Då en Emil jåga älgen
Här kommer ytterligare en historia berättad på Pitemål. Jag skrev den efter en promenad i älgjaktstider, hösten 2007. En dam kom och frågade om det förekom älgjakt i den skog som ligger efter Inimarksvägen. När hon hade gått, så dök idén upp i mitt huvud, om en äldre man vars älgjakt blir till ett rent kaos. Läs - om ni kan:
EMIL - älgjägar´n...
---Teckning: ROGER LINDQVIST----------------------
¤ Så kom äntligen den där dan som en Emil hadd längte ätt så läng. Älgjakt´n. Han stäijg opp gåode btått den aktuälla mårgan, för å rust sä. Tjälinga hansch a Norma, låg vände mot väggen å snarke så i hästväg att en Emil nästan trådd att tapeten skull rammel ne bårte väggen.
Han tänkt i sitt stilla sinne, att hä var tur att´n feck fara oppe älgskåogen, så fecken schläpp åojude jena häijm. Älga snark ju et som bekant. Åtminschtone et lika högt som a Norma. En Emil hadd ju visserligen kömme oppe åra. Men han skull bevis för a Norma, att häijn vä åldern et ha negen betydelse. Han schöndesä å kåoke kaffe. Seda hämte en smörgåsa bårte bårte kyln.
A Norma hadd låga dell hä kveln före. Hä var to korvsmörgåsom, å tri vä ost´n oppa. Åsså vare bara mjukbröde, för en Emil haddet så gott ställt vä tändrän. Togge hart hä jård´n bara nager gang om åre. Så tåon ne bössa bårte väggen. Ja, a Norma bruke vara nalta iljäsch ibland å säj att; "Bössa denna behandel dö som i litte barn. I töck dö älsk älgbössa mäjr än mä".
Hä legg no nalta ötte hä, tänkt´n då han varsamt smekt bösskolven. Volvo duett´n var schvårstarte den här mårgan. Hä djick så langt att´n Emil tappe besinningen. Han djick nalta längre än vo han bruke, då duett´n var schvårflörte. "Om ett dö start nu, så lovva i dä gammelrosthög, att ätt älgjakt´n tjöp i mä en nojare å finare bil". Å just då han hadd vräkt ut ållt hädena, så pöttre duett´n asta.
Ätt nan kilometer så kommen fram. Å där ståo döm, hela jaktlage.
- Dä Emil, sätt dä oppe tornne, sa schölveste bas´n en Simon, å peke vä hela handa bårtöver.
Sagt å djårt. I ett höj så satt en Emil oppe älgtornne. Matunika å kaffetermos´n ståo oppa hedersplats.
Visstja, han hadd ju glömt glasöga häijm. Hä va no däfför han holl oppa kör över katta nest grann då han fåor. Men hä skull vara nestan penibelt å nöges fara häijm. Nä, no skull häjna gå bra. Han var ju van. Han var ju ett rikti´t älgjägarproffs, efter 43 år inne älgskåogen. Han hadd ju jåga seda en Adam djick inne kolt´n.
Älgtornne, där en Emil satt å vänte oppa stoor tjuur´n.
---Bild: www.skelleftea.se ------------------
Nää, et skull han erkänn schvaghäijta. Han som tjänd sä som en ång pojksppåoling. Denna satt´n nö. Ålldeles ålén. Han kond ett låta bli att dröm nalta. Tänk, jena sett man, oppa i schlags förtroende uppdrag. Hä jär nestan så man tjänn sä som en Clint Eastwood i "En handfull dollar". Han drömd sä som in i en ann värld. För sin inre sojn, kond´n si vöre han väldit elegant kom in oppa en schlekedena saloon i den vildaste västern. Åsså såg han inne drömmen, vörre han djick fram ötte bardisken. Men vänta nö, vo skull´n beställ? En kaffekkopp å en mazarin? Dagens? Han bruke ju dreck na stärt. Eller...? Hä feck väl bli som Clintan å en John Wayne bruke jära.
- En dubbel whiskey! Hord´n sä schölv säj där han satt oppe älgtornne.
- Töst! Dö skräm ju bårt älgen, sa a Gun äjn bårt jaktara som råkese passär förbi.
En Emil röckt som dell. Just i samma veva feck en håjr nanting som rorl sä längrwe bårtåt. Eftersom en Emil var hålvblind, å hadd et nervöst avtröckarfinger denna dag, så bare sä et bättre än att´n schöut först å fråge sedda. Föscht varte bara töst. Precis som oppe körka. Sedda hol´n nagen som schvåor. Å inna han visst åole å, så röckte dell ötte fingre en gang dell. Visst vare väl en stor älgtjur denna bårt? Han såg ju et så bra. Oj, vo hä greller för öga, tänkt´n där´n satt å tjise vä öga siiin. Åsså smalle dell en gang dell.
Då feck en håjr na opprörda röstom längre in mot skåogen. Dell schlut komme ne na folk å vifte vä arma.
- Ha dö vorte föllständit göudat Emil! Dö ha ju schötte bäst kåon hansch en Bertil. Åsså shöut dö oppa Lindgrensch påjken som cykle förbi oppa vägen, han som hadd en rö toppeluv å på sä.
- Men , men stamme en Emil fram, hä va ju en älgtjur.
- Å när såg dö en älgtjur håvva på sä en rö toppeluv sist? No var dö vis mä han i så fall. Sa en Simon väldansch upprörd.
- Å förräst´n, fortsatt en Simon, i håjr att a Gun djick förbi då dö rale om en dubbel whiskey. Si oppa mä Emil, et ha dö väl drocke? Et jär dö väl full?
Dell schlut klättre en något schlokörad Emil ne bårte tornne.
- Ja i väjt ett vo i sko säj. Men full jär i då inte. I ha aldri drocke na schlekedena stärt nagen gang. Men i töckt bestämt att hä var en stor älgtjur. Åsså bördde å greller för öga.
- I töck dö sko fara häjm, sa en Simon å peke mot duett´n.
- Jaa, hä jär väl bäst hä. Men lovva mä en sak. Dö var då för schölve den, aldri låt i åorl åtta Norma.
Hålvväges oppa häjmvägen söcke duett´n dell å stanne. Då en Emil kläjv ut röckt hela bil´n dell. Hä jär väl dödsryckningar, tänkt´n Emil, å klåje sä oppe skåll´n. Hä var et lönt å få i gangen na mäjr. Han dödde framför öga oppa en Emil. Han feck i den stund´n nalta dålit samvett för att´n ha vöre arj på´n på mårgan.
Ätt´n att´n ha tögge ett sista farväl å bil´n, tåoen bössa å djick häjmöver. Samma kvel ringd en Simon opp.
- Vä håvva beschlute hela jaktlage, att dö Emil jär portad för åll framtid frå älgjakt´n. Dö förschtå dö holl oppa dräpa åss ida. Hä schlute vä dön för bäst kåon hansch en Bertil. Å pojkstackar´n vä rö toppeluva, schläijt sander noj böxän då han ramle ne inne dike. Som dö förstå så bli dö ersättningsskyldi för vo dö ha jårt. Som sagt dö jär väl för gåmmal, Emil.
Duett´n hansch en Emil, som en äjn gang såg ut då han var noj.
Dell höger sonsch duett´n, dell vänschter stå en Emil.
Men så snol en Emil på telefonlur´n.
- Vo järe, Emil, have hende na? sa a Norma där hon satt framför TV:n å titte oppa en Arne Weise å Minnenas Television, å vä papiljotten oppa skåll´n.
- Nä, et jär hä na. Men i hav i denna stund tögge i beschlut om att lägg onda bössa för gott. I tänkt Norma att i sko böre å töck om dä nalta mäijr i ställe. I kan åckså tänk mä å fara oppa Ikea nagen dag.
- Et mäjn dö väl hä? sa a Norma å sprant in inne tjöke å tjusse före detta älgjägar´n Emil rakt oppa monn.
Sedda denna dag, äijn å de mest händelserika dågom inne bojn, vart´n Emil för ållte kåle "Göud´n bårte bojn" .
Men som vä åll veta djär hä ju en sanning vä en viss modifikation.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST
Publicerat i Piteå-Tidningen torsdagen den 3 januari 2008
EMIL - älgjägar´n...
---Teckning: ROGER LINDQVIST----------------------
¤ Så kom äntligen den där dan som en Emil hadd längte ätt så läng. Älgjakt´n. Han stäijg opp gåode btått den aktuälla mårgan, för å rust sä. Tjälinga hansch a Norma, låg vände mot väggen å snarke så i hästväg att en Emil nästan trådd att tapeten skull rammel ne bårte väggen.
Han tänkt i sitt stilla sinne, att hä var tur att´n feck fara oppe älgskåogen, så fecken schläpp åojude jena häijm. Älga snark ju et som bekant. Åtminschtone et lika högt som a Norma. En Emil hadd ju visserligen kömme oppe åra. Men han skull bevis för a Norma, att häijn vä åldern et ha negen betydelse. Han schöndesä å kåoke kaffe. Seda hämte en smörgåsa bårte bårte kyln.
A Norma hadd låga dell hä kveln före. Hä var to korvsmörgåsom, å tri vä ost´n oppa. Åsså vare bara mjukbröde, för en Emil haddet så gott ställt vä tändrän. Togge hart hä jård´n bara nager gang om åre. Så tåon ne bössa bårte väggen. Ja, a Norma bruke vara nalta iljäsch ibland å säj att; "Bössa denna behandel dö som i litte barn. I töck dö älsk älgbössa mäjr än mä".
Hä legg no nalta ötte hä, tänkt´n då han varsamt smekt bösskolven. Volvo duett´n var schvårstarte den här mårgan. Hä djick så langt att´n Emil tappe besinningen. Han djick nalta längre än vo han bruke, då duett´n var schvårflörte. "Om ett dö start nu, så lovva i dä gammelrosthög, att ätt älgjakt´n tjöp i mä en nojare å finare bil". Å just då han hadd vräkt ut ållt hädena, så pöttre duett´n asta.
Ätt nan kilometer så kommen fram. Å där ståo döm, hela jaktlage.
- Dä Emil, sätt dä oppe tornne, sa schölveste bas´n en Simon, å peke vä hela handa bårtöver.
Sagt å djårt. I ett höj så satt en Emil oppe älgtornne. Matunika å kaffetermos´n ståo oppa hedersplats.
Visstja, han hadd ju glömt glasöga häijm. Hä va no däfför han holl oppa kör över katta nest grann då han fåor. Men hä skull vara nestan penibelt å nöges fara häijm. Nä, no skull häjna gå bra. Han var ju van. Han var ju ett rikti´t älgjägarproffs, efter 43 år inne älgskåogen. Han hadd ju jåga seda en Adam djick inne kolt´n.
Älgtornne, där en Emil satt å vänte oppa stoor tjuur´n.
---Bild: www.skelleftea.se ------------------
Nää, et skull han erkänn schvaghäijta. Han som tjänd sä som en ång pojksppåoling. Denna satt´n nö. Ålldeles ålén. Han kond ett låta bli att dröm nalta. Tänk, jena sett man, oppa i schlags förtroende uppdrag. Hä jär nestan så man tjänn sä som en Clint Eastwood i "En handfull dollar". Han drömd sä som in i en ann värld. För sin inre sojn, kond´n si vöre han väldit elegant kom in oppa en schlekedena saloon i den vildaste västern. Åsså såg han inne drömmen, vörre han djick fram ötte bardisken. Men vänta nö, vo skull´n beställ? En kaffekkopp å en mazarin? Dagens? Han bruke ju dreck na stärt. Eller...? Hä feck väl bli som Clintan å en John Wayne bruke jära.
- En dubbel whiskey! Hord´n sä schölv säj där han satt oppe älgtornne.
- Töst! Dö skräm ju bårt älgen, sa a Gun äjn bårt jaktara som råkese passär förbi.
En Emil röckt som dell. Just i samma veva feck en håjr nanting som rorl sä längrwe bårtåt. Eftersom en Emil var hålvblind, å hadd et nervöst avtröckarfinger denna dag, så bare sä et bättre än att´n schöut först å fråge sedda. Föscht varte bara töst. Precis som oppe körka. Sedda hol´n nagen som schvåor. Å inna han visst åole å, så röckte dell ötte fingre en gang dell. Visst vare väl en stor älgtjur denna bårt? Han såg ju et så bra. Oj, vo hä greller för öga, tänkt´n där´n satt å tjise vä öga siiin. Åsså smalle dell en gang dell.
Då feck en håjr na opprörda röstom längre in mot skåogen. Dell schlut komme ne na folk å vifte vä arma.
- Ha dö vorte föllständit göudat Emil! Dö ha ju schötte bäst kåon hansch en Bertil. Åsså shöut dö oppa Lindgrensch påjken som cykle förbi oppa vägen, han som hadd en rö toppeluv å på sä.
- Men , men stamme en Emil fram, hä va ju en älgtjur.
- Å när såg dö en älgtjur håvva på sä en rö toppeluv sist? No var dö vis mä han i så fall. Sa en Simon väldansch upprörd.
- Å förräst´n, fortsatt en Simon, i håjr att a Gun djick förbi då dö rale om en dubbel whiskey. Si oppa mä Emil, et ha dö väl drocke? Et jär dö väl full?
Dell schlut klättre en något schlokörad Emil ne bårte tornne.
- Ja i väjt ett vo i sko säj. Men full jär i då inte. I ha aldri drocke na schlekedena stärt nagen gang. Men i töckt bestämt att hä var en stor älgtjur. Åsså bördde å greller för öga.
- I töck dö sko fara häjm, sa en Simon å peke mot duett´n.
- Jaa, hä jär väl bäst hä. Men lovva mä en sak. Dö var då för schölve den, aldri låt i åorl åtta Norma.
Hålvväges oppa häjmvägen söcke duett´n dell å stanne. Då en Emil kläjv ut röckt hela bil´n dell. Hä jär väl dödsryckningar, tänkt´n Emil, å klåje sä oppe skåll´n. Hä var et lönt å få i gangen na mäjr. Han dödde framför öga oppa en Emil. Han feck i den stund´n nalta dålit samvett för att´n ha vöre arj på´n på mårgan.
Ätt´n att´n ha tögge ett sista farväl å bil´n, tåoen bössa å djick häjmöver. Samma kvel ringd en Simon opp.
- Vä håvva beschlute hela jaktlage, att dö Emil jär portad för åll framtid frå älgjakt´n. Dö förschtå dö holl oppa dräpa åss ida. Hä schlute vä dön för bäst kåon hansch en Bertil. Å pojkstackar´n vä rö toppeluva, schläijt sander noj böxän då han ramle ne inne dike. Som dö förstå så bli dö ersättningsskyldi för vo dö ha jårt. Som sagt dö jär väl för gåmmal, Emil.
Duett´n hansch en Emil, som en äjn gang såg ut då han var noj.
Dell höger sonsch duett´n, dell vänschter stå en Emil.
Men så snol en Emil på telefonlur´n.
- Vo järe, Emil, have hende na? sa a Norma där hon satt framför TV:n å titte oppa en Arne Weise å Minnenas Television, å vä papiljotten oppa skåll´n.
- Nä, et jär hä na. Men i hav i denna stund tögge i beschlut om att lägg onda bössa för gott. I tänkt Norma att i sko böre å töck om dä nalta mäijr i ställe. I kan åckså tänk mä å fara oppa Ikea nagen dag.
- Et mäjn dö väl hä? sa a Norma å sprant in inne tjöke å tjusse före detta älgjägar´n Emil rakt oppa monn.
Sedda denna dag, äijn å de mest händelserika dågom inne bojn, vart´n Emil för ållte kåle "Göud´n bårte bojn" .
Men som vä åll veta djär hä ju en sanning vä en viss modifikation.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST
Publicerat i Piteå-Tidningen torsdagen den 3 januari 2008
En berättelse på pitebondska / Roger Lindqvist
Den här historien publicerades i Piteå-Tidningen den 6 mars 2007. Den var skriven på pitebondska/pitemål och efter att den varit inne i tidningen var det många som hörde av sig. Man tyckte den var kul, men trots att man kunde tala dialekten, så kliade sig många i huvudet ändå. Jag har sökt på min blogg, i tron att den var publicerad sedan tidigare, men av någon anledning så hittar jag den inte. Med den här historen vill jag rikta mig till den Facebookgrupp som heter just "Vi som talar Pitebondska". Bosse Hedman var i kontakt med mig igår, och påtalade detta. Så här kommer den (nästan) osannolika historien om Helmer & Svea om deras svärmeri på festplatsen Öholma en gång för länge sedan.
Teckning: Roger Lindqvist
Inne en boj ett så langt frå Bäschika, bådd en Helmer å a Svea. En häjt sommarda satt en Helmer ötte tjöksbåole kledd inne blåställe å vä en vegamöss oppe skåll´n å åt sä en brötto. Just då han tåo sä sist togga bårte korven så kom a Svea in jöning dör´n. Hon hadd twette kleda inne trebånka, å hadd just hängt opp ålltihåopen oppe tvettlina som en Helmer hadd satt opp mella bönniga å stor bjärka som ståo strax ötte.
- Höllö Helmer, dö väjt vo i töck då dö sett ötte båole vä storkeps´n denna.
- Hä spela väl ingen råll, i jär likaså färdi nö, sa en Helmer å ströuk bårt en schwettdroppa bårte panna.
- I kvek sko vä å schwärm oppa Öholma, Helmer. Vä sko dansch så hä knarr ötte golvbredän. Så konna vä sätte åss oppa en bänk å titt ut över Pitälva, töck dö ett att hä låt romantiskt Helmer?
- I töck hä låt åonödit. Vär våor ju oppa galäj om nojårsafta, räck ett hä?
- Tåok dä, hä jär ju misommarafta, då sko man ju ut å råo sä. A Tekla å en Holger sko dit åckså, i träffe na oppa Konsum, hon trådd att hä skull waal mötje fålke.
Klåcka ått oppa kvel´n trampe en Helmer å a Svea över lell brånn som bar över oppa Pitstan´s eget Las Vegas. Hä vell säj Öholma. En Helmer var ett na gåod, för att cykäln hansch rappe så mötje. Men a Svea, hon lojst som en hundrawatts glölamp oppe ansekte. Döm dansche å dansche, så dell schlut vart en Helmer kneschvag, å tråitt ötte bäjna, så döm jing å sätt sä.
- Helmer, kan dö ett håll om mä nalta? Hä jär ju ändå misommarsafta, få vä nö sette å schvärm jenna en stand.
- Höllö Svea, i gå å tjöp mä en varmkorv å en Loranga, vo se dö om hä?
- Jaja, bara dö schönd dä så vä få schvärm.
Dell schlut så feck a Svea som hon velld. En Helmer la armen rönt axschlän opåda.
- No håvva vä ne bra, visst då Helmer?
En Helmer sa ett så mötje, för han togge ju oppa korven.
- Helmer, tänk om dö skull tågga å ansch möstasch´n denn, då skull dö bli ganschka lik en Erroll Flynn. Han såg vä ju oppa Röda Kvarn je å a Tekla förra löradan i Åjbojn.
Då titte en Helmer oppa a Svea å så saan:
- Dö jär ett så åolik hojna a Ester Williams, dö väjt hon som bruk semma oppa film.
- Men Helmer då, hä va dän finaste komplimang som dö nanschtin ha djive mä.
Å dell schlut då hä var färdischvärme, så tåo döm cykla å trampe häjmöver. A Svea cykle lika fort som Djiverböss´n bruke tjör, så en Helmer kom oppa ättatjölkän.
- Vänt Svea, vänt oppa mä. Creschänt´n rapp ju så hämst.
Å just hittaför badhuse ne Bäschika stanne döm. Då titte a Svea en Helmer djupt inne öga å så sa da:
- Kan dö ett tjuss mä, Helmer. Hä jär ju bara missommar äjn gang om åre.
- Höllö Svea, i jär glad att dö fråge.
Åsså ströuken bårt nalta senap bårte stjägge. Mittinne misommarsnåtta, ståo döm då denna å tjussese, just precis då såola sänkt sä över Bullervika.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 mars 2007.
Teckning: Roger Lindqvist
Inne en boj ett så langt frå Bäschika, bådd en Helmer å a Svea. En häjt sommarda satt en Helmer ötte tjöksbåole kledd inne blåställe å vä en vegamöss oppe skåll´n å åt sä en brötto. Just då han tåo sä sist togga bårte korven så kom a Svea in jöning dör´n. Hon hadd twette kleda inne trebånka, å hadd just hängt opp ålltihåopen oppe tvettlina som en Helmer hadd satt opp mella bönniga å stor bjärka som ståo strax ötte.
- Höllö Helmer, dö väjt vo i töck då dö sett ötte båole vä storkeps´n denna.
- Hä spela väl ingen råll, i jär likaså färdi nö, sa en Helmer å ströuk bårt en schwettdroppa bårte panna.
- I kvek sko vä å schwärm oppa Öholma, Helmer. Vä sko dansch så hä knarr ötte golvbredän. Så konna vä sätte åss oppa en bänk å titt ut över Pitälva, töck dö ett att hä låt romantiskt Helmer?
- I töck hä låt åonödit. Vär våor ju oppa galäj om nojårsafta, räck ett hä?
- Tåok dä, hä jär ju misommarafta, då sko man ju ut å råo sä. A Tekla å en Holger sko dit åckså, i träffe na oppa Konsum, hon trådd att hä skull waal mötje fålke.
Klåcka ått oppa kvel´n trampe en Helmer å a Svea över lell brånn som bar över oppa Pitstan´s eget Las Vegas. Hä vell säj Öholma. En Helmer var ett na gåod, för att cykäln hansch rappe så mötje. Men a Svea, hon lojst som en hundrawatts glölamp oppe ansekte. Döm dansche å dansche, så dell schlut vart en Helmer kneschvag, å tråitt ötte bäjna, så döm jing å sätt sä.
- Helmer, kan dö ett håll om mä nalta? Hä jär ju ändå misommarsafta, få vä nö sette å schvärm jenna en stand.
- Höllö Svea, i gå å tjöp mä en varmkorv å en Loranga, vo se dö om hä?
- Jaja, bara dö schönd dä så vä få schvärm.
Dell schlut så feck a Svea som hon velld. En Helmer la armen rönt axschlän opåda.
- No håvva vä ne bra, visst då Helmer?
En Helmer sa ett så mötje, för han togge ju oppa korven.
- Helmer, tänk om dö skull tågga å ansch möstasch´n denn, då skull dö bli ganschka lik en Erroll Flynn. Han såg vä ju oppa Röda Kvarn je å a Tekla förra löradan i Åjbojn.
Då titte en Helmer oppa a Svea å så saan:
- Dö jär ett så åolik hojna a Ester Williams, dö väjt hon som bruk semma oppa film.
- Men Helmer då, hä va dän finaste komplimang som dö nanschtin ha djive mä.
Å dell schlut då hä var färdischvärme, så tåo döm cykla å trampe häjmöver. A Svea cykle lika fort som Djiverböss´n bruke tjör, så en Helmer kom oppa ättatjölkän.
- Vänt Svea, vänt oppa mä. Creschänt´n rapp ju så hämst.
Å just hittaför badhuse ne Bäschika stanne döm. Då titte a Svea en Helmer djupt inne öga å så sa da:
- Kan dö ett tjuss mä, Helmer. Hä jär ju bara missommar äjn gang om åre.
- Höllö Svea, i jär glad att dö fråge.
Åsså ströuken bårt nalta senap bårte stjägge. Mittinne misommarsnåtta, ståo döm då denna å tjussese, just precis då såola sänkt sä över Bullervika.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 mars 2007.
