Kalle Anka /1961

Mitt eget 1960-tal...

En berättelse med många bilder, från sommaren 1968

Hemma på tomten, jag och min cykel, sommaren 1968.
 
 Mitt föräldrahem, på ett flygfoto som togs samma sommar. Vi hade en affär på mycket nära håll. Det är det vita huset som syns i bakgrunden.
 
Och som ser ut så här rakt framifrån. Det var Stenbergs speceriaffär, här bodde även en av mina tjejkompisar som hette Karin. Hon hade två bröder, Tord och Nils-Erik, Nisse och Ingrid hette föräldrarna. Det fanns ytterligare en familjemedlem, hunden Björn. Det var på den där trappan som vi brukade sitta och käka glass och dricka Merry på somrarna. Varje skyltsöndag, så gick vi och kikade in i deras skyltfönster. En härlig tid. En gång så gav mig Björn ett bett, det var mindre härligt.
 
På samma gata bodde Viktor och Jenny Jonsson. Dottern Gunvor bodde också hemma med sina föräldrar. Det fanns även en bror som hette Folke vill jag minnas, kanhända att det fanns en dotter också, men det låter jag vara osagt. Viktor dog 1977 Jenny 1984. 2012 så gick även Gunvor ur tiden. Hon var född 1930. När man brukade följa till fabror Viktor och tant Jenny, så gjorde jag stora ögon när jag såg ett stort gevär hänga på en vägg i köket. Viktor brukade skjuta sig en hare ibland. Då hängde han upp den ute på bron med ris instoppad i harens kropp.
 
Alldeles bredvid oss i det vita huset, bodde familjen Engman. Pappa Sixten och mamma Anna. Det fanns tre söner i familjen, Lennart, som blev gift med min kusin Britta, Kurt, som blev en duktigt idrottsman och lillebrorsan Torgny. Man kan skymta mitt föräldrahem till höger i bild. Uppe till vänster ser man även Stenbergs affären.
 
Lite längre ner på min "mammas gata" bodde Westerbergs. Föräldarna hette Gottfrid och Linnéa, barnen Doris, Leif, Lisbeth och Helena. De två äldsta Doris och Leif var redan utflugna när jag började springa och cykla på den här gatan. Lisbeth och Helena minns jag bäst. Jag minns att Lisbeth åkte till USA och blev borta i ca 40 år. I dag så bor våran äldsta son, bonden Andreas med sin sambo och tre barn i samma fastighet. När Ante var liten så var han dagbarn i samma hus. Då hette ägarna Torbjörn och Lotta.
 
Bredvid hortlaxvägen så bodde farmor och farfar. På den övre våningen bodde mina morföräldrar. Sommaren 1968 hade farmor Hanna flyttat till ett äldreboende, eller ålderdomshemmet som man sa, det fanns uppe i centrala byn. Kvar i huset fanns min farbror Åke och min morfar Sanfrid. Åke flyttade 1970 till Degeränget och morfar flyttade till ett stort gult hus som kallades för pensionärshemmet. 1970 så såldes min fars föräldrahem till makarna Birgitta och Sture Eriksson. 1980 så revs fastigheten, men då hade familjen Eriksson sålt huset dessförinnan. I den röra uthuslängarn brukade farbror Åke bo om somrarna. På 30-talet så fanns det även en liten kiosk på tomten. Farfar ville dryga ut inkomsten detta pga att han blev sjukpensionär 1936 pga en reumatisk sjukdom. I familjen Lindqvist fanns tio barn så det gällde att vända på slantarna. Det var sju pojkar och tre flickor. Alla är borta idag. Åke var den som avled sist i familjen.
 
Ett stenkast från mitt föräldrahem, bodde en av mina bästa kompisar, Per. I familjen fanns även mamma Margaretha och pappa Ingvar. Eskil hette Pers äldre brorsa. Per och hans båda föräldrar är idag avlidna. Om somrarna lekte vi skogen med alla våra andra kompisar. Vi spelade fotboll och vi badade. Icke att förglömma all de isglassar vi köpte hos farbror Nisse och tant Ingrid i deras affär. Jo, det var så sant; min favoritdryck hette Merry.
 
 Året 1968 såg både jag och mina kompisar på High Chapparal. En kanonserie. Även min morfar var helfrälst i pangandet.
 
På Innimarksvägen bodde min faster Elsa och hennes man Ivan och deras barn Britta, Roland och Karin. Mina tre kusiner var äldre än mig. Min syrra Gerd och Karin umgicks väldigt mycket. Ivan och Elsas hus är det som ses närmast i bild. I det andra huset bodde Stig och Ingamaj Fahlman med sonen Peder.
 
Tvärs över vägen från mina farföräldrars hus, bodde familjen Gösta Marklund. Hustrun hette Rut och barnen Anna-Lena, Sven-Erik (Svenne) och Eva-Maj. I den lilla vita boden hade Gösta sin ram & list-verkstad.
 
Samma sommar i juli 1968, tog syrrans kille Henning den här bilden av Storgatan eller Gågatan som fanns i Piteå. För övrigt landets allra första bilfria gata. Premiären var i augusti 1961.
 
 
 
Grannar med farmor och farfar bodde Gustav och Ida Berg. Farfar Amandus och Gustav jobbade på Munksundssågen tillsammans i många år. Detta innan min farfar blev sjukpensionär. I det bruna huset i bakgrunden bodde Erik och Maja Henriksson med sina två barn, Roland och Astrid. Gerd och Astrid gick i samma klass, och umgick även på fritiden. Roland gick bort för ett tag sedan. Föräldrarna är också borta.
 
 I grannskapet bodde också Gustav och Ida Berglund. De hade tre söner: Hjalmar, Herbert och Henning. Bröderna Berglund brukade umgås med bröderna Lindqvist, dvs min far och hans bröder. Herbert och min far jobbade tillsammans på Wallboarden i Piteå. Henning blev kyrkoherde i Piteå stadsförsamling. Herbert var den som levde längst. 
 
 På Innimarksvägen i Övremarken bodde Emil och Malin Lundgren med dottern Lilian. Jag vill minnas att farbror Emil hade en ljusblå Opel kadett. Kanhända att det var Lilians?
 
 Vid hortlaxvägen bodde Tord och Anette Berg med sina barn. Dessförinnan hade Ivar och Meerit Öberg bott där med sina två barn, Jan och Maria. Uppe på bodde Klas och Agnes Wiklund. Jag tror att paret Wiklund var fosterföräldrar till Meerit som hade sina rötter i Finland. Det var här hemma hos Jan som jag spg en Volkswagen cabriolet för första gången. Det var Meeris bror Pentti som ägde det. Jag tror den var röd till färgen.
 
 Här bodde Bertil och Kerstin Johansson. Sally, Bertils syster, bodde i ett rum på vinden. I den röda uthuslängar hade mina morföräldrar, Sanfrid och Beda Lundgren hyrt in sig. Det var här i sanna länga som jag tillbringade mina första månader på jorden. Medan min far höll på med renoveringen av sitt och mors nyinköpta hus, så "landade" vi i sommarstugan en tid. Det fanns stora skeppsråttor minns jag. Min morfar hade en gång haft ihjäl en stor bjässe som låg på marken när jag kom på besök. Usch. Efter en tid i stugan så gick morfra och mormors flyttlass över till andra sidan av vägen. 1962 bosatte de sig i samma hus som min farmor och farfar. Den 8 oktober 1964 avled min mormor, 69 år gammal. Min farfar gick bort den 20 januari 1965 i en ålder av 78 år.
 
 På Skatanvägen bodde Birger och Gun Marklund. Min far och Birger gjorde lumpen tillsammans under en mörk period av vår historia. Båda låg inkallade vid flottan. Birger och Gun är idag borta.
 
 När man åkte vägen upp till byn, så åkte man förbi det här huset där Olga Lindqvist bodde. Hennes man Gösta gick bort rätt så tidigt. Trots efternamnet så är vi mig veterligen inte släkt med varandra. Olga hade en svart VW som brukade stå parkerad i det lilla vita garaget med röda dörrar. Olga var född Lundberg och släkt med kyrkoherde Curt Carlssons maka Signe Lundberg från Blåsmark. 
 
 I detta gula hus bodde Hilding Öhlund med maka som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Hilding Öhlund var bror till Elisabeths farfar Linus Öhlund med rötterna i Arvidsträsk. På tomten stod en avställd gammal bil som vi barn brukade leka i. Hilding var far till Thore som i sin tur var far till en av mina kompisar som hette Kurt. 
 
Gågatan i Piteå sommaren 1968. Bilden togs av PT-fotografen Hans G Pettersson.
 
 
 
Här bodde bonden Viktor Nilsson med sina 20 katter. I "fuset" hade han sina kossor. Vi barn var alltid lika välkomna då vi hälsade på. Vi hjälpte till med slåttern och vi fick åka på de hölass som "Vicke" drog hem med hjälp av John Erikssons häst. I det röda huset som skymtar till vänster, bodde min pappas äldre bror Erik Lindkvist med makan Essy. I familjen fanns barnen Gösta, Tage och Rigmor. Faster Essy bakade det godaste fikabröd som överhuvudtaget någonsin gjorts. Jag har många fina minnen från Erik och Essy.
 
 Det fanns många lekkompisar i min absoluta närhet. En av dem hette Torgny Nyström och bodde med sin pappa Ragnar och mamma Anna och lillebror Torbjörn i huset som ses på bilden. Nåt år innan Toggan kom så bodde här familhen Risberg. Signar och Astrid med de två döttrarna Agnetha och Elisabeth. Fina kompisar. Det var med andra ord en ljuvlig tid.
 
 
Tommy Blom, i Bildjournalen året 1968.
 
 Sven-Ingvars plattor gick varma i syrrans grammofon.
 
 På Innimarksvägen bodde Thore och Nanna Öhlund med sonen Kurt.
 
 
Modiga Mindre Män (MMM) var ett av mina favoritprogram det här året.
 
 
 
Bildjournalen var ett måste för min syster Gerd.
 
 
 
Året 1968 var Börje Hardal doktor vid Läkarstationen i Hortlax. Hardal var släkt med statsrådet Alva Myrdal som kom på besök 1967.
 
 Familjen Fritz Berg på Innimarksvägen.
 
 
Gågatan, 1968.
 
Den 5 juni 1968 utsattes Robert Kennedy för ett attentat. Dagen därpå, den 6 juni, avled han, endast 42 år gammal.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Adolf och Dagmar Lindström, Tingsholmen.
 
Axel och Dagny Fahlman, Innimarksvägen, Övremarken, 1968.
 
 
THE END
 
 
 
 
 

Handduk från IC

 
Den här handduken fick min far någongång under 60-talet då han tankade sin blåa VW på IC-bensinstation på Västergatan i Piteå. Jag hade två stycken, men den andra gav jag till Leif Lidman som samlar på Piteå-prylar.

Pappas gräsklippare

 
Igår när vi besökte Reprisen i Öjebyn så såg jag den här "handjagaren" stå utanför butiken. Exakt den här modellen hade min pappa. Han använde den sommar efter sommar i många år tills i mitten av 70-talet då han fick sin första motorgräsklippare. När knivarna skulle slipas åkte han in till Sven Jonsson på Kyrkbrogatan i Piteå. Sven hade sin antikhandel där. Min far och Sven hade jobbat tillsammans på Wallboarden i Piteå. Sven slipade knivarna på klipparen.

Minne från 1960-talet

 
En gång såg våra mjölk- och långfilspaket ut som på bilden. Det fanns även en slags påhittig konstruktion där man kunde placera sina tetrapaket i. En sån plast-grej hittade jag idag på Noliautställningen i Piteå. Vi hade en likadan hemma i mitt föräldrahem.
 

Stål-Långben räddar världen /1968

 
Stål-Långben är en hyvens kille! Om han hade varit politiker och partiledare för ett parti hade jag naturligtvis lagt min röst på honom. Varför finns det inga killar som Stål-Långben idag 2018? Jo, det är så klart, hade han funnits här och nu, hade han säkert fått skäll av Gudrun Schyman. "FI-tusan för Gudrun Schyman!"

Torsdagen den 28 september 1967

 
Varje torsdag i många år köpte jag troget min Kalle Anka-tidning. Den här dagen, den 28 september utgjorde inget undantag. Samma vecka, tisdagen den 26 september, fyllde jag 10 år. Jag gick i klass 3B i Sörbyskolan i Hortlax.

Torsdagen den 10 juli 1969

Vi har övernattat i en liten by, jag vet ej vad den heter. Igår varvi över till Norge. Faster Elsa, mamma, pappa och jag. Vi tog ett kort vid gränsen. Där vi nu har övernattat är det bara 6 km till norska gränsen. Hade fara denna väg men vi slutade ut det. Skall istället fara till Gäddede vid tullen och sedan fara mot Norge. Farbror John (Risberg) har lite krångel med sin bil. Han vill inte fara  den lilla skogsvägen till Norge. Om bilen kanske skulle gå sönder mitt i skogen så finns väl inte där någon verkstad.
 
Han skall visst reparera bilen i Gäddede. Vi skall köra E6:an i Norge. Imorgon fredag är vi kanske i Östersund. Vi beräknas vara hemma måndag eller tisdag. Jag väntar nu bara att vi skall fara. Klockan är då jag skriver detta tio i nio. Vi måste tyvärr avbryta resan för farmor har blivit sjuk och ligger nu på lasarettet
 
Fredag den 11 juli 1969
 
Det är inte så allvarligt med farmor så vi behöver ej fara hem så fort. Farbror John fick hämta sin bil i dag från verkstan. Nu far vi från Gäddede. Vi har övernattat hos Hans Carlsson i Gäddede. Mamma, pappa och jag har ringt hem til lGerd. I natt skall vi ligga på vandrarhem. Klockan är nu tio i fem. Vi skall ju ligga på vandrarhe1m i Dorotea.
 
Lördagen den 12 juli 1969
 
Klockan är halv nio då vi lämnar Hoting där vi övernattade. Vi är nu på väg till Dorotea.
------------------------------------
 
Detta skrev jag i en anteckningsbok med gröna pärmar, som finns kvar än i dag, för 49 år sedan. Vi som var med: John, Maj-Gerd och Roger Lindqvist, John och Emmy Risberg samt Ivan och Elsa Lundmark. Emmy och Elsa var mina fastrar, syskon till min far. En kväll när vi hade inkvarterat oss på ett ställe, så ställde jag den här frågan till min faster Emmy: "Vem tycker du mer om, min pappa eller farbror John?". Svaret blev: "Jag tycker mycket om din pappa, men jag tycker nog om farbror John litegrann mer".
 
Jag var 11 år då jag skrev detta. Skulle fylla 12 i september.

Ambulansen som försvann

 
Som barn hade jag en sån här leksaksbil, jag brukade använda den ute i min sandlåda. Jag byggde vägar med mina kompisar, vi körde med våra bilar. Så en dag så var den borta. Min far hade gett bort den till en liten kille i grannskapet. Jag hade visserligen slutat leka med mina leksaksbilar, det var just därför som pappa gav bort den. Skulle varit kul att ha den kvar.

Bilutflykt - 1964

På bilutflykt sommaren 1964. Här har vi hamnat i Långträsk där vi tar oss en paus i sommarvärmen. Vid bordet sitter fr v min farbror Åke, min pappa John, min mamma Maj-Gerd och lilla jag med en flaska Merry i handen. På bordet står Åkes vita transistor. Det är Dagmar, Åkes särbo som tar bilden med sin lådkamera. Min fars blå VW skymtar fram i bakgrunden. Dagmars gula Skoda finns utanför bilden. Jag är inte säker, men det kan även tänkas att min pappas äldre bror Sven med hustrun Elma också följde med den här dagen. Jag tycks se bakdelen av en Opel Rekord i vänster bildkant. Sven hade en Opel Rekord.

Barndomsminnen

 
 

Ur samlingarna...

 
 
 
 
 
Jag började intressera mig för gamla saker redan i 11-12-årsåldern. Och på den vägen är det. Mitt första inköp var sommaren 1969 i en antikhandel i Vilhelmina. Jag köpte en gammal bibel för tio kronor. Bibeln var i häften, alltså inte ihopbunden. Min far frågade om jag verkligen ville ha den, och svarat blev JA! Den finns kvar än i denna dag i mina samlingar. Illustrationerna var gjorda av den franske tecknaren Gustaf Doré (1832-1883). Jag gillade hans teckningar, som jag kunde sitta i timmar och beundra. Mest tagen och berörd blev jag av hans illustration av Johannes döparens avhuggna huvud på ett fat. I vuxen ålder så köpte jag en biografi över honom.

Kalle Anka /1966

 

Brevlåda

 
Teckning: Roger Lindqvist, 8 år, klass 1 Sörbyskolan, Hortlax, 1965.

Onsdag den 19/6 1968

I går hittade jag en liten flugsnappare en unge. Den hade visst skadats av en hagelskur jag och Henning skulle lära den fluga. Henning gav fågeln maskar med den ville inta ha. Den kunde flyga 10 meter ungefär. Han satt i min hand. Jag skulle ge den en mask men masken kröp in i pälsen på fågeln som tur var fick jag bort den. I morse när jag kom dit sov den. Min mamma gick först dit då sov den men när jag och Robert kom dit då var den död. Vi grävde ner den det var en svart och vit flugsnappare.
 
---------------------------------------------------------------
Robert, som jag nämner i historien är min kusin, Robert Nilsson. Henning som också finns med var min systers kille, Henning Höglund.

Lördagen den 8/6 1968

I dag har vi haft examen det var roligt att få slippa den där skolan. Nästa år börjar jag femte. Jag får ha kantor Sundén i två år till. Prästen Curt Carlsson predikade i kyrkan om skolan och framtiden han predikade också om livet. Han sa att han vet hur det var när det var svårt och glädje. Curt Carlsson är vår nya komunister eller präst. Han verkar vara mycke snäll. Min mamma har gått i skola tillsammans med prästens hustru hon heter Signe Karlsson. Magister Ove Gad får vi inte ha nästa år alltså i femman. Vi får istället ha Åke Fredriksson tror jag att han heter.
 
Men han sätter betyg på våra teckningar Ove Gad. Magister Ove Gad får vi igen i sexan. Följande lärare har jag haft: Teckningslärare OVE GAD, Slöjdlärare Gottfrid Marklund, Engelska läraren Mårten Segerstedt vi fick ha en vikarie istället för Mårten Segerstedt för han startade terminen och vikarien heter Barbro Eliasson, Geografi läraren han som lär oss om djur Erling Markström han är jättesnäll, OVE GAD ÄR också SNÄLL MÅRTEN SEGERSTEDT Gottfrid Marklund är också snälla. Gymnastikläraren Sten Lindberg. En dag fick vi ha  Agne Mertner i stället för vår buttra lärare Gunnar Sundén.
 
I bland är han snäll i bland arg och tvär men oftast är han arg. Jag fick en 3:a i teckning men Magister Gad sade att jag hade stora chanser att få en fyra elle femma i teckning.
 
 
----------------------------------------------------------------
Jag skriver av texten rakt upp å ner, så både stavfelen och andra konstigheter finns med.
 
Roger 2018.

Söndagen den 9/6 1968

I dag har vi varit ute och kört bil. Mamma Pappa och jag har varit vid en gammal spöklik kvarn pappa sade att kvarnen var 75-100 år gammal det var vackert där. Vi körde uppåt Holmträsk Nybyn Fällträsk och Ersnäs. Vi kom hem kring halv sju. Då vi kom hem såg vi på ett tv program som hette "Gösta Berhards saga" tant Astrid berättar och visar bilder medan ni somnar. Så löd det alltså. I kväll var det åska det blixtrade till några gånger och mullrade. Faster Aina och Farbror Gunnar har nyss gått hem. Bo har också varit här. Nu sitter jag här och skriver pappa tittar på tv:s sportspegeln ett ord ur programmet Ingvar svahn får bollen efter en högerhörna det sa komentatorn just nu, det är fotboll på tv. Bengt Bedrup talar just nu "Malmö FF i toppen". Boden Sundsvall 1-1. Brynäs Sirius 1-4. Malmö FF i toppen sade Bengt Bedrup nu. Boden Sundsvall o.s.v. visade de en plansch. Dag Pettersson just nu på tv rallyförare kungsloppet 1968.
 
Roger

Söndag 16 juni 1968

I dag har jag varit på Skogs nöjesfält. Det var ganska roligt. Jag såg på Mr Swing eller Djävulen i den röda slängkappan. Han utförde ett nummer där han slukade eld och brände sej på armar och ben. Han drack bensin sedan tog han elden brevid munnen och blåste eld ur munnen så det flammade upp i hela salongen. FAKIR SHOW STOD DET OCKSÅ.
 
Han tog flaskor i handen och slog sönder dem han skar sej också. Det var två negerflickor också där de dansade en ormtjuserska en striptease.. Negerflickorna hjälpte Mr Swing. En neger flicka fick gå in i sin egen likkista han drog en kätting kring hennes hals och stängde in henne i kistan sedan stack han svärd rätt igenom kistan. Till sist la han sej på glas han sa: om en liten glasbit tränger in i ryggmärgen och ryggkotorna så skulle han bli lam för hela livet. Han lade sej på glaset sen bad han en av negerflickorna att hoppa på magen flera gånger han skrek till då hon hoppade. Han hade nyligen kommit hem från JAPAN turné. Mr Swing har varit med i tv programmet BOMBI BITT jag har sett honom i Sikfors en gång förut. Jag gick och sköt vid de stånd med ett gevär. Jag köpte också en glass.
 
R. L. -68
 
------------------------------------------------------------------------------
Jag var ännu inte fyllda 11 år då jag skrev den här lilla berättelsen, i min anteckningsbok med de svarta pärmarna. Tydligen så gjorde "Mr Swing" ett stort och djupt intryck på lilla mig den här junidagen. Att jag även berättade om "striptease" som den 10-åring jag ännu var, kanske låter lite suspekt, men det var nog ingen direkt "naken-chock" som jag bjöds på. Jag kan lugna bloggläsaren med att mina föräldrar också var med på ett hörn.
 
R. L. -18 (50 år senare).

STOPP!

Teckning: Roger Lindqvist, 9 år. Sörbyskolan, Hortlax, 1966.

Teckning: Roger Lindqvist klass 2 /1966

En teckning föreställande en ambulans som kommer till lasarettet, och där de två sjukvårdarna bär ut en patient på bår. Den här teckningen gjorde jag i klass 2 i Sörbyskolan i Hortlax året 1966. Jag tecknade mycket som barn. På vissa teckningar fanns det med en ambulans. Jag har tänkt på det där, och tror mig veta varför den där ambulansen fanns med. Min mamma blev sjuk ibland och då kom det en ambulans hem till oss för att hämta henne. Det var rätt så dramatiskt för ett litet barn att behöva uppleva. Om jag tänker lite till, så tror jag att detta var ett sätt för mig att bearbeta det som hände. I vuxen ålder så började jag att känna olust så fort jag hörde eller såg en utryckande ambulans.
 
I dag bekommer det mig inte så värst mycket, men när det var som allra värst, så var jag många gånger tvungen att ringa hem till familjen när jag såg en ambulans komma i hög fart, bara för att säkerställa mig om att allt var i sin ordning. Det var en obehagskänsla som kom över mig. Men som sagt, idag är det inte lika allvarligt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0