Ursäkta, men...

...i dag är det vår igen. Har promenerat jag och hustrun. Men när vi gått en bit så upptäckte vi att vi hade sällskap på vägen. Sessan! Det händer ibland att nån av katterna gärna vill följa med på våra promenader. Och precis som en liten hund går de bredvid oss. För det mesta är det kattgubben Pelle som brukar göra oss sällskap, men i dag var det som sagt hans storasyster. När vi kommer ut på den större vägen känns det inte så värst bra med kattsällskapet. Till slut tog jag upp henne för att prata trafikregler, vägvett m.m. Tyvärr så skakade hon bara på huvudet, hon begrep absolut ingenting. Då tog jag resolut upp henne, gick en bit tillbaka, men innan jag visste ordet av lyckades hon tråckla sig ur min famn. Hon satte sig på vägen, tittade på mig precis som om hon ville ha en förklaring angående sin husses konstiga agerande.

Nåväl, färden fortsatte utan våran Sessan. Och har hon inte kommit hem ikväll, så sitter hon säkert kvar på vägen i djupa funderingar?

/Roger Lindqvist, kattskötare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0