Piteå
Älvsbyn
Hälsning från Piteå
Ingmar Nordströms /1955-1985
Ingmar Nordström bildade orkestern 1955.
1985 firades 30-årsjubileum.
Folke Lindesjös kvartett /1981-82
Jörgen Edman /1970
Maximalt med MAX FENDERS /1979
1979 släppte Max Fenders studioalbumet "Maximalt". Plattan spelades in på bolagsetiketten "TOR grammofon", dansbandet Thorleifs skivbolag som bildades 1976. Under 70-talet fanns några aktörer på dansbandsscenen som hade eget s a s. Däribland Flamingo och Cool Candys. Låtproducenten Anders "Henkan" Henriksson var en legend inom branschen. Mest känd kanske för sin producentroll i popbandet Tages från Göteborg på 60-talet.
LP:n "Maximalt" gav återigen prov på Max Fenders professionalism. Ett bevis på att Maxarna från Hörnefors i Umeå, tillhörde gräddan av de svenska dansbanden vid den här tiden.
Roger Lindqvist.
Hjalmar Branting (1860-1925)
Hjalmar Branting.
Hjalmar Branting blev vår första socialdemokratiske statsminister. Gift med författaren Anna f. Jäderin (1855-1950). I äktenskapet föddes två barn, Georg Branting (1887-1965) advokat och socialdemokratisk riksdagsledamot, samt dotten Sonja (1890-1981).
En synnerligen facinerande och högst intressant man, vars biografi jag har i min bokhylla. Författaren Nils-Olof Franzén har dokumenterat och profilerat en viktig person i det politiska Sverige. Hjalmar Branting tilldelades Nobels Fredspris 1921. I mina ögon så var Hjalmar Branting och Olof Palme två likvärdiga personer. Två personer som tordes höja sin röst i obekväma situationer. Tycker...
Roger Lindqvist.
TONIX
1963 spelade några killar i ett källarband i Mönsterås. Bandmedlemmarna, Matz Ålund, Tony Berlevik, Sven Lundquist och Tommy Hagman fick senare tillskott i orkestern när Allan Jacobsson kom med. Gruppen blev sextett när Tonys yngre bror Gunnar Berlevik anslöt sig i bandet. 1967 tog man sig namnet Tonix. Sedan följde många år på en succékantad resa. Det blev många Svensktoppsplaceringar och bandet syntes i televisionen ibland. Efter Tony Berleviks avhopp 1971, kom sångaren Göran Lindberg med i gänget. Göran slutade 1983 och blev då sångare i Matz Bladhs från Falkenberg. Året 2010 tog Tonix farväl av danspubliken och lämnade ett tomrum efter sig. Trummisen Matz Ålund spelar i dag trummor i bandet Snitz. En gång musiker alltid musiker.
TONIX 1970. Matz Ålund, Allan Jacobsson, Tony Berlevik,
Gunnar Berlevik, Sven Lundquist, Tommy Hagman.
Trumslagaren Matz Ålund med trumstockarna i hand.
Efter 47 år i Tonix så fortsatte Matz sitt trummande
i nya bandet Snitz. Stiligt!
Natten då Strömlida brann
Den 14 januari 2008 brinner Strömlidastugan i Piteå ner till grunden. Många chockas av den brutala nyheten. Strömlidas läge därupp i toppen, med sin vidunderliga utsikt över stan, har genom åren varit vår allas egendom på nåt sätt. Men det tog ett abrupt slut i och med eldsvådan. Vad värre är och var, är att den visade sig vara anlagd. En så att säga större chock i själva chocken, om ni förstår vad jag menar. Det brann friskt i Piteområdet vid den här tidpunkten. En vecka tidigare, trettondagsafton så brinner Storstrands kursgård ner till grunden. Även den anlagd. Det är nu som alla ställer sig den obehagliga frågan, finns det en pyroman...?
Strömlidastugan brinner!
/Foto: www.dayviews.com.
Tisdagen den 29 april står jag på Strömlidas topp och blickar ut
över den vidunderliga utsikten. Stugan är borta, men tack och
lov inte utsikten över Piteå stad.
Strömlidabacken där det genom årens lopp åkts mycket skidor.
Spåren efter totalbranden den 14 januari 2008 finns ännu kvar.
Innan jag åker därifrån riktar jag kameran mot den plats där Strömlidastugan
en gång fanns.
Trettondagshelgen 2008 går larmet hos Brandkåren i Piteå. Storstrand brinner! Byggnaden uppfördes i sitt ursprungliga skick i början av 1800-talet av greve Carl Sparre och fick sitt nuvarande utseende 1878. Under 1940-talet köptes tomten av Evangeliska fosterlandsstiftelsens mission- och ungdomsförbund i Norrbotten. Storstrand var ett av ortens mest kända ställe, och låg i den "gamla staden" Öjebyn, där Piteå en gång föddes. Men efter branden 1666 flyttades staden till Häggholmen där Piteå finns idag.
Storstrand på 1950-talet.
De förkolnade resterna efter Storstrands kursgård i Öjebyn 2008.
/Foto: www.kuriren.nu
ABBA lever!!!
Man kan inte annat än beundra alla de som var inblandade runt i kring
fenomenet ABBA. Framförallt huvudpersonerna, Agnetha, Björn,
Benny och Anni-Frid. Men även spindeln i nätet, Stikkan Andersson.
Samt alla musiker och personer som skapade ett av vårt lands allra
största musik-under någonsin: ABBA!
Bortalaget - 1976
Ett alldeles fenomenalt gäng som verkligen kunde konsten att lira vilken musik som helst. Basisten Lars Christians, var en gång medlem i Björn Skifs´Slam Creepers. För de breda folklagren, blev Bortalaget kanske mest känd, när de tillsammans med Berndt Egerbladh sågs i TV-serien "Mitt 60-tal". Ett Kanongäng!
GARVIS showband - 1964
Längst till höger: en ung Bert Månson. Plattan spelades in på Stikkan Anderssons
bolag POLAR.
Thorleifs /1972
JANNE ÖNNERUD & Co /1978
Fr. v. Leif Paulsen, Tommy Tausis, Janne Önnerud, Juan C Barreto, Torgny "Todde" Stoor.
STEN NILSSON /1968
Cool Candys 1950-1985
Eldorados - Eskilstuna /1978
Musikanterna i ELDORADOS från Eskilstuna. Längst t.h. ses Staffan Berggren,
en gång gitarrist i popbandet The Shanes.
Insikt & Utsikt
Insikten är förhållandevis rätt god.
Detsamma gäller icke utsikten.
Roger Lindqvist.
Sverigeloppet 1959
KAPITÄN
Familjen VOLVO på släktträff sommaren 1963.
Go´bitarna från Lidköping
Det enkla kan ibland vara det mest genialiska. När grabbarna i Cool Candys började spela in sina LP-plattor i sin välkända "Go´bitar-serie", så diskuterades vad skivorna skulle heta. Det var då som nån kom med förslaget: "Varför inte numrera dem?". Ordet Go´bitar, har jag hört, kom sig av att bandets trummis Einar Svensson ofta kallade saker för - just det: Go´bit! En skön låt på radion = Go´bit! En vacker dam = Go´bit! Så föddes det två mest viktiga PR-ingredienserna i bandets skivutgåvor. Senare skulle en viss Bert Karlsson härmas, när han började ge ut sina Mariann-skivor, som hette både ett, två, tre och fyra... Bert hade även den stora fräckheten att kalla exempelvis Jigs utgåvor för "Goabitar". Det var Einars idé, från början till slut. Einar Svensson som var Cool Candys skapare, låtskrivare, producent, arrangör, trummis och skivbolagsdirektör.
Det finns tankar på att göra en dokumentärfilm om Einar och Cool Candys. Jag hoppas för allt smör i HELA Småland, att detta blir till verklighet. Jag har puffat för Cool Candys och Einar Svensson i rätt många år. Han var en doldis, som behöver lyftas fram i strålkastarljuset, det är han värd. Han hade så många gåvor den mannen. Redan i början av deras Go´bitar 1 så började jag ana att det kunde göras något om bandet och dess historia. Jag var endast 13-14 år, men intresserad redan då. Idag vid mognare ålder så är jag fortfarande helt övertygad, att det skulle kunna bli en bra berättelse i både film som text, angående Einars Cool Candys.
Cool Candys i sina röda kostymer. Fotograferade i Blomstermåla av
Conny Brehmer. Dansbandsfotografen kallad. Sångaren Sven-Eric
hette fortfarande Carlsson i efternamn. "Spara sista dansen" en
klassiker i dansbandssammanhang. Likaså; "Silvermåne över bergen".
Jag har själv spelat både silvermånar m.m. många gånger genom årens
lopp. "Vår enda sommar", även den har jag trummat. Jodå, plattan
innehåller många guldkorn från det glada 70-talet. Den första Go´biten
kom 1970.
Eftersom den 1:a plattan sålde guld, så hade grabbarna rätt stora förväntningar
på sina axlar, när den andra LP:n gjordes. Omslagsfotot togs i Lidköping,
mitt emot blåsaren Gunnar Wahlgrens musikaffär Musik-Eylis. Det var ett förråd
som tilldrog sig fotografens intresse. Go´bitar 2 blev Einar Svenssons sista
insats i sammanhanget. Nyåret 1971 insjuknade han före bandets spelning i
Blomstermåla. Han gjorde ett tappert försök att komma tillbaka, men sjukdomen
stoppade honom. Go´bitar 2 kom 1971.
När den tredje skivan skulle inspelas, var Einar Svensson redan avliden.
Gruppen valde då att inte ha nåt foto på LP-omslaget. Man bestämde sig
istället att ha den sk "karamellbilden" som var mer neutral. LP:n stod klar 1972.
Go´bitar 4 bjöd bl a på svensktoppssuccén: "Krylbo Central". Einar Svenssons
ersättare var Arne Hallin, musikanten som var både trummis och basist.
Tillbjörn Persson hade året tidigare ersatt Karl-Arne Andersson, som varit
bandets organist i många år. Tillbjörn fortsatte efter Cool Candys-tiden, med
dansbandet Säwes. 4.an kom 1973.
På en brygga i Djursholm togs den här bilden. Saxsoundet var fortfarande intakt.
Gunnar Wahlgren och Håkan Ljungkvist blåste sina saxstämmor så huden
knottrade sig på mångas armar. Idag kallas detta fenomen för: "ståpäls".
Plattan kom 1974. Samma sommar gjorde gruppen en Norrlandsturné. Jag
var en av många som lyssnade på dem i Logen Långträsk i början av juli
denna sommar.
Go´bitar 5 kom 1975. Den LP:n blev gitarristen Arne Nathansohns sista
i gänget. 1977 valde även Sven-Eric Gissbol att sluta. Då hade redan
Tillbjörn Persson sagt tack och farväl. Trummisen Arne Hallin slutade
också i bandet. Samma gjorde Håkan Ljungkvist. Gunnar Wahlgren
"höll ut" till och med 1979.
Vikarie i Lill-Arne Söderbergs orkester /1963
"SCHLAGERLAND MED FRYKSDALSDANS PÅ KLASSISK MARK
Å KOLSNÄSUDDEN"
Schlagerlandets representanter med i främre raden fr. v. Sören Andersson,
Mona Grain och Lill-Arne Söderberg. I bakre raden: gitarristen Arne Nathansohn
och trumslagaren Gunnar "Röjarn" Nyberg.
Kolsnäsuddens folkpark gästades på pingstdagen av "Schlagerland", en sextett med Mona Grain, Sören Andersson och Lill-Arne Söderberg, som mest kända namn och med bl. a. Torbjörn Viléns arrangemang i bagaget. Ett glatt scenprogram gavs och publikanslutningen var god om ock fler kunnat vara med.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
(Inhoppad vikarie på gitarr, var Arne Nathansohn, som fick anbudet att börja på heltid i bandet. Men tackade nej. Arne blev i början av 1964 istället ordinarie medlem i Cool Candys orkester från Lidköping).
Tack för urklippet, Arne!
På vift i vårvädret det vackra...
I dag en åktur med min mor. "Våren kallar och om Volvon pallar, så åker vi ut en stund", sa jag till morsan. Glad så som fågeln i morgonstund, grabbade hon tag i sin rullator och styrde med bestämda steg mot entrédörren. Därute stod den blå faran i solskenet, och väntade. Åkturen gick förbi både kossor som människor, och vi hamnade till slut hos Gerd min syster. Där blev vi kvar ett bra tag. Den mödosamma trappen blev en prövning för min snart 85-åriga mamma. Men skam den som ger sig. Det blev både kaffe och dopp.
Efter en rätt mödosam vandring, nåddes så småningom målet.
Mamma fyller 85 år om några veckor.
Maj-Gerd Karolina Lindqvist f. Lundgren. Detta med Karolina fick hon
i arv efter sin mor. Hon hette visserligen Beda som förstanamn, men
med Karolina strax därefter.
ICA-Lundmans en historik.
I den här lilla stugan startade Lundmans butik i Hortlax. Året var 1906
och bakom rörelsen stod Johan Lundman. Sortimentet bestod av mjöl,
socker, kaffe, fotogen och några andra artiklar.
Johan Lundman startade eget 1906. Tre år
senare utökades firman med en delägare...
... Axel Lundman, bror till Johan, som kom hem
från Amerika och bidrog till utvidgningen.
Sedermera blev Fritjof Lundman den drivande länken i butiken.
Idag har han dock lämnat över ansvaret till mågen Håkan Löfgren
och dottern Monica. Till höger står trotjänaren Gunnar Öberg, som
arbetat i 45 år hos Lundmans.
Det var Fritjof Lundman (1917-1995 och hans tre syskon: Tyra Lundman (1911-2003), Bengt Lundman (1913-1984) och Sigurd Lundman (1925-1992) som jobbade i affären. Trotjänaren Gunnar Öberg, var född 1927 och gick ur tiden 2004.
År 2002 tog Mikael Johansson vid efter Håkan och Monica Löfgren.
Trots sina 108 på nacken, så är ICA-Lundmans still going strong.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Färgbild: Piteå-Tidningen.
Vinylsamlingen har fått tillskott
Ytterligare några vinyler som hittat hem till sin "pappa" Roger.
På Varmkorv boogie - finns fd Kjell-Bertils-medlemmen Allan Lundström med.
Inspelad våren 1959.
Att slåss
Hellre slåss jag med mig själv,
än med andra.
Roger Lindqvist.
----------------------------------------
Bild: www.kalleanka.se
Cool Candys Sound 1 /1970
Övre raden fr. v.:
¤ Einar Svensson (1925-1972)
¤ Sven-Eric Carlsson (Gissbol)
¤ Karl-Arne Andersson (1923-1992)
¤ Arne Nathansohn
Främre:
¤ Gunnar Wahlgren (1931-1992)
¤ Håkan Ljungkvist
Sommaren -74
Min syster i en Opel Kadett årsmodell 1966 sommaren -74 i Hortlax.
PELLES /Mariestad
Längst till höger: Christer Sjögren. 3:e man från vänster: Bosse Möllberg,
tidigare sångare i Five Teddys och Streaplers. Låten "Tårar små tårar"
på A-sidan, har fått svensk text av Cool Candys-trummisen Einar Svensson.
Douglas Håge & Lars Ekborg
Lars Ekborg och Douglas Håge. De två spelade bl a tillsammans
i Lille Fridolf-filmerna.
DOUGLAS HÅGE (1898-1959) kvällen före sin död stod Douglas Håge på scenen och spelade fars. Han avled i en hjärtinfarkt.
LARS EKBORG (1926-1969) Lars Ekborg avled i levercancer endast 43 år gammal.
Den 30 januari 1965
Tre kusiner på sin farfar/morfars begravning den 30 januari 1965.
Bilden togs i gamla Församlingshemmet i Hortlax efter begravningen
i kyrkan. Fr. v. Sune, Bosse och Roger.
Kalle Anka /1957
Europas framtid?
Vapen är på sin höjd till att jaga älg och fågel i skog och mark.
Inget mer!
Avundsjuka Vesuvius
Avundsjuka Vesuvius.
Du bar på ett sådan ilska, hat och oförsonlighet,
att vulkanen Vesuvius skulle blivit smått avundsjuk
inför dina utbrott.
Roger Lindqvist.
Svart födelsedag
I dag publicerades denna berättelse i Piteå-Tidningen. En historia som jag först skrev för min blogg och som jag gillade "så där". Efter cirka ett år när historien liksom legat till sig, så läste jag den än en gång, och gjorde några smärre förändringar.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 24 april 2014.
Caltex-fynd
Caltex-fynd hos Solbritt och Kjells loppis i Muskus.
Dagen då Buddy dog...
Dagen då Buddy Rich dog. Torsdagen den 2 april 1987.
Trumlegenden Bernhard "Buddy" Rich föddes den 30 september 1917 i Brooklyn. Han kom under sin livstid, som varade i 69 år, att bli hyllad och respekterad för sin fantastiska musikalitet. Han kom att kallas för världens bästa trumslagare. En gång i mitt liv fick jag nöjet att se honom live. Det var våren 1977 när han gjorde en Sverigeturné, och spelade med sitt unga storband på Sporthallen i Luleå. Buddy Rich hade spelat med de allra största inom jazzen. Han tillhörde själv jazzens största. I många år brottades Buddy med ett krånglande hjärta, men trots läkarnas förmaningar fortsatte han dock med sitt trumspel. Torsdagen den 2 april 1987 avled han på ett operationsbord, när man försökte avlägsna en hjärntumör. Hjärtat orkade inte med kraftansträngningen.
Roger.
Om kriget kommer!
En soldat att lita på i dessa orostider. Menige LINDQVIST, Hortlax.
Hjälmen har i många år legat i träda, därav den rost som ses på
"huvudknoppen".
Menige Lindqvist har redan påbörjat sin repetitionsutbildning. Den uppgift som Lindqvist har är att med sitt liv försvara myrstacken i Lindgrensskogen. En uppgift som han tar på blodigt allvar.
OBS! VÅR BEREDSKAP ÄR GOD! KOM IHÅG: EN SVENSK TIGER! KOM OCKSÅ IHÅG ATT: SPIONEN LÄGGER PUSSEL!
/ÖB.
ALLT - 1952
Calle Hagman (1890-1949)
Calle Hagman, sångare, skådespelare, komiker.
----------------------------------------------------------------------------
ALLT ¤ Juli 1946.
SHANES
VIKINGARNA
The Spotnicks
Audrey Hepburn (1929-1993)
Audrey Hepburn.
Filmer i urval:
¤ 1953 KRIG OCH FRED mot bl a: Henry Fonda, Mel Ferrer, Anita Ekberg.
¤ 1953 PRINSESSA PÅ VIFT mot bl a: Gregory Peck.
¤ 1954 SABRINA mot bl a: Humphrey Bogart, William Holden.
¤ 1961 FRUKOST PÅ TIFFANY´S mot bl a: George Peppard.
¤ 1963 CHARADE mot bl a: Cary Grant, Walter Matthau.
¤ 1964 MY FAIR LADY mot bl a: Rex Harrison.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Kalle Anka /1961
LEIF BLOMS ORKESTER, VÄXJÖ - 1975.
Film- och musikerstjärnor - 1952
Till vänster: filmens stora stjärnor. Till höger: Svend Asmussens stjärnorkester.
Martin Ljung skriver hem - 1960.
Norrstrandsbadet, Piteå, sommaren 1973.
Kalle Anka /1952
När knopparna brister
I dag ännu ett besök i Tingsholmen med kameran. Våren har omfamnat bygden på ett rejält sätt, åtminstone om man skall döma av det som vi fått oss till livs de senaste dagarna. Här kommer bildskörden:
Viken.
Slösande vårsol som tar hårt på isarna.
Ingen båt i sikte - än så länge.
Tingsholmen i dag den 23 april 2014.
Knoppar som brister!
-----------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Storasyster fyller år...
Gerd är min syrra. Det har hon alltid varit - för den som nu undrar. Jag minns att när vi bodde hemma, och jag ville busa så busade hon på tjejers vis. Dvs inte som jag ville. Gerd har någongång då och då berättat om det trauma, hon kände när hon en dag kom hem från skolan, och hennes favoritdocka hade blivit både klippt i sitt hår och borttagen sina ögonbryn. Den skyldige var en viss John Roger Lindqvist i Hortlax. Min syrra har också berättat om hur hon kände, när hennes lillebror jämt och ständigt skulle följa med, när hon besökte sina kompisar i grannskapet. En gång gick lillebror över gränsen. Han började kasta ner blomkrukor på golvet, och de fat som stod under. Ett av faten träffade min syster på armen. I många år hade hon ett väl synligt ärr efter marodören Roger.
I dag anno 2014 har förhoppningsvis dock-traumat gått över. I dag till hennes - och allas stora glädje - kastar inte lillebror några blomkrukor runt omkring. Lillebror har även slutat förfölja sin storasyster, när hon skall umgås med sina kompisar. I dag den 23 april anno 2014 fyller storasyster år. Grattis på födelsedagen. Hade tänkt köpa en docka med hår och med ögonbryn. Men den dockan kommer när Du fyller 80.
Storasyster och lillebror i augusti 1966.
PITEÅ - staden vid Bottniska viken
Piteå lasarett. Lasarettets historia, är även dess läkares historia. En av dem är överläkaren Robert Ivarsson, som 1933 kom till Piteå. Han tjänstgjorde fram till uppnådd pensinsålder 1958. Han var född 1893 och gick ur tiden 1970.
Folk- och samrealskolan. Tidigt 1900-tal.
Ekebergs. Ett fika på Ekbergs uteservering, 1960-tal.
Uddmansgatan. Olssons fastighet, korsningen Sundsgatan-Uddmansgatan, 1950-tal.
Pitsunds södra färjställe. I vit skjorta ses pitebon Sivert Lindlöf, sommaren 1959. Bakom kameran sonen Ulf Lindlöf.
Uddmansgatan. Från andra våningen lutar sig fotografen ut och tar den här bilden av Uddmansgatan med riktning mot Storgatan, en sommardag 1958.
Storgatan 76, Västergatan 3. Jägmästarbostället, rektorsvillan, spökhuset var några namn på denna byggnad som i folkmun gick under namnet "76:an". Den stod klar 1916 och levde sitt liv fram till novembermånad 1979, då dess öde beseglades. Den sista hyresgästen var Caisa Weibulll som flyttade ut i oktober 1976. Bilden togs 1978.
Uddmansgatan 3. Lite kalt och öde förefaller den här bilden, av Uddmansgatan med utsikt mot hamnen, året 1958.
Hamnen. "Almeria" lastar trä 1960.
Hamnen, Sveakajen, Tullhuset. Fotografen Ulf Lindlöf tar en ögonblicksbild av kompisarna Mats Rundgren och Per Mellberg på båten "Vera" 1959. Lägg märke till cykeln och dess "limpa".
Tullkajen. Lossning av mjölsäckar 1959.
Byxtorget. Den "Wallsténska hörnan" med järnhandeln samt Oscaria. 1950-tal.
Storgatan. Med bl. a. Bloms modehus till vänster, Domus till höger. Bild från 1960-talet.
Järnvägsstationen. "De resandes tempel", på en bild från 1948.
Stationshuset. Byggnaden som stod klar 1915 revs 1985. Under diverse protester. Till höger i bild: Viklunds omnibuss. 1950-tal.
Sundsgatan. Piteås "pulsåder" på ett colorerat foto från 1950-talet.
Norrlands Riviera. Pite havsbads något enkla framtoning i början av 1960-talet.
Villa Strömbacka. "Det var fan så dåligt placerade pengar" lär patron C.A. Hedqvist ha yttrat, angående sonen Carl Arvid Hedqvists nybygge 1917. Byggnaden kostade en miljon kronor. Konsul Arvid Hedqvist föddes 1865 och avled 1933.
Lasarettet. Piteå lasarett med tillhörande ekonomibyggnad sent 1860-tal. Här ses även Strömsundsbron.
Rådhustorget. Rådhuset, trivialskolan samt det Häggströmska huset som blev Piteå-Tidningens första adress.
Folk- och Samskolan. Tidigt 1900-tal.
Färjstället, Pitsund, södra sidan. Här tycktes bilköerna för jämnan vara alltför lång. I den närliggande kiosken sökte man därför tröst i en - puckstång!
Storgatan 1945. Albin Petterssons järnaffär och Artur Wallsténs diversehandel. Så en nyfiken undran: undrar vad flickan på bilden har fått i sitt blickfång?
Storgatan ca 1906. Till vänster i bild, urmakaren Carl Erikssons uraffär, som först öppnade sin affär i körsnär Fahlessons fastighet på Uddmansgatan 1894. Han flyttade senare till Storgatan. Skylturet donerade han senare som gåva till Piteå stad. I dag kan Erikssons skyltur beskådas på Rådhusets gavel som vetter mot Storgatan. Carl Eriksson föddes i Flen 1861, han avled i Piteå i juli 1945.
Storgatan som senare blev Gågata. Till höger Gustaf Carlssons firma "Piteå Elektriska" som senare titulerades PDOL-huset är i dag ett minne blott. I samma fastighet såg en av stadens mest kända söner dagens ljus: Thord Carlsson, radioman och flitig Piteå-ambassadör. Bilden ifråga andas 1940-tal.
Piteå stadshotell 1919. Anno 1906 stod Piteås stadshotell klart för invigning. Till höger i bild ses Jean Östers handelsträdgård. Jean Öster var född i Stockholm 1866 och gick ur tiden 1933. Han var Stadsträdgårdsmästare och hade sin bostad i kvarteret Rönnen på Nygatan, i det sk "Sibirien" som byggdes 1887. 1906 gav han ut boken: "Om växternas skötsel i boningshus".
Allmänna läroverket. "De vita mössornas boning". 1894 var bygget klart att tas i bruk.
Storgatan med Jowa-huset. Jowa med sitt välkända torn var den driftige Johan Otto Wallsténs skapelse. Wallstén lade grunden för ett av Piteås mest välkända köpmanhus 1903. Johan Otto Wallstén var född 1880 och gick bort 1941.
Storgatan-Uddmansgatan. Till vänster i bild Lundbergs skoaffär. På motsatta sidan Kläder-Centralen (KC).
Storgatan. Det ser smått pittoreskt och småstadsaktigt ut kan man med fog påstå, på denna bild från omkring sent 30-tal tidigt 40-tal.
Huvudstråket Sundsgatan. En regnvåt afton med Bilbolagets neonljus avspeglat i den blöta asfalten. Håll med om att Bilbolagets skyltfönster ser inbjudande ut.
Norrmalmstorg, Piteå.
Sundskanalen. En bild som förflyttar betraktaren åtskilliga år tillbaka i Piteås historia. Ännu en pittoresk bild av betande hästar till höger i bild. Stadshotellet lyste ännu med sin frånvaro. Genom stadskärnan rinner Sundskanalen stilla fram.
Uddmansgatan. Wallsténs Järnhandel som en sen septemberkväll 1974 blev lågornas rov. Branden upptäcktes vid klockan 21.05 och en halvtimme senare, var hela fastigheten övertänd.
Uddmansgatan 1978. Konstnärinnan Ebba Hedqvist (1909-2001) var född i Öjebyn. Hon verkade framförallt i Stockholm, och var en välkänd kulturpersonlighet. Sitt bidrag till hemstaden, blev "Sjösättningen" som ses i förgrunden.
Piteå stadskyrka. I förgrunden, en diger samling av fordon som säkertligen får det att vattnas i diverse bilintresserades munnar.
Sundsgatan, Tempovaruhuset. Torsdagen den 11 juni 1964 slog Tempo upp sina portar. Att "gå på Tempo" blev ett begrepp. Det rådde ännu vänstertrafik, vilket tydligt framgår av bilden.
Missionshuset.
Stadsparken 1912. Telegrafkommissarien Lars Adam Ringius (1832-1906) var en man med gröna fingrar. Han satte en bestämd prägel på Stadsparken i vår stad.
Piteå lasarett. Året 1915 stod Piteås lasarett klart.
Hamnen i Piteå 1907.
Povel Ramel
I dag fyra inköpta böcker. En av dem; Povel Ramels "Som om inget hade hänt".
Höglandsnässkolan
Foto: Roger Lindqvist.
ROLF ÅHMANS orkesterbuss - still alive
Vi köpte den 1977 på hösten, Sune Andersson och Hasse Eriksson åkte ner till Sundsvall, för att hämta upp vår nya orkesterbuss. Ny var den inte, den var av årsmodell 1972, men verkade rätt fräsch åtminstone motormässigt. Den hade gått som postbuss i Stockholm, vill jag minnas. Den var grön till färgen, men vi slipadfe ner den en söndag i Vidsel. Efteråt lämnades den in på Börjes Billackering i Öjebyn. Färgen blev orange med orkesternamnet i gröna färger. Efter att vi la ner bandet, 1982, så såldes den till en privatperson i Vidsel. Där stod den på höger sida precis vid infarten till byn varje gång man hade vägarna förbi. 1982-2014 är en rätt lång tid. Jag hade ingen aning om att bussen fortfarande finns kvar. Den informationen fick jag igår när jag lagt ut bilder på orkestern ochg bussen. Otroligt tyckte jag. 16 personer har haft den i sin ägo. Idag är den registrerad som avställd.
Bussen hemma hos mig i Hortlax 1977/78.
Den fanns i vår ägo 1977-1982.
CJJ 109 årsmodell -72.
Storebror ser dig!
Utflyktsdag
Dagens mål blev en utflykt till Svensbyn, Max hade fullt upp att
kolla av allt som fanns runt omkring. Inget fel på hans fantasi.
Max var lika blå om läpparna som visans "Mors lilla Olle..."
Förklaringen var denna: strax före avfärd upptäckte han en
påse med blåbär i frysen. Han fick några stycken i en skål.
Träd med gula-febern-sjuka...icke smittsam för människor
från Hortlax.
Max och farmor Elisabeth.
Hej hopp, här kommer en kaffekopp!
- Farfar, här kan man fiska. Men jag tycker ju inte om fiskmat.
Så hann vi sitta ner en stund med Per och Eina som också stannade upp vid den här vackra platsen.
/Roger.
"Spontan"-gubbe...
Jag tänker rätt bra när jag sitter och klottrar. Den här "spontan"-gubben
föddes för en stund sedan. Jag har aldrig mött honom tidigare.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.
Max på ko-besök vid Avans Lantbruk
Max besöker kossorna på Avans Lantbruk i Hortlax.
Max tyckte kossorna var så söta.
Fotografen tilldrog sig kossornas intresse.
Ko-mat vid Avans ko-restaurang.
Hortlaxlada...
Utsikten mot Avan.
"Fuset", "Lagår´n", "Kohuset"... kalla det vad ni vill.
En del av maskinparken.
-------------------------------------------------------------
Ko-traktor-lada-fotograf: Roger Lindqvist.
Mjukt möter hårt.
Ett mjukt ord - på en hård vägg.
--------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Tack för maten!
Mat på balkongen i dag med Max. Ett säkert vårtecken.
Cool Candys blir sextett
Vi skall ställa till en roliger dans... Cool Candys brukar leda dansen
men för en gångs skull tar de själva en svängom. Kanske glädjen
över att orkestern utökats med en utmärkt gitarrist - Arne Nathansohn.
Cool Candys utökade vid årsskiftet sin besättning till sex man. Trollhättegitarristen Arne Nathansohn skall förstärka och Lidköpingsorkestern har verkligen i honom fått ett tillskott som heter duga. Cool Candys medlemmar lovar dock att den stilen man har inte skall ändras i och med "Nathans" inhopp. Det vore ju tokigt när orkestern är så populär. Arrangörer från hela landet söker kontakt med orkestern för att försöka förmå den att lämna sitt ordinarie spelområde.
Ungdomen skriker på många ställen "mer" till arrangörerna för att få höra Cool Candys in natura. När bandet sökte en ny gitarrist strömmade svaren in. Många olika stilar och åldersgrupper sökte här sin chans. Valet föll på en av Sveriges bästa gitarrister - Arne Nathansohn från Trollhättan. Han har redan mycket gemensamt med de övriga orkestermedlemmarna. Att amatörskapet skall upprätthållas är han bl. a. lika övertygad om som de andra. Och han är också intresserad av Cool Candys speciella spelstil.
---------------------------------------------------------------------------
NLT ¤ December 1963.
En afton i Beatles tecken
I kväll har jag haft Beatlesfrossa. SVT sände en hyllningskonsert för de fyra Liverpoolgrabbarna. Det är är 50 år sedan bandet gästade Ed Sullivans program i USA. Resten är historia. Ingen grupp kan vara större än The Beatles var och är. Sköna låtar i programmet, så man blev nästan tårögd av lycka. En tidlös grupp som rörde om ordentligt i musikvärlden under 60-talet. Tidlös ja, låtarna är lika populära än i denna dag, och lär nog så förbli i all evighet.
Vad har detta foto med Beatles att göra? Ingenting! Men det visar Hortlax kyrka
sett från vår promenadväg i Hortlax.
Att våga!
Martin Niemöller (1892-1984) var en tysk präst och Hitlermotståndare. I sin berömda dikt skriver han följande:
Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.
Det "kostar på" att våga säga de där orden, när alla andra står tysta och ser på. Det känns både obehagligt och obekvämt att höja sin röst i idel tystnad. Men när man i sitt hjärta och hjärna vet att det är rätt att säga: Hit men inte längre! Då kan man se sig själv i spegeln utan att förebrå sig och sitt samvete.
I dagens Expressen finns en artikel som handlar om vårt nazivänliga svenska hov. Bilden av en ung arvprins, Gustaf Adolf, som sitter leende vid OS i Berlin 1936 i sällskap med Adolf Hitler och Hermann Göring. Jag har ofta hört människor urskuldra sig med de här orden: "Ja, men vi visste ju inte vad som försiggicks därborta i Tyskland..." som om det skulle var en godtagbar förklaring. Ånej! Redan när Hitler kom till makten 1933, började allvarliga saker att hända. Utvecklingen var inte demokratisk, den var precis åt ett helt annat sorts håll. Ville man bara se, så kunde man se. Ville man bara höra så hörde man. Även det svenska hovet.
Det är just därför som det liksom sticker till i mig varje gång jag ser sånt här. Vissa borstar av sig dessa påståenden som man borstar av sig damm från sina kläder, på ett nonchalant sätt. Vissa förtränger genom att inte se. Man är blind i sitt seende. Det finns en olustig historia omkring vår kungahus hur man bemötte en av vår världs mest bestialiske diktator: Adolf Hitler. Det gör mig illamående.
Det fanns en stort tyskvänlighet i slottsgemaken. Beroende på vissa kända omständigheter. Att då i efterhand sopa hela denna sorgliga historia under de dyrbara slottsmattorna, gör mig ännu mer ilsken. Det är en stor portion dubbelmoral i de här frågorna. Frågor som än i dag är rätt så brännheta. Därför lyfter jag på hatten varje gång det öppnas en dörr mot sanningen.
Martin Niemöller, präst och antinazist.
OS i Berlin 1936. En leende svensk arvprins i samspråk med två av av de
mest ökända krigsförbrytarna i modern tid: Adolf Hitler och Hermann Göring.
Att man "inte visste" är ren och skär gallimattias. På svenska: skitsnack!
Långfredag den 20.4 1973 kl. 15.20
Ur Rogers lilla svarta:
"Jag sitter uppe i mitt rum och skriver. I morse när jag vaknade fick jag en smärre chock när jag drog upp rullgardinen. Allting var vitt, och det snöar fortfarande. Långfredag, en sån trist och lång dag har jag aldrig upplevt. Såna här dagar blir man lätt smått irriterad.
Min syrra Gerd var hem i går för att lämna tillbaka ett strykjärn, hennes hade nämligen gått sönder. Gerd fyller år nu på söndag den 22/4. Hon ville nog ha en present, det såg jag på henne, hon är ju kvinna...
Har tänkt åka in till stan i morron till optikern Ulf Åström och prova in några nya och starkare glasögon. Jag måste även köpa nya bågar.
Som sagt, en mycket tråkig dag, hälsar ärevördigaste: Roger Lindqvist".
Vår i byarnas by: HORTLAX!
OBS! Foppadojorna är sonens. Jag har betydligt bättre kvalité.
Som en välmående prins i vårljuset. (Fast orakad).
En vårbild som berättar att snömängden är på upphällning.
Känslan av vår har ÄNTLIGEN infunnit sig.
Upp till rymderna så vida...
Några blöta tassavtryck av vår snart 11-årige Pelle.
Pelle gör som husse och matte: njuter!
Tänka på refrängen
Typisk refrängsångare.
Jo, jag har en allvarlig undran: innan en schlagersångare går till sängs,
tänker han eller hon då alltid på refrängen?
----------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist, fd refrängsångare.
- Nu gråter änglarna i himlen...
Änglarna (en av dem) i himlen.
När jag var liten och hade gjort nåt som jag absolut inte borde, så brukade min mamma säga: "Nu gråter änglarna i himlen!" på pitemål: "Nö skråL ängla oppe himmeln!"
Uttrycket kan möjligen härröra från min egen mammas uppväxt. Troligtvis sa min mormor exakt samma sak till min mor.
BUICK ESTATE WAGON 1953
En kär skärtorsdag
Ett kärt barnbarn har varit på besök...
Ännu ett kärt barnbarn följde med...
Dagen som i "S.T." (skärtorsdag) har innehållit följande: besök på olika affärer i Piteå. Själva besöken har min hustru skött om. Jag föredrog att sitta i bilen, lyssnande på P1 och Rolf Lassgård. Läkarbesök klockan 13:30 på Hortlax hälsocentral. Besöket hos dr. Blom gick bra. Trots att jag fått ytterligare två bilringar omkring lilla magen. Sa jag lilla...? då sa jag fel. Efter besöket på vår fina Hälsocentral, så hälsade jag på hos min fina mamma. Min syster Gerd var redan där när jag kom. Vi drack kaffe och pratade om ditt & datt. Mest ditt. Litegrann även om datt.
Så hem. När klockan slagit 16:30 ringde det på dörren. In kom två av världens mest söta barnbarn. Vi har nämligen den förmånen, att ha tre av världens mest söta barnbarn. Men Max var för tillfället i Malå med sina föräldrar. Norah och Max gjorde som de brukade; satte hjärtat i gungning hos sin farmor och farfar. Jennie var givetvis också med. En fin stund som vi skall återgälda framöver.
Mammas fönster
Foto: Roger Lindqvist.
GLAD PÅSK!
Hela Sveriges Mora-Nisse Karlsson
Nisse Karlsson, Mora. Blev hela Sveriges "Mora-Nisse" genom sin fantastiska
framfart i skidspåren. En av de större segrarna var vid vinter-OS i S:t Moritz 1948.
Mora-Nisse Karlsson vann 5-milen och kunde på så sätt resa hem med en guldbuckla
i bagaget. Nisse Karlsson, en av våra riktigt stora idrottsmän i den svenska idrotts-
historien.
-------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------
ALL SPORT ¤ December 1948.
RADIOLA - 1957
Efterlängtad nyhet!
ACCORDION JOURNALEN ¤ Den 15 maj 1950.
Piteå - 1950-tal
Norrstrandsbadet, Piteå, sommaren 1965.
Piteå, 1972.
Uddmansgatan, Piteå. Filosofen C.J. Boström står staty på platsen.
I barndomens spår
Det har glesnat betydligt i den skog där jag och mina kompisar lekte som barn.
Här i den sk "Lindgrens-skogen" var det för det mesta fart och fläkt. Det var
på dessa snåriga stigar som vi åkte med våra cyklar. Det var precis just här
som barndomens vagga en gång stod.
I den röda stugan, inköpt 1957 av min mor och far, växte jag upp. Tidigare
ägare var Hjalmar och Anny Berg. Husets historia härrör från 1894. På
husets vind avled Hjalmar Bergs första hustru Hilda i barnsäng 1920.
T.h. förre grannen Sixten Engmans garage. I det röda huset t.v. bodde Bertil
och Kerstin Johansson, samt Sally, Bertils syster. I en röd uthuslänga, som
nu är borta, bodde ett tag mina morföräldrar.
Fattig & Rik
Än är den fattige fattig,
och den rike rik.
Roger Lindqvist.
Hemifrån...
För många år sedan var jag på besök hos en av mina släktingar. Jag vet att personen ifråga blev väldigt uppmuntrad och glad när jag kom in genom dörren. Jag uppfattade det som att jag väckte nåt slags "minne hemifrån". Personen var till åren kommen, och när jag sen gick in i ett annat rum, hörde jag personen säga till sin äkta hälft: "Det är så kul när det kommer nån hemifrån". Hemmet och hembygden där vi har våra rötter, är nog mer betydelsefulla än vi nog kan ana. När vi är unga starka och friska känner vi oss odödliga. När vi blir äldre börjar andra tankar gro i ens inre. Man vill på nåt sätt återknyta till det som en gång var. Kanske det inte stämmer på alla, men för väldigt många i alla fall. Hemmet, mor, far syskonen och släkten, är ju den grund vi står på. Hur långt bort man än i världen kommer sig. Det finns för evigt inympat i våra tankar och hjärtan.
Min far pratade ofta om sina föräldrar. Han stod dem väldigt nära. Så även med sina syskon. När min pappas äldre bror Sven insjuknade, så blev min pappa helt förstörd. Min far var då inne i sitt slutskede av sin Alzheimer-sjukdom. Många av hans normala funktioner var på väg att ge upp. Det var endast en tidsfråga innan pappa skulle försvinna bort för alltid. Han var skör, mycket skör. Men han var öm och mycket kramsjuk. Vi kramades som aldrig förr min pappa och jag. Han som var upphov till att jag fanns, vissnade sakta men säkert bort som en blomma med för lite vatten i sin vas.
När Sven blev allvarligt sjuk, visste vi inte om vi tordes belasta pappa, med alla de känslor som en sorg för med sig. Sorgen slår nog hårt på de redan friska. Hur skulle den då inte tynga ner pappa? Men en söndagseftermiddag tog vi chansen och åkte till Svens sjuksäng. Pappa, som i vanliga fall hade svårt med sitt minne, antog en helt annan ställning så fort vi kom in i rummet. Han som i våra ögon var jättesjuk, piggnade till så pass, att han exakt visste vad det rörde sig om. Att hans storebror låg för döden! Han satte sig vid sängen. La sin hand på Svens hand och sa med en sorgsen sprucken röst: "Men Sven, hur är det...?"
Sven kunde inte tala. Men pappa fortsatte att trycka hans hand. Efter en stund så tog pappa sina båda händer och gömde sitt ansikte. Han grät. Han grät stora tårar, och många tårar. Han visste inte till sig av ledsnad. När vi skulle åka, så tog pappa sin hand och strök över Svens kind. Det blev ett sista farväl. Bröderna emellan.
Klockan var drygt 2 på måndagsmorgonen den 14 juni 2004 som min telefon ringde och väckte mig: Är det Roger...? din farbror har inte så långt kvar... så du kan väl komma... När jag kom in i Svens rum så var han redan borta.
På begravningen fanns pappa med. Och så här i efterhand är vi nog alla glada att pappa fick den där viktiga stunden med sin döende storebror. Jag tror - och jag vet att det var viktigt för honom. Absolut. Året därpå, lördagen den 4 juni 2005, tog vi farväl av vår far när han stilla somnade in.
Bröderna Lindqvist, John och Sven, februari 2004.
Inför döden är vi alla lika
Vissa utvalda Du tar,
andra lämnar Du kvar,
till andra sorts dar.
Inför döden är vi alla lika.
Roger Lindqvist.
Normalt/Onormalt?
Senast jag gjorde ett försök (1973) så började jag må pyton -
av att vara "normal" hur man nu skall tyda det, vet jag inte.
Dagboksanteckningar söndagen den 11 nov. 1973.
"Hej, nu är jag kommit hem. Klockan är kvart i 8. Jag kom hem för en stund sedan. Syrran, morsan och farsan är nere i köket. Henning kom hem i går, men han for lika fort tillbaka. Usch så kallt i Kiruna. Lyssnade en stund under pausen på Yngve Forssélls, medan vi drack vårt kaffe. Dom spelade högt så till den milda grad. Det är ett skickligt gäng, men som sagt ljudnivån var hög. Vi spelade i paviljongen, där det var vansinnigt mycket med folk. Harry (John Harrys) är poppis häruppe i Kiruna, Gällivare med omnejd. Harry snackade med Yngve han hälsade på i deras orkesterbuss. Yngve hade lyssnat på oss, tyckte det lät bra. Yngve Forssélls är med i Bosse Larssons TV-program i tvåan i kväll: "Nygammalt". Cool Candys var ju med där förra gången. Avslutar detta, skall titta på "dumburken" där Yngves är med.
Roger."
Rogers lilla svarta. Dagboksanteckningar 5/11 1973 - 18/1 1974.
Dagboksanteckningar lördagen den 10 nov. 1973
"Klockan är 5 i 10. Sitter och väntar på att Janne och Bosse skall komma och hämta mig. Vi skall nämligen till Kiruna i dag. Och gissa vilket band som spelar på Malmia? Jo, Yngve Forssélls. Farbror Sven var hit i går och han berättade att han sett annonsen. Janne var hit igår. Han skjutsade mig på Texaco kiosken i Bergsviken. Jag köpte en NSD. Detta för att klippa ur annonsen. Senare på kvällen var vi hos Bosse. Jag kom hem i natt klockan 12. Vi skall vara i Älvsbyn klockan 11. Morfar, pappa, mamma sitter nere i köket och pratar. Gerd är också här. Hoppas nu att det går fint i kväll. Hej, nu sticker jag till Kiruna!!
Roger."
NSD ¤ Fredagen den 9 november 1973.
Erik Frank - 1955
ACCORDION JOURNALEN ¤ Den 15 juli 1955.
Kalle Karlsson från Jularbo
Den 13 oktober 1952 hade filmen: "Kalle Karlsson från Jularbo" sin premiär. Dragspelaren Carl Jularbo blev redan under sin livstid legendförklarad. Han föddes under fattiga förhållanden i Folkärna i Kopparbergs län, den 6 juni 1893 som Karl Oskar Karlsson. Redan i femårsåldern, visade Carl sin begåvning på dragspel. Under åren som sedan följde, vann han otaliga dragspelstävlingar och gjorde även egna kompositioner, som blev 108 till antalet. Man kan väl lugnt säga att Carl Jularbo gav dragspelet ett ansikte. Carl Jularbo turnerade flitigt och spelade också in ett stort antal skivor. Carl Jularbo gick ur tiden den 3 februari 1966 i Nacka, Stockholm.
I filmen om Carl Jularbo fanns bl. a. dessa aktörer med:
¤ Jan-Olof Lindstedt - Kalle som 5-åring.
¤ Ola Lendahl - Kalle i skolåldern.
¤ Kenne Fant - Kalle Karlsson-Jularbo som vuxen.
Övriga:
¤ Rut Holm ¤ Stig Järrel ¤ Martin Ljung ¤ Ingrid Backlin ¤ Arne Källerud ¤ Gustaf Lövås ¤
------------------------------------------------------------
Artikeln om filmen är hämtad ur: ACCORDION JOURNALEN ¤ Den 15 november 1952.
Carl Jularbo
ACCORDION JOURNALEN ¤ December 1960.
När morfar fyllde 60...
Morfar Sanfrid sommaren 1978.
Morfars syskon med sina respektive. Tycko Jonsson avled kort därefter,
den 8 oktober 1959. Den 8 oktober 1964 avlider Tyckos syster, min mormor,
Beda Lundgren. Tycko var gift med morfars syster Astrid, Tycko var alltså
mormor Bedas bror.
Sanfrid Karl Oskar Lundgren (1899-1989).
Lyckliga Max!
Inte undra på att Max är lycklig. Han är ju nybliven ägare till den här fyrhjulingen.
I natt sover han över hos kusinerna Norah och Malte. Gissa vad? Jo, fyrhjulingen
tog han med sig.
Av BENGT HALLBERG till ACKE NORBERG
Ur Acke Norbergs notarkiv.
När himlen var oskyldigt blå
Jag har roat mig med att göra ett besök i mitt gamla föräldrahem. I åtskilliga kartonger, ligger mina barndomsminnen välbevarade, med ett täcke av damm över sig. I dag är jag glad att jag haft klokheten att spara så pass mycket, av det som en gång fanns mig så nära. Det var en tid i mitt liv då "himlen var oskyldigt blå". För varje sak, varje grej jag ser heller tar i, så poppar det upp en heller flera minnesbilder i mitt huvud. I en kartong ligger en del av min samling av serietidningar. I en annan kartong finns mina läxböcker kvar. Där kan man se - när man öppnar dem - min frökens "R" eller en bock i en kant som ännu lyser i röda färger. Vad som inte syns är eleven Roger Lindqvists svettdroppar på bladen. Men de har väl hunnit torka bort, såhär 41 år efter jag tog avsked för gott.
Det var en oskyldig värld. En värld av upptäckter, en värld av lekar och många kompisar. Mamma, pappa min syrra utgjorde min trygghet, så även mina far- och morföräldrar. Det fanns även många kusiner, fastrar, farbröder, morbröder och mostrar. Jag ser i mitt inre pappas nytvättade blå folkvagn där den står ute på vår grusgång. Pappas och mammas bekanta som kom och hälsade på i vårt hem. Jag ser de nyklippta väldoftande gröna gräsmattorna, den nyklippta björkhäcken, som min pappa var så noga med. Jag kan känna sommarvindarna som gav hopp och glädje om varma lata dagar. Psalmen "Den blomstertid nu kommer" som står som en symbol för mina barndoms somrar med examen i Hortlax kyrka. Lek, bus och bad nere i Tingsholmen med mina röda badbyxor som jag älskade så mycket. Mitt blå gula tält, som farsan satte upp obligatoriskt varje sommar, så fort värmen kom på besök.
Undrar hur mina barnbarn kommer att minnas sin barndom, när de sitter en gång i framtiden och tänker tillbaka? Ja, om jag det visste...?
En gång lyste min barndoms himmel oskyldigt blå.
JANDERS /UMEÅ
¤ JAN-ÅKE EKSTRAND - Bas, sång.
¤ JAN-GÖRAN NOZLIHN - Trummor, sång.
¤ ANDERS OLOFSSON - Gitarr, flöjt.
¤ MARTIN ERIKSSON - Klaviaturer.
¤ KENT BACKLUND - Gitarr, sax, sång.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Acke Norberg & Woody Herman
Acke Norberg, socioterapeut, musiker och gift med min fars kusin Onny.
I min samling finns en rejäl bunt med notpapper, som Acke en gång haft
i sin ägo. Acke Norberg spelade piano, dragspel och trumpet. Han gjorde
även egna kompositioner, vilket också finns bevarat i samlingen.
KJELL-BERTILS /Piteå
¤ ALLAN LUNDSTRÖM - tenorsaxofon, keyboard.
¤ ROGER LINDQVIST - trummor.
¤ THOMAS ÅSTRÖM - piano, sång, sax.
¤ ROBERT ÖBERG - gitarr, sång.
¤ KJELL ANDERSSON - bas, sång.
--------------------------------------------------------------------------
Bild: PK-FOTO, Piteå /1983.
Glädjespridaren TJADDEN.../1969
Vårtecken
---------------Foto: Roger Lindqvist----------------
ORION - Umeå
Blue Sounds /Uppsala
Piteå
Ford Trucks - 1957
Bergsviksbron
Hep Stars i Afrika /1967
Ingrid Bergman /1947
Filmens stjärnor /1952
Beatmakers
HÄRJES
Leif-Owes
Streaplers
Volvo PV 444
TAGES /1965
GB-Glace 1967
Igloo, Puckstång, Top Hat var väl de favoriter jag hade.
Avans Lantbruk, Hortlax
Tio stutar är nu installerade i Andreas och Davids ladugård på Avans Lantbruk.
I dag gjorde jag och Elisabeth ett "stut-besök". På eftermiddagen åkte jag och
Max förbi, då var Andreas där med Norah och Malte. Max och Norah fick då ge
de tio kreaturen kraftfoder i några omgångar.
---------------------------------------------------------------------------------
G:a Sjulnäsvägen, Roknäs
----------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist / 2014-04-10
Avan
Foto: Roger Lindqvist.
John Harrys i älgolycka /1974
En dag i februari 1974 ringer min pappas bror Sven hem till oss. Han frågar min mamma hur jag mår. Min mor säger lite undrande att "Jo, nog mår Roger bra". Han ville veta eftersom han läst i Norrbottens Kuriren att John Harrys orkester råkat ut för en svår bilolycka i norra Bredåker två mil utanför Boden. Min mor upplyser Sven att jag precis slutat och börjat i en helt annan orkester. Älgolyckan inträffade lördagskvällen den 16 februari omkring klockan 20:00. Lördagen den 16 februari 1974, satt jag bakom trummorna i Rolf Åhmans orkester när vi spelade på Kaskad i Kalix. Kvällen innan hade vi spelat på Forum i Luleå. Jag kommer inte ihåg när jag fick reda på det som inträffade. Men det måste ha varit under söndagen eller måndagen.
Urklippen som följer har jag lånat av Janne Höglund, som följde med i olycksbilen den här ödesdigra aftonen. Förutom Jan-Olof så fanns gitarristen Leif Gran och trummisen Ulf Degerman med. Så även Harry Berglund med hustru Vivan. Det var Harry som blev mest illa åtgången. Texten kommer från Norrbottens Kuriren, så även bilderna. Två bilder har jag lånat från NSD.
ORKESTERBIL I ÄLGKROCK TRE ÄLGAR DÖDADES
En hel älgflock raderades ut vid trafikolyckan på lördagskvällen.
I bilen som demolerades mycket vid de våldsamma krocken
satt fem personer. Harry Berglund fick ansiktsskador och vårdas
nu på Centrallasarettet i Boden.
Fem personer fördes till sjukhuset efter en våldsam kollision med en älgfamilj i norra Bredåker, två mil norr om Boden på lördagskvällen. Tre älgar dödades och en skadades. Det var orkesterbilen med John Harrys orkester från Älvsbyn som krockade, svårast skadad blev John Harry (Harry Berglund, Älvsbyn) som slungades i vindrutan och fick stora skärsår i ansiktet. De övriga i bilen ådrog sig bara mindre blessyrer.
- De hade otrolig tur, säger polisen. Smällen blev fruktansvärd.
En av älgarna slungades omkring 40 meter framför bilen. Två av dem åkte över biltaket som helt trycktes ihop. Det är den svåraste älgolyckan i Boden området som hänt. Älgarna utgör nu ett livshot för bilisterna. En rad olyckor har inträffat i Boden området med älgar. Bland annat har tåget på kort tid kört på 5-6 älgar.
- Det gäller verkligen att se upp, säger polisman Lorenz Ekman.
Farligaste tiden är från skymningen tills älgarna lägger sig vid 22-23-tiden. Genom djupsnön söker de sig ut på vägarna. Det blir också mer renar på vägen.
- Orkestern var på väg till GDV i Vuollerim för en spelning på Folkan där 300 personer väntade. Detta berättar föraren Ulf Degerman, 29, Piteå, som den här kvällen ryckt in som trumslagare. I bilen åkte också Harry Berglund, Nybyn, Älvsbyn hans hustru Vivan, samt basisten Jan-Olof Höglund och gitarristen Leif Gran.
MEDVETSLÖS
Harry Berglund som satt fram, åkte i vindrutan och slogs medvetslös. Han fick stanna på lasarettet för vård. Han har ansiktsskador, men enligt uppgift utom fara. De övriga fick bara blessyrer och fick lämna lasarettet på kvällen.
- Det var hemskt, jag hade ingenstans att ta vägen med bilen, säger Ulf Degerman. De kom springande mot oss spridda över vägen, och det fanns ingen chans att stanna. Det var halt. Ändå försökte vi se upp. Satt just och talade om att det fanns gott om djur på vägarna.
En bil som man mötte just före olyckan blinkade varnande när orkesterbilen kom med halvljuset på.
- När jag bromsade och slog på helljus var älgarna inpå oss. Sedan bar det iväg in i snödrivan efter smällen.
Den tunga bilen med släp slog som en bomb i älgflocken. Tre älgar dödades genast. Den fjärde som skadades söker man spåra.
Harry Berglund fick ansiktsskador vid olyckan.
Bilen med släpet slog in som en bomb i älgflocken.
Olycksbilen blev svårt ramponerad. Taket skalades av när en av älgarna
flög upp på taket.
NÄRA EN OLYCKA TILL
Det var ytterst nära att ännu en svår olycka inträffat i samband med älgpåkörningen. En bil kom från andra hållet - norrifrån - och såg inte en älg som låg på vägen. Hans bil slog i älgen och snurrade runt på vägen, men turligt nog kom inget möte. Det var också nära han snurrat mot orkesterbilen.
----------------------------------------------------------------------------
KURIREN & NSD ¤ Måndagen den 18 februari 1974.
COOL CANDYS återuppstår
När det begav sig. Stående mitt i bakre raden syns Einar Svensson
som startade bandet 1950. T.v. om Einar Svensson ses Karl-Arne Andersson,
t.h. Sven-Eric Gissbol. Främre raden, fr v Gunnar Wahlgren, Carl-Ivar Ivarsson
och Arne Nathansohn.
1994 slutade det kända dansbandet Cool Candys från Lidköping att spela. Nu återuppstår bandet, men nu i det lilla samhället Strömsund i norra Jämtland.
Cool Candys bildades 1950 av trummisen Einar Svensson och bandet nådde stora framgångar, främst på 1960-talet. Jämtgubben, Muckartwist och Göta kanal är bara några av bandets alla örhängen. Sättningen var två tenorsaxofoner, klaviatur, bas och trummor. Man hade ett eget sound där saxarna ofta hade en framträdande roll i musiken. Cool Candys blev ett av landets första och då största dansband.
Einar Svensson, som avled 1972, registrerade också namnet hos Patent- och registreringsverket, PRV, och namnet Cool Candys fanns i familjens ägo fram till 2004. Sedan släpptes namnet fritt.
- Vi måste ha glömt att omregistrera namnet, men fick inget meddelande om detta, säger Einar Svenssons son, Michael Ellgren.
- Detta är ju ett namn som min far hittade på och som mina mamma, Lillan Ellgren, har vårdat ömt.
Michael Ellgren vill dock inte lägga någon skuld på de som nu tagit namnet och registrerat in detta hos PRV. Han och hans mor tycker dock att PRV borde ha stött på en gång extra.
- För vår del kan de kalla sig Cool Candys, men vi ville absolut ha kvar rätten till namnet. Det är en familjeklenod, säger han.
Ny ägare till namnet Cool Candys är en ekonomisk förening i Strömsund i Jämtland som heter Syrinx flöjt och gitarr i Strömsund. Bakom namnet döljer sig några musikintresserade äldre herrar, varav en varit sångare i det gamla Cool Candys, strax innan bandet lade saxofonerna på hyllan. Han heter Berndt Norrman. En annan av dem är Jan Rönngren, som är musiklärare i Strömsund.
- Jo, jag träffade Berndt Norrman som bor här och i samband med en lokal föreställning spelade vi gamla låtar och det blev bland annat några gamla låtar av Cool Candys, berättar han.
- Vi tände till på detta och tänkte att vi skulle börja spela gamla Cool Candys-låtar, så nära den gamla sättningen som möjligt.
De ville också använda sig av namnet och när de förra året såg att det var ledigt passade de på att registrera namnet, som lagat ledigt i nästan tio år.
- Nu ska vi träna upp oss att spela exakt likadant som Cool Candys gjorde en gång i tiden, säger Jan Rönngren.
- Vi har fått hjälp av Håkan Ljungqvist från Lidköping, som en gång i tiden spelade med originalbandet och Berndt Norrman kommer att vara med. Vi vill ha fram exakt samma sound som det gamla bandet hade.
De har dock inga ambitioner att göra jättesuccé och har ännu inte spelat inför publik, men det blir premiär i november i år i Strömsund.
- Det här är bara en kul grej och faktiskt något av det roligaste jag har gjort.
- Vi tar upp det gamla soundet från Cool Candys och hoppas att vi inte trampar någon på tårna för detta, säger han.
Och visst, Jämtgubben är ju från Jämtland och nu finns musikerna på hans hemmaplan.
---------------------------------------------------------------------
NLT ¤ Måndagen den 7 april 2014.
PS. Tack för urklippet, Arne Nathansohn.
/Roger.
Margit Carlqvist /1952
Vilken vacker kvinna!
Filmstjärnor /1952
Kodachrome II /1965
Rundvandring på Statt i Piteå.
En välkänd lokal på statt. Härinne var det dans, och på den minimala
scenen i vrån, skulle vi samsas hela bandet.
Vackert fönster med utsikt mot kyrkan och Olof Palmes gata.
Vackert! Stilfullt!
Stadshotellets magnifika trappa. Ett kärt fotoobjekt när det skall
plåtas gruppbilder.
Fönster beläget vid hotell-receptionen.
Vacker ljuskrona.
Pensionerad kassaapparat.
Utsikt mot Handelsbankens hus, korsningen Sundsgatan-Uddmansgatan.
Undrar vem som åstadkom detta gedigna arbete?
Kolla takstegen. Den skulle jag INTE vilja gå på.
Statts baksida.
Ännu en vacker ljuspunkt i tillvaron.
Utsikt från sviten, mot Rönnskolan på Olof Palmes gata.
På väg upp mot statts tornrum.
En vidunderlig utsikt bjöds vi på, när vi kom upp i de högre höjderna.
Tyvärr så var detta fönster lite väl smutsigt för att ge den rätta
a-ha-känslan, men...
...det fanns tack och lov andra fönster som var betydligt bättre.
Utsikt mot Piteå stadskyrka. I bakgrunden ses punkthusen på Strömnäs.
Lite svindelkänsla infann sig... men bara lite...
Nu vet jag hur tornsvalorna känner sig...
Tyvärr var alla tornsvalor på semester vid vårt besök. Synd, jag som
hade så många frågor.
Leif Lidman in action.
Någon annan hade varit här - redan 1961...
Efter vårt besök högst upp i Statts innandömen, nådde Lidman och
Lindqvist marken till allas stora lättnad.
Ännu ett fönster mot världen.
På väg mot COOP FORUM och den väntande tålmodiga hustrun,
så togs denna bild på det pågående bygget av gamla polishuset.
------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------------
Stort TACK till hotellchefen Maria Wermelin för en intressant stund.
/Foto: Roger Lindqvist
Monica Z. /1965
Plattor på skivmärket ANETTE Lido Music /Lidköping
Vi hörs på Anette!
RÖDA KVARN - Storgatan, Piteå /1964.
Två dikter /2004
I familjealbumet
Häromdagen pratade vi resor med en av sönerna. I sammanhanget så nämnde han "Ja, för de äldre så finns ju det här...". Det var då jag reagerade: "För de äldre, menar du att jag tillhör de äldre... nää, stopp å belägg...!" Då log både sonen och hustrun och tittade på mig. Då kröp den obehagliga tanken och sanningen rakt in i hjärnans mest centrala del: "Jaså, har jag blivi sååå gammal, att jag tillhör de äldre?"
På de två bilderna var vi ännu unga. Bilderna togs omkring 1968-69. Elisabeth med sitt långa hår, förevigad på ett skolkort, jag med min parkas sittande i Domus fotoautomat på Storgatan i Piteå. Det var ju som om det var i går.
Elisabeth Öhlund, Vistträsk.
Roger Lindqvist, Hortlax.
"Jag är förlorad, jag är förtappad"
I slutet av juni 1987 ville Piteå-Tidningen göra ett reportage om den kommande nedläggningen av Furunäsets sjukhus. Min chef Stig Åkerlund, gav mig order att ställa upp på en intervju. Beroende på att ingen av kollegorna tordes. Samma dag som artikeln publicerades, skulle jag åka med bussen till Gällivare med en patient samt en kvinnlig vårdare. I vanliga fall åkte vi till Bodens garnissionssjukhus, när en patient skulle på datortomografi. Men vid detta specifika tillfälle, så var den trasig. Det blev alltså att åka ca 30 mil enkel väg till Gällivare i stället. Det var varmt som sjutton den här morgonen när vi åkte. I baksätet satt en rätt så nervös och orolig patient. Han kom under den nära 60 mil långa färden att upprepa samma fras om och om igen: "Jag är evigt förlorad, jag är förtappad, jag är förlorad, jag är förtappad..."
På kvällen när jag kom hem, så ringde orden i mina öron: "Jag är evigt förlorad, jag är förtappad..."
Roger, med landstingets och transportcentralens LT 35:a
i bakgrunden. I denna bil kördes bl a mattransporterna
vid sjukhuset. Men även en stor del hjälpmedel, såsom
sängar, permobilar, rullstolar, m.m.
Piteå museums årsbok
Jag har nu börjat nedteckna min berättelse om mitt liv som hund... nää.. mitt liv som dansmusiker. Förfrågan inkom för ett antal månader sedan, om att göra en dokumentation om åren bakom trummorna. Jag har tidigare i olika artiklar berättat om de band där jag varit medlem, detta i Piteå-Tidningen. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt, medan minnet ännu är i gott behåll. Och visst finns det en hel del att berätta. Det finns mest roliga slags minnen, men det finns även minnen med en svart kant runt omkring. Förhoppningsvis skall undertecknad vara klar innan midsommar.
Roger.
Prästgården i Hortlax
I mars 1915 antogs Gustaf Dahlbäck i Blåsmark som arkitekt och entreprenör för bygget av Kyrkoherdegården i Hortlax. I dag är fastigheten endast ett minne blott. På platsen finns i dag en lekpark. Vägen upp mot fd prästgården heter Prästbovägen, den enda återstående kvarlevan av det som en gång var.
MICKEY ROONEY (1920-2014)
I dag säger vi farväl till skådespelaren Mickey Rooney,
som avled igår 93 år gammal.
Dagboksanteckningar 11 april 1973.
Jag har nog alltid haft en form av skrivklåda. När jag städade i förrådet för några dagar sen, så hittade jag ett par gamla dagböcker, där jag berättade om det vardagliga livet 1973, nyss 15 år fyllda. Det handlar om allt mellan himmel och jord. Mycket musik, men även sport. Men också djupa tankar om livet. Så här skrev jag onsdagen den 11 april 1973:
"Nu är det riktigt roligt att vara svensk. Tre Kronor spelade i går oavgjort mot Tjeckerna. Nu så är dom en bit närmare silvret. Men man har fortfarande guldet inom räckhåll. Om Sverige vinner över Västtyskland i morgon och vinner över Finland i övermorgon och tjeckerna vinner över Sovjet på fredag, ja, då blir det guldfinal mellan Sverige-Sovjet. Sovjet vann den första matchen med 6-1, då klämde Uffe Sterner dit reduceringsmålet. Thommy och Christer Abrahamsson har ju blivit skadade. Christer i benet och Thommy i ryggen. Christer har redan farit hem från VM. Men Thommy är fortfarande kvar.
Mor och far är ute och kör med bilen. För en stund sedan ringde det en dam från musikskolan, och sa att alla föräldrar var inbjudna i morgon till en information av Tage Hansson. Men det är spelning som vanligt kl. 6. Det är ingen match i morgon. Min förkylning är bättre. Var till Boliden och Skellefteå i söndags. Vi kommer i Norra-Västerbottens tidning på lördag. Det var en fotograf som tog bilder och intervjuade storbandets ledare, Sune W. Vi fick ledigt måndagkväll från repetitionen. Det gick bra med de två spelningarna i Västerbotten, tyvärr inte så mycket folk i Boliden.
Jag slutade tidigt i dag kl. var 1 då jag kom hem. Vi hade inget Fritt valt arbete i dag. Musikläraren (som vi har fnv) skulle bort. Då vi sticker till Tyskland ska vi ju spela i Stockholm på hemvägen. Vi ska spela på Skansens stora scen med Havsbandet och antagligen också med Blåsorkestern.
Sverige har blivit världsmästare i bordtennis genom Bosse Persson (den evige förloraren som han kallas) det är i lag som vi blivit det. Just nu blåser det ganska mycket. kl. är nu 16:47.
PS. I morgon ska vi på lasarettet och skärmbildsundersökas (lungorna).
Roger".
Katt
Filmstjärnor /1952
Simon Brehm och tjejerna
Simon Brehm omgiven av fyra välsjungande damer.
Lill-Babs, Maria Dieke, Lilly Berglund samt en person
som möjligtvis kan vara Britt Damberg?
Liz Taylor på bättringsvägen
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 maj 1961.
Föll av tåget
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 februari 1961.
KUNGÖRELSE
ICA-Lundmans, Hortlax
ICA-Lundmans idag 2014. Lundmans Köpcentrum som det hette tidigare. Historiken i korta drag är följande: grundades 1906, idag 108 år senare finns butiken kvar på sin plats vid hortlaxvägen. Nåt som jag tycker känns fantastiskt att kunna konstatera. Jag har härhemma för tillfället, en samling foton som visar hur affären och dess innandömen en gång såg ut. Ett stort tack till Monica och Håkan Löfgren som ställt dessa bilder till mitt förfogande.
Fem svartvita bilder tilldrog sig genast mitt intresse. Det visar hur affärsskyltningen kunde se ut. Årtalet är jag lite osäker på, men någostans i skarven mellan 1950-60-tal.
Piteå - sol och bad
Formgivare: Bo Lundberg.
Piteå
1911.
1950-tal.
1904.
Sven-Ingvars
STREAPLERS med Curt Borkman /1966
Kellys
Svennes /Lidköping
WIZEX med KIKKI DANIELSSON
THE BEATLES
Norrsken /Umeå
Trio me´Bumba
The Hep Stars
Piteå i dag...
Sundsgatan...
Fortfarande samma Sundsgata...
Tja, hörrni med risk för att låta tjatig, Sundsgatan... igen.
Här fick fotografen en idé: han vände sig om. Detta för att få
lite variation. Men fortfarande ses Sundsgatan. Det blev inte
så mycket bättre än så här. Å nästa fråga är: vart tog alla Pitebor
vägen i dag, det var ju tomt på - törs jag säga det igen? SUNDSGATAN!
Sundsgatefotograf: Roger Lindqvist.
Amy Winehouse...
Slänger mig ner på soffan. Det väntar en timmes underhållning med Amy Winehouse från en kyrkokonsert 2006. Två killar på varsitt instrument kompar henne, gitarr och bas. I den här fantastiska tjejens smala kropp finns en "big voice". Men samtidigt som jag ligger där och njuter, så blir jag också väldigt upprörd. Det beror på att hon försvann från jorden 2011 endast 27 år gammal. Självförbränningen tog ut sin fulla rätt. Den narkotiska skiten/alkoholen tog helt enkelt hennes unga liv. Hon som var på gång... med en otrolig framtid i sikte - och så dör hon... bara så där... Det är då jag knyter näven och blir så in i bomben upprörd.
Strax efteråt visas en dokumentär om Kurt Cobain. Det gör mig lika arg och upprörd. Död 1994 genom ett skott i sin kropp. Cobains farfar intervjuas. Det låter hemskt det han säger: - Jag visste inte att han använde droger. Hans mamma sa att han var manodepressiv. Och att man inte kunde hjälpa honom. En fd flickvän säger att han en gång berättade att han var lycklig fram till 8-årsålder då föräldarna gick skilda vägar. Redan som barn så fick han Ritalin mot sin överaktivitet. Men hans förra flickvän antydde att han inte kände sig älskad, det var just därför han ville bli bekräftad på rockscenen. Världsberömmelsen räckte inte lång väg, döden var för honom det enda alternativet.
Amy Winehouse (1983-2011).
Ebba Hedqvist (1909-2001)
Ebba Hedqvist.
När konstnärinnan Ebba Hedqvist avled i december 2001, fanns i Piteå-Tidningen en diger minnesruna över henne. De som hade tecknat hennes minne, var två representanter för Stiftelsen Konstnärshem och Kvartersföreningen Svalgången: Valter Ersson och Hans Hagberg.
Konstnären Ebba Hedqvist har avlidit i en ålder av 92 år. Hon sörjes närmast av systern Cecilia Sawyer och en systerdotter.
Ebba Hedqvist föddes på en bondgård i Öjebyn, dotter till Ernst Johan Hedqvist och hans maka Anna Fredrika Berglund. Fadern var vid sidan om sitt jordbruk också stenhuggare och entreprenör. Hon talade hela livet med värme om sin barndom och sin far. Själv lämnade hon hemmet tidigt och förtjänade sitt levebröd som butiksbiträde i Stockholm, tills olika konstutbildningar förde henne vidare till bland annat Paris och Italien. Där utbildade hon sig vid ett par olika akademier till skulptör.
I botten var hon under hela sitt aktiv liv målare, men skulpturen tog alltmer hennes tid och intresse. Med åren kom hon att utföra en hel mängd offentliga arbeten för bland annat Vattenfallsstyrelsen i Råcksta, Porjus kraftverk, teaterfoajén i Årsta centrum, kyrkorna i Jörn och Ullatti, Piteå stadshus, Riksbyggen i Luleå och Linköping, Dramatiska teatern, samt Operan med flera. Hon arbetade i trä, sten brons och plåt. Särskilt hennes svetsade arbeten i metallplåt kom att dra till sig uppmärksamhet.
Mest känd för en bred allmänhet är hon för sitt underbara bidrag till utsmyckningen av Norrmalmstorg i Stockholm. Det kallas hönan Laura och är utförd i svetsad plåt. Denna skulptur förenar Ebba Hedqvists nyskapande förmåga med den underfundiga humor som präglade hönans skapare livet igenom. Ebba Hedqvist var konstnär och nyskapare på det sociala området lika mycket som inom konsten. Redan under sin tid i Paris lärde hon känna den stora danskonstnärinnan Carina Ari, och de två förblev vänner livet ut. Av henne fick Ebba också uppslaget att för sina konstnärsvänner skapa en särskild tillflyktsort, som gav möjligheter till ostört konstnärligt skapande och berikande social samvaro.
Efter decenniers planerande, idogt nätverksbyggande och kreativt finansiellt konsolideringsarbete lyckades hon få till stånd Stiftelsen Konstnärshem år 1957. Genom detta verk har hon på Mariaberget i Stockholm kunnat forma ett helt kvarter till reservat för äldre konstnärer av olika slag. I denna krets var hon verksam med till synes outtömlig energi och andlig vitalitet, tills krafterna för bara några få år sedan inte längre stod henne bi. För ett par år sedan ägnade Stockholms stadsmuseum en stor och mycket uppskattad utställning åt vad som kallades "ett förtrollat kvarter", vilket således var en återspegling av den oförgätliga instas Ebba Hedqvist gjort för konstutövare. Ebba Hedqvist var en utpräglat social person, som dock alltid bevarade sin integritet. Hennes konst och hennes instatser för andra konstutövare vittnar om att hon var en stor människa.
-------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 18 december 2001.
Thord Carlsson berättar...
En liten rar historia som Thord Carlsson en gång berättade om i Piteå-Tidningen. Man blir nästan lite varm om hjärtat då man läser den. /Roger.
Thord Carlsson (1931-2005).
Dikter
Det har genom åren hänt någon gång då och då, att jag sett mina dikter i dödsannonser. Det har även ringt okända personer, som vill ha mitt samtycke i att publicera eller läsa nåt av mina alster på en minnesstund. Allt detta tar jag som en ren komplimang.
Denna min dikt fanns i en dödsannons året 1990.
Berndt Norrman, musikalisk mångsysslare
Berndt Norrman, med affischen på bandet Cool Candys som han spelade med,
i nio år. Sverigekartan, tämligen välfylld med nålar för platser där han uppträtt.
Berndt i sitt "pojkrum" som är musikaliskt förtecknat så det förslår.
Berndt medverkade bl a på Cool Candys Go´bitar 7 & 8.
-----------------------------------------------------------------------
LT ¤ Den 10 mars 2009.
Max - i trumslagarlära
I dag plockade Max´farfar fram tre kastruller för att på så sätt
visa hur det kunde gå till när farfar så smått började trumma.
Så här såg mitt första trumset ut, runt omkring 1965-66.
Fönsterputsare
Idag torsdag, har vi kört efter måttot: ett rent fönster gör livet gladare!
Och mellan varven har vi druckit kaffe.
Solen har gjort oss sällskap.
MAX
Max kom i dag tillsammans med sin mamma och pappa på besök.
Max har nämligen fått en alldeles ny cykel, som han är väldigt stolt över.
ICA-Lundmans, Hortlax - ett bilddokument /1973
En serie interiörbilder föreställande Lundmans Köpcentrum anno 1973. Ett slags dokument över en affär som grundades 1906. 108 år senare, finns butiken fortfarande kvar. I dag som : ICA-Lundmans. Bilderna visas utan bildtext.
Varsågoda!
En dag i kommissarie Lindqvists liv.
Kommissarie Lindqvist på Hortlax polisens kontor.
Fallet med den försvunna kokosnöten.
Medan kommissarie Lindqvist tog dagens andra bloss, ringer telefonen.
- Goddag! är det möjligtvis kommissarien jag har äran att tala med?
- Det stämmer alldeles utmärkt, sa kommissarien och tog sig ånyo ett bloss på sin illaluktande pipa.
- Är det nåt jag kan hjälpa damen med?
- Joo, minsann... min nyinköpta kokosnöt har försvunnit på ett väldigt obehagligt och mystiskt sätt.
- Kan inte snälla goa herr kommissarien hjälpa en stackars gammal gumma, med svårartad ischias?
- Det skall väl gå bra. Men allra först måste jag göra en diger brottsplatsundersökning.
- Jag anländer om cirka någon timme, med mitt älskade förstoringsglas. Blodhunden Boris följer också med.
- Ni är såååå hjärtinnerligen välkommen, både förstoringsglaset och vovven Boris.
- Det skall bli en ära att få kommissarien som min gäst. Naturligtvis skall kommissarie Lindqvist, bjudas på både kaffe och jordgubbstårta. Boris skall icke heller gå lottlös...
- Nåja, det blir nog bra med det, muttrade kommissarien och kliade sitt huvud smått betänkligt.
Några timmar därpå, har kommissarien - efter ett febrilt och föredömligt polisiärt arbete - fått fram både spår och andra intressanta saker i sin utredning. Det är då som kommissariens telefon ringer, till tonerna av humlans flykt.
- Nä men tjenare, GW! Hur e´ läget? Jaså, ont i höften... du går fortfarande med din käpp...
- Jaha, jaså...mmmmm okej... lörda´ ska se i kalendern. Klockan åtta... tusen tack, då ses vi...
Kommissarie Lindqvist och Leif GW med sällskap, skall på gemensam middag på Operakällaren. De båda brukar bolla svåra fall mot varandra. Efter samtalets slut, så har äntligen kommissarien ett hett spår...
Det leder fram till den gamla damens varukasse...blodhunden Boris skäller.
- Jaha, damen, nuuuu har vi spårat kokosnöten, säger Lindqvist triumferande och håller upp en kokosnöt, framför den gamla damen med tilltagande ischiasproblem.
- Är detta möjligtvis den kokosnöt som damen anmält försvunnen?
- Kära hjärtandes, hur skall jag kunna tacka snälla goa herr kommissarien, ni har gjort en gammal dam en ofattbar tjänst.
- Mmmmm, muttrar kommissarie Lindqvist. Det ser ut som om fallet är uppklarat.
- Kokosnöten hittades i er varukasse... tacka inte bara mig, tacka även Boris.
Så tar kommissarien på sig sin slitna filthatt, tar sin pipa i munnen och går nästan ljudlöst ut genom entrédörren.
Ännu ett fall av hög dignitet har fått sin lösning.
Väl hemkommen till sin expedition, lutar sig kommissarien tillbaka i sin stol, lägger de värkande svullna fötterna på skrivbordet, för att i sin stillhet umgås med sin pipa och Peterson-Berger.
- Seså, Boris. Ännu en dag i allmänhetens tjänst är avslutad. Undrar vad morgondagen har i sitt sköte?
Väl hemkommen på sin expedition, sätter sig kommissarien i sin
stol, lägger fötterna på bordet, för att under en fridfull stund,
umgås med pipa och med Peterson-Bergers musik.
-------------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
En docka jag minns...
Året var 1959/1960. I handen håller jag en docka som
jag än i dag kommer ihåg.
----------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------
Shell - Piteå 1966.
Shellstationen på Kolmilavägen i Piteå, juni 1966.
-------------------------------------------------------------------------
Källa: Pitebondska 911.
Piteå 1940-tal
---------------------------------------------------------
Källa: Leif Lidmans samlingar.
AVANS LANTBRUK, HORTLAX
Igår tog grabbarna ner den silo som stått i drygt 20 år på gården.
Tekniken som man använde, var ungefär densamma som man
när man sågar ner en tall. Svårare än så var det inte.
Så med ens blev utsikten mycket bättre. Men det var inte pga
av detta som silon togs ner.
Bondens åker.
Bondens gård.
Bondens maskiner (en del av dem).
Utsikt från bondens maskinhall ner mot Avan.
Ett förråd som troligen skall bort så småningom.
Avans Lantbruk - Andreas Lindqvist & David Johansson, Hortlax.
-------------------------------------------------------------------
Lantbruksfotograf: Roger Lindqvist.
Gunnar Bäcklunds sextett, Umeå - 1966
Fr. v.
¤ Sören Karlsson - orgel, sång.
¤ Gunnar Bäcklund - trummor, sång.
¤ Elmer Granlund - trombone, gitarr, sång.
¤ Rolf Lind - trummor, sång.
Baksätet.
¤ Kenneth Österlund - bas.
Baksätet.
¤ Kenneth Österlund - bas.
¤ Christer Persson - tenorsax, flöjt, sång.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Alexander /Umeå - 1971
Larry Dean
LEIF BLOMS - 1983-84
