Vad har hänt med "Honken" Holmqvist?
FÖRR JUBLADE PUBLIKEN - NU BUAR MAN ÅT "HONKEN" HOLMQVIST, 29:
"Jag orkar inte skärpa mig längre"
Vad har hänt med "Honken" Holmqvist, 29? En gång Tre Kronors stora
hopp i matcher mot tjecker och ryssar. Det här var en vanlig syn på
Hovet i lördags. En deppad "Honken" rafsar ut en av de nio puckar han
släppte bakom sig. Publiken buade. "Ut med Sållet, in med Christer",
ropade någon. Jag kommer igen säger "Honken" själv. Jag ska visa
att jag inte är slut.
"Honken" ställer inte upp i VM".
¤ Det läste vi i efter 9-4 förlusten mot Sovjet i lördags
¤ Är det sant?
- Nää, säger "Honken" Holmqvist i dag. Visst blir jag med. Nu ska jag hårdträna.
Men det är en skakad Honken Holmqvist, 29, som talar ut dagen efter den stora förlusten. Han har varit dålig hela våren. Matchen mot Sovjet skulle bli hans stora come-back. Då skulle han visa att han fortfarande är mannen som kan vinna en match åt Sverige. Han hade laddat upp som aldrig förr. Och så gick det inte vägen i alla fall. Han vet att flera av målen var billiga.
- Jag skulle ha klarat fyra eller fem om jag varit i vanlig form, säger han.
"SÅLLET" SKREK DE
Och han - den store idolen - fick uppleva hur ståplatspubliken vände honom ryggen. Där de först ropat "Honken, Honken", Honken" ropade de nu i stället "Christer, Christer" (Abrahamsson) och "Sållet".
Till och med ryssarna - som brukar få stora skälvan när de möter Honken - tycker att han är en skugga av sitt forna jag.
Honken själv vet inte riktigt varför han är så dålig just nu. Men han tror att det beror på slutspelet.
- Vi i AIK spelade inte bra under våren, säger.
- Och därför har spelglädjen försvunnit.
- Dessutom är jag dåligt tränad just nu. Jag orkar inte skärpa mig hela matcherna längre. Det är inte maskens fel?
- Nej. Då skulle jag ha varit dålig också i höstas.
"JAG ÄR INTE SLUT"
Du har inte blivit skotträdd?
- Nej. Det visade matcherna under försäsongen.
Och du är inte slut?
- Nej. Det är något tillfälligt.
- Jag tror att jag ska hinna bli i form till VM.
- Vi har tre dagar på oss innan vi åker till Prag. Och då ska jag träna som aldrig förr. Jag måste få tillbaka konditionen och spelglädjen. Det får man bara genom att åka skridskor.
På torsdag åker hockey-truppen till Prag. Det blir två träningspass om dagen fram till torsdag. I går - måndag - avverkades de två första. Dessutom körde Leif Holmqvist från AIK lite extraträning.
Hur känns det att inte vara den store IDOLEN längre?
- Inget speciellt.
- Jag har hört glåporden under hela slutspelet. Men jag bryr mig inte så mycket om vad smågrabbarna skriker.
- Och jag vet att alla "goda" vänner som dunkar en i ryggen när det går bra försvinner som genom ett trollslag när det går dåligt.
"HAN KOMMER IGEN"
På lördag spelar Sverige sin första match i VM - mot Schweiz. Och på söndag kommer den första, riktiga matchen - mot ett laddat Tjeckoslovakien. Billy Harris säger att han ännu inte bestämt vem som ska bli förstemålvakt i Prag.
- Jag tror att Honken kommer att må bra av att åka till VM, säger han.
- Han har haft en stor press på sig här hemma. De som säger att han är slut som målvakt vet inte vad de talar om. Jag tror att han kommer igen i VM.
"NU TAR VI VM"
Också Christer Abrahamsson stöttar Honken:
- Vi vet alla vad han kan. Jag tror att något kommer att hända med Honken under träningen i Södertälje.
Honken Holmqvist ler och säger det han måste säga:
- Nu tar vi VM!
.............................................................................
AFTONBLADET ¤ Måndag den 3 april 1972.
"Jag orkar inte skärpa mig längre"
Vad har hänt med "Honken" Holmqvist, 29? En gång Tre Kronors stora
hopp i matcher mot tjecker och ryssar. Det här var en vanlig syn på
Hovet i lördags. En deppad "Honken" rafsar ut en av de nio puckar han
släppte bakom sig. Publiken buade. "Ut med Sållet, in med Christer",
ropade någon. Jag kommer igen säger "Honken" själv. Jag ska visa
att jag inte är slut.
"Honken" ställer inte upp i VM".
¤ Det läste vi i efter 9-4 förlusten mot Sovjet i lördags
¤ Är det sant?
- Nää, säger "Honken" Holmqvist i dag. Visst blir jag med. Nu ska jag hårdträna.
Men det är en skakad Honken Holmqvist, 29, som talar ut dagen efter den stora förlusten. Han har varit dålig hela våren. Matchen mot Sovjet skulle bli hans stora come-back. Då skulle han visa att han fortfarande är mannen som kan vinna en match åt Sverige. Han hade laddat upp som aldrig förr. Och så gick det inte vägen i alla fall. Han vet att flera av målen var billiga.
- Jag skulle ha klarat fyra eller fem om jag varit i vanlig form, säger han.
"SÅLLET" SKREK DE
Och han - den store idolen - fick uppleva hur ståplatspubliken vände honom ryggen. Där de först ropat "Honken, Honken", Honken" ropade de nu i stället "Christer, Christer" (Abrahamsson) och "Sållet".
Till och med ryssarna - som brukar få stora skälvan när de möter Honken - tycker att han är en skugga av sitt forna jag.
Honken själv vet inte riktigt varför han är så dålig just nu. Men han tror att det beror på slutspelet.
- Vi i AIK spelade inte bra under våren, säger.
- Och därför har spelglädjen försvunnit.
- Dessutom är jag dåligt tränad just nu. Jag orkar inte skärpa mig hela matcherna längre. Det är inte maskens fel?
- Nej. Då skulle jag ha varit dålig också i höstas.
"JAG ÄR INTE SLUT"
Du har inte blivit skotträdd?
- Nej. Det visade matcherna under försäsongen.
Och du är inte slut?
- Nej. Det är något tillfälligt.
- Jag tror att jag ska hinna bli i form till VM.
- Vi har tre dagar på oss innan vi åker till Prag. Och då ska jag träna som aldrig förr. Jag måste få tillbaka konditionen och spelglädjen. Det får man bara genom att åka skridskor.
På torsdag åker hockey-truppen till Prag. Det blir två träningspass om dagen fram till torsdag. I går - måndag - avverkades de två första. Dessutom körde Leif Holmqvist från AIK lite extraträning.
Hur känns det att inte vara den store IDOLEN längre?
- Inget speciellt.
- Jag har hört glåporden under hela slutspelet. Men jag bryr mig inte så mycket om vad smågrabbarna skriker.
- Och jag vet att alla "goda" vänner som dunkar en i ryggen när det går bra försvinner som genom ett trollslag när det går dåligt.
"HAN KOMMER IGEN"
På lördag spelar Sverige sin första match i VM - mot Schweiz. Och på söndag kommer den första, riktiga matchen - mot ett laddat Tjeckoslovakien. Billy Harris säger att han ännu inte bestämt vem som ska bli förstemålvakt i Prag.
- Jag tror att Honken kommer att må bra av att åka till VM, säger han.
- Han har haft en stor press på sig här hemma. De som säger att han är slut som målvakt vet inte vad de talar om. Jag tror att han kommer igen i VM.
"NU TAR VI VM"
Också Christer Abrahamsson stöttar Honken:
- Vi vet alla vad han kan. Jag tror att något kommer att hända med Honken under träningen i Södertälje.
Honken Holmqvist ler och säger det han måste säga:
- Nu tar vi VM!
.............................................................................
AFTONBLADET ¤ Måndag den 3 april 1972.
Cool Candys med Go´Bitarna - del 8
LP:n "Cool Candys Go´Bitar" blev en slags sensation i dansbands-Sverige. En succé som i mångt och mycket kan tillskrivas gruppens trummis och producent Einar Svensson. Cool Candys hamnade så småningom på Svensktoppen med låten "Vår enda sommar", man kom in på listan den 4 oktober 1970, och stannade kvar där på en första plats i hela 13 veckor. Dessförinnan hade en annan av bandets låtar gjort ett kortare besök; "Leka med elden" som gjorde sin debut den 20 september samma år, men stannade där i endast i tre veckor, som bäst på en 6:e plats. Einar Svenssons bolag "Anette", som grundades i slutet av 1960-talet, hade i och med framgången fått stark vind i seglen. Som jag tidigare nämnt så fann många av den tidens kända orkestrar sin väg till Einar Svenssons grammofonbolag. En av Einars nära bekanta, en viss Bert Karlsson från Skara, som under lång period följt sin kollegas framgångsrika arbete, drog fördel av Einars idéer så småningom.
Lasse Gurell, mångårig producent för Svensktoppen berättade en gång följande:
"Det första så kallade dansbandet jag minns var Cool Candys på trummisen Einar Svenssons bolag "Anette Records". Cool Candys hade startat redan 1950 och låg på Tio i Topp 1962 med Thore Skogmans "Jämtgubben". När Bert Karlsson i mitten av 60-talet fick för sig att satsa på musik hade han kontakt med Einar, och Bert ville också ha ett bolag med flicknamn. Så det fick bli "Mariann". Giggis hette Berts första band. Ingen succé. Men en av Giggis bakgrunder, där Kjell Öhmans orkester svarade för det mesta av spelandet, övertogs av Einar, och Cool Candys använde den för sången "Vår enda sommar" 1970. 100.000 exemplar sålda och dansbandsvågen hade startat. Bert Karlsson är inte mannen som ger sig så lätt, så efter Giggis följde Jigs med "Hallå du gamle indian", och sedan Schytts med "Aj, aj, aj", och hjulet började snurra. Året var 1973".
Svensktoppsproducenten Lasse Gurell i yngre dagar i Sveriges Radios
enorma skivarkiv.
Lasse Gurell med "Mr. Svensktopp" Ulf Elfving som var programledare
för det populära radioprogrammet ,ellan 1966-73. Lasse Gurell har
berättat om sina minnen i boken "Svensktoppen i våra hjärtan". I hans
berättelse finns även Cool Candys med på ett hörn.
COOL CANDYS KOMMER IGEN.
Lidköpingsorkestern Cool Candys intog denna vecka guldplatsen på Svensktoppen, med sin inspelning av melodin "Vår enda sommar". De lyckades med bedriften att peta ner den populäre pastorn Artur Eriksson från förstaplatsen. "Vår enda sommar", som är skriven av orkesterns trummis Einar Svensson och som sjungs av orkesterns sångare Sven-Eric Carlsson, avancerade från sjätte plats till första plats på bara fem veckor. Man har även tänt på melodin utomlands, och inom kort kommer inspelningar att göras i såväl Norge, Danmark, Finland och Tyskland, vilket visar att melodin blivit en verklig publiklåt.
Den LP ur vilken melodin "Vår enda sommar" är hämtad och som fått titeln "Cool Candys Go´bitar", har blivit uppmärksammad i pressen. Den är av Sveriges Radio vald till "Veckans LP" och presenterades i radion senaste torsdag.
CC:s två olika sound
Trots alla framgångar på Svensktoppen med sina sånglåtar, så är Cool Candys sedan många år välbekanta för sina instrumentala inspelningar. "Soundet från Lidköping", med de två saxofonerna i topp, har nått berömmelse inte bara här i Sverige utan även utomlands. Låtar som "Jämtgubben", "Muckartwist", "Silvermåne över bergen" är instrumentalinspelningar som blivit "bestsellers" inom skivbranschen. Man har inte glömt sitt speciella sound i och med Svensktoppen. Samtidigt med LP:n "Go´bitarna" har gruppen släppt ut en ny instrumental LP som fått namnet "Cool Candys Sound 1". Den upptar en hel rad helsköna låtar.
En platta med ärtiga låtar och där varje spår utstrålar det speciella Cool Candys-soundet. Plattan har dock inte på grund av reglerna någon chans att nå Svensktoppen, där instrumentalskivor är bojkottade. Men nu kan alltså Cool Candys visa upp två olika sound, ett s.k. Svensktoppssound samt sitt speciella saxsound.
Cool Candys består av: Sven-Eric Carlsson, sång, elbas, Håkan Ljungkvist, sax, flöjt, gitarr, Gunnar Wahlgren, sax, orgel, piano, Karl-Arne Andersson, piano, orgel, Arne Nathansohn, gitarr, Einar Svensson, trummor.
.........................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 november 1970.
Lasse Gurell minns hur en ung Bert Karlsson försökte sig på en lan-
sering av bandet Giggis från Mariestad. Det blev ingen succé. Giggis
spelade liksom Cool Candys in låten "Vår enda sommar". Musikbak-
grunden gjordes av Kjell Öhmans orkester, som med Giggis blev en
flopp. I Cool Candys tappning blev det en formidabel Svensktoppssuccé.
I Giggis har många musiker passerat revy, bl. a. trumpetaren Jan-Erik
Knudsen samt keyboardisten Jan Frealdsson tidigare Johansson som
båda var medlemmar i Curt Haagers mellan 1968-2006, resp. 1969-2006.
Även sångaren och keyboardisten Ulf Forsmark har en gång ingått som
medlem, Forsmark har också spelat med välkända Säwes.
Giggis gjorde fyra singlar inspelade på Einar Svenssons "Anette". Två
stycken 1969 samt två stycken 1971.
Efter framgångarna med debutplattan, smiddes genast allvarliga planer på en uppföljare. Idén till namnet Go´bitar var helt och hållet Einar Svenssons. Men inför nästkommande inspelningar kliade han sitt huvud och funderade över det namn som skivan skulle döpas till. Noters kan också att Einar Svensson ägde ingen musikalisk utbildning.
Arne Nathansohn berättar för mig att Einar satt nere i källaren till sitt hus och spelade på sina trummor, han gav sig sjutton på att lyckas. Drömmen blev ju också sann.
INGMAR NORDSTRÖMS spelade in sin LP "I Parken med Ingmar Nord-
ströms" på Einar Svenssons "Anette" den 14-15 september 1970. Einar
fungerade som producent.
JAN ÖJLERS mest kända låt, "Natten har tusen ögon" gjordes
även den på "Anette" året 1968.
När inspelningen skulle börja 1971 med LP:n "Cool Candys Go´bitar 2" kom Einar med ett låtförslag. Låten var i sitt original tyskt, skriven av paret R. Siegel & R. Jung. Men i händerna på Gunnar Sandevärn pianist och organist i Ingmar Nordströms orkester fick den titeln "Göta Kanal". Enligt Arne Nathansohn ville inte Sven-Eric Carlsson sångare i Cool Candys sjunga in den. Men Einar som hade näsa för vad folk ville ha, han sa att låten var ett absolut måste. Den hade "Hit-varning". Mycket riktigt! Den 19 december 1971 gjorde Göta Knal sin entré på Svensktoppslistan. Visserligen blev den där bara tre veckor, men låten blev en annan av bandets många klassiker. Ja, den spelas ju än i denna dag i olika sammanhang, en låt som fortsatt att leva vidare, alltså.
Förre basisten i Cools, Göte Johansson, berättade denna lilla humoristiska episod som inträffade när han mötte Gunnar Wahlgren. Gunnar som hade glimten i ögat konstaterade följande: "Tänk om du slutat tidigare Göte, då hade vi fått ännu fler guldskivor..." Göte Johansson tillägger, tonen var alltid hård men hjärtlig!
Cool Candys hade nu blivit så kända att man fick finna sig i att bli kallade IDOLER. Tidningarna skrev spaltmeter på spaltmeter om de sex musikanterna från Skaraborg, och i tidningen Starlet från april 1971 kunde det se ut så här:
På Starlets baksida fanns detta idolporträtt av Skaraborgsmusikanterna.
Samma bild fanns även på LP:n "Sound 1" från 1970. Jag frågade Arne
vid nåt tillfälle vart bilden togs, han trodde det var under nån turné.
(Ev. togs den på Öland sommaren 1970, Rogers anm.)
COOL CANDYS 1971. Fr. v. Arne Nathansohn, Einar Svensson,
Gunnar Wahlgren, Karl-Arne Andersson, Håkan Ljungkvist och
Sven-Eric Carlsson.
¤ Dom har ett absolut eget sound.
¤ Dom är Sveriges äldsta svensktopps-band.
¤ Dom har skaffat sig inte mindre än fyra signaturmelodier under årens lopp. Nog har du väl hört "Jämtgubben", "Muckartwist", "Silvermåne över bergen" eller "Vår enda sommar"?
Okej, då vet du att det här ska handla om Cool Candys - "Sax-soundet från Lidköping"!
Man skulle med lätthet kunna skriva en hel bok om Cool Candys. Einar Svensson, trummis och kapellmästare, bildade bandet redan 1950! Det var mitt i den s.k. cool- och bop-epoken. Därav namnet Cool Candys - kalla karameller.
Lidköpings-grabbarna har alltså kuskat runt i Sverige i tjugoett år! Det finns väl inte en folkparksscen som grabbarna inte stått på. Nåja, två grabbar har kommit till på sistone. Sångaren Sven-Eric Carlsson, tillika elbasist, hoppade med i gänget 1968.
- Tidigare sjöng vi själva, säger Einar Svensson. Men det lät så illa att vi aldrig fick göra någon platta för Svensktoppen där man fordrar sång för att bli testad. Men när Sven-Eric lämnade Halmstad och började med oss löstes alla problem. Och sedan dess har vi legat på Svensktoppen många gånger.
Här är några exempel: "Kyss mig ömt", "Som varje liten pärla", (Jules Sylwain-melodi) och så stor-succén "Vår enda sommar" - en egen låt.
Det har blåst många olika musikvindar under åren. Men Cool Candys har på ett berömvärt sätt hängt med i utvecklingen. Och då har det ändå hänt en hel del på tjugoett år. Vad sägs om att överleva alla dessa stilar - dixie, swing, cool, bop, sydamerikanskt, boogie woogie, rock and roll, jitterbug, jenka, bostella, twist och svensktopps-pop!
Cool Candys har som sagt skaffat sig fyra låtar som blivit något av signaturmelodier för gruppen. Det började 1962 undet twist-epoken. Gnesta-Kalles "Jämtgubben" spelades in i instrumental version. Sålda exemplar: 50.000! Efter den följde en rad skivor i den stilen. En av dem är "Muckartwist"! Sedan dess har Cool Candys avlyssnats litet varstans i världen. Nästa stora hit för Cool Candys blev "Silvermåne över bergen". Den har också sålts i cirka 50.000 exemplar. Som instrumental-låt! 1968 ändrades reglerna på Svensktoppen. Det blev nödvändigt att sjunga på plattorna också. Men även den detaljen klarade bandet av. Första stora sång-succén kom dock inte förrän 1970 då "Vår enda sommar" klev högt upp på Svensktoppen. Den låten fanns med på en LP-skiva med Cool Candys, kallad "Go´bitar".
Det är den LP-skivan som nu sålts i 45.000 exemplar! För att belysa prestationens värde kan det upplysas att en singel-skiva som ligger etta på Svensktoppen knappast säljs i 10.000 exemplar!
Cool Candys spelar gärna låtar som får oss att minnas tillbaka på den gamla s.k. goda tiden. Det är förmodligen en av deras hemligheter bakom alla stora framgångar på sistone. Den nya LP-skivan, "Go´bitar 2", är förhandsbeställd i 6.000 exemplar!
Ja, det är många utropstecken när det handlar om dom här grabbarna. Men dom är också populära så det förslår. Ändå vill dom inte bli musiker på heltid.
- Det är skönare med ett dagligt jobb vid sidan om musiken, säger Einar Svensson. Då har man en fast punkt i tillvaron. Klart det blir tröttsamt att lira 3-4 kvällar i veckan och sedan hoppa upp om morgnarna och jobba. Men det behövs avkoppling från musiken också.
Nu pysslar några ändå med musik på dagtid också. Sven-Eric Carlsson, sångaren, står till exempel i musikaffär. Gunnar Wahlgren, som spelar tenorsax och orgel, har egen musikaffär. Arne Nathansohn, gitarrist, är musiklärare liksom Håkan Ljungkvist, barytonsax. Einar Svensson är kapellmästare och trummis. Sköter alla bokningar, har egen inspelnings-studio i Göteborg där han producerar andra artister. Den ende som helt kopplar av musiken är Karl-Arne Andersson, piano, som står i bokhandel. Jämtgubbar, muckare, silvermånar, huckle-buck och ett eget festligt saxofonsound. Ja, Cool Candys har mycket på sitt samvete. Och får dom hålla på tjugo år till så har dom nog erövrat Amerika. Cool Candys tycks klara det mesta!
--------------------------------------------------------------------
Fortsättning följer...
Ursäkta, men...
...i dag är det vår igen. Har promenerat jag och hustrun. Men när vi gått en bit så upptäckte vi att vi hade sällskap på vägen. Sessan! Det händer ibland att nån av katterna gärna vill följa med på våra promenader. Och precis som en liten hund går de bredvid oss. För det mesta är det kattgubben Pelle som brukar göra oss sällskap, men i dag var det som sagt hans storasyster. När vi kommer ut på den större vägen känns det inte så värst bra med kattsällskapet. Till slut tog jag upp henne för att prata trafikregler, vägvett m.m. Tyvärr så skakade hon bara på huvudet, hon begrep absolut ingenting. Då tog jag resolut upp henne, gick en bit tillbaka, men innan jag visste ordet av lyckades hon tråckla sig ur min famn. Hon satte sig på vägen, tittade på mig precis som om hon ville ha en förklaring angående sin husses konstiga agerande.
Nåväl, färden fortsatte utan våran Sessan. Och har hon inte kommit hem ikväll, så sitter hon säkert kvar på vägen i djupa funderingar?
/Roger Lindqvist, kattskötare.
Nåväl, färden fortsatte utan våran Sessan. Och har hon inte kommit hem ikväll, så sitter hon säkert kvar på vägen i djupa funderingar?
/Roger Lindqvist, kattskötare.
Sommaren 1967
Här har vi precis anlänt till Luleå. Med på färden till residensstaden
åkte John, Maj-Gerd, Roger, Gerd, Henning, Torbjörn och Ingrid.
En stunds avkoppling på en parkbänk. Fr. v. Ingrid Enberg, Maj-Gerd
Lindqvist, Torbjörn Enberg, Gerd Lindqvist och John Lindqvist.
Här ler Torbjörn, Gerd och John ikapp med solskenet. Torbjörn var/är
våran tremänning. Hans mor Dagny var kusin med våran far John.
-----------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.
Leif GW & Hans Holmér - undviker varandra...
.......................................................................
AFTONBLADET ¤ Den 14 april 1986.
JOHN HARRY - lägger bälgen på hyllan
Nu lägger han upp! I dag spelar populära John Harrys för sista gången. Sedan upplöser kapellmästaren själv orkestern och drar sig tillbaka efter drygt 35-års flackande mellan olika dansarrangörer i Norr- och Västerbotten.
- Kanske blir det att spela vid något bröllop eller annat tillfälle men på de offentliga danserna är det slut, säger John-Harry Berglund som blivit ett begrepp för danspubliken i norr.
Fiol vid fyra
John-Harrys liv är fyllt av musik och sång. Redan som fyraåring fick han en fiol och sedan var det en orgel och gitarr han fick öva upp sina kunskaper på. Men när han försökte få sin pappa i Borgfors att köpa honom ett dragspel blev det nej. Ändå har dragspelet kommit att bli hans huvudinstrument livet genom.
- Jag åkte skidor till en grannby där det var en som hade dragspel. Där tränade jag tills jag fick fram några melodier, säger John-Harry. När jag var 16 jobbade jag i Luleå och kunde inte se mig mätt på dragspelen i Hagströms skyltfönster. Det observerade en morbror som hjälpte mig att köpa ett. Det var ett dyrt dragspel för den tiden, kostade 300 kronor.
- Jag blev så barnsligt glad över nyförvärvet att jag låg med dragspelet i sängen en hel vecka. Varenda tillfälle som gavs tränade jag och första offentliga framträdandet gjorde jag i hembyn Sikfors, vid ett bröllop. Gaget var 15 kronor och då spelade jag till klockan sju på morgonen.
- Min idol var Olle-Johnny, så därför, när jag bildade min första orkester 1949, blev det John-Harrys. Vi var en trio och första framträdandet var på Svartudden i Piteå. Vi gjorde tydligen succé för vi blev bokade för fem spelningar på en gång.
- Sedan har musikerna kommit och gått i John-Harrys, men namnet har varit kvar. I mitten av 1960-talet hade jag mest jobb, spelade nästan varenda kväll. Under sex veckors tid spelade jag fyra kvällar i veckan på Bodensia och på helgerna var det olika dansarrangörer. Men i min födelseby var det svårt att få engagemang. Då hyrde jag Folkets Hus i Sikfors och det såg mörkt ut i början. Men vid tiotiden hade det kommit folk som aldrig förr. Sen var lyckan gjord även där.
Som Egon
John-Harry lanserades som "sjunger hellre än bra".
- Det var en efterapning av Egon Kjerrman och det var Forum i Älvsbyn som låg bakom det, säger Berglund.
Spelningarna har orkestern gjort i Norr- och Västerbotten och många gånger har John-Harrys dragit fullt hus.
- Men nu är det definitivt stopp, säger John-Harry, även om det är många som kommit fram och menat att vi inte får sluta. Gammalt och modernt i en skön blandning, det har varit John-Harrys melodi.
- Det är ett passande tillfälle nu, säger Berglund. Grabbarna i bandet vill spela moget och ska väl också börja med det nu när vi upplöses. Själv har jag hunnit bli 57 år så det är dags att lägga av.
Tackar frugan
- Det här skulle aldrig gått utan att jag haft en så rar fru, säger Harry. Tänk dig, jag hade ett vanligt arbete på veckan, kom bara hem på lördagar och klädde om och sedan var jag borta på spelning hela helgen. Frun var hemma och skötte barnen. Fantastiskt.
Det är en era som går ur tiden när John-Harry nu lägger av.
- Jag står på toppen av min karriär, har inga problem med att få spelningar. Men det är ju då man ska sluta, säger John-Harry, tar fram sitt dragspel och drar en liten trudelutt till intervjuarens förnöjelse.
-----------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Lördag den 1 februari 1986.
PS. Jag spelade trummor i John-Harrys 1973-74. Den 8 februari 1974
gjorde jag min första spelning med Rolf Åhmans.
/Roger.
Älgar i centrala Piteå
Ett par älgar var ute på vårpromenad i Piteå centrum på onsdagen. Älgarna höll sig till Djupviksområdet, var och tittade på elverkets transformatorstation och sedan på villorna. Därefter tog man en tur kring Kvarnvallen där istältet verkade mest intressant. Hade det inte varit för att så många människor var nyfikna så hade älgarna stannat längre. Men de blev irriterade av uppmärksamheten och sprang till skogs.
......................................................................................................
Bilderna togs av pitebon Svante Myhr.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 2 maj 1975.
......................................................................................................
Bilderna togs av pitebon Svante Myhr.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 2 maj 1975.
Boris Karloff - "Frankensteins Monster"
- JAG HADE DÖTT AV SVÄLT OM INTE MONSTRET KOMMIT TILL
BORIS KARLOFF, en vänlig piprökande engelsman, blev för all värl-
dens biopublik Monstret i många Frankenstein-filmer.
Boris Karloff var en duktig skådespelare. Med sina skräckroller blev han en legend. Gång på gång går någon av hans "Monsterfilmer" i repris till nya publikgenerationers förtjusning.
Känner ni igen honom - Frankensteins Monster? Än en gång har han via TV fyllt oss med skräckblandad förtjusning. Monstret har haft många både företrädare och efterföljare på vita duken. Men ingen har gestaltat rollen så som den engelsk-amerikanske skådespelaren Boris Karloff. Han gjorde figuren klassisk och evig i dessa filmer från 1930-talet.
Boris Karloff var född år 1887 och hette egentligen William Henry Pratt. Det fanns ingenting av monster över honom privat.
- Hans sömniga, genomträngande ögon och den bestämda rösten var det charmigaste hos honom berättade hans fru i en intervju för flera år sedan. Visst darrade jag lite inför honom första gången vi möttes - men det vat knappast av skräck!
Boris Karloff var i vardagslag en lugn, verserad gentleman. Som alla andra engelsmän drack han sitt eftermiddagsté, pysslade i trädgården och spelade cricket. En duktig skådespelare som specialiserade sig på skräckroller. Eftervärlden kommer alltid att minnas honom som Monstret.
- Om Monstret inte hade kommit till, hade jag dött av svält och livsleda. Därför är jag tacksam över det förbannade Monstert! sade han strax innan han dog 1969.
Boris Karloff var sannerligen vad man kunde kalla en fackman i sin genre. Ingen kunde väl bättre än han veta hur man skrämmer livet ur folk! Men egentligen tyckte inte Boris Karloff själv att det handlade om skräck.
- Skräck är något helt annat. Skräck, det är människan själv, den enda levande varelsen på jorden som har ihjäl sina bröder. Se på djuren, de dödar för att få föda! Sedan är de nöjda och mätta. Men människan...
Efter tre Frankensteinfilmer var Boris Karloff trött på att spela Monster. Det som definitivt fick honom att sluta var en händelse i Bretagne, Frankrike.
- Jag hade kört vilse med bilen, berättade han. Men plötsligt kom där en pojke på vägen. Jag vevade ner vindrutan för att be om hjälp. Men innan jag hann öppna munnen skrek han "Monstret!" och föll ner avsvimmad. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog!
Boris Karloff som Monstret i filmen Frankensteins brud
från 1935.
Boris Karloffs sista vilorum.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HÄNT I VECKAN ¤ Den 19 juli 1982.
Samt bilder från: www.thanatophobialanch.com / www.allposters.com
BORIS KARLOFF, en vänlig piprökande engelsman, blev för all värl-
dens biopublik Monstret i många Frankenstein-filmer.
Boris Karloff var en duktig skådespelare. Med sina skräckroller blev han en legend. Gång på gång går någon av hans "Monsterfilmer" i repris till nya publikgenerationers förtjusning.
Känner ni igen honom - Frankensteins Monster? Än en gång har han via TV fyllt oss med skräckblandad förtjusning. Monstret har haft många både företrädare och efterföljare på vita duken. Men ingen har gestaltat rollen så som den engelsk-amerikanske skådespelaren Boris Karloff. Han gjorde figuren klassisk och evig i dessa filmer från 1930-talet.
Boris Karloff var född år 1887 och hette egentligen William Henry Pratt. Det fanns ingenting av monster över honom privat.
- Hans sömniga, genomträngande ögon och den bestämda rösten var det charmigaste hos honom berättade hans fru i en intervju för flera år sedan. Visst darrade jag lite inför honom första gången vi möttes - men det vat knappast av skräck!
Boris Karloff var i vardagslag en lugn, verserad gentleman. Som alla andra engelsmän drack han sitt eftermiddagsté, pysslade i trädgården och spelade cricket. En duktig skådespelare som specialiserade sig på skräckroller. Eftervärlden kommer alltid att minnas honom som Monstret.
- Om Monstret inte hade kommit till, hade jag dött av svält och livsleda. Därför är jag tacksam över det förbannade Monstert! sade han strax innan han dog 1969.
Boris Karloff var sannerligen vad man kunde kalla en fackman i sin genre. Ingen kunde väl bättre än han veta hur man skrämmer livet ur folk! Men egentligen tyckte inte Boris Karloff själv att det handlade om skräck.
- Skräck är något helt annat. Skräck, det är människan själv, den enda levande varelsen på jorden som har ihjäl sina bröder. Se på djuren, de dödar för att få föda! Sedan är de nöjda och mätta. Men människan...
Efter tre Frankensteinfilmer var Boris Karloff trött på att spela Monster. Det som definitivt fick honom att sluta var en händelse i Bretagne, Frankrike.
- Jag hade kört vilse med bilen, berättade han. Men plötsligt kom där en pojke på vägen. Jag vevade ner vindrutan för att be om hjälp. Men innan jag hann öppna munnen skrek han "Monstret!" och föll ner avsvimmad. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog!
Boris Karloff som Monstret i filmen Frankensteins brud
från 1935.
Boris Karloffs sista vilorum.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HÄNT I VECKAN ¤ Den 19 juli 1982.
Samt bilder från: www.thanatophobialanch.com / www.allposters.com
Morfar Sanfrid...
Han var min morfar. En alldeles vanlig snäll morfar. Det är just precis så som jag minns honom. I 24 år levde han som änkling efter att min mormor, Beda, avlidit i oktober 1964. Jag minns den första tiden efter mormors bortgång, hur han kom på sin cykel till oss för att hälsa på. Han var ledsen, han grät, och varje gång som tårarna rann utefter hans kinder, tog han upp ett papper hur sin ficka för att torka bort dem. I sådana stunder föll för det mesta ett av hans mest kända kommentar:
- Jaa, södena jär hä. (Översatt, "Jaa, så är det"). En klart filosofiskt konstaterande över hur livet kunde vara. Dessa ord blev något av hans kännemärke livet genom.
Morfar föddes som Karl-Oskar Sanfrid Lundgren den 21 juli 1899. Hans mor hette Selma f. Nilsson 1978 i byn Blåsmark. Morföräldrarna hette Oskar och Magdalena Nilsson från Blåsmark. Mormor Magdalena avled i lungsot 1910. Morfar Oskar gick ur tiden 1920, dödorsaken var cancer, eller kräfta som det hette då.
Morfar Sanfrid föddes som "oäkta", eftersom morfars far inte var känd, åtminstone inte i kyrkböckerna. Han döptes samma dag som han föddes av en barnmorska som hette Hällgren i efternamn. En för mig lite underlig handling eftersom jag trodde att enbart prästerna hade den befogenheten. I kyrkboken över födda står även detta: "Bekräftat den 22 augusti av Nygren". Jag tror mig veta att den där Nygren faktiskt var präst, men en hel månad efteråt tycker jag också verkar lite märkligt. Kanske för att morfar var "oäkta"?.
Vidare står dessa namn som faddrar: N. O. Nilsson med hustru (Sanfrids morföräldrar, Rogers anm.) samt Karl Pettersson med hustrun Ida från Svensbyn (Ida var syster till Selma, alltså min morfars moster, Rogers anm.).
Den 9 oktober 1904 gifte sig Selma Nilsson med Samuel Lundgren från Blåsmark. Morfar fick så småningom åtta halvsyskon. Han hade livet genom en god kontakt med alla i familjen. Samuel, som blev hans styvfar, beskrev han som snäll, och kallade honom jämt för pappa. Men någonstans fanns morfars riktige biologiske far. Om detta nämnde han aldrig. Men så sommaren 1980 när jag hälsade på honom i hans lägenhet på Hortlaxvägen, tog jag mod till mig och frågade. Jag var alltså den förste i familjen som någonsin hade fört det på tal.
- Han hette Calle Hällström och kom från Öjebyn. Sista gången vi möttes var på ett tåg på väg mot Boden. Jag skulle göra rekryten, då var han där, sa morfar och tittade på mig genom sina glasögon som ramlat ner på näsan.
Det är det enda jag vet om min morfars pappa, berättat av honom själv för över 30 år sedan.
Trots det, så verkade min morfar vara en mycket nöjd person. Han klagade aldrig. "Han rättade liksom in sig i ledet". Han kanske tyckte det var bäst så. Hans syn på livet var ofta sett genom ett andligt perspektiv, även om morfar inte var nämnvärt troende. Han tyckte om att ta sig en hutt då och då. Då blev han glad ända in i själen. Han sjöng gärna, gamla skillingtryck. Han blev munter och uppsluppen. Samtidigt som han bedrev sina privata teologiska studier hemma i sin etta. Han skrev och han läste ur Luthers postillor. Hans skrivna ark hängde han på vägggen som en slags inbjudan för den som ville se.
Diskussioner tyckte han om. Hans religiösa intresse förde honom in i vilda pratstunder med det än månde vara. Jag minns honom som en intresserad person, vars livsandar vaknade så fort han fick en intresserad meningsmotståndare. Det kunde gå högljutt till väga, även i hemmet i Blåsmark när barnen var små. Bibelintresset följde honom tills den 29 mars 1989 då han avled lugnt och stilla i en sjukhussäng på Piteå lasarett, 89 år gammal. Ja, det finns så mycket mer som skulle kunna berättas om morfar, men då skulle jag bli sittande vid datorn resten av den här natten. Så därför väljer jag att avsluta det hela nu.
-----------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Morfar Sanfrid med barnbarnsbarnet Mathias i december 1974.
I 24 år levde han som änkeman efter min mormors död 1964.
I bohyllan stod de vällästa postillorna. På väggen hängde hans ark
fullskrivna med religiösa filosofiska funderingar. I sekretären som
skymtar i bakgrunden låg alla hans skrivböcker där han sida upp och
sida ner gjort sina anteckningar.
--------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund - 1974.
- Jaa, södena jär hä. (Översatt, "Jaa, så är det"). En klart filosofiskt konstaterande över hur livet kunde vara. Dessa ord blev något av hans kännemärke livet genom.
Morfar föddes som Karl-Oskar Sanfrid Lundgren den 21 juli 1899. Hans mor hette Selma f. Nilsson 1978 i byn Blåsmark. Morföräldrarna hette Oskar och Magdalena Nilsson från Blåsmark. Mormor Magdalena avled i lungsot 1910. Morfar Oskar gick ur tiden 1920, dödorsaken var cancer, eller kräfta som det hette då.
Morfar Sanfrid föddes som "oäkta", eftersom morfars far inte var känd, åtminstone inte i kyrkböckerna. Han döptes samma dag som han föddes av en barnmorska som hette Hällgren i efternamn. En för mig lite underlig handling eftersom jag trodde att enbart prästerna hade den befogenheten. I kyrkboken över födda står även detta: "Bekräftat den 22 augusti av Nygren". Jag tror mig veta att den där Nygren faktiskt var präst, men en hel månad efteråt tycker jag också verkar lite märkligt. Kanske för att morfar var "oäkta"?.
Vidare står dessa namn som faddrar: N. O. Nilsson med hustru (Sanfrids morföräldrar, Rogers anm.) samt Karl Pettersson med hustrun Ida från Svensbyn (Ida var syster till Selma, alltså min morfars moster, Rogers anm.).
Den 9 oktober 1904 gifte sig Selma Nilsson med Samuel Lundgren från Blåsmark. Morfar fick så småningom åtta halvsyskon. Han hade livet genom en god kontakt med alla i familjen. Samuel, som blev hans styvfar, beskrev han som snäll, och kallade honom jämt för pappa. Men någonstans fanns morfars riktige biologiske far. Om detta nämnde han aldrig. Men så sommaren 1980 när jag hälsade på honom i hans lägenhet på Hortlaxvägen, tog jag mod till mig och frågade. Jag var alltså den förste i familjen som någonsin hade fört det på tal.
- Han hette Calle Hällström och kom från Öjebyn. Sista gången vi möttes var på ett tåg på väg mot Boden. Jag skulle göra rekryten, då var han där, sa morfar och tittade på mig genom sina glasögon som ramlat ner på näsan.
Det är det enda jag vet om min morfars pappa, berättat av honom själv för över 30 år sedan.
Trots det, så verkade min morfar vara en mycket nöjd person. Han klagade aldrig. "Han rättade liksom in sig i ledet". Han kanske tyckte det var bäst så. Hans syn på livet var ofta sett genom ett andligt perspektiv, även om morfar inte var nämnvärt troende. Han tyckte om att ta sig en hutt då och då. Då blev han glad ända in i själen. Han sjöng gärna, gamla skillingtryck. Han blev munter och uppsluppen. Samtidigt som han bedrev sina privata teologiska studier hemma i sin etta. Han skrev och han läste ur Luthers postillor. Hans skrivna ark hängde han på vägggen som en slags inbjudan för den som ville se.
Diskussioner tyckte han om. Hans religiösa intresse förde honom in i vilda pratstunder med det än månde vara. Jag minns honom som en intresserad person, vars livsandar vaknade så fort han fick en intresserad meningsmotståndare. Det kunde gå högljutt till väga, även i hemmet i Blåsmark när barnen var små. Bibelintresset följde honom tills den 29 mars 1989 då han avled lugnt och stilla i en sjukhussäng på Piteå lasarett, 89 år gammal. Ja, det finns så mycket mer som skulle kunna berättas om morfar, men då skulle jag bli sittande vid datorn resten av den här natten. Så därför väljer jag att avsluta det hela nu.
-----------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Morfar Sanfrid med barnbarnsbarnet Mathias i december 1974.
I 24 år levde han som änkeman efter min mormors död 1964.
I bohyllan stod de vällästa postillorna. På väggen hängde hans ark
fullskrivna med religiösa filosofiska funderingar. I sekretären som
skymtar i bakgrunden låg alla hans skrivböcker där han sida upp och
sida ner gjort sina anteckningar.
--------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund - 1974.
Renberg, Sundin & Höglund - svensk superkedja
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
"THE SWEDISH MEATBALLS"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Hungrig svensk trio. Mikael Renberg (bilden) ingår i samma superkedja
i Toronto som lagkompisarna Mats Sundin och Jonas Höglund. Kedjan
har av lagkompisen Tie Domi döpt till "The Swedish Meatballs".
Mikael Renberg, Mats Sundin och Jonas Höglund bildar förstakedja i klassiska Toronto.
Redan nu är succétrion döpt. "The Swedish Meatballs" ska regera i vinter.
- Det var Tie Domi som som kom på namnet. För honom är köttbullar Sverige, säger Jonas Höglund.
Traden till Boston var klar. Jonas Höglund skulle bytas bort mot talangen Kyle Wanvig, 20, men övergångsförhandlingarna hann inte in i tid på grund av en krånglande fax. Papperna kom in till NHL:s högkvarter en kvart för sent. Nu har Torontos tränare general manager Pat Quinn plötsligt ändrat sig. Han vill satsa på Höglund - tillsammans med Mats Sundin och Mikael Renberg i Toronto Maple Leafs förstakedja.
- Lite förvånad blev jag nog. Jag visste ju att Sundin och Renberg var tänkta tillsammans, men att jag skulle ingå i den kedjan var klart oväntat, säger Jonas Höglund till Sportbladet.
"Klart jag blev glad"
Alla trodde att Gary Roberts var given med svenskarna.
- Jag var också nästan säker på att han skulle vara med. Men på första träningen läste Quinn upp kedjorna och då var jag med Sudden och Renberg. Klart jag blev glad, det är ju två världsklasspelare.
De har gått så bra för svensktrion att de nu får inleda NHL-säsongen tillsammans.
- Han (Quinn) ska satsa på oss, vad jag förstår.
"Rena paradiset"
Jonas Höglund har haft en tuff sommar. Turerna om var han ska spela har varit många.
- Det hade varit jobbigt att få lämna Toronto. Under dom två åren vi bott här har vi fått massor av nya vänner. Sedan är det ju det här hockeyns Mecka och är man lite hockeygalen som jag så är det rena paradiset, säger Jonas Höglund och skrattar.
Första säsongen i Toronto fick Jonas Höglund sitt stora genombrott i NHL. Han fick chansen att spela tillsammans med Mats Sundin och öste in poäng. Fjolåret var inte lika lyckat.
- Jag vet inte riktigt varför Quinn skiljde mig och Sudden åt. Istället fick jag hoppa runt i olika kedjor och då är det jobbigt. Men man ska komma ihåg att jag bara gjorde sex mål mindre ifjol än året innan. Så jag måste inte nödvändigtvis spela med Sudden, även om det är jäkligt kul.
Tre svenskar i samma kedja - förstakedjan - i klassiska Toronto Maple Leafs...
"The Swedish Meatballs" kommer att låta tala om sig.
----------------------------------------------------------------
SVENSKARNA I KÖTTBULLEKEDJAN HAR 597 MÅL PÅ 1 696 NHL-MATCHER
¤ MIKAEL RENBERG, 29 år. Klubbar i karriären: Piteå, Luleå, Philadelphia, Tampa, Phoenix, Luleå Toronto.
NHL-facit: 464 NHL-matcher, 150 mål, 202 assist och 352 poäng.
¤ MATS SUNDIN, 30 år. Klubbar i karriären: Nacka, Djurgården, Quebeck, Toronto. NHL-facit: 848 matcher, 356 mål, 506 assist, 862 poäng.
¤ JONAS HÖGLUND, 28 år. Klubbar i karriären: Färjestad, Calgary, Montreal, Toronto. NHL-facit: 384 matcher, 91 mål, 92 assist, 183 poäng.
..............................................................................
AFTONBLADET, SPORTBLADET ¤ Onsdag den 19 september 2001.
PS. Mikael Renberg är idag expertkommentator i SVT.
Han är bosatt i Hortlax sedan några år tillbaka.
/Roger.
"THE SWEDISH MEATBALLS"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Hungrig svensk trio. Mikael Renberg (bilden) ingår i samma superkedja
i Toronto som lagkompisarna Mats Sundin och Jonas Höglund. Kedjan
har av lagkompisen Tie Domi döpt till "The Swedish Meatballs".
Mikael Renberg, Mats Sundin och Jonas Höglund bildar förstakedja i klassiska Toronto.
Redan nu är succétrion döpt. "The Swedish Meatballs" ska regera i vinter.
- Det var Tie Domi som som kom på namnet. För honom är köttbullar Sverige, säger Jonas Höglund.
Traden till Boston var klar. Jonas Höglund skulle bytas bort mot talangen Kyle Wanvig, 20, men övergångsförhandlingarna hann inte in i tid på grund av en krånglande fax. Papperna kom in till NHL:s högkvarter en kvart för sent. Nu har Torontos tränare general manager Pat Quinn plötsligt ändrat sig. Han vill satsa på Höglund - tillsammans med Mats Sundin och Mikael Renberg i Toronto Maple Leafs förstakedja.
- Lite förvånad blev jag nog. Jag visste ju att Sundin och Renberg var tänkta tillsammans, men att jag skulle ingå i den kedjan var klart oväntat, säger Jonas Höglund till Sportbladet.
"Klart jag blev glad"
Alla trodde att Gary Roberts var given med svenskarna.
- Jag var också nästan säker på att han skulle vara med. Men på första träningen läste Quinn upp kedjorna och då var jag med Sudden och Renberg. Klart jag blev glad, det är ju två världsklasspelare.
De har gått så bra för svensktrion att de nu får inleda NHL-säsongen tillsammans.
- Han (Quinn) ska satsa på oss, vad jag förstår.
"Rena paradiset"
Jonas Höglund har haft en tuff sommar. Turerna om var han ska spela har varit många.
- Det hade varit jobbigt att få lämna Toronto. Under dom två åren vi bott här har vi fått massor av nya vänner. Sedan är det ju det här hockeyns Mecka och är man lite hockeygalen som jag så är det rena paradiset, säger Jonas Höglund och skrattar.
Första säsongen i Toronto fick Jonas Höglund sitt stora genombrott i NHL. Han fick chansen att spela tillsammans med Mats Sundin och öste in poäng. Fjolåret var inte lika lyckat.
- Jag vet inte riktigt varför Quinn skiljde mig och Sudden åt. Istället fick jag hoppa runt i olika kedjor och då är det jobbigt. Men man ska komma ihåg att jag bara gjorde sex mål mindre ifjol än året innan. Så jag måste inte nödvändigtvis spela med Sudden, även om det är jäkligt kul.
Tre svenskar i samma kedja - förstakedjan - i klassiska Toronto Maple Leafs...
"The Swedish Meatballs" kommer att låta tala om sig.
----------------------------------------------------------------
SVENSKARNA I KÖTTBULLEKEDJAN HAR 597 MÅL PÅ 1 696 NHL-MATCHER
¤ MIKAEL RENBERG, 29 år. Klubbar i karriären: Piteå, Luleå, Philadelphia, Tampa, Phoenix, Luleå Toronto.
NHL-facit: 464 NHL-matcher, 150 mål, 202 assist och 352 poäng.
¤ MATS SUNDIN, 30 år. Klubbar i karriären: Nacka, Djurgården, Quebeck, Toronto. NHL-facit: 848 matcher, 356 mål, 506 assist, 862 poäng.
¤ JONAS HÖGLUND, 28 år. Klubbar i karriären: Färjestad, Calgary, Montreal, Toronto. NHL-facit: 384 matcher, 91 mål, 92 assist, 183 poäng.
..............................................................................
AFTONBLADET, SPORTBLADET ¤ Onsdag den 19 september 2001.
PS. Mikael Renberg är idag expertkommentator i SVT.
Han är bosatt i Hortlax sedan några år tillbaka.
/Roger.
Zarah Leander bjuder på Löfbergs Lila
ZARAH LEANDER primadonnornas primadonna - bjuder på Löfbergs
Lila i en reklamkampanj året 1977.
........................................................................
TRE KRONOR - 1965
Ishockey-VM:et 2011 går av stapeln mellan den 29 april-15 maj i Slovakien. Det stundar alltså många nervösa timmar framför TV:n när vi skall försöka heja fram vårt mest älskade landslag till en eventuell guldmedalj. 1965-års upplaga av Världsmästerskapen i ishockey gick i Tammerfors i Finland. Som vanligt var det rena högtidsstunder för alla sportintresserade, även min far inräknad. Varje gång som Tre Kronor lyckades göra mål, skrek min pappa ett högt glädjetjut, så att min mor blev nästintill smått förargad. Vid det VM som Sverige arrangerade 1969, så bestämde sig min kompis och jag, att varje gång som Sverige gjorde mål skulle vi äta en bit falukorv som fanns i våran kyl. Vid det här tillfället slumpade sig det så, att Sverige (för en gång skull) skyfflade in mål på mål. Följden blev två mycket mätta gossar, i vars magar det låg nästan en hel stor korvring. Som jag minns så upprepades aldrig korvätningen i fortsättningen. Påpekas kan också att vid "korvätningstillfället" var mina föräldrar inte hemma. Men min mamma undrade senare var i världen falukorven hade försvunnit.
I Tammerfors 1965 kom TRE KRONOR på bronsplats. Sovjet tog guld, Tjeckoslovakien tog silver. I TRE KRONOR fanns följande spelare med:
Ronald "Sura-Pelle" Pettersson, Nisse Nilsson, Lars-Eric Lundvall, Eilert "Garvis" Määttä, Håkan Wickberg, Uno Öhrlund, Carl-Göran Öberg, Anders Andersson, Tord Lundström, Lennart "Lill-Strimma" Svedberg, Sven Tumba, Gert Blomé, Nils "Nicke" Johansson, Kjell Svensson, Leif "Honken" Holmqvist, Bert-Ola Nordlander, Roland "Rolle" Stoltz samt tränaren Arne Strömberg.
-------------------------------------
Bilutflykt sommaren 1966
Eftersom min mor hade sitt barndomshem i byn Blåsmark (ett namn som förresten omnämns i Lasse Erikssons låt "Stället"), så blev byn en välbesökt plats även för mig när jag var barn. Fortsätter man vidare mot grannbyn Svensbyn, så hittar man ytterligare ett litet smultronställe. Bredvid en fors med stora stenhällar kan man varma soliga sommardagar i ro och avskildhet sitta med en kopp kaffe för att bara finnas till. I min fortsatta resa genom 60-talet, har jag hittat några bilder som visar hur det en gång tog sig ut.
Här syns min syster Gerd förevigad vid den fors som finns belägen
mellan byarna Blåsmark och Svensbyn. Nedströms fanns en kvarn
som min mormorsfar, mjölnaren Jonas Jonsson en gång brukade.
Stugan som ses på bilden minns jag mycket väl från barndomen. Den
fungerade som en tvättstuga (tror jag) men är sedan länge borta.
Svågern Henning på samma plats. Här med fiskespöet i handen.
Under mina barndomssomrar brukade mammas släkt träffas just
här på de väldiga stenhällarna för att fika eller äta surströmming.
Här en bild från Svensbyn på samma plats där "Svensbylijda" nu
ligger. Gerd sitter på Hennings vita Opel Rekord, och året är som
tidigare nämnts 1966.
Samma plats, men sett ur en annan vinkel. Svensbyn sommaren 1966.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund / Gerd Lindqvist - 1966.
Här syns min syster Gerd förevigad vid den fors som finns belägen
mellan byarna Blåsmark och Svensbyn. Nedströms fanns en kvarn
som min mormorsfar, mjölnaren Jonas Jonsson en gång brukade.
Stugan som ses på bilden minns jag mycket väl från barndomen. Den
fungerade som en tvättstuga (tror jag) men är sedan länge borta.
Svågern Henning på samma plats. Här med fiskespöet i handen.
Under mina barndomssomrar brukade mammas släkt träffas just
här på de väldiga stenhällarna för att fika eller äta surströmming.
Här en bild från Svensbyn på samma plats där "Svensbylijda" nu
ligger. Gerd sitter på Hennings vita Opel Rekord, och året är som
tidigare nämnts 1966.
Samma plats, men sett ur en annan vinkel. Svensbyn sommaren 1966.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund / Gerd Lindqvist - 1966.
Shanghai-resan som inte blev av...
En notis som var införd i Piteå-Tidningen den 27 oktober 2007. Saxo-
fonisten och pitebon Allan Lundström blev inbjuden att spela på en
golfklubb i Shanghai. Flott värre, alltså. Men om jag minns rätt så ber-
ättade Allan för mig när vi möttes på stan, att det blev ingen resa till
exotiska Shanghai.
Allan Lundström (1931-2009) spelade med många välkända band
under sina proffsår. Bl. a. med Lulle Ellbojs orkester, där Allan syns
längst fram till vänster. Bilden togs när bandet hade ett engagemang
på Tivoli i Köpenhamn under 50-talet. Jag har även hört berättas att
Allan blev god vän med världsberömde Stan Getz som bjöd Allan till
sitt hem i USA.
Leif Engvalls - Gävle
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Bandet grundades 1969 och upplöstes 2007.
LILL LINDFORS visar höstens kläder - 1964
Härligt varm tröja i grovt reliefmönster. Lills är ljusblå och passade
precis till de tunna snygga elastabyxorna. Den är inte alls så svår-
stickad som den ser ut, det gäller bara att räkna maskorna.
I mjukt, mjukt persiskt mönstrat ylle är den här modellen i brunt och
beige. Den har vid helveckad kjol och ett lätt blusande liv. Martin-
modeller har gjort den. Ca 185:-.
Kamelhårsrocken i militärstil med läderknappar, breda slag och lodrätt
finskurna fickor är det rätta övergångsplagget för alla slanka och lång-
benta. Kommer från Bevells. Ca 280:-.
Varm och härlig är den här dräktklänningen med slät, rak kjol och
jacka i tjock tweedjersey av Bernat Klein-typ. Finns i mörka höstfärger
med inslag av björnbär, oliv och koppar. Bengtssonmodell. Ca 215:-.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
MIN VÄRLD ¤ Den 25 augusti 1964.
På besök i Vistträsk / Muskus
Vistträsk är en plats som ligger ett par några mil ovanför Älvsbyn. På vägen mot robotbyn Vidsel, ligger Muskus (uttalas "Mössköss"). Muskus ligger bara nån kilometer från Vistträsk. Den gemensamma nämnaren för dessa två ställena, är den vackra natur som finns där. Muskus ligger omgiven av vatten, och i bakgrunden syns de ståtliga bergen som skänker omgivningen en slags majestätisk touché. Kameran följde naturligtvis med, men tyvärr går bilderna inte att ladda ner på bloggen för tillfället.
/Roger.
/Roger.
The King is Dead
Rock Idol ELVIS PRESLEY dies at his home Graceland in
Memphis, Tennessee 42-years old.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Hearse Takes Body Of Elvis Presley From Baptist Hospital.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
During A Coliseum Performance Last Year.
As He Appeared In Many Rock Movies.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Memphis Press-Scimitar ¤ Wednesday, August 17, 1977.
S - som i SVERIGE...
JUSSI BJÖRLING gör reklam...
------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ November 1958.
Känn´Du den här mannen?
Jomenvisst. Det är riksbekante "farfar" YNGVE FORSSÉLL från Skell-
efteå.
Yngve är ledamot av RSF:s yrkesråd, och han har helt nyligen deltagit i Förbundsrådets sammanträde i Södertälje. Yngve har en klar uppfattning om hur man bör ta hand om de oorganiserade musikerna, och han menar att SMF (Svenska Musikerförbundet) skall gå hårdare fram. RSF-styrelsen (Rikssektionen för fritidsmusiker) är av samma uppfattning, och nya grepp mot dessa musiker arbetas fram.
--------------------------------------------------------------------
MUSIKERN ¤ Juli 1974.
Surströmmingskalas...
Surströmming. Alla riktiga norrlänningars favorit? Inte min i alla fall. Trots att jag faktiskt är en riktig norrlänning sedan födseln. Jag har gjort mina trevande försök, men nej, det går bara inte. Otaliga är de surtrömmingskalas som jag varit med om, dock utan att äta den sura fisken. Nästan alla i min närhet äter den, utom Andreas min äldste son. I min barndom träffades vi ofta i vår släkt över en klämma med potatis, lök och surströmming. Jag då? Jo, Roger han fick äta varmkorv, eller sill och potatis.
Sommaren 1968 blev jag bekant med en kille, Jarl Abrahamsen, från Båtsfjord i Nord-Norge. Han var på semester i Piteå, och på Norrstrandsbadets camping så möttes vi. Han var i samma ålder som mig. I Båtsfjord hade hans mor och far ett fiskebruk. Vi blev så småningom goda vänner, och både han och hans föräldrar besökte oss i Hortlax flera gånger. En gång fick vi en torkad fisk, som mest så ut som en träbit. Den stank nånting oerhört, nästan värre än våran surströmming. När Jarl bjöds på surströmmingsmiddag vägrade han till min förvåning att äta den. Han som var uppfödd på sin fars fiskebruk, med en massa stinkande fisk, ville alltså inte ha. Det om något bevisar väl att jag hade rätt i mitt påstående att surströmming äter man icke, man gräver den djupt ner i marken, istället.
I vårt hem samlades ofta släkten över en bit mat. På den här bilden
ses vi när (alla utom jag) äter surströmming. Fr. v. Roger, Gerd,
mamma, pappa, Erik och Essy.
Sommaren 1968 låg Jarl Abrahamsen på Norrstrandsbadets camping
i Piteå. Han var på semester med sin familj. Vi blev goda vänner, och
både Jarl och hans föräldrar hälsade på oss så fort dom kom till Piteå.
Trots att Jarl var van med fiskdofter hemma på fiskebruket i Båtsfjord,
regerade han så här när han konfronterades med surströmmingen,
hemma hos oss.
--------------------------------------------------------------
Sommaren 1968 blev jag bekant med en kille, Jarl Abrahamsen, från Båtsfjord i Nord-Norge. Han var på semester i Piteå, och på Norrstrandsbadets camping så möttes vi. Han var i samma ålder som mig. I Båtsfjord hade hans mor och far ett fiskebruk. Vi blev så småningom goda vänner, och både han och hans föräldrar besökte oss i Hortlax flera gånger. En gång fick vi en torkad fisk, som mest så ut som en träbit. Den stank nånting oerhört, nästan värre än våran surströmming. När Jarl bjöds på surströmmingsmiddag vägrade han till min förvåning att äta den. Han som var uppfödd på sin fars fiskebruk, med en massa stinkande fisk, ville alltså inte ha. Det om något bevisar väl att jag hade rätt i mitt påstående att surströmming äter man icke, man gräver den djupt ner i marken, istället.
I vårt hem samlades ofta släkten över en bit mat. På den här bilden
ses vi när (alla utom jag) äter surströmming. Fr. v. Roger, Gerd,
mamma, pappa, Erik och Essy.
Sommaren 1968 låg Jarl Abrahamsen på Norrstrandsbadets camping
i Piteå. Han var på semester med sin familj. Vi blev goda vänner, och
både Jarl och hans föräldrar hälsade på oss så fort dom kom till Piteå.
Trots att Jarl var van med fiskdofter hemma på fiskebruket i Båtsfjord,
regerade han så här när han konfronterades med surströmmingen,
hemma hos oss.
--------------------------------------------------------------
KJELL-BERTILS: "I sommarens tid" - 1971
KJELL-BERTILS ORKESTER. Inspelad 1971, med viss assistans av
Yngve Forssélls orkester.
Kjell Andersson - Sång, bas.
Conny Danielsson - Saxofon, gitarr.
Robert Öberg - Sång, gitarr.
Bertil Granberg - Saxofon, trummor.
Kenneth Gran - Orgel, sång.
----------------------------------------------------------
Sten & Stanley - populäraste dansbandet 1994
Herrar på täppan. För andra året i rad har bröderna Sten & Ebbe
Nilsson utsetts till Sveriges dansbandskungar. Kröningen klarar
de själva av - med van hand.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
KUNGAR - IGEN - Kronan på verket för STEN & STANLEY - för andra året i rad
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Sten Nilsson och Sten & Stanley är Sveriges populäraste dansband - igen.
Det visar Aftonbladets undersökning bland 17 av landets dansarrangörer.
- Vann vi? Fantastiskt roligt, säger Sten och Ebbe.
Bröderna Sten och Ebbe Nilsson har varit i den absoluta dansbandstoppen under alla sin 33 säsonger. Med svensktoppshit efter svensktoppshit. Utmärkelse efter utmärkelse. Och de tröttnar inte.
- Nej, en sån här utmärkelse är ungefär som när man får en hit, man blir lika lycklig varje gång, säger Sten.
¤ Lika roligt som er första hit "Wiggy Woogie"?
- Ja, jag håller med Sten. Speciellt när vi hållit på så här länge, då är det ju extra skoj att få en hit eller att vinna en sådan här omröstning, säger Ebbe.
"DET HANDLAR OM INTRESSE"
¤ Ni har fått frågan förr - men varför är ni så populära år ut och år in?
- Och vi brukar svara att det kan du inte fråga o s s om, det måste du fråga publiken. Men kanske, om jag måste säga nåt, kan orsaken vara att vi fortfarande tycker det är så roligt att spela, säger Ebbe.
- Det handlar om intresse, vi är så intresserade av det vi gör. Och så tror jag att man måste ha själ och hjärta i det man gör, och det gäller väl egentligen alla yrken om man ska lyckas, tillägger Sten.
¤ Är det inte lite väl fräckt att abonnera på kungakronan år efter år, borde ni inte ge andra en chans...?
- Ha, ha, ha. Ska vi abdikera, tycker du? Nu är det ju så att här råder man inte över, och det är vi naturligtvis glada över.
INGA PLANER PÅ ATT SLUTA
¤ Ni har inga planer på att sluta?
- Nej. Vi har en väldigt bra arbetssituation just nu med olika projekt. Vi håller på ett tag till, eller som någon sa vid vårt 30-årsjubileum: "Grattis till de 30 första åren".
--------------------------------------------------------------
SVERIGES POPULÄRASTE DANSBAND - HELA LISTAN
¤ Sten Nilsson och Sten & Stanley
¤ Lotta Engbergs orkester
¤ Lasse Stefanz
¤ Thorleifs
¤ Arvingarna
¤ Curt Haagers
¤ Matz Bladhs
¤ Grönwalls
¤ Marie Arturén & Drifters
¤ Nick Borgen
¤ Wizex
¤ Anders Engbergs orkester
¤ Flamingokvintetten
¤ Berth Idoffs
¤ Shanes
¤ Leif Bloms
¤ Christina Lindbergs
¤ Sannex
¤ Lisbeth Jagerdal
¤ Candela med Jenny Öhlund
-------------------------------------------------------
STEN & STANLEY I SIFFROR
¤ 33 år i parkerna
¤ 8 472 spelningar
¤ 590 inspelade låtar
¤ 7 miljoner sålda skivor
¤ 46 Svensktoppshits
¤ 310 000 körda mil
¤ 28 utslitna turnéfordon
¤ 1 bruten fot
¤ 27 omkulldansande par
¤ 6 765 intervjuer
¤ 18 000 beundrarbrev
¤ Samt oräkneliga skamliga förslag...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET ¤ Söndag den 16 oktober 1994.
FRANK ANDERSSON berättar - 1980
Frank Andersson, 23, ler lite inåtvänt och funderar. Skandalerna kring honom har avlöst varandra den senaste tiden med rubriker och spritfester och en polisanmälan om misshandel.
- Tja, det är jobbigt.
- I dag är det en plåga att gå ut ensam. Jag klarar inte folks blickar längre. Plötsligt märker jag att jag börjar gå som en passgångare, jag spänner mig och blir väldigt osäker. Och man kan ju inte säga åt folk att sluta glo.
- Så numera går jag sällan ut ensam. Med en kompis i sällskap är det lättare. Då kan man snacka bort alla blickar. Vara sig själv, liksom.
Frank Andersson, 23, Sveriges (på ytan) självsäkraste idrottsman drar en hand genom sitt burriga hår, flackar lite med blicken och fortsätter:
- Egentligen är jag väldigt nervös av mig, men jag tvingas lägga på en lugn och cool mask. Det är min roll, liksom.
Frank etablerade sig i idrottsvärlden med buller och bång för några år sedan. Plötsligt stod han bara där - en gapig och självsäker brottare som sa att han var bäst och att han skulle visa det.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Då var det roligt
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
- Det var en härlig tid. Då var det roligt att vara kändis.
- Hela mitt liv, ända sedan jag var liten grabb hemma i Trollhättan, hade jag drömt om det här målet. Att stå i centrum, att vara den som alla snackar om - KÄNDISEN.
- I dag vet jag att livet jag drömde om då inte finns. Att mycket av idolskapet bara är jobbigt och tråkigt. Man är jämt påpassad.
- Det är faktiskt så att de som lever sina liv framför TV-apparaterna har det bättre än dem som som är framför kamerorna. Kalla det gärna en insikt jag fått.
Men den image Frank skapade kring sig själv blev han genast en rubrikernas man. Emellanåt handlar artiklarna om hans prestationer på brottarmattan, men för det mesta är det hans privataaffärer och uteliv som blir omskrivna.
¤ "Frank uteblev från tävlingarna"
¤ "Nu måste Frank börja träna"
¤ "Frank riskerar fängelse"
¤ "Pelle Svensson brýte med Frank"
¤ "Franks manager hoppar av"
¤ "Brudarna, spriten, skandalerna kring Frank"
- En sak har den här tiden lärt mig, att inte tro på allt som står i tidningarna, säger han bittert.
FRANK ANDERSSON.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Känner sig utnyttjad
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
- Ta Lektyr t. ex. De ville att jag skulle göra en dagbok över en vecka. Det gjorde jag, men när den kom i tidningen var den så kryddad att bara hälften var sant. Då känner man sig utnyttjad.
- Enligt vissa tidningar gör jag ingenting annat än super och slarvar med träningen. Men tänk efter själva; man når inte mina resultat utan träning. Och om jag bara söp skulle jag inte ha de muskler jag har - bara en massa fyllfett.
- Visst blir det några glas ibland, men jag är ingen alkoholist.
- Och att det skrivs så ofta om att jag inte kommer på tävlingarna är inte mitt fel. Bara jag säger att "jag kanske kan komma" så drar arrangörerna på mig jätteannonser. När jag sedan inte kommer blir det ett djävla liv - men arrangörerna nådde ju ändå sitt mål: jag lockade dit en massa folk.
- Egentligen är det nog inte en enda artikel som handlat om mig som berättat en sann bild rakt igenom, tror Frank.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Tänker inte ändra sig
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Men samtidigt är han medveten om att det liv han lever - som discjockey, på inneställen, sportjippon, travtävlingar och på shower - ger tidningarna en chans att snylta i hans privatliv.
- Javisst, men jag trivs med mitt liv. Jag vill inte ändra det bara för att det ska passa några svenssons.
Är idolen Frank Andersson ett bra föredöme för sina beundrare?
- Det råder det nog delade meningar om pga alla skriverier. Ibland känns det som 90 procent tycker att jag är en buse och en bråkmakare och bara 10 procent gillar mig.
Vad vill du att man ska gilla hos dig då?
- Att jag är rak, säger vad jag tycker och står för det. Att jag är hård utan att vara tuff. Det är i varje fall så jag försöker vara.
Tror du att många tar efter ditt sätt att vara?
- Ja, en del yngre gör nog det. Och det är bra. Så småningom skapar de sig en helt egen stil själva med hjälp av att vara som jag - raka och ärliga.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Vill vara självsäker
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Men är du inte väldigt styv i korken ibland?
- Jag är fortfarande självsäker, det vill jag vara. Men jag är kanske lite mer återhållsam med mina löften om segrar nu för tiden.
Många säger att du är ansvarslös?
- Fel, det är jag inte alls. Inte när det gäller viktiga grejer i varje fall.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET ¤ 24 januari 1980.
Motorcross i Älvsbyn - 1957
............................................................
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 19 juni 1957.
En tuff brud i lyxförpackning
GERD min syrra uppklädd inför en festkväll på stan. Som den lillebror
jag var så brukade jag smyga mig in i hennes rum för att i tid och otid
länsa hennes handväska på diverse godsaker. Ibland hördes Gerd ropa:
- ROGER! Var är mina halstabletter, asken är ju alldeles tom!
Som lillebror gällde det även att alltid ligga steget före syrran. Hade hon
killbesök på sitt rum, hittade jag alltid en ursäkt för att helt enkelt stega in
för att liksom "kolla läget". Gerd och jag var ungefär som Saltkråkans
"Pelle och Malin Melkersson".
Fotot togs av Henning Höglund våren 1966.
..............................................................................
Nordens största DANSPARTY i Arcus, Luleå
...........................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 30 september 1994.
Pärsen är över...för den här gången!
Kvällens match utformade sig till en riktig rysare. Trots att Skellefteå AIK ägde en stor del av matchen, så avgick Luleå med seger (4-3) efter förlängning. Norrbottningarna äger en kämparförmåga, som gång på annan ger hundraprocentiga resultat. Så spelar ett lag med hög moral, och med stort hjärta. Nu stundar ny match på bortaplan i Skellefteå på lördag. Luleå har än inte rott hem sin efterlängtade finalplats, men fortsätter man på samma utslagna linje så vete katten om inte norrlänningarna till sist ändå når sina drömmars mål, dv.s. en final mot ev. Färjestad? Hoppas kan man ju alltid!
Heja, Luleå...
I kväll möts Luleå-Skellefteå återigen. Den här gången på mammas egen gata: COOP ARENA hemma i Luleå. Så räkna med en svettig afton framför TV:n. Själv så kommer jag att sitta tillsammans med två av sönerna, Andreas och Robert, då vi tillsammans skall försöka att heja fram Björnarna från Luleå. Sist det begav sig, året 1996, så stod Luleå högst upp på tronen. Vi kan väl hoppas att detta upprepas året 2011?
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
Snabbyggen i Piteå - 1957
Nybyggen på Backen-området.
Backen-området i Piteå.
Småstugebebyggelsen på Backen-området i Piteå håller som bekant just nu på att få ett tillskott om 17 nya enfamiljsvillor. Det är Piteå stad som ligger bakom gruppbebyggelsen och i dag kan man se villorna i olika skeden av tillverkningen från grundläggning till inredningsarbeten. Färdiga skall samtliga vara någon gång i februari, då samhällsbilden alltså kommer att se helt annorlunda ut än på dessa bilder.
...................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 26 september 1957.
"Tjaddenlok"
Tuffar till teatern. Tre lördagar i rad går det här gamla loket från
Stockholm till Norrköping. Det är Scandiateaterns senaste grepp i
kampen om teaterpubliken.
ROCKTÅG? NEJ, TJADDENLOK
Hundratals människor står på Centralens perrong en tidig lördagsmorgon.
Vad väntar de på? Rocktåget? Eva Dahlgren? Nej. Det är Tjadden Hällström som spelar Dario Fo i Norrköping.
I vanliga fall är det landsortspubliken som bussas till Stockholms privatteatrar. Nu vänder Scandiateatern i Norrköping på rollerna och tar till ånglok i kampen om publiken. Tre lördagar i rad tuffar tåget i väg. Utsålda. Sammanlagt blir det mer än 1.000 besökare. Trots fyra timmars restid. I Norrköping väntar Tjadden Hällström med Dario Fos populära fars "Vi betalar inte, vi betalar inte". Tjadden spelar själv fyra av rollerna, och huvudrollen har hans dotter Gunilla.
.............................................................................
EXPRESSEN ¤ Söndag den 8 oktober 1995.
Dansgala med VIKINGARNA
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
STJÄRNORNA TÄNDES IGEN
Christer Sjögren och Vikingarna gjorde en efterlängtad comeback.
Plats: Kupolen i Borlänge.
--------------------------------------------
Dansbandsvärlden är inte skrikig.
När Sveriges populäraste dansband och branschens största stjärna efter 2,5 års frånvaro gör sin hett efterlängtade comeback, vid en monstergala med 9.000 personer i publiken - då är allt på ytan lugnt och städat, precis som själva dansbandsmusiken.
Damer i publiken sträcker fram blombuketter med små hemliga brev instuckna. Christer Sjögren, vadande i folkhavet, tar emot dem med ett blitt leende, lägger dem åt sidan och sjunger vidare. Det är först när man vänder blicken åt andra hållet, ut över dansgolvet, som man ser magin och kraften i Vikingarnas och Christer Sjögrens återkomst.
Dansgolvet fullt
Här mäts publikens kärlek inte i applåder utan i dans - och Vikingarna fyller det 2.800 kvadratmeter stora dansgolvet i Borlänges mässcentrum Kupolen från kant till kant, en långsamt roterande massa av danspar som drivs framåt av Christer Sjögrens djupa röst och bandets glatt polerade musik. Det är dansgolvet som är huvudsaken, och dansörerna - hitresta från hela landet, samt Norge, Danmark och Finland - som är kvällens verkliga stjärnor.
Den rikedom av personliga uttryck som man får se där överträffar vad banden åstadkommer från scen - från tuppigt sturska armföringar till den mest innerligt avklarnade närhet. Det är dansgolvets ändlöst spännande cirkelström som sakta bygger upp spänningen i den rymliga lokalen, känslan i luften. Det är något väldigt svenskt som pågår, och samtidigt något som bryter tvärt mot våra vanligaste schablonbilder av oss själva som stela, kontaktlösa surpuppor.
"Detta är en folkrörelse"
"Detta är en folkrörelse", säger galans arrangör Lennart Polhammar. Ja, åtminstone är det folkrörelsernas musik - frikyrkornas och arbetsföreningarnas - som lever vidare hos dansbanden, fast nu lite lätt rotlös i vår moderna tid. Och vad är det Vikingarna sjunger, om inte vardagens rimligt anspråksfulla kampsånger: "Tänk en vecka ledigt du och jag!".
Som Christer Sjögren sa, när han stod där bakom scen med famnen full med blommor och hemliga brev:
"Det är inte bara dansmusik. Det är så mycket mer".
---------------------------------------------------------------------------
Dansgalorna går vidare:
¤ 28 oktober Globen, Stockholm. Plats för 6.000 personer.
¤ 4 november Tipshallen, Växjö. Plats för 8.000 personer.
¤ 2 december Scandinavium, Göteborg. Plats för 6.500 personer.
..........................................................................
EXPRESSEN ¤ Söndag den 8 oktober 1995.
STJÄRNORNA TÄNDES IGEN
Christer Sjögren och Vikingarna gjorde en efterlängtad comeback.
Plats: Kupolen i Borlänge.
--------------------------------------------
Dansbandsvärlden är inte skrikig.
När Sveriges populäraste dansband och branschens största stjärna efter 2,5 års frånvaro gör sin hett efterlängtade comeback, vid en monstergala med 9.000 personer i publiken - då är allt på ytan lugnt och städat, precis som själva dansbandsmusiken.
Damer i publiken sträcker fram blombuketter med små hemliga brev instuckna. Christer Sjögren, vadande i folkhavet, tar emot dem med ett blitt leende, lägger dem åt sidan och sjunger vidare. Det är först när man vänder blicken åt andra hållet, ut över dansgolvet, som man ser magin och kraften i Vikingarnas och Christer Sjögrens återkomst.
Dansgolvet fullt
Här mäts publikens kärlek inte i applåder utan i dans - och Vikingarna fyller det 2.800 kvadratmeter stora dansgolvet i Borlänges mässcentrum Kupolen från kant till kant, en långsamt roterande massa av danspar som drivs framåt av Christer Sjögrens djupa röst och bandets glatt polerade musik. Det är dansgolvet som är huvudsaken, och dansörerna - hitresta från hela landet, samt Norge, Danmark och Finland - som är kvällens verkliga stjärnor.
Den rikedom av personliga uttryck som man får se där överträffar vad banden åstadkommer från scen - från tuppigt sturska armföringar till den mest innerligt avklarnade närhet. Det är dansgolvets ändlöst spännande cirkelström som sakta bygger upp spänningen i den rymliga lokalen, känslan i luften. Det är något väldigt svenskt som pågår, och samtidigt något som bryter tvärt mot våra vanligaste schablonbilder av oss själva som stela, kontaktlösa surpuppor.
"Detta är en folkrörelse"
"Detta är en folkrörelse", säger galans arrangör Lennart Polhammar. Ja, åtminstone är det folkrörelsernas musik - frikyrkornas och arbetsföreningarnas - som lever vidare hos dansbanden, fast nu lite lätt rotlös i vår moderna tid. Och vad är det Vikingarna sjunger, om inte vardagens rimligt anspråksfulla kampsånger: "Tänk en vecka ledigt du och jag!".
Som Christer Sjögren sa, när han stod där bakom scen med famnen full med blommor och hemliga brev:
"Det är inte bara dansmusik. Det är så mycket mer".
---------------------------------------------------------------------------
Dansgalorna går vidare:
¤ 28 oktober Globen, Stockholm. Plats för 6.000 personer.
¤ 4 november Tipshallen, Växjö. Plats för 8.000 personer.
¤ 2 december Scandinavium, Göteborg. Plats för 6.500 personer.
..........................................................................
EXPRESSEN ¤ Söndag den 8 oktober 1995.
"Säg namnet - säg Milda"
...........................................................
ÅRET RUNT ¤ Den 12 maj 1955.
I en sommarljuv tillvaro
Så var det dags igen att åka i min tidsmaskin tillbaka i tiden. Den här gången landar vi hemma på vår gröna nyklippta gräsmatta i Hortlax. Året är 1970. I hammocken sitter hela familjen Lindqvist samlade, John, Maj-Gerd, Roger och Gerd. Gerds kille, Henning, är den som förevigar oss i denna sommarljuva tillvaro.
Sommaren 1970 sitter hela familjen församlade i hammocken. Fr. v.
John, Roger, Gerd och Maj-Gerd. Tidiga sommarmorgnar brukade min
morfar sitta i vår hammock och läsa Piteå-Tidningen. Ville man ta sig en
välbehövlig lur, tog man ut den svarta transistorn la sig i hammocken,
och gungade sig in i sömnen. På radion hördes Det ska vi fira, Sveriges
Bilradio eller Svensktoppen. I Melodiradion spelades kanhända "Gröna
sköna sanna sommar..." med Lill-Babs eller Towa Carson med "Visa mig
hur man går hem...".
------------------------------------------------------
Sommaren 1970 sitter hela familjen församlade i hammocken. Fr. v.
John, Roger, Gerd och Maj-Gerd. Tidiga sommarmorgnar brukade min
morfar sitta i vår hammock och läsa Piteå-Tidningen. Ville man ta sig en
välbehövlig lur, tog man ut den svarta transistorn la sig i hammocken,
och gungade sig in i sömnen. På radion hördes Det ska vi fira, Sveriges
Bilradio eller Svensktoppen. I Melodiradion spelades kanhända "Gröna
sköna sanna sommar..." med Lill-Babs eller Towa Carson med "Visa mig
hur man går hem...".
------------------------------------------------------
ANDERS JANS - Piteå
ANDERS JANS - fr. v. Tommy Sällström, Anders Engberg, Jan Nyberg
och Mikael Sjöberg.
............................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 30 september 1994.
PS. Basisten Tommy Sällström har jag spelat med i John Harrys & Rolf Åhmans.
Gitarristen och sångaren Anders Engbeg har jag spelat med i Factum.
Anders Jans var en av de tre piteband som deltog i den dansgala som anordnades
i mars 2010 på Folkets Hus i Piteå. De övriga två var; Kjell-Bertils & Lennes me´
Bitte.
----------------------------
Roger.
Elizabeth Taylor död
Ännu en Hollywood-stjärna har slocknat. Elizabeth Taylor har avlidit i en ålder av 79 år. Hon föddes den 27 februari 1932 i London av amerikanska föräldrar. Redan som tioring gjorde hon sin filmdebut i: There´s One Born Evry Minute. 1943 spelade hon rollen som Priscilla i klassikern; Lassie. I filmens rollista fanns även följande: Roddy McDowall (1928-1998), Elsa Lanchester (1902-1986), Nigel Bruce (1895-1953).
1956 spelade den unga Liz Taylor i Jätten, en film som senare skulle visa sig bli den lika unge James Deans (1931-1955) sista roll. Året innan omkom Dean i en våldsam bilkrasch. Filmen spelades in 1955, men hade sin premiär 1956. 1958 kom Katt på hett plåttak med bl. a. Paul Newman (1925-2008) och Burl Ives (1909-1995). Med rollen som Maggie Politt, i nämnda film, visade Taylor att hon definitivt lämnat barnskådespelarfacket.
Superstjärnan Elizabeth Taylor har lämnat jordelivet. De sista åren
plågades hon av sjukdom, och i en intervju meddelade hon att hon
gärna ville dö. Elizabeth Taylor var under sin aktiva år en av Holly-
woods mest klart lysande stjärna.
Elizabeth Taylor var gift åtta gånger, varav två gånger med samme man; Richard Burton (1925-1984). Paret möttes under filminspelningen av Cleopatra 1963. Året därpå 1964 stod bröllopet, men 1974 gick paret skilda vägar. I och med det kan man kanske tro att kärleken var över, men 1975 hade de båda hittat vägen tillbaka. Det andra äktenskapet varade fram till 1976. Burton var djupt alkoholiserad, hans konsumtion av sprithaltiga drycker upp gick till två Vodkaflaskor per dag. Det var inte förrän Richard Burton mötte sin sista hustru, Sally Hay, som drogmissbruket fick sitt definitiva slut.
Första äktenskapet mellan paret Elizabeth Taylor och Richard Burton.
Bröllopet stod den 15 mars 1964.
I filmen "Vem är rädd för Virginia Voolf" från 1966, belönades Liz
Taylor med en Oscar. Motspelare var äkta mannen Richard Burton.
Filmen beskriver ett stormigt äktenskap, något som även präglade
parets egna äktenskap.
Richard Burton på terassen till huset i Céligny i Schweiz. Den 5 augusti
1984 hittades han död i sin säng. På nattygsbordet låg en lapp på vilket
han skrivit följande:
"De mångfaldiga haven blodröda
Färgar det gröna rött
I morgon och i morgon och i morgon...
Våra dryckeslag är nu till ända...
Täck över en bi..."
Den sista raden var oavslutad. Blodkärlen brast och översvämmade hjärnan och orden tog slut.
............................................................
Roger Lindqvist.
1956 spelade den unga Liz Taylor i Jätten, en film som senare skulle visa sig bli den lika unge James Deans (1931-1955) sista roll. Året innan omkom Dean i en våldsam bilkrasch. Filmen spelades in 1955, men hade sin premiär 1956. 1958 kom Katt på hett plåttak med bl. a. Paul Newman (1925-2008) och Burl Ives (1909-1995). Med rollen som Maggie Politt, i nämnda film, visade Taylor att hon definitivt lämnat barnskådespelarfacket.
Superstjärnan Elizabeth Taylor har lämnat jordelivet. De sista åren
plågades hon av sjukdom, och i en intervju meddelade hon att hon
gärna ville dö. Elizabeth Taylor var under sin aktiva år en av Holly-
woods mest klart lysande stjärna.
Elizabeth Taylor var gift åtta gånger, varav två gånger med samme man; Richard Burton (1925-1984). Paret möttes under filminspelningen av Cleopatra 1963. Året därpå 1964 stod bröllopet, men 1974 gick paret skilda vägar. I och med det kan man kanske tro att kärleken var över, men 1975 hade de båda hittat vägen tillbaka. Det andra äktenskapet varade fram till 1976. Burton var djupt alkoholiserad, hans konsumtion av sprithaltiga drycker upp gick till två Vodkaflaskor per dag. Det var inte förrän Richard Burton mötte sin sista hustru, Sally Hay, som drogmissbruket fick sitt definitiva slut.
Första äktenskapet mellan paret Elizabeth Taylor och Richard Burton.
Bröllopet stod den 15 mars 1964.
I filmen "Vem är rädd för Virginia Voolf" från 1966, belönades Liz
Taylor med en Oscar. Motspelare var äkta mannen Richard Burton.
Filmen beskriver ett stormigt äktenskap, något som även präglade
parets egna äktenskap.
Richard Burton på terassen till huset i Céligny i Schweiz. Den 5 augusti
1984 hittades han död i sin säng. På nattygsbordet låg en lapp på vilket
han skrivit följande:
"De mångfaldiga haven blodröda
Färgar det gröna rött
I morgon och i morgon och i morgon...
Våra dryckeslag är nu till ända...
Täck över en bi..."
Den sista raden var oavslutad. Blodkärlen brast och översvämmade hjärnan och orden tog slut.
............................................................
Roger Lindqvist.
BRIS Haircream
....................................................
AKTUELLT ¤ Den 9 oktober 1962.
Till alla er...
Till alla er, som troget läser min blogg TACK! Tack också för den respons som ni ger, kända som okända. Utan er medverkan vore livet synnerligen trist. Besökssiffrorna har återigen skjutit i höjden, ett ödmjukt tack för det också.
/Roger.
/Roger.
STEN & STANLEY - Sten Nilsson
...................................................................................
AFTONBLADET ¤ Söndag den 8 oktober 1995.
Lill-Babs gäst i Café Umeå
¤ Lars Forssell och Lill-Babs är avlägsna släktingar.
LILL-BABS - SLÄKT MED LARS FORSSELL & INGMAR BERGMAN
Premiärgäst i nya omgången av Café Umeå är Barbro Svensson, 51, mer känd som Lill-Babs.
Ämne: släktforskning.
På håll är Lill-Babs nämligen släkt med båda Ingmar Bergman och Lars Forssell. Men då måste de gemensamma anfäderna sökas långt bort i 1600-talet. Café Umeå utreder i första sittningen varför släktforskning blir alltmer populäer. Professor Egil Johansson gästar kaféet för att berätta om den svenska kyrkbokföringen. Intresserade tittare kan även få hjälp direkt med att spåra förfäder.
Många av de gamla kyrkböckerna är överförda till dataregister, lätt åtkomliga i studion. Första programmet i café-serien innehåller också ett repotage om Sankt Paulia-blomman och dess över tusen olika varianter. I de sammanlagt elva programmen som sänds på tisdagar, onsdagar och torsdagar är matlagning, gammaldags folkmedicin och efterlysningar stående inslag.
Kamrater som inte setts på trettio år eller så kommer genom programmet ha möjlighet att leta rätt på varandra. Så småningom hoppas programvärden Kjell Ulfhielm på att kunna sammanföra gamla bekanta i direktsändning. Både han och Ella Nilsson är med från förra omgången av Café Umeå. För musiken svarar Roger Perneholms Caféband, samt olika gästartister.
--------------------------------------------------------------
AFTONBLADET (TV-BLADET) ¤ Den 7 april 1989.
Häradshäktet i Öjebyn
Det gamla s. k. häradshäktet på kyrkmalmen i Öjebyn, som tidigare
spelat en viss roll för rättskipningen i Pitebygden, fyller ingen sådan
uppgift längre. Tingslaget har därför överlämnat byggnaden till Piteå
landsförsamling, som bygger om det gamla häktet och låter där inreda
bl. a. moderna toalettavdelningar, kiosk m.m. Så här kommer fasaden
mot huvudgatan att te sig efter ombyggnaden.
........................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 mars 1954.
På besök vid Storforsen sommaren 1968
Varje sommar brukade vi åka upp till Storforsen, beläget i det lilla samhället Bredsel, utanför Älvsbyn. Strax innan Bredsel låg den så kallade "Robotbyn" Vidsel. Där brukade vi stanna upp för att hälsa på min pappas syster med familj. Utanför Vidsel, ligger Robotbasen RFN - eller Missile Test Range som det heter på engelska. 2004 gjordes den svenska filmen Hotet där Stefan Sauk, Shanti Roney, Maria Bonnevie, Göran Ragnerstam, Peter Haber och Tomas Pontén ingick. För regin svarade f.d. älvsbybon Kjell Sundvall. Inspelningarna gjordes bl. a. på RFN och i Älvsbycentrum med omnejd.
Sommaren 1968 åkte vi som vanligt upp till Storforsen med vår matsäck i bilen. Med på färden följde också Gerd och Henning. Det är från denna utflykt som dessa bilder kommer från.
Familjen Lindqvist gästar Storforsen: fr. v. pappa John, Roger, Gerd
och min mor Maj-Gerd. Det kan tilläggas att Storforsen vid piteälven,
är en av de största forsarna i Europa. En härlig känsla att få uppleva.
Min syster Gerd vid Storforsen sommaren 1968. Bakom kameran:
Henning Höglund.
------------------------------------------------------------------------------
Sommaren 1968 åkte vi som vanligt upp till Storforsen med vår matsäck i bilen. Med på färden följde också Gerd och Henning. Det är från denna utflykt som dessa bilder kommer från.
Familjen Lindqvist gästar Storforsen: fr. v. pappa John, Roger, Gerd
och min mor Maj-Gerd. Det kan tilläggas att Storforsen vid piteälven,
är en av de största forsarna i Europa. En härlig känsla att få uppleva.
Min syster Gerd vid Storforsen sommaren 1968. Bakom kameran:
Henning Höglund.
------------------------------------------------------------------------------
Min revytext...
..."Himmelriket", som jag skrev till PiteRevyn, har flyttat till Värmland. Nää, jag skojar inte. Jan Grönkvist som driver bloggen www.zarahleander.se har publicerat den i sin fulla längd. Tack! Det känns verkligen hedrande.
/Roger.
ZARAH LEANDER (1907-1981) var en av huvud-
personerna i den text som jag skrev till PiteRevyn.
www.piterevyn.se
..............................................................................
Bild: www.ne.se
/Roger.
ZARAH LEANDER (1907-1981) var en av huvud-
personerna i den text som jag skrev till PiteRevyn.
www.piterevyn.se
..............................................................................
Bild: www.ne.se
Våren har flyttat in i mitt hjärta
Nu kan man inte hymla längre...inte ens vifta bort tanken. Nu mina damer och herrar har nämligen våren kommit till Norrbotten! Och inte bara där, utan vårens hela härlighet har flyttat rakt in i mitt hjärta. I dag har vi promenerat, vi har hört vårfåglarna ta stämma, vi har druckit kaffe ute i det fria. Takdroppet tilltar, medan snön krymper alltmer, vintern håller äntligen på att ta farväl. Våra båda katter njuter även de i vårsolen, Pelle har rullat runt på grusgången som åter blivit synlig. Sessan har suttit på bron och lapat sol, hon är en riktig solkatt, nämligen. Allt andas vår, och det är en härlig känsla.
/Roger.
/Roger.
Dansbandslegenden INGMAR NORDSTRÖM
........................................................................
TV-BLADET - AFTONBLADET - ¤ Den 8 maj 1987.
Komikern dog i TV:s tävling
Anders Burström (inringad) blev känd som stå-upp-komikern Ronny
Erikssons medarbetare. I går omkom Burström när TV spelade in ett
avsnitt av sitt nya tävlingsprogram "Duell i Kittelfjäll".
NÄR KANOTEN VÄLTE STANNADE HANS HJÄRTA
Mitt under inspelningen för "Det kommer mera" kapsejsade kanoten.
Stå-upp-komikern Anders "Bubben" Burström, 45, fortsatte mot mål simmande. Men hjärtat orkade inte. Han drabbades av en hjärtattack och sjönk ihop innan han lyckades ta sig upp på land.
Tävlingsledaren Arne Hegerfors, befann sig en bit därifrån och blev vittne till återupplivningsförsöken på stranden. Han tog händelsen mycket hårt och ville i går kväll inte tala med någon.
- Det känns tungt. Jag vet inte hur vi ska kunna gå vidare, säger inspelningsledaren Gunnar Magg.
"Duell i Kittelfjäll" skulle bli "Det kommer meras" svar på "Fångarna på fortet" med sändningsstart den 1 oktober.
Inspelningen har pågått sedan förra veckan i Kittelfjäll i södra Lappland. De tävlande, tre kända personer från två olika landskap, möts i lekfulla fjällstrapatser.
- Det är mer en lek än en farlig tävling, inte alls lika hetsigt som "Fångarna på fortet", säger Kanal 1:s pressansvarige Magnus Zaar. Trots detta har Kanal 1 haft en ambulanshelikopter, en sjuksköterska och överlevnadsexpert på plats.
Linbana och balansgång
Anders Burström, pianist, dragspelare och komiker från Piteå, blev riksbekant i TV-programmet "Slöng dig i brunnen". Tillsammans med stå-upp-komikern Ronny Eriksson var han med i "Eugen Sandbergs trio". "Duell i Kittelfjäll" presenterade han Norrbotten tillsammans med stå-upp-komikern Lasse Eriksson och förre Tre Kronor-spelaren Lasse Lindgren.
De tävlade mot löparen Torbjörn "Grycksboexpressen" Eriksson, sångerskan Meta Roos och vissångaren Sid Jansson från Dalarna. De hade åkt linbana och gått balansgång på en vajer innan det sent på eftermiddagen var dags för kanottävling i forsen Stennäs, tre man i varje kanot.
- Det var inte farligt på något sätt. Medan de åkte nedför bäcken skulle de plocka saker som hängde i tvättlinor ovanför, berättar Gunnar Magg.
- Först hade de fått åka en gång på prov. Andra gången filmade vi.
- När de kommit ner på lugnt vatten kapsejsade deras kanot. De tjoade och skrattade och började simma med den mot land för att hinna före det andra laget i mål. Det var då det hände.
När de två andra gått i land hängde Anders Burström kvar vid kanoten i vattnet. Lasse Lindgren vände sig om och frågade hur han mådde. "Det är okej", svarade Anders. Men när han skulle ta sig i land föll han ihop. Sjuksköterskan som fanns på plats klippte upp hans flytväst och gav honom hjärtmassage på stranden. Efter mindre än fem minuter hade man lagt honom i helikoptern och lyft mot sjukstugan i Vilhelmina.
Men när man var framme en halvtimme senare var Anders Burström död.
"Jag vet inte om vi ska gå vidare"
Sent i går kväll kom nästa två deltagargäng till Hotell Kittelfjäll för att förbereda sig för dagens inspelning. Men all verksamhet ligger nu nere.
- Jag vet inte om vi ska gå vidare. Det vi spelade in i dag kan vi i alla fall inte använda, säger Gunnar Magg.
I dag träffas Kanal 1-chefen Ingvar Bengtsson, nöjeschefen Mats Andersson och "Det kommer meras" producent Gunilla Nilars för att besluta vad man ska göra med projektet.
.........................................................................................
EXPRESSEN ¤ Torsdagen den 8 september 1994.
PS. Jag brukade spela jazz ibland med bl. a. Anders "Bubben" Burström. Han var en otroligt bra pianist, som faktiskt en gång turnerat med Anna-Lena Löfgren. Hans mustiga historier gjorde att man vred sig av skratt så fort man hörde dem. En gång på Perudden, när jag spelade med dansbandet Opus, berättade han historien bakom samarbetet med Anna-Lena Löfgren. Det var som alltid en stor fröjd att få höra.
R.I.P. "BUBBEN".
Den mänskliga ondskan
Vi är många som följer händelseutvecklingen i Khaddafis Libyen. En allvarlig situation som påminner en del om när en viss Saddam Hussein skapade oro och oreda i vår värld för några år sedan. USA:s agerande som självutnämnd världspolis i Irakfrågan, skapde heta och uppslitande debatter världen över. I det problem som utspelar sig framför våra ögon, just i denna stund, finns även här USA med, fast den här gången lite mera i skymundan. Mellan Östern-problemet har alltid varit en ytterst het potatis. Och nån lätt lösning på problemet, finns tyvärr inte.
Efter andra världskrigets slut 1945 ställdes de ansvariga inför rätta anklagade för de brott man begått mot mänskligheten. En nödvändighet för att de drabbade så småningom skulle kunna gå vidare med sina liv. Terroristattacken mot USA den 11 september 2001 fick oss med häpnad och avsky förstå hur pass långt vissa fundamentalistiska grupper är redo att gå. Med den attack som skedde i Stockholm mitt under julhandeln 2010 i färskt minne, vet vi att ondskans hantlangare även finns här, mitt ibland oss.
Det fanns en gång en man, som fascinerades av den mänskliga ondskan. För att tränga djupare in detta, för honom okända, åkte han runt hela världen för att intervjua grovt kriminella, ju mer kunskap han fick sig till livs, desto mer frågande blev han. Ondskan har också fått mig att tänka efter. Är människan född ond? Absolut inte! Är ondskan ärftligt betingad? Även där svarar jag med ett rungande nej! Men hur kan då ondskan uppstå? Något fulllödigt svar kan jag nog inte ge. Kanhända att vi (den breda massan) på ett rakare sätt måste visa vår avsky när exempelvis människor med starkt rasistiska åsikter tar till orda.
Världen fortsätter att hemsökas av totalitära maktgalna individer, som inte skyr några som helst medel. Av detta tycker jag att vi har lärt - heller har vi det...?
Den 7 maj 1945 nås det krigshärjade Europa om att den tyska armén
kapitulerat. Efter nästan sex år av krig och förödelse kan världen änt-
ligen andas ut.
Den 30 september 1946 faller domarna över de anklagade personer
som kastat världen in i ett avskyvärt krig. I boken "NÜRNBERG-Proc-
essen" berättar de båda författarna Ann & John Tusa på ett utmärkt
sätt om den uppmärksammade och historiska rättegången.
Den 11 september 2001 utsattes USA för en av de mest spektakulära
terroristhandlingar någonsin. I december 2010 hälsade ondskans- och
terrorns fula ansikte på även i vårt land, mitt i centrala Stockholm.
...........................................................................................
Roger Lindqvist.
Efter andra världskrigets slut 1945 ställdes de ansvariga inför rätta anklagade för de brott man begått mot mänskligheten. En nödvändighet för att de drabbade så småningom skulle kunna gå vidare med sina liv. Terroristattacken mot USA den 11 september 2001 fick oss med häpnad och avsky förstå hur pass långt vissa fundamentalistiska grupper är redo att gå. Med den attack som skedde i Stockholm mitt under julhandeln 2010 i färskt minne, vet vi att ondskans hantlangare även finns här, mitt ibland oss.
Det fanns en gång en man, som fascinerades av den mänskliga ondskan. För att tränga djupare in detta, för honom okända, åkte han runt hela världen för att intervjua grovt kriminella, ju mer kunskap han fick sig till livs, desto mer frågande blev han. Ondskan har också fått mig att tänka efter. Är människan född ond? Absolut inte! Är ondskan ärftligt betingad? Även där svarar jag med ett rungande nej! Men hur kan då ondskan uppstå? Något fulllödigt svar kan jag nog inte ge. Kanhända att vi (den breda massan) på ett rakare sätt måste visa vår avsky när exempelvis människor med starkt rasistiska åsikter tar till orda.
Världen fortsätter att hemsökas av totalitära maktgalna individer, som inte skyr några som helst medel. Av detta tycker jag att vi har lärt - heller har vi det...?
Den 7 maj 1945 nås det krigshärjade Europa om att den tyska armén
kapitulerat. Efter nästan sex år av krig och förödelse kan världen änt-
ligen andas ut.
Den 30 september 1946 faller domarna över de anklagade personer
som kastat världen in i ett avskyvärt krig. I boken "NÜRNBERG-Proc-
essen" berättar de båda författarna Ann & John Tusa på ett utmärkt
sätt om den uppmärksammade och historiska rättegången.
Den 11 september 2001 utsattes USA för en av de mest spektakulära
terroristhandlingar någonsin. I december 2010 hälsade ondskans- och
terrorns fula ansikte på även i vårt land, mitt i centrala Stockholm.
...........................................................................................
Roger Lindqvist.
Jakten på en okänd mördare...
................................................................
DAGENS NYHETER ¤ Måndag den 3 mars 1986.
Down Town Umeå - 2001
...................................................................................................
VÄSTERBOTTENS-KURIREN ¤ Onsdag den 12 september 2001.
Christina Schollin: "För mig finns bara LUX" - 1961
ÅRET RUNT ¤ Den 30 augusti 1961.
Indian-motorcykel årsmodell: 1917
1968 köpte svågern Henning en gammal veteran-motorcykel av märket Indian av årsmodell 1917. Det var ett stort jobb som väntade, när jag tänker på att det enda som påminde om en motorcykel, var sadeln. De övriga delarna låg i diverse trälådor på ett lastbilsflak. Jag minns även att när min far såg det hela utbrast han:
- Men hur i hela världen skall du kunna göra en motorcykel av detta?
Men Henning ägde tre viktiga egenskaper: intresse,kunnighet och tålamod! Jag vet inte på rak arm hur många arbetstimmar han lade ner, men det rörde sig om åtskilliga timmar i bodan hemma i Svensbyn. Slutresultatet blev en fantastisk skapelse. Vissa delar specialbeställde han från Amerika. Och när den sen stod klar att beskådas i all sin prakt, med sidovagn och den stora gaslyktan längst fram, var det många som uttryckte sin beundran. Den visades bl. a. upp på olika utställningar, den visades också i TV-programmet Landet Runt, omkring 1969/70.
På den här bilden från sommaren 1968, sitter Gerd på Hennings
Indian-motorcykel från året 1917. Här hade den börjat ta form,
men det fattades ännu en hel del, bl. a. sidovagnen och den stora
guldfärgade gaslyktan som skulle sitta längst fram.
På det här lite suddiga fotot, kan man se Henning meka med sin
motorcykel.
Den här bilden härrör från 1969. Henning sitter på sadeln medan
kompisen Ragnar sitter i sidovagnen. Detta foto togs på en av de ut-
ställningar som Indian var på. Kolla in den stora gaslyktan, och den
röda nummerplåten.
.................................................................................
- Men hur i hela världen skall du kunna göra en motorcykel av detta?
Men Henning ägde tre viktiga egenskaper: intresse,kunnighet och tålamod! Jag vet inte på rak arm hur många arbetstimmar han lade ner, men det rörde sig om åtskilliga timmar i bodan hemma i Svensbyn. Slutresultatet blev en fantastisk skapelse. Vissa delar specialbeställde han från Amerika. Och när den sen stod klar att beskådas i all sin prakt, med sidovagn och den stora gaslyktan längst fram, var det många som uttryckte sin beundran. Den visades bl. a. upp på olika utställningar, den visades också i TV-programmet Landet Runt, omkring 1969/70.
På den här bilden från sommaren 1968, sitter Gerd på Hennings
Indian-motorcykel från året 1917. Här hade den börjat ta form,
men det fattades ännu en hel del, bl. a. sidovagnen och den stora
guldfärgade gaslyktan som skulle sitta längst fram.
På det här lite suddiga fotot, kan man se Henning meka med sin
motorcykel.
Den här bilden härrör från 1969. Henning sitter på sadeln medan
kompisen Ragnar sitter i sidovagnen. Detta foto togs på en av de ut-
ställningar som Indian var på. Kolla in den stora gaslyktan, och den
röda nummerplåten.
.................................................................................
"Det kan inte bli bättre..."
I dag möttes Luleå och Djurgården i den sista och avgörande matchen i hockeyns slutspel. Gissa om det var nervöst. Speciellt när gästande Djurgården med tränaren Hardy Nilsson i spetsen gick till ledning. I den tredje perioden hade siffrorna utjämnats till 3-3. I förlängningen avgjorde så småningom Luleå-backen Robin Jonsson med ett härligt skott, vilket betydde semifinalplats. I Skellefteå spelade stadens stolthet, Skellefteå AIK mot Linköping om en avgörande match. Slutresultatet blev till SAIK:s fördel, med 3-2. I semifinalen ställs alltså de båda ärkerivalerna, Luleå-Skellefteå mot varandra. Det kan inte bli bättre...
Glada miner i Luleås-hockeylag efter vinsten mot Djurgården i kvällens
drabbning hemma i Coop Arena.
......................................................................
Bild: www.nsd.se
Glada miner i Luleås-hockeylag efter vinsten mot Djurgården i kvällens
drabbning hemma i Coop Arena.
......................................................................
Bild: www.nsd.se
SIMCA - 1956
Trafik-kaos vid Lomtjärn i Piteå
Timmerlassen som hamnat mitt i körbanan vållade, tillsammans med
de välta släpen, ordentlig kaos i trafiken. Under drygt tre timmar fick
bilisterna till och från Piteå centrum omdirigeras och långa köer upp-
stod.
Omfattande trafikstockningar uppstod på fredagen i Lomtjärnskorsningen i Piteå sedan ett treaxlat timmersläp vält. Ett av timmerlassen hamnade på refugen, medan ett annat lade sig mitt i körbanan. Under drygt tre timmar fick polispersonal från Piteå omdirigera bilister på väg till och från Piteå centrum, och långa besvärande köer bildades.
Lastbilen med timmersläpet var på väg in till Piteå. Enligt föraren hade bakre axeln låst sig och detta resulterade i att två av vagnarna välte och timret hamnade på vägbanan. Dessbättre inträffade ingen svårare olycka. Skadorna inskränktes till ett knäckt trafikledarmärke. En baklastare kallades till platsen för att dra undan timmerlassen så att körbanan åter blev fri.
............................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 26 maj 1973.
Vid köksbordet 1966
Två svartvita bilder från 1966. Vi samlas kring köksbordet en mörk vinterkväll. Som vanligt är det svågern Henning som står bakom kameran.
Gerd står vid diskbänken och fixar mackor med ansjovis och ägg.
Som vanligt när man ser det här fotografierna känns det som en resa
tillbaka i nån sorts tidsmaskin.
Jag och mina mamma vid köksbordet. Kanske är det gröt som vi äter?
Lägg märke till den trekantiga modellen på mjölkförpackningen.
...............................................................................
Gerd står vid diskbänken och fixar mackor med ansjovis och ägg.
Som vanligt när man ser det här fotografierna känns det som en resa
tillbaka i nån sorts tidsmaskin.
Jag och mina mamma vid köksbordet. Kanske är det gröt som vi äter?
Lägg märke till den trekantiga modellen på mjölkförpackningen.
...............................................................................
ICA-bygge i centrala Piteå - 1975
Parkeringen vid Bodéns bokhandel och de mindre byggnaderna i
samma kvarter kommer att få ge plats för den nya ICA-hallen. Mål-
sättningen är att den skall stå klart i slutet av nästa år.
ICA:s önskemål om en tomt för ett nytt varuhus i centrala Piteå kommer att påskynda byggandet av ett nytt centralförråd med 2 till 3 år. Det står klart sedan kommunen erbjudit ICA att disponera marken i kvarteret Stora Örnen mitt emot Bodéns bokhandel. I kvarteret finns i dag en stor parkeringsplats och några äldre byggnader. Kommunstyrelsens vice ordförande Kjell Carlsson informerade i går kväll vid Piteå arbetarekommuns möte om planerna.
ICA har stora parkerings- och utrymmesproblem i nuvarande ICA-Fyren. Företaget skrev redan 1970 till kommunen med begäran om att få uppföra eller hyra lokaler i kv Falken. Det alternativet har också utretts grundligt men efterhand avskrivits. Kv Falken ligger intill den nyuppförda folktandvårdsbyggnaden vid torget. Falken är också ett av Piteås äldsta kvarter och närheten till torget gör att man måste gå mycket försiktigt fram. Mot den bakgrunden har området mellan Bodéns bokhandel och Wallsténs parkering ansetts som lämpligare.
Varuhallen klar 1976
Men mellan det planerade ICA-huset och Timmerleden har kommunen stora delar av centralförrådet och personalutrymmen. Eftersom parkeringsplatser behövs för varuhuset och varuintaget måste ske från Timmerleden måste förrådslokalerna rivas innan varuhuset kan tas i bruk. Det betyder att kommunalarbetarna - som länge krävt ett nytt centralförråd - får hjälp av ICA när det gäller att lösa den frågan.
Centralförrådet måste nämligen tidigareläggas mellan 2 och 3 år. ICA:s önskemål är att den nya varuhallen skall stå klar årsskiftet 1976/77. För att projektet skall kunna genomföras inom den tidsramen måste marklösen, projektering och planarbete igångsättas omedelbart. Kommunen äger för övrigt redan i dag en del av marken och förhandlingar med de privata markägarna pågår.
De här båda förrådsbyggnaderna kommer i vägen. Här skall bli
parkeringsplatser och gata för varuintag till den nya ICA-hallen.
Hyra eller bygga?
ICA har uttryckt önskemål om att antingen få uppföra eller hyra lokalerna. Kjell Carlsson omtalade att kommunen ännu inte tagit ställning till vilket av alternativen kommunen väljer. ICA har accepterat den föreslagna tomten under förutsättning:
¤ att kv Falken inte bebyggs med ett affärshus med lokaler för livsmedel
¤ att systembolaget är villigt att acceptera nya lokaler i kv Falken
¤ att de nuvarande institutionerna såsom försäkringskassan och apoteket inte kommer att erbjudas nya lokaler i ex. kv Falken
¤ att de skisserade 197 parkeringsplatserna mot Timmerleden är färdiga när varuhuset tas i bruk.
Kommunens målsättning är att Storgatan skall göras till en attraktiv affärsgata i hela sin längd. Troligen görs den också till gågata i sin helhet. Kjell Carlsson informerade också om planerna på fjärrvärme i centrala Piteå. Bollen ligger nu hos Assi som väntas komma med ett bud. Om inte så sker kommer kommunen att satsa på ett eget fjärrvärmeverk.
.............................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 13 februari 1975.
Även en kung har gått i små barnaskor...
I Gustaf V:s knä sitter en blivande kung. Året är 1948, och den unge
Carl-Gustaf skall bida sin tid ännu några år. Den 26 januari 1947 in-
träffar den tragedi som skall omkullkasta unge Carl-Gustafs liv. Hans
far, arvprinsen Gustaf Adolf, omkommer i en flygolycka på Kastrups
flygplats endast 40 år gammal. 1950 avlider Gustaf V efter nära 43 år
på den svenska tronen. Carl-Gustafs farfar, Gustaf VI Adolf (1882-1973)
övertar kronan och sitter på sin tron fram till den 15 september -73 när
han avlider på Helsingborgs lasarett. Tronföljaren kronprins Carl-Gustaf
axlar sin farfars mantel och blir under namnet Carl XVI Gustaf vårt lands
nye konung.
-------------------------------------------------------------------
kung.
SVEND ASMUSSENS quintet
Svend Asmussens quintet bildades på 40-talet. I bandet
fanns följande musiker:
¤ SVEND ASMUSSEN ¤ JÖRGEN INGMANN ¤ MAX LETH ¤ ERIK FREDRIKSEN ¤ BÖRGE RING ¤
Svend Asmussen var under 50-talets slut en av medlemmarna i SWE-DANES med sångerskan Alice Babs och gitarristen Ulrik Neumann. Svend Asmussen fyllde 95 år den 28 februari 2011.
I mitten av 1970-talet hade jag förmånen att uppleva Svend Asmussen i en konsert i Norrfjärdens kyrka utanför Piteå. Hans två medkombatanter gick heller inte av för hackor: Putte Wickman och Ivan Renliden.
.......................................................................
Patrik Bergström - Rögle
Han spelade säsongen 2006-07 i Hammarby, därefter tre säsonger i AIK. Sen 2010 bor han i Ängelholm och spelar med Rögle BK. Vem är han då - killen som det hela handlar om? Jo, förre hortlaxgrabben Patrik Bergström, med ett förflutet i Storfors AIK där hockeykarriären en gång tog sin början. Han bodde ett stenkast från oss, den där lille grabben som fanns i samma kompisgäng som mina söner. Han har lyckats bra, Patrik, han var en av dem som återbördade AIK till elitserien. Idag lördag, möter Rögle Södertälje i Sports Center. Heja Rögle! (Förlåt, Luleå!).
PATRIK BERGSTRÖM. F.d. Hortlaxbo, som en gång började
sin karriär i moderklubben Storfors AIK.
PATRIK BERGSTRÖM i Rögles matchtröja.
....................................................................................
Bilder: www.roglebk.se
60-talet i backspegeln...
Man kan väl lugnt påstå att 1960-talet var musikens decennium. Här presenteras några grupper som skapade historia i vårt land:
En musikalisk kavalkad från 60-talets gyllene år, som får
hjärtat att slå en aning fortare...
...........................................................................................
Roger Lindqvist.
En musikalisk kavalkad från 60-talets gyllene år, som får
hjärtat att slå en aning fortare...
...........................................................................................
Roger Lindqvist.
Erik "Kapten" Dahlbäck
- Jag säger ingenting om journalisternas "avslöjande" beträffande
mina tidigare förehavanden, säger skådespelare Erik Dahlbäck, alias
Johan Fimmelstång eller Salvadore Dahlberg...Här fotograferad på
Mosebacke Torg.
"Johan Fimmelstång" är avslöjad.
Han har hela sommaren turnerat som trummis i showorkestern Gårunt Show. Och inte sagt någonting om detta förrän en vaken tidningsreporter i Visby häromdagen "avslöjade" honom!
Johan Fimmelstång blev riksbekant i vintras när han framträdde i Mosevisionen. Johan hade bl. a. huvudrollen i Radio Mosebackes TV-sändning "Gränsridarna". Johan Fimmelstång är annars egentligen bara ett artistnamn. Johan presenterades som skådespelaren Salvadore Dahlberg i andra TV-avsnitt. Där fick han bl. a. chansen att gestalta en bejublad idrottsman i den mosebaskiska olympiatruppen, att spela förste älskare i den redan ovan nämnda Mosevisionens mammutserie "Gränsridarna", att framträda som monarkins rabulist och anarkist numro ett. Och mycket annat...
- Mosevisionens radio/TV-chef kan inte beskylla honom för att "larva sig i folkparkerna", som svenskarna säger. I Gårunt Show spelar han trummor. Och gör det med beröm godkänt, skriver den uppmärksamme tidningsreportern i Gotlands-tidning.
Själv vill inte Johan Fimmelstång - eller Salvadore Dahlberg - kommentara sitt "extra-knäck" i Gårunt Show. Vi träffade honom på restaurant Krogen i Solna (gammal Fredman) där han till den 1 september jobbar med sommarens "elakaste svensktoppsshoware". I september har Fimmelstång/Dahlberg - eller Erik Dahlbäck som han faktiskt heter i Sverige!! - ett månadslångt engagemang på Bodenisa i Boden.
.............................................................................
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 7 september 1968.
Två söta tjejer...
På min fortsatta vandring i det svunna 60-talet, bjuder jag här på en bild föreställande min syrra, Gerd och hennes kusin, Karin.
Karin t.v. och Gerd t.h. i baksätet på den Renault som Karin och hennes
kille Teddy hade. Av Teddy syns endast ryggtavlan. Fotot togs året 1966.
-----------------------------------------------------------------
Karin t.v. och Gerd t.h. i baksätet på den Renault som Karin och hennes
kille Teddy hade. Av Teddy syns endast ryggtavlan. Fotot togs året 1966.
-----------------------------------------------------------------
Bilutflykt sommaren 1968
Ytterligare ett foto som minner om sommaren 1968. T v. står min
fars Volkswagen, t.h. Hennings Opel Kadett av årsmodell 1966. Vi åkte
ofta ut i naturen med en matsäck. Innan vi skulle åka så genomgicks
alltid samma ritualer av min pappa. Det skulle kollas olja, eventuellt
också en tur till Esso-stationen i Hortlax för att fylla på lite bensin. Väl
hemma igen skulle dynor, luftmadrass (om vi skulle stanna vid nån sjö),
också med. Kuddar, camingbord med tillhörande fyra stycken stolar.
Som kronan på verket placerades matsäckskorgen med mackor, kaffe,
mammas nybakade bullar längst bak i folkan. Inte heller att förglömma:
en extra dosa snus, utifall att...Sen så bar det iväg mot okända mål.
Jag minns att jag alltid tyckte om det här utflykterna. Det var ett spänn-
ande äventyr varje gång. Man visste ju aldrig vart man skulle hamna.
----------------------------------------------------------------------
Lasse Eriksson vigd till sista vilan
Igår vigdes komikern, ståupparen, författaren, musikern Lasse Eriksson
till den sista vilan. Ceremonin ägde rum i Uppsala domkyrka, med gäster
ditresta från hela landet.
Det var i slutet av föreställningen "Fyra lyckliga män" på Reginateatern
i Uppsala den 3 mars, som Lasse Eriksson plötsligt avled. Här syns han
t.v. tillsammans med kollegan Jacke Sjödin.
-------------------------------------------------------------
Bilder: www.aftonbladet.se / www.allehanda.se
Dansbandet PARAD från Piteå
PARAD ett dansband hemmahörande i Piteå, som jag vid nåt tillfälle
vikarierat i som trummis. Fick anbud om att börja, men det blev inget
av det hela...
-----------------------------------------------------------
Dansmara med Leif Engvalls, Opus och Nordix
Den 9 mars 1993 spelade Leif Engvalls, Nordix och Opus upp till dans på
Folket Hus i Piteå. En trevlig afton med de trevliga kollegorna i Leif Engvalls
och Nordix.
/Roger i Opus från Piteå.
IFA Wartburg Lyx - 1958
PITEÅ-TIDNINGEN Provkör IFA Wartburg Lyx -
östtyskland har på sistone börjat få stil på sin bilproduktion. Många onda tungor talar om rena efterrapningar av amerikanska och andra förebilder, men någon efterrapning kan man näpperligen tala om när man ser på IFA Wartburg Lyx, som PT var i tillfälle att prova häromdagen.
Vagnen har faktiskt snygga linjer - den förut något intetsägande finishen har lättats upp med välplacerade kromlister, och bilen kan numera fås i ett stort antal färger - även tvåfärgskombination - utan extra kostnad. Karossen verkar välbyggd. Inget skrammel kunde vi märka i t.e.x. dörrarna - vilka annars brukar vara problem vid 4-dörrars vagnar. En ny typ av lås gör att dörren faktiskt kilas fast och sitter ordentligt.
Inuti Wartburg finner man en sober och tilltalande inredning. Kraftiga textilier i som det verkar bra kvalitet, och stoppningen är fast och sittriktig. En trevlig detalj är den panel i ädelträ som är fastsatt runt instrumentbräda och på dörrarna. När vi satte igång motorn blev vi faktiskt förvånade. Ljuddämpningen är numer synnerligen effektiv, och motorbullret på tomgång var inte besvärande. Däremot blev motorn betydligt mer ljudlig när vi fick fart på vagnen. Karosseriljuden var också ganska kraftiga - speciellt på gropig grusväg. Men detta är det pris man får betala för den fina väghållning Wartburg presterar. För bilen går faktiskt utmärkt på alla vägar.
De fasta - nästan hårda fjädringen håller vagnen utmärkt krängningsfritt, och detta i förening med styrinrättningens kärva vägkänsla, inbjuder till en sportig körstil. Man kan nog utgå från att vagnen är byggd just för det sportiga klientelet som vill komma fort och säkert fram, och någon damvagn är Wartburg näppeligen.
Bagageutrymmet är rätt stort med reservhjulet placerat i ett fack i botten. Detta kan vara en nackdel om man måste plocka ut allt bagage för att nå reserven, men å andra sidan är punkteringarnas antal numer så ringa att man kan ta den saken med ro. Den dag vi provkörde Wartburg var det inte särskilt kallt och värmen i bilen var då fullt tillräcklig. Det kan dock tänkas att man för kallare årstider måste skaffa sig extravärme, och försäljaren upplyste om att man för en ringa penning kan göra ett extra värmeaggregat som skall räcka för de lägsta temperaturerna.
..........................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 11 april 1958.
BLOMS MÖBELVECKA
BLOMS MÖBLER i Piteå förfogar efter en i dagarna avslutad utbygg-
nad på ett par hundra kvadratmeter över en utställningsyta i tre vån-
ingar om inte mindre än cirka 1.500 kvadratmeter. Därmed har pite-
firman ytterligare stärkt sitt anseende som ledande i Norrland. Bloms
möbelvecka, som pågår f.n. har trots det mindre gynnsamma vädret
utgjort en stor lockelse för allmänheten, därom vittnar den jämna ström
av människor som vandrat runt och sett sig omkring, inte minst bland
höstnyheterna. De sistnämnda ger för övrigt besked om att den mörka
färgtonen på möblerna står sig och att svartvitt, lila och gult tycks dom-
inera ifråga om tygerna. Och färgstarka gardiner kompletterar.
Bilden återger ett litet avsnitt av de stora och smakfulla utställningslok-
alerna.
...............................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 september 1955.
I TV-rutan, påskhelgen 1961
De TV-program som bjöds på under påsken 1961. Påskafton; Små-
stad, med Torbjörn Johnson som polis. Påskdagen; Söndagsbilagan,
underhållning med bl. a. Ulla-Bella Fridh och Jan Gabrielsson.
Torbjörn Johnson som polis i Småstad. En underhållning för hela
familjen.
Söndagsbilagan, här i en parodi på Bröderna Cartwright. Med Jan
Gabrielsson, Sven-Erik Perzon, Ulla-Bella, Gösta Knutsson, Hasse Alfed-
sson och Håkan Ersgård.
------------------------------------------------------------------------------
Bilder: Norra-Västerbotten ¤ Den 1 april 1961 / SE ¤ Den 22 december 1970.
När våren kommer, så tänker jag på dig, farsan...
Min pappa våndades ofta över vintern, p.g.a. att han var en typisk vår- och sommarmänniska. När vinterns vedermödor var över, packade han och morsan sin lilla blå folka full med kaffe, bullar, smörgåsar för att söka sig till nån oas någonstans kring hembygden. Ett säkert vårtecken var också när farsan satte sig ute i sin stol och bara njöt av naturens uppvaknande. Han tyckte om när snön, sakta men säkert, gav vika för den första darrande vårsolen. Han tyckte livet var helt underbart när han såg det första takdroppet från sin uthuslänga. Och jag minns när jag som barn hörde pappas muntra stämma:
- Sii dö Maj-Gerd, dö föschtå att i da´droppa ne´frå´take! Håjrdö körkklocken borte Hortlaxkörka...? Dö föschtå så grant hä jär ut i da...!
(Översatt från pitemål till svenska: - "Ser du Maj-Gerd, du förstår att i dag droppar det ner från taket. Hör du kyrklockorna från Hortlax kyrka? Du förstår så vackert det är ute i dag!)
John, min pappa, som älskade våren mer än någonting annat. Ett
säkert vårtecken var när farsan satt på sin spark i den första darrande
vårsolen. Det slår mig, när jag tittar på den här bilden som min svåger
Henning en gång tog, våren 1966, att så här, precis just så här var min
farsa...I bakgrunden syns garaget som pappa och hans svåger John Ris-
berg byggde sommaren 1965. I garaget brukade farsans ögonsten stå;
den blåa Volkswagen 1958, som han köpte 1963 när han tog sitt kör-
kort.
-----------------------------------------------------------------------
¤ FARSAN ¤
Vem gifte sig med morsan
en kall januaridag 1948?
Farsan.
Vem är delvis upphov
till min existens?
Farsan.
Vem var i mina barnaögon
den starkaste i världen?
Farsan.
Vem lyfte mig på trygga
fadershänder, när jag
skrubbat mitt knä?
Farsan.
Vem var glad när jag var glad,
och tröstade när jag var ledsen?
Farsan.
Vem tänkte först på andra
och sist på sig själv?
Farsan.
Vem hade den där speciella
glimten i ögat?
Farsan.
Vem hade i mitt tycke rätt så
mossiga åsikter, när jag var tonåring?
Farsan.
Vem var en helt vanlig människa
av kött och blod?
Farsan.
Vem älskade att berätta gamla
lumparhistorier?
Farsan.
Vem hade i ungdomen dansat
jitterbugg på Nalen?
Farsan.
Vem älskade kaffe och mazariner
och en stor präktig snus?
Farsan.
Vem sover sin evighetssömn
i sin hembygdsjord?
Farsan.
Vem finns mig så nära
i denna stund?
Farsan.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Roger Lindqvist.
(En dikt som publicerats tidigare på denna blogg.
Och som även publicerats i Piteå Tidningen den
12 juli 2007).
- Sii dö Maj-Gerd, dö föschtå att i da´droppa ne´frå´take! Håjrdö körkklocken borte Hortlaxkörka...? Dö föschtå så grant hä jär ut i da...!
(Översatt från pitemål till svenska: - "Ser du Maj-Gerd, du förstår att i dag droppar det ner från taket. Hör du kyrklockorna från Hortlax kyrka? Du förstår så vackert det är ute i dag!)
John, min pappa, som älskade våren mer än någonting annat. Ett
säkert vårtecken var när farsan satt på sin spark i den första darrande
vårsolen. Det slår mig, när jag tittar på den här bilden som min svåger
Henning en gång tog, våren 1966, att så här, precis just så här var min
farsa...I bakgrunden syns garaget som pappa och hans svåger John Ris-
berg byggde sommaren 1965. I garaget brukade farsans ögonsten stå;
den blåa Volkswagen 1958, som han köpte 1963 när han tog sitt kör-
kort.
-----------------------------------------------------------------------
¤ FARSAN ¤
Vem gifte sig med morsan
en kall januaridag 1948?
Farsan.
Vem är delvis upphov
till min existens?
Farsan.
Vem var i mina barnaögon
den starkaste i världen?
Farsan.
Vem lyfte mig på trygga
fadershänder, när jag
skrubbat mitt knä?
Farsan.
Vem var glad när jag var glad,
och tröstade när jag var ledsen?
Farsan.
Vem tänkte först på andra
och sist på sig själv?
Farsan.
Vem hade den där speciella
glimten i ögat?
Farsan.
Vem hade i mitt tycke rätt så
mossiga åsikter, när jag var tonåring?
Farsan.
Vem var en helt vanlig människa
av kött och blod?
Farsan.
Vem älskade att berätta gamla
lumparhistorier?
Farsan.
Vem hade i ungdomen dansat
jitterbugg på Nalen?
Farsan.
Vem älskade kaffe och mazariner
och en stor präktig snus?
Farsan.
Vem sover sin evighetssömn
i sin hembygdsjord?
Farsan.
Vem finns mig så nära
i denna stund?
Farsan.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Roger Lindqvist.
(En dikt som publicerats tidigare på denna blogg.
Och som även publicerats i Piteå Tidningen den
12 juli 2007).
Återbilda Beatles?
- Återbilda Beatles? Vadå för?
John Lennon, 34, har rätt. Varken han, eller någon annan har anledning klaga på sitt nya liv.
¤ John Lennon - spelar in soloplattor.
¤ Paul McCartney - har gjort en av decenniets bästsäljande plattor med sin grupp Wings, "Band on the run".
¤ Ringo Starr - spelar in plattor, filmar.
¤ George Harrison - ska i höst turnera med Ravi Shankar.
Alla i Beatles var så pass starka personligheter att ingen tvekade om att var och en skulle kunna karva sig en egen karriär. John Lennon framstod efter splittringen som den vackraste, mest aktive av dem. Ni minns hans fredsdemonstrationer med Yoko Ono, hans japanska fru, då de uppträdde i säckar, tog emot pressen i sängen, rakade sina huvuden kala, framträdde spritt nakna på ett skivomslag och lanserade sin naivt enkla slogan: "Kriget är slut - om ni bara vill".
Amerika vill kasta ut honom
I dag är kärleken mellan John och Yoko slut. John bor kvar i en lägenhet i New York med sin japanska sekreterare, medan Yoko lämnat landet. Själv vågar John inte det, för då får han inte komma tillbaka. Det är en gammal narkotikadom som spökar. De amerikanska myndigheterna vill nu kasta ut honom.
John genomgick efter pacifisttiden en militant revolutionär period, men har nu förändrats igen. Producerade en LP för sångaren Harry Nilsson (hans supkompis) och har just slutfört sin femte solo-LP. (Om man börjar räkningen vid "Plastic Ono Band" från 1970).
Paul McCartney, 32, var den förste som officiellt lämnade Beatles. John hade sin Yoko, Paul hade Linda Eastman och de två drog inte jämnt. MacCartneys levde stilla familjeliv på sin gård i Skottland, och Paul gjorde två LP under eget namn. Men han tröttnade rätt snabbt och bildade gruppen Wings, som besökte Sverige 1972. Med Wings har Paul gjort tre LP. Den senaste, "Band on the run", är en av de tio senaste årens största försäljningssuccéer.
Märklig samling 40-talsschlager
Ringo Starr, 34, var den som hade motigast efter splittringen. Men i dag är han eftersökt, både som musiker och skådespelare. Den första LP:n var en märklig samling av 40-talsschlager, den andra en lika märklig samling country & western. Men den tredje, "Ringo" slog till. Alla de gamla beatlarna medverkade på den och den blev förra vinterns succé.
Ringo filmar, senast med Harry Nilsson i en skräckparodi, och är eftertraktad som studiomusiker. Hans enkla trumspel är populärt och kopieras fortfarande. Han är fortfarande gift med Maureen.
George Harrison, 34, har länge legat lågt. Men nu är han tillbaka med ett eget skivbolag, Dark Horse, där han bl. a. lanserar sin gamle läromästare, indiske sitarspelaren Ravi Shankar, och en engelsk duo vid namn Splinter. Om man borträknar filmmusiken till "Wonderwall" och "Electronic sounds" har han gjort två LP under eget namn. "All things must pass" och "Living in the material world".
Ska turnera med Ravi Shankar
Dessutom var det George som låg bakom LP:n och välgörenhetskonserten för Bangladesh, där både Bob Dylan, Leon Russell, Eric Clapton och andra popkändisar medverkade. I höst ska George turnera med Ravi Shankar. Hans fru Patti har lämnat honom. Hon lever nu tillsammans med Eric Clapton.
......................................................................
EXPRESSEN ¤ Söndag den 29 september 1974.
John Lennon, 34, har rätt. Varken han, eller någon annan har anledning klaga på sitt nya liv.
¤ John Lennon - spelar in soloplattor.
¤ Paul McCartney - har gjort en av decenniets bästsäljande plattor med sin grupp Wings, "Band on the run".
¤ Ringo Starr - spelar in plattor, filmar.
¤ George Harrison - ska i höst turnera med Ravi Shankar.
Alla i Beatles var så pass starka personligheter att ingen tvekade om att var och en skulle kunna karva sig en egen karriär. John Lennon framstod efter splittringen som den vackraste, mest aktive av dem. Ni minns hans fredsdemonstrationer med Yoko Ono, hans japanska fru, då de uppträdde i säckar, tog emot pressen i sängen, rakade sina huvuden kala, framträdde spritt nakna på ett skivomslag och lanserade sin naivt enkla slogan: "Kriget är slut - om ni bara vill".
Amerika vill kasta ut honom
I dag är kärleken mellan John och Yoko slut. John bor kvar i en lägenhet i New York med sin japanska sekreterare, medan Yoko lämnat landet. Själv vågar John inte det, för då får han inte komma tillbaka. Det är en gammal narkotikadom som spökar. De amerikanska myndigheterna vill nu kasta ut honom.
John genomgick efter pacifisttiden en militant revolutionär period, men har nu förändrats igen. Producerade en LP för sångaren Harry Nilsson (hans supkompis) och har just slutfört sin femte solo-LP. (Om man börjar räkningen vid "Plastic Ono Band" från 1970).
Paul McCartney, 32, var den förste som officiellt lämnade Beatles. John hade sin Yoko, Paul hade Linda Eastman och de två drog inte jämnt. MacCartneys levde stilla familjeliv på sin gård i Skottland, och Paul gjorde två LP under eget namn. Men han tröttnade rätt snabbt och bildade gruppen Wings, som besökte Sverige 1972. Med Wings har Paul gjort tre LP. Den senaste, "Band on the run", är en av de tio senaste årens största försäljningssuccéer.
Märklig samling 40-talsschlager
Ringo Starr, 34, var den som hade motigast efter splittringen. Men i dag är han eftersökt, både som musiker och skådespelare. Den första LP:n var en märklig samling av 40-talsschlager, den andra en lika märklig samling country & western. Men den tredje, "Ringo" slog till. Alla de gamla beatlarna medverkade på den och den blev förra vinterns succé.
Ringo filmar, senast med Harry Nilsson i en skräckparodi, och är eftertraktad som studiomusiker. Hans enkla trumspel är populärt och kopieras fortfarande. Han är fortfarande gift med Maureen.
George Harrison, 34, har länge legat lågt. Men nu är han tillbaka med ett eget skivbolag, Dark Horse, där han bl. a. lanserar sin gamle läromästare, indiske sitarspelaren Ravi Shankar, och en engelsk duo vid namn Splinter. Om man borträknar filmmusiken till "Wonderwall" och "Electronic sounds" har han gjort två LP under eget namn. "All things must pass" och "Living in the material world".
Ska turnera med Ravi Shankar
Dessutom var det George som låg bakom LP:n och välgörenhetskonserten för Bangladesh, där både Bob Dylan, Leon Russell, Eric Clapton och andra popkändisar medverkade. I höst ska George turnera med Ravi Shankar. Hans fru Patti har lämnat honom. Hon lever nu tillsammans med Eric Clapton.
......................................................................
EXPRESSEN ¤ Söndag den 29 september 1974.
Konrad Pettersson - Vasaloppsvinnare
Konrad Pettersson var en känd profil i Piteå. Pettersson var bilhandlare
och uppförde "Volvohallen" i Piteå på 60-talet. Pettersson vann Vasa-
loppet 1927. Han föddes 1903 och avled 1976.
...................................................................................
Annons: Norrbottens Allehanda den 17 januari 1930.
Roland Anderssons orkester med Kjell Andersson
Sångaren och trubaduren, Kjell Andersson, var en av männen bakom Kjell-Bertils orkester. När bandet valde att lägga av, så fortstte Kjell sin sångarbana i dansbandet Members från Piteå. Kjell "flög" så småningon vidare till att bli en av medlemmarna i Roland Anderssons orkester från Arvidsjaur. Roland Andersson äger en inspelningsstudio i sin hemby, Arvidsjaur. Tillika även ett populärt dansställe, "Tages Saloon" vilket en gång uppfördes av Rolands pappa, Tage Andersson. Roland är en mycket duktig dragspelare, vilket han gång på gång bevisat på olika inspelningar. Roland Andersson har även komponerat låtar åt bl. a. Lotta Engberg.
Sångaren Kjell Andersson, bildade så småningom den egna orkestern: "Kjell Anderssons", där jag under en tid ingick som trumslagare. Våren 2010 korsades åter våra vägar, i och med den nostalgiafton som anordnades på Folkets Hus i Piteå. Vi medverkade båda två i Kjell-Bertils, där vi även spelade tillsammans åren 1982-86.
Idag åker Kjell runt på olika krogscener, men även som sångare på begravningar. Kjell har också släppt ett antal CD-album genom åren, bestående av såväl profan som andlig musik. Och om jag känner Kjelle rätt, så kommer han att fortsätta med sitt sjungande många år till.
Kjell Andersson under många år sångare i dansbandet Kjell-Bertils
från Piteå. Förra våren korsades återigen våra vägar i Dansbands-
krampen, en nostalgikväll med gamla band från Piteå. Vi spelade till-
sammans både i Kjell-Bertils och i Kjell Anderssons orkester. Kjell har
genom åren släppt en hel del CD-album, vars innehåll varit dels profant
som andligt.
I Roland Anderssons orkester från Arvidsjaur, medverkade Kjell
som sångare. Bandet spelade ofta i Rålund i Arvidsjaur där Rolands
far hade ett dansställe: "Tages Saloon". Folk vallfärdade från när och
fjärran för att svänga loss i den s.k. "Tryckkammaren". Tages Saloon
har även uppmärksammats i lokal- och rikstidningar. Sveriges Tele-
vision gjorde en dokumentär när Saloonen fyllde 25-år.
Fr. v. Tage Andersson t.h. sonen Roland.
1990 gjordes en LP i Rolands inspelningsstudio, där pappa Tage spelade
på sitt dragspel. Roland stod för bakgrundsmusiken.
Saloonen i Rålund. Teckning: Tage Andersson 1988. Tage har av-
bildat sig själv med sitt dragspel sittande t.v. på en bänk.
På Lotta Engbergs CD-album Stanna en stund finns en av Roland
Andersons låtar; Om jag bara kunde.
................................................................................................
Sångaren Kjell Andersson, bildade så småningom den egna orkestern: "Kjell Anderssons", där jag under en tid ingick som trumslagare. Våren 2010 korsades åter våra vägar, i och med den nostalgiafton som anordnades på Folkets Hus i Piteå. Vi medverkade båda två i Kjell-Bertils, där vi även spelade tillsammans åren 1982-86.
Idag åker Kjell runt på olika krogscener, men även som sångare på begravningar. Kjell har också släppt ett antal CD-album genom åren, bestående av såväl profan som andlig musik. Och om jag känner Kjelle rätt, så kommer han att fortsätta med sitt sjungande många år till.
Kjell Andersson under många år sångare i dansbandet Kjell-Bertils
från Piteå. Förra våren korsades återigen våra vägar i Dansbands-
krampen, en nostalgikväll med gamla band från Piteå. Vi spelade till-
sammans både i Kjell-Bertils och i Kjell Anderssons orkester. Kjell har
genom åren släppt en hel del CD-album, vars innehåll varit dels profant
som andligt.
I Roland Anderssons orkester från Arvidsjaur, medverkade Kjell
som sångare. Bandet spelade ofta i Rålund i Arvidsjaur där Rolands
far hade ett dansställe: "Tages Saloon". Folk vallfärdade från när och
fjärran för att svänga loss i den s.k. "Tryckkammaren". Tages Saloon
har även uppmärksammats i lokal- och rikstidningar. Sveriges Tele-
vision gjorde en dokumentär när Saloonen fyllde 25-år.
Fr. v. Tage Andersson t.h. sonen Roland.
1990 gjordes en LP i Rolands inspelningsstudio, där pappa Tage spelade
på sitt dragspel. Roland stod för bakgrundsmusiken.
Saloonen i Rålund. Teckning: Tage Andersson 1988. Tage har av-
bildat sig själv med sitt dragspel sittande t.v. på en bänk.
På Lotta Engbergs CD-album Stanna en stund finns en av Roland
Andersons låtar; Om jag bara kunde.
................................................................................................
En kväll med ROLF ÅHMANS orkester
Dansbandet ROLF ÅHMANS från Älvsbyn. Under 70-talet ut-
sedd som en av Norrbottens populäraste dansorkestrar gen-
om tiderna.
--------------------------------------------------------
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredag den 29 augusti 1975.
"Jag och min Everton"
Den hette Everton - min cykel. Precis som det engelska fotbollslaget. Jag och Everton kom nästan aldrig överens. Detta p.g.a. att han jämt - i mitt tycke - alltid ställde till ett ofantligt trassel. Hoppade inte kedjan av, så var det nåt av däcken som gick sönder. Var det inte ett däck, då var det nåt annat som trilskades. Ja, stackars pappa, han hade ett sjå att hålla min Everton i kördugligt skick.
Jag och min Everton. Fångade på bild av svågern Henning, sommaren
1968. Året därpå, 1969, byttes min trilskande cykel ut mot en sprillans-
ny treväxlad "Fram".
"Everton, i mitt minne finns du ännu kvar
från alla soliga sommardar
Visserligen var du ständigt sur och tvär
om detta har jag skrivit just här...
Men jag sänder ändå en tanke till din cykelhimmel
och hoppas att du även mig förnimmer,
en glad och go´kille,
som aldrig fick dig dit han ville"
......................................................
Roger Lindqvist - olycklig Everton-ägare.
Jag och min Everton. Fångade på bild av svågern Henning, sommaren
1968. Året därpå, 1969, byttes min trilskande cykel ut mot en sprillans-
ny treväxlad "Fram".
"Everton, i mitt minne finns du ännu kvar
från alla soliga sommardar
Visserligen var du ständigt sur och tvär
om detta har jag skrivit just här...
Men jag sänder ändå en tanke till din cykelhimmel
och hoppas att du även mig förnimmer,
en glad och go´kille,
som aldrig fick dig dit han ville"
......................................................
Roger Lindqvist - olycklig Everton-ägare.
NILS POPPE är 66 år men håller igång som alltid
- DET GÄLLER ATT TA VARA PÅ DE ÅR SOM ÅTERSTÅR...
Nils Poppe har satt upp gamla paradnumret "Blåjackor" i Helsingborg.
Han är direktör, huvudrollsinnehavare, springpojke...Själv säger han:
- Det finns inget så farligt som att sätta sig ner och tycka man gjort
sitt. Jag håller mig ung genom att hålla igång. Det har aldrig känts så
underbart att leva som nu.
Det är inte många som tänker på att han börjar bli en gammal man. Men om ett år fyller han 67. Vetskapen om det har gett honom en ny syn på livet.
- Jag tar var stund som den kommer. Det har aldrig känts så underbart att leva som nu, säger Nils Poppe.
För många känns tanken att åldras obehaglig. Att bli gammal - det betyder att livet håller på att ta slut. Det är alltså precis tvärtom med Nils Poppe. Det är först nu han riktigt förstått att sätta värde på att leva.
- Jag kan mänskligt att döma inte ha så många år kvar. Det gäller att ta vara på dom återstår, säger han.
Vore han inte Poppe skulle han säga att han på ädre dar blivit fatalist. Det som sker - det sker. Det är så litet du kan göra för att påverka ditt öde...
Men nu är han Poppe. Clownen, gycklaren. Därför skulle det aldrig falla honom in att bruka ordet fatlist. I stället säger han:
- Jag har kommit underfund med att världen är bättre än sitt rykte...
Som en teaterreplik
Det låter roligare. Nästan som en teaterreplik. Det har tagit tid för honom att nå dit. Nästan ett helt liv.
- Men nu har jag perspektiv på tillvaron. Glädje, sorg. Jag försöker ta båda sakerna lika lungt, säger han. Han ängslas alltså inte längre. Ett par hundra i salongen på en föreställning som kostar honom 4.000 var kväll att sätta upp - än sen...Världen går inte under för det.
- Det finns ingen glädje med att vara rikast på kyrkogården. Och vill du vinna något måste du också satsa något, säger Poppe.
Repliken skulle varit otänkbar för bara några år sen. Nu faller den sig fullt naturlig... 66 år, snart folkpensionär. Det låter overkligt. Tycker säkert de flesta.
Han kan inte bli gammal
För på något sätt är Nils Poppe tidlös. Han kan inte bli gammal. Det känns som om åren tar en omväg förbi honom. Naturligtvis är det inte så. Också ungdomens idoler blir gamla. Själv så är han inte förtjust i att höra att han nu snart är pensionär. Det är ordet, det som läggs i det, inte de 67 åren han värjer sig mot.
- Pensionär, det uttrycket borde förbjudas, muttrar han. Det finns inget så farligt som att sätta sej ner och rulla tummarna och tycka man har gjort sitt...
Han lever som han lär. Han jobbar lika hårt som förr. Det tänker han fortsätta med.
- Det som håller mej ung är att jag är igång ständigt, det finns inget så slitsamt som att ha semester, påstår han. Det där kan naturligtvis diskuteras. Han är själv det bästa beviset på det:
¤ En hjärtinfarkt för ett par år sen
¤ En ny sjukhusvistelse för bara några månader sen
"Det vara bara gallblåsan"
- Ah, det var ju bara gallblåsan som blev inflammerad. Inte för mycket jobb, men väl för mycket majonnäs, för många räkor...
När han togs in på sjukhuset så blev det löpsedelsrubriker. "Nils Poppe allvarligt sjuk - i ambulans till sjukhuset".
Till en början så trodde också läkarna att det var hjärtat som sviktade igen. Det var det inte, det fungerade utmärkt. "Ni får en kvart på er. Sen vill vi veta: Ska vi ta gallblåsan på er?" sa läkarna. Jag hade krupit på golvet. Såna smärtor hade jag haft på natten. "Ta den för Guds skull", sa jag. Gallblåsan är som blindtarmen. Man kan ha den, men man kan lika gärna var utan den. Det enda som nu påminner mej om den är ett ärr. Och så att jag är förbjuden att äta ägg på ett år.
Nils Poppe tycker livet varit generöst mot honom. Han har fått ägna sig åt sin favorithobby, teatern. Och han har blivit rikligen belönad.
"Underbart att få roa"
Han tänker då inte så mycket på de pengar han tjänat som på de skratt han lockat fram.
- Det är underbart att vara enterteiner. Att få roa människor. En liten ryckning i mungipan på någon jag möter på trottoaren är belöning nog, säger han. Hamlet har jag inga ambitioner att spela. Det kan folk få göra som har ambitionerna och subventionerna.
Numera är det helt scenen han ägnar sig åt, men sin berömmelse grundlade han en gång inom filmen. 35 filmroller hann han göra. Ibland har han tyckt de borde varit några till. För ett par år sen var det nära att han därför på nytt ställt sig framför filmkamerorna.
- Men vid närmare eftertanke föredrar jag att vara en legend framför att göra något halvdant, säger han. Han har heller inte visat sig mycket i TV. Men felet är inte hans, anser han. Skulden lägger han på TV...
- Jag har mest blivit erbjuden att sitta i en panel och bli utfrågad, men jag tycker inte att det är mitt jobb att vara djupsinnig och uttala mej om olika livsgåtor.
Paradnummer
Vill man se honom får man alltså gå på teatern. I sommar är det "Blåjackor", ett gammalt paradnummer som han dammat av och satt upp på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Eftersom han driver sommarteatern i egen regi så är han allt i allo. Teaterdirektör, huvudrollsinnehavare, springpojke...
- Egentligen är det här rena semestern, säger han. Jag kan inte tänka mej något roligare. Vi dricker kaffe, sladdrar litet och går sen in på scenen och leker. Jag kan inte finna en behagligare tillvaro...
..............................................................
AFTONBLADET ¤ Söndag den 14 juli 1974.
Nils Poppe har satt upp gamla paradnumret "Blåjackor" i Helsingborg.
Han är direktör, huvudrollsinnehavare, springpojke...Själv säger han:
- Det finns inget så farligt som att sätta sig ner och tycka man gjort
sitt. Jag håller mig ung genom att hålla igång. Det har aldrig känts så
underbart att leva som nu.
Det är inte många som tänker på att han börjar bli en gammal man. Men om ett år fyller han 67. Vetskapen om det har gett honom en ny syn på livet.
- Jag tar var stund som den kommer. Det har aldrig känts så underbart att leva som nu, säger Nils Poppe.
För många känns tanken att åldras obehaglig. Att bli gammal - det betyder att livet håller på att ta slut. Det är alltså precis tvärtom med Nils Poppe. Det är först nu han riktigt förstått att sätta värde på att leva.
- Jag kan mänskligt att döma inte ha så många år kvar. Det gäller att ta vara på dom återstår, säger han.
Vore han inte Poppe skulle han säga att han på ädre dar blivit fatalist. Det som sker - det sker. Det är så litet du kan göra för att påverka ditt öde...
Men nu är han Poppe. Clownen, gycklaren. Därför skulle det aldrig falla honom in att bruka ordet fatlist. I stället säger han:
- Jag har kommit underfund med att världen är bättre än sitt rykte...
Som en teaterreplik
Det låter roligare. Nästan som en teaterreplik. Det har tagit tid för honom att nå dit. Nästan ett helt liv.
- Men nu har jag perspektiv på tillvaron. Glädje, sorg. Jag försöker ta båda sakerna lika lungt, säger han. Han ängslas alltså inte längre. Ett par hundra i salongen på en föreställning som kostar honom 4.000 var kväll att sätta upp - än sen...Världen går inte under för det.
- Det finns ingen glädje med att vara rikast på kyrkogården. Och vill du vinna något måste du också satsa något, säger Poppe.
Repliken skulle varit otänkbar för bara några år sen. Nu faller den sig fullt naturlig... 66 år, snart folkpensionär. Det låter overkligt. Tycker säkert de flesta.
Han kan inte bli gammal
För på något sätt är Nils Poppe tidlös. Han kan inte bli gammal. Det känns som om åren tar en omväg förbi honom. Naturligtvis är det inte så. Också ungdomens idoler blir gamla. Själv så är han inte förtjust i att höra att han nu snart är pensionär. Det är ordet, det som läggs i det, inte de 67 åren han värjer sig mot.
- Pensionär, det uttrycket borde förbjudas, muttrar han. Det finns inget så farligt som att sätta sej ner och rulla tummarna och tycka man har gjort sitt...
Han lever som han lär. Han jobbar lika hårt som förr. Det tänker han fortsätta med.
- Det som håller mej ung är att jag är igång ständigt, det finns inget så slitsamt som att ha semester, påstår han. Det där kan naturligtvis diskuteras. Han är själv det bästa beviset på det:
¤ En hjärtinfarkt för ett par år sen
¤ En ny sjukhusvistelse för bara några månader sen
"Det vara bara gallblåsan"
- Ah, det var ju bara gallblåsan som blev inflammerad. Inte för mycket jobb, men väl för mycket majonnäs, för många räkor...
När han togs in på sjukhuset så blev det löpsedelsrubriker. "Nils Poppe allvarligt sjuk - i ambulans till sjukhuset".
Till en början så trodde också läkarna att det var hjärtat som sviktade igen. Det var det inte, det fungerade utmärkt. "Ni får en kvart på er. Sen vill vi veta: Ska vi ta gallblåsan på er?" sa läkarna. Jag hade krupit på golvet. Såna smärtor hade jag haft på natten. "Ta den för Guds skull", sa jag. Gallblåsan är som blindtarmen. Man kan ha den, men man kan lika gärna var utan den. Det enda som nu påminner mej om den är ett ärr. Och så att jag är förbjuden att äta ägg på ett år.
Nils Poppe tycker livet varit generöst mot honom. Han har fått ägna sig åt sin favorithobby, teatern. Och han har blivit rikligen belönad.
"Underbart att få roa"
Han tänker då inte så mycket på de pengar han tjänat som på de skratt han lockat fram.
- Det är underbart att vara enterteiner. Att få roa människor. En liten ryckning i mungipan på någon jag möter på trottoaren är belöning nog, säger han. Hamlet har jag inga ambitioner att spela. Det kan folk få göra som har ambitionerna och subventionerna.
Numera är det helt scenen han ägnar sig åt, men sin berömmelse grundlade han en gång inom filmen. 35 filmroller hann han göra. Ibland har han tyckt de borde varit några till. För ett par år sen var det nära att han därför på nytt ställt sig framför filmkamerorna.
- Men vid närmare eftertanke föredrar jag att vara en legend framför att göra något halvdant, säger han. Han har heller inte visat sig mycket i TV. Men felet är inte hans, anser han. Skulden lägger han på TV...
- Jag har mest blivit erbjuden att sitta i en panel och bli utfrågad, men jag tycker inte att det är mitt jobb att vara djupsinnig och uttala mej om olika livsgåtor.
Paradnummer
Vill man se honom får man alltså gå på teatern. I sommar är det "Blåjackor", ett gammalt paradnummer som han dammat av och satt upp på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Eftersom han driver sommarteatern i egen regi så är han allt i allo. Teaterdirektör, huvudrollsinnehavare, springpojke...
- Egentligen är det här rena semestern, säger han. Jag kan inte tänka mej något roligare. Vi dricker kaffe, sladdrar litet och går sen in på scenen och leker. Jag kan inte finna en behagligare tillvaro...
..............................................................
AFTONBLADET ¤ Söndag den 14 juli 1974.
"Kör till IC..."
...........................................
FRIHET ¤ Den 15 juni 1957.
Musikaliska flickor på "Börsen"
Tioårsjubileum som kabaretscen firar Hamburger Börs i Stockholm
den här månaden. Det gör man genom att bjuda på Nannie Porres,
Monica Zetterlund och Ulla Hallin, genommusikaliska och skönsjung-
ande flickor som inte gör publiken besviken. Så har de också hjälp
av tre av landets mest erkända textförfattare: Beppe Wolgers, Björn
Lindroth och Stig Claesson, den sistnämnde mera känd som Slas. "Till
alla dessa pojkar" heter jubileumskabarén som regisserats av Gösta
Ekman. Idel kända namn bakom succén med andra ord.
................................................................................
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 8 februari 1968.
Skivtips: "Gå och göm dej, Åke Tråk!" - 1968
..........................................................
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 1968.
Julafton, tomtar, teskedsgumman och mycket nostalgi
Ännu två bilder från det svunna 60-talet. Det är julafton den 24 december 1967. Det här årets adventskalender heter Teskedsgumman. Jag är tio år, och skall för första gången ikläda mig rollen som jultomte, bara en sån sak. Våran TV står prydligt i vårt stora kök. Och på ena väggen hänger Adventskalendern, färdig att användas. Julaftonskvällen sändes den sista delen av TV:s adventskalender - av många ansett vara den populäraste julkalendern någonsin - med Birgitta Andersson, Carl-Gustaf Lindstedt, Inga Gill m. fl. På eftermiddan har jag naturligtvis sett på Kalle Anka som traditionen påbjuder. Min mor har ägnat hela dagen åt att laga den mat som våra gäster skall bjudas på under kvällen. Traditionen i vår familj var också att mamma bakade en så kallad Radiokaka. Ingen riktig jul utan Radiokaka! Några dagar dessförinnan hade min pappa åkt iväg i sin blå Volkswagen för att leta upp en lämplig gran, som skulle stå i ett hörn av köket.
Att sätta upp julgransbelysningen, ja, det var i det närmaste en hel vetenskap på den här tiden. Ett evigt trasslande, om det ville sig illa, förmaningar av min far att inte trampa på ljusen, för det skulle innebära, hade jag för mig, en stor katastrof. En jul så blev vår katt väldigt leksugen. När pappa efter mycket om och men, fått upp all belysning, och jag och mamma tillsammans hjälpts åt att sätta upp allt krims-krams, så klättrade katten upp på granen. Och ni kan väl gissa vad som sedan hände...? Jo, granuschlingen föll som en stor fura rakt ner på köksgolvet. Vad min far sa just i det tillfället...skall jag bespara er alla.
Så satt jag där i hörnet, för första gången klädd som jultomte. Det var
julafton 1967, och i köket kändes doften av julskinka och andra jul-
läckerheter. Bakom kameran stod syrrans kille, Henning, med sin Insta-
matic och plåtade.
1967-års julkalender hette "Teskedsgumman" med Birgitta Andersson
och Carl-Gustaf Lindstedt. "Götapetter!" sa gumman varje gång hon
krympte. "Götapetter!" så bra den var...
Kära TV, som skänkte en tioårig kille så mycket glädje. TV:n köptes
1962 i den järnhandel som ICA-Lundmans hade då. Till vänster på
väggen, hänger det som varje jul var ett måste; Adventskalendern.
I december 1967 sändes Teskedsgumman.
---------------------------------------------------------------------------
Bilden på adventskalendern kommer från: www.lotten.se
Att sätta upp julgransbelysningen, ja, det var i det närmaste en hel vetenskap på den här tiden. Ett evigt trasslande, om det ville sig illa, förmaningar av min far att inte trampa på ljusen, för det skulle innebära, hade jag för mig, en stor katastrof. En jul så blev vår katt väldigt leksugen. När pappa efter mycket om och men, fått upp all belysning, och jag och mamma tillsammans hjälpts åt att sätta upp allt krims-krams, så klättrade katten upp på granen. Och ni kan väl gissa vad som sedan hände...? Jo, granuschlingen föll som en stor fura rakt ner på köksgolvet. Vad min far sa just i det tillfället...skall jag bespara er alla.
Så satt jag där i hörnet, för första gången klädd som jultomte. Det var
julafton 1967, och i köket kändes doften av julskinka och andra jul-
läckerheter. Bakom kameran stod syrrans kille, Henning, med sin Insta-
matic och plåtade.
1967-års julkalender hette "Teskedsgumman" med Birgitta Andersson
och Carl-Gustaf Lindstedt. "Götapetter!" sa gumman varje gång hon
krympte. "Götapetter!" så bra den var...
Kära TV, som skänkte en tioårig kille så mycket glädje. TV:n köptes
1962 i den järnhandel som ICA-Lundmans hade då. Till vänster på
väggen, hänger det som varje jul var ett måste; Adventskalendern.
I december 1967 sändes Teskedsgumman.
---------------------------------------------------------------------------
Bilden på adventskalendern kommer från: www.lotten.se
Ramel, The Shanes och Helgonet
I det programutbud som TV bjöd sina tittare på en vanlig lördagskväll i november 1965, fanns både Povel, popbandet The Shanes och Roger Moore representerade. I TV-tablån fanns också programmet Lilla Journalen med Ingrid Schrewelius. En vanlig TV-kväll alltså i det svenska folkhemmet.
.......................................................................................
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Lördag den 20 november 1965.
En gång var min stora passion att...
...teckna. När jag bodde hemma kunde mina teckningar ta flera timmar i anspråk. Det var påhittade gubbar, men även karikatyrer och porträtt av kändisar inom TV, film, teater och politik. Jag minns att jag gjorde en teckning av bl. a. dåvarande högerledaren Yngve Holmberg i mitt välfyllda ritblock. Det var inte bara Holmberg som ståtade med sin nuna på mina vita ark, där fanns också Charles de Gaulle, Greta Garbo, Gösta Ekman m. fl. Som den hamster jag är, så finns åtskilligt sparat åt eftervärlden. Idag hittade jag några av dessa figurer som jag tecknat. Året var 1969, jag skulle fylla 12 i september. Så här kommer de, som skuggor ur det förflutna:
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Henrik Ibsen.
Charles de Gaulle.
August Strindberg & Selma Lagerlöf.
Gösta Ekman d.ä. & Greta Garbo.
Dag Hammarsköld.
¤¤¤¤Teckningar: Roger Lindqvist, 1969.¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Henrik Ibsen.
Charles de Gaulle.
August Strindberg & Selma Lagerlöf.
Gösta Ekman d.ä. & Greta Garbo.
Dag Hammarsköld.
¤¤¤¤Teckningar: Roger Lindqvist, 1969.¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
"I sandlådan med polaren Per..."
Barndomens 1960-tal, rörde sig i mångt och mycket om lek och kompisar. De få problem som eventuellt kunde finns på min himmel var mikroskopiska. Här har jag hittat en bild på mig och bästa kompisen Per, som bodde bara ett ynka stenkast bort. I Pers familj hade man en hund. En jättefin collie, som lystrade till namnet; Tim. Sandlådan var världens centrum, där körde vi våra leksaksbilar på de sandvägar som vi byggt med hink och spade. Jösses, vilka minnen...
Sandlådan var världens centrum. Åtminstone tyckte vi det när vi
satt soliga sommardagar med våra leksaksbilar. En gång, under lekens
gång, kröp en skalbagge in i mitt ena öra. Och när den kröp därinne -
kändes det som om hela den svenska armén marscherade med takt-
fasta stöveltramp lång in i mitt stackars öra.
I bakgrunden står mammas "tvättmaskin" i vilken hon tvättade mattor
och dylikt om somrarna.
.........................................................................................
Sandlådan var världens centrum. Åtminstone tyckte vi det när vi
satt soliga sommardagar med våra leksaksbilar. En gång, under lekens
gång, kröp en skalbagge in i mitt ena öra. Och när den kröp därinne -
kändes det som om hela den svenska armén marscherade med takt-
fasta stöveltramp lång in i mitt stackars öra.
I bakgrunden står mammas "tvättmaskin" i vilken hon tvättade mattor
och dylikt om somrarna.
.........................................................................................
Bilder från ett svunnet 60-tal
I samma stund som fotografen tar en bild - i samma stund skapas också historia. I många album landet runt ligger dessa foton som en dokumentation över en svunnen tid. Under flertalet år har jag varit på jakt efter bilder. Bilder som för mig betyder väldigt mycket. Och visst kan man ibland känna sig som världens mest nyfikne, när man ringer någon man känner (eller inte känner) för att fråga om jag får låna det där fotografiet som jag vet att hon/han har i sin ägo. Detta hände mig för ett tag sedan. Min f.d. svåger, Henning Höglund, tog en hel del bilder, som för mig i dag är nästan helt ovärderliga. Henning fanns i vår familj i nära 20-år, och blev till den storebrorsa som jag aldrig fick. Så tack snälla Henning, för att jag fick nöjet att ta del av dina fotominnen, som en gång togs när jag var barn, med din Instamatic kamera.
Gerd, min syster, hemma i Hortlax våren 1966. I bakgrunden syns
min fars Volkswagen -58. Ja, vilka minnen det här bilderna väcker.
Gerd ses också på den här bilden. Även den tagen våren 1966 i
Hortlax.
..........................................................................................
Gerd, min syster, hemma i Hortlax våren 1966. I bakgrunden syns
min fars Volkswagen -58. Ja, vilka minnen det här bilderna väcker.
Gerd ses också på den här bilden. Även den tagen våren 1966 i
Hortlax.
..........................................................................................
Ny skola byggs i Hortlax - 1956
Som PT tidigare meddelat planeras uppförandet i Hortlax av ett nytt skolhus. För den nya skolan, som skall ligga i samhällets centrum i omedelbar närhet av förvaltningsbyggnaden, har ritningar uppgjorts för första etappen, vilken är avsedd att klara det aktuella behovet av skollokaler. En andra etapp blir aktuell först i samband med att kommunens linjer ifråga om enhetsskolan blir klarlagd.
Byggnaden kommer att inrymma 10 skolsalar jämte specialutrymmen, vidare upptar förslaget byggnad för gymnastiklokaler. Förslaget har uppgjorts av arkitekt SAR Bertil Höök, Luleå. Kostnadsberäkning för projektet föreligger ännu inte färdigt. På bilden visas en planskiss av anläggningen.
.......................................................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 mars 1956.
Hortlax-personlighet
En annan känd person inom hembygden var Einar Lundgren. Han drev den bensinstation som låg mitt i byn tillsammans med sina två bröder. Som barn minns jag att stationen hette ESSO, senare TEXACO och så småningom även STATOIL. Einar är sedan länge borta, även hans bröder, men byggnaden finns fortfarande kvar, där det idag inryms en bilverkstad.
...................................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 14 maj 1958.
...................................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 14 maj 1958.
Norsken
Min mor har alltid gillat fisk. Med min far var det precis tvärt om. Själv så hamnade jag någonstans mitt i mellan. När jag var barn så åts det en hel del fisk i mitt barndomshem - trots pappas något ambivalenta inställning i fiskfrågan ( surströmming hade han däremot inga problem med ). Inte så lång från oss bodde Kristoffer Nilsen. Han var fiskare, och åkte runt sommartid med sin bil fullastad av nyfångad strömming. Mamma var en av hans bästa kunder. Eftersom Kristoffer var norrman till grunden, så fick han heta "Norsken" och inget annat. Ett stående inslag var när min mamma ropade (på pitemål): "Nö kåm Noschken!" (Nu kommer Norsken!). Då var hennes dag räddad. Detta urklipp fanns på Piteå Tidningens familjesida i mars månad trol. 1961. Kristoffer Nilsen "Norsken" fyllde 50-år.
Bilbrand i Storfors - 1955
En mindre personbil, tillhörig en person i Piteå, förstördes igår av eld
på en verkstad i Storfors. Bilen fattade eld medan verkstadspersonalen
var i arbete med den och innan man lyckades släcka lågorna hade -
som framgår av bilden - skadorna hunnit bli mycket omfattande.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 27 juli 1955.
TV-kändisar från televisionens barndom
Dessa glada nunor prydde veckotidningen SE:s omslag den 22 december
1970. Alla har de det gemensamma, att de alla var bland de första
riktiga TV-kändisarna. Det räckte med att påannonsera programmen,
eller vara nyhetsuppläsare i den svartvita rutan, för att bli kallad super-
kändis. Vad hette dom då?
¤ Alicia Lundberg - TV-hallåa
¤ Anders Bauer - Nyhetsuppläsare, producent, manlig hallåa
¤ Karl-Axel Sjöblom - TV-reporter gift med kollegan Gun Hägglund
¤ Mats Linday - Nyhetsuppläsare
¤ Lennart Hyland - Programledare
¤ Olle Björklund - Nyhetsuppläsare
¤ Bosse Holmström - TV-reporter
¤ Jeanette von Heidenstam - TV-hallåa
¤ Gun Hägglund - Nyhetsuppläsare, programledare gift med Karl-Axel Sjöblom (KAS)
.....................................................................................
Popbandet SHANES - 1968
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
SHANES byter producent - trots sju hits på raken
Kit och Lennart skriver egna låtar uppe i Boden. Fr. v. Svante Elfgren,
Kit Sundkvist, Lennart Grahn, Tommy Wåhlberg och Tor-Erik Rautio.
Shanes svarar för veckans sensation i pop Sverige. Efter sju Tio i Topp-hits i rad med en och samma producent Anders Henriksson, har man i dagarna gjort ett mycket djärvt experiment.
- Vi producerar själva! Utan Henkan! Säger Kit Sundkvist. Vi måste försöka oss på något nytt och finna en mer egen stil. Det räcker inte med att gå upp på Tio i Topp med alla singlar. Vi vill "låta Shanes" dessutom!
- Det har blivit lite si och så med detta de senaste åren. Anders Henriksson är mycket duktig, men han kan inte ge ett personligt sound åt alla band han producerar, säger Kit.
På vår senaste single som för övrigt är en egen komposition låter vi, som vi låter ute när vi är som bäst. Vi låter Shanes - utan en massa stråkar och blås. Och vi är mer nöjda med det. Meningen är att Shanes i fortsättningen enbart skall producera eget material på singlesidan. Den första egna produktionen är skriven av Kit och heter Faces, Faces. B-sidan är en Lennart Grahn komposition It´s no use. Skivan kommer att släppas i samband med MUCK den 26 april. Men starten för sommarens turnéer blir inte förrän den 16 maj i Norge.
- Sommaren här hemma i Sverige börjar annars se riktigt bra ut nu, säger Lennart Grahn. Vi kommer med en helt ny show tills dess.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 14 mars 1968.
SHANES byter producent - trots sju hits på raken
Kit och Lennart skriver egna låtar uppe i Boden. Fr. v. Svante Elfgren,
Kit Sundkvist, Lennart Grahn, Tommy Wåhlberg och Tor-Erik Rautio.
Shanes svarar för veckans sensation i pop Sverige. Efter sju Tio i Topp-hits i rad med en och samma producent Anders Henriksson, har man i dagarna gjort ett mycket djärvt experiment.
- Vi producerar själva! Utan Henkan! Säger Kit Sundkvist. Vi måste försöka oss på något nytt och finna en mer egen stil. Det räcker inte med att gå upp på Tio i Topp med alla singlar. Vi vill "låta Shanes" dessutom!
- Det har blivit lite si och så med detta de senaste åren. Anders Henriksson är mycket duktig, men han kan inte ge ett personligt sound åt alla band han producerar, säger Kit.
På vår senaste single som för övrigt är en egen komposition låter vi, som vi låter ute när vi är som bäst. Vi låter Shanes - utan en massa stråkar och blås. Och vi är mer nöjda med det. Meningen är att Shanes i fortsättningen enbart skall producera eget material på singlesidan. Den första egna produktionen är skriven av Kit och heter Faces, Faces. B-sidan är en Lennart Grahn komposition It´s no use. Skivan kommer att släppas i samband med MUCK den 26 april. Men starten för sommarens turnéer blir inte förrän den 16 maj i Norge.
- Sommaren här hemma i Sverige börjar annars se riktigt bra ut nu, säger Lennart Grahn. Vi kommer med en helt ny show tills dess.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 14 mars 1968.
AB Hedmans Bil - Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 23 november 1963.
IN-PULSBAREN - Sundsgatan i Piteå
................................................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 23 november 1963.
Möbel IKEA Älmhult år 1961
BP - visco static
1961.
Lill-Babs ger skivtips
Cool Candys EP kronor 8.95
Lill-Babs LP kronor 22.50 / EP kronor 8.95
.................................................................................
AKTUELLT - för män ¤ Den 9 oktober 1962.
Lill-Babs ger skivtips
Cool Candys EP kronor 8.95
Lill-Babs LP kronor 22.50 / EP kronor 8.95
.................................................................................
AKTUELLT - för män ¤ Den 9 oktober 1962.
INGRID BERGMAN - "Klockan klämtar för dig"
------------------------------------------------
VECKO JOURNALEN ¤ Söndag den 14 maj 1944.
Gary Coopers sista resa hem
I april 1961 tilldelades filmskådespelaren Gary Cooper en heders-Oscar för lång och trogen tjänst inom filmen. Priset hämtades av gode vännen James Stewart som vid utdelningen brast i gråt. Anledningen var att Cooper var obotligt sjuk i cancer och p.g.a. detta inte kunde närvara själv. Den 13 maj avled Gary Cooper vid nyss fyllda 61 år. När Gary Cooper fick besked om att han skulle dö i sin sjukdom, bestämde han att resa tillbaka till sin barndoms Montana. I veckotidningen Året Runt publicerades denna artikel om den populära aktörens sista resa till hembygden:
Gary Cooper älskade sin ungdoms högland. När han fått visshet om
sin svåra sjukdom och förstod att han inte skulle överleva gjorde han
en sista resa hem till bergen i Montana, till kära platser och gamla vän-
ner. De mindes honom som Slim Cooper, grabben som for till Hollywood,
stannade där i 36 år och blev världsberömd.
Hela världen var hans vän - gamla farmare i hemorten Helena, euro-
peiska kungligheter, Hemingway och Picasso, indianer i Alaska och
denna flicka i Montana.
Montanas förre guvenör, svenskättade Hugo Aronsson, är en mycket
reslig karl men långe Gary från Helena rådde han inte på.
Den första människa Gary Cooper sökte upp var hans favoritlärare i
skolan, miss Ida Davis. - Hon lärde mig det mesta av både vett och
kunskaper.
Framför barndomshemmet i Helena: - Min bror och jag hade vårt sov-
rum på andra våningen mot gatan och ropade åt vackra flickor från
fönstren.
------------------------------------------------------------------
ÅRET RUNT ¤ Den 23 augusti 1961.
Gary Cooper (1901-1961).
¤ GARY COOPERS filmer i ett urval:
¤ En gentleman kommer till stan - 1936.
¤ Sergeant York - 1940.
¤ Klockan klämtar för dig - 1940. Motspelerska; Ingrid Bergman.
¤ Högt spel i Saratoga - 1946.
¤ Sheriffen (High Noon) - 1952, Motspelerska; Grace Kelly.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Bild: www.people.zap2it.com
Sverigeskeppen
De tre pansarskeppen HMS SVERIGE, HMS DROTTNING VICTORIA och HMS GUSTAF V kallades även för "Sverigeskeppen". HMS Sverige sjösattes 1915 och utrangerades 1953. HMS Drottning Victoria sjösattes 1917 och utrangerades 1957 samt HMS Gustaf V stod klar 1918 och togs ur bruk 1957. Om Drottning Victoria har jag berättat om i ett tidigare inlägg. I Piteå Tidningen publicerades en artikel i december 2006, skriven av journalisten Jan Lundquist, där jag berättar om min pappa, John, som låg vid flottan 1943-45 ombord på bl. a. Drottning Victoria. Idag hittade jag i min hustrus bokmärkssamling en bild på ett fartyg som mycket väl kan vara ett av dessa pansarskepp.
En bild på ett av de tre pansarskepp som byggdes mellan åren 1915-
1918.
------------------------------------------------------------------------------
En bild på ett av de tre pansarskepp som byggdes mellan åren 1915-
1918.
------------------------------------------------------------------------------
Siw Malmkvist som klippdocka
SIW MALMKVIST som klippdocka - 1968.
Håkan Juholt en ny Göran Persson?
Som ny socialdemokratisk partiledare efter Mona Sahlin har Håkan Juholt utsetts. Juholt som tidigare jobbat som fotograf och journalist, anses av många vara ett oskrivet kort. På partikongressen den 25 mars tas det formella beslutet om Håkan Juholts framtid som partiledare. Men man får väl hoppas att det inte blir ett nytt "gubbvälde" liknande det som Göran Persson stod för. Jag hade istället velat se en ny kvinna på posten; Margot Wallström (jo, jag vet att hon tackat nej ett antal gånger) hade varit det klart bästa alternativet.
Håkan Juholt än så länge ett relativt oskrivet kort. Hoppas inte att det
utvecklas till ett nytt "gubbvälde" sådant det en gång var när parti-
ledaren hette Göran Persson.
-------------------------------------------------
Bild: www.sr.se
Håkan Juholt än så länge ett relativt oskrivet kort. Hoppas inte att det
utvecklas till ett nytt "gubbvälde" sådant det en gång var när parti-
ledaren hette Göran Persson.
-------------------------------------------------
Bild: www.sr.se
Söndag den 13 mars 2011
Av det vårväder som nyligen fanns - finns just nu inte ett spår. På grund av den snö som i denna stund dalar så sakteliga ner mot marken. Tempmätaren visar två minus ute, denna söndagsförmiddag.
I mitt trumrum ligger MAX och sover. Han har åkt på besök till sömnlandet i sällskap med John Blund som alldeles nyss hämtade honom. Senare på dagen väntar en promenad som bara är ett måste. Ja, mer än så här finns i detta ögonblick inte mer att förtälja. Så ha en skön söndag allesammans!
Roger.
I mitt trumrum ligger MAX och sover. Han har åkt på besök till sömnlandet i sällskap med John Blund som alldeles nyss hämtade honom. Senare på dagen väntar en promenad som bara är ett måste. Ja, mer än så här finns i detta ögonblick inte mer att förtälja. Så ha en skön söndag allesammans!
Roger.
Nils Poppe & Annalisa Ericson
Nils Poppe och Annalisa Ericson - ur en scenbild från filmens barndom.
Direktören själv, Gustav Wally, förste polis på Stockholms Broadway.
---------------------------------------------------------------
VECKO-JOURNALEN ¤ Söndagen den 4 juni 1944.
Tio i topp - januari 1965
------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Söndag den 24 januari 1965.
Populära Eric Saade - högst upp på prispallen
- Det är tredje gången på fyra år som jag vinner den här tävlingen, sa en nöjd och mycket belåten Fredrik Kempe strax röstningens slut. Fredrik Kempe, som både komponerat och skrivit text till Eric Saades Popular, har vid det här laget alltmer börjat framstå som en gigant i schlagersammanhang, Thomas G:son får ursäkta.
Min personliga favorit var utan tvekan 60-tals-inspirerade Oh My God! framförd av The Moniker. Bodens stolthet, Kjell junior Wallmark från Inbyn utanför regementsstaden Boden, hamnade så vitt jag kunde se på sista plats.
Danny Saucedos In The Club var länge en farlig konkurrent till Saade, men fick så småningom se sig besegrad. Nu väntar vi med spänning på den stora "Grand Finale" som går av stapeln i tyska Düsseldorf.
Segraren Eric Saade här i sällskap med Fredrik Kempe efter segern
i 2011-års Melodifestival.
------------------------------------------------------
Bild: aftonbladet.se
Min personliga favorit var utan tvekan 60-tals-inspirerade Oh My God! framförd av The Moniker. Bodens stolthet, Kjell junior Wallmark från Inbyn utanför regementsstaden Boden, hamnade så vitt jag kunde se på sista plats.
Danny Saucedos In The Club var länge en farlig konkurrent till Saade, men fick så småningom se sig besegrad. Nu väntar vi med spänning på den stora "Grand Finale" som går av stapeln i tyska Düsseldorf.
Segraren Eric Saade här i sällskap med Fredrik Kempe efter segern
i 2011-års Melodifestival.
------------------------------------------------------
Bild: aftonbladet.se
"Östen med rösten"
Inför en TV-show med Östen Warnerbring (1934-2006) togs denna bild.
Trummisen Olle Åkerfeldt (1932-1981) syns vid mikrofonen. T.v. ses
trombonisten Silas Bäckström.
------------------------------------------------------------
Bild: www.rtpk.se
Silas Bäckström driver i dag en artistförmedling i Gamla Stan i Stock-
holm. Han är också en stor kännare av Cornelis Vreeswijk.
-----------------------------------------------------------------
Bild: www.blt.se
Ett annorlunda TRE KRONOR
Delar av vårt kära hockeylandslag på en bild från 60-talet. Men hallå...
det är nåt som inte stämmer. Istället för Tumba, Stoltz, Honken och
Tord Lundström, så ses dessa relativt okända lirare. Okända? Nja,
faktiskt inte, fr. v. ses Lennart Hyland, Lasse Holmqvist, Egon Kjerrman,
Martin Ljung. I domartröja, Putte Kock samt Bengt Bedrup som sig själv.
----------------------------------------------------------------------
Bild: www.rtpk.se
Svensktoppen - 1965
SVEN-INGVARS etta på Svensktoppen den 24 januari 1965. Thore
Skogman skrev texten till Min gitarr. I sitt ursprung så hette den Guld-
grävarsången som Lapp-Lisa en gång lanserade. Sven-Ingvars med-
lemmar hette som följer: Sven Svärd (1939-2003) trumslagare, Sven-
Erik Magnusson f. 1942 gruppens sångare och gitarrist, Sven-Olof (SOP)
Pettersson f. 1939 saxofonist, Rune Bergman f. 1937 basist och Ingvar
Karlsson f. 1938 gitarrist och dragspelare.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
GUNNAR WIKLUND (1935-1989). Bilmekanikern från residensstaden
Luleå. Sjöng bl. a. med Lennart Lindbloms orkester från Boden. 1959
kom dundersuccén Nu tändas åter ljusen i min lilla stad. Sedan följde
otaliga skivsuccéer. En av vårt lands mest folkkära sångare. Låg på
listans andra plats denna januaridag 1965. Låten Mest av allt hade följ-
ande upphovsmän: Payne-Rybrant - Karl-Lennart.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
LARS "Snaggen" SÖDERSTRÖM. Sångare och basist i Öijwinds från
Karlstad. Bandet låg på en hedrande tredje plats med Frykdalsdans
Nr. 2. Upphovsmän: Willners - Wetterberg. Inspelad 1964. "Snaggen"
Söderström har också ett förflutet i Ingmar Nordströms orkester från
Växjö.
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
EXPRESSEN ¤ Söndag den 24 januari 1965.
Lars Ekborg, Stig Grybe & Sune Mangs - 1965
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
EXPRESSEN ¤ Söndag den 24 januari 1965.
Mångsysslaren LASSE ERIKSSON
Förre pitebon, Lasse Eriksson som så tragiskt avled mitt under en teaterföreställning den 3 mars, var en man med många sköna strängar på sin lyra. Förutom skådespeleriet, var han även författare, föreläsare, musiker och som det står att läsa på hans hemsida: ståuppman. På familjesidan i dagens nummer av Piteå Tidningen, finns Lasses dödsruna. Lasse föddes i Piteå den 1 april 1949. Det musikaliska kom bl. a. att omfatta en medverkan i ett av stadens popband: "The Tramps", verksamma mellan 1964-68. 1995 utkom boken : "Piteå på 60-talet". Där fanns Lasse med som en av författarna. De två övriga var; Hans G. Pettersson och Staffan Öberg. Boken utgavs på Lars-Åke Winbergs förlag AB i Hudiksvall. En dokumentation som väckte stort intresse bland befolkningen i "Paltens stad".
-----------------------------------------------------
EN PITEBOK FÖR PITEBOR
Igår kom författaren och underhållande mångsysslaren Lasse Eriksson
på snabbvisit till Piteå tillsammans med gymnasieläraren och ungdoms-
vännen Staffan Öberg. Båda var på ett strålande humör och njöt av att
prata minnen med piteborna medan de signerade boken om Piteå på
60-talet.
Stämningen var uppsluppen och den anrika bokhandeln full av folk. Det bjöds på laxsnittar med bubblig dryck och pratades minnen. Piteminnen. Så firade Lasse Eriksson och Staffan Öberg, vänner sedan ungdomen och utflyttade pitebor, utgåvan av sin rykande färska bok som även PT:s fotograf Hans G. Pettersson är medförfattare till.
I våra kvarter heter boken med underrubriken Piteå på 60-talet. I sällskap med den tryckta upplagan på 3.000 exemplar, tillbringade mångsysslaren Lasse Eriksson och gymnasieläraren Staffan Öberg fredagen i Piteå för att signera köpta böcker. De bor numera i Uppsala respektive Hallsberg. Lustigt nog var den av författarna som fortfarande är pitebo, Hans G. Pettersson, på uppdrag i en annan stad denna dag, vilket de de båda andra beklagade.
Nöjda med resultatet
De är nöjda med den färdiga boken, som är uppbyggd av bilder på det som var typiskt för 60-talets Piteå. Det är en bok som inbjuder till samtal om allt möjligt.
- Det var svårt att hitta bilder med människor på. PT:s arkiv var till stor hjälp, men annars ringde vi runt till folk och frågade. De flesta bilder som i övrigt finns av staden på den tiden, ser ut som om en kärnkatastrof dragirt fram - totalt folktomma, säger Lasse Eriksson.
- Därför var det inte svårt att välja ut de bilder vi ville ha med. Vi behövde inte sovra, tvärtom, tillägger Staffan Öberg.
Härlig stämning
De visste precis vad de ville fånga. Den anda som rådde då är något att bita i för dagens kommunalpolitiker, tycker de båda.
- Piteå var speciellt i förhållande till övriga landet. Kommunen hade bland annat flest villor, flest bilar och flest sålda sexunderkläder per innevånare. Stämningen var positiv och nöjeslivet blomstrade med lokala pop- och dansband, säger Lasse Eriksson och lovar att det där med underkläderna är alldeles sant.
- Kommerskollegiets statistik! tipsar han.
Det behövs ingen lång stunds bläddrande i boken, förrän man upptäcker att Piteå ser helt annorlunda ut idag. Något som även författarna själva överraskats av:
- Det är som en brand dragit fram. Nästan allt har försvunnit och ersatts med något nytt, konstaterar de.
1995 utkom boken "Piteå på 60-talet". Lasse Eriksson var en av
författarna.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Artikeln hämtad ur PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 11 november 1995.
-----------------------------------------------------
EN PITEBOK FÖR PITEBOR
Igår kom författaren och underhållande mångsysslaren Lasse Eriksson
på snabbvisit till Piteå tillsammans med gymnasieläraren och ungdoms-
vännen Staffan Öberg. Båda var på ett strålande humör och njöt av att
prata minnen med piteborna medan de signerade boken om Piteå på
60-talet.
Stämningen var uppsluppen och den anrika bokhandeln full av folk. Det bjöds på laxsnittar med bubblig dryck och pratades minnen. Piteminnen. Så firade Lasse Eriksson och Staffan Öberg, vänner sedan ungdomen och utflyttade pitebor, utgåvan av sin rykande färska bok som även PT:s fotograf Hans G. Pettersson är medförfattare till.
I våra kvarter heter boken med underrubriken Piteå på 60-talet. I sällskap med den tryckta upplagan på 3.000 exemplar, tillbringade mångsysslaren Lasse Eriksson och gymnasieläraren Staffan Öberg fredagen i Piteå för att signera köpta böcker. De bor numera i Uppsala respektive Hallsberg. Lustigt nog var den av författarna som fortfarande är pitebo, Hans G. Pettersson, på uppdrag i en annan stad denna dag, vilket de de båda andra beklagade.
Nöjda med resultatet
De är nöjda med den färdiga boken, som är uppbyggd av bilder på det som var typiskt för 60-talets Piteå. Det är en bok som inbjuder till samtal om allt möjligt.
- Det var svårt att hitta bilder med människor på. PT:s arkiv var till stor hjälp, men annars ringde vi runt till folk och frågade. De flesta bilder som i övrigt finns av staden på den tiden, ser ut som om en kärnkatastrof dragirt fram - totalt folktomma, säger Lasse Eriksson.
- Därför var det inte svårt att välja ut de bilder vi ville ha med. Vi behövde inte sovra, tvärtom, tillägger Staffan Öberg.
Härlig stämning
De visste precis vad de ville fånga. Den anda som rådde då är något att bita i för dagens kommunalpolitiker, tycker de båda.
- Piteå var speciellt i förhållande till övriga landet. Kommunen hade bland annat flest villor, flest bilar och flest sålda sexunderkläder per innevånare. Stämningen var positiv och nöjeslivet blomstrade med lokala pop- och dansband, säger Lasse Eriksson och lovar att det där med underkläderna är alldeles sant.
- Kommerskollegiets statistik! tipsar han.
Det behövs ingen lång stunds bläddrande i boken, förrän man upptäcker att Piteå ser helt annorlunda ut idag. Något som även författarna själva överraskats av:
- Det är som en brand dragit fram. Nästan allt har försvunnit och ersatts med något nytt, konstaterar de.
1995 utkom boken "Piteå på 60-talet". Lasse Eriksson var en av
författarna.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Artikeln hämtad ur PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 11 november 1995.
Fridolf Rhudin i "Millionären"
Fridolf Rhudin i "Millionären".
Svensk Filmindustri har denna vecka påbörjat sin fjärde film i årets inspelningssäsong, lustspelet "Millionären". Manuskriptet har skrivits av den franske författaren Pierre Maudru, medan det svenska scenariot utarbetats av Paul Merzbach och Oscar Rydqvist. För regien svarar dr Merzbach.
Det är i "Millionären" som Zarah Leander har sin första stora filmroll. Hennes motspelare är ingen mindre än Fridolf Rhudin, som vi få se även i en film med Gustaf Edgren som regissör. Bland de medverkande märkas vidare Håkan Westergren, Ingert Bjuggren, som i Molanderfilmen "En natt" gör en så lovande filmdebut, Sture Lagerwall, sonen i Markurellfilmen, och Anna-Lisa Ericsson, en ung debutant. Jules Sylvain har komponerat schlagerna, Eric Bengtsson dirigerar musiken och Arne Åkermark är arkitekt. Produktionschef är V. Bryde.
Samtidigt med den svenska inspelas en fransk film med samma ämne av en ensemble från Jacques Haik i Paris och med André Berthomieu som regissör. Interiörerna för båda filmerna tagas i S. F:s ateljéer vid Råsunda och exteriörerna vid Tyresö.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 20 juli 1931.
SIW MALMKVIST - 1959
Den som inte helt och hållet slagit dövörat till för de senaste månadernas stora schlager "Augustin" lär knappast ha undgått namnet Siw Malmkvist - den unga, temperamentsfulla sångerskan, som förde "Augustin" till seger i den svenska schlagertävlingen, men som sedan inte fick vara med i Cannes och kämpa för de blågula färgerna. Tyvärr.
Utan att ta för stora ord i munnen så kan man nog våga påstå, att ingen hitills lyckats överträffa Siw Malmkvists framförande av Åke Gerhards "örhänge". Alla andra schlagersångerskor må förlåta...
Även om det där med Cannes innerst inne var en liten besvikelse för Siw Malmkvist, så kan hon trösta sig med, att det är hon som lanserat låten och gjort den till en toppschlager, dels här hemma i Sverige, dels i Norge och Danmark, och nu senast i Tyskland.
Den danska insjungningen av "Augustin" klarade Siw till och med så galant, att man i Danmark till en början frågade sig vem "den nya danska sångstjärnan" egentligen var? Men var så säker, att Siw Malmkvists förbluffande goda sinne för språk kommer väl till pass i framtiden. Detta sagt med tanke på den internationella sångkarriär som hon så smått börjat bygga upp. Egentligen är det där med karriär ganska märkligt. För drygt tre månader sedan knogade Siw på kontor i Umeå, men i dag är detta nästan bara ett minne blott. Mycket har hänt sedan Siw på nyårsafton kom till Stockholm för att fira sin 22:a födelsedag.
Hon har blivit en populär sångartist, vars grammofonskivor går åt som smör i solsken, och vars namn numera hör hemma bland topparna på "autografbörsen". För att nu inte tala om tidningarnas otaliga spaltmeter, som namnet Siw Malmkvist inspirerat till. Men skall vi nu vara ärliga så var det egentligen redan för fyra år sedan som Siw Malmkvist började smaka på yrket. Det skedde hemma i Landskrona. En riksomfattande amatörtävling skulle gå av stapeln, och Siw, som inte hade pengar till det dyra inträdet, var inte sen att anmäla sig, när hon fick höra att alla medverkande hade gratis entré.
Siw vann tävlingen, och fick gå vidare i distriktsfinalen, vilken hon också vann. Nästa steg blev finalen i Stockholms Konserthus, där Siw förresten gjorde en verklig brakentré inför cirka fyratusen åskådare. Siw snubblade in på scenen och föll pladask på magen framför mikrofonen, reste sig upp och sjöng sedan så hela Konserthuset sattes i svängning. Segern blev Siws och som belöning fick hon kontrakt med grammofonbolaget Metronome, vilket i sin tur medförde vokalistengagemang i olika orkestrar. Sommaren 1955 reste hon med Arne Domnerus´orkester, hösten -55 med Charlie Norman och Delta Rhytm Boys, och året därpå blev det bl. a. Cabaré Nalen samt Emil Iwrings och Seymour Österwalls orkestrar.
Men Siw, som är en flicka med skinn på näsan, och som gärna gör vad som faller henne in, blev trött på att flacka runt som sångerska, och kastas mellan mer eller mindre trivsamma inackorderingsrum. Hon vände helt enkelt både Stockholm och sångkarriären ryggen och reste upp till Umeå, där såväl pojkvän som kontorsplats väntade. Sångerskan Siw Malmkvist blev för den skull inte bortglömd, åtminstone inte på Metronome, som "trodde" på flickan. Efter ideliga övertalningar och med en våning som lockbete fick man i höstas ner Siw till Stockholm igen. Och så var det alltså aktuellt för andra avsnittet i Siws karriär, och än så länge trivs hon med sitt sångaryrke, även om hon i barndomen var fast besluten att inte bli något annat än reklamtecknare.
Siw Malmkvist, som om sig själv säger, att hon är ganska så svår att hålla i tyglar, kommer med all säkerhet att överraska och charma TV-tittarna och sätta Lennart Hyland på det hala, när hon i april dyker upp i TV:s "Stora famnen". Siw har nämligen blivit utnämnd att tillsammans med Hyland sköta värdskapet. I övrigt har Siw Malmkvist en välbokad sommar framför sig. Halva juni i Oslo, hela juli i Köpenhamn, hela augusti på China i Stockholm, och dessutom engagemang bl. a. på Liseberg och Furuvik. Och detta är förvisso bara början på den unga, glitterögda skånskans stora karriär som sångerska.
Siws insjungning av den vid det här laget välbekanta "Augustin" går
som smör i solsken. Här har fotografen överraskat Siw när hon i en
välfylld skivbar i Stockholm signerade "Augustin-skivor".
Kontorsknoget är nu snart ett minne blott för Siw Malmkvist, som på
några månader svingat sig upp till toppen av vad vi har i sångartister.
Och vad förtäljer de många tidningsurklippen? Idel prunkande rosor,
förstås!
........................................................................
VECKOTIDNINGEN SÅNINGSMANNEN ¤ Lördagen den 28 mars 1959.
I Regnbågslandet
Under en klarblå himmel, på en stor höjd, inramat av en grön skog och med ständigt friskt källvatten ligger Regnbågslandet. En plats dit ingen världslig grymhet och oro någonsin fått sitt fäste. I dalen, bor de miljontals fria männsikosjälar som på lövtunna fjärilsvingar rest den långa färden till vilans boning.
Hir kom en dag en man som vi kan kalla för Erik. Hans livsöde är så pass fascinerande att jag kan inte minnas att jag någonsin hört någonting liknande. Han föddes i ett land, olikt vårt. Inte i ett fredsälskande land där frihetens flagga vajade högt. I Eriks fädernesland togs inte de demokratiska lagarna för självklara. Här tilläts inga öppna demonstrationer på gator och torg. Inga oliktänkande folkmassor, med frihetsdrömmar, som öppet och högljutt protesterade mot det förlegade system som i allmänt tal kallas för diktatur.
I den trångsynta värld som Erik levde och verkade i, fanns ingen plats för känsloyttringar. Åtminstone inte offentligt. Men i sin ensamhet, drömde han om att en dag resa ut i den fria världen för att stilla sin kunskapstörst. I sina mest nattsvarta stunder gick hans tankar till en plats som hans mamma en gång berättade om. I sin barndom på kvällarna, satt mor vid hans sida och läste ur en sliten grå sagobok med namnet "Resan till Regnbågslandet".
Regnbågslandet kom att bli en dröm som bar honom på sina starka armar även när han kommit upp i ålder. En dag tornades mörka skuggor upp i horisonten. Det land som sett Erik födas, proklamerade krig mot ett annat. Erik var en av miljontals män som dikaturregimen skickade ut på fälten till främmande länder, för att utvidga sitt rike. Här fanns ingen plats för tårar. Här fanns inte längre någon plats för eftertänksamhet. Här fanns endast plats för helvetets varma eldar. Här fanns endast plats för ond bråd död.
Vid fronten i kulregn, i hård kyla, i skyttegravar under nattsvarta nätter, kämpade Erik för att uppfylla sitt lands tro och ideal. Men någonting sa honom att detta inte var den rätta vägen att gå. Eriks fasa växte. I takt med de lemlästade unga kamrater som offrat sina liv vid en krigsfront flera tusentals mil hemifrån. Det var då han tänkte på de där stunderna i barndomens trygghet. När mor satt om kvällarna och läste ur den där boken. Han ville därifrån. Han ville hem till Regnbågslandet. Han ville finna den ro som inte gick att hitta i krigets absoluta helvete.
En dag, en mörk torsdag i oktober, tillfångatogs Erik och resterna av hans förband. Från regimen i hemlandet predikades att soldaterna skulle kämpa till sista blodsdroppen. Det vore bättre att dö, än att bli tillfångatagen och satt att ruttna i ett främmande land, i en fängelsehåla långt bort från nära och kära. De första åren levde Erik i ett arbetsläger. Hans dagar så likadana ut. Det fanns död i luften, en känsla som blev så tydlig och stark varje gång han såg nån av sina lägerkamrater dö i svält och olika umbäranden.
Varje kväll bad han troget sin bön, om att snart få flytta hem till Regnbågslandet. En dag fick han svar. Det var en underlig känsla, ofattbart i sin enkelhet. Han liksom förflyttades i tid och rum, bort över lägerområdet, hans kropp blev allt lättare. Hans medvetande fanns otroligt nog kvar. Varje muskel och cell i hans tunna kropp spändes till det yttersta. Det var då som sömnen tog tag i honom.
Första känslan var en vind som smekte hans kind. Liksom alla de dofter som trängdes över att få ge sig till känna. Ljudet av en porlande källa fick honom att kvickna till, och det var då han insåg att han befann sig på en plats långt bort från krig och elände. Långt bort från lemlästade soldater i en vattenfyllda skyttegravar. Det var även då han kom till insikt att han befann sig i drömmens Regnbågsland.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: Roger Lindqvist.
PS. En idé som jag fick på eftermiddagen. Ordet "Regnbågslandet"
kom plötsligt upp i mitt huvud. En smått patetisk historia - men det var
bara ett experiment.
/Roger.
Hir kom en dag en man som vi kan kalla för Erik. Hans livsöde är så pass fascinerande att jag kan inte minnas att jag någonsin hört någonting liknande. Han föddes i ett land, olikt vårt. Inte i ett fredsälskande land där frihetens flagga vajade högt. I Eriks fädernesland togs inte de demokratiska lagarna för självklara. Här tilläts inga öppna demonstrationer på gator och torg. Inga oliktänkande folkmassor, med frihetsdrömmar, som öppet och högljutt protesterade mot det förlegade system som i allmänt tal kallas för diktatur.
I den trångsynta värld som Erik levde och verkade i, fanns ingen plats för känsloyttringar. Åtminstone inte offentligt. Men i sin ensamhet, drömde han om att en dag resa ut i den fria världen för att stilla sin kunskapstörst. I sina mest nattsvarta stunder gick hans tankar till en plats som hans mamma en gång berättade om. I sin barndom på kvällarna, satt mor vid hans sida och läste ur en sliten grå sagobok med namnet "Resan till Regnbågslandet".
Regnbågslandet kom att bli en dröm som bar honom på sina starka armar även när han kommit upp i ålder. En dag tornades mörka skuggor upp i horisonten. Det land som sett Erik födas, proklamerade krig mot ett annat. Erik var en av miljontals män som dikaturregimen skickade ut på fälten till främmande länder, för att utvidga sitt rike. Här fanns ingen plats för tårar. Här fanns inte längre någon plats för eftertänksamhet. Här fanns endast plats för helvetets varma eldar. Här fanns endast plats för ond bråd död.
Vid fronten i kulregn, i hård kyla, i skyttegravar under nattsvarta nätter, kämpade Erik för att uppfylla sitt lands tro och ideal. Men någonting sa honom att detta inte var den rätta vägen att gå. Eriks fasa växte. I takt med de lemlästade unga kamrater som offrat sina liv vid en krigsfront flera tusentals mil hemifrån. Det var då han tänkte på de där stunderna i barndomens trygghet. När mor satt om kvällarna och läste ur den där boken. Han ville därifrån. Han ville hem till Regnbågslandet. Han ville finna den ro som inte gick att hitta i krigets absoluta helvete.
En dag, en mörk torsdag i oktober, tillfångatogs Erik och resterna av hans förband. Från regimen i hemlandet predikades att soldaterna skulle kämpa till sista blodsdroppen. Det vore bättre att dö, än att bli tillfångatagen och satt att ruttna i ett främmande land, i en fängelsehåla långt bort från nära och kära. De första åren levde Erik i ett arbetsläger. Hans dagar så likadana ut. Det fanns död i luften, en känsla som blev så tydlig och stark varje gång han såg nån av sina lägerkamrater dö i svält och olika umbäranden.
Varje kväll bad han troget sin bön, om att snart få flytta hem till Regnbågslandet. En dag fick han svar. Det var en underlig känsla, ofattbart i sin enkelhet. Han liksom förflyttades i tid och rum, bort över lägerområdet, hans kropp blev allt lättare. Hans medvetande fanns otroligt nog kvar. Varje muskel och cell i hans tunna kropp spändes till det yttersta. Det var då som sömnen tog tag i honom.
Första känslan var en vind som smekte hans kind. Liksom alla de dofter som trängdes över att få ge sig till känna. Ljudet av en porlande källa fick honom att kvickna till, och det var då han insåg att han befann sig på en plats långt bort från krig och elände. Långt bort från lemlästade soldater i en vattenfyllda skyttegravar. Det var även då han kom till insikt att han befann sig i drömmens Regnbågsland.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: Roger Lindqvist.
PS. En idé som jag fick på eftermiddagen. Ordet "Regnbågslandet"
kom plötsligt upp i mitt huvud. En smått patetisk historia - men det var
bara ett experiment.
/Roger.
Ytterligare ett revynummer...
När PiteRevyns repetitioner var inne i sitt absoluta slutskede så ringde man till mig. Man hade önskemål om att jag skulle skriva ett nummer som handlade om det nya ridhuset i Piteå.
- Har ni möjlighet att hinna med att repetera in det då, frågade jag. Och hur lång tid har jag på mig?
Svaret blev att så värst mycket tid fanns inte att tillgå. Jag skulle skicka det redan nästkommande dag. Så jag satte mig ner samma kväll och skrev följande text som tog mig ca en timme. I sketchen skulle sju personer medverka. Längden på numret fick inte överstiga 6-7 minuter. Det andra önskemålet var att följande kända personer skulle vara med: Ernst Kirchsteiger (alla vet ju vem Ernst är), Karin Mannerstål (designer med den burriga frisyren), Willy Björkman (snickare - men även känd från Lets Dance), Lulu Carter (inredare i TV4), designerparet Simon & Thomas ( från TV3) och Marie-Louise Danielsson (Bakterieprofessor från TV4:ans Rent Hus). Tyvärr så kom detta nummer inte heller med.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
RIDHUSET - GRISBERGET I PITEÅ. / PiteRevyn: "Det spårar ur...!". Text: Roger Lindqvist.
___________________________
¤ Platsen är Christinasalen i Piteå. Genom annonser i Piteå Tidningen har allmänheten inbjudits för att ta del av den paneldiskussion angående utsmyckning och design i det nybyggda Ridhuset på Grisberget. Lommunen har för detta ändamål tagit hjälp av några av landets mest skickligaste män och kvinnor på området.
Kvällens konferencier har ordet:
- Vi hälsar er hjärtligt välkomna till den här kvällens diskussion om vårt nya Ridhus och dess utformning. Framför er på scenen sitter idel kända ansikten. Fr. v. Ernst Kirchsteiger, presentation överflödig. Karin Mannerstål, designer med många vidlyftiga idéer, och lika vidlyftig frisyr, Willy Björkman, snickare, men även deltagare i "Let´s Dance", Lulu Carter, även hon designer, Simon & Thomas, figurerar i TV3 med jämna mellanrum, med heminredning som specialitét och Marie-Louise Danielsson, "Bakterieprofessor" känd från TV:s "Rent Hus". Samtliga deltagare skall i tur och ordning få ge sin personliga syn på Ridhusets utformande. Vi låter Ernst börja:
- Ja, hörrni! Kära goa vänner! Jag vill börja med att säga hur vacker er stad är. Och den här platsen, Grisberget, det vilar som ett slags poetiskt skimmer över själva namnet. Det är nästan så att man får lust att vandra barfota ut i den vita bomullslika snön. Ja, jag känner mig nästan lite lyrisk. Inredningen jaa, jag kan för mitt inre öga både se och känna hur de kära pållarna behöver varma äkta färger. Rött, det är så jag känner i mitt hjärta just för tillfället. Det skall vara rött - kärlekens färger för pållarna!
Karin Mannerstål, varsågod:
- Jaa, Guud! Jag säger som mys-Ernst, färgsprakande, som ett fyrverkeri på nyårsnatten. De inneboende måste känna att det här liksom är deras hem. Varför då inte en "cozy-corner" myshörna, med fluffiga kuddar i varje spilta där dom kan sitta och bara umgås på kvällarna. Tillsammans med kompisar och besökare. Ja, det är bara ett måste.
Nästa talare är Willy Björkman:
- En annan e ju snickare, liksom. Fast jag dansar gärna en rumba eller två vid tillfälle. De e ju kusarna som e de viktiga, liksom i det här sammanhanget. Å jag vill gärna se att det blir stort med en massa rymd, liksom. Då tror jag att kusarna mår ball. Tack för ordet!
Lulu Carter:
- När jag kom hit till Piteå hade jag en vision. Att det här ridhuset skall bli det häftigaste i hela världen. Och med den kunskap vi samtliga besitter, tror jag stenhårt på det. Inredning e ju det viktiga. Jag har idéer om ett eget kök - kanske Ikea - där de gulliga liven kan inta sin frukost. En bra start på dagen e ju bra för lilla magen. Så mitt tips är att lägga extra energi på själva köksdelen, naturligtvis med mycket färg som tidigare talare även varit inne på.
Simon:
- Well, jag och Thomas fick en påringning häromdagen från kommunalrådskan fru Stenberg. Hon hade ett önskemål, att låta de röda färgerna dominera (socialdemokrat som hon är). Hon ville att alla spiltor skulle ha just den färgen. Vad jag kan förstå är hon ofta ute och cyklar... förlåt rider.
Thomas:
- Färgen rött, har hitills varit det genomgående temat denna afton. Både jag och Simon älskar rött. Vårt sovrum har tapetserats i kärlekens varma färger, eller hur, Simon, darling? Så varför skulle inte hästarna här i Piteå också få somna in på nätterna med den röda färgen som kramar om dem?
Simon:
- Jag har en idé om att utrusta alla spiltorna med en storbilds TV. Ni vet väl hur det är, att efter en ansträngande dag kunna sjunka ner i soffan därhemma. För det är just precis vad de ska ha. Soffor, mattor, lampor (i romantiska färger), ja, hela faderullan. De inneboende hyresgästerna kanske vill titta på sina hästkompisar därute på landets travbanor, Harry Boy exempelvis.
"Bakterieprofessor" Marie-Louise Danielsson:
- Som Bakterieforskare och tillika professor i ämnet måste jag bestämt hävda, att allehanda krimskrams som panelmedlemmarna pratar sig varmt om, endast utgör en enorm tillväxt av diverse äckliga baciller som i värsta fall kan bli ett hälsohot för de rara hästarna. Jag har så sent som i dag tagit mig en runda på platsen med mitt förstoringsglas, och hittat en rad obestämda krumelurer. Jag har även skickat in proverna för analys. Så kära publik, kära åhörare, kära pitebor och beslutsfattare; jag har sett alltför många pälsänglar, mottfjärilar och skeppsråttor i min kamp mot ohyra under de åren jag verkat i allmänhetens tjänst. Så därför ber jag er att helt enkelt tänka om. Låt inte Ridhuset i Pite bli ett tillhåll för sådana här snuskigheter.
Ernst Kirchsteiger:
- Kära rara vänner! Nu skall vi inte bli sura på varandra. Jag tycker vi skall ta varandras händer och gemensamt sjunga "We shall overcome". Om publiken sedan tänder eventuella tändare därute, så skall ni se vilken fin stämmning det blir. Under tiden skall jag baka en kladdkaka som vi alla här i lokalen skall få avnjuta. Bakterieprofessorn kan väl under tiden gå iväg för att brygga en sisådär 600 koppar kaffe?
Willy Björkman:
- Jag sa inledningsvis att en annan valsat runt i TV-apparaterna iförd endast ett par minimala trikåer. För att visa er s.a.s. live, så har jag dagen till ära samma slags trikåer på mig. Jag vill be att få ta ett eller två danssteg ute på scenen. Jag skall ta mig en dans till Ulf-Peder Olrogs "Rumba i Balders Hage".
Och lika lätt som en sommarfjäril dansar Willy ut på Christinasalens golvtiljor. Endast iförd ett par nummer för små trikåer. När dansen avslutats tar Willy åter till orda:
- Här kommer en hälsning till alla pitebor från TV4:ans Jan Scherman. Hösten 2019 har TV4 planer på att förlägga Let´s Dance till Ridhuset här i Piteå. Eftersom programmet skall få lite internationell prägel, kommer man att använda sig av namnet: "Let´s Dance from The Pig Mountain", hänsyftande Grisberget. Nu tycker jag att vi avslutar den här kvällen med att ta oss en svängom. Ernst och Bakterieprofessorn, Simon dansar med Thomas, Lulu dansar med mig och Karin, hon får dansa med sig själv.
Kvällen fortsätter i dansens tecken, med alla deltagare vilt shakande. T.o.m. Bakterieprofessorn gör små piruetter på golvet med sitt förstoringsglas. Det hela avslutas inte förrän på småtimmarna med Ernst´s hemmagjorda kladdkaka. Hur utsmyckningen blir, ja, det återstår att se. Men med sådana proffs garanteras säkerligen innevånarna i Ridhuset vid foten av "The Pig Mountain" att gnägga sig till söms av glädje varje kväll.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: Roger Lindqvist.
- Har ni möjlighet att hinna med att repetera in det då, frågade jag. Och hur lång tid har jag på mig?
Svaret blev att så värst mycket tid fanns inte att tillgå. Jag skulle skicka det redan nästkommande dag. Så jag satte mig ner samma kväll och skrev följande text som tog mig ca en timme. I sketchen skulle sju personer medverka. Längden på numret fick inte överstiga 6-7 minuter. Det andra önskemålet var att följande kända personer skulle vara med: Ernst Kirchsteiger (alla vet ju vem Ernst är), Karin Mannerstål (designer med den burriga frisyren), Willy Björkman (snickare - men även känd från Lets Dance), Lulu Carter (inredare i TV4), designerparet Simon & Thomas ( från TV3) och Marie-Louise Danielsson (Bakterieprofessor från TV4:ans Rent Hus). Tyvärr så kom detta nummer inte heller med.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
RIDHUSET - GRISBERGET I PITEÅ. / PiteRevyn: "Det spårar ur...!". Text: Roger Lindqvist.
___________________________
¤ Platsen är Christinasalen i Piteå. Genom annonser i Piteå Tidningen har allmänheten inbjudits för att ta del av den paneldiskussion angående utsmyckning och design i det nybyggda Ridhuset på Grisberget. Lommunen har för detta ändamål tagit hjälp av några av landets mest skickligaste män och kvinnor på området.
Kvällens konferencier har ordet:
- Vi hälsar er hjärtligt välkomna till den här kvällens diskussion om vårt nya Ridhus och dess utformning. Framför er på scenen sitter idel kända ansikten. Fr. v. Ernst Kirchsteiger, presentation överflödig. Karin Mannerstål, designer med många vidlyftiga idéer, och lika vidlyftig frisyr, Willy Björkman, snickare, men även deltagare i "Let´s Dance", Lulu Carter, även hon designer, Simon & Thomas, figurerar i TV3 med jämna mellanrum, med heminredning som specialitét och Marie-Louise Danielsson, "Bakterieprofessor" känd från TV:s "Rent Hus". Samtliga deltagare skall i tur och ordning få ge sin personliga syn på Ridhusets utformande. Vi låter Ernst börja:
- Ja, hörrni! Kära goa vänner! Jag vill börja med att säga hur vacker er stad är. Och den här platsen, Grisberget, det vilar som ett slags poetiskt skimmer över själva namnet. Det är nästan så att man får lust att vandra barfota ut i den vita bomullslika snön. Ja, jag känner mig nästan lite lyrisk. Inredningen jaa, jag kan för mitt inre öga både se och känna hur de kära pållarna behöver varma äkta färger. Rött, det är så jag känner i mitt hjärta just för tillfället. Det skall vara rött - kärlekens färger för pållarna!
Karin Mannerstål, varsågod:
- Jaa, Guud! Jag säger som mys-Ernst, färgsprakande, som ett fyrverkeri på nyårsnatten. De inneboende måste känna att det här liksom är deras hem. Varför då inte en "cozy-corner" myshörna, med fluffiga kuddar i varje spilta där dom kan sitta och bara umgås på kvällarna. Tillsammans med kompisar och besökare. Ja, det är bara ett måste.
Nästa talare är Willy Björkman:
- En annan e ju snickare, liksom. Fast jag dansar gärna en rumba eller två vid tillfälle. De e ju kusarna som e de viktiga, liksom i det här sammanhanget. Å jag vill gärna se att det blir stort med en massa rymd, liksom. Då tror jag att kusarna mår ball. Tack för ordet!
Lulu Carter:
- När jag kom hit till Piteå hade jag en vision. Att det här ridhuset skall bli det häftigaste i hela världen. Och med den kunskap vi samtliga besitter, tror jag stenhårt på det. Inredning e ju det viktiga. Jag har idéer om ett eget kök - kanske Ikea - där de gulliga liven kan inta sin frukost. En bra start på dagen e ju bra för lilla magen. Så mitt tips är att lägga extra energi på själva köksdelen, naturligtvis med mycket färg som tidigare talare även varit inne på.
Simon:
- Well, jag och Thomas fick en påringning häromdagen från kommunalrådskan fru Stenberg. Hon hade ett önskemål, att låta de röda färgerna dominera (socialdemokrat som hon är). Hon ville att alla spiltor skulle ha just den färgen. Vad jag kan förstå är hon ofta ute och cyklar... förlåt rider.
Thomas:
- Färgen rött, har hitills varit det genomgående temat denna afton. Både jag och Simon älskar rött. Vårt sovrum har tapetserats i kärlekens varma färger, eller hur, Simon, darling? Så varför skulle inte hästarna här i Piteå också få somna in på nätterna med den röda färgen som kramar om dem?
Simon:
- Jag har en idé om att utrusta alla spiltorna med en storbilds TV. Ni vet väl hur det är, att efter en ansträngande dag kunna sjunka ner i soffan därhemma. För det är just precis vad de ska ha. Soffor, mattor, lampor (i romantiska färger), ja, hela faderullan. De inneboende hyresgästerna kanske vill titta på sina hästkompisar därute på landets travbanor, Harry Boy exempelvis.
"Bakterieprofessor" Marie-Louise Danielsson:
- Som Bakterieforskare och tillika professor i ämnet måste jag bestämt hävda, att allehanda krimskrams som panelmedlemmarna pratar sig varmt om, endast utgör en enorm tillväxt av diverse äckliga baciller som i värsta fall kan bli ett hälsohot för de rara hästarna. Jag har så sent som i dag tagit mig en runda på platsen med mitt förstoringsglas, och hittat en rad obestämda krumelurer. Jag har även skickat in proverna för analys. Så kära publik, kära åhörare, kära pitebor och beslutsfattare; jag har sett alltför många pälsänglar, mottfjärilar och skeppsråttor i min kamp mot ohyra under de åren jag verkat i allmänhetens tjänst. Så därför ber jag er att helt enkelt tänka om. Låt inte Ridhuset i Pite bli ett tillhåll för sådana här snuskigheter.
Ernst Kirchsteiger:
- Kära rara vänner! Nu skall vi inte bli sura på varandra. Jag tycker vi skall ta varandras händer och gemensamt sjunga "We shall overcome". Om publiken sedan tänder eventuella tändare därute, så skall ni se vilken fin stämmning det blir. Under tiden skall jag baka en kladdkaka som vi alla här i lokalen skall få avnjuta. Bakterieprofessorn kan väl under tiden gå iväg för att brygga en sisådär 600 koppar kaffe?
Willy Björkman:
- Jag sa inledningsvis att en annan valsat runt i TV-apparaterna iförd endast ett par minimala trikåer. För att visa er s.a.s. live, så har jag dagen till ära samma slags trikåer på mig. Jag vill be att få ta ett eller två danssteg ute på scenen. Jag skall ta mig en dans till Ulf-Peder Olrogs "Rumba i Balders Hage".
Och lika lätt som en sommarfjäril dansar Willy ut på Christinasalens golvtiljor. Endast iförd ett par nummer för små trikåer. När dansen avslutats tar Willy åter till orda:
- Här kommer en hälsning till alla pitebor från TV4:ans Jan Scherman. Hösten 2019 har TV4 planer på att förlägga Let´s Dance till Ridhuset här i Piteå. Eftersom programmet skall få lite internationell prägel, kommer man att använda sig av namnet: "Let´s Dance from The Pig Mountain", hänsyftande Grisberget. Nu tycker jag att vi avslutar den här kvällen med att ta oss en svängom. Ernst och Bakterieprofessorn, Simon dansar med Thomas, Lulu dansar med mig och Karin, hon får dansa med sig själv.
Kvällen fortsätter i dansens tecken, med alla deltagare vilt shakande. T.o.m. Bakterieprofessorn gör små piruetter på golvet med sitt förstoringsglas. Det hela avslutas inte förrän på småtimmarna med Ernst´s hemmagjorda kladdkaka. Hur utsmyckningen blir, ja, det återstår att se. Men med sådana proffs garanteras säkerligen innevånarna i Ridhuset vid foten av "The Pig Mountain" att gnägga sig till söms av glädje varje kväll.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: Roger Lindqvist.
"Å där satt han och myste...!"
De två skotrarna brummade in på våran infart. Och vem var det som satt där och myste om inte Max. Han var ute på en tur med pappa, mamma och farbror Daniel. Efter en åktur på piteälven, så kom de hit för en fika ute i vårsolen. Men han ville prompt tillbaka till den där brummande tingesten. För att åka skoter - det är nåt som han verkar gilla helskarpt. Och jag skulle tro att Max kommer att åka skoter ännu någon vända innan snön smälter bort.
Tyvärr...
...så fortsätter det tekniska strulet. Ingen bildfunktion än så länge. Just nu så kliar jag mitt huvud och lägger pannan i djupa veck. Så pass djupa att min fru säger att hon aldrig tidigare sett mig så tänkande. Tänkandet fortsätter! MEN... turen är att man har tre söner som kanske kan räcka sin stackars far en hjälpande hand i nödens stund. Så hör upp nu - ANTE, ROBBAN och DANNE: ER FAR BEHÖVER ER...!
PS! Annars stryker jag er ur testamentet!!!
/Farsan.
PS! Annars stryker jag er ur testamentet!!!
/Farsan.
Ord som målar
Likadant som en rätt sammanställd färgsättning på konstnärens palett, kan författarens penna måla de vackraste ord på ett vitt ark. Orden har alltid haft en alldeles speciell betydelse för mig. Det hela tog en gång sin början när jag som liten grabb varje torsdag knatade iväg upp till kiosken som fanns mitt i vår by. Ur den lilla luckan stack innehavaren fram sitt huvud och frågade artigt vad jag ville ha. Jag kan ännu minnas doften av trycksvärtan som kom från alla de tidningar som låg vackert uppradade på kioskdisken.
Jag räckte fram mina slantar, tittade på farbrorn i luckan och sa: "Kalle Anka!". Sedan snabbt hemåt, för att kasta mig in i Kalles underbara värld. Men efter att tidningen var läst, så dröjde det ju en hel vecka innan jag nästa gång skulle göra mitt kioskbesök. Redan då var orden viktiga. Dialogen i serietidningarna kan väl knappast beskyllas för att vara av de mer djuplodande högtravande litterära sakerna. Men gav mig ändå en sorts härlig "ordtillfredsställelse". Orden hade gjort sitt intåg i mitt liv - och hade kommit för att stanna.
Leonardo da Vinci (1452-1519) målade sig in i vår historia genom sina odödliga verk. Bl. a. Mona Lisa och Nattvarden. Två verk som vittnar om en mästare med en känslig hand. Michelangelo (1475-1564) är en annan stor man inom konstens område. Hans bidrag till vår värld är bl. a. den fresk som finns i sixtinska kapellet: Skapelsen av Adam. Världsberömda skapelser som är ovärderliga i pengar räknat.
Samma sak är det med de ord som omger oss. Ordens betydelse för oss som individer är också ovärderligt. För tänk om vi inte hade dem, tänk om vårt sprpk vore så fattigt och toftigt att vi inte kunde uttrycka oss. Det vore det största av fattigdom. Men med rätt sammansatta ord, kan vi också leva i fred med varandra. Orden kan ju både döda och skänka kraft och liv.
Det som för mig tog sin start med Kalle och hans vänner, har i dag blivit någonting som jag inte kan eller vill leva förutan. Så tack Kalle för att du finns!
---------------------------------------------------
Roger.
Jag räckte fram mina slantar, tittade på farbrorn i luckan och sa: "Kalle Anka!". Sedan snabbt hemåt, för att kasta mig in i Kalles underbara värld. Men efter att tidningen var läst, så dröjde det ju en hel vecka innan jag nästa gång skulle göra mitt kioskbesök. Redan då var orden viktiga. Dialogen i serietidningarna kan väl knappast beskyllas för att vara av de mer djuplodande högtravande litterära sakerna. Men gav mig ändå en sorts härlig "ordtillfredsställelse". Orden hade gjort sitt intåg i mitt liv - och hade kommit för att stanna.
Leonardo da Vinci (1452-1519) målade sig in i vår historia genom sina odödliga verk. Bl. a. Mona Lisa och Nattvarden. Två verk som vittnar om en mästare med en känslig hand. Michelangelo (1475-1564) är en annan stor man inom konstens område. Hans bidrag till vår värld är bl. a. den fresk som finns i sixtinska kapellet: Skapelsen av Adam. Världsberömda skapelser som är ovärderliga i pengar räknat.
Samma sak är det med de ord som omger oss. Ordens betydelse för oss som individer är också ovärderligt. För tänk om vi inte hade dem, tänk om vårt sprpk vore så fattigt och toftigt att vi inte kunde uttrycka oss. Det vore det största av fattigdom. Men med rätt sammansatta ord, kan vi också leva i fred med varandra. Orden kan ju både döda och skänka kraft och liv.
Det som för mig tog sin start med Kalle och hans vänner, har i dag blivit någonting som jag inte kan eller vill leva förutan. Så tack Kalle för att du finns!
---------------------------------------------------
Roger.
Kom gärna igen - Täfteå...
Bra TV! En snillrik idé att låta TV-publiken följa med på danslogen i Täfteå. Ett program fyllt av ren äkthet, ingen tillgjordhet. Ett program som speglar människor långt från 08-området. Varje medverkande individ, från Signar Nordin till systrarna Bus från Skellefteå, vill man gärna följa vidare i en ny omgång. Man blev lite nyfiken på alla dessa människor, vars privata öden och historia skymtade fram genom hela seriens gång. Taxichauffören Kjell, med sin tre nummer för trånga keps - var en färgklick i rutan mitt i det mest vardagliga. Varför nu det då? Jo, genom sin äkta och ärliga uppenbarelse. Lärarinnan Ragnhild, hon som lever nära naturen, och som fäller en tår över sin handikappade son var värd ett eget TV-program. Norrlänningar anses tystlåtna. Absolut icke! Här finns så mycket material av spännande människor med spännande historier att hämta. Så kom igen SVT kör gärna en ny omgång av Logen i Täfteå!
---------------------------------------
Roger.
---------------------------------------
Roger.
Monologen som kom med...
Av de texter som jag gjorde så fastnade Pite revyn så småningom för två stycken. Denna monolog som jag skrev är ett av dem - "Eskil & Majsan". I Revyn fick den namnet "GPS".
¤¤ Majsan sitter i sin favoritfåtölj och begrundar sin situation.
- Karl´n min har övergett mig. Ja, inte för nån trådsmal 25-årig blondin, nää konkurrenten heter kort och gott GPS. Det hela tog sin början för drygt tre månader sen. En kväll kom Eskil hem från sågverket där han jobbar. Han var ovanligt glad och uppspelt för att vara en vanlig måndagskväll. Han ville presentera mig för en "manick" som han sa.
- Nu du Majsan, detta kommer att revolutionera vårt liv. Jag har köpt en GPS! Tack gode Gud för GPS! Majsan, du kanske inte förstår, men från och med nu är det bara du, jag och GPS:n.
Och där stod han, och såg allmänt fånig ut. För att demonstrera sin manick så frågade han om jag ville följa med på en tur.
- Vart vill du åka, Majsan? Bara säg, så ska jag knappa in adressen. Och du, ta en Året Runt med dig så du kan slappa när vi åker.
- Lundmans i Hortlax, sa jag. Vi måste handla. Du kan skjutsa mig till ICA omedelbart. Eskil knappade in "Lundmans - Hortlax", och sen så bar det iväg. Men Eskil, sa jag, nog vet vi väl vart ICA ligger efter så många år? Eskil sa ingenting han såg bara så målmedveten ut. När han plötsligt svängde höger då det skulle vara vänster så sa jag till.
- Men Eskil, vart far vi egentligen, sa jag och tittade på honom.
- Lugn bara lugn! Luta dig tillbaka och läs din Året Runt så klarar GPS:n biffen.
- Då vi kört i mitt tycke alldeles för länge, och ingen ICA-butik fanns i sikte, så kom vi fram till ett för mig okänt ställe. "SOPTIPPEN KORSTRÄSK" stod att läsa på en skylt.
- Ta det nu bara lugnt lilla Majsan, alla kan vi göra ett och annat litet fel ibland. Och du, vad är det för fel att handla på ICA i Älvsbyn?
- Nu vill jag hem, sa jag. JAG VILL HEM ESKIL!!! Och den där manicken kan du väl lämna tillbaka på affären. På hemvägen yppades inte ett enda ord. Det var bara den där fördömda GPS:n som tycktes stirra på oss lite hånfullt från sin plats på instrumentbrädan. Den där natten så ville Eskil ha sin leksak med sig i sängen. Klockan ett på natten, låg Eskil och tryckte på sin älskade GPS. Ja, han t.o.m. pratade med den där löjliga prylen.
- Kvällen därpå sa Eskil att han skulle ut i vedbodan. När det gått tre timmar gick jag ut och ropade:
- ESKIIIL!!! Inget svar. Då fick jag se att Eskils Opel Rekord var puts väck. Jaja, tänkte jag, nu har han farit ut för att testa den där grejen igen. Ja, se karlar! Han kom inte tillbaka den natten. Och inte dagen därpå. Nu har det gått tre månader sedan Eskil tog sin GPS och drog iväg mot okänt mål. Jag kontaktade "Efterlyst" i TV 3. Då ringde en äldre dam som trodde sig ha sett honom på Bornholm i Danmark. Danmark av alla ställen. Jag tänkte vad gör Eskil med Opel Rekorden på Bornholm? Jo, han testade GPS:n naturligtvis. Någon påstår sig ha sett honom köra runt vid Eiffeltornet i Paris. Andra har sett honom i Klöverträsk. Ja, jag vet inte vad som är sant.
- Interpol är även dom inkopplade i "Fallet GPS - Eskil". Han är ganska lätt att känna igen; blå Opel Rekord årsmodell -66 med vitt tak och en stor rävsvans fäst på radioantennen. Men trots beskrivningen så är min lilla Eskil fortfarande borta. Och jag som längtar så mycket efter hans närhet. Jag har t.o.m. börjat längta efter den där GPS:n. Häromdagen ringde man från NASA borta i Amerika. Man hade lokaliserat ett främmande föremål på månens framsida. Ett föremål som tycktes överensstämma med Eskils blå Opel Rekord. Men det kan jag väl inte tro, att Eskil har farit ända upp till månen. Men man vet ju inte, ni såg ju vad som hände då vi skulle på ICA i Hortlax, och hamnade på soptippen i Korsträsk. De där apparaterna är absolut icke att lita på.
- Å, stackars Eskil, det är kanske kallt på månen. Och inte bara det, Opeln har så dålig värme också. Så snälla åhörare, om ni nu råkas se en 66:ans Opel med en äldre GPS tokig gentleman med kraftigt underbett vid ratten, ring då till MAJSAN!!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST.
¤¤ Majsan sitter i sin favoritfåtölj och begrundar sin situation.
- Karl´n min har övergett mig. Ja, inte för nån trådsmal 25-årig blondin, nää konkurrenten heter kort och gott GPS. Det hela tog sin början för drygt tre månader sen. En kväll kom Eskil hem från sågverket där han jobbar. Han var ovanligt glad och uppspelt för att vara en vanlig måndagskväll. Han ville presentera mig för en "manick" som han sa.
- Nu du Majsan, detta kommer att revolutionera vårt liv. Jag har köpt en GPS! Tack gode Gud för GPS! Majsan, du kanske inte förstår, men från och med nu är det bara du, jag och GPS:n.
Och där stod han, och såg allmänt fånig ut. För att demonstrera sin manick så frågade han om jag ville följa med på en tur.
- Vart vill du åka, Majsan? Bara säg, så ska jag knappa in adressen. Och du, ta en Året Runt med dig så du kan slappa när vi åker.
- Lundmans i Hortlax, sa jag. Vi måste handla. Du kan skjutsa mig till ICA omedelbart. Eskil knappade in "Lundmans - Hortlax", och sen så bar det iväg. Men Eskil, sa jag, nog vet vi väl vart ICA ligger efter så många år? Eskil sa ingenting han såg bara så målmedveten ut. När han plötsligt svängde höger då det skulle vara vänster så sa jag till.
- Men Eskil, vart far vi egentligen, sa jag och tittade på honom.
- Lugn bara lugn! Luta dig tillbaka och läs din Året Runt så klarar GPS:n biffen.
- Då vi kört i mitt tycke alldeles för länge, och ingen ICA-butik fanns i sikte, så kom vi fram till ett för mig okänt ställe. "SOPTIPPEN KORSTRÄSK" stod att läsa på en skylt.
- Ta det nu bara lugnt lilla Majsan, alla kan vi göra ett och annat litet fel ibland. Och du, vad är det för fel att handla på ICA i Älvsbyn?
- Nu vill jag hem, sa jag. JAG VILL HEM ESKIL!!! Och den där manicken kan du väl lämna tillbaka på affären. På hemvägen yppades inte ett enda ord. Det var bara den där fördömda GPS:n som tycktes stirra på oss lite hånfullt från sin plats på instrumentbrädan. Den där natten så ville Eskil ha sin leksak med sig i sängen. Klockan ett på natten, låg Eskil och tryckte på sin älskade GPS. Ja, han t.o.m. pratade med den där löjliga prylen.
- Kvällen därpå sa Eskil att han skulle ut i vedbodan. När det gått tre timmar gick jag ut och ropade:
- ESKIIIL!!! Inget svar. Då fick jag se att Eskils Opel Rekord var puts väck. Jaja, tänkte jag, nu har han farit ut för att testa den där grejen igen. Ja, se karlar! Han kom inte tillbaka den natten. Och inte dagen därpå. Nu har det gått tre månader sedan Eskil tog sin GPS och drog iväg mot okänt mål. Jag kontaktade "Efterlyst" i TV 3. Då ringde en äldre dam som trodde sig ha sett honom på Bornholm i Danmark. Danmark av alla ställen. Jag tänkte vad gör Eskil med Opel Rekorden på Bornholm? Jo, han testade GPS:n naturligtvis. Någon påstår sig ha sett honom köra runt vid Eiffeltornet i Paris. Andra har sett honom i Klöverträsk. Ja, jag vet inte vad som är sant.
- Interpol är även dom inkopplade i "Fallet GPS - Eskil". Han är ganska lätt att känna igen; blå Opel Rekord årsmodell -66 med vitt tak och en stor rävsvans fäst på radioantennen. Men trots beskrivningen så är min lilla Eskil fortfarande borta. Och jag som längtar så mycket efter hans närhet. Jag har t.o.m. börjat längta efter den där GPS:n. Häromdagen ringde man från NASA borta i Amerika. Man hade lokaliserat ett främmande föremål på månens framsida. Ett föremål som tycktes överensstämma med Eskils blå Opel Rekord. Men det kan jag väl inte tro, att Eskil har farit ända upp till månen. Men man vet ju inte, ni såg ju vad som hände då vi skulle på ICA i Hortlax, och hamnade på soptippen i Korsträsk. De där apparaterna är absolut icke att lita på.
- Å, stackars Eskil, det är kanske kallt på månen. Och inte bara det, Opeln har så dålig värme också. Så snälla åhörare, om ni nu råkas se en 66:ans Opel med en äldre GPS tokig gentleman med kraftigt underbett vid ratten, ring då till MAJSAN!!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST.
Internationella kvinnodagen
- Vet du vad det är för dag i dag, sa min hustru när vi var på väg mot Öjebyn vid lunchtid.
- Fettisdag så klart! sa jag och trodde att det var detta som hon åsyftade.
- Okej, fettisdag i all ära, men vad jag menar är den internationella kvinnodagen.
Så bra då fick vi detta utrett också. INTERNATIONELLA KVINNODAGEN! Trots det så har hustrun tillagat kött och potatisgratäng. Internationella kvinnodagen är hur bra som helst. MEN - när kommer den internationella mansdagen? Idag lär alla damer få åka buss helt gratis. Jättebra! Själv så har jag aldrig någonsin provat på detta, trots att jag också åkt kollektivt ganska mycket. Är nu detta resonemang kommet ur en tjock och skrävlig mansgris? Nja, det tror jag inte. Nåja, eftersom det är den här dagen så skall jag nu genast gå ut för att hämta posten, så att min hustru slipper.
PS. Till fettisdagens/kvinnodagens ära så har jag bjudit min hustru på Hanséns café idag.
Mvh Mansgrisen? Roger.
- Fettisdag så klart! sa jag och trodde att det var detta som hon åsyftade.
- Okej, fettisdag i all ära, men vad jag menar är den internationella kvinnodagen.
Så bra då fick vi detta utrett också. INTERNATIONELLA KVINNODAGEN! Trots det så har hustrun tillagat kött och potatisgratäng. Internationella kvinnodagen är hur bra som helst. MEN - när kommer den internationella mansdagen? Idag lär alla damer få åka buss helt gratis. Jättebra! Själv så har jag aldrig någonsin provat på detta, trots att jag också åkt kollektivt ganska mycket. Är nu detta resonemang kommet ur en tjock och skrävlig mansgris? Nja, det tror jag inte. Nåja, eftersom det är den här dagen så skall jag nu genast gå ut för att hämta posten, så att min hustru slipper.
PS. Till fettisdagens/kvinnodagens ära så har jag bjudit min hustru på Hanséns café idag.
Mvh Mansgrisen? Roger.
Revynumret som kom med
Under rubriken "Himmelriket" fanns det här numret med i årets upplaga av Pite-revyns: "Det spårar ur...". Handlingen kretsar kring de båda, nu avlidna sångerskorna, Zarah Leander och Birgit Nilsson. Text: ROGER LINDQVIST.
¤ I sin himmelska lyxsvit, i sitt himmelska hem sitter primadonnornas primadonna Zarah Leander och äter praliner. Från lobbyn meddelas plötsligt att en "Fru Nilsson är på ingående!" När dörrklockan ljuder svävar fru Leander över golvet mot entrédörren. Utanför står operadivan Birgit Nilsson i all sin prakt, som direkt nedstigen ur en Wagneropera.
- Men hej lilla du, vad trevligt att se dig igen! Utropar fru Nilsson, medan Zarah kliar sitt röda hår och frågar förvånat:
- Har vi två råkats förr måntro?
- O, jaa! Vi satt ju i TV med den där Swahnen i "Stjärna mot stjärna" 1977. Lennart bor förresten i våningen under mig, säger Birgit.
- Om jag får fråga, när gick ditt flyttlass då, hitupp till den himmelska sfären? säger Zarah med en viss distans i sin mörka röst.
- Jag flyttade från det jordiska 2005. Ja, jag hade liksom gjort mitt därnere. Så jag skickade in en förfrågan till den himmelska chefen om att hyra en våning häruppe, tja, nu står jag här. Fast bostadskön var ganska lång. Men änglavingarna ingick i priset. Du då Zarah?
- 1981 när jag trillade av pinnen, blev jag hänvisad till bottenvåningen. Du vet därnere där det är kallt och fuktigt. Men efter några dagar blev jag blixtinkallad till den högste. Han hade hört ryktas om att jag befann mig i det himmelska huset.
Nå, hur gick det? frågar Birgit.
- Som du ser så har jag helsvarta änglavingar. "Vingarnas färg beror på ditt samröre med den där Adolf under 2:a världskriget", sa han som bestämmer. Sen ville han höra min gamla slagdänga "Vill ni se en stjärna". Och han föll pladask. Det gjorde även Sankte Per också. Precis som dom en gång gjorde på jorden.
¤ Birgit vill inte vara sämre:
- Den högste är förtjust i min Isolde, så för mig blev det helvita vingar på direkten, säger Birgit med en viss stolthet i sin röst.
- Men kom in, vetja, säger Zarah och visar med sin hand mot takterassen.
- Kanhända fru Nilsson vill avsmaka ett gott årgångsvin, samtidigt som vi kan njuta av den underbara himmelska utsikten.
De båda prominenta damerna slår sig ner i varsin divan. De smuttar på det fina årgångsvinet under stor tystnad. Plötsligt bryter Zarah tystnaden.
- Den där uppkomlingen, Malena Ernman, vad i helskotta gör människan. Hon sjunger i en melodifestival av alla ställen. Det är ju fullkomligt skandal.
- Jaa, säger Birgit. Det hade minsann aldrig gått på vår tid. Kors i jösse namn, vad skulle folk ha trott. Vad skulle man sagt på Metropolitan?
Zarah ställer ner sitt vinglas samtidigt som hon tar till orda:
- En annan var ju omsvärmad redan året 1929 hos Ernst Rolf. Och i Tyskland - ja, där blev jag behandlad som en gudinna. Melodifestival? Nää, fy tusan! Det var bättre förr!
Birgit:
- Isolde gjorde mig känd utanför Skåne, säger Birgit och fortsätter:
- Jag ansågs av många vara 1900-talets största dramatiska sopran, de du Zarah.
¤ Zarah snörper munnen, och dräper till med följande:
- Har du sjungit med Sven-Ingvars? säger Zarah och tar sig ytterligare en rejäl vinklunk. Nänä, jag förstod väl det. Men jag och Sven-Erik har tillsammans framfört "Ack Värmeland du sköna". Jag vill också få be att påpeka att jag även blivit utsedd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland.
- Nu ska vi inte sitta här och bli gramse på varandra, säger Birgit. Har du fina grannar, Zarah?
- Häromåret flyttade en herr Skogman in mittemot. Han har rött hår och glest mellan tänderna. Han är en hyvens kille. Du då Birgit?
- Det bor en herr Snoddas Nordgren på andra sidan i trapphuset. Jag ringde störningsjouren förra helgen. Han hade ett fasligt "Hadderiande" på sin balkong. På den andra sidan bor en rätt så knepig herre med basker. Det står Ingmar Bergman på dörren, säger Zarah och upptäcker till sin förtvivlan att vinglaset är tomt. Men vet du va, lilla fru primadonna säger hon med blicken fäst på Birgit.
- Jag har en strålande idé! Ikväll ska vi två göra vårt livs föreställning. Vi skall framföra "Vill ni se en stjärna" på min uteterass, med hela universum som publik.
- Tror du man kan riva av en och annan operaaria också, säger Birgit med ett stort leende.
- Det är klart att du kan. Nu ska vi minsann visa dom alla. Vi sjunger så det dånar ner på jorden, kom igen, nu kör vi...!
¤ Så går de båda divorna ut i den ljumma himmelska aftonen. Men precis när de skall ta ton så ringer det på dörrklockan.
- Öppna, öppna! Det är störningsjouren. En viss Snoddas Nordgren har ring och gjort en anmälan mot damerna. Han kan inte sova. Då lägger Zarah sina armar runt Birgits axlar och svarar lite spydigt.
- Herr´n kan hälsa den där Snoddas att om han fortsätter med sitt evinnerliga "Hadderiande", då ska vi två, minsann också låta våra mer välljudande stämmor komma till tals! Vet han förresten vilka vi är? Jo, vi är och var två av de mest kända sångfåglar som han däruppe någonsin har skapat. Det säger inte lite det! Och p.g.a. detta så väntar vi oss en viss respekt. Seså, försvinn ut ur min våning, ni stör oss under vår föreställning.
På Zarahs enorma takterass med utsikt över det stora universum står så de båda och låter sina gyllene strupar eka ut mot andra okända världar. Och på repertoaren står förstås:
"Vill ni se två stjärnor, se på oss
Ni får mycket gärna, se på oss
Tårar kan vi gjuta, blixtar kan vi skjuta
Vi är primadonnor absoluta
Inga män får göra, brud av oss
Se, men inte röra, se på oss
Vi från ord till USA, vill en värld förtjusa
Vill ni se två stjärnor, se på oss...!"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Revytext: ROGER LINDQVIST.
¤ I sin himmelska lyxsvit, i sitt himmelska hem sitter primadonnornas primadonna Zarah Leander och äter praliner. Från lobbyn meddelas plötsligt att en "Fru Nilsson är på ingående!" När dörrklockan ljuder svävar fru Leander över golvet mot entrédörren. Utanför står operadivan Birgit Nilsson i all sin prakt, som direkt nedstigen ur en Wagneropera.
- Men hej lilla du, vad trevligt att se dig igen! Utropar fru Nilsson, medan Zarah kliar sitt röda hår och frågar förvånat:
- Har vi två råkats förr måntro?
- O, jaa! Vi satt ju i TV med den där Swahnen i "Stjärna mot stjärna" 1977. Lennart bor förresten i våningen under mig, säger Birgit.
- Om jag får fråga, när gick ditt flyttlass då, hitupp till den himmelska sfären? säger Zarah med en viss distans i sin mörka röst.
- Jag flyttade från det jordiska 2005. Ja, jag hade liksom gjort mitt därnere. Så jag skickade in en förfrågan till den himmelska chefen om att hyra en våning häruppe, tja, nu står jag här. Fast bostadskön var ganska lång. Men änglavingarna ingick i priset. Du då Zarah?
- 1981 när jag trillade av pinnen, blev jag hänvisad till bottenvåningen. Du vet därnere där det är kallt och fuktigt. Men efter några dagar blev jag blixtinkallad till den högste. Han hade hört ryktas om att jag befann mig i det himmelska huset.
Nå, hur gick det? frågar Birgit.
- Som du ser så har jag helsvarta änglavingar. "Vingarnas färg beror på ditt samröre med den där Adolf under 2:a världskriget", sa han som bestämmer. Sen ville han höra min gamla slagdänga "Vill ni se en stjärna". Och han föll pladask. Det gjorde även Sankte Per också. Precis som dom en gång gjorde på jorden.
¤ Birgit vill inte vara sämre:
- Den högste är förtjust i min Isolde, så för mig blev det helvita vingar på direkten, säger Birgit med en viss stolthet i sin röst.
- Men kom in, vetja, säger Zarah och visar med sin hand mot takterassen.
- Kanhända fru Nilsson vill avsmaka ett gott årgångsvin, samtidigt som vi kan njuta av den underbara himmelska utsikten.
De båda prominenta damerna slår sig ner i varsin divan. De smuttar på det fina årgångsvinet under stor tystnad. Plötsligt bryter Zarah tystnaden.
- Den där uppkomlingen, Malena Ernman, vad i helskotta gör människan. Hon sjunger i en melodifestival av alla ställen. Det är ju fullkomligt skandal.
- Jaa, säger Birgit. Det hade minsann aldrig gått på vår tid. Kors i jösse namn, vad skulle folk ha trott. Vad skulle man sagt på Metropolitan?
Zarah ställer ner sitt vinglas samtidigt som hon tar till orda:
- En annan var ju omsvärmad redan året 1929 hos Ernst Rolf. Och i Tyskland - ja, där blev jag behandlad som en gudinna. Melodifestival? Nää, fy tusan! Det var bättre förr!
Birgit:
- Isolde gjorde mig känd utanför Skåne, säger Birgit och fortsätter:
- Jag ansågs av många vara 1900-talets största dramatiska sopran, de du Zarah.
¤ Zarah snörper munnen, och dräper till med följande:
- Har du sjungit med Sven-Ingvars? säger Zarah och tar sig ytterligare en rejäl vinklunk. Nänä, jag förstod väl det. Men jag och Sven-Erik har tillsammans framfört "Ack Värmeland du sköna". Jag vill också få be att påpeka att jag även blivit utsedd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland.
- Nu ska vi inte sitta här och bli gramse på varandra, säger Birgit. Har du fina grannar, Zarah?
- Häromåret flyttade en herr Skogman in mittemot. Han har rött hår och glest mellan tänderna. Han är en hyvens kille. Du då Birgit?
- Det bor en herr Snoddas Nordgren på andra sidan i trapphuset. Jag ringde störningsjouren förra helgen. Han hade ett fasligt "Hadderiande" på sin balkong. På den andra sidan bor en rätt så knepig herre med basker. Det står Ingmar Bergman på dörren, säger Zarah och upptäcker till sin förtvivlan att vinglaset är tomt. Men vet du va, lilla fru primadonna säger hon med blicken fäst på Birgit.
- Jag har en strålande idé! Ikväll ska vi två göra vårt livs föreställning. Vi skall framföra "Vill ni se en stjärna" på min uteterass, med hela universum som publik.
- Tror du man kan riva av en och annan operaaria också, säger Birgit med ett stort leende.
- Det är klart att du kan. Nu ska vi minsann visa dom alla. Vi sjunger så det dånar ner på jorden, kom igen, nu kör vi...!
¤ Så går de båda divorna ut i den ljumma himmelska aftonen. Men precis när de skall ta ton så ringer det på dörrklockan.
- Öppna, öppna! Det är störningsjouren. En viss Snoddas Nordgren har ring och gjort en anmälan mot damerna. Han kan inte sova. Då lägger Zarah sina armar runt Birgits axlar och svarar lite spydigt.
- Herr´n kan hälsa den där Snoddas att om han fortsätter med sitt evinnerliga "Hadderiande", då ska vi två, minsann också låta våra mer välljudande stämmor komma till tals! Vet han förresten vilka vi är? Jo, vi är och var två av de mest kända sångfåglar som han däruppe någonsin har skapat. Det säger inte lite det! Och p.g.a. detta så väntar vi oss en viss respekt. Seså, försvinn ut ur min våning, ni stör oss under vår föreställning.
På Zarahs enorma takterass med utsikt över det stora universum står så de båda och låter sina gyllene strupar eka ut mot andra okända världar. Och på repertoaren står förstås:
"Vill ni se två stjärnor, se på oss
Ni får mycket gärna, se på oss
Tårar kan vi gjuta, blixtar kan vi skjuta
Vi är primadonnor absoluta
Inga män får göra, brud av oss
Se, men inte röra, se på oss
Vi från ord till USA, vill en värld förtjusa
Vill ni se två stjärnor, se på oss...!"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Revytext: ROGER LINDQVIST.
Vardagsfilosofi!
Bilderna lyser ännu med sin frånvaro p.g.a. tekniskt strul. Men det löser sig.
Ännu en vårdag har bjudits oss. Ännu en härlig och uppfriskande vårpromenad har vi gjort. Ännu en dag äldre! Ännu en dag visare??? Men måste allt gå så fort? På jobbet, en dag för många år sedan utspann sig detta filosofiska och tänkvärda samtal mellan två arbetskompisar:
Kompis nr. 1: Ja, herregud, man är 40-fyllda men vad har man egentligen hunnit med under sitt liv?
Kompis nr. 2: Jamen, du har ju både fru och barn!
Kompis nr. 1: Är du medveten om att vid min ålder så var Elvis en levande legend!
Kompis nr. 2: Är DU medveten om att vid 42 så var Elvis både död och begraven?
Kompis nr. 1: Nää, det är klart, det tänkte jag inte på...
-------------------------------------------------------------
Ännu en vårdag har bjudits oss. Ännu en härlig och uppfriskande vårpromenad har vi gjort. Ännu en dag äldre! Ännu en dag visare??? Men måste allt gå så fort? På jobbet, en dag för många år sedan utspann sig detta filosofiska och tänkvärda samtal mellan två arbetskompisar:
Kompis nr. 1: Ja, herregud, man är 40-fyllda men vad har man egentligen hunnit med under sitt liv?
Kompis nr. 2: Jamen, du har ju både fru och barn!
Kompis nr. 1: Är du medveten om att vid min ålder så var Elvis en levande legend!
Kompis nr. 2: Är DU medveten om att vid 42 så var Elvis både död och begraven?
Kompis nr. 1: Nää, det är klart, det tänkte jag inte på...
-------------------------------------------------------------
"BAKÅTSTRÄVAR´N" - en monolog som blev över...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
"BAKÅTSTRÄVAR´N" - monolog av ROGER LINDQVIST. Skriven för PITEREVYN "Det spårar ur..." 2011.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Jo, hej! Det är jag som är "Bakåtsträvar´n". Jag döptes egentligen till Kurt Eskil Efraim Olsson. Men alla känner mig endast som en riktig Bakåtsträvare. Varför då detta minst sagt besynnerliga namn? Jo, jag har i stort sett så länge som jag trampat med mina fötter av storlek 42, på denna jord, tittat tillbaka i livets backspegel. Min hulda mor och far, har berättat att precis när jag föddes ville jag liksom krypa tillbaka in i...ja, ni vet det där varma och trygga som vi alla kommer ifrån. Redan där började mitt liv som Bakåtsträvare. Och så har det nämligen också fortsatt. I dag innehar jag titeln som legitimerad Bakåtsträvare. Det har också gått så långt, att jag enligt turistbroschyrerna numera anses utgöra ett exotiskt och pittoreskt inslag i Piteås gatubild. Fortsätter det så här, så är man inte främmande för att en dag låta mig stå staty, d.v.s. då jag "kolat-vippen". Detta haver framförts från de bestämmande i Stadshuset, med en viss Peter Roslund i spetsen.
¤ Den framtida statyn skall enligt uppgift ställas bredvid den stora scenen i Badhusparken. En minnesplakett skall också finnas med texten: "Kurt Eskil Efraim Olsson. Piteås första och största Bakåtsträvare i alla kategorier". Jag hamnar i gott sällskap. Titta bara på mina stay-kollegor; Christoffer Jacob Boström och Daniel Solander, som sedan länge förgyllt vår vackra stad.
¤ Varje 1:a maj, alltsedan jag knappt var en tvärhand hög så har jag gått sträckan från Landons kiosk i Munksund till Rådhustorget i stan. Och vareviga gång har jag med stolthet hållit mitt plakat högt med följande budskap: "Det var bättre förr! Bli även du en Bakåtsträvare!" För visst är det så, det var ju mycket bättre förr. Ta bara den här kiosken som nyss nämndes, Landons. Den var ju öppen förr och fyllde med det sitt syfte. Men nu har den stått öde i många herrans år. Och detta är - märk väl - endast en liten molekylisk krusning på Piteälvens vatten.
¤ Då jag växte upp, var jag först en liten Bakåtsträvare. Men allteftersom har Bakåtsträveriet blivit större och större. Som liten Bakåtsträvare, i vår stad, hade alla tid att umgås. Jag vill mena att det sociala livet, människor emellan, fungerade mycket bättre på alla plan. Ta bara faster Emma hon bodde tvärs över våran gata. Hon var bra på att hälsa på. Ja, hon var så in i norden duktig på detta att min mor blev less till slut. Men det var ett bevis på att hon var bra att odla den sociala kontakten. I dag hälsar vi ju knappt på varandra. Nää, det var mycket bättre förr! Ville man t.e.x. ut och dansa, då åkte man till Perudden i Svensbyn, eller till Medborgarhuset i Jävre för att svänga sina lurviga till John Harrys orkester. Astoria i Lauker var ju bara ett måste. Eller varför inte en sommarkväll ute på festplatsen Öholma. Där man kunde avnjuta Ströms trio på dansbanan. Jamen, ni hör väl att det var bättre förr?
¤ På tal om dans. Piteå Dansar Och Ler kanske ni är bekanta med? Ler, förresten, det var länge sedan man såg nån le i det sammanhanget. Nämen de var ju mycket bättre förr. Då hette jippot Nattivalen, och idel glada människor gammal som ung trängdes på Sundsgatans asfalt för en svängom. Då log dom med hela garnityret, vetja! Axel Bengtsson, hette mannen bakom succén. En rar gammal farbror med en cigarr i ena mungipan, gick omkring på området och myste som en jultomte. Han var Piteås egen Bert Karlsson, sett genom mina Bakåtsträvarögon.
¤ Han kunde konsten att presentera den ena toppartisten efter den andra för oss pitebor. "Rött hår och glest mellan tänderna", ljöd ut över festplatsen besjunget av allas vår Thore Skogman. Family Four sjöng om "Vita Vidder" ja, det kallas grejer det, hörrni! Men tänk er en ljuv kväll i juli vid stora scenen. Där står Jokkmokks Jokke och river av " Gulligullan-koko-som-en -gök". Och detta klockan 01.00 i den ljusa pitenatten, en given succé! Min största "Bakåtsträvar-upplevelse" - inträffade exakt klockan 18.00 lördagen den 16 juli 1966. Det var inte Munksunds musikkår, som gav mig ståpäls, om ni nu trodde det, för dom var också där. Det var istället Ulla Sallert i egen hög person. Denna stiliga paranta musikaldam. Gissa vem som stod och hängde hakan vid scenkanten? Rätt gissat: Kurt Eskil Efraim "Bakåtsträvar´n" Olsson.
¤ Sedan denna oförglömliga afton, är inget sig likt här i stan. Vareviga gång som jag med min gamla cykel passerar korsningen Sundsgatan/Uddmansgatan blir jag smått lyrisk. På grund av detta, så har jag uppvaktat de styrande här i stan. Jag tycker att det vore på sin plats att föreviga detta med ett minnesmärke. Kanske en vacker inskription som lyder: "Den 16 juli gick nattivalsmånen sin tysta ban - medan Ulla Sallert stod och sjöng mitt i stan". Fiffigt heller hur? Men håll nu med om att det var mycket bättre förr? Ja, jag tror att ni på den första bänkraden börjar bli litegranna Bakåtsträvare? Målsättningen är att innan ni alla går härifrån ska vi bli som en enda stor lycklig "Bakåtsträvar-familj". I foajén finns att köpa ett häfte som jag skrivit: "Förhöj din levnadsnjutning, bli även du en "Bakåtsträvare". För endast en tjuga kan ni i lugn och ro sitta därhemma och begrunda.
¤ Det stora lördagsnöjet i vår gamla svartvita televisionsapparat hette Lennart Hyland. En underhållning som än i dag saknar motstycke. "Gubben i lådan" d.v.s. Carl-Gustaf Lindstedt fanns också med på ett viktigt hörn. Vi hade en kanal - helt underbart! Inga fjärrkontroller som låg och skräpade. Idag har vissa sju stycken. SJU STYCKEN!!! I den mycket bättre tiden, så behövdes endast ett ynka pekfinger för att slå av och på. Inget bråkande och zappande mellan 512 kanaler, där alla visar reklam . Allt som behövdes för ett lördagsmys var en stycken TV-kanna med Gevalia kokkaffe, tjugo kanelbullar ett paket John Silver och Piteå Tidningens TV-tablå. Då var lyckan fullständig.
¤ När Hyland sagt godnatt, väntade ett spännande fall för John Drake. Perry Mason, Bröderna Cartwright, Manolito, Eric Öst med knätofsar och ibland även Gnesta-Kalle som hälsade på. Ja, inte i samma program, utan var för sig. Lilla Journalen med Ingrid Schrewelius var ju ett hett inslag i TV-rutan. Men allt är historia i dag. Tyvärr! Nu för tiden visas det såpor, den ena bedrövligare än den andra. Jag tror bestämt att gamle Hyland och Gubben i lådan gråter i sin himmel över detta förfall. Även den här revyn som ni tittar på - var säkerligen mycket bättre förr? Eller hur? Glöm nu inte att titta bakåt i backspegeln. Bli som jag - en glad och lycklig Bakåtsträvare. God afton!
--------------------------------------------------------------------
OBS! Numret kom tyvärr inte med.
/Roger Lindqvist - än en gång!
"BAKÅTSTRÄVAR´N" - monolog av ROGER LINDQVIST. Skriven för PITEREVYN "Det spårar ur..." 2011.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Jo, hej! Det är jag som är "Bakåtsträvar´n". Jag döptes egentligen till Kurt Eskil Efraim Olsson. Men alla känner mig endast som en riktig Bakåtsträvare. Varför då detta minst sagt besynnerliga namn? Jo, jag har i stort sett så länge som jag trampat med mina fötter av storlek 42, på denna jord, tittat tillbaka i livets backspegel. Min hulda mor och far, har berättat att precis när jag föddes ville jag liksom krypa tillbaka in i...ja, ni vet det där varma och trygga som vi alla kommer ifrån. Redan där började mitt liv som Bakåtsträvare. Och så har det nämligen också fortsatt. I dag innehar jag titeln som legitimerad Bakåtsträvare. Det har också gått så långt, att jag enligt turistbroschyrerna numera anses utgöra ett exotiskt och pittoreskt inslag i Piteås gatubild. Fortsätter det så här, så är man inte främmande för att en dag låta mig stå staty, d.v.s. då jag "kolat-vippen". Detta haver framförts från de bestämmande i Stadshuset, med en viss Peter Roslund i spetsen.
¤ Den framtida statyn skall enligt uppgift ställas bredvid den stora scenen i Badhusparken. En minnesplakett skall också finnas med texten: "Kurt Eskil Efraim Olsson. Piteås första och största Bakåtsträvare i alla kategorier". Jag hamnar i gott sällskap. Titta bara på mina stay-kollegor; Christoffer Jacob Boström och Daniel Solander, som sedan länge förgyllt vår vackra stad.
¤ Varje 1:a maj, alltsedan jag knappt var en tvärhand hög så har jag gått sträckan från Landons kiosk i Munksund till Rådhustorget i stan. Och vareviga gång har jag med stolthet hållit mitt plakat högt med följande budskap: "Det var bättre förr! Bli även du en Bakåtsträvare!" För visst är det så, det var ju mycket bättre förr. Ta bara den här kiosken som nyss nämndes, Landons. Den var ju öppen förr och fyllde med det sitt syfte. Men nu har den stått öde i många herrans år. Och detta är - märk väl - endast en liten molekylisk krusning på Piteälvens vatten.
¤ Då jag växte upp, var jag först en liten Bakåtsträvare. Men allteftersom har Bakåtsträveriet blivit större och större. Som liten Bakåtsträvare, i vår stad, hade alla tid att umgås. Jag vill mena att det sociala livet, människor emellan, fungerade mycket bättre på alla plan. Ta bara faster Emma hon bodde tvärs över våran gata. Hon var bra på att hälsa på. Ja, hon var så in i norden duktig på detta att min mor blev less till slut. Men det var ett bevis på att hon var bra att odla den sociala kontakten. I dag hälsar vi ju knappt på varandra. Nää, det var mycket bättre förr! Ville man t.e.x. ut och dansa, då åkte man till Perudden i Svensbyn, eller till Medborgarhuset i Jävre för att svänga sina lurviga till John Harrys orkester. Astoria i Lauker var ju bara ett måste. Eller varför inte en sommarkväll ute på festplatsen Öholma. Där man kunde avnjuta Ströms trio på dansbanan. Jamen, ni hör väl att det var bättre förr?
¤ På tal om dans. Piteå Dansar Och Ler kanske ni är bekanta med? Ler, förresten, det var länge sedan man såg nån le i det sammanhanget. Nämen de var ju mycket bättre förr. Då hette jippot Nattivalen, och idel glada människor gammal som ung trängdes på Sundsgatans asfalt för en svängom. Då log dom med hela garnityret, vetja! Axel Bengtsson, hette mannen bakom succén. En rar gammal farbror med en cigarr i ena mungipan, gick omkring på området och myste som en jultomte. Han var Piteås egen Bert Karlsson, sett genom mina Bakåtsträvarögon.
¤ Han kunde konsten att presentera den ena toppartisten efter den andra för oss pitebor. "Rött hår och glest mellan tänderna", ljöd ut över festplatsen besjunget av allas vår Thore Skogman. Family Four sjöng om "Vita Vidder" ja, det kallas grejer det, hörrni! Men tänk er en ljuv kväll i juli vid stora scenen. Där står Jokkmokks Jokke och river av " Gulligullan-koko-som-en -gök". Och detta klockan 01.00 i den ljusa pitenatten, en given succé! Min största "Bakåtsträvar-upplevelse" - inträffade exakt klockan 18.00 lördagen den 16 juli 1966. Det var inte Munksunds musikkår, som gav mig ståpäls, om ni nu trodde det, för dom var också där. Det var istället Ulla Sallert i egen hög person. Denna stiliga paranta musikaldam. Gissa vem som stod och hängde hakan vid scenkanten? Rätt gissat: Kurt Eskil Efraim "Bakåtsträvar´n" Olsson.
¤ Sedan denna oförglömliga afton, är inget sig likt här i stan. Vareviga gång som jag med min gamla cykel passerar korsningen Sundsgatan/Uddmansgatan blir jag smått lyrisk. På grund av detta, så har jag uppvaktat de styrande här i stan. Jag tycker att det vore på sin plats att föreviga detta med ett minnesmärke. Kanske en vacker inskription som lyder: "Den 16 juli gick nattivalsmånen sin tysta ban - medan Ulla Sallert stod och sjöng mitt i stan". Fiffigt heller hur? Men håll nu med om att det var mycket bättre förr? Ja, jag tror att ni på den första bänkraden börjar bli litegranna Bakåtsträvare? Målsättningen är att innan ni alla går härifrån ska vi bli som en enda stor lycklig "Bakåtsträvar-familj". I foajén finns att köpa ett häfte som jag skrivit: "Förhöj din levnadsnjutning, bli även du en "Bakåtsträvare". För endast en tjuga kan ni i lugn och ro sitta därhemma och begrunda.
¤ Det stora lördagsnöjet i vår gamla svartvita televisionsapparat hette Lennart Hyland. En underhållning som än i dag saknar motstycke. "Gubben i lådan" d.v.s. Carl-Gustaf Lindstedt fanns också med på ett viktigt hörn. Vi hade en kanal - helt underbart! Inga fjärrkontroller som låg och skräpade. Idag har vissa sju stycken. SJU STYCKEN!!! I den mycket bättre tiden, så behövdes endast ett ynka pekfinger för att slå av och på. Inget bråkande och zappande mellan 512 kanaler, där alla visar reklam . Allt som behövdes för ett lördagsmys var en stycken TV-kanna med Gevalia kokkaffe, tjugo kanelbullar ett paket John Silver och Piteå Tidningens TV-tablå. Då var lyckan fullständig.
¤ När Hyland sagt godnatt, väntade ett spännande fall för John Drake. Perry Mason, Bröderna Cartwright, Manolito, Eric Öst med knätofsar och ibland även Gnesta-Kalle som hälsade på. Ja, inte i samma program, utan var för sig. Lilla Journalen med Ingrid Schrewelius var ju ett hett inslag i TV-rutan. Men allt är historia i dag. Tyvärr! Nu för tiden visas det såpor, den ena bedrövligare än den andra. Jag tror bestämt att gamle Hyland och Gubben i lådan gråter i sin himmel över detta förfall. Även den här revyn som ni tittar på - var säkerligen mycket bättre förr? Eller hur? Glöm nu inte att titta bakåt i backspegeln. Bli som jag - en glad och lycklig Bakåtsträvare. God afton!
--------------------------------------------------------------------
OBS! Numret kom tyvärr inte med.
/Roger Lindqvist - än en gång!
Fotografering & korvgrillning
Åkte en ut sväng med min kamera på förmiddagen. Väl nere vid piteälven så uppmärksammade jag fyra stycken älgar som kom springande i full karriär över isen. I det ögonblicket var min kamera alltför liten för att ge det hela full rättvisa. Med ett större objektiv hade det sannerligen blivit rena kanonbilderna. Jag har visserligen kvar "mina älgar" i kameran, men kan tyvärr inte visa det p.g.a. vissa tekniska orsaker.
Mitt på dagen blev det korvgrillning med Ante, Jennie, Norah, Robert, Max, Jannice, David, Ella och My. Tänk så gott det blir när man äter ute i den fria naturen. Att grilla en korv och att dricka en kopp kaffe är ju rena livsnjutningen, alltmedan den öppna brasan lever sitt egna lilla liv. Och att njuta är ett måste medan kan. Det borde vara alla förunnat.
Ute i den stora världen fortsätter kampen om ett drägligare liv. Jag tänker då på detta som händer borta i Libyen. Kanhända långt från Hortlax, men vi finns ändå i samma värld. Regimens hantlangare drar vapen mot sitt eget folk. Man skjuter man mördar urskillningslöst. I den stunden känns de demokratiska drömmarna väldigt långt, långt borta. De ansvariga, d.v.s. diktator Khaddafi med familj, har sitt på det torra. Åtminstone ekonomiskt. Men om detta har vi ju sett i tusentals andra fall, där diktaturländer fallt sönder som sköra korthus. Den eller de som först flyr när det bränner rejält under fötterna, är just precis: regimens högst ansvariga. Sedan väntar en ljus framtid i sus och dus ett annat diktaturland, under trygga förhållanden, medan många sköna miljarder vilar på ett noga undangömt bankkonto. Så är tyvärr vår värld funtad. Ack ja!
-------------------------------------
Mitt på dagen blev det korvgrillning med Ante, Jennie, Norah, Robert, Max, Jannice, David, Ella och My. Tänk så gott det blir när man äter ute i den fria naturen. Att grilla en korv och att dricka en kopp kaffe är ju rena livsnjutningen, alltmedan den öppna brasan lever sitt egna lilla liv. Och att njuta är ett måste medan kan. Det borde vara alla förunnat.
Ute i den stora världen fortsätter kampen om ett drägligare liv. Jag tänker då på detta som händer borta i Libyen. Kanhända långt från Hortlax, men vi finns ändå i samma värld. Regimens hantlangare drar vapen mot sitt eget folk. Man skjuter man mördar urskillningslöst. I den stunden känns de demokratiska drömmarna väldigt långt, långt borta. De ansvariga, d.v.s. diktator Khaddafi med familj, har sitt på det torra. Åtminstone ekonomiskt. Men om detta har vi ju sett i tusentals andra fall, där diktaturländer fallt sönder som sköra korthus. Den eller de som först flyr när det bränner rejält under fötterna, är just precis: regimens högst ansvariga. Sedan väntar en ljus framtid i sus och dus ett annat diktaturland, under trygga förhållanden, medan många sköna miljarder vilar på ett noga undangömt bankkonto. Så är tyvärr vår värld funtad. Ack ja!
-------------------------------------
Oh My God / Spring för livet
Två värdiga bidrag skickades alltså vidare till den stora finalen den 12 mars i Globen. The Moniker och Sara Varga blev de lyckliga tu. The Monikers Oh My God kändes som en självklar finallåt redan när jag hörde den i deltävling 2 i Göteborg den 12 februari. Den andra finalisten, Sara Vargas, har ett röstomfång som inte är så där värst stort. Hon påminner starkt om Lisa Ekdahl, vars låt Vem vet låg på topplistorna 1994. Trots Saras minimala röst, så fångar hon ändå sin publik i Spring för livet en låt som hon för övrigt också skrivit texten till. Styrkan i Saras låt ligger dels i hennes sköra utstrålning men också i den text som nog träffar många rakt in i hjärtegropen. Två bidrag alltså som inte alls behöver skämmas för sig. Spännande fortsättning följer i Globen nästkommande helg.
-----------------
Roger.
-----------------
Roger.
Vårväder, nagellack och marskatter
Det råder vårväder just här och nu. Har varit ut på en minst sagt väldigt halkig promenad jag och hustrun. Det vill säga hustrun hade sin spark att hålla sig fast vid som trygghet, medan jag fick förlita mig på mina vinterdojor. Nåja, ingen av oss ramlade, den här gången, men halkigt var det, som sagt.
Barnbarnet Norah har varit hos oss några timmar. Hon har mått som en liten prinsessa tillsammans med sin farmor och farfar. Hon är en härlig tjej som tycker om att utforska sin omvärld.
- Vad är det här, farfar? frågar hon nyfiket när hon hittat en spännande sak i vårt hus.
- Vad gör du farfar? en fråga som hon ställer då och då. Ibland när jag skriver, tittar hon in i mitt rum, lägger sitt huvud på sned och frågar för 15:e gången:
- Farfar, vad gör du?
- Jag skriver!
- Jaha! Får jag komma och sitta med dig?
- Det är klart att du får!
- Norah vill se Emil på datorn.
- Okej, Norah, du får se på Emil.
I nästa stund hör hon sin farmor i en annan del av huset. Då blir Norah nyfiken, och så kommer den obligatoriska frågan:
- Farmor, vad gör du? Norah vill lukta på parfymer!
Sedan så står de två damerna, Norah och hennes farmor Bettan och luktar på parfymer. Den lilla näsan försöker ta in alla underbara dofter. Efter en stunds doftande är Norah på språng igen.
- Nagellack! Norah vill ha nagellack, farmor.
Efter nån minut är Norahs tio fingernaglar rödmålade. Hon visar stolt upp dem för dem som vill se.
Ja, du kära Norah det var en liten berättelse om hur det kan vara när du kommer på besök.
Marskatter, detta ständiga återkommande vid exakt samma tidpunkt varje år. Vår kattgubbe var i vilt slagsmål häromnatten. På morgonen uppvisade han en blodig nos som bevis för detta handegemäng. Han är visserligen kastrerad, men han uppför sig ändå precis likadant som om han vore en äkta marskatt. Just nu ligger han och vilar sig inför nästa sammandrabbning.
--------------------------------------------
Barnbarnet Norah har varit hos oss några timmar. Hon har mått som en liten prinsessa tillsammans med sin farmor och farfar. Hon är en härlig tjej som tycker om att utforska sin omvärld.
- Vad är det här, farfar? frågar hon nyfiket när hon hittat en spännande sak i vårt hus.
- Vad gör du farfar? en fråga som hon ställer då och då. Ibland när jag skriver, tittar hon in i mitt rum, lägger sitt huvud på sned och frågar för 15:e gången:
- Farfar, vad gör du?
- Jag skriver!
- Jaha! Får jag komma och sitta med dig?
- Det är klart att du får!
- Norah vill se Emil på datorn.
- Okej, Norah, du får se på Emil.
I nästa stund hör hon sin farmor i en annan del av huset. Då blir Norah nyfiken, och så kommer den obligatoriska frågan:
- Farmor, vad gör du? Norah vill lukta på parfymer!
Sedan så står de två damerna, Norah och hennes farmor Bettan och luktar på parfymer. Den lilla näsan försöker ta in alla underbara dofter. Efter en stunds doftande är Norah på språng igen.
- Nagellack! Norah vill ha nagellack, farmor.
Efter nån minut är Norahs tio fingernaglar rödmålade. Hon visar stolt upp dem för dem som vill se.
Ja, du kära Norah det var en liten berättelse om hur det kan vara när du kommer på besök.
Marskatter, detta ständiga återkommande vid exakt samma tidpunkt varje år. Vår kattgubbe var i vilt slagsmål häromnatten. På morgonen uppvisade han en blodig nos som bevis för detta handegemäng. Han är visserligen kastrerad, men han uppför sig ändå precis likadant som om han vore en äkta marskatt. Just nu ligger han och vilar sig inför nästa sammandrabbning.
--------------------------------------------
Gränsen mellan liv och död
Döden! På väg in i det totalt okända. En vandring på vägar som man aldrig gått förut. Ibland kan det kännas spännande, ibland enbart läskigt. I de yngre tonåren tänkte jag ofta på döden, hur det skulle bli, hur det skulle kännas, hur slutet skulle bli. Och hörrni, vem har inte tänkt såna tankar. Det har vi nog alla vi som finns på den här jorden. Att livet är förutbestämt vet vi också. Jag menar, att vi en gång skall möta det som vi alla vet vi skall göra: det oundvikliga, döden.
Vissa vill absolut inte ens tänka tanken, inte prata om det, nej. nej, nej. Död framkallar även ångest, oro och djup smärta. För många kan döden ses som en befriare, en hjälp ut ur ett livslångt smärttillstånd. En av mina lumparkompisar tog sitt liv några veckor före muck. Först kunde jag inte alls fatta, han var bara 21 år. En sommar för 29 år sedan dog en klasskamrat, han blev 25. Året därpå avled en spelkompis i en flygolycka i USA, han fick gå endast 26 år på den här jorden. Varför, var den frågan som jag ställde. Inget svar fick jag.
En vårdag för sex år sen tittade en kirurg mig i ögonen och sa att jag hade lungcancer. Nu är det kört, tänkte jag. Men jag överlevde. Jag hade ingen cancer. Men jag levde i den förvissningen i tre månader. Omtumlad men mycket glad, kändes det som den största och högsta vinsten. Att njuta av livets alla glädjeämnen som finns i ens absoluta närhet.
Våra barn fick aldrig chansen att uppleva sin mormor och morfar. Relativt unga så gick de bort med två års mellanrum. Ibland så har tanken varit "att tänk om..." så fungerar våran mänskliga hjärna, "men tänk om..." Hur skulle livet gestaltat sig om det sett annorlunda ut, "för tänk om..."
Idag läste jag att Lasse Eriksson hastigt gått bort. Den föreställning som han medverkade i var av en sådan succé att biljetterna var slutsålda under resten av våren 2011. Men döden tar inte hänsyn till en fullsmockad agenda, även om vi hyllas av vår omvärld. Döden kommer och går precis som den vill, så brutal i sin påhälsning. Döden upplevs också så vansinnigt orättvis. Men vad kan vi göra? Svaret är just ingenting. Endast hoppas att den kommer i en skepnad av räddare och hjälpare. En äldre släkting låg på sjukhusets akutmottagning. Jag satt och höll hans hand. Mellan de svåra smärtorna lutade han sitt huvud mot mig, och med sin ansträngda röst viskade han i mitt öra: Roger, jag vill dö nu! Döden hörde hans vädjan. Några dagar efteråt kom den på besök. Den tog bort all den hemska smärta som han drabbats av. I det fallet så blev döden hans vän i nöden. Han leddes bort på de där outforskade vägarna som vi just nu inte kan se. Döden är och förblir livets största hemlighet, och har så alltid varit sedan tidens begynnelse. Det är bara att acceptera.
----------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Vissa vill absolut inte ens tänka tanken, inte prata om det, nej. nej, nej. Död framkallar även ångest, oro och djup smärta. För många kan döden ses som en befriare, en hjälp ut ur ett livslångt smärttillstånd. En av mina lumparkompisar tog sitt liv några veckor före muck. Först kunde jag inte alls fatta, han var bara 21 år. En sommar för 29 år sedan dog en klasskamrat, han blev 25. Året därpå avled en spelkompis i en flygolycka i USA, han fick gå endast 26 år på den här jorden. Varför, var den frågan som jag ställde. Inget svar fick jag.
En vårdag för sex år sen tittade en kirurg mig i ögonen och sa att jag hade lungcancer. Nu är det kört, tänkte jag. Men jag överlevde. Jag hade ingen cancer. Men jag levde i den förvissningen i tre månader. Omtumlad men mycket glad, kändes det som den största och högsta vinsten. Att njuta av livets alla glädjeämnen som finns i ens absoluta närhet.
Våra barn fick aldrig chansen att uppleva sin mormor och morfar. Relativt unga så gick de bort med två års mellanrum. Ibland så har tanken varit "att tänk om..." så fungerar våran mänskliga hjärna, "men tänk om..." Hur skulle livet gestaltat sig om det sett annorlunda ut, "för tänk om..."
Idag läste jag att Lasse Eriksson hastigt gått bort. Den föreställning som han medverkade i var av en sådan succé att biljetterna var slutsålda under resten av våren 2011. Men döden tar inte hänsyn till en fullsmockad agenda, även om vi hyllas av vår omvärld. Döden kommer och går precis som den vill, så brutal i sin påhälsning. Döden upplevs också så vansinnigt orättvis. Men vad kan vi göra? Svaret är just ingenting. Endast hoppas att den kommer i en skepnad av räddare och hjälpare. En äldre släkting låg på sjukhusets akutmottagning. Jag satt och höll hans hand. Mellan de svåra smärtorna lutade han sitt huvud mot mig, och med sin ansträngda röst viskade han i mitt öra: Roger, jag vill dö nu! Döden hörde hans vädjan. Några dagar efteråt kom den på besök. Den tog bort all den hemska smärta som han drabbats av. I det fallet så blev döden hans vän i nöden. Han leddes bort på de där outforskade vägarna som vi just nu inte kan se. Döden är och förblir livets största hemlighet, och har så alltid varit sedan tidens begynnelse. Det är bara att acceptera.
----------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Revytexten som inte kom med...
En text som inte kom med i årets upplaga av Piterevyn. Tyvärr kan jag inte illustrera den, som jag så gärna skulle vilja. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så fungerar inte bildfunktionen. Men för den som orkar ta sig genom texten så varsågoda här kommer den:
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
IKEA-besök med förhinder
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
En mycket tidig och trött måndagsmorgon, sitter de äkta hälfterna, Rut och Torsten vid frukostbordet. Maken Torsten, med sitt alltid lika rufsiga och okammade hår, d.v.s. de få hårtester som ännu finns kvar, bläddrar förstrött i "världsbladet" (Piteå Tidningen). Med ett stadigt grepp om kaffemuggen, märkt med texten; Världens bästa pappa, hinkar han i sig sin tredje livsnärande svarta dryck den här dagen. Makan Rut för dagen försedd med papiljotter studerar frenetiskt och högst intresserat den senaste utgåvan av familjebibeln Ikea-katalogen.
Då och då grymtar hennes Torsten till när han vänder på tidningsbladen. Samtidigt som han försöker säga något, för henne helt ohörbart. Det är nu det skall ske tänker hon. Och i samma stund som hon vänder det sista bladet, vänder hon blicken mot sin grymtande man och säger:
- Torsten mitt lilla hjärtegryn. Kan du vara så snäll att ta ner den där Berlinmuren du har framför ansiktet. Åsyftande "världsbladet" som tycks fungera som en solid mur mellan de båda.
Under ett fasligt prasslande, stånkande och stönande lyder Torsten efter mycket om och men sin hustrus uppmaning. Med ett förvånat ansiktsuttryck tittar han på sin lagvigda medan han kliar sin stinna mage, där ytterligare ett par bilringar parkerat sig de sistlidna halvåret.
- Ja, vad vill du? Är det pengar nu igen, isåfall ligger plånboken på chiffonjén i salen.
- Torsten, hör på mig. Jag vill att vi åker till Haparanda idag. Vid ordet "Haparanda", rycker Torsten liksom till, och med ett nytt obegripbart grymtande drar han snabbt upp "Berlinmuren" (Piteå Tidningen) till ansiktshöjd igen.
- Jag tänkte bara att du och jag, lilla Torsten, skulle titta förbi på Ikea. Det behövs nya gardiner härhemma, en ny hatthylla och massor med väldoftande värmeljus så vi kan ha det romantiskt när vi kryper upp i soffan om kvällarna.
Bakom tidningen hörs Torstens något buttra stämma:
- Vad är det för fel att handla på ICA? Där finns det väl också ett och annat ljus. Och förresten, inte behöver väl vi några ljus som luktar som på en turkisk bordell? Om du tycker att det känns unket, då är det ju nåt fel på den som städar?
- Jag försöker att fylla vårt vardagsliv med lite välbehövlig romantik, Torsten. Därför vill jag till Haparanda. Du sitter i din brynja vareviga morgon och muttrar. Säger Rut med en allvarlig blick.
- När blev Haparanda romantiskt? replikerar Torsten surt.
- Och du, vad är det för fel att ha brynja? Det hade minsann farsan också, och aldrig hördes ett enda gnäll från morsan.
Torsten blickar återigen fram bakom tidningen.
- Det finns hur mycket som helst att göra idag. Tidningen är i det närmaste oläst, sportbladet likaså. Och på eftermiddan är det en svensk långfilm med Thor Modéen som jag bara inte har råd att missa. Du vet väl hur mycket jag gillar gamla svenska långfilmer?
- Då verkar din dag helt inrutad, säger Rut med åtsnörpt mun, och tittar ilsket på sin oförstående oromantiske äkta man, klädd i sin favoritklädsel: Brynja!
- IKEA! Utropar Torsten plötsligt. Men kära nån, vi har ju nyss varit där?
Rut skakar så mycket på sitt huvud att en av papiljotterna trillar ner på bordet. Ilskan syns i hennes ögon, och som för att lugna ner sin upprördhet tar hon en stor klunk av de svarta och stärkande kaffebönorna.
- Hör nu på mig, din oromantiske jäkel! Det är nästan på dagen tre år sedan vi gjorde ett Ikea-besök. Dom hade precis öppnat. Det var ju då som du prompt vägrade följa med mig in. Du ville inte gynna "den där smålänningen" Kamprad, sa du. Följden blev att du satt i bilen i flera timmar.
- Fel! Helt och hållet fel, rakt igenom. Jag gjorde en runda i restaurangen, säger Torsten, som nu lagt världsbladet på frukostbordet. Men du vet väl vad som hände? Du minns hur grymt besviken jag blev, eller hur? Här utlovas exakt 15 stycken köttbullar på min tallrik. Vad händer? Jo, jag fick endast 12 sketna stycken! Tolv! Sen den dagen har det suttit som en tagg i mitt hjärta. Det har gått så pass långt, att bara jag hör namnet "Ingvar Kamprad" så får jag kväljningar och ont i magen.
- Din stackars stackare. Jag har för mig att du drömde mardrömmar i flera veckor efteråt. Men Torsten för Guds skull, du måste gå vidare trots dina traumatiska känsloupplevelser. Rut ser ömsom ilsken ut, ömsom lätt leende under sitt papiljottförsedda huvud.
Torsten tittar för första gången den här morgonen rakt in i sin hustrus blå ögon.
- Det som du säger är absolut inte sant. Jag gick med en kundvagn flera mil i affären och följde de vita pilar som den där Ingvar målat dit. Du ställde ett ultimatum, minns du?
"Om du inte shoppar med mig så blir det att käka klappgröt hela nästkommande vecka". Inför ett sådant förskräckligt hotande, var jag så illa tvungen. Klappgröt...nää, fy för den lede!
Jag gick och gick. Och ingenstans på denna nära 30.000 kvadratmeter stora yta fanns en enda ynka stol. Men som genom ett fantastiskt under, ja, som en hägring ute i den stora Shahara-öknen såg jag den stå. STOLEN! Jag sprang dit på mina stackars ömma fötter. Hela min kropp höll på att falla sönder i pyttesmå molekyler.
När jag kom fram, dämpades min glädje. För kan du tänka dig vart stolen var? Jo, i barnens lekland! Efter endast fem minuters välbehövligt vilande, så kommer en massa barn springande. När dom sedan frågar, om jag är Ikeas nya lekfarbror, då gick jag därifrån. Så vedervärdigt det kändes, nästan som ett hån, Ikeas lekfarbror?
Rut lägger sitt huvud med papiljotter på sned, och låtsas förstå sin komplicerade brynjförsedda make. Men snabb som en spottande kobra hugger hon till:
- Vi kompromissar! Följ med till Ikea. Trots dina smärtsamma minnen av de där köttbullarna. Om du kommer lovar jag, på heder och samvete, att du nästa vecka får gå på Clas Olsons så länge du vill. Ja, jag kan t.o.m. skicka en matsäck. Snälla Torsten åk med! Vi stannar i Töre på ditvägen och du kan äta hur många "Dagens" du bara kan.
- Nja, jag får tänka på saken. Säger Torsten, samtidigt som han ser på sitt armbandsur. Om nån timme ska jag avnjuta "Kyss henne" från 1940 med Tosse Modéen och Åke Söderblom. Dé du lilla gumman! Så måste jag nog för säkerhets skull även sova på saken. OM jag nu kan sova. Om nu inte den där Kamprad hemsöker mig i natt också i mardrömmen med sina vita pilar och tolv köttbullar. Du - vi måste skjuta på resan.
Rut förstår i denna stund att hennes Ikea-drömmar just i den här stunden gått om intet. Att den efterlängtade vandringen i Ingvar Kamprads-värld är bortblåst. Besvikelsen tar sig ett sådant uttryck att hon i ren och skär frustration sliter bort sina papiljotter från sitt huvud. Och som med en lätt duns hamnar på köksgolvet. Inifrån vardagsrummet roper henne man:
- Rutan! Kom och titta på "Kyss henne". Vi kan ha det sååå mysigt i soffan!
I hallen står Rut, mumlande för sig själv.
- Du kan kyssa dig själv, på nåt lämpligt ställe - gubbe!
- Vad säger du lilla hjärtat? ropar Torsten till svar.
- Jag sa att jag kilar ner på ICA och handlar.
I TV-rummet hörs Thor Modéens bullriga röst, samtidigt som Torsten ropar:
- Gumman, glöm nu inte de där doftljusen!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
IKEA-besök med förhinder
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
En mycket tidig och trött måndagsmorgon, sitter de äkta hälfterna, Rut och Torsten vid frukostbordet. Maken Torsten, med sitt alltid lika rufsiga och okammade hår, d.v.s. de få hårtester som ännu finns kvar, bläddrar förstrött i "världsbladet" (Piteå Tidningen). Med ett stadigt grepp om kaffemuggen, märkt med texten; Världens bästa pappa, hinkar han i sig sin tredje livsnärande svarta dryck den här dagen. Makan Rut för dagen försedd med papiljotter studerar frenetiskt och högst intresserat den senaste utgåvan av familjebibeln Ikea-katalogen.
Då och då grymtar hennes Torsten till när han vänder på tidningsbladen. Samtidigt som han försöker säga något, för henne helt ohörbart. Det är nu det skall ske tänker hon. Och i samma stund som hon vänder det sista bladet, vänder hon blicken mot sin grymtande man och säger:
- Torsten mitt lilla hjärtegryn. Kan du vara så snäll att ta ner den där Berlinmuren du har framför ansiktet. Åsyftande "världsbladet" som tycks fungera som en solid mur mellan de båda.
Under ett fasligt prasslande, stånkande och stönande lyder Torsten efter mycket om och men sin hustrus uppmaning. Med ett förvånat ansiktsuttryck tittar han på sin lagvigda medan han kliar sin stinna mage, där ytterligare ett par bilringar parkerat sig de sistlidna halvåret.
- Ja, vad vill du? Är det pengar nu igen, isåfall ligger plånboken på chiffonjén i salen.
- Torsten, hör på mig. Jag vill att vi åker till Haparanda idag. Vid ordet "Haparanda", rycker Torsten liksom till, och med ett nytt obegripbart grymtande drar han snabbt upp "Berlinmuren" (Piteå Tidningen) till ansiktshöjd igen.
- Jag tänkte bara att du och jag, lilla Torsten, skulle titta förbi på Ikea. Det behövs nya gardiner härhemma, en ny hatthylla och massor med väldoftande värmeljus så vi kan ha det romantiskt när vi kryper upp i soffan om kvällarna.
Bakom tidningen hörs Torstens något buttra stämma:
- Vad är det för fel att handla på ICA? Där finns det väl också ett och annat ljus. Och förresten, inte behöver väl vi några ljus som luktar som på en turkisk bordell? Om du tycker att det känns unket, då är det ju nåt fel på den som städar?
- Jag försöker att fylla vårt vardagsliv med lite välbehövlig romantik, Torsten. Därför vill jag till Haparanda. Du sitter i din brynja vareviga morgon och muttrar. Säger Rut med en allvarlig blick.
- När blev Haparanda romantiskt? replikerar Torsten surt.
- Och du, vad är det för fel att ha brynja? Det hade minsann farsan också, och aldrig hördes ett enda gnäll från morsan.
Torsten blickar återigen fram bakom tidningen.
- Det finns hur mycket som helst att göra idag. Tidningen är i det närmaste oläst, sportbladet likaså. Och på eftermiddan är det en svensk långfilm med Thor Modéen som jag bara inte har råd att missa. Du vet väl hur mycket jag gillar gamla svenska långfilmer?
- Då verkar din dag helt inrutad, säger Rut med åtsnörpt mun, och tittar ilsket på sin oförstående oromantiske äkta man, klädd i sin favoritklädsel: Brynja!
- IKEA! Utropar Torsten plötsligt. Men kära nån, vi har ju nyss varit där?
Rut skakar så mycket på sitt huvud att en av papiljotterna trillar ner på bordet. Ilskan syns i hennes ögon, och som för att lugna ner sin upprördhet tar hon en stor klunk av de svarta och stärkande kaffebönorna.
- Hör nu på mig, din oromantiske jäkel! Det är nästan på dagen tre år sedan vi gjorde ett Ikea-besök. Dom hade precis öppnat. Det var ju då som du prompt vägrade följa med mig in. Du ville inte gynna "den där smålänningen" Kamprad, sa du. Följden blev att du satt i bilen i flera timmar.
- Fel! Helt och hållet fel, rakt igenom. Jag gjorde en runda i restaurangen, säger Torsten, som nu lagt världsbladet på frukostbordet. Men du vet väl vad som hände? Du minns hur grymt besviken jag blev, eller hur? Här utlovas exakt 15 stycken köttbullar på min tallrik. Vad händer? Jo, jag fick endast 12 sketna stycken! Tolv! Sen den dagen har det suttit som en tagg i mitt hjärta. Det har gått så pass långt, att bara jag hör namnet "Ingvar Kamprad" så får jag kväljningar och ont i magen.
- Din stackars stackare. Jag har för mig att du drömde mardrömmar i flera veckor efteråt. Men Torsten för Guds skull, du måste gå vidare trots dina traumatiska känsloupplevelser. Rut ser ömsom ilsken ut, ömsom lätt leende under sitt papiljottförsedda huvud.
Torsten tittar för första gången den här morgonen rakt in i sin hustrus blå ögon.
- Det som du säger är absolut inte sant. Jag gick med en kundvagn flera mil i affären och följde de vita pilar som den där Ingvar målat dit. Du ställde ett ultimatum, minns du?
"Om du inte shoppar med mig så blir det att käka klappgröt hela nästkommande vecka". Inför ett sådant förskräckligt hotande, var jag så illa tvungen. Klappgröt...nää, fy för den lede!
Jag gick och gick. Och ingenstans på denna nära 30.000 kvadratmeter stora yta fanns en enda ynka stol. Men som genom ett fantastiskt under, ja, som en hägring ute i den stora Shahara-öknen såg jag den stå. STOLEN! Jag sprang dit på mina stackars ömma fötter. Hela min kropp höll på att falla sönder i pyttesmå molekyler.
När jag kom fram, dämpades min glädje. För kan du tänka dig vart stolen var? Jo, i barnens lekland! Efter endast fem minuters välbehövligt vilande, så kommer en massa barn springande. När dom sedan frågar, om jag är Ikeas nya lekfarbror, då gick jag därifrån. Så vedervärdigt det kändes, nästan som ett hån, Ikeas lekfarbror?
Rut lägger sitt huvud med papiljotter på sned, och låtsas förstå sin komplicerade brynjförsedda make. Men snabb som en spottande kobra hugger hon till:
- Vi kompromissar! Följ med till Ikea. Trots dina smärtsamma minnen av de där köttbullarna. Om du kommer lovar jag, på heder och samvete, att du nästa vecka får gå på Clas Olsons så länge du vill. Ja, jag kan t.o.m. skicka en matsäck. Snälla Torsten åk med! Vi stannar i Töre på ditvägen och du kan äta hur många "Dagens" du bara kan.
- Nja, jag får tänka på saken. Säger Torsten, samtidigt som han ser på sitt armbandsur. Om nån timme ska jag avnjuta "Kyss henne" från 1940 med Tosse Modéen och Åke Söderblom. Dé du lilla gumman! Så måste jag nog för säkerhets skull även sova på saken. OM jag nu kan sova. Om nu inte den där Kamprad hemsöker mig i natt också i mardrömmen med sina vita pilar och tolv köttbullar. Du - vi måste skjuta på resan.
Rut förstår i denna stund att hennes Ikea-drömmar just i den här stunden gått om intet. Att den efterlängtade vandringen i Ingvar Kamprads-värld är bortblåst. Besvikelsen tar sig ett sådant uttryck att hon i ren och skär frustration sliter bort sina papiljotter från sitt huvud. Och som med en lätt duns hamnar på köksgolvet. Inifrån vardagsrummet roper henne man:
- Rutan! Kom och titta på "Kyss henne". Vi kan ha det sååå mysigt i soffan!
I hallen står Rut, mumlande för sig själv.
- Du kan kyssa dig själv, på nåt lämpligt ställe - gubbe!
- Vad säger du lilla hjärtat? ropar Torsten till svar.
- Jag sa att jag kilar ner på ICA och handlar.
I TV-rummet hörs Thor Modéens bullriga röst, samtidigt som Torsten ropar:
- Gumman, glöm nu inte de där doftljusen!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST.
Lasse Eriksson har avlidit
Komikern och författaren Lasse Eriksson avled plötsligt i går. Det var under föreställningen av "4 lyckliga män 2" på Reginateatern i Uppsala som det tragiska dödsfallet hände. En av de medverkande, Jacke Sjödin, berättar att Lasse plötsligt försvann in bakom kulisserna och ramlade ihop. Sjukvårdskunniga i publiken gav honom hjärtmassage, men tyvärr gick inte livet att rädda. Lasse Eriksson spelade f.n.v. för utsålda hus på teatern i Uppsala. I hans agenda fanns även en inplanerad resa till USA den 15 april. Så sent som i tisdags gästade Lasse Eriksson programmet "Gokväll" tillsammans med Alexandra Charles. Två dagar därpå sker alltså det tragiska dödsfallet. Lasse Eriksson var infödd pitebo, men bodde sedan ett flertal år i Uppsala med sin familj. Lasse Eriksson var även en mycket uppskattad föredragshållare med jobb runt om i landet. Lasse Eriksson skulle den 1 april fyllt 62 år.
--------------------------------
Roger Lindqvist.
(Eftersom bildfunktionen på min dator inte fungerar f.n.v. så
kan jag tyvärr inte bjuda på några bilder).
--------------------------------
Roger Lindqvist.
(Eftersom bildfunktionen på min dator inte fungerar f.n.v. så
kan jag tyvärr inte bjuda på några bilder).
Fridolf Rhudin - "Millionären"
Fridolf Rhudin i "Millionären"
Svensk Filmindustri har denna vecka påbörjat sin fjärde film i årets inspelningssäsong, lustspelet "Millionären". Manuskriptet har skrivits av den franska författaren Pierre Maudru, medan det svenska scenariot utarbetats av Paul Merzbach och Oscar Rydqvist. För regien svarar dr Merzbach.
Det är i "Millionären" som Zarah Leander har sin första stora filmroll. Hennes motspelare är ingen mindre än Fridolf Rhudin, som vi få se även i en film med Gustaf Edgren som regissör. Bland de medverkande märkas vidare Håkan Westergren, Ingert Bjuggren, som i Molanderfilmen "En natt" gör en så lovande filmdebut, Sture Lagerwall, sonen i Markurellfilmen, och Anna-Lisa Ericsson, en ung debutant. Jules Sylvain har komponerat schlagerna, Eric Bengtsson dirigerar musiken och Arne Åkermark är arkitekt. Produktionschef är V. Bryde.
Samtidigt med den svenska inspelas en fransk film med samma ämne av en ensemble från Jacques Haik i Paris och med André Berthomieu som regissör. Interiörerna för båda filmerna tagas i Svensk Filmindustris ateljéer vid Råsunda och exteriörerna vid Tyresö.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
NORRBOTTENS-ALLEHANDA ¤ Måndag den 20 juli 1931.
"Trötte Teodor"
------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-ALLEHANDA ¤ Onsdag den 30 september 1931.
Lill-Babs - "April, april" - 1961
LILL-BABS sjöng "April, april" i 1961-års Eurovisionsschlager-festival.
Tyvärr hamnade hon på den undre halvan av resultatlistan. Segrade
gjorde Jean-Claude Pascal som framförde Monacos bidrag. Melodin
hette: "Nous, les amoureux".
De medverkande samlade på samma bild. Som nr. 7 fr. v. syns Lill-
Babs.
---------------------------------------
Sonny Liston vs Floyd Pattersson - 1962
Sonny Liston (1932-1970). 1962 mötte Sonny Liston världsmästaren
i tungvikt Floyd Pattersson. Liston vann på K.O. i första ronden och blev
därmed ny tungviktsmästare.
Floyd Pattersson (1935-2006). 1959 besegrades Pattersson av
Ingemar Johansson. Året därpå övertog Pattersson åter sin världs-
mästartitel.
Ewy Rosqvist - svensk rallyförare 1962
Det var inte enbart herrarna som hade framgång i motorsporten under
1962. I oktober vann svenskan Ewy Rosqvist Argentinas Grand Prix.
Med fanns även kartläserskan Ursula Wirth. Bilen som Ewy rattade var
en Mercedes Benz. Medelhastiheten för segerekipaget var hela 127,3
km/tim.
Erik "Karlsson på taket"
Den 30 januari 1962 upplever svensk motorsport en av sina största
dagar. Som slutsegrare i Monte Carlo-rallyt står svenske Erik Carlsson.
Även kallad "Karlsson på taket". På bilden syns Eric Carlsson med sin
kartläsare Gunnar Häggbom.
Klädmode - 1963
Yves St. Laurent är mannen bakom denna kycklinggula skapelse.
Kläder signerade Capucci från Italien.
Modeskaparen Pierre Cardin är mannen till detta.
Kläder a´la Christian Dior.
-------------------------------------------------
Tjadden Hällström & Co
Här är det glada Tjadden-gänget, som stora delar av Sverige skall
skratta åt i sommar igen. Den nya Tjadden-revyn heter Skrattspegeln,
och har som vanligt skrivits av Anderzon och Tjadden. Hundratalet
svenska folkparker får besök, men först skall revyn gå hela maj mån-
ad på Gröna Lund i Stockholm. Det var där fotografen fann det festliga
gänget i en lekfull repetitionspaus. Vi känner igen blonda Berit Bogg och
kvicksilvret Mona Thelmé bland lustigkurrarna Tjadden Hällström, Hasse
Burman och Berndt Dahlbäck. Den senare är ny hos Tjadden men park-
publiken känner honom väl från andra glada sammanhang.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 2 maj 1974.
"Volvovärde - verkligt värde"
--------------------------------------------------
NORRBOTTENS-ALLEHANDA ¤ Tisdag den 11 april 1939.
Jailbird Singers
JAILBIRD SINGERS. Fr. v. Börje "Tony" Granqvist (1940-1965),
Karl-Åke "Korpen" Johnson (1940-1998) samt Tore "Masen" Eliasson.
Trion bildades på Långholmens fängelse 1964. Skivproducenten Anders Burman på Metronome gillade vad han hörde. En LP spelades in på fångvårdsanstalten Tjyvballader och barnatro. En av låtarna Där björkarna susa gick så småningom upp på Svensktoppen. Låten är i dag en riktig klassiker. På nätet hittade jag följande berättelse om sånggruppen: www.gotiskaklubben.worspress.com
Den 7 februari 1965 dör Börje "Tony" Granqvist, 26 år gammal. Han efterlämnar fru och dotter. Dagen efter går Jailbird Singers "Där björkarna susa" upp på andra plats på Svensktoppen. De övriga medlemmarna återfaller snabbt i brottslighet. Flickornas favorit, Karl-Åke "Korpen" Johnson gör inbrott i några radioaffärer, blåser några kassaskåp, flackar omkring i en stulen Porsche och flyr därefter utomlands. Han grips på Mallorca och utlämnas till Sverige. Tore "Masen" Eliasson, med sin berömda basröst, efterspanas i Dalarna för bilstölder och andra inbrott.
Och samtidigt ligger en av Sveriges mest älskade låtar på Svensktoppen vecka efter vecka. Det sägs att sången plockades bort p.g.a. bandmedlemmarnas ktiminalitet.
(Så långt gotiskaklubben).
--------------------------------------------------------------------------
Bild: www.blogg.profbaltazar.net
Husförhör i Hortlax - 1931
NORRBOTTENS-ALLEHANDA ¤ Onsdag den 4 november 1931.
"All jakt förbjudes...!"
NORRBOTTENS-ALLEHANDA ¤ Måndagen den 10 augusti 1931.
..............................................................................................
En av dem som syntes med sitt namn i annonsen, var smeden Georg Lundkvist (1884-1946). Georg bodde i Bergsviken med sin familj. Hustrun Vilma Elisabeth f. Eriksson (1884-1935) var min farmors syster. Paret Lundkvist hade fem barn:
¤ Onny (1912-1996) g.m. Acke Norberg
¤ Dagny (1913-2000) g.m. Bengt Enberg
¤ Greta (1914-2004) g.m. Birger Norberg
¤ Astrid (1918-1997) g.m. Roland Ridderstråle
¤ Odal (1920-2000) g.m. Rut
--------------------------------------------------
Ovan på bilden ses Georg Lundkvist med sonen Odal och dottern Onny i hemmet i Bergsviken.
Oskar Sundströms rep. verkstad i Hortlax
Alldeles granne med ICA-Lundmans i Hortlax bodde Oskar Sundström.
I ett mindre hus på tomten hade han sin cykel- och reparationsverk-
stad. Därinne i affären såldes även lite presentartiklar. Varje år, vid
Skyltsöndag åkte vi med sparken upp till Oskars lilla affär för att se
på julskyltningen. När jag i dag tänker tillbaka på det, så känns det
som rena idyllen. Det var mamma, pappa och jag, ibland även syrran.
I mellanstadiet hade vi ett ämne som hette "Fritt valt arbete". Jag hade
valt Foto och filmkunskap. Där fanns Oskar med som lärare. Oskar är
borta sedan några år, men hans lilla röda hus står fortfarande kvar.
------------------------------------------------------------------------
Annons: NORRBOTTENS-ALLEHANDA ¤ Tisdag den 11 april 1939.
Barnviseklassiker
När jag var barn (jo, jag har faktiskt en gång varit det), så lyssande jag mycket på musik. En av min absolut tidigaste musikupplevelser, var när (tant Gullan) Gullan Bornemark, tillsammans med barnen Eva och Sven, sjöng: Gå i solen, Är du vaken Lars? Min ponny och Sudda, sudda. Vad låten Är du vaken Lars, beträffar, så hade jag ett litet problem med texten. På ett ställe låter det så här; Är du vaken Lars, Är du vaken Lars, har du tvättat händerna, tvättat händerna...I mina öron lät den där strofen lite knasig. Jag fick för mig att dom sjöng: Har du tvättat tänderna, tvättat tänderna...Jag tänkte, vem i all världen tvättar sin tänder, med tvål och vatten, nää, USCH! Dom menar väl borsta? Vad som gjorde det ännu vanskligare, var att Tant Gullan (med sina solstrålar) på ett annat ställe just precis sjöng: Har du borstat tänderna, borstat tänderna? Nåja, problem är till för att lösas, så också detta. Så småningom ramlade poletten ner i mitt huvud, och jag fick nära på en riktig AHA-upplevelse.
I min skivsamling så har jag kvar några av Gullan Bornemarks skivor. Och kan ni gissa vilka låtar som finns på dem? Jo, Sudda,Sudda - Är du vaken Lars? Min ponny - Gå i solen. Vad som har gjort mig uppmärksam på Gullan Bornemarks låtskatt, är att lilla barnbarnet NORAH, börjat ta sig an vissa av dessa låtar. Häromdagen sjöng hon faktiskt Sudda, Sudda för sin farmor och farfar. Norah sjunger även en annan klssiker också, En sockerbagare. Sockerbagaren som bakar kakor mest hela dan, är inte Gullans låt, men det är en fröjd att lyssna till NORAH när hon framför den med verklig inlevelse.
MAX har även han så smått börjat ta till sig sång och musik. Just nu så spritter det i hans kropp när vi tillsammans sjunger Imse vimse spindel. När han inte sjunger om spindlar som klättrar, så spelar han trummor. Det skall ju börjas i tid. MAX skall ju bli trumslagare, kanhända även NORAH. Vi får väl se vad som händer.
Som barn sjöng jag med i Gullan Bornemarks låtar. Nu gör NORAH
detsamma. Det är nog en tidsfråga innan MAX också börjar tralla med.
-----------------------------------------------------
I min skivsamling så har jag kvar några av Gullan Bornemarks skivor. Och kan ni gissa vilka låtar som finns på dem? Jo, Sudda,Sudda - Är du vaken Lars? Min ponny - Gå i solen. Vad som har gjort mig uppmärksam på Gullan Bornemarks låtskatt, är att lilla barnbarnet NORAH, börjat ta sig an vissa av dessa låtar. Häromdagen sjöng hon faktiskt Sudda, Sudda för sin farmor och farfar. Norah sjunger även en annan klssiker också, En sockerbagare. Sockerbagaren som bakar kakor mest hela dan, är inte Gullans låt, men det är en fröjd att lyssna till NORAH när hon framför den med verklig inlevelse.
MAX har även han så smått börjat ta till sig sång och musik. Just nu så spritter det i hans kropp när vi tillsammans sjunger Imse vimse spindel. När han inte sjunger om spindlar som klättrar, så spelar han trummor. Det skall ju börjas i tid. MAX skall ju bli trumslagare, kanhända även NORAH. Vi får väl se vad som händer.
Som barn sjöng jag med i Gullan Bornemarks låtar. Nu gör NORAH
detsamma. Det är nog en tidsfråga innan MAX också börjar tralla med.
-----------------------------------------------------
