTINS
ORKESTER - FALKÖPING. Kompositören och musikern
Bosse Fransson spelade i det här bandet under ett antal år. Bo Frans-
son avled inte så långt efter att hans "Åh vad jag älskade dig just då"
nått framgång i Se & Hörs meloditävling -97. Bosse Fransson, eller Äppel-
Bo Fransson som han också kallades, har också varit medlem i dans-
bandet Tötas från Skara. Stående längst bak ses trumslagaren Jörgen
Horneij, som även också spelat med i Tötas. Jörgen Horneij var även
trummis i Lotta & Anders Engbergs orkester. Horneij avled 1992.


LOTTA & ANDERS ENGBERGS ORKESTER. I bandet brukade f.d.
Vikinga-sångaren Stefan Borsch agera sångare. T.v. står trumslagaren
Jörgen Horneij som avled i en hjärtåkomma 1992.


På träningsläger för kanalsimmare....


Piteås duktige Gullmar Westerlund, befinner sig för närvarande på ett
träningsläger för kanalsimmare i Svappavaara. På bilden ses den mus-
kulöse Westerlund i sin hemmagjorda vattentäta? flytoverall. Tillverkad
av ett par avlagda vinterdäck från 1977. OBS! Dubbarna är borttagna!
Till höger om Gullmar ses hans tränare; den tyske f.d. elitsimmaren Wolf-
gang Schmidt. På Wolfgangs rockuppslag syns det simborgarmärke som
hans adept - Gullmar en gång erövrade i simhallen i Munksund vintern -65.
Ännu öppet vatten i Svappavaara, enligt det som syns i bildens bakgrund.
Vi på bloggredaktionen i Övremarken önskar Gullmar & Wolfgang lycka till
inför valborgsmässoaftonen 2011. Då det årliga kanalsimmet går av sta-
peln i Piteå.
-----------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.

Fordon från förr












Norra Västerbotten den 10 mars 1958.

"Ericsson sover borta i natt..."

Mobilen sover över hos sonen i natt. Ringde för en stund sedan för att be honom att natta honom och läsa en godnattsaga. Han brukar gilla att höra sagan om "En telefon som hette Ericsson...." Boken utkom redan 1976 och har blivt något av en klassiker bland alla mobiltelefoner.
- Självklart farsan, sa sonen. Jag skall stoppa om honom och låta honom få en liten sovmorgon i morr´n!
Skönt att veta. Det är nämligen första gången  som han fått lov att övernatta hos nån annan. Men om detta går bra, så kanske Ericsson får sova över flera gånger. Hoppas du får en godnatts sömn, Ericsson. Vi ses i morgon!


Dagens gubbe


Teckning: Roger Lindqvist.

Födelsedagskalas hos MAX

På måndag fyller MAX 1 år. Med redan idag firade vi honom med tårta och presenter. Födelsedagsbarnet verkade inte så värst brydd om alla paket som gästerna kom med. Så Nelly och Norah ryckte in som "Födelsedagspresentspaketöppnerskor". Max verkade nöjd med den hjälp han fick av sina två gäster. Tyvärr så var MAX en aning febrig. Hoppas nu inte att det är farfar som smittat honom? Allt förlöpte enligt planerna, med kaffe, saft och två jättegoda tårtor som Jannice gjort. Är man som jag - ett litet kakmonster -  så befann jag mig i både sjunde, åttonde och nionde himlen när vi bänkade oss vid fikabordet. Tack för en trevlig stund!


MAX öppnar paket. Pappa ROBERT hjälper till.


MAX - födelsedagsbarnet - ses här omgiven av sina gäster.  Kusinen
NORAH står t.v. och på golvet hjälper NELLY till med paketöppnandet.
MAX sitter hos sin pappa, och tittar på.


De tre bröderna Lindqvist, ROBERT, DANIEL och ANDREAS, tar igen
sig i finsoffan efter tårtätandet.


Kåsören "PÉRE NOBLES" syn på Piteå - 1938

PITEÅ - NORRLANDS MEST IDYLLISKA STAD -

Så lyder rubriken till det kåseri av signaturen "Pére Noble" som fanns publicerat i Svenska Familjetidningen Nr. 31 1938. Vi förflyttar oss tillbaka till vår kära stad, vid Bottniska viken, året är som tidigare sagt 1938. Varsågoda:

PITEÅ är egentligen den enda av städerna i övre Norrland som kan bjuda på en älsklig och trevlig småstadsidyll. Norrlandsstäderna ha vanligen något kalt och kärvt över sig. Bebyggelsen är i de flesta fall relativt modern. Detta beror på att nästan alla Norrlandsstäderna ha härjats av förödande eldsvådor. Men det finns ett undantag: Piteå.

Piteå har förskonats från eldsvådor - där hittar man smala gator och gränder och trevliga små gårdar - alldeles som i en gammal välbevarad mellansvensk småstad. Piteå har en älsklig charme - och man blir glad över att få göra den Norrlandsstadens bekantskap.

HUR namnet Piteå uppstått går det många fantastiska rykten om. En av forna tiders skribenter påstår något överraskande att namnet skulle härleda sig från pikterna, ett vilt folk i Skottland. Petrus Stecksenius Graan skrev för över 200 år sedan en avhandling om staden Piteå ( De urbe Pitovia ). Han påstår att piteborna voro ättlingar av de i den grekiska mytologin omtalade giganterna, ett vilt jättelikt folkslag. Som skäl härför anför han att i dessa bygder funnits många ovanligt starka och djärva människor. "En bonde i Sikfors skall vid ett tillfälle ha strypt en björnhona med sina händer, och en flicka vid namn Margareta skall vid något tillfälle ha slagit ihjäl en björn med sin knölpåk då hon vallade kreaturen och dessa blevo överfallna av den vilda besten". Detta skall ha hänt i Trundavan år 1722.

När jag landsvägen närmade mig Piteå från Luleå blev jag åtskilligt imponerad över Öjebyn, Piteås "gammelstad". Den gör verkligen skäl för namnet med sin relativt höga träbebyggelse kring smala, små gator. De flesta av husen voro igenbommade och man fick intrycket av att fara genom en död stad.

ÖJEBYN är återstoden av gamla Piteå. Bland de trevliga trähusen hittar man ännu ett f.d. rådhus samt en intressant kyrka från 1500-talet. Här finns också en minnessten från något kungabesök. När Piteå 1621 erhöll sina stadsprivilegier låg staden här vid Öjebyn. Men redan 1666 kom en förödande eldsvåda. "Av staden var icke kvar en balk eller stake; på grund av den förtärande eldens hastiga omsvävande", läser man i en skildring, "omkommo både kvickt och dött av fänaden, såväl alle hustarver i löst och fast ganske fasligen äre föregångne".
Och så kom Piteå att förläggas till sin nuvarande plats på Häggholmen. En både vacker och "praktisk" plats vid det smala Pitsundet.

 
Karta över Piteå.


Liksom de flesta Norrlandsstäder har Piteå vackra björkalléer - det trevligaste med Piteå är dock de smala små gatorna med sina trevliga småstadsgårdar. I närheten av Kyrkbrogatan fann jag en lustig hustyp. Det hade ett hörn avklippt, något i stil med upp- och ned-vänd lappsko. Vid hamnen, en bit från den nu till magasin förvandlade teatern, hittade jag små kaffekiosker, något för Piteå karakteristiskt. Det kunde ligga ända till fyra sådana små kaffekiosker intill varandra. Så nog var det konkurrens om både karamellerna och kaffetårarna.
Även på andra platser i Piteå träffade jag dessa miniatyrserveringar, men trots förfrågningar fick jag ingen tillfredsställande upplysning varför dessa kafékiosker just samlat sig i Piteå. Någon brist på stora och moderna konditorier och serveringar finns nämligen inte.


Stortorget med rådhuset.


EN vacker promenadplats gick jag igenom vid det gamla förfallna badhuset längs Pitsundet och Stadsträdgården. Sedan jag förgäves sökt hjälpa en pojk att fisk gäddor, hade jag sedan vid Sundsgatan större framgång då jag hjälpte några flickor att fördriva en råtta från en vacker trädgårdstäppa. Man säger att kyrkan skall ligga mitt i byn. I Piteå är det egentligen  Stadshotellet som bildar stadens blickfång, som det heter på enklare reklamjargong. Stadshotellet är nämligen i förhållande till stadens storlek ovanligt pampigt och stenhushögt. Och inte annat än jag kunde märka snyggt och välskött. En pite ( d.v.s. pitebo ) hade vänligheten fästa min uppmärksamhet på en skylt på det i Stadshotellets hud förlagda: "Minuthandel af spirituosa". Hur trevligt kan inte en institution krångla till vårt språk. Det vore krytt och piggt om de övriga affärerna i Piteå följde exemplet: "Minuthandel af specerier", "Minuthandel af järn och redskap" o.s.v. Affärsmännen i Piteå skulle emellertid säkert vägra att sätta sådans antikverade skyltar över sina moderna och välskötta butiker.


Filosofen Boströms byst.


JAG kom att nämna Stadshotellet först - men alldeles intill hittade jag kyrkan. Den är av trä och till det yttre ganska oansenlig. Då tornet ansågs för svagt att bära kyrkklockorna fick kyrkan någon gång i början av 1700-talet särskild klockstapel. Kyrkans inre har emellertid mycket av intresse och kan betecknas som vackert. Just nu påminner jag mig ett omdöme om Piteå och dess kyrka, som återfinns i Johan Erik Forsströms dagbok över en Norrlandsresa år 1800:

"Piteå är en ganska oansenlig stad, med få hus, som äro rödfärgade,
blott tvenne hus av två våningar och även de högst fula. Kyrkan är
utantill brädslagen och tävlar i fulhet med Umeås. Däremot är kyrkan
vid gamla Piteå stad av sten och många procent bättre. Stadens läge
är ej obehagligt, nästan kringflutet av vatten ---------
Det berättades att stundom, såsom vid prinsars födelse, kröningar m.m.,
anställdes så stora festiviteter, att även folk från de övriga städerna i
Västerbotten resa hit för att övervara dem. Vintertiden hållas även en
och annan gång assemblé"

PITEÅ som en tid var länets residensstad, har gjort sig känd som en fin och belevad stad - och många har vittnat härom i memoarlitteraturen. Staden har haft en berömd son. Han står staty vid Uddmansgatan. Det är filosofen Christoffer Jacob Boström, född i Piteå 1797.
Nå, man behöver nu inte vara yrkesfilosof för att trivas i Piteå, Norrlands mest idylliska stad.


Kanalen och badhusparken.

-----------------------------------------------------------------------------

OCH NU BLIR DET REKLAM, FRÅN ÅRET 1938:



-----------------------------------



-------------------------------------------------------

Svenska Familjetidningens  - Piteå Nummer - 1938.


WIZEX - Igår och idag...

Ett av de band som medverkar i årets upplaga av SVT:s "Dansbandskampen" är WIZEX. Konstellationen med Kikki Danielsson på sång, är väl den mest kända. Även om gruppen också var riktiga dansbandskändisar med Lena Pålsson vid sångmikrofonen. Förlåt Charlotte Perrelli och Paula Pennsäter - ni var också duktiga. Skall bli intressant att få höra den här upplagan. Wizex är ett band som förpliktar.


WIZEX - 1974. Bakre raden fr. v. MATS NILSSON, TOMMY
KARLSSON, TOMMY STJERNFELDT, KIKKI DANIELSSON,
LASSE HAGELIN, JERKER NILSSON.


WIZEX - 2010. ANNA SKÖLD, ERIC IVERSEN, TOMMY KARLSSON,
DAN ANDERSSON, THOMAS LINDBERG, ALLAN DITTRICH.
Tommy Karlsson var med i "Kikki konstellationen" gjorde sedan en
paus i dryga tjugo år. Slutade 1984, började återigen 2005. Intressant
att höra bandet igen.


ROLF ÅHMANS - Logen Långträsk 1975

Ja, så var vi där igen då. Logen i Långträsk, och året är 1975. Två kvällar i rad spelade vi upp till dans i logens storstuga. Mogenträff så det bara sjöng om det...Publikt sett en succé! Här trängdes unga som lite mer mognare människor. Och med det menas en blandad publik allt mellan 19-20-år, till "mognare fallfrukter" 50-65 + Skön och uppsluppen feststämmning in på småtimmarna. Sen raka spåret hem för en nattmacka, sova några timmar och sedan började alltihop om igen. Ja, du milde vilken tid....



Lördagen den 16 augusti spelade vi tillsammans med Firma Dans-
musik från Skellefteå. De bytte sedan namn till Fredson. I mitten av
70-talet hade jag en årsinkomst - genom spelningen - på 55.000 -
60.000 kronor per år. Efter min grundskoleexamen 1973 - spelade
jag enbart i nästan två år. 1975 började jag "göra rätt för mig". Det
fanns nog en del som tyckte att det där med att enbart "bara" spela
trummor liksom inte räknades. Ånej, det skulle vara ett "hederligt"
arbete där man allrahelst skulle ha valkar i händerna, och ryggskott
varenda dag. - Vad gör du du då? kunde man få höra. - Jag spelar
dansmusik, blev svaret. - Jamen, vad är det du jobbar med då - på
riktigt?


Ted Gärdestad: "Folk anklagade mig för Palmemordet"


Ted Gärdestad har ingen aning om hur ryktet att han skulle ha mördat
Palme uppstått. - Kanske var det ett sätt att komma åt den religiösa
Bahgwanrörelsen där jag var aktiv. Många absurda rykten har varit i
omlopp om oss. Jag blev chockad när jag fick höra det. Jag som inte
ens har gjort lumpen och aldrig hållit i en pistol.

FOLK ANKLAGADE MIG FÖR MORDET PÅ STATSMINISTER OLOF PALME:

I nästan ett år har han ryktesvägen utpekats som Olof Palmes mördare. För första gången träder Ted Gärdestad, 30, nu fram och berättar om den svåra tiden när folk stoppade honom på gatan och frågade om det var han som var 33-åringen och Palmes mördare.
Det gick till och med så långt att polisen kom hem till Ted och förhörde honom. Första gången Ted fick höra ryktet var under en resa i Holland.
- Pappa hade sett det i en svensk tidning, berättar Ted för Aftonbladet. Jag blev chockad när jag fick höra det. Jag som inte ens har gjort lumpen och aldrig hållit i en pistol.

Ryktet fick en våldsam genomslagskraft. Aftonbladet kunde på en dag få flera hundra samtal från folk som "hört" att Ted var Palmes mördare.
- Det hände att folk stoppade mig på gatan och frågade om ryktet var sant, berättar Ted. Andra skrek okvädningsord. Det var inte speciellt trevligt. Men det var aldrig någon som attackerade mig fysiskt.

"En dag kom polisen hem till mig"
Ryktet nådde även polishuset. En dag kom polisen hem till Ted.
- De ville helt formellt tala om för mig att ryktet existerade och försäkra sig  om att det inte var sant. Jag blev inte förvånad när de kom eftersom jag redan kände till saken. Jag svarade på deras frågor och de behandlade mig mycket just, jag har aldrig känt mig misstänkt. Ted har ingen aning om hur ryktet uppstått.
- Kanske var det ett sätt att komma åt den religiösa Bahgwanrörelsen där jag var aktiv. Många absurda rykten har varit i omlopp om oss.

Andra menar att det är talet om en extrem rörelse och 33-åringens anknytning till en svensk sångerska som fört tankarna till Ted Gärdestad. Ted låter uppgiven när han lågmält talar om mordryktet och hur det påverkat hans liv. Han bor numera hemma hos sina föräldrar i Sollentuna och har låst in sig för att skriva musik och meditera. Hans förra sambo Ann Zacharias säger att mordryktet nästan knäckt Ted.
- Jag kan inte tänka mig ett värre sätt att mörda en människa själsligt och moraliskt, säger hon. Ted har indirekt fått utstå lika mycket som kurderna. Det har påverkat honom mycket negativt.
- Det borde finnas en lag mot illvilliga rykten, tycker hon. Så länge ingen är fälld för Palmemordet är Ted förväxlad med 33-åringen och en möjlig mördare i folks ögon.

Ryktet spred sig på barnens dagis
Även Ann Zacharias och barnen hon har ihop med Ted - Sara, 4, och Marc Moses, 3, - har lidit svårt av ryktet. Ann berättar hur bekanta och vilt främmande människor ringde dagarna i ända för att höra om ryktet var sant.
- Det var som en mardröm, säger hon. Jag kände mig som i Orwvells 1984. Vissa stunder var jag helt apatisk. Till slut började jag tvivla på mitt eget förstånd och trodde nästan att ryktet var sant.
Mordryktet spred sig även på barnens daghem och de blev retade av sina kamrater.
- Turligt nog är barnen vana vid falska rykten eftersom det är inte första gången sådana florerat om Ted eller mig. De är härdade av att ha offentliga föräldrar men naturligtvis påverkas de ändå.
- Jag har med flit inte talat så mycket med barnen om ryktet för att inte förstora upp det. Bara sagt att det inte är sant.
Ann och Ted är inte tillsammans längre men träffas ändå genom barnen.
- Jag har inte hand om dem så ofta men träffar dem med jämna mellanrum, säger Ted. De bor hos sin mamma.

--------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 3 februari 1987.

Fredag - igen....

Äntligen fredag! Brukar man ju säga. Denna veckodag kanske är vår allra mest älskade? Fredag betyder helg. Ro. Avkoppling. Såvida man inte jobbar under helgen, förstås. Var nyss in på ICA-butiken. Där ringlade köerna förbi de två kassorna, ja, det blev så pass mycket så en tredje kassa  öpnnades också. Och där stod jag. Med mina apelsiner i ett krampaktigt grepp. Förkylningen skall drivas på flykt hade jag tänkt. Är så pass förkyld att jag nästan tappat rösten. Och det kanske min hustru enbart tycker är skönt, så slipper hon höra sin äkta mans röst dagarna igenom? En ren gissning, hon har själv inget sagt. Tur då att man kan sätta sig vid datorn och skriva istället. Så här sitter jag i min tysthet och det är bara mina fingrars tryckande på tangenterna som hörs.
Ha en bra helg!
Atjoo och prosit på er alla....

Carl Larsson med familj


En bok som står i vår bokhylla. Carl Larssons - "De mina och annat
gammalt krafs". En färgglad bok med en presentation av familjen
Larsson / Bergöö.


CARL LARSSON (1853-1919). Så mycket ljus och glädje han har
skildrat denne mästare i sina målningar. Men det fanns en mörk sida
i hans liv; de djupa och svåra depressioner som hemsökte honom
emellanåt.


KARIN LARSSON F. BERGÖÖ (1859-1928). Karin, även hon konstnär.
Även hon en viktig del i det världsberömda hemmet i Sundborn.
Åtta barn kom till världen:

Suzanne - 1884
Ulf - 1887
Pontus - 1888
Lisbeth - 1891
Brita - 1893
Mats - 1894 (dog två månader gammal)
Kersti - 1896
Esbjörn - 1900
--------------------------------------------------------

Anders Zorn


ANDERS ZORN (1860-1920). Jag har vid flera tillfällen gjort besök
på Zorngården i Mora. Där bodde Anders Zorn med makan Emma.
Häromdagen började jag att läsa en biografi över honom och hans
verk. Har alltid varit nyfiken både på Zorn och även målarkollegan
Carl Larsson. Carl Larssons hem i Sundborn har jag också hälsat på.
Tycker att dessa båda genier är väl värda att uppmärksammas. Men
bakom varje berömd man - finns ju också turligt nog en förstående
hustru. I Zorns fall hette hon Emma född Lamm. I Carl Larssons ber-
ömda hem i Sundborn hette hustrun Karin född Bergöö. Fantastiska
kvinnor - med andra ord!!


EMMA ZORN (1860-1942). Zorns hustru. Paret fick inga barn.
Däremot förtäljer rykten, att Zorn hade flera avkommor "på bygden".
Inte lätt för en hustru att få veta. Paret ligger begravda på kyrkogården
i Mora.

Danspalatset ASTORIA i Lauker


Laukers egen nöjespappa Erik Eriksson framför sin egen skapelse,
den välkända danssalongen Astoria.

Namnet Astoria, är väl välbekant, först och främst i Arvidsjaur, men även i andra socknar. Astoria är alltså en stor nöjeslokal i den vackert belägna byn Lauker. Frågan är väl om inte Astoria rent av är den största till ytvidden av alla danslokaler som finns inom kommunen. Astoria har gamla anor, den byggdes före 1948, i en utformning som tillät både dans och bio.

Biografen var också av laukerborna och omkringliggande byars innevånare välbesökt vid filmvisningarna, men biopubliken försvann med åren, TV:n gjorde sitt. - Och det är nu många år sedan någon film rullades upp på Astoria. Dansen har däremot blomstrat, och nu ska här lämnas plats åt Astorias nöjespappa Erik Eriksson.
Han är infödd laukerbo, och står som chef bakom det hela. Han är en lugn och sympatisk kille som gör allt för att ungdomen, och även äldre ska trivas på hans danser. Och det gör dom.
- På tal om bio så sa han så här: - Jag gjorde ett försök för tre år sedan, men det gick inte. Men dansa i Lauker tycker alla är kul.

Han säger också att det gäller att hålla god kontakt med publiken, musiken och allting om det ska klaffa. Är det som exempelvis frågan om någon önskar en "Damernas timme" så går han genast upp på tribunen och hör allas åsikt. Det här exemplet, är ett av många hur han vill att alla ska trivas. I det här speciella fallet, ville inte damerna ha det så, varför dansen tråddes på sedvanligt manér.
- Musiken är också mycket viktig för att dra folk. Speciellt ungdomarna, de har oftast sina idolorkestrar som de vill höra, fast där kanske inte klassen på musik behöver spela huvudrollen.
- Ungdomen av idag är alla tiders, säger Erik Eriksson, med fast övertygelse. Aldrig något bråk - roligt har dom ändå. -Ja, vad kan man mera  begära?
Till sommaren (den är ju faktiskt här) ställer Eriksson till med litet av varje, trevligt, vad sägs om till exempel "Tangoafton" på lövad loge?
----------------------------------------------------------
Piteå Tidningen juni 1966.


Jannes X-tett orkesterveteraner från Piteå


Fyra av medlemmarna i Jannes X-tett, från vänster, Gunnar Eidegren,
Sune Wiklund,, kapellmästaren Jan Lundberg och grundaren av Jannes
Jan Bergman. Den femte medlemmen, Lennart Nordmark, kunde tyvärr
inte ställa upp på bilden då han för närvarande ligger i lumpen.



Det börjar bli kärva tider för dansorkestrarna i synnerhet uppe i Norrland. För några år sedan fanns det ett tio-tal aktiva orkestrar, bara inom Piteå regionen. I dag finns det två, Jannes X-tett, Piteå och Lennes, Norrfjärden. Vintertid  är det särskilt svårt att få jobb, förklarar kapellmästaren i Jannes X-tett, Jan Lundberg. Än så länge kan en orkester hålla sig vid liv så länge man har kustlandet som operationsplats. I inlandet är läget sämre och det beror till stor del på den stora utflyttningen. I dag presenterar Piteå Tidningen Jannes X-tett, orkestern som trotsat de kärva tiderna, kunnat konsten att förnya sig och tack vare det hållit sig på toppen cirka tio år. Orkestern är topputrustad.

En presentation av orkestermedlemmarna i Jannes X-tett:

Jan Lundberg 26 år, är kapellmästare och spelar tenor- och altsax. Han har varit med i orkestern ungefär fem år. Han är utbildad ingenjör och har orkesterjobbet närmast som en hobby.
- Visst har man funderat på att bli professionell musiker, men med tanke på familjen är det bästa att ha ett jobb som ger en säker inkomst, säger kapellmästaren.

Jan Bergman, 23 år, grundade Jannes X-tett och var kapellmästare tills för två år sedan då Jan Lundberg tog över jobbet. Studerar på Framnäs, musiklinjen. Vid sidan av orgelklinkandet svarar han för de flsta solosångerna.

Sune Wiklund, 19 år, har varit med i orkestern inte fullt fem år, spelar solo- och kompgitarr, elbas och orgel. Även han studerar musik vid Framnäs.

Lennart Nordmark, 21 år, har varit med i Jannes X-tett drygt åtta år. För tillfället ligger han i lumpen men har en bror som kan hoppa in och ta hand om trummorna om det behövs. Till yrket är Lennart möbelsnickare.

Gunnar Eidegren, 26 år, Kalix, är det senaste tillskottet i gänget. Han började spela med Jannes i våras, går musiklinjen vid Framnäs och svarar för trumpetinslagen i låtarna. Någon stämma kan också han sjunga då och då.


DYRT ATT GÖRA SKIVOR
För ett par år sedan funderade man på att göra en skivinspelning. En kille i Arvidsjaur hade skrivit ett par låtar i svensktoppstil.
- Trots att bitarna var riktigt bra, jämfört med svensktoppstandard, blev det inget av. Det skulle ha kostat oss cirka tretusen bagis att få plattorna. Distributionen hade vi tvingats klara själva. Och med tanke på att vi inte skall bli proffs så tyckte vi att det inte var någon större idé, säger kapellmästaren Jan Lundberg.
Jannes X-tett har aldrig turnerat utomlands. Man har hållit sig till Norr- och Västerbotten.

TURNÉ I TYSKLAND
- Men vi fick ett ganska intressant erbjudande en gång. Vi spelade i Öjebyn en sommar. En tysk manager droppade in och lyssnade på oss. Senare tog han kontakt med oss och undrade om vi var intresserade av att göra en turné i Tyskland under tre månader samt ett TV-framträdande. Men just då turnén skulle ha startat åkte två killar in i lumpen, så den gången blev det ingenting. Inte för att vi skulle blivit rika men det hade ju givetvis varit en fin PR för oss. Tankarna att fortfarande åka till utlandet finns kvar. Ännu är inget bestämt om vart det i så fall skulle bli. Jannes X-tett turnerar istället från Kiruna i norr till Ö-vik i söder.
- Vi blev också inbjudna att komma till Stockholm och uppträda på den kända dansrestaurangen Lorry. Men för tillfället tackade vi nej.

Senaste sommar blev alla (?) pitebor bekant med Jannes X-tett då de spelade i parken. Det tyckte killarna att det var jättekul. De fick bekanta sig med många fina artister, som också gav gänget beröm för fina orkesterframträdanden.

SONJA STJERNQVIST LOCKADE
- Bland annat frågade Sonja Stjernqvist oss, om vi tillsammans kunde lägga upp en turné under sommaren 1970. Det skulle då i främsta hand gälla övre Norrland. Det är nog faktiskt något att tänka på, anser Jan Lundberg.

KÖPTE AMBULANS
I våras köpte killarna en avlagd ambulans av landstinget. Den byggdes om och tjänar nu som turnébil. Det är inte små summor som finns nerlagda på orkestergrejer. En saxofon kostar bara den 3.500 kronor, trumpeten är ännu dyrare, 3.700. "Ambulans" och övrig utrustning har kostat inte mindre än 70.000 kronor. Även om bandet inte är en proffsorkester så har de i alla fall en proffsutrustning.
Låtarna på Jannes repertoar består till stor del av beatmusik men även tio-i-topp-melodier finns med.
- Publiken som vi har är inte så mycket för svensktopp, men det är klart att man någon gång måste dra igång lite sirapssött. Jazz kan vi också tänka oss men den är vi sparsam med, säger kapellmästaren Jan Lundberg. Vi vill att publiken skall trivas och ha kul, det är huvudsaken.
--------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 18 oktober 1969.

Taube gör reklam - 1965


EVERT TAUBE (1890-1976) lånade ibland ut sitt beömda namn
till reklam. Här puffar han för fullblodsapelsinerna "Trubadur"
vad kunde passa bättre?

Vikingarnas trummis, Anders Erixons död - 1997



Christer Sjögren är fortfarande chockad över dödbudet. Anders Erixon, trummis i Vikingarna, avled plötsligt i lördags eftermiddag.
- Anders var som en familjemedlem för mig. Det här är ofattbart. Jag känner mig helt förlamad av sorg, säger Christer Sjögren.

Det var tidigt i lördags morse som Anders Erixon blev akut sjuk och kördes av hustrun till akutmottagningen på Arvika sjukhus. Några timmar senare var han död. När Expressen i går talade med sångaren Christer Sjögren var han fortfarande chockad och hade svårt att beskriva den person som han varit nära vän med i 19 år.
- Jag blev informerad en halvtimme efter att Anders dog. Det var fruktansvärt. Man fattar ingenting.
- Jag har varit handlingsförlamad hela helgen, säger Sjögren.

"Det är overkligt"
Anders Erixon avled plötsligt klockan 12.30 i lördags.
- Jag talade med hans hustru och hon berättade att han varit helt frisk dagen innan, berättar Christer Sjögren.
När han i lördags eftermiddag fick dödsbudet satte han sig vid telefonen och ringde de andra bandmedlemmarna.
- När man tänker att man aldrig mer får träffa Anders så upplever man en sådan fruktansvärd sorg. Det är overkligt.
Christer Sjögren träffade Anders i Köpenhamn för en månad sedan.
- Då var han helt frisk. Jag talade dessutom med honom i telefon på hans födelsedag för två veckor sedan.
När Anders Erixon kom till Arvika sjukhus var det försent att rädda hans liv. Han dog av en inre blödning i halsen.

Började i Vikingarna 1965
Anders Erixon har tidigare beskrivits som stommen i orkestern - det var han som höll ihop bandet när de andra var trötta och ville ta en paus. Hans karriär i Vikingarna började redan 1965, då bandet kallade sig The Vikings. Men efter fem år valde han att hoppa av och i fem år turnerade han i stället med bland andra Svenne & Lotta och The Spotnicks. Han kom tillbaka till Vikingarna 1975 - samma år passerades miljon gränsen för sålda skivor - och han har sedan dess varit bandet troget.

Författaren Bo Thunberg, som skrev hyllningsbiografin "Hela folkets dansband", beskrev i boken Anders Erixon så här: "Han ger stadga åt musikarbetet och han är en viktig kugge i Vikingarnas speciella sound".
För Christer Sjögren var Anders Erixon som en familjemedlem.
- Vi har varit en verklig familj allihop. Därför känns det som om jag har förlorat en mycket nära familjemedlem. Jag kan inte förstå...



VIKINGARNA. Fr. v. Erik Lihm, Anders Erixon, Tony Eriksson, Kenth
Andersson, Christer Sjögren och Lasse Westman. Den sistnämnde -
Lasse Westman avled 2004 efter en tids sjukdom.


-------------------------------------------------------------------
Expressen den 5 augusti 1997.

Bert Karlsson / Malena Ivarsson gör reklam - 1987




Bröderna Djups tragedi



Gitarristen Ingemar Axelsson var systerson till bröderna Djup. Grup-
pen slog igenom med dunder och brak i TV-programmet "Nygammalt".

Folkkära artistgruppen Bröderna Djup har drabbats av en tragedi. Gitarristen Ingemar Axelsson, 35, hittades i helgen drunknad i Vänern.
- Ett mycket tragiskt bud, säger Bosse Larsson, som gjorde gruppen känd i sitt "Nygammalt" i TV.

Ingemar Axelsson gav sig i fredags kväll ut från Kinneviken i en plastad träsnipa, för att dra nät i Vänern. Han var ensam i båten. Han var van fiskare och väl förtrogen med sjön. Efter någon timme upptäckte Ingemar Axelssons pappa sonens båt, som drev omkring tom. Han larmade omedelbart sjöräddning, polis och brandförsvar. Sent på fredagskvällen fick man ge upp sökandet, som fortsatte under lördagen.

Systerson
Vid middagstid i går hittades Ingemar Axelssons kropp när man draggade i närheten av den plats där fiskebåten hittats. Ingemar Axelsson var systerson till bröderna Djup, som gjorde sig mycket populära i radio och TV med sin musik på bland annat lie och räfsa. TV:s Bosse Larsson upptäckte Bröderna Djup som debuterade i "Nygammalt" 1979. Då gjorde gruppen stor succé, och uppträdde senare i många TV-program, bland annat med Ingvar Oldsberg. Gruppen har också turnerat i folkparkerna och spelat in grammofonskivor. Nu är Bröderna Djups framtid i gungning.

Begåvning
- Utan att förringa någons insats vill jag nog påpeka att det var Ingemar Axelsson som var den musikaliska begåvningen i gruppen, säger Bosse Larsson i tidningen Arbetet i dag. Idag vet ingen hur dödolyckan exakt gått till. I det preliminära undersökningarna har det konstaterats att fiskenätet hade fastnat i propellern eller någon del av båten. En teori är därför att Ingemar Axelsson fallit överbord när han försökt ta loss nätet. I dag fortsätter undersökningarna kring dödsolyckan.
--------------------------------------------------------------
Expressen den 7 september 1987.

Katten med den svarta Hitlermustaschen


Glädjen var obeskrivbar den gången när jag fick min första katt.
Katten - som syns på bilden - fick jag av min faster Essy bosatt på
Inimarksvägen i Hortlax. Essy var gift med Erik som var min pappas
bror. Min katts mamma, blev rätt så gammal för att vara katt. Hela
17 år levde hon på jorden tills det en dag blev dags att flytta vidare
till katthimlen. Vad som utmärkte min katt var hennes stora svarta
mustasch under nosen. Hon hade slående likheter med den där Adolf,
en av världshistoriens mest avskydda personer. Nåja, min katt var
definitivt inte lika kallhamrad och grym. Och skulle absolut aldrig kunnat
starta ett helt världskrig. Nädå, hon var varm och kelsjuk, vilket jag
tror Adolf absolut inte var. Vår granne Torgny Engman, kom med det
här fotot en dag. Han hade knäppt henne när hon gjorde sin dagliga
manikyr. Som jag minns, så blev hon tyvärr inte lika gammal som sin
mor. Men hon hann i alla fall få en kull med kattungar. Hennes kattöde
beseglades en dag på Hortlaxvägen. Och vips - raka spåret upp till katt-
himlen där hennes mamma väntade med en tallrik färska strömmingar,
och spenvarm mjölk.


Radiointervju...

Idag så ringde en trevlig ung dam från musikhögskolan till mig. Hon frågade om jag var "den" Roger, som spelat trummor i Kjell-Bertils. När jag bekrätftat detta, frågade hon om jag ville ställa upp för en radiointervju.
- Och vad ska den handla om då, frågade jag.
Det visade sig att hon och hennes "team" ville undersöka vad som hände med oss dansmusiker, och hur vi upplevde det när den stora diskovågen kom under 1970-talet. Eftersom jag i nuläget håller på med en speciell grej med skrivandet, tackade jag nej.
- Jag har tyvärr inte tid just nu, sa jag. Men ämnet lät onekligen intressant. Jag hänvisade den rara unga damen till en kollega istället. Så vi fär väl se om min kollega träder in och berättar i mitt ställe- istället?

Klanen Lindqvist på besök i Svensbyn

Fortsätter härmed på "Tjocka-släkten-temat". Två bilder som fanns i min farbror Svens album. Två bilder som också föranleder en lite närmare titt. Året är tyvärr okänt. Men jag gissar att det rör sig om tidigt 50-tal. 1952/53? Tjocka släkten är på besök i Svensbyn. Där bodde "tant Lina". Hon var mor till Elma f. Lidman, hustru till min fars bror Sven Lindqvist. En skön sommardag bestämde sig klanen Lindqvist för att åka till Lina Lidman på ett besök. Hennes make Johan. avled 1940. Och i den Lidmanska släkten, fanns också Henrik Lidman, bagare och ägare till välkända Ekbergs konditori på Storgatan i Piteå. Elma var alltså faster till Henrik. Den här ljuvliga sommardagen blev man förevigad av för mig en okänd fotograf. Efter 50 år hamnade fotografierna hos mig. Så nu ligger de här till allmänt beskådande. Tänk om dessa personer hade vetat att 2010 skulle klanen med min farfar och farmor i spetsen publiceras på på min blogg, på internet. Ja, tänk vilken utveckling som vår värld har genomgått sedan dess.


Klanen Lindqvist eller åtminstone delar av den. Stående i bakre
raden fr. v. Gun Sandström, Ivan Lundmark, Lina Lidman, Elsa Lund-
mark, Maj-Gerd Lindqvist, Elma Lindqvist, Gösta Lindqvist? Aina Lind-
qvist, Emmy Risberg, Hanna Lindqvist (min farmor), Gunnar Lind-
qvist och Amandus Lindqvist (min farfar). Längst fram fr. v. okänd
kille, Anita Lindqvist, Roland Lundmark, Tage Lindqvist. De två tjejerna
i vit rosett som verkar beundra sin  skor är, Karin Lundmark och Gerd
Lindqvist.


En liten närmare titt på de små söta kusinerna Karin
och Gerd. Karin Lundgren f. Lundmark t.v. och Gerd
Lindqvist t.h. Visst var dom fina?


Kusinerna Anita & Gerd i Tingsholmen


Kusinerna Anita och Gerd, båda med efternamnet Lindqvist. Platsen är
Tingsholmen i den motorbåt som farbröderna John och Ivan en gång byggt.
Tidiga sommarmorgnar tuffade båten ut från båtplatsen i Tingsholmen.
Det var tjocka släkten som bjöds på båtutflykter ut i Piteå skärgård. John
Risberg var gift med min fars äldsta syster Emmy. Ivan Lundmarks hustru
hette Elsa och var även hon en syster till min pappa. Gerd och Anita har
här fångats av fotografens kamera, inför en sådan utflykt. Tidpunkt: trol-
igen 1950-talets mitt.


Färjan i Pitsund - 1962



Norra Västerbotten den 27 oktober 1962.


Martin Ljung - "Far till sol och vår" - 1957


Norra Västerbotten den 2 mars 1957.

"FAR TILL SOL OCH VÅR" - Rollista:

Martin Ljung - Ann-Marie Gyllenspetz - Douglas Håge - Erik "Bullen" Berglund - Fritiof Billquist - Git Gay - Torsten Lilliecrona - Carl-Axel Elfving - Sten Ardenstam m. fl.

Regi: Lars-Eric Kjellgren - Musik: Sölve Strand, Lillebror Söderlundh - Charles Redland.

Premiär den 28 oktober 1957.


Träna med Lill-Babs - 1987



Aftonbladet den 25 april 1987.

Wallsténs julparadis - 1955


Piteå Tidningen den 2 december 1955.

Kjell-Bertils orkester på turné - 1984


KJELL-BERTILS på turné, påsken 1984. Robert Öberg - sång, gitarr,
kapellmästare, Allan Lundström - tenorsax, keyboard, Thomas
Åström - sång, altsax, piano, Roger Lindqvist - trummor, Kjell
Andersson - sång, bas.







Kanelbullens dag!

"Kanelbullens dag". Tänk dessa påhittiga reklammänniskor. Jag tror t.o.m. att med rätt reklam skulle man även kunna ha "Råttgiftets dag" också. Nu är det ju faktiskt skillnad på kanelbullar och råttgift. Av de två sakerna så väljer jag ju förstås det förstnämnda. Jag kan väl passa på att avslöja för er alla, att jag faktiskt gick på det där med kanelbullens egen dag. 30 stycken goa bullar inhandlades i morse i Piteå. Snacka om att reklamen har makt! Ja, det ligger redan två kanelbullar och skumpar i min mage, blandat med lite iskall mjölk. De´ni!


NORAH & MAX på busbesök


NORAH och MAX har varit hos sin farmor och farfar på besök idag.
Det blev båda lek med byggklossar och ett fasligt busande. Härligt
tyckte vi alla - utom förstås kattsyskonen Pelle och Sessan.

Caltex i Bergsviken - 1967


Caltex bensinstation i Storfors slår i dag upp portarna med sedvanliga
festligheter efter en genomgripande ombyggnad. Hela anläggningen har
nämligen byggts om från grunden för att bättre kunna möta den ökade
kundtillströmmningen. Reglementsenliga personalutrymmen till kiosk och
bensinstation ingår förstås också. En annan nyhet är att tjuvar knappast
torde göra sig besvär. Tjuvlarm är nämligen inmonterat på praktiskt ta-
get alla punkter där inbrott kan tänkas förekomma. Stationens förestån-
dare sedan starten 1958, Gösta Westerlund, ses här framför den nya by-
ggnaden.


Piteå Tidningen den 7 januari 1967.

Carl-Gustaf Lindstedt lär oss trafikvett - 1966



CARL-GUSTAF LINDSTEDT lär TV-tittarna (19.30) hur man ska bära
sig åt i trafiken när de nya reglerna för gå-påare trädet i kraft 1 januari.

TV:s trafikgrupp håller på att utvecklas till rena underhållningsavdelningen. Kvällens gästartist i trafik-TV: Carl-Gustaf Lindstedt (som i tio år varit landets mest utskrattade bilskollärare).
Carl-Gustaf ska orientera om de nya trafikregler som kommer på nyåret.

Carl-Gustafs monolog om bilskolläraren är fortfarande en bestseller - och klassisk present till nyblivna körkortsinnehavare. Men vad har han mer för meriter för sin uppgift som trafikupplysare i TV?
Jo, han är dokumenterat rolig. Så resonerar man på TV.

FYRA NYA REGLER
Nästa år kommer med den stora revolutionen i trafiken i september. Men på nyåret kommer fyra regler som man måste lära sig - som det kan bli dyrbart att inte känna till.
Ta och lyssna och se på Carl-Gustaf i kväll kl. 19.30. Det kan betyda en besparing - ni kan rent av spara ert liv.
- Regel nummer 1. Fotgängare får inte gå mot rött ljus!
- Regel nummer 2. Fordonsförare får inte svänga om hörnet om en fotgängare passerar på grönt ljus.
- Regel nummer 3. Fotgängare måste korsa gatan på övergångsställe om det finns ett sådant i närheten.
(Om han - eller hon - ska över gatan förstås).
- Regel nummer 4. Fordon måste stanna vid obevakat övergångsställe så att fotgängare inte utsätts för fara.

SUCCÉ SOM KOMEDIAKTÖR
Carl-Gustaf Lindstedt kör hårt. Med sig själv som artist. Som bilist (med Saab och en Peugeot) är han exemplariskt försiktig.
- Jag har sett alldeles för mycket otäckt ute på vägarna under turnéer och så för att våga ta en chans.
Jag tror det är rätt väg det här, säger Carl-Gustaf. Trafikundervisningen ska göras lättsam - och inte så högtidlig. Då tröttnar folk och orkar inte höra på.
Carl-Gustaf Lindstedt har i höst inträtt i komediaktörernas svåra yrke. Han gör lycka på Intiman i Omaka par. Och till sommaren tänker han fortsätta sitt samarbete med Jan Malmsjö. Då ska de båda turnera i parkerna.
------------------------------------------------------
Aftonbladet den 19 december 1966.

Allsångsscenen på Skansen - 1966


Allsångsscenen på Solliden, Skansen. Välbekant genom alla de all-
sångsprogram och även annnat utbud som förekommit genom åren.
Här satt jag själv och spelade trummor sommaren 1973. Det var und-
er den pågående Norrbottensveckan som Piteå Kommunala Musikskola
gav en konsert där bl. a. Tage Erlander, och Ragnar Lassinantti deltog.
Norrbottens Teatern gav en föreställning, där Mats Bergman - Ingmars
son var med. Olle Björklund presenterade programmet.
Bilden härovan, togs i maj året 1966 när Skansen fyllde 75 år.

Det mest otäcka som jag sett...

Vi sitter i köket, och TV:n är på. Året är 1968, och månaden februari. Jag är tio år, ska fylla 11 i september.  Alldeles strax skall nyhetsprogrammet Aktuellt ta sin början. Min pappa sitter därför i en stol och väntar. Nyheterna denna kväll kommer mest att handla om det där otäcka kriget som rasar därborta i Vietnam. Genom TV-inslagen berättas det om den senaste händelseutvecklingen på krigsfronten. Det är då det händer....kanske det mest otäcka som jag överhuvudtaget sett i hela mitt liv. Utan någon som helst varning - om att det kommer otäcka bilder i inslaget - ser jag hur en man, som verkar vettskrämd, släpas fram på en vanlig gata. En annan man höjer sin pistol och trycker av ett skott i mannens huvud, som brutalt ramlar ner på den skitiga gatan. Blodet sprutar ur mannens huvud. Mannen som sköt, som jag senare får veta är Saigons polischef Nguyen Ngoc Loan, stoppar till synes helt lugnt tillbaka sitt vapen i hölstret med ett nöjt leende på läpparna. Den avrättade är en FNL-officer, som enligt polischefen  Loan, "Dödat många amerikaner". Jag har senare i livet också sett upprörande bilder. Men den här bilden i TV:n den där kvällen i februari 1968, fick mig att må väldigt illa i flera dagar efteråt. Det som visades framför nyhetskameran och som sedan kablades ut över en hel värld var inget annat än krigets rätta och smutsiga ansikte, indränkt i blod.


Kanske den mest chockerande och otäckaste bild som jag överhuvudtaget
sett. Den där kvällen när våldets ansikte blev så levande, och flyttade in
i vårt hem i Hortlax. Jag var 10 år fyllda, och tog ganska så illa vid mig när
inslaget visades på bästa sändningstid.



Radioprogrammet "Frukostklubben" 1946-1978

Det var i februari 1946 som den allra första Frukostklubben sändes. Idén kom ursprungligen från USA, men det var  radioproducenten Per-Martin Hamberg, som härhemma "överförde" den till våra svenska förhållanden. Programledaren hette, förstås, Sigge Fürst. I december 1949 tog man paus, för att sedan återkomma 1955 fram till nyårsafton 1978 då det populära programmet gästade våra svenska hem för sista gången. Den sista sändningen samsändes för övrigt med SVT. Frukostklubben gick ut i etern varje lördagsmorgon fram till 1968, då man ändrade sändningen till att omfatta söndagar. I mitt föräldrahem lyssnades det till Sigge och hans Frukostklubb vareviga söndag. Då hette kapellmästaren Göte Wilhelmsson, och det var också han som tillsammans med sina mannar i bandet lät signaturmelodin ljuda ut på etervågorna: "Go´morron, go´morron hör fåglar sjunga glatt go´morron go´morron i kör....!"


En bild från en av de första sändningarna från Frukostklubben 1946.
Fr. v. Andrew  Walter (1914-1978), Per-Martin Hamberg (1912-1974),
Kurt "Kaffe-Petter" Randelli (1907-1974), Allan Johansson (1919-1991),
Oscar Rundquist (1913-1971) och Sigge Fürst (1905-1984).
-------------------------------------------------------------------

Frukostklubben filmatiserades 1950; "Stjärnsmäll i Frukostklubben", i regi av Gösta Bernhard. De aktörer som medverkade var - Sigge Fürst, Åke Söderblom, Sven Lindberg, Gus Dahlström, Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar "Knas" Lindkvist, Douglas Håge, Arne Källerud, Sven Arefeldt, Kai Gullmar, Marianne Löfgren och Holger Höglund.
----------------------------------------------------------------------

I det sista programmet - den 31 december 1978 - medverkade: Povel Ramel, Bertil Perrolf, Tage Danielsson och Galenskaparna, där Anders och Claes Eriksson gjorde en parodi på både Sigge och hela Frukostklubbs-konceptet.

/Roger.


Ajdå, ers majestät - här gick det undan...

Finns det likhet inför lagen, mellan s.k. "lort och pannkaka?" Glöm det! Heter man Carl XVI Gustaf med Bernadotte i efternamn, ja, då kan man liksom gå litegrann utanför lagens råmärken, och om nu någon myndighets person faktiskt skulle ställa vår monark mot väggen, så här han straffri. En sådan "hög potentat" inom vårt kungahus, löper ingen som helst risk att straffas, om än det skulle röra sig om ett mord. Nåt mord var det inte frågan om när Carl Gustaf igår susade förbi en uppmärksam undersåte på väg till Mantorp. Men en form av lagöverträdelse begicks i alla fall. Konungen körde så dammet yrde, när han trampade ner gaspedalen på sin Ferrari 456 M GT med 140 km/tim Högsta tillåtna hastighet var 110 km/tim. på den aktuella vägsträckan. Vad var det då som föranledde monarken att köra så in i norden fort? Jo, det var för att se när sonen Carl Philip också skulle köra fort - fast helt legalt på racerbanan.


Här susar han förbi. Kungen av Sverige i sin Ferrari. Det gick fort...
alldeles för fort. 110 km/tim rådde på vägsträckan utanför Linköping -
kungen, tja, han tryckte ferraripedalen i botten till 140 km/tim med en
Säpobil tätt inpå därbak...

Foto: Daniel Strömberg.


Här anländer fortköraren till Mantorp, Carl XVI Gustaf. Ajabaja kungen!

Foto: Leif Hallberg.
---------------------------------------------------------------------------------
www.expressen.se


Gårunt Show - 1965


Det blir roligt värre i folkparkerna i sommar när fyra grabbar från
Köping ger sig ut på turné. Ett originellt namn ställer de upp med
dessutom. Gårunt Show kallar de sig och namnet kommer från ett
par revyer, som gick i Köping för några år sedan.
Gårunt Show har redan hunnit bli något av ett begrepp inom svensk
showbusiness. En rad grammofonskivor har sålts i för debutanter ga-
nska aktningsvärda upplagor, och kvartetten har framträtt praktiskt
taget överallt i Sverige sedan de fick sitt genombrott på Folkparks-
forum år 1963.
Parodier och spex är Gårunt Shows kännetecken. Ingen har gått fri
och det är många som fått stå förebild för träffsäkra, men aldrig elaka,
porträtt, t.e.x. Göingeflickorna, Thore Skogman, Evert Taube, Sune Ma-
ngs, Jan Malmsjö, Jerry Williams. Publiken her verkligen varit med i
svängarna!
1965 ser ut att bli ett verkligt framgångsrikt år för Gårunt Show. TV i
Norge ägde rum i början av året och folkparkssommaren är mycket
välbokad. Ett par veckor på Gröna Lunds varité-scen ingår också i
planerna. Och man kan vara säker på att det är upplagt för stora skratt-
succéer!!
-------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 1 april 1965.

MERA GÅRUNT SHOW.....


Sommaren 1967
åkte Gårunt Show ut på folkparksturné med:
"Det Blir Bara Skrot". Medlemmarna hette: Berndt Dahlbäck, Sonia
Hildings, Rune Furen, Uffe Flink, Jan Anserud och Bengt "Bella" Linn-
arsson.
-----------------------------------------------------------------------------
Bild: www.wetool.se


1971 kom LP-plattan "Full i garv" - där Berndt Dahlbäck drev hejdlöst
med allt och alla. Bl. a. hade han en låt - "Alida-Gullmaj" - där han
imiterade Cornelis Vreeswijk. Cornelis lär en gång ha yttrat när han hörde
resultatet - "Den där låten, Alida-Gullmaj, när sjöng jag in den? Träff-
säkert alltså för Herr Dahlbäck. Tilläggas kan också att motorn i gruppen,
Berndt Dahlbäck, var den som grundade bandet 1962. 1970 upplöstes
Gårunt Show. Berndt Dahlbäck föddes i Skellefteå 1939, och avled 39 år
gammal 1978. Brodern Erik "Kapten" Dahlbäck var också under en period
med i spexgänget som trummis. Erik har även varit med i gruppen "Nature"
som bl. a. varit kompgrupp åt flera av vårt lands största artister, däribland
Ted Gärdestad under hans turné sommaren 1973.
--------------------------------------------------------------
Bild: www.ponytone.se

BERTH IDOFFS - "Dans Glädje 90"




Lill-Babs - 1982


Aftonbladet den 28 januari 1982.

En röst från det förgångna

Jag fick ett telefonsamtal i kväll. I luren hördes en kvinnoröst som frågade: "Är det Roger!". Det visade sig vara en f.d. granne som 1963 flyttade över till Amerika. 1968 var hon hemma i ett halvår, och det var då som hon hälsade på hemma i mitt föräldrahem, och visade bilder på sitt hem "over there". Sedan dess har jag inte sett henne, heller hört av henne - förrän nu i kväll. I de tidiga tonåren var jag väldigt fascinerad av allt det som handlade om Amerika. Troligen påverkades jag av allt det som strömmade ut - musik, filmer, livsstil - från det stora landet därborta i väst. Intresset har med åren mattas av, även om jag ändå är en ganska stor brukare av amerikansk film, musik o.s.v.

Norah ligger hos sin farmor och farfar inatt. Max har också varit hit idag i sällskap av pappa Robert, mamma Jannice, Magnus och Nelly. Vi har sett på barnfilm tillsammans. Bl. a. "Horton", "Kalle Anka", "Barnen i Bullerbyn" och "Vi på Saltkråkan". Jo, jag glömde ju en annan, för Norah väldigt viktig person: "Grodan". Norahs bästa kompis. Grodan övernattar här också. Såja, nu är det sagt!

Martin Ljung död


MARTIN LJUNG har gått bort 93 år gammal. På den gamla "ång-
radions tid", när Melodiradion ännu fanns, kunde man ganska ofta
få njuta av Martins klassiska monologer. Jag tänker då på: "Fingal
Olsson", "55:an Olga", "Ester" och "Skojten". Martin var en äkta norr-
länning. Född i Notviken, Luleå 1915, och med rötter i bl. a. Vidsel
på sin moders sida. Han har vid nåt tillfälle berättat om sina besök
på simhallen i Munksund - 1938 - tror jag. Såg honom live i stads-
parken på "Parkkväll" i början av 70-talet. Han har gjort sig odödlig
i bl. a. "Pippi Långstrump på de sju haven" där han spelar sjörövare.
Ser honom då och då i och med barnbarnet Norahs Pippifilmer.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.sydsvenskan.se

Tony Curtis avliden


Filmlegenden TONY CURTIS har gått bort, 85 år gammal. Mest minns
jag honom från klassikern "I Hetaste Laget", (Some Like it Hot) inspe-
lad 1959, med Marilyn Monroe och Jack Lemmon i de övriga huvud-
rollerna. 1971 kom TV-serien "Snobbar Som Jobbar" (The Persuaders),
som jag gillade helskarpt. Varje lördagskväll blev till en högtid, när man
kröp upp i den sköna vardagsrumssoffan för att titta på Moore/Curtis.
Vila i frid mr. Curtis - i din filmstjärnehimmel!
----------------------------------------------------------
Bild: www.assets.nydailynews.com


Mejeriavdelningen på COOP i Piteå

Jag är en person som nästan jämt går omkring och huttrar och fryser (d.v.s. under vinterhalvåret). Idag nådde huttrandet nya höjder. En iskall höstdag som denna första dag i oktober månad, var vi och handlade på COOP i stan. Varje gång vi besöker mejeriavdelningen, kryper det iskalla kårar utefter ryggen. Det är så oförbarmeligt kallt, så jag inbillar mig att det är så här det känns att vara i Sibirien. För min pappa var det nästan likadant. Han frös och huttrade, och trots varma kläder och ett par tjocka långkalsonger så frös han ändå. Kanske speciellt de sista åren när han magrade ganska så kraftigt. I dagens PT skrivs det om att den kommande vintern beräknas bli rekordkall. Önskar att jag kunde göra som björnen gör - lägga mig i ett ide, och när den allra första spröda solstrålen lyser på min boning, ja, då kliver jag gäspande ut för att med mina stora björnramar välkomna denna härliga årstid. Brumelibrum på er!

Mvh Björnen Roger.

RSS 2.0