Döm mig inte
Du tror att du känner mig
men det gör du inte.
Du ser inte vad som finns
i mitt hjärtas innersta.
Det är en väl förborgad
och skyddad hemlighet.
Du dömer mig till det yttre,
men känner inte det inre,
hur kan du då veta vem jag är?
------------------------------------
Roger Lindqvist.
En dikt som publicerades i Piteå-Tidningen den 6 juni 1990. Jag hade skrivit några år. Men var lite osäker om formerna i det jag skrev. Hade mycket respekt för vad andra skulle tro och tänka. Därför så underteckande jag endast med mitt förnamn. Allteftersom åren gick, och jag blev varm i kläderna, så hittade jag formerna allt tydligare. För som ni vet - vi är ju alla barn i början. Att skriva gjorde mig varm i själen. Det är ett av mitt livs allra största AHA-upplevelser. Jag hade även funderingar på att måla, men som sagt skrivandet var för mig den rätta formen. Jag hade m.a.o. hittat hem! Tankarna om målandet har jag absolut inte gett upp, det är bara så att just nu så vilar målarlusten, men vi får se senare längre in i framtiden. Finge jag välja, så skulle jag både spela, (jazz), skriva, måla och fotografera. Men som sagt, det står skrivet in i framtiden hur det hela kommer att bli.
Roger.
Guldskiva till Bernt Staaf
Bernt Staaf får här en guldskiva för LP:n När dimmorna lättar som
sålts i 35.000 exemplar. Kollegan Lennart Grahn överlämnade skivan
vid en gala på Malmen i Stockholm.
--------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 26 november 1971.
PS. Artisten Bernt Staaf, föddes 1945 och avled 2002.
Lulle Ellbojs orkester i Köpenhamn / 1954
Lulle Ellbojs orkester på Tivoli i Köpenhamn sommaren 1954.
Längst fram till vänster: Lasse Gullin, till höger om honom: Pitebon
Allan Lundström. Orkesterledaren Lulle Ellboj var född 1911 och avled
1960.
-------------------------------------------------------------------------------
Texten är hämtad ur Accordion Journalen den 15 juni 1954.
Calle Reinholdz död - 1973
CALLE REINHOLDZ (1909-1973).
Skådespelaren och sångaren Calle Reinholdz har avlidit på Norrköpings lasarett. Den i Norrköping födde Reinholdz var vid sin bortgång 64 år gammal. Han inledde sin professionella teaterbana i början av 30-talet vid Tantolundens teater i Stockholm. Därifrån kom han till Casino, Folkan, Folkets hus teater, Oscars och Södra teatern. På Södran spelade han 17 säsonger. Calle Reinholdz gjorde sig också känd som uppskattad filmskådespelare i det komiska facket och han var mycket populär som sångare.
--------------------------------------------------------
FILMER
¤ 1933 - Hemliga Svensson ¤ 1936 - Familjen som var en karusell ¤ 1936 - Söder om landsvägen ¤ 1939 - Spöke till salu ¤ 1939 - Melodien från Gamla Sta´n ¤ 1940 - Kronans käcka gossar ¤ 1940 - Karusellen går ¤ 1941 - Beredskapspojkar ¤ 1941 - Första divisionen ¤ 1942 - Lyckan kommer ¤ 1942 - Livet på en pinne ¤ 1943 - Prästen, som slog knockout ¤ 1943 - Det spökar, det spökar ¤ 1944 - Vår Herre luggar Johansson ¤ 1945 - Flickorna i Småland ¤ 1945 - Trötte Teodor ¤ 1946 - Pengar - en tragikomisk saga ¤ 1946 - 91:an Karlsson ¤ 1946 - Bröllopet på Solö ¤ 1946 - Möte i natten ¤ 1947 - Maria ¤ 1947 - Kronblom ¤ 1947 - Livet i Finnskogarna ¤ 1947 - Kvinna utan ansikte ¤ 1947 - Mästerdetektiven Blomkvist ¤ 1948 - Hjältar mot sin vilja ¤ 1949 - Pippi Långstrump ¤ 1950 - Ung och kär ¤ 1959 - Fröken Chic ¤ 1959 - Bara en kypare ¤
-----------------------------------------------------------------
Källa: Svenskt Filmskådespelar Lexikon / Sven G. Winquist & Torsten Jungstedt - 1973.
Hedmans Bil AB / Arne Lindberg AB - PITEÅ
Jubileumsutställningen i Piteå / 1957
Ny glass!
KALLE ANKA & CO ¤ Den 1 februari 1968.
Carl-Axel - en innovatör med logiskt tänkande
Carl-Axel Öberg - en uppfinnare med många strängar på sin lyra.
Här studerar han de annonser som jag sparat sedan tiden med ROLF
ÅHMANS. Carl-Axel spelade bas och gitarr när det begav sig. Idag är
det gitarren som gäller.
Magnus Fyrberg har en hemsida: www.mafy.se som kan vara av intresse för den musikintresserade.
/Roger.
------------------------------------------------------------------------------------
MAX - en upptäckare av "krumeluriska" saker och ting...
Piteå Dansar och Ler har som jag tidigare nämnt kommit till stan. P.g.a. detta så sov Max över här i natt. Hans pappa, Robert, var ute på stan tillsammans med "lillebror" Daniel och hans flickvän Mia. Robbans sambo, Jannice, fick vackert jobba och slita, men i morgon har hon sin lediga dag. Det andra barnbarnet Norah, var här i torsdags men bara under dagen. Andreas cyklade Pitebygden runt med 13 andra gubbar, däribland svärfar Tage. Man startade i Långnäs på förmiddagen, sedan åkte man i samlad trupp genom byarna. På Furunäset hade man enligt utsago tagit sig ett välbehövligt dopp i Piteälven. En lyckad och trevlig dag alltså. Ikväll är det Jannice och Jennies tur att i likhet med sina sambor "göra-en-kväll-på-stan". Allt enligt de demokratiska lagarna.
MAX är liksom Emil i Lönneberga en grabb med mycket upptäckarlusta.
Ibland springer han så fort att farfar knappt hinner med.
Allt som kommer i hans väg skall noggrant undersökas.
Det skall vridas och vändas, för tänk om det ligger en skatt därinne
och lurar...
Inget undgår honom. Här gräver han i farmor och farfars nyvattnade
rabatt, för Max är en liten upptäcksreande i sin värld, fylld av de mest
spännande saker och konstiga "krumeluriska" ting.
Så här kan Max fötter se ut när han lekt trädgårdsmästare hos farmor
och farfar.
---------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Trollhätte-GLASS / 1967
WALT DISNEY´S SERIER - MUSSE PIGG ¤ September 1967.
Brandlilja
Brandlilja.
------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Finlands vita ros
Finlands vita ros.
----------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Bullerviken
Bullerviken.
------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Loppis i Hällan fre. lör. & sön.
Robert och Max i Hällan förra helgen. Vi besökte Helen och Göran på
deras loppis som de hade. Det var några fler familjer inblandade också.
Daniel gick på semester samma dag, så på hemvägen kom även han
förbi.
Det var många som sökt sig dit för att kanhända göra sig ett heller
annat fynd.
Edvin - Idas son, passade på att hälsa på hos sin mormor och morfar.
Samlade under "släktparasollet": Elisabeth, Norah, Andreas och Ulla-
Mai.
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Festen har börjat!
Piteå Dansar och Ler, vars ursprung kommer från det tidiga 60-talet. Då var namnet "Nattivalen" och Piteås starke man, Axel Bengtsson var den som fick idén till det som nu idag har förkortats till P.D.O.L. Det fanns en gång då jag fann nöje av att besöka festivalen, men inte nu idag. Bland de sista jag besökte var när Bo Kaspers besökte stan, ett band som jag gillar, för deras softa framtoning och underbara texter. Sedan är det ju ett extra plus att sångaren Bosse Sundström är en äkta genuin Pitebo. Black Ingvars, Ulf Lundell, Jerry Williams, Anders Lundin, Orup, Sven-Ingvars är också några namn som jag stått och avnjutit.
Årets upplaga av P.D.O.L. har tagit sin början. Kommersen är med
andra ord i full gång.
Sist jag åkte karusell var som liten grabb på Öholma. Låter jag tråkig?
Jamen, det bjuder jag på. Gillar inte när det svänger och slänger. Jag
blir illamående. Så bara jag ser denna hemska monster-farkost så
vänder det sig i magen. Nu ljuger jag! Jag åkte Berg o dalbanan på
Gröna Lund sommaren 1973 (utan att spy).
Först ut. Elisabeth och Roger Lindqvist från Hortlax anträdde dansen
- och leende naturligtvis - när den stora festen började på allvar i Piteå
i går kväll.
-----------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Lördagen den 27 juli 1991.
Sommaren 1991 besökte vi festivalen. Vi hamnade t.o.m. på Kurirens första sida och löpsedel. Vi har gästat festivalen några gånger efter det också. Jag vill minnas att den nya varianten av P.D.O.L. "omstartades" 1990.
/Roger.
Piteå stads kyrka finns också mitt i bland festivalbesökarna.
Sundsgatan i Piteå, strax före klockan 21 i onsdagskväll. Sommaren
1964 dansade människorna direkt på asfalten. Då hade man den stora
scenen ungefär på den här platsen. Yngve Forssélls orkester med vokal-
issan Anna-Lena Kanon underhöll publiken. På detta ställe uppträdde
Ulla Sallert 1965.
-------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kameran & jag
För att hitta små guldkorn i tillvaron behövs ingen längre resa. Häromkvällen tog jag kameran och åkte iväg. Det tog inte lång stund innan jag hittade platsen som inte finns längre än någon kilometer bort, om ens det. Resultatet blev (naturligtvis) ett par bilder.
Det ni ser är inte Atlanten, Stilla Havet, Indiska Oceanen eller Svarta
Havet, det är Pite älven. I bakgrunden syns ASSI (som heter nåt annat
idag, men som jag aldrig kommer ihåg) därför kallar jag det kort och
gott för ASSI!
Jag tog mig en promenad på bryggan, medan solen lekte i vattnet.
Ett guldkorn i ordets rätta bemärkelse.
In mot bryggan kom denna lilla röda farkost...
...som kom för att hämta upp en passagerare.
Men tyst....vad var det...det hördes nåt därborta...?
Jag smög mig försiktigt bort. Ånej! Ett piratskepp hade lagt till, vad
skulle jag göra? Men vänta, var det inte självaste Kapten Krook som
satt med de andra piraterna vid brasan? Här gäller det att smyga sig
försiktigt iväg. För tänk om dom skulle se mig, då kanske jag blir shang-
hajad och förd ut på de stora vida oceanerna. Vad skulle frun säga? Och
barn- och barnbarn? Ja, dom får väl ringa Interpol i såfall. Lyckligtvis hann
jag hem i lagom tid till kvällsnyheterna. Men oj, vad det var nära!
--------------------------------------------------------------------------------
Piratfotograf: ROGER LINDQVIST.
Diktälskande husflugan Oskar...
Oskar - har det visat sig - är en väldigt kulturellt intresserad liten artig fluga. Häromkvällen kom jag på honom när han (i smyg) läste både Dan Andersson, Nils Ferlin och Hjalmar Gullberg. Så jag frågade honom om han ville ta del av mina dikter, och det ville han. Speciellt förtjust blev han i dikten "Mitt Piteå" som jag visade honom på datorn. Eftersom Oskar är lite närsynt, så bad jag honom sätta sig på dataskärmen för att se bättre. Omdömet som han gav var av det positiva slaget. Detta märkte jag när han började flaxa ohejdat med sina pyttesmå flugvingar, för att i nästa stund flyga runt mitt huvud cirka 389 gånger. Detta beteende har han berättat är ett säkert tecken på gillande.
I nästa vecka kommer Oskars släkt på besök. Vi har inrett ett annat större rum för den speciella händelsen. De som kommer är: Rut, Sven, Gisela, Rune, Arvid, Kajsa-Greta, Hubert, Lasse, Britta, Perra. Oskar är alldeles till sig av förväntan.
Oskar blev helt betagen när jag visade honom dikten "Mitt Piteå".
Han flög och flaxade och surrade flera timmar efteråt. Sedan föll han
ihop alldeles utmattad på golvet. Jag var tvungen att bära honom in
i hans hyresrum. Oskar betalar förresten 25 kronor i månaden för sitt
lilla krypin. I nästa vecka kommer släkten surrande hit från Göteborg.
-------------------------------------------------------------------
Flugfotograf: ROGER LINDQVIST.
Jan-Olof musiker & samlare
Janne och jag spelade tillsammans i både John-Harrys och Rolf Åhmans.
Strax efter att jag slutat i Lasses orkester 1973, började Janne där.
Jan-Olof har liksom jag ett stort intresse av gamla saker. Min första moppe
köpte jag av Janne. Det var en Puch cross årsmodell 1967. Tyvärr har
jag den inte längre kvar i min ägo.
----------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Logen Käcktjärn: "NORRLÄNDERS"
Lördagen den 23 juli Logen Käcktjärn: NORRLÄNDERS.
------------------------------------------------------
Tuppen & jag
Bästa läsare. Missförstå mig inte. Jag är varken morgonpigg eller tupp. Jag står inte i någon hönsgård tidigt i ottan och skriker...men i morse var jag likt tuppen uppe klockan halv fyra. Piteå-Tidningen damp ner i brevlådan, så jag styrde stegen och mitt rufsiga hår mot den gröna lådan för att hämta den trycksvärt-luktande lokaltidningen. Som jag kan förstå så läser tuppen inte tidningen - åtminstone inte vad jag hört - hans liv består i stället av barnalstrande och mycket kuckelikuuuande.
Samtidigt som jag mötte den nya dagen, torsdagen den 28 juli 2011, så greppade jag tag i en av kamerorna för att föreviga det hela. Förevigandet blev på detta vis:
Den tidiga julisolen skymtar fram genom buskar, skog och snår.
Klockan är nära halv fyra, och inne i sitt rum på övervåningen
ligger en trött liten tjej tillsammans med sina dockor. Den lilla ljus-
håriga tjejen, heter Norah Maria Lindqvist. Idag ska hon fylla 3 år!
På husväggen dansar solstrålarna i takt med fågelsången.
På grannens uthuslänga kastar solstrålarnas sken skuggiga figurer
på väggen.
På köksbron tar Pelle emot den nya dagen. OBS! Stövlarna t.v. är
INTE Pelles, de tillhör hans husse Roger. Pelle har ett par stövlar av
storlek 25. Fyra stycken, en för varje tass.
Så ligger den där, den trycksvärtsluktande Piteå-Tidningen - eller som
vi skämtsamt brukar säga: "Världsbladet".
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
"Faster-Emmy-karameller"
"Faster Emmy karameller". Jo, jag kallar dem så p.g.a. att min
faster brukade bjuda mig på sådana när jag var barn. Emmy och hennes
man, John, bodde i ett rött hus vid Hortlaxvägen. John hade sitt skomakeri
på tomten. När skomakeriet så småningom lades ner, så fick John anställ-
ning som snickare vid Hortlaxhus. /Foto: Roger Lindqvist.
Emmy Risberg (1914-1998). Min numera bortgångna faster -
storasyster till min far - hade en stor portion humor, men hade även
fötts med skinn på näsan. Hon var en dam som visste vad hon ville.
Hon brukade bjuda mig ur sin karamellskål, och där låg som oftast
kolabönor, av mig döpt till "Faster-Emmy-karameller". Vi firade hög-
tider tillsammans, åkte på semester ihop, vi umgicks en hel del.
--------------------------------------------------------------------------
Norah 3 år!
NORAH nyss hemkommen från Sunderbyn - augusti 2008. Här vilar
hon i famnen hos farbror Robert, t.v. farfar Roger.
Idag fyller hon alltså 3 år. Grattis NORAH!
22 grader varmt i vattnet!
22-gradigt badvatten i början av juni. Nej, det är ingen bluff, för i går
uppmättes den temperaturen på en meters djup i Hamnviken i Öjebyn.
Inte underligt att grabbarna njuter och har hjärtans skoj i vattnet.
"Högtrycket med centrum över Skandinavien förstärks". Låter det inte underbart? Jojo, nu är det väl definitivt slut med israpporterna - havet och fjärdarna ligger inbjudande blåa och solen värmer snabbt upp våra omhuldade bad. I går inleddes badsäsongen. Redan på morgonen infann sig badsugna ungar i Hamnviken för att ta sig säsongens första utedopp.
- Jättehärligt, tyckte badarna sedan de tagit några simtag i det 22-gradiga (!) vattnet.
Glassförsäljarna myste och noterade hur kvicksilvret sakta steg som på fredagseftermiddagen nådde plus 25 grader. Egentligen borde vi tåla "hettan". I fjol tillhörde värmerekord "vardagsmaten". Liksom den hopplösa torkan. Det lovar gott för sommaren. Men visst känns det i hela kroppen när vi plötsligt får sommartemperatur - skjortorna klibbar fast i bilstolarna och temperaturen i bilarna uppnår en behaglig bastunivå.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 juni 1970.
Lasse Berghagens meniskskada / 1970
Här ligger Lasse Berghagen med nyanlagt bockskägg och väntar på
att bli intagen på sjukhus. Han ska gå igenom en knäoperation och
måste därför ställa in alla engagemang i minst en månad. Lasse Berg-
hagen berättade att han skadade sig i samband med motion. Närmare
bestämt vid lek med en fotboll.
- Jag var på spaniensemester med min dotter Malin. När vi lekte med
bollen på stranden hände skadan. Det var menisken som gått sönder
och ett ledband som skadats. Efter operationen blir han konvalescent
minst en månad. Ett kontrakt med ett 20-tal nöjesarrangörer måste rivas
med en ekonomisk förlust på minst 15.000 kronor.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 29 december 1970.
SIGNAR - EN ELDSJÄL
Dryga 20-talet år har Signar Risberg jobbat inom Svensby SK. Oftast
vid sidan av planen.
ELDSJÄL är ett ofta återkommande uttryck inom idrottsrörelsen. Ett uttryck som åsyftar ledargestalter som gärna offrar hela sin fritid åt idrotten. Eldsjäl numro 1 inom Svensby SK heter utan tvekan Signar Risberg, klubbordförande sedan 6-7 år tillbaka i tiden.
Ledarrollen tog han på sig för över 20-talet år sedan då han tjänstgjorde som B-lagsledare. Årtalet var någonstans i slutet av 40-talet.
- Det var i "spolingsåldern" i alla fall, säger Signar, 14-15 år sådär.
"Spolingen" Signar har blivit lite äldre nu, men inte så mycket, 38 år är ju egentligen ingen ålder.
- Nej, nog bör man ha mer att ge.
Även på den aktiva sidan har Signar betytt en hel del för Svensby SK. Under 50-talet bofast i SSK:s A-lag.
Den största insatsen har han dock otvivelaktigt gjort på ledarsidan. Under de senaste 20 åren har han varit fast förknippad till ledarsysslan. Bara en säsong har han "svikit".
- Det var visst 1956-57 då jag bodde i sta´n. I övrigt har jag varit Svensbyn trogen.
HOBBY: HOCKEY!
Fotbollen har alltid varit det stora intresset, vilket också lagledarskapet i A-lag och B-lag samt "bisysslan" som spelare visar. Men Svensby SK bedriver också hockeyverksamhet och naturligtvis har Signar inte kunnat "hålla sig" därifrån. Spelade själv med i hockeygänget ett par år samt var kassör åren 1948-50.
- Men hockeyn har liksom bara fått vara en "hobby".
FRAMGÅNGAR
Svensbyns framgångar under innevarande säsong är givetvis glädjande trots att det föder mera arbete. Det var länge sedan Svensbyn hade toppkänning i söderfyran?
- År 1959 krigade vi visst om en tredjeplats, minns Signar.
År 1959 hette SSK:s lagledare...ja, just det: Signar Risberg.
W.O. BLEV - VINST!
I år är alltså Svensbyns fotbollslag bra men det har det inte alltid varit. I början av 50-talet var det t.o.m. riktigt dåligt.
- Minns särskilt en match 1953 då jag själv spelade med. Vi åkte upp till Tväråselet, som då ledde serien klart, vi låg i botten. När vi kom fram erbjöd dom walk over, men dom hade tydligen tänkt bättra på målkvoten genom en storseger och ville spela.
- Vill dom inte ha två poäng gratis, så ska dom banne mig inte ha nå´n resonerade vi och gick ut och vann matchen!!
Trots den tidens många förluster var det kul att spela fotboll. Ett slags "liv för dagen".
- Flera gånger var det roligare än nu då man knappt hinner njuta av fotbollen för spänningens skull.
OLYCKA
Det senaste året har Signar gått sjukskriven. En båtolycka förra våren gav ytterst komplicerat benbrott och hela vintern har han fått gå med kryckor. Numera är dock läkningen snart fullbordad och kryckorna kastade. Det idrottsliga engagemanget har dock gjort att tiden gått fort. Idrotten tänker inte Signar Risberg släppa.
- Om jag inte blir sparkad förstås.
Det tror vi inte han blir!
----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 30 juli 1970.
PS. Signar Risberg och hustrun Astrid var goda vänner till min far och mor.
/Roger.
"The Boogie Boys" från Älvsbyn
1960 var det år då ett annat band - The Silver-Beatles (blev senare Beatles) spelade på Cavern Club i Liverpool, och på Star Club i Hamburg, samtidigt stod kvintetten The Boggie Boys på Forums scen i Älvsbyn. Sångaren Staffan Sundin, gick under namnet "Norrbottens Rockkung", efter att ha vunnit i "Fritt Forum"-tävlingarna på Forums scen hemma i Älvsbyn.
I ett gulnat urklipp står följande att läsa:
UNGDOMLIGT SHOWBAND I ÄLVSBYN SIKTAR HÖGT
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
(Dagsrevyn-Älvsbyn). THE BOGGIE BOYS är en ny rock-orkester som låtit tala om sig på sistone. Sedan man i höstas började sina showframträdanden har man vuxit i uppgiften, och har nu närmaste framtiden fulltecknad vad gäller spelning. Med sig har man Norrbottens Rockkung Staffan Sundin, känd från sång-tävlingen Fritt-Forum i Älvsbyn.
Den nya orkestern bildades i höstas och man hade även två kvinnliga inslag. Dessa har nu avvikit och i stället har man endast manliga medlemmar i showbandet. Det är förutom Rockkungen Staffan Sundin själv som spelar gitarr och sjunger rock så det står härliga till, även Rune Jonsson med el-bas som kommer direkt från Motala. Vidare har man Bernt Öhman gitarr och Roland Lindberg batteri. Åldern på medlemmarna är mellan 16 och 18 år. En ungdomlig kvintett alltså.
En egen manager håller man sig också med. Det är Börje Öberg, som vid varje framträdande presenterar orkestern och kvällens program.
- Hitills har det gått bra för oss, säger herr Öberg. Vi har mötts av entusiasm vart vi kommit. Nu senast på Astoria i Lauker, där den ungdomliga publiken nästan stormade scenen vid vårt framträdande.
Orkestern vill vara något utöver det vanliga. Därför ger man också enbart showprogram med rock för hela slanten som det står i reklamen.
- Vi tycker det är trevligast att få underhålla publiken med ett showframträdande, säger basen Staffan Sundin. Än så länge har det varit god marknad för oss och vi hoppas att det skall så förbli även i framtiden. Nu närmast skall vi turnéra över Boden, Över-Kalix, Luleå, Piteå och Skellefteå.
THE BOOGIE BOYS från norrländska Älvsbyn bildades 1960. Här ses
de fyra medlemmarna stå på Forums scen hemma i Älvsbyn. Fr. v.
Bernt Öhman, Staffan Sundin, Roland Lindberg samt Rune Jonsson.
THE BOOGIE BOYS ett av de pionjärband som fanns under
"The Swingi´n Sixties" första stapplande år.
NY FRITT-FORUM-SEGRARE
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Staffan Sundin, Älvsbyn, vann på lördagskvällens Fritt Forum-tävlingen
med sin "rock-bit" Sov i ro. Han slog därmed ut trekvällarsvinnaren
Viveca Lundberg, Vidsel.
FRITT-FORUM-TÄVLINGEN
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Staffan Sundin, Älvsbyn, fortsätter att vinna Fritt-Forum-tävlingen,
nu för andra gången. Med sången "Cheek to Cheek" avfärdade han
omgångens utmanerska Britta Lundström från Auktsjaur som sjöng
"Gråt icke mer".
ROCKARE KVAR PÅ TRONEN I
ÄLVSBYNS FRITT-FORUM
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
(Älvsbyn N-K). Staffan Sundin, Älvsbyn, behöll sin mästartitel i
Fritt-Forum-tävlingen på lördagen, då han mötte utmanerskan Britta
Lundström från Auktsjaur. Med sin rocksång håvade Staffan in betyd-
ligt fler röster än den mer välsjungande Auktsjaur-flickan. Presta-
tionen att vinna med en rocksång måste betecknas som god då det vid
tillfället var gammal dans på Forum och publiken till stor del bestod av
mognare ungdom.
Staffan Sundin skulle låta tala om sig även i fortsättningen. Men
då under artistnamnet Larry Dean.
THE BOGGIE BOYS ombildades senare till "The Steelmans".
Staffan Sundin blev "Larry Dean", sångare i "The Balubas" fram-
gångsrikt popband från Örnsköldsvik.
------------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.
Forts. följer...
Lennes med Bitte
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 augusti 1973.
Polarna med Jörgen Edman
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 augusti 1973.
Dagens gubbe
Teckning: Roger Lindqvist.
Bilder
Sent på kvällen gjorde jag ett besök vid kyrkmarknaden i Öjebyn.
Alla hade gått hem - det var bara jag och min kamera.
Även Vild-Hasse hade stäng butiken.
Öjeby kyrkstad. Här låg en gång det gamla Piteå.
Gamla staden, fram till 1666.
Kyrkspiran syns i bakgrunden. Vid den brand som ödelade den gamla
staden, var det endast kyrkan som klarade sig, förutom kyrktaket som
gick upp i rök. Öjeby kyrka härrör från cirka 1500-talets första hälft.
Utsikt från Bölebron en vacker sommarnatt i juli månad.
Blåsmarkskossor på bete i den ljumma natten.
Hortlax by night.
----------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Larry Dean - Staffan von Ego - Staffan Sundin...
Staffan Sundin, en gång känd under artistnamnet Larry Dean har hört av sig. Larry Dean var under "the swingi´n sixties" en välkänd sångare i bl. a. Ö-viksbandet The Balubas. Den förre älvsbygrabben har idag flyttat sina bopålar till den kungliga huvudstaden där han fortfarande sysslar med musik, nu under namnet "Staffan von Ego". Som ordspråket säger: "Kärt barn har många namn".
Staffan har lovat skicka mig lite material som jag förhoppningsvis kan lägga ut på bloggen litet längre fram vad det lider. The Balubas kan avnjutas på You Tube. Och bland det material som där skymtar fram, så finns gamla urklipp som man lånat från min blogg.
Roger.
Framnäsmusiker i TV
Framnäsmusikerna under torsdagens repetition. Det är sångsolisten
Anna-Karin Öqvist, gitarristen Bo Strömberg, blåsarna Curt Forsberg,
Curt Nilsson och Stig Sandlund samt violisten Sven-Ole Svarfvar.
¤ På torsdagen var en del av Sveriges radios lokaler i Luleå "ockuperade" av ett gäng Framnäsmusiker, förstärkta med sångsolisten Anna-Karin Öqvist, numera akademistuderande men med ett förflutet vid Öjebyskolan. Hela dagen repeterade man för två TV-program om vardera en kvart, det ena om och med medeltida musik och det andra med tyngdpunkten lagd vid barockmusikaliska yttringar.
- Det här är egentligen ett försök och vi vet inte när eller riktigt säkert om programmen kommer att sändas, säger producenten Christian Hedlund till Piteå-Tidningen.
- Vi har inga dekorer eller extra anordningar utan det rör sig om ren vardaglig studioinspelning. Men så vitt vi hitills kunnat bedöma det, blir resultatet bra.
Efter dagslånga repetitioner började bandningen av programmen på torsdagskvällen.
Över en monitor med sjungande Anna-Karin Öqvist
i bild ses producenten Christian Hedlund lyssna på
Framnäsgängets prestationer.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 29 oktober 1971.
PS. Blåsaren Curt Nilsson var under många år rektor för
kommunala musikskolan i Piteå. Han var i grunden trumpetare, men var även
slagverkslärare. Curt började undervisa mig i mellanstadiet. 1983 medverkade
bl. a. vi två på den LP med julsånger som Norrmalms skolans kör utgav.
Allt detta under ledning av arrangören, kompositören, dirigenten (författaren)
Folke Antonsson. Andra musiker som fanns med var: Håkan Norberg, Paul Lind-
berg (f.d. Yngve Forssélls), Åke Jönsson (kapellmästare för den populära "Åke
Jönssons ork." fr. Ångermanland den tiden när det begav sig), Ola Frodell, David
Maytan m. fl. Plattan var inspelad i "Älv-studio" i Älvsbyn, som innehades av min
f.d. kollega i Rolf Åhmans Sven-Åke Andersson. Svenne var även ljudtekniker
under inspelningen.
Roger.
Underbara Muskus...
För en tid sedan gjorde vi ett besök hos Elisabeths syster Solbritt och
hennes man Kjell i Muskus. För att samla in pengar till de behövande
borta i Afrika har man loppis hemma på tomten.
Resten av bilderna behöver egentligen ingen förklaring eller text.
De talar sitt eget fridfulla vackra språk...
Vackra vyer...
Vacker bedövande omgivning...
En diffus skugga...kameramannen Lindqvist...
Viloplats under björkarnas gröna granna krona...
En kopp kaffe med underbar utsikt...
Hos Solbritt och Kjell kan man också avnjuta den allra godaste
honung. Här skulle Nalle Puh bott, och trivts som fisken i vattnet...
Näckrosor...men näcken var i Älvsbyn just precis den här dagen...
Somrig Muskus-idyll...
Har man en gång lämnat sitt hjärta i Afrika så finns det där för alltid.
Medan vi sitter i skuggan och myser, sliter de stackars bina för sitt
uppehälle. Resultatet blir extra god fräsch honung...
Gud måste varit på ett extra gott humör den dagen han beslutade att
skapa Muskus...
Tyvärr så blev det inget bad, fastän hela naturen ropade: "Bada Roger,
bada, bada, bada...
Önskar att min dator haft luktfunktion...
Solbritts gröna fingar har gjort tomten till ett blommande paradis...
Loppisgrejor, en liten del av alltihop, som skall omvandlas till pengar
till de behövande i Kenya...
Många prylar, precis som det ska vara på ett äkta loppis...
Inne i den röda stugan finns ännu mer loppissaker...
En spirande skör knopp tittar upp mot den blå skyn...
Kjells traktor...
Fåglar som av någon konstig anledning inte kunde flyga...
Se och begrunda, denna unika art av fjäril. Kommen direkt hitflugen
från "Fjärilslandet" bortom Muskusbergen...Tur hade jag, att precis
den dagen vi var på besök landade den mitt framför min kamera.
Så avslutar jag min bildberättelse, om byn med de röda stugorna
runt sjön. Muskus...!
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Till NORAH - en födelsedagshyllning!
En stund efteråt skulle hon gå hem. Och det var en syn för gudar när Norah påbörjade hemfärden med spiran krampaktigt i handen, nappen i munnen, älsklings-grodan i sin andra hand, skorna på, samt som sagt sina blöjor. Tyvärr så hade jag inte kameran med, men jag hoppas att den beskrivning jag gett skall få läsaren att för sin inre syn uppfatta hur det såg ut. Fastän födelsdagen inte ännu är inne, så kommer här ändå en födelsedagshyllning i ord och bild på en liten tjej som betyder allt på denna jord:
---------------
Farfar.
En kväll bestämde vi oss för att gå ut i den stora skogen, granne med
farmor och farfars hus. Följande gick med: Norah, farfar samt farfars
kamera. Nåja, som ni förstår så gick ju inte kameran på egna ben, den
liksom hängde med ändå, på sitt eget lilla sätt.
Norah var klädd i sin fina sommarklänning. Och på bilden ser det
nästan ut som om hon tar sig en dans. Kanhända en speciell dans
till sommarens ära?
- Farfar, kom vi går längre in i skogen...
- Vad är det här, farfar? Kom får du se...
- Kolla! säger Norah och putar med läppen. Tänk vad man kan upp-
täcka så här i vår egen skog...
- Farfar, finns det tigrar här? Nja, Norah inte i våran skog, men i
Afrika.
- Farfar, vad är Afrika?
- Titta! Titta vad jag har, farfar...
Så börjar vi upptäcksfärden i vår egen lilla djungel...
...även en prinsessa blir biten av mygg.
Och ju längre färden går, ju längre in i djungeln förlåt, skogen kommer
vi.
- Farfar, jag vill hem hos farmor...
Och när vi så småningom kommer hem så ligger den där tigern i sin
stol. Nåja, tiger...i alla fall det närmaste vi kan komma en tiger.
- Är Pelle en tiger, frågar Norah.
- Pelle är kusin med tigrarna i Afrika, säger henne farfar. Men Pelle
är ingen farlig tiger, kanske för en och annan skogsmus, men inte för
oss...
- Pelle är snäll, säger Norah och får äntligen sin efterlängtade isglass.
- Farfar, jag vill gå mer i skogen, säger glassälskaren och tillika
prinsessan Norah.
- Jovisst, Norah! Vi ska gå på flera upptäcksfärder, vi måste ju se
om vi kan se de där tigarna, inte sant Norah?
- Mmmmm, säger Norah med munnen full av sommarljuv isglass.
-------------------------------------------------------------
Djungelfotograf-upptäcksletare-guide-mygg-bort-viftare: Roger "Farfar" Lindqvist.
Den somriga promenaden fortsätter...
På vår kvällspromenad genom sommarens gröna inbjudande land-
skap ser vi öppna fält där det finns hästar i bete.
Att vi bor i en jordbruksbygd - kan väl ingen ta miste på.
Svänger man in på våran egen gata ser man en del av Andreas och
Davids slåtterskörd.
Här kan man även se Hortlax svar på "Den lille havsfrue" sittande på
sin sten.
En bit in på mammas gata möter oss den här underbara synen.
Barnbarnet Norah ser sina farföräldrar och kommer för att möta oss.
T.v. ses Norahs mamma, Jennie.
-----Slut på promenaden. Tack för att ni orkade följa med-----
Sommarpromenadsfotograferingsföreståndarman: ROGER LINDQVIST.
På somrig kvällspromenad
På en somrig kvällspromenad, jag och Bettan. Första vilopausen - jodå,
sådana är tillåtna - var vid den gamla rödmålade bagarstugan. En
stuga med anor. Här stod mina fastrar och bakade bröd på somrarna.
Bl. a. faster Essy som jag minns med mycken stor glädje.
Bagarstugan som den ser ut på håll. Min hustru sitter på bänken, lu-
tande sin rygg mot den röda väggen.
På andra sidan av Inimarksvägen står det hus där Arvid och Dagny
Öberg bodde. Dagny bor kvar, Arvid är borta sedan några år. Bakom
det fönster som syns till höger på långsidan, satt Arvid och min far i
deklarationstider. Arvid utförde deklarationerna åt min pappa i många
år. Vid exakt samma tidpunkt - i slutet av januari - tog farsan spark-
stöttingen till Arvid. Någon timme senare kom han hem igen. När han
gjorde sin entré genom köksdörren, stannade han upp. Och såg man
då ett litet leende på pappa, så då visste man att deklarationen gått bra.
Samma procedur följde:
- Jaa, våo tråo dö i sko få åt nö, Maj-Gerd? Dö kan väl djiss!
(Vad tror du jag skall få igen nu, Maj-Gerd? Du kan väl gissa!)
Här bor en moderat! Nää, jag bara skojar, det är ju en mötesskylt,
så klart!
Färden går invid gröna sommarängar. På den här ängen kan man då
och då se Andreas och David med sina traktorer, under slåttern.
På vår somriga kvällspromenad mötte vi dessa två ryttarinnor på
varsin häst. Om man har riktigt tur, kan man ibland möta Clint East-
wood i full galopp...Nää, nu skojar jag igen, ursäkta!
Vore jag född till bi, skulle jag nog frestas av att gå in för landning
och ta mig en mumsbit. Bzzzzzzzzzzzz.......!
Se där! Just som jag tänkte. Så här skulle min arbetsdag/kväll alltså
ta sig ut. Ett evigt flaxande för att dra sitt strå till stacken...? Bikupan..?
Heller vad det nu hette?
"Bi nummer C-Z 1274-X går in för landning. Begär tillåtelse att mjuk-
landa på en stycken rallarros". Så kan det faktiskt låta när herr o fru
bi är ute och flyger. Hemma i bikupan sitter trafikledaren och lotsar
sina bin till rätt blomma och till rätt plats. Eller har jag fel?
-----Forts. följer.....
Ewa Roos & Stefan Rüden - parkkväll i Piteå 1972
¤ Ett gott jobb har värdfolket gjort under sommaren. Här Karin Sand-
berg lämnande kvällens sista priser till Tommy Johansson...
...alltmedan sista strålkastarljuset flödar över Gunnar Enqvist.
¤ Sista parkkvällen har avverkats i Piteå för den här säsongen och vi lyfter på hatten - inte så mycket för de proffessionella artister som kommit och kört sin invanda shower - utan för parkvärden Gunnar Enqvist. Parkkvällsarrangörerna har haft tur som kunnat få en sådan helt förträfflig värd för den lätta underhållning det här är fråga om.
Finalkvällen som bjöd på gästuppträdande av Ewa Roos och Stefan Rüden med Björnligan, inramades av säsongens sämsta parkkvällsväder, dock inte regn, vilket skrämde bort en stor del av publiken. Visst märks det att Roos och Rüden är proffs. Den halvtimmesshow paret körde gick i snabbt och rivigt tempo där artisterna visade upp hela sitt kunnande. Och dessa två kan en hel del, det vet alla som brukar lyssna på melodiradion. Det som är synd med just proffsen är väl att det blir lite av melodiradio över det hela. Låtarna känns nog så väl igen.
Därför skall inte artisternas insats förringas. Det var en bra show som bjöd på en färd till månen. Himmelstrandaren; "Har du nånsin...gång på gång". Den låten passade förresten fint till Ewas lilla runda mage. Ett potpuri innehållande bl. a. "Bom bang a bang" gav åskådarna lite annorlunda trafikpropaganda. Ewa joddlar ju så fint och därför var det helt i sin ordning att publiken fick höra också en sådan låt. Flesta applåderna kom mot slutet när paret körde en låt om "när Sofia dansar go-go". Stefans extralåt var den fina "Ave Maria" och Ewa tog den glada "Vilken härlig dag".
¤ Visst är det fart och fläkt över proffs som Ewa Roos och Stefan Rüd-
en. Här har Ewa helt nonchalant slängt sig upp på "motorcykeln" sjun-
gande om tre små tjut. En annorlunda trafikpropaganda.
SÄKRA AMATÖRER
Amatörartister denna sista parkkväll var Ann Åström och hennes far Henry. Ann på saxofon och Henry på piano framförde fint Beatles "Yesterday" samt "Ack Värmeland du sköna". Arne Westerlund, studerande vid Framnäs, sjöng Taube och spelade gitarr till. Det blev den till Piteå så passande "Nudistpolka" samt "Vals i Furusund". Lennart Granberg, Gråträsk, har uppträtt i Piteå tidigare. Kvällen till ära hade han skrivit en visa om Piteå som han framförde lika säkert som vanligt.
Sven "Krigarn" Nyström är väl med sina dikter snart inte amatör längre. Liksom tidigare hade han hämtat sitt stoff från det som hänt i bygden senaste dagarna. Rappt och bra skrivet.
ARJEPLOGARE
Gunnar Enqvist hade fastnat för Arjeplog den här kvällen och drog några väldigt fina saker på den speciella dialekt som arjeplogarna är begåvade med. I skrift kanske det inte slår så bra, men vi försöker.
- Landshövdingen hade kommit på besök och då skulle det förstås bjudas på något speciellt. Den ädla drycken i "hövdingens" glas var grön, då sade Arjeplogsbon: Hör du, it ha apparat´n ärge".
Under kvällen hann det bli rätt många av den sorten och givetvis förstärkt av den sköna dialekten.
FÖRSLAG
Kommunalfullmäktiges ordförande Tage Hansson riktade ett tack till samtliga medverkande under sommaren och passade på att utlysa en pristävling som går ut på att lämna förslag så att man kan förnya parkkvällarna till nästa sommar. Förslagen skall omgående skickas till Parkkvälls-kommitén under adress Piteå-Tidningen. 225 kronor står på spel.
TV KAN HÄMTAS
Den TV-apparat som utlottades på biljetten blev ej avhämtad, men den som har gul lott med grön rand och med nummer 1742 kan hämta sin TV på Piteå-Tidningen. Till slut Gunnar Enqvist:
- Vet ni vad jag ska göra när det här tar slut? Jo, jag ska sätta mig i en gungstol och sitta där i 14 dagar. Därefter ska jag börja gunga så sakta.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 2 & 3 augusti 1972.
Lennart Grahn - porträtteras
¤ "Man får såna där konstiga ryck ibland", säger Lennart. Man vill bryta upp och åka hem till de sina däruppe i norr. Andas lite frisk luft, se lite fjälltoppar och lägga sig på rygg och fiska nånstand. Och känna sig som hemma. Men har man musiken i sig så har man. Lusten att spela kommer visst alltid tillbaka. Den går i vågor. Just nu är han Grahn aktivare än någonsin. Han börjar veckan - på måndagar alltså - med att vara värd på Malmen Club i Stockholm där han presenterar artister i sin "Måndagsträff". Vid ett tillfälle fick han äran att dela ut en guldskiva till Bernt Staaf för dennes LP-skiva "Familjelycka". En och annan rock-artist från förr brukar få komma upp och lalla ett tag också.
Lennart Grahn - under 60-talet stor popidol i popbandet Shanes.
¤ På tisdagar håller Grahn till på Djurgården i Stockholm. Gröna Lund är visserligen stängt vintertid. Men på Tyrol, som ligger inom tivolits gränser, är det hålligång för fulla proppar. Rock-fantasterna - och dom är många numera - kör hårt. Lennart som i alla fall är uppväxt under Elvis och Tommys dagar tycker det är kul att uppleva gamla minnen och brukar alltid vara med och hotta ett tag. Övriga kvällar i veckan reser Lennart runt i landet med sin nya grupp Huuvaligan. "Huuva" det är ett norrländskt uttryck för just ingenting. På sin tid i Shanes var Lennart enbart sångare och tamburinskakare. Numera har han enligt egen utsago fått bas-spader. Han har alltså blivit basist på äldre dar.
¤ På dagtid är Lennart verksam som mångpysslare på ett stort artistföretag som matchar artister och dansband. Han är något av en dygnet-runt-knegare, han Grahn. Lennart gör fortfarande plattor för Svensktoppen. Senast hörde vi honom i "Butterfly" som låg på listan i två månader. Lennart har vad man kallar det en svensktoppsvänlig röst. Men han är inte så förtjust i att sjunga på svenska. Det är roligare att poppa till det på engelska. Och med sitt band Huvvaligan får han spela det mesta han gillar själv. Fjälltopparna får alltså vänta på Lennart ett tag till. Han har fått blodad tan igen. Och det är kul att veta. Han har mycket ogjort inom popen ännu, han Grahn.
--------------------------------------------------
STARLET ¤ April 1972.
Radiola / 1957
-------------------------------------------
FRIHET ¤ Den 10 april 1957.
NQB - Sveriges första tjej-rockband
Landets första rockband, där medlemmarna bestod endast av tjejer. Bildades 1966 i Iggesund i Hälsingland. 1973 kom sångerskan Py Bäckman med. NQB reste på folkparksturné land och rike runt, men hann även på turnéer utomlands. Bilden på NQB som illustrerar detta inlägg, är hämtat från deras LP: "Two sides of NQB" som kom 1972. Medlemmarna var vid den här tidpunkten dessa:
- IRENE NILSSON: sång.
- ELISABET ÅHLANDER: gitarr & sång.
- WIVECA SÄWÉN: el-bas & sång.
- ANNIQUEA ANDREASSON: trummor & sång.
Efter att ha lyssnat igenom plattan, och trots att nära 40-år har förflutit, så behöver tjejerna i forna NQB inte skämmas över sin produkt. Det svänger på sina håll, och kompet är stadigt och klart godkänt. Undrar förresten vad medlemmarna gör idag? Om det är någon som vet, berätta gärna...
----------------------
Roger.
NQB - Sveriges första tjej-rockband.
--------------------------------------------------------------
Att försöka förstå det ofattbara
I massmedia sprids bilder från Utöya, bilder som verkar vara omöjliga att ta in för alla och envar. Vid en stenmur ligger tre ungdomar, alla tre brutalt avrättade genom mördarens kulor. Det är nästan så att man vill värja sig när man tittar på de motbjudande bilderna. Vanliga ungdomar, samlade kring politiska spörsmål, där den norske statsministern Jens Stoltenberg var tänkt närvara lördag den 23 juli. Nu blev det inte så. Istället satt en rödgråten statsminister Stoltenberg och tillika Kung Harald på varsin bänk under den minnesgudstjänst som gick av stapeln nu på förmiddagen.
I förhör har gärningsmannen, den 32-årige norrmannen, Anders Behring Breivik sagt: "Jag åkte till ön för att förstöra Arbeiderpartiets rekrytering av unga".
När de gamla går skall ju de unga ta vid, det är ju det som är själva poängen. De unga är ju de som har framtiden på sina skuldror. Ingen annan än en ondskans hantlangare resonerar exakt som Anders Behring Breivik. Men hur än många intensiva förhör Behring Breivik utsätts för, och hur än mycket han är beredd att avslöja, är jag rädd att vi aldrig någonsin kommer att förstå till fullo.
Ondskan kan uppstå i många olika skepnader. Den 22 juli 2011 besökte den det fridfulla Utöya i form av en "vanlig" 32-årig norrman: Anders Behring Breivik.
--------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Ondskan kan uppstå i olika slags former. Den 22 juli 2011
uppenbarade den sig i Anders Behring Breiviks skepnad.
--------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se
Amy Winehouse död
Amy Winehouse världsberömd soulartist från England, har påträffats död i sitt hem. Hennes karriär har kantats av skandaler, detta p.g.a. ett allvarligt drogmissbruk. Flera gånger har stjärnan uppträtt påtänd på konsertscenen, inför sin publik. Amy Winehouse är ytterligare ett offer för myten "Sex drugs and rock´n roll". Hon blir därmed en i en lång rad av berömdheter vars begåvning slösades bort genom ett omfattande missbruk. Amy Winehouse blev 27 år gammal.
--------------------------------------------------------------
Bild: www.kulturbloggen.com
SIMCA - 1956
-------------------------------------------------
SE ¤ Den 21 september 1956.
Vespa årsmodell 1954
FRIHET ¤ Mars 1954.
BILSALONGEN 1954
Stockholms Bilsalong 1954 blev ett förnämligt tillskott till Europas bilmässor och den svenska huvudstaden har nu fått en årlig, får man hoppas, Bilsalong, som kommer att vara till nytta för svensk företagsamhet och hjälpa till att skapa good will i utlandet.
Stockholms Bilsalong kan nu utan vidare mäta sig med de största bilmässorna runt om i världen. Den har sanktion från högsta internationella myndighet. En sanktion som det tagit Folke Claesson ett par år att införskaffa! Omkring 200.000 åskådare räknar man med att Bilsalongen skall kunna räkna in när man den 5 april går att bokföra resultatet. En måhända optimistisk men ingalunda ouppnåelig siffra!
Biltrafikens expansion är enorm i vårt land. I fjol såldes hos oss 90.000 nya bilar, i år väntas siffran passera 100.000. Segertåget för bilen - ja, det är ingen ordlek - är omtvistlig till den milda grad att vi även på motorismens område sägs vara helt "amerikaniserad".
Att döma av olika undersökningar återfinns bilägarna numera inte bara inom de högre socialgrupperna utan åtskilliga arbetare har också haft råd att skaffa en bil under senare år. Orsakerna till detta är många men ett viktigt skäl är otvivelaktigt att väntetiden för nya bilar numera är mycket kortare än för nya bostäder - eller för en bostad överhuvudtaget.
Det finns bilar här i världen och sen finns det "Jag", säger de konser-
vativa engelsmännen, därmed syftande på den engelska vagnen Jag-
uar. Här ses en dylik, specialbyggd vagn, med smäckra och eleganta
linjer, en riktig skönhet på bilmarknaden. Det är inte att undra över om
fröken Gun Älvedal ler ett belåtet leende. Inte alla dar man ens får
sitta i en sån vagn! Riktigt vrålåk!
Nya Volkswagen är en liten förnämlig skapelse, som ytterligare höjer
det redan förut stora intresset för denna vagn. Hästkraftsantalet i mo-
torn har ökats med 4 och det ger bättre acceleration och ökad snabb-
het. Vagnens utrymmen är också utomordentligt väl tillvarataget. Mo-
torns placering är som förut mycket bra och ger tillfälle till lätt åtkom-
lighet. Undra på att de söta flickorna är belåtna med sin nya Volkswa-
gen.
Skoda 1200 är försedd med 4-cylindrig motor med volym av 1221
cm2 med max. effekt av 4.000 varv/min. Hästkraftsantalet är 36.
Tjänstevikten är 1.140 kg och max.-hastigheten anges till 110 km/tim.
Finns i flera modeller och särskilt stationsvagnen har blivit populär
nere på Kontinenten. Säkert något för oss också.
Bil i "normal" folkvagnsklass är lilla trevliga Lloyd 2-cylindrig 2-takts-
motor med 386 cm2 cylindervolym, utvecklande 13 hkr. vid 3.750
varv/min. Luftkylning. Framhjulsdrift och kuggstångsstyrning. Hydra-
uliska 4-hjulsbromsar, rattväxel, 3 xäxlar fram och en bak. Moderat
och överkomligt pris: en bit ovanför 5.000 kronor.
Direkt från Frihamnen kom denna bil av märket Dodge, när vår foto-
graf passade på att knäppa en bild. Det är en Dodge Hornet, utrustad
med 150 hkr, effekt, 8-cylindrig motor av V-8 modell som garanterar
en toppfart av hela 170 km/tim. Automatiskt är det mesta och på bilden
ses just det moment som innebär att taket skall försvinna.
MERCEDES BENZ 300 är en av den tyska bilindustrins allra förnämligaste
skapelser. 6-cylindrig motor om 2996 cm2 ger vagnen en topphastighet
uppåt de 200 km/tim. Här är den kända tävlingsföraren Gösta Bergqvist
som stolt demonstrerar sin förnämliga vagn, vilken dock i prisläge ligger
så till att man mer som skämt får ta det tyska uttrycket "Mercedes 300
är Tysklands folkvagn!"
CLIPPER DE LUXE CLUB SEDAN är en 2-dörrars strömlinjeformad vagn
i absoluta topp- och lyxklassen, som har en motor på hela 165 hkr. och
följaktligen kan prestera farter närmare de 200 km/tim. som anses vara
"övergräns". Automatisk växellåda, tyst, nästan ljudlös gång, samt alla
de moderna finesserna.
FJÄRRSTYRD MODELLBANA
Det blir inte bara bilar av olika slag som kommer att glädja Bilsalongens besökare. En sak som säkert kommer att fånga allmänhetens stora intresse är den automodellbana, helt fjärrstyrd, som kommer att visas under den tid Salongen är öppen.
På naturtrogna gator och landsvägar jagar där små modellbilar fram. Hastigheten på de små fordonen är så fantastisk hög som 90 km/tim. Bilarna kör på gummihjul och på de kurvrika vägarna, späckade med järnvägsövergångar och andra besvärligheter, blir det säkert "millimetersnudd" flera gånger, men allt ordnas och dirigeras av en enda man, som från ett kontrollbord ser till att allt fungerar som det skall.
Denne "kontrollant" har ledningar på hela 6.500 meter till sitt förfogande! Här är det inte enbart förströelse som bjuds. Här får åskådaren även trafikundervisning och får lära sig många olika, för trafiken viktiga, detaljer. Allt vad som förekommer i det dagliga livet i trafiken passerar här revy!
SUNBEAM ALPINE är åter en typisk exponent för den engelska bil-
industrin, där man lätt fastnar för de svepande, mjuka linjerna. (När
man inte helt går in för kantighet!). Sunbeam är en snabb vagn i rent
sportvagnsutförande, med hög topphastighet och strålande vägförmåga.
CRESTLINE SKYLINER, en läcker Ford-skapelse, som snabbt vunnit
popularitet var den visat sig. 2-dörrars sportbetonad coupé, utrustad
med alla moderna teknikens främsta finesser. Ett flott vrålåk.
HILLMAN CALIFORNIAN, en vackert strömlinjeformad engelsk vagn i
mellanklassen. Goda vägegenskaper och härliga siktmöjligheter.
TAUNUS 12 M är utrustad med en 38 hkr stark högkompressionsmotor.
Toppfart 110 km/tim. 4-cylindrig motor och en vikt av endast 940 kilo-
gram.
FIAT 500, den italienska populärvagnen. Rymlig och oerhört ekonom-
isk i drift. Härliga köregenskaper c:a o,5 liter per mil. FIAT 1400 är en
hypermodern bil med eleganta linjer. Topphastigheten ligger på drygt
120 km/tim. Låg bensinförbrukning, endast 1 liter per mil. 4-cylindrig
motor med effekt av 44 hkr vid 4.400 varv/min. Hydrauliska 4-hjuls-
bromsar och 2-delad kardanaxel.
FIAT 1400, beskrivning se ovan.
IFA F 8, framhjulsdriven småvagn av yppersta klass. 2-cylindrig 2-
taktsmotor med motoreffekt 20 hkr vid 3.500 varv/min. Tjänstevikt
omkring 880 kg och topphastighet på c:a 85 km/tim. 4.800 kronor.
MG TF är en typisk engelsk sportvagn med alla de goda egenskaper
man har rätt att fordra av en sådan vagn. Fullt tillräckliga prestanda
både ifråga om fart och komfort, samtidigt som den fyller alla anspråk
på acceleration och toppfart. Grann.
RENAULT CV 4 är den franska folkbilen, som med rätta vunnit en oer-
hörd marknad Europa runt. Småvagnen har lätta, vackra linjer och för
en dylik liten bil fantastiskt goda vägegenskaper. Mycket låg bensin-
förbrukning med fint "driv" vid marschfart på omkring 75-85 km/tim.
Svansmotor.
¤ SALONGSMÄRKEN ¤
Förteckningen över märkena på Bilsalongen visar det oerhört imponerande antalet av 69 olika personbilar och 32 lastvagnsdito. Här följer de märken som finns med:
¤ Alfa Romeo ¤ Alvis ¤ Anglia ¤ Bentley ¤ BMW ¤ Borgward ¤ Hansa ¤ Buick ¤ Cadillac ¤ Champion ¤ Checker ¤ Chevrolet ¤ Chrysler ¤ Citroën ¤ Consul ¤ Crestline ¤ Customline ¤ De Soto ¤ DKW ¤ Dodge ¤ EMW ¤ Ferrari ¤ Fiat ¤ Goliath ¤ Hillman ¤ Hatchkiss ¤ Humber ¤ IFA ¤ Jaguar ¤ Land-Rover ¤ Lincoln ¤ Lloyd ¤ Marathon ¤ Mercedes-Benz ¤ Mercury ¤ MG ¤ Morgan ¤ Morris ¤ Moskwitsch ¤ Nash ¤ Oldsmobile ¤ Opel ¤ Packard ¤ Peugot ¤ Panhard ¤ Plymouth ¤ Pobeda ¤ Pontiac ¤ Popular ¤ Porsche ¤ Prefect ¤ Renault ¤ Riley ¤ Rover ¤ Saab ¤ Simca ¤ Singer ¤ Skoda ¤ Standard ¤ Studebaker ¤ Sunbeam-Talbot ¤ Taunus ¤ Triumph ¤ Vauxhall ¤ Vedette ¤ Willys Overland ¤ Volkswagen ¤ Wolseley ¤ Zephyr ¤ Zim ¤
Lastbilar:
¤ AEC ¤ Bedford ¤ Borgward ¤ Chevrolet ¤ Commer ¤ DKW ¤ Dodge ¤ Fargo, USA ¤ Fargo, England ¤ Ford, USA ¤ Ford,England ¤ Ford,Tyskland ¤ IFA ¤ Klatte ¤ Krupp ¤ Land-Rover ¤ Leyland ¤ Lloyd ¤ Magirus-Deutz ¤ Mercedes-Benz ¤ Morris-Commercial ¤ Opel ¤ Peugot ¤ Renault ¤ Scania-Vabis ¤ Skoda ¤ Standard ¤ Studebaker ¤ Tempo ¤ Willys-Overland ¤ Volkswagen ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
FRIHET ¤ Den 31 mars 1954.
Anders Behring Breivik, en "vanlig" norrman som blev mördare...
91 döda! Det är gårdagens dystra facit efter att en "vanlig" norrman löpt amok på norska Utöya. Dessförinnan, några timmar tidigare briserar bomben i det norska regeringskvarteren. Man vet nu att samma man, 32-årige Anders Behring Breivik, ligger bakom de båda hemska dåden. I regeringsbyggnaden, där också statsminister Jens Stoltenberg hade sitt arbetsrum, har man hittat sju döda. 84 döda ungdomar på ett sommarläger, 7 döda i centrala Oslo, fick plikta med sina liv. Summan, ofattbara: 91 döda!
Hade någon frågat mig igår vem som kunde tänkas vara gärningsmän, hade nog mitt svar inte blivt en "vanlig" ljushårig norrman. Tänk så fel man kan ha. Men det vitttnar även om hur vi människor är funtade. En människas inre kan ibland liknas vid en ocean. Ingen kan i förväg veta, när den där vida väldiga oceanen kommer upp i full stormsyrka. Samma med gärningsmannen, som endast hade en mindre trafikförseelse för tio år sedan på sitt samvete. Men vem kan veta i förväg? Svar: ingen på denna jord!
Men denna "vanliga" norrman med sitt ljushylta utseende, tog hela 91 människors oskyldiga liv. "Det värsta som hänt oss sedan andra världskriget" - var det någon som sa. Då kanske vi också förstår proportionerna av dådet i fråga. En attack på det fria samhället och dess demokratiska värderingar, som vi tyvärr sett så många gånger tidigare.
---------------------------------
Roger.
Anders Behring Breivik tog 91 oskyldiga människors liv i ett
vansinnesdåd igår den 22 juli. Tyvärr lär inte den här attacken mot
vårt fria samhälle vara den sista.
----------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se
"Ett fånigt litet TACK"
som aldrig någonsin förut sagts på denna jord.
Men det blev inte så mycket
som ett endaste smack,
Det hela inskränkte sig i stället,
till ett fånigt litet TACK!
--------------------------------
Roger Lindqvist.
BJÖRN BORG - 1977
--------------------------------------------------------
FANTOMEN ¤ Januari 1977.
RICKY BRUCH - 1977
----------------------------------------------------
FANTOMEN ¤ Januari 1977.
Janne "Loffe" Carlsson gör reklam...
Den 25 december 1973 premiärvisades TV-serien Någonstans i Sverige. En historia som författaren Jan-Olof "Jolo" Olsson var upphovsman till. Regissören hette Bengt Lagerkvist, och i en av rollerna syntes trumslagaren Janne Carlsson som 111:an Elof Olsson - allmänt kallad för "Loffe". Stockholmskisen Loffe fanns sin väg rakt in i de svenska TV-tittarnas hjärtan. Och fastän Janne Carlsson under åren gjort så mycket mer, så är det som Loffe han blivit mest känd. Janne Carlsson var under 60-talets popera en av de två medlemmarna i popduon "Hansson & Carlsson". Janne Carlsson var inte enbart poptrummis, han var sedan tidigt 60-tal även en duktig jazztrumslagare som spelat med några av de största jazznamnen på jazzklubben "Gyllene Cirkeln". Klubben fanns i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm mellan 1962-67. Janne Carlsson har på senare år också visat att han även är en god konstnär. Vid 74-årsålder spelar Loffe fortfarande på sina trummor. Då och då dyker den gode Janne upp i olika musik-konstellationer på jazzscener här och där. I den här reklamen, gör soldat 111:an Elof "Loffe" Olsson, reklam för en annan populär soldat: 91:an Karlsson.
Loffe, den glade gamängen, som fick sitt genombrott i Jolos: Någon-
stans i Sverige 1973, och som visades i sju delar. Många kanske inte
visste att Janne också var/är en utomordentlig slagverkare.
----------------------------------------------------------------------
SERIE-MAGASINET ¤ Maj 1977.
Terrorattacken i Oslo
Klockan 15.20 exploderade en bomb i det norska regeringskvarteret
mitt i Oslo. Enligt rapporter så har 7 kroppar hittats i byggnaden. Sam-
tidigt har ett annat drama utspelats fem mil från Oslo, ute på Buskö.
Där håller det Norska Arbetarpartiets Ungdomsförbund ett sommarläger
för 560 personer. Enligt vittnesuppgifter så ligger 25-30 döda kroppar
på stranden.
------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.expressen.se
Storloppis i Hällan, Älvsbyn
När vi åkte förbi danslogen i Käcktjärn, så såg jag att "Norrländers" skulle spela upp till dans i afton. Sådana här varma härliga sommarkvällar, rycker det litegrann i "musikantnerverna". Jag minns hur härligt det kunde vara att spela upp till dans en sommarkväll mitt i sommaren, med mycket folk på dansgolvet i en lövad loge t.ex. Käcktjärn. Det var svettigt men det var jättekul. Men den tiden är ju förbi. Heller är den inte...?
Kort om Pop - 1972
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 14 oktober 1972.
Kvällstoppen den 14 oktober 1972
Kvällstoppslistan som den presenterades i PITEÅ-TIDNINGEN
lördagen den 14 oktober 1972.
--------------------------------------------------------------------------
Lars Ekborg porträtteras / 1953
"HAMLET, MERA SÄCK!"
LARS-ÅKE EKBORG porträtteras av LARS-ERIC LÖFMAN
för veckotidningen "Frihet", april 1953.
LARS-ÅKE EKBORG.
"Såsom en av era filmbeundrare ber jag att få ett fotografi med egenhändigt signerad namnteckning. Jag försäkrar att ni kommer att inta hedersplatsen på min vägg (alternativt: byrå). Samtidigt får jag tacka för allt vad ni skänkt av god konst. Högaktningsfullt Linnéa Karlsson."
Så ser 90 % ut av den beundrarpost som Lars Ekborg får. Han är inte förtjust över det. Han undrar hur det står till med den svenska ungdomens fantasifullhet. Gärna mottar han ett erkännsamt ord, men det bör vara personligt menat. Det skall inte vara en modenyck.
Lyckan kommer, lyckan går och populariteten hör inte till det som består. Såvida den inte bygger på kunnande, ett långsamt och metodiskt uppbyggt kunnande. Det trycker Lasse på. Yrkesskicklighet och yrkesmedvetande är hörnstenarna för skådespelare liksom för alla artister, ja, för alla yrkesarbetare. Den trevlige grabben som sitter och pratar har trots sitt uppenbara engagemang i den här frågan inte hetsat upp sig, inte höjt rösten. Han är bilden av den avspända, klara naturligheten. Inga choser, inga affekter. Han vet vad han talar om och han gör det som en kyligt konstaterande vetenskapsman. Man får till och med en känsla av att han är litet rädd för att engagera sig helt och fullt i känslan. I samma ögonblick säger han:
- Men man får naturligtvis inte glömma bort att hjärtat måste vara med i allt arbete på scenen. Och man tror honom.
Sedvanliga data kan väl inte heller undvikas när det gäller Lars Ekborg. Eller Lars-Åke, som han egentligen heter och hans kamrater kallar honom. Lars-Åke föddes i Uppsala, men framlevde bara de två första åren av sitt liv där, så han minns ingenting av den gamla teaterladan Chateâu Barowiack eller några stadsteaterproblem. Sedan bodde han omväxlande i Stockholm och Västerås. Den sistnämnda staden hedrades med skolgången och de första framträdandena på tiljan.
I skolan som var en handelsmellanskola var han kamrat med Olov Thunberg, nu också Dramaten. De startade sin teaterbana med en skolsoaré, där Lasse debuterade i sketchen Häftstiftet. Det var hans första roll och den bestod i att på olika lustiga sätt förvränga titeln till sväfthiftet, viftsäftet osv. vilket i hög grad senterades av publiken på släktingars övligt välvilliga vis. Redan nästa år hade de båda kumpanerna så helt gripits av teaterflugan att de bildade en amatörförening "Scenklubben" som ännu lever i gurkstaden och i år kan fira 10-årsjubileum. En dag kom en föreningsfunktionär till dem och undrade om de inte kunde spela en pjäs "På lördag". I ungdomligt övermod beslöt de sig för att anta anbudet.
LARS EKBORG sittande i sin sminkloge.
Tillsammans med tre andra ungdomar gick de till verket med att ordna dräkter, Lasse köpte en allongeperuk från Lindarna, ett par sättstycken tillverkades och så hittade man på en blodig och underlig intrig om två grevar, varav den ene var bov och den andra litet galen. Man bestämde ungefär vad som skulle ske och hur det skulle sluta. Sedan gick man direkt in och improviserade föreställningen. De fem hade kolossalt roligt, men publiken begrep ingenting.
1946 tog Lasse gud i hågen och for till Stockholm, prövade till Calle Flygares teaterskola och kom in. På våren 1947 fick han göra sin första roll i Svend Rindoms Kopparbröllop på Medborgarhuset. Men mer än en säsong kunde Lasse inte komma överens med Calle Flygare och han lämnade skolan. På sommaren staterade han på Vanadis friluftsteater. I första akten gick han in med ett telegram, i den andra med en häst. Hästen hade 7:50 per kväll, Lasse 5:-. En månad den sommaren vek Lasse säck på Posten tillsammans med konststuderande ungdomar som behövde tillökning i kassan. När postisarna fick höra att Lars-Åke staterade på Vanadis, så skrek dom alltid: "Hamlet, mera säck!"
På hösten prövade han till Dramatens elevskola men sprack. I stället jobbade han ihop med Carl-Axel Heiknert (sedermera chef för teatern i Vasa) på den lilla Studiescenen. Nu liksom på våren i Kopparbröllop fick han beröm av kritiken. Men man lever inte av skådespel allena. Det behövs bröd också, och Lars-Åke blev affischklistrare hos Folkreklam. En annan liten filmstatering fick han också, hade t.o.m. några repliker i en kortfilm om kaffe. Våren 1948 blev han inkallad, och efter en tid kommenderades han till en roll hos Armé-, marin- och flygfilm. De övriga skådespelarna hade fullt gage, men Lars-Åke fick nöja sig med sina 1:50 om dan. En filmdag hade han också i Poppes Tappa inte sugen. Det gjorde han inte heller utan prövade till Dramaten och kom in.
Första året var arbetssamt men roligt och redan påföljande höst började Lasse synas i repertoaren. Efter ett par skolföreställningar och medverkan i Det nya spelet om Envar och Konserthuset vid SSU:s kongress kom den stora debuten i Anouilhs Älskar - älskar, inte mot Anita Björk. Lasse fick mycket goda recensioner och fick sedan fina uppgifter i Tokiga grevinnan, Cocktailparty och Amorina.
I radio har Lars-Åke varit flitigt anlitad, ett 50-tal roller är avverkade vid det här laget. På film har han inte synts lika mycket, men tycks nu i och med Sommaren med Monika, ha kommit i ropet. Lunchrasten är fullbordad och en ny påtänkt för sommaren. På tal om film vill han gärna betona hur underbart det är att arbeta under Ingmar Bergman.
- Han lockar fram det bästa inom en. Man gör sitt yttersta för att forma rollen på rätt sätt, säger Lars-Åke. Han är också rätt så nöjd med sin prestation i Monika.
- På nuvarande utvecklingsstadium är det nog så bra jag kan få det, tillägger han.
Och nu sitter vi här och pratar. Friskt och okonventionellt ger Lasse sina synpunkter på liv och arbete. Han har en litet trubbig charm som man förstår är oemotståndlig för töserna. Inte för inte är Lasse känd som en stor hjärtekrossare. Ja, det ryktas t.o.m. om Don Juan-tag. Men vi skall väl inte oroa fro Lola med att gå in på det kapitlet. Han är litet ledsen, Lars-Åke, för att han haft så litet att göra på Dramaten den senaste tiden.
- Under elevåren fick man fullt med stora uppgifter, men nu, när man känner att det börjat lossna, att man skulle ha något att prestera på allvar, då får man ingenting. Och blir det ett par roller per säsong, så är det fortfarande de slätkammade unga männen.
- Mitt utseende ligger mig i fatet. Jag ser ut som en osnuten pojke, men har faktiskt litet annat att komma med. Helst skulle jag vilja ta itu med Shakespearska narrar eller Holbergska betjänter. Commedia dell´arte ligger för mig, det har ingen upptäckt än, men jag vet det själv.
Kamratskapet betyder mycket för ens utveckling, säger Lars-Åke.
- Vi var en kull som hade en härlig gemenskap och sporrade och inspirerade varann. Jag tror det haft en avgörande inverkan på de flesta av oss.
Framför allt vill Lasse dock ha bort romantiken kring skådespelaryrket. Det är ett hårt och strävsamt jobb först och främst. Flickor och pojkar som drömmer om teater och film och i andanom ser sina namn i neonljus, skall veta att vägen är lång och törnbeströdd och att det endast finns en väg till framgång. Den heter arbete.
------------------------------------------------------------------------
FRIHET ¤ April 1953.
Det som var nytt då - kallas veteraner idag...
En röd nummerskylt på bilen, var förut ett tecken på att den var sprillans ny. (Och bilens lack den glänste) enligt sångaren Arne Quick vars melodi "Rosen" som drog fram som en farsot över landet 1969. Personbilar, typ, Volvo PV, Amazon m.m. som var nya då, kallas idag kort och gott för veteranbilar. Intresset är stort bland vårt folks innevånare. Ikväll visar man t.e.x. upp fina gamla godingar på Badhusparken i Piteå. I Hennings fotoalbum finns några exempel på hur en "vardaglig" bil kunde se ut året 1969. I dag är samma bilar skattebefriade och som tidigare sagts: Veteraner!
Volvo PV. Året är 1969. Gerd och Henning är på vinteutflykt med
goda vänner, Jan-Erik och Viveka. Jan-Eriks bil är den som syns på
bilden. Då, en bil bland många andra, idag tittar man flera gånger extra
om man råkar se den köra förbi på vägen. Idag kallas den för veteran.
Ett husvagn fanns påhängt på Jan-Eriks PV. På bilden ses fr. v.
Viveka, Henning och Gerd. Husvagnet är idag en raritet, då, endast
ett vanligt ordinärt husvagn.
Vid Byskeälven, framför PV:n ses Viveka, Jan-Erik och Gerd. Lägg
märke till Jan-Eriks filmkamera, då, en vanlig filmkamera bland alla
andra, idag en antikvitet.
Hennings Kadett Coupé årsmodell -66. Framför bilen står en så
kallad "Hundkoja". En bil som inte precis hör till vanligheterna idag.
Sommaren 1969 ses samma Kadett stående utanför en campingstuga
i Stockholm. Jag minns mycket väl när de röda nummerplåtarna ännu
fanns kvar. Idag är bilen sedan länge borta.
-----------------------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.
Ingen lyckad midsommarfest på Pite Havsbad
100 fyllerister omhändertogs under midsommarhelgen ute på Pite
Havsbad.
¤ Polisen omhändertog sammanlagt 101 personer under midsommarhelgen i Piteå. Av dessa var 91 fyllerister, nio rattfyllerister samt en person som var efterlyst. Huvuddelen av de omhändertagna, togs på festområdet vid Pite Havsbad. Det ostadiga vädret på midsommaraftonen samt den kraftiga bevakningen vid festplatsen, anses vara två orsaker till att midsommarfirandet tonats ner. På midsommaraftonen kom exempelvis endast 300 personer för att se och höra Family Four. Den totala besökssiffran uppskattar arrangören till cirka 20.000 personer.
Polisen har inte behövt ingripa i några grövre slagsmål och ingen misshandelshistoria har anmälts. Trafiken har också gått utan störningar. Någon allvarligare olycka på vägarna har såleds inte inträffat i Pitebygden. Siffran över antalet omhändertagna personer avser torsdag, frdag och lördag.
- Festligheterna tonades ned på midsommarafton genom det ostadiga vädret, kommenterar vakthavande polisassistent Curt Ohlsson, på söndagseftermiddagen. Vädret "räddade" oss från bråk.
Antalet fyllerister kan tyckas vara stort men med tanke på den "omsättning" på folk ute vid festplatsen, anses den dock vara måttlig.
- Vi förskonades från bråk och misshandelshistorier. Det är mycket tillfredsställande, menar polisassistent Ohlsson. Totalt tjänstgjorde 30 polismän plus 15 ordningsvakter i och omkring festplatsen där de flesta omhändertagna togs. Pitepolisen hade förstärkts med personal från Älvsbyn, Luleå och Boden.
¤ LUGNT I SIKFORS
I Sikfors, där polisen fick sätta in stora resurser förr om åren, behövde polisen i år inte göra ett enda ingripnade. Men så hade också midsommarfesten i år en annorlunda karaktär. Polisen kan tyvärr konstatera att allt fler ungdomar grips för fylleriförseelser.
- Av de omhändertagna är ungefär 90 procent i åldrarna 18-20 år, säger polisassistenten. Sex var under 15 år som barnavårdsnämnden tog hand om.
Barnavårdsnämnden som gade patruller ute på festplatsen fick ta hand om flera ungdomar som var berusade. Fyllerisarresterna i Piteå blev snart "fullsatta". Polisen fick därför ordna särskilda "finktransporter" till Älvsbyn och Luleå-
¤ FYLLERITOPP PÅ MIDSOMMARAFTON
På midsommaraftonen togs 53 fyllerister vilket är den högsta dagssiffran under hela helgen. Det svåraste tillbudet i samband med gripandet av en rattfyllerist inträffade på torsdagskvällen på Pitsundsvägen. Det var en berusad bilist som körde i 120 km/tim och var nära, vid flera tillfällen, att köra på mötande bilar. Han har suttit häktad under hela helgen.
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
Festchefen vid Havsbadet:
INGEN LYCKAD MIDSOMMARFEST
Midsommarfestivalen vid Pite Havsbad blev trots midsommaraftonens trista väder en publiksuccé.
- Svårt att säga hur mycket folk som besökt havsbadet under helgen. Skulle gissa på ungefär 20.000 personer, säger festchefen Rolf Dahlgren.
Trots publiktillströmningen vill arrangören inte betrakta festen som helt lyckad.
- Första och sista gången jag arrangerar en fest med tivoli och dyrbara artister, sa Clifford Söderberg.
Även om festivalfirandet vid havsbadet inte helt gick i lugnets tecken, poängterar arrangören att det mesta avlöpt utan större missöden. Visst var ungdomsfylleriet skrämmande, men en effektiv ordningsmakt hade allt under kontroll.
Svalt publikintresse präglade alla scenframträdanden. Trots namn-
kunnigt folk som Family Four (bilden) var publikleden glesa. Endast
längst fram mot scenen var det trångt.
Regntunga skyar på midsommaraftonen hindrade inte att campingplatserna vid Pite- och Pitholmens havsbad fylldes med husvagnar och tält. De allra flesta föredrog att slå upp sina tält på de ordinarie campingplatserna. De två tillfälliga tältplatserna var relativt glest befolkade hela helgen. Ordningen på tältplatserna var förhållandevis god.
- Tycker att camparna skött sig bra. Framförallt har ordningsvakterna varit effektiva. Våra servicebyggnader ser prydliga ut, konstaterade fritidschefen Tage Markström när han inspekterade Pitholmens havsbad.
Lika nöjd med ordningens väktare var inte Clifford Söderberg:
- Vi har fått mycket förstört. Bara två toalettstolar av tio är hela. Denna förstörelse har kunnat undvikas med tanke på den polis- och ordningsstyrka som fanns, anser Söderberg.
PT:s midsommarpatrull kunde konstatera att spriten flödade inom campingområdet. Mest beklämmande var att skåda redlöst berusade ungdomar i 14-15 årsåldern. Tacksamt noterades i alla fall att festandet aldrig utmynnade i bråk och slagsmål. Visst förekom smärre handgemäng, men hela festivalen var lyckligt befriad från allvarliga intermezzon.
En av anledningarna till att inga bråk uppstod var att man stämt redan i bäcken. Camparna gallrades ut och man släppte inte in vem som helst. Trots den stora publiken är Clifford Söderberg inte beredd att arrangera en liknande fest ett annat år.
- Åtminstone är det första och enda gången jag drar hit ett tivoli sa Söderberg.
Midsommarfestivalen i Piteå bevakades av ett stort antal poliser. Från-
sett att man fick gripa 101 fyllerister upplevde polisen en lugn helg.
För att snabbt ta sig fram i terrängen använde man ett par terräng-
fordon.
Den största satsningen hade gjorts på artistsidan. Inne på tivoliområdet uppträdde gräddan av svenska underhållare. Men Family Four, Sven-Bertil Taube, Dizzie Tunes, Monica Forsberg, Ted Gärdestad, Lena Andersson, Björn Skifs, Eva Rydberg och Lasse Kühler, fick jobba inför en fåtalig publik. Midsommaraftonens uppträdande av Family Four samlade omkring 300 själar. Sven-Bertil Taube drog kanske 600 personer till sitt scenframträdande på tivoliscenen. Futtiga siffror...
Sven-Bertil Taube (just nu etta på Svensktoppen)
hann med två uppträdanden i Pite Havsbad. Ett på
friluftsscenen och ett (bilden) inne i restaurangen.
Tivolikarusellerna fick snurra tomma. Visst var det mycket folk vid havsbaden. Men de flesta föredrog privata tillställningar på campingplatsen eller besök i dansrestaurangen. Trots sänkta priser nobbade publiken tivoli och artister.
- En missräkning. Trodde att entréavgifterna till tivolit skulle betala artisterna, men nej...
Festbasen Rolf Dahlgren konstaterar att någon vinst på tivolit blir det inte. Campingavgifterna får täcka artistkostnaderna.
- Midsommarfirarna struntar i vilka artister som uppträder, konstaterar Rolf Dahlgren.
Även om tivolit blev en missräkning betyder det inte att festivalen blev ett ekonomiskt bakslag för arrangören. Dansrestaurangen lockade fullt hus samtliga kvällar och försäljningen gick bra.
Slutomdömet blir blandat. En sak framstår klart. Någon liknande satsning blir det inte i Pite Havsbad nästa midsommar.
Många festivalbesökare slog upp sina tält på Pite Havsbads tältplats.
Trots trängseln var ordningen god på campingområdet.
Eva Rydberg VÄGRADE uppträda
----------------------------------
Artisterna vid midsommarfestivalen i Pite Havsbad fick uppträda på en liten scen och provisorisk tivoliscen. Scenen var alltför undermålig ansåg Eva Rydberg, Björn Skifs och Lasse Kühler. Trion vägrade helt enkelt att arbeta på tivoliscenen och lämnade Piteå utan att visa sitt kunnande. Gruppen skulle uppträda sent på midsommaraftonen. Uppträdandet hade samlat en hel del publik. Men någon show blev det som sagt inte. Arrangörerna beklagade det inträffade och betalade igen entréslantarna.
Rolf Dahlgren, festbasen på havsbadet, anser att artisterna handlade fel och han tänker kräva skadestånd av Folkparkernas artistbyrå som sålt produktionen.
- Visst var scenen dålig, men fullt acceptabel. Har kollat måtten och de är tillräckliga. Dessutom erbjöd vi två andra alternativ. Gruppen kunde ha uppträtt på dansbanescenen, dansgolvet, eller inne i restaurangen. Men de nobbade samtliga förslag, säger Rolf Dahlgren.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 26 juni 1972.
Midsommarfest på PITE HAVSBAD - 1972
PROGRAM:
TORSDAG 22 JUNI
Tivoli 18-01. Dans 21-01 till MAX FENDERS
Entré 10:-
FREDAG 23 JUNI
Tivoli 15-03 (Entré 15-19 5:-, 19-01 15:-, 01-2.30 10:-.
Dans 21-03 till STAR DUST INTERNATIONAL
Show 21.00 FAMILY FOUR. 00.30 LASSE, EVA, BJÖRN.
Dans Restaurangen 21-03 KAJ RAMSELLS
Entré 20:-
LÖRDAG 24 JUNI
Tivoli 12-02 Entré 12-16 10:-, 16-19 fritt, 19-01.30 10:-
Dans 21-01.02 STAR DUST INTERNATIONAL
Show 15.00 SVEN-BERTIL TAUBE, 21.00 DIZZIE TUNES,
24.00 MONICA FORSBERG.
Restaurangen: KAJ RAMSELLS 21-02,
Show 23.00 SVEN-BERTIL TAUBE
Entré 20:-
SÖNDAG 25 JUNI
Tivoli 12-18 Barn & familjefest, Show 14.00 LENA ANDERSSON /
TED GÄRDESTAD. Entré 12-15 5:-, 15-18 fritt (Barn under 12 år
fri entré) Restaurangen: Dans till KAJ RAMSELLS 21-01,
Entré 10.-
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 23 juni 1972.
Thory Bernhards visor / 1951
JAN SUNDIN - På skivetiketten "Epok"
Jan Sundin - en mångsidig herre, om man skall döma efter den
presentation som finns på EP-skivans omslag.
På skivans baksida finns denna presentation av Jan Sundin:
"JAN SUNDIN är känd som en mångsysslare inom show-business. Jan Sundin En-Man-Show på folkparksscener, BD-revyer och otaliga underhållningssammanhang är bevis på den saken. Här är ett nytt prov på Jan Sundins mångsidighet. Den här grammofonskivan bär verkligen Jan Sundins signum. Han har gjort allt utom presentationen av sig själv på detta skivomslag. Jan har skrivit och arrangerat musiken på alla fyra melodierna.
¤ Jan har skrivit texterna
¤ Jan spelar gitarr
¤ Jan spelar piano
¤ Jan spelar mandolin
¤ Jan spelar rotborste
¤ Jan spelar bas
¤ Jan sjunger
¤ Jan snackar
¤ Jan skrattar
¤ Jan har varit sin egen inspelningstekniker
¤ Jan har varit sin egen producent
¤ Jan har gett ut den på eget skivbolag
Kom sedan inte och säg att karln inte är mångkunnig! Dessutom. Det har blivit en skivprodukt som verkligen gör skäl för ordet annorlunda. Det här är inte likt någonting annat. Det är bara likt Jan Sundin.
Nog sagt - lyssna!"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
På skivbolaget EPOK har även följande "NORRLANDSTOPPAR" utgivits:
¤ GOLDFINGERS ¤ BOMBERNA ¤ ANDERS ERIKSSONS ORKESTER ¤ DON CURTIS ¤ RUNE GÖRANSSON ¤ OLLE NORELL ¤ BOOTS ¤ OLLE LUNDMARK ¤ ERIC TÖRNQVIST ¤
Siw Malmkvist & Lasse Lönndahl: "Sjung med oss!"
SIW MALMKVIST & LASSE LÖNNDAHL vädjar genom tidningen
Bild-Journalen: Sjung med oss!
----------------------------------------------------------------
PS. Skivan härovan köpte jag i dag hos Roger Ruthström i Höglandsnäs.
/Roger.
I en vit Opel Rekord sommaren 1966
Sommaren 1966 hade vi fortfarande vänstertrafik. Hennings vita Opel
Rekord hade direktör Josef Burman haft tidigare. Josef var gift med
Hennings faster. På bilden sitter fr. v. Teddy, Karin och Gerd som objekt
för Hennings kamera.
Henning vid Kiruna Stads Gräns. Vi skriver augusti 1966.
Campingbordet samt de fyra stolarna, var min fars, som Gerd och
Henning lånat under sin tripp till Kiruna. Till höger på marken ses
gasolköket.
En okänd kyrka, med Hennings Opel parkerad utanför.
De obligatoriska renarna. Som synes så kör fordonen på vägens
vänstra sida. Året därpå, den 3 september 1967, blev det högertrafik.
Lägg märke till telefonstolparna som de såg ut året 1966.
Henning, med brylcreme i håret, och myggjagare på fötterna.
Gerd, som detta år precis fyllt 18 år, ses i leopardmönstrade byxor.
Mode då?
Norrbotten - de många forsarnas landskap.
------------------------------------------------------------------------------
Ford Torpedo årsmodell 1911
Ford Torpedo - 1911.
En pärla bland bilar, rullade under torsdagen på Piteås gator, en Ford Torpedo från 1911. En dåtidens lyxvagn, som inte var förunnad vem som helst. Det exemplar, som vi berättar om är Sveriges enda. Det finns tvåsitsiga av samma årsmodell men inte någon Torpedo. Torpedon har undergått en helrenovering hos veteranbilisten Sven Burman i Holmträsk. Ägare är en Skelleftebo. Bilen gick på torsdagen genom en besiktning och den klarades galant. Nu skall den köras till Skellefteå för att ställas upp i ett bilmuseum.
En lyxvagn av årgång 1911 föranleder givetvis stor uppmärksamhet och just den är bilen är nog den största sevärdhet som visats upp när det gäller gamla årsmodeller.
ENDAST ORIGINAL
Den inköptes från Amerika för fem år sedan för 20.000 kronor. Den var då i ett mycket dåligt skick men utrustad med nästan alla originaldelar. Detta med original är något som veteranbilsägarna håller styvt på. Det är närmast en dödssynd att sätta på någon modern grej.
KARBID OCH FOTOGEN
Fram till 1914 levererades Fordarna i fyra olika färger men sedan övergick man helt till svart. Torpedon har en ljusröd läcker färg, mahognypaneler, ekgolv och en massa andra fina saker. Den är försedd med karbidlyktor fram, ett karbidverk på ena fotsteget och parkeringsljusen är fotogenlampor. Maxfarten är 60 km/tim och det var 1911 en mycket hög fart. Men så är också Torpedon en sportvagn.
DÄCK 400 KR STYCK
Bara däcken, som är specialtillverkade, kostar 400 kronor per styck. I USA betingar en bil av detta slag mellan 6.000 och 7.000 dollar alltså cirka 30.000 kronor. - Något direkt marknadsvärde i Sverige är svårt att säga men det ligger mycket högt, säger Sven Burman som själv har ett par T-fordar. Han håller f n på med att renovera en Ford från 1910. 20 vilda hästar finns under motorhuven men motorn är av en mycket enkel modell. Plåten är rena pansaret.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1972.
Egon Kjerrman allsångs-jubilerar på Skansen
EGON KJERRMAN firar i kväll 100-gångsjubileum på Skansen, där han
i alla sorters väder under åtta år fått svenskar att sjunga medan han
själv vrålar före. I radions P 1 i kväll klockan 20.00.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juli/augusti 1964.
Boxaren Tommy Lundberg Piteå
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1964.
Åskväder i Pitebygden 1973
Sven var inte nån precis älskare av åskoväder (säg vem är det?).
Han sa att han kände sig aningen rädd varje gång som åskan
kom på besök. Så fort som det mullrade och blixtrade, satte sig
Sven och hustrun Elma i sin blå Opel Rekord, för att på så sätt
eliminera riskerna. Samma gjorde vi i vår familj, när jag var barn.
Vi brukade ibland sätta oss i farsans bubbla medan åskan och
blixtarna höll på som mest. Än i denna dag har jag en stor respekt
för åskan, däremot inte Elisabeth som inte alls finner det obehagligt
på något sätt.
----------------------------------------------------------------------
Nu väntar Europa på ABBA
Björn Ulvaeus, Agneta Fältskog, Anni-Frid Lyngstad och Benny Anders-
son fick övervägande beröm för sin säljande show vid premiären i
Oslo. I dag kör de sin andra föreställning i Göteborg. I morgon startar
de sin tvåveckorsturné i Europa.
I Göteborg väntade 10.000 fans på ABBA:s Sverige-premiär. Och i luften ovanför kretsade ABBA och väntade på att Gud eller Stikkan Anderson eller någon skulle fixa så de kunde komma ned. Och under tiden hade ABBA-bussen kört i diket.
Den andra dagen med ABBA var inte helt utan dramatik. Det var snöstorm och landningsförbud på Torslanda. Där skulle ABBA vara ungefär halv två.
- This is your captain speaking...
Det han sen sa betydde att klockan blev halv två, hon blev halv tre, hon blev tre och vi var fortfarande kvar i luften.
Vi skulle ner i Jönköping, sades det, och de journalister som inte var flygrädda, vässade pennorna. Stikkan Anderson drack champagne och pratade om hur belåten han var över alla fina recensioner efter gårdagens premiär i Oslo. ABBA gick omkring i vita overaller med A:n resp B:n och såg lugna ut.
BRA OCH TÖNTIGA
De hade gjort succé stod det i de flesta tidningar och det verkade de inte helt opåverkade av.
- Såg du vad Ekstrabladet skrev, sa Benny till Stikkan och strålade med hela ansiktet. Hela förmiddagen hade de legat och läst om hur bra de var, även om de hade varit lite töntiga på sina ställen. Om de nu landade eller inte verkade inte besvära dem så värst. Sekreterare och manager och grammofonbolagsrepresentanter läste tidningar och körde sin specialjargong, specialgarv och såg ut som de sett ut tidigare i sina T-shirts med reklamtext på. Men i cockpiten arbetades det.
TACKADE PILOTEN
Om kaptenen nu var ABBA-fan eller om han kände sitt ansvar inför den svenska ABBA-publiken eller om det bara var det att han var rädd för att bli lynchad ifall han satte ner oss med ABBA i Jönköping. Men han satte till alla klutar och var nere på Torslanda tjugo i fyra, om det nu var inom eller utom SAS säkerhetsbestämmelser.
Andra plan, som det bara var vanligt folk i, dirigerades till Köpenhamn eller Jönköping. Efteråt gick Stikkan Anderson och de fyra i ABBA in till piloterna och tackade för att vi slapp Jönköping. Dvs tackade kaptenen för hans skicklighet. Så forslades popgruppen snabbt iväg till hotellet.
BUSSEN I DIKET
Men orkestern stod kvar på Torslanda och väntade på ABBA-bussen. Den låg i ett dike. Så småningom kom den upp ur diket, hämtade musikerna, som kom till hotellet och fick rassla iväg till Scandinavium illa kvickt. Halv åtta var det stor ABBA-show med 10.000 människor. Det är anmärkningsvärt städad publik ABBA har. I Oslo t. ex. reste sig alla när kronprins Harald kom in. Alla 5.300. Och fansen som ville se ABBA efteråt hade nästan alla toppluvor. De tindrade med ögonrn och nästan ingen skrek.
GULLIGA
Och de som väntar på ABBA när de ska komma ut till sina bilar ser bara snälla och beskedliga ut. Stormar inte, svimmar inte, som på popgalorna för tio år sedan. De stoppar bara ner sina autografblock som de tagit med förgäves när ABBA-bilen far. Vakterna, som ryter och domderar i vanlig ordning och spärrar av hit och dit, blir mest komiska figurer. Protesten har ersatts av något slags gullighetsideal.
Benny Andersson - får mest beröm efter ABBA:s succéshow.
-----------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Januari 1977.
John Blund på semester
Om jag inte misstog mig så såg jag faktiskt den gode John skymta förbi hos Lotta på Liseberg i denna afton. Han klämde i så det stod härliga till, i en allsång (som jag tyvärr glömt namnet på). Med på semstertrippen finns för övrigt även fru Vera Blund, samt de små, Agaton, Helmer, Josefina, Anton, Dahlia, Vilhelmina, Sara-Kristina, Hubert (kallad för Hubbe) Torkel, Brage, Putte, Levi, Josef, Gudmunda-Aurora och lille Kurt. Om du läser detta , John, önskar jag dig och familjen en skön och trevlig semester. Och du, Johnne, vi ska ju ha en grillafton när ni kommer hem - så du - ring mej!
Vänligen Roger.
Albert & Herbert
- Inte bespottar vi någon yrkeskår! Sten-Åke Cederhök och Thomas
von Brömssen, far och son i TV-serien om skrothandlarna Albert &
Herbert, tar kritiken lugnt.
STEN-ÅKE: "Jag spottar inte på skrothandlarna"
¤ - Äsch, säger Sten-Åke Cederhök och skrattar lätt. Inte spottar vi på nån!
Enligt Nordisk skrottidning bespottar TV-serien om skrothandlarparet Albert & Herbert en hel yrkeskår. Tidningen hävdar att serien är TV:s största skandal någonsin.
Skrothandlartidningen anser att Albert, spelad av Sten-Åke Cederhök, är en person utan minsta hyfs och bildning, som lever som ett svin och uppträder som ett äckel. Alberts språk är späckat av svordomar och nattståndna sexskämt, framhåller tidningen. Regissören Bo Hermansson säger:
- Vi har verkligen varit måna om att rensa språket, för programmet är en familjeunderhållning. Något grovt språk finns inte i den svenska versionen. Manuset kommer ursprungligen från England.
Att yrkesgrupper reagerat mot TV-skildringar är inget nytt. Bengt Bratt hamnade i en storm när han för länge sedan i "Nattcafé" beskrev en servitris som ganska lätt på foten. Genast protesterade servitrisens fackförening. Nyligen fick serien "N P Möller" kritik från fastighetsskötarna.
------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1977.
Gamla träkåkar upp i rök i Piteå
Den f.d. Sjöbergska-fastigheten gick upp i rök.
¤ De gamla träbyggnaderna vid Norrmalmsskolan, vilka delvis tjänat som skollokaler men stått tomma efter omflyttningen till bland annat Strömbackaskolan, blir allt färre. För en kort tid sedan revs en del av byggnaderna bort med hjälp av grävmaskiner. På fredagen var turen kommen till f.d. Sjöbergska fastigheten, i korsningen Djupviksgatan-Uddmansgatan, som en tid inrymt särskolan. Den gick formligen upp i rök sedan brandkårens mannar fått ikläda sig "pyromanens" roll. De satte nämligen eld på huset. Fastigheten var också snabbt övertänd och rökutvecklingen lockade många nyfikna till platsen.
För att förhindra allt för stor värmeutveckling fick man dock lov att ta brandslangarna till hjälp, bland annat för att kyla ner ett uthus i närheten och en parkerad bil. Även på Degeränget tog man "röde hanen" till hjälp på fredagen. Genom brandkårens försorg brände man ner en äldre byggnad efter Älvvägen. Att brandkåren på det här sättet tas till hjälp när det gäller att sanera bort gamla hus beror delvis på att det blir billigare än att riva manuellt. Men nu är det ju inte överallt som man kan bränna varför man på sådana ställen får lov att anlita bl. a. grävmaskiner.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 5 januari 1974.
Idolporträtt: JERRY WILLIAMS
Tja, Jerry har varit med länge i gamet nu. Han började i slutet av 50-talet när Bill Haley and his Comets härjade på topplistorna med en massa rock-låtar. Sedan kom Elvis Presley i ropet. Och då skapade Jerry en sångstil som visst var hans egen. Men som också var starkt inspirerad av Elvis sångsätt. "Jerka" sjöng på unngdomsgårdarna runt Stockholm. Han hoppade upp på högtalare och gjorde vad som föll honom in på scenen. Höll i gånga alltså. Än i dag finns det ingen som kan slå Jerry i Sverige när det gäller att helt bemästra estraden.
Året var 1960. Jerry hade tröttnat på att ständigt kompas av olika band. Han ville ha ett eget som han dessutom kunde showa ihop med för att nå ännu större efferkt. Han hittade Hasse Rosén och några andra Stockholms-grabbar. Jerrys skivbolag döpte gruppen till The Violents. Dom fick göra en platta direkt som klev in på Radio Nords topp-20-lista. "Alpens ros" hette låten och var ett gammalt svenskt schillingtryck. Nåväl, Violents var anskaffat för att kompa Jerry. Och det gjorde dom också i "Twistin´Patrica" som blev Jerrys stora genombrott som rock-sångare. Sedan följde "Darling Nelly Grey" och några andra mindre hits. "Godnight, Irene" till exempel.
Jerry Williams.
Jerry och Violents blev det stora dragplåstret i svenskt nöjesliv. Orsakade trafikkaos och tumult på rock-galor och i folkparker. Hundratals fans liftade hela Sverige runt för att få se honom, ta i honom och rusa upp på scen och krama honom. Jerry var i smöret. Hans enorma håll-i-gång på scen gav resultat. Men rock-tiden försvann mer och mer. Jerry fick sadla om. Violents slutade spela. Jerry började åter sjunga till olika band. Blåsinstrumenen började få nytt grepp om publiken. Folk hade börjat tröttna på gitarrmusik. Jerry turnerade i parkerna med amerikanska sånggruppen The Sherries. Som komp hade han Lasse Samuelssons band.
Jerry la väl inte precis av med rock-sjungandet. Men han vidgade sin repertoar och sjöng till och med Ave Maria på platta! Det var dock ett svensktopps försök som Jerry aldrig mera gör om. Han gillar inte Svensktoppen nå´t vidare. Tycker att det är för litet fart på dom låtarna. Så småningom gjorde Jerry lumpen. Många artister ser lumpen som ett rött skynke. Det betyder i allmänhet "döden" för en artist. Att försvinna ett helt år alltså från scenen.
Men Jerry behövde ett sabbatsår för att hitta nya grepp och förbereda en ny attack mot topp-listorna. Han var ganska sparsam med uppträdanden under sitt lumparår. Gjorde några skivor som inte väckte något större väsen. Efter muck slog sig Jerry ihop med Lasse Samuelsson och hans band för gott. Konstellationens namn var givet - i parkerna två år tidigare hade Jerry kallats för Mister Dynamite för sitt håll-i-gång. Det blev alltså Dynamite Brass med Jerry Williams.
Mr. Dynamite - Jerry Williams.
Det blev en platta i samarbetets början. Den lyckades inte kravla sig opp på någon lista. Men nästa platta dök oväntat upp på både Tio-i-Topp och Kvällstoppen. Det var "Keep on" - en ren soul-låt som visade upp den nye Jerry. Inte alls Elvis-påverkad utan med en egen soul-stil. Han hade lyckats ännu en gång att göra comeback på listorna. Det är starkt av en kille som slog igenom under Elvis-epoken, överlevde hela Cliff Richard & The Shadows-tiden och sedan sadlade om och blev soul-sångare med redan nämnda resultat. Hur länge tänker du hålla på, Jerry Williams?
- Så länge jag tycker det är kul. Och just nu är det lika kul som någonsin. "Gubben" hänger allt med ett tag till.
Nåja, gubbe och gubbe. Han har nåt år kvar till trettio i alla fall.
--------------------------------------------------------------------------
STARLET ¤ Maj 1972.
PS. Som texten berättar, så hade Jerry Lasse Samuelssons band som kompband. Men Mr. Dynamite - Jerry Williams - har även haft Yngve Forssélls orkester som uppbackare. Yngve Forsséll berättade vid nåt tillfälle att Jerry suttit hemma i köket i Skellefteå och ätit nattmackor efter spelningens slut. Yngve hade ett samarbete med Lasse Samuelsson i slutet av 60-talet. Lasse Samuelsson besökte Yngve i hans sommarstuga, då var också Ann-Christin Hedmark med m. fl.
/Roger.
AUKTION!
Sven Jonsson var under många år innehavare av Auktionshallen på Kyrkbrogatan i Piteå. Senare i livet flyttade Sven sin Auktionshall till Öjebyn, som efter Svens bortgång blev Café Humlan som tyvärr brann ner för några år sedan. Svens huvudsakliga arbete var på den sedan länge nedlagda Boardfabriken i stan. På fritiden skötte han sin Auktionshall, och reste runt i bygden för att hämta upp diverse antika saker som han sedan sålde i sin affär. På Boardfabriken jobbade Sven och min pappa tillsammans. Sven hade även flygcertifikat, och vid ett tillfälle åkte jag och min far upp i det blå med Sven. Sven Jonsson hade talets gåva, så också i det lilla propellerplanet. När vi gjorde en tur över Hortlax, snackade Sven som mest, vilket gjorde min pappa lite nervös. Ja, Sven släppte blicken och greppet om den lilla flygplansratten. Det var då som min pappa sa: - Hörrdu Sven, ska du inte ta och hålla i den där ratten istället, vi kan ju störta!
Störtade gjorde vi inte. Vi kom ner på jorden igen välbehållna till min pappas stora glädje. Men pappa lovade dyrt och heligt att han aldrig mer skulle sätta sin fot i ett sådant "fladdrigt" flygplan igen. Sven är sedan länge borta, så även hans Auktionshall. 
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 3 augusti 1966.
Oväntat möte
Regnmolnen har hängt tunga över bygden idag. Men inte förrän mot eftermiddagen kom den där regnskuren som faktiskt var väldigt välbehövlig. Så nu ler både potatislandet och den rabatt som finns på tomten. Skönt och uppfriskande m.a.o.
Roger.
Bondbruden Maud Adams
Efter tio år som fotomodell i USA satsar Maud Adams-Wikström, 29,
från Mjölkudden i Luleå, på en filmkarriär. I den nya James Bond-filmen
"Mannen med den gyllene pistolen" skjuts hon till döds med en guld-
kula. Men helst av allt vill hon hem till Sverige och filma. För Ingmar
Bergman.
Svenskan Maud Adams-Wikström blir snart världsberömd som nästa biosäsongs vackraste mordoffer. Den långbenta 29-åriga toppmodellen från Mjölkudden, Luleå, skjuts till döds med en gyllene kula i Roger Moores nya James Bond-film "Mannen med den gyllene pistolen".
Men privat lever hon förstås och mår alldeles utmärkt bra, och är redan våldsamt omskriven i all världens press.
- Helst av allt vill jag komma hem till Sverige igen och få filma för regissörer som Ingmar Bergman.
Det är inget fel på ambitionerna hos Maud, och efter Bond-filmen satsar hon på att bli skådespelerska. Hon spelar just nu in slutscenerna i Bond-filmen i London. Den har annars huvudsakligen spelats in på en ö utanför Bangkok, Thailand.
ANBUD FRÅN PLAYBOY
Sedan sätter hon sig på skolbänken i augusti, i Londons berömda scenskola Royal Academy of Dramatic Art. Maud är överöst av anbud från Playboy och andra glättade herrmagasin att vika ut sig naken för fina penger.
- Men sånt nobbar jag. Tycker att det är klyftigare att se sexig ut med kläderna på. Och sån fotografering, med kläderna på, har hon också fått nog av som en av världens högst betalda fotomodeller.
KISSINGER-SÄLLSKAP
- Nu har jag varit fotomodell i tio års tid och är rätt trött på det jobbet. Nu ska jag försöka bli aktris. Går inte det så kan jag alltid gå tillbaka igen till det som i alla fall har gett mig mycket pengar, frihet, resor och bekantskaper med massor av intressanta människor. Maud har under sin tid i New York och Hollywood omskvallrats som Henry Kissinger (med tidigare Bond-brud-erfarenhet av Jill St. John) och Paramount-chefen Bob Evans.
Vad som händer henne efter en roll som betraktas som bingo bland all världens filmflickor, och som skapat stjärnor som Ursula Andress och många fler. En Bond-brudsroll är mycket mera värd än en Miss World-titel. Säga vad man vill om filmerna, men det är 60- och 70-talets internationellt mest framgångsrika och inkomstbringande seriefilmer, som ses av miljoner världen över. Hur eftertraktansvärd den rollen är kan illustreras med att en annan svenska, den redan etablerade filmstjärnan Britt Ekland, 31, ringde och erbjöd sig själv till Bond-producenten Cubby Broccoli. Britt fick rollen, och Roger Moore omges nu av två svenskor.
UNDERHÅLLNINGSVÅLD
Men sköna Maud kan bli den nya Bond-filmens verkliga knallsensation. Där satsar för övrigt den 46-årige Roger Moore på olika sorters österländskt underhållningsvåld den här gången, karate, sumobrottning, judo, Kung Fu, thailändsk sparkboxning, med mera. Bland kompisarna i Luleå kallades Maud för Knotan. För tio år sedan vann hon en mannekängtävling. Gifte sig med engelske fotografen Roy Adams, och blev så småningom berömd fotomodell i Paris och New York, samt gjorde tre långfilmer i Hollywood.
Efter sju år tog äktenskapet slut. Maud har nu en amerikansk skådespelare som pojkvän.
- Men jag föredrar att leva ensam efter ett så långt äktenskap, säger Maud, som hyr våning i London.
- Jag ser i alla fall yngre ut nu än när jag var 19 år, hälsar hon till kompisarna i Luleå.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 14 juli 1974.
Lasse Eriksson: "Därför är pitebor så roliga"
Lasse Eriksson är bara en av alla rikskända komiker från Piteå.
Han skyller på Jesus och Lenin.
Lasse Eriksson, Ronny Eriksson, Thord Carlsson, Curt Boström, salig Anders "Bubben" Burström med flera...
Hur kommer det sig att så många svenska komiker har fostrats i Piteå?
Hur kommer det sig då att Piteå bidragit med så många lustigkurrar? Enligt Lasse Eriksson, som gjort stor succé som stå-upp-komiker, beror det på att piteborna legat i kläm mellan Lenin och Jesus.
- Vi har kommunismen i Ryssland och röda Tornedalen på ena sidan, bibelbältet i Västerbotten på den andra. Då är det svårt att se på tillvaron med allt för allvarliga ögon.
Själv kommer Lasse snart ut med en bok om 60-talets Piteå.
- Det finns många märkliga fenomen med just Piteå. Ibland är misstänksamheten mot nymodigheter från omvärlden stor, men när den väl släpper, då släpper den över hela linjen. När välfärdsstaten Sverige började ta fart på 60-talet, då körde Piteå fortare än alla andra. På tre år var Piteå den ort som hade flest sålda TV-apparater, villor och bilar per capita.
Mr. Bean från Klubbgärdet?
Varje år utses en så kallad mental pitebo. I år har man spekulerat att Rowan Atkinson alias Mr. Bean kan bli en het kandidat.
- Det låter vettigt. Han skulle ju faktiskt ha kunnat vara från Klubbgärdet, säger Lasse.
------------------------------------------------------------------------------------
Programtidningen för PITEÅ DANSAR och LER - 26-30 juli 1995.
Tor premiärbryter i Piteå-farvatten
Statsisbrytaren Tor.
ANGÖR SKUTHAMN KL. 16 I AFTON
Om allt går efter beräkningarna forcerar nya statsisbrytaren Tor isen in till Skuthamn i eftermiddag. Därmed är historiens kortaste sjöfartsstopp för piteådistriktet ett faktum. Isbrytarens chef, kommendörkapten Agne Christensson, beräknar själv att ankomsten till Skuthamn skall ske omkring klockan 16. De som vill se isbrytarbjässen passera Pitsundet bör alltså vara på plats i god tid dessförinnan. Tor lämnade Skelleftehamn klockan 14 på måndagen för att ta en dust med isarna i Bottenviken, bl. a. mot finska sidan. Med ombord är bl. a. hamnkapten Eric Lindeberg, överlots Sven-Erik Sjöberg och PT-medarbetaren Coff, vilken för PT:s läsare kommer att skildra den säkert intressanta rekognosceringsturen.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Mars 1964.
Poppes senaste
Nils Poppes generositet mot en hund tycks inte tilltala Holger Löwen-
adler. Ur filmen "Stampen".
"Stampen" heter Nils Poppes nya film för Fribergs Filmbyrå och här gestaltar han pantlånarbiträdet Patrik Palmqvist. Denne är en vänsäll och hjärtegod liten man, som hellre ger för mycket än för litet för de saker behövande kunder belånar. Det där tycker hans chef, direktör Larsson (i Holger Löwenadlers gestalt) inte riktigt om, utan han hävdar att det är "de stora" kunderna man skall visa sig förekommande emot. Det leder till en hel del gnabb i all vänlighet de båda emellan, och så småningom visar det sig, vem som har rätt i princip.
Gösta Gustaf-Janson har skrivit manuskriptet och därvid haft en tanke på sin roman med samma namn, även om filmens intrig är helt annorlunda. Gunnar Fischer fotograferar och framför kameran återfinns vidare söta Ann-Marie Gyllenspetz, som har sin fjärde huvudroll, sedan hon för halvtannat år sedan för första gången i sitt liv såg en filmkamera.
--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 2 november 1954.
Mini-utställning om emigration
En berättelse om farmors syskon, Hulda och Viktor, som 1904 resp.
1910, utvandrade till Nord-Amerika.
Farmors föräldrahem i Stensjökullen, Blåsmark. Inköpt av hennes far,
Erik Anton Eriksson, 1878.
Den 5 oktober 1904 åkte familjen Frans Wikström till det förlovade
landet. Familjen åkte via Göteborg till Grimsby med ångaren "Rollo".
Familjen bestod av: Fadern Frans, modern Hulda och de två barnen
Hugo Marino och Vega Syrena.
Viktor Eriksson från Stensjökullen i Blåsmark, lämnade Sverige den
26 augusti 1910 med ångaren "Calypso" f.v.b. till Hull i England.
Viktors mål var liksom systern Hulda, Minneapolis i Nord-Amerika.
En julhälsning från Syrena Nelson till moster Hannah (min farmor) från
1950-talet. Hon skriver: "Tiden går fort, nu är det jul igen, ock vi vill
att ni har en trevlig jul ock ett gått nytt år. Det är så mycket strid i
världen, om vi alla kunde taga Jesus Barnet in i våra hjärtan. Må Gud
vara med eder alla ock giva eder en fridfull Jul. Hälsa alla, vänligen
Syrena".
Ytterligare en hälsning om julefrid från Syrena Nelson till kusinen
Elsa Lundmark i Hortlax. Hon skriver: "Vi mår bra ock jag har Everetts
mor här, har varit här snart tre år, hon är 87. Jag är glad att denna
förälder mår någorlunda bra". Everett Nelson var Syrenas make. Rogers
anm.
För att motverka emigrationen, så gjordes detta upprop av "National-
föreningen mot emigrationen".
Svenska Amerika Linien - en av många bolag som slogs om att få
frakta över de tusen och åter tusen emigranter som "flydde" landet.
Det var en lukrativ rörelse för de olika rederibolagen detta med
emigration.
Faktaruta som jag gjorde om emigration, inför släktträffen 1991.
Carl-Amandus Eriksson (1877-1921) med makan:
Johanna f. Risberg (1876-1967). Carl-Amandus var min farmorfars
halvbror.
Andreas Eriksson (1880-1962) med makan:
Edith f. Berglund (1897-1982). Andreas var också han halvbror
till min farmorsfar Erik Anton Eriksson (1846-1916). Paret Eriksson
bodde i Blåsmark.
----------------------------------------------------------------------------
Thomas Di Leva - Piteå Dansar och Ler - 1998
Thomas Di Leva på Pulscenen Lördag 22.00
Kärleksprofeten Thomas Di Leva återvänder till Piteå. Den här gången kommer han solo för att sjunga till eget ackompanjemang på gitarr.
- Det blir en intim tillställning med rätt mycket snack, berättar Anders Larsson på United Stage.
Thomas Di Levas spelning på Piteå Dansar och Ler, förra året, blev mycket uppskattad. Publiken hoppade och sjöng med i hans låtar för att sedan andäktigt lyssna på Di Levas kärlekspredikan. I år kommer Thomas Di Leva tillbaka till Piteå. Men den här gången utan band. Med sig har han bara gitarren.
Nya låtar
Det är en mycket sparsam soloturné. Förutom Piteå så uppträder Thomas bara på Västerviksfestivalen och i Bollnäs denna sommar. Under vintern har Thomas Di Leva skrivit en del nytt material. Kanske vi får höra en del av detta på Piteå Dansar och Ler. Intressant, för Di Levas låttexter liknar ingen annans. På universiteten har man till och med skrivit avhandlingar om hans lyrik.
Spott och spe
- Men när jag är ute och spelar vill folk fortfarande höra "Vem ska jag tro på", "Själens krigare" och "Vi har bara varandra". Det är kul, tycker Di Leva som trots en del spott och spe bevarat sin stil och karaktär.
- Min karriär och mitt liv har varit fyllt av hugg och slag. Men jag vill inget ont. Jag vill bara gott. För i mötet med människor vet vi ändå att allting är möjligt. Jag vill påminna om att du ska följa ditt hjärtas dröm och ta hand om din vision. Våga följa hjärtat även om det stormar. En dag kommer solen att skina på din dröm.
- Jag har för länge sedan passerat gränsen för om jag ska skratta eller gråta. Jag valde skrattet, även om jag också gråter ibland för att allt är så vackert, förklarar Di Leva vars kärlekspredikan lär fortsätta på Piteå Dansar och Ler.
-------------------------------------------------------------
Annonstidning för PITEÅ DANSAR och LER - 22-26 JULI 1998.
Catrin Westerlunds död 1982
Catrin Westerlund avled hastigt i går. - Att spela komedi är som
att ha premiär varje kväll. Man kan ju aldrig vila, har hon förklarat.
Skådespelerskan Catrin Westerlund, 48, har avlidit. Hon är mest känd för sina många och framgångsrika komediroller. De senaste åren uppmärksammades hon bland annat för en stor roll i pjäsen Chez Nous och för sina framträdanden i radioprogrammet "På minuten".
Catrin Westerlund avled hastigt och dödsbudet kom som en chock för hennes många vänner.
- Jag kan inte fatta att det är sant, säger Monica ´Zetterlund.
- Vi träffades så sent som för en vecka sedan och då verkade hon frisk och kry.
Skådespelerskan och regissören Mimi Pollak minns Catrin Westerlund från de många åren på Dramaten.
- Catrin Westerlund var en underbar komedienn. Hon hade en lätthet och intelligens som passade mycket bra för just komedi. Catrin var alltid skicklig - och entusiastisk.
- Att Catrin hade en lysande talang märktes redan när hon kom till Dramatens elevskola på 50-talet, säger Mimi Pollak.
Succé direkt
Redan under utbildningen på elevskolan fick Catrin Westerlund som 19-årig andraårselev hoppa in istället för Eva Dahlbeck på nationalscenen. Det blev succé både hos publik och kritiker. Catrin Westerlund fick också kontrakt med Dramaten direkt efter elevskolan 1955.
Till hennes mest uppmärksammade roller vid Dramaten hör Kathleen i O´Neills "Lång dags färd mot natt", titelrollen i Sofokles "Elektra" och Berta i Strindbergs "Fadren". Hon stannade på Dramaten i sju år innan hon gick över till TV- och radioteatern under tre år. En av Catrin Westerlunds största succéer på scen är pjäsen "Barfota i parken". Den gick oavbrutet i ett och ett halvt år på Vasateatern i mitten på 60-talet.
Men hon tyckte att det var svårt att spela komedi så länge.
- Jag hör inte till dem som kan sticka eller dra en poker i mellanakten. Att spela komedi är som att ha premiär varje kväll. Man kan inte vila i texten, som man kan göra i exempel en pjäs av Shakespeare, förklarade hon i en intervju. Hon medverkade också i ett 20-tal filmer, bland andra Ingmar Bergmans "Sommaren med Monika".
Catrin Westerlund var i många år gift med kapellmästaren, Putte Wickman. Han fick dödsbudet under en turné i USA. Lennart Swahn, programledare för "På minuten" och en av Catrin Westerlunds nära vänner.
- Catrin Westerlund hör en gång för alla till de självklara och suveräna i svensk teater. Sorgen i dag gäller naturligtvis hennes konst som vi fick se alldeles för litet av på scenen.
-----------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Måndag den 20 september 1982.
(Litet kuriosa! Mannen som skrev artikeln om Catrin Westerlund i Aftonbladet, Stephen Lindholm, var en gång under 60-talet mst känd som "Pelle" i "Saltkråkan".)
Roger.
Bykvarnen i Blåsmark
MÅNGHUNDRAÅRIG INDUSTRI SOM UPPHÖRT -
Bykvarnen i Blåsmark har malt sin sista mäld.
¤ Föregångaren till den vattendrivna kvarnen, den handdrivna, finns
bevarad hos hemmansägare Alvar Dahlbäck i Blåsmark. Eugén Nilsson
visar hur den var konstruerad.
¤ En månghundraårig tradition upphörde den 1 juni då kvarnen i Blåsmark definitivt stängdes. Mjölnaren Harald Risberg ansåg då inte längre att det fanns underlag för att ha den stora kvarnen i drift och meddelade de bönder i Blåsmark som var hans fasta kunder att nedläggelsen var ett faktum. Han hade då arbetat vid sin egen kvarn i 25 år, men dessförinnan hade han hyrt Näsfors kvarn av byamännen, en kvarn som varit i bruk i närmare 300 år. Vid den kvarnen hade hans far arbetat och det föll sig ganska naturligt att också han blev mjölnare. Ett arbete som han nu vid 65 års ålder definitivt lagt på "hyllan" och som också avslutar kvarnepoken i Blåsmark.
Kvarntraditionen är som sagt mycket lång i Blåsmark. Tyvärr finns det inte kvar några dokument som talar om när egentligen den första kvarnen byggdes, men enligt sägner så skall det funnits kvarnar i byn. Kring 1800-talets mitt skulle det ha funnits fem kvarnar vid Svensbyån. Det fanns nämligen mycket ont om lämpliga vattendrag i Bergsviken och därför hade några Bergsviksbönder fått rätten till en del av ån vid Blåsmark. Några Blåsmarksbönder som hade sin mark vid ån och som tycktes ha rätt till vattnet byggde sig själva en kvarn där.
När vattenrättsägarna fick höra talas om detta stämde de kvarnbyggarna och häradshövdingen fick hand om fallet. Enligt vad som sägs så var det en ganska lurig människa. Han pratade med kvarnbyggarna och gjorde ett avtal med dessa. Avtalet gick ut på att häradshövdingen skulle få sin säd malen gratis i tio år om han kunde upprätthålla vattenrätten åt Blåsmarksbönderna. Han fick sin säd malen gratis och först efter dessa tio år kunde de egentliga vattenrättsägarna från Bergsviken bygga sin egen kvarn vid ån och Blåsmarkskvarnen fick rivas. Detta är bara en av de många episoder som berättas kring kvarnarnas storhetstid i Blåsmark.
¤ Sista säcken omalen säd hissades upp här den 1 juni. Fru Nanna
Risberg visar Eugén Nilsson hur man med ett enkelt handgrepp hissade
de tunga säckarna tre våningar upp.
Mycket av den spannmål som maldes i Blåsmark kom med segelskutor upp till Bergsviken. Därifrån tog man den i regel med mindre båtar upp till kvarnarna för att malas. Mycket av det färdiga mjölet gick därifrån med foror upp mot Arvidsjaur och Arjeplog och resten gick tillbaka till Piteå och handelsmännen. Hos hemmansägare Alvar Dahlbäck i Blåsmark finns en del gamla mötesprotokoll bevarade. I dessa kan man läsa att den gamla Näsforskvarnen skulle restaureras 1899 då den ansågs vara i stort behov av en sådan efter att ha varit i bruk i ungefär 200 år.
Vid byamänens möte den 18 mars nämnda år beslöt man att Gustaf Hartman i Svensbyn skulle anses som lämplig byggmästare och man anslog en summa av 3.000 kronor för ombyggnaden. Till mjölnare i den restaurerade kvarnen valdes en herre vid namn G. Risberg. Han skulle få 3.50 per dygn då kvarnen var i arbete. Så stor var alltså mjölnarlönen på den tiden.
¤ Här stod den gamla Näsforskvarnen, föregångaren till den nu ned-
lagda kvarnen i Blåsmark. Näsfors kvarn såldes till ved och skrot 1952.
Eugén Nilsson visar på den plats där den stora vattenturbinen var pla-
cerad.
Harald Risberg övertog kvarnen efter sin fader som hade hyrt den från 1921. Blåsmarks kraftverk var beläget en bit uppför ån och därifrån reglerades vattnet. 1941 började det bli så ont om vatten i ån att Risberg beslöt sig för att bygga en egen kvarn mera mitt i byn.
- Under krigstiden var det mycket gott om arbete för mig, säger han, man fick arbeta nästan dag och natt under hela säsongen. Senare har det blivit mindre och mindre att göra. Jordbruk läggs ned ett efter ett och dom som har kvar sina gårdar köper sina egna gröpkvarnar. I slutet har jag haft ungefär tio fasta kunder och på det kommer man inte långt när man har en så stor anläggning. Maskineriet i kvarnen är mycket fint så visst är det synd att man måste sluta. Förr maldes ju all matsäd men nu är också det en svunnen tid, slutar Risberg.
¤ Blåsmark.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 juni 1967.
Flygfotot över Blåsmark kommer ur min egen samling.
Lördag
I går hälsade vi på hos Gun-Britt och Rolf. Det blev nära nog tre trevliga timmar med mycket prat, jordgubbar, fika och kaffe. Gun-Britt och jag är kusiner. Våra fäder, Artur och John, var bröder, med efternamnet Lindqvist.
Morgonen började med gråa moln, som mot eftermiddagen förbyttes i blå himmel och sol. Temperaturen är just nu 19 grader plus. Ha en fortsatt trevlig afton!
----------
Roger.
¤ BARNSOLDAT ¤
Han var knappt en tvärhand hög,
ett barn som satts att försvara
sitt lands förljugna regim.
I hans ögon lyste inte längre
glädje och lekfullhet.
Hans barndom hade sedan länge tagits
ifrån honom.
Hatet hade istället blivit hans drivkraft.
Leken hade förbytts mot allvar,
i en kamp som var omöjlig att vinna.
En morgon, i gryningen, återfanns
hans illa tilltygade unga kropp,
på ett väldigt risfält.
De tomma patronhylsorna,
talade sitt tydliga sorgliga språk.
Barnsoldaten var död.
Hans uppdrag var till fullo
slutfört.
Men till vilket pris?
---------------------------------------------
ROGER LINDQVIST.
Han var knappt en tvärhand hög, ett barn som
satts att försvara sitt lands förljugna regim.
------------------------------------------------------
EVERT TAUBE - Fritiof Andersson & Rönnerdahls pappa
Häromkvällen upplevde jag en högtidsstund framför TV:n. Tre proffsiga artister bjöd en hel timme på sig själva: Sven-Bertil Taube, Lill Lindfors och Håkan Hellström. För 50 år sedan inleddes Taube-traditionen från Gröna Lund på Djurgården i Stockholm. Då stod Evert Taube för första gången på Grönans scen med sina mest kända melodier. Det dröjde inte länge förrän sonen Sven-Bertil också kom med. En kär tradition som kom att fortsätta även sedan Evert gått bort 1976. Håkan Hellström berättade i ett nästan lyriskt tillstånd om vad Evert Taubes sånger betytt. Något som jag själv kan skriva under på. 35 år efter sin död, är den käre Evert lika aktuell som alltid. Och kommer så att förbli för alltid...
Evert Taube (1890-1976)
Foto: www.svt.se
--------------------------------------------------------
Mina Taube-favoriter:
¤ Nocturne ¤ Vals i Valparaiso ¤ Så skimrande var aldrig havet ¤ Stockholmsmelodi ¤ Som stjärnor små ¤ Tatuerarevalsen ¤ Änglamark ¤ Och skulle det vara så ¤ Knalle Juls vals ¤ Jag har skrivit till min flicka ¤ Nudistpolka ¤ Fritiof Anderssons paradmarsch ¤ Havsörnsvals ¤ Här Rosmarie, syns blå Nämdöfjärden ¤ Oxdragarsång ¤ Rosa på bal ¤ Möte i monsunen ¤ Min älskling du är som en ros ¤ Kom i min famn ¤ Jag är fri, jag har sonat ¤ Karl-Alfred och Ellinor ¤ Mary Strand ¤ Maj på Malö ¤ Den glade bagarn i San Remo ¤ Eldarevalsen ¤ Fragancia ¤ Balladen om briggen Blue Bird av Hull ¤ Ingrid Dardels polska ¤ Cervantes ¤ Calle Schewens vals ¤ Flickan i Havanna ¤ Fritiof och Carmencita ¤ Byssan Lull ¤ Blå anemonerna ¤ Brevet från lillan ¤ Sjösala vår ¤ Sjösala vals ¤ Sololá ¤ Så länge skutan kan gå ¤ Vals i Furusund ¤ Inbjudan till Bohuslän ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤ EN ANNORLUNDA DRÖM ¤¤
Drömde att jag var på den Gyldene Freden i förrgår natt.
Vid ett bord, där mittemot, satt en herre , med en stor
och yvig hatt. Hans kläder vittnade om en välfylld och ex-
klusiv garderob. Mannen i fråga var den oförliknelige Evert
Taube.
När jag så fått min mat och med en köttbit jag började tampas,
inviterade han mig till sitt bord för att berätta om Pampas. Han
målade sin berättelse högljutt och med väl valda ord, så att alla
andra gäster tittade nyfiket mot vårt bord.
Framåt småtimmarna tänkte jag "här kan jag inte längre stanna",
det var då han ville vi skulle sjunga om flickan från Havanna.
"Hör upp gott folk, sjung ut, ni får icke sluta!" och innan jag visste
ordet av så tog Evert fram sin luta.
"Om vi alla sjunger vi glömmer tid och rum!". Och in på Freden
kom en viss Fred Åkerström. Sedan på morgonkröken, när alla
ord var sagda, släntrade Cornelis Vreeswijk in med den lilla
hönan Agda.
"Herr Taube" sa Cornelis, ni är en mästare på luta, men jag tycker
det räcker, så snälla sluta!" "Jag vill sjunga herr Vreeswijk, tills
jag stupar i min säng. Sen ska jag drömma om Rönnerdahl,
när han dansar på Sjösala äng".
"Seså, mina herrar", sa Fred Åkerström, som lyssnat till vad som
sas, nu tycker jag att vi skålar. Hovmästar´n! Fyll upp våra glas,
låt oss nu förbrödras, här finns inte tid för svammel". "Får jag
också vara med?", undrade Povel Ramel.
"Javisst, baron Ramel, så vänligt att ni tar er tid. Kom hit och sätt
sig, det finns plats här bredvid". Och medan vi alla samsades,
om en underbar anrättad gratäng, vaknade jag upp ur min dröm,
hemma i min sköna varma säng.
Text: Roger Lindqvist.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 4 april 2009.
------------------------------------------------------
PITEÅ - sommarstaden
Piteå Dansar och Ler. Gatufesten som har sitt ursprung från 60-talets
början, fast då under namnet "Nattivalen".
Piteå stad - omgiven av vatten. På den här undanskymda platsen,
ute på udden vid Tingsholmen, brukade jag bada som barn. När som-
maren kom, tog jag på mig mina röda badbyxor och tillsammans med
familjen och goda vänner åkte vi ner med picknickkorgen fylld med
saft och mammas nybakade kanelbullar.
Rakt över Piteälven, från Tingsholmen, syns vattentornet i Munksund.
Min gamla arbetsplats Furunäsets sjukhus skymtar också fram.
Foto: Roger Lindqvist.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤ Mitt Piteå ¤¤
Min barndomsstad vid
Bottniska vikens stränder
lagd i naturskön
och vacker miljö
Staden som sett mig födas
men som även en gång
skall se mig dö
Jag har sett min stad
i aftonens skymning
men även i sommarens
solklara ljus
Vandrat barfota
genom Badhusparken
och lyssnat till
vindens lätta sus
Jag har trampat på
den stenlagda trottoaren
som finns vid gamla polisstation
ätit glass på
Rådhuskioskens trappa
när skrikande måsar
flugit över zon
Har sett min stad
förvandlas, genom åren
som hastigt flytt
och fastän jag sett andra delar
av världen
är det Piteå
som allra mest betytt
Jag har cyklat
mot Norra ringen
passerat både kyrkan
och Statt
och i sanden
vid Norrstrandsbadet
har jag sett när glada barn
lekt tafatt
I min stad finns också
gröna små oaser
som skänkt mig
både kraft och ro
Min stad omgiven
av glittrande vatten
här vill jag leva
och för alltid bo
Har ätit nygräddade våfflor
i Strömlidabacken
och tittat ut mot norra hamn
Sett hur staden
så sakteliga vaknat
ur nattens
vintermörka famn
Så en gång
det händer varje sommar
på min strandpromenad
förundrad jag ser
alla människor som rycks med
i uppsluppen stämning
när mitt Piteå
dansar så förnöjt och ler
När man sen gått på tur
runt i staden
i solens värme
och glada sken
har jag satt mig på
parkbänken hos
Daniel Solander
för att vila
mina trötta och ömma ben
Så avslutar jag min
hjärtliga hyllning
till min barndomsstad
i vått och torrt
Visst finns det andra städer
ut i vida världen
men Piteå
är av en alldeles
speciell och ädel sort.
----------------------------------------------------------
Text: Roger Lindqvist.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 29 januari 2007.
HEP STARS till Udden i Sikfors
The Hep Stars hör till midsommarunderhållarna i Sikfors.
¤ Folkparkernas centralorganisation har nu lättat på förlåten till sommarens stora underhållningsdrive runt om i landet. Mottot är i år "Folkparkerna - ett centrum för nöjen och fritid". Bland nyheterna märks att Hep Stars kommer till Sikfors midsommarhelgen.
Artistuppbådet i folkparkerna brukar imponera på omvärlden. Nöjesfolk i utlandet häpnar över mängden av stora artistnamn som tillsammantagna under sommarmånaderna ger medelstora städer och tätbygder ett utbud av nöjestillfällen som - om inte en stark och smidigt arbetande organisation låge bakom - endast skulle vara garanterat för storstädernas befolkning. Genom sin samlade styrka har Folkets parkers centralorganisation ett starkt kort att komma med i konkurrensen om de bästa artisterna, och utspelet blir till glädje för flertalet i det avlånga landet.
När det gäller att möta kraven på fritidsservice handlar det om pengar, om stora pengar, deklarerar FCP-chefen Olle Johannesson. Den ökade fritiden har skapat nya behov att täcka folkparkerna och det är nödvändigt med stora investeringar om parkerna skall kunna göra en fullödig samhällsinsats på fritidsservicens område. För att detta ska bli möjligt måste kommunerna hjälpa till med investeringarna. Investeringsbehovet under de närmaste fem åren är beräknat till 150 miljoner kronor. Då är ändå inte investeringar under 100.000 medräknade.
För att ge kommunerna möjlighet att i god tid bilda sig en uppfattning om den fritidsservice man genom folkparkerna skulle kunna ge allmänheten avser folkparkerna att upprätta s k rullande 5-årsplaner. Av den sociologiska undersökning som FCP beställde av Harald Swedner vid sociologiska institutionen i Lund och som under 1966 sammanställdes av Peter Hedberg framgår att 56 procent av samtliga parker inte hade något kommunalt samarbete. Vi hoppas den gruppen kommer att växa.
I ett fall där en park legat i träda på grund av bristfälliga investeringsmöjligheter visade nytillkommande industrier tveksamhet då det gällde nyetablering på grund av ortens avsaknad av tillfredsställande nöjesetablissemang för ungdom. I anledning härav anslog kommunen 1966, 750.000 kronor för en modernisering av parken. Folkparksexpansionen kommer givetvis att dra med sig ökade personalkostnader. Vi vet att samlade värdet av det arbete som läggs ner av folkparksrörelsens frivilliga krafter årligen uppgår till 1 miljon kronor. Vi kan i längden inte räkna med att enskilda skall göra bbetydande samhällsinsatser utan rimlig ersättning.
Idealiteten är därmed inte avskriven. Tvärtom. Det personliga engagemanget är av grundläggande betydelse. Det måste vi vara rädda om, rätt uppskatta och på alla sätt ge fritt spelrum, säger hr Johanneson.
Till Norrbotten kommer i sommar bl. a. följande artister:
El Klan: Boden 30 juni-2 juli.
Family Four: Arvidsjaur 29 juli. Boden 31 juli. Piteå 2 augusti. Luleå 6 augusti.
Jokkmokks Jokke: Piteå 30 juni. Boden 1 juli. Kalix 9 juli.
Siw Malmkvist Show: Sikfors 23 juni.
Beatmakers: Boden 11 juni.
The Hep Stars: Sikfors 23 juni.
Ola Hermanssons orkester: Boden 18 juni och 21 juli.
The Shanes: Sikfors 24 juni.
Sten & Stanley: Boden 13 augusti.
The Telstars: Arvidsjaur 28 juli.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1967.
Trippelkrock på Piteå-gata / 1964
Förödelsens styggelse efter trippelkrocken. Pickupen har blivit ligg-
ande på sidan och personbilens front har helt tryckts in.
En våldsam trippelkrock inträffade på måndagsförmiddagen i korsningen Sundsgatan-Kyrkbrogatan i Piteå. En ambulans, en s k pickup, och en personbil var inblandade. Pickupens förare skadades, då hans vagn välte, men han klarade sig dock relativt lindrigt undan den dramatiska händelsen.
En av Piteås landskommuns ambulanser, stationerad i Öjebyn, var längs Sundsgatan på väg mot Strömsundskanalen. Ambulansen var kallad till Munksunds sågverk, där en arbetare hastigt insjuknat, och höll rätt hög fart. På det ställe där Kyrkbrogatan korsar Sundsgatan kom i samma riktning mot tingshuset. De hann inte över gatan utan träffades baktill av ambulansen. Härvid svängde pickupen runt ett halvt varva och välte på sidan. Dess förare, 21-årige Leif Marklund, kastades vid kollisionen ur.
Alla tre i kollisionen inblandade fordonen fick rätt stora skador. Bärgningsbil fick anlitas för att få dem från olycksplatsen. En annan av öjebyambulanserna hämtade den skadade Marklund och förde honom till lasarettet och den tredje ambulansen fullgjorde den hämtning i Munksund som blev så plötsligt avbruten. Marklund hade dessbättre endast fått en del skrubbsår och fick lämna lasarettet sedan han fått sina skråmor omsedda.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1964.
Kyrkmarknad i Öjebyn 1971
Kyrkmarknad i Öjebyn året 1971.
-----------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Pelle som Rigoletto
Pelle framförde Questo o quella ur Verdis Rigoletto häromkvällen.
I publiken satt husse, matte och systern Sessan, samt en musik-
journalist från Piteå-Tidningen. Han visste inte till sig av förtjusning.
"En ny stjärna på operahimlen är född", sa han innan han var tvungen
att ila in till redaktionen för att skriva sin recension, som kommer inom
kort.
-----------------------------------------------------------------------------
Operafotograf: Roger Lindqvist.
Sessan den andra
SESSAN vilar ut i våran bil sommaren 1981 på väg till Kukkolaforsen.
---------------------------------------------------------------------------------
Mick Jagger - 1970
Mick Jagger. Känns han igen med skepparkrans? Här är ett roll-
porträtt ur filmen om Ned Kelly.
-------------------------------------------------------------
VI TVÅ ¤ 1970.
Pastor Sandström
Efter flera år som pastor i Älvsbyn har nu Kenneth Sandström, 33 år, sadlat om och blivit föreståndare för fritidsgården Stjärnan i Piteå. Än så länge är bostadsorten Älvsbyn, men så småningom ska flyttlasset gå tillbaka till födelsestaden. Med sig tar han frun Gunnel, 32, och barnen David 13, Markus 11, Therese 10 och Emelie 6 år.
För Kenneth Sandström är familjen enormt viktig, så viktig att han tar
med sig frun till en öde ö om han kommer i den situationen. Någon
ö-vistelse drömmer han dock inte om, utan helst av allt skulle han vilja
tillbringa tiden i en egen studio.
¤ Vad tänker du på, när du ser dig själv i spegeln på morgonen?
- "Det var en gång..." och, vart tog alla muskler vägen?
¤ Vad gör dig lycklig?
- Familjen, frun och de fyra barnen
¤ När var du arg senast?
- I dag, när bilen inte startade. Annars blir jag inte så lätt arg, bara "nalta gnöggo". (Lite irriterad).
¤ Vilka är dina fritidsintressen?
- Jag har inte odlat några på ett bra tag, men när det väl blir av ägnar jag mig med förkärlek åt musik, natur och fiske.
¤ Dina sämsta respektive bästa egenskaper?
- Slarvig och obotligt optimistisk.
¤ Vilken historisk person beundrar du mest?
- Jesus.
¤ Vilken maträtt attraherar dig?
- Sillsallad och palt. Och ibland lagar jag själv, både palt och annat. Jag är en hyfsad kock men en usel diskare.
¤ Har du någon hemlig böjelse?
- Jag tjuvläser pojkarnas Fantomentidningar.
¤ Vad tycker du om idrott?
- Jag är positiv till själva utövandet. Däremot anser jag att pengarna förstört mycket av de sportsliga villkoren.
¤ Vad skulle du göra om du vann 2 miljoner?
- Oj! Då skulle jag ta familjen med mig utomlands några månader. För resten av pengarna skulle jag inreda en inspelningsstudio hemma.
¤ Hur ser din drömsemester ut?
- Så lång tid som möjligt i Västindien.
¤ Vad gör dig generad?
- Åssit. (Ingenting).
¤ Vad läser du helst om i tidningen?
- Jag läser allt, från sporten till debatt och ledare. Men jag läser den alltid bakifrån.
¤ Vilken typ av musik tilltalar dig?
- All slags musik, mest jazz, rock och lite pop. Favoriter? Tja, Chicago och George Benson.
¤ Vem skulle du vilja se som Sveriges statsminister?
- Alf Svensson. Han står för de värderingar som ligger i tiden och som berör moral, etik med mera. Det vore intressant att se hur han skulle klara av det.
¤ Vad brukar du drömma om på nätterna?
- Hä gröl bara. Det blir en blandning av dagens händelser och det som hände för tio år sedan. Men jag har svårt att komma ihåg mina drömmar.
¤ Var vill du helst tillbringa ditt liv?
- I Sverige. Men det spelar ingen roll var.
¤ Vilken är den sämsta film du sett?
- Kommer inte på någon speciell, men jag har sett en hel del filmer som inte hållit vad de lovade.
Kenneth Sandström tycker det borde satsas mer på ungdomarna i
Piteå. - Ungdomsvårdande arbete är den bästa investeringen för fram-
tiden, säger han med passning till beslutsfattarna i stadshuset.
¤ Senast lästa bok?
- Pappaliv av Bill Cosby.
¤ Vad gör dig trött?
- Människor som gnäller och letar fel.
¤ Vad skulle du säga i enrum till Anders Sundström?
- Först skulle jag ge honom beröm för ett bra jobb, även om det finns ett och annat som kan göras bättre. Sedan skulle jag försöka förmå honom att satsa mer på det ungdomsvårdande arbetet i Piteå. Detta om något är en investering för framtiden.
¤ Har du någon rolig historia på lager?
- Det är kristendomslektion och lärarinnan frågar en av pojkarna i klassen:
- Vem rev Jerikos murar?
- Inte jag.
På kvällen är det föräldramöte och lärarinnan berättar episoden för de närvarande föräldrarna. Då reser sig pojkens pappa:
- Har pojken sagt att han inte gjort det så är det så.
Lärarinnan som också är politiskt aktiv återger episoden i byggnadsnämndens sammanträde:
- Ja, eftersom varken pojken, hans far eller någon annan vill kännas vid detta, är det väl ingen annan råd än att kommunen får åta sig återuppbyggandet.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 2 mars 1991.
Frisören Lindqvist
Hur som helst så är häcken (det som finns kvar av den) klippt. Men vänta nu...jag har ju två häckar till! Dom står mot vägen, och har också börjat bli en aning otympliga. Men jag har lovat de båda att de åtminstone kommer att leva några år till.
Häckhälsningar
Roger "Häcken" Lindqvist.
Norah & Max får samtal från Glassgubben...
En tidig varm sommarmorgon bestämde sig Norah och Max att tillsamm-
ans med farfar gå en runda i skogen. Som tur var så hade farfar kam-
eran med.
Plötsligt hörs en ilsken telefonsignal. Max skyndar sig att svara.
- Det är glassgubben, Norah. Han vill prata med dig...
- Ja, hallå! Det är Norah Maria Lindqvist som talar! Är det glass-
gubben? Max sträcker sig fram, han vill för allt smör i Småland inte
missa något.
- Joo, vi står här i storskogen, jag Max och farfar. Ska vi komma nu?
- Glassgubben vill att vi kommer på stört! Det är väl bäst att jag
drar ditt vagn, Max, farfar verkar ha händerna fulla med sin kamera.
Håll fast dig, för nu kommer det att gå undan.
Så småningom satt de där i gröngräset, kusinerna Max och Norah.
- Mmmm, det smakar gott, Norah. Bussiga du som ger mig glass,
säger Max medan Norah ger honom ytterligare en smakbit.
- Tänk så snäll glassgubben var som bjöd mej och Max på det här.
Vet du va, farfar? Det smakar mumsfilibabba!
Och medan barnbarnen kisar förnöjdsamma mot den varma sommar-
solen med glass ända upp till näsan, sitter farfar och njuter av en kopp
nykokt Gevalia. "Putell på er grevar och baroner, det går lika bra med
korv och makaroner". Med detta vill jag säga att man behöver inte vara
snuskigt förmögen med 327 ansiktsoperationer, lyxvilla i Miami och våning
på spanska solkusten. Ånej, det går lika bra i vår egen lilla grillhörna
hemma i Hortlax.
-------------------------------------------------------------
Sommar- och glassfotograf: Roger Lindqvist.
CLIFF RICHARD and THE SHADOWS - 1963
Cliff Richard and The Shadows.
TONIX (1967-2010)
TONIX.
Göran Lindberg - sång, gitarr
Tommy Hagman - gitarr, sång
Matz Åhlund - trummor
Gunnar Berlevik - bas, sång
Sven Lundqvist - keyboards
Allan Jacobsson - saxofon, flöjt, sång
LILL-BABS - 1977
Vår egen helylletjej, Barbro Svensson, i en reklamannons inför kommande Året Runt-nummer.
-----------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Måndag den 25 april 1977.
LEWIS orkester - Örnsköldsvik
Anette Kullenberg: Zarah Leander...
I Aftonbladets söndagsbilaga, den 1 juni 1997, kåserade journalisten och krönikören Anette Kullenberg om Zarah Leander.
Jag har kommit att tänka ganska mycket på Tyskland den senaste tiden. Speciellt efter ett från min sida misslyckat försök att återuppväcka Zarah Leander. Anledningen var att hon skulle fyllt 90 år, veckorna före påsk. Det var väl en av de största stjärnorn vi haft i Sverige, innan hon for till Tyskland och blev en av Goebbels favoriter. Så småningom kom hon hem, mitt under kriget faktiskt.
Hon blev utfrysen förstås, av alla. Tills Karl-Gerhard tog henne till nåder. Efter det ville inte tyskarna veta av henne. Ni kanske inte såg så mycket av Zarah den där veckan hon skulle fyllt år. Om hon levat. Desto mer liv var det i Tyskland där Zarah efter sin död blivit en stor idol. Igen. Mest tycks hon dra till sig homosexuella och transvestiter. Men även andra som tycker om att lyssan på alla hennes tyska insjungningar. Ett CD-album har givits ut med 200 låtar med Zarah. Hon var från Karlstad och större delen av sitt bodde hon i Sverige. Men kanske betraktas hon som tysk, vad vet jag. Någon hyllning till henne eller ens ett omnämnande såg jag inte i svensk press.
Men i Tyskland tilltalar hon fortfarande alla slags människor, både de något mer aparta och de något mindre aparta. När jag sitter här med mina minst sagt otympliga tyska söndagstidningar slår det mig hur detta land lyckas förena historien och nutiden. Jag skulle tro att Tyskland är det land i Europa som ägnar mest tid och utrymme åt andra världskriget. En av mina tidningar har faktiskt en hel bild-upplaga (jo, det finns bilder på särskilda ställen) om Auschwitz. I en bildtext står det: "Tyskarna har lärt sig av sin historia. Här ser vi en grupp ungdomar från "Initiativ Auschwitz" på besök i Auschwitz-muséet."
På bilden ser man en grupp ungdomar samlade framför foton av lägerfångar. Det är ganska svårt att slå upp en tysk kvalitets-tidning utan att hitta några referenser till vad som hände under Hitler-tiden. Samtidigt låter man Zarah Leander-vännerna fira sin idol så gott de kan. Om hon var nazist? Nja, svaren är svävande. Främst var hon artist. Vi får väl se om tio år - när det blir 100 år sedan Zarah föddes. Vi får se då, ifall vi svenskar har lyckats skaffa oss samma avspända och faktiskt sökande attityd till vår historia som tyskarna uppvisar.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET-SÖNDAG ¤ Den 1 juni 1997.
Spelningen som glömdes bort...
Det hela utspelades en fredagskväll sommaren 1979. Vi hade äntligen en spelledig fredag (trodde vi). Vid den här tidpunkten, bodde jag och Elisabeth i Munksund. Den lediga kvällen skulle vi fira med en spektaktulär show på Hedens Idrottsplats i Storfors. Kvällens begivenhet var Hell Drivers. En grupp på flera våghalsiga personer som med sina läckra fordon visade upp de mest halsbrytande nummer. Hell Drivers hade jag sedan tidigare stiftat bekanskap med, några år tidigare, på Kvarnvallen i Piteå. Showen var slut cirka 19.30. Vi åkte då hem till mina föräldrar, i Hortlax. Så fort jag kommit innanför köksdörren, sa min mor att Hasse hade ringt, han verkade väldigt angelägen av att få tag på mig. Som ni förstår så var det här före mobilens tidevarv.
Jag ringde Hasse (kapellmästare, sångare och gitarrist i Rolf Åhmans), han verkade nästintill väldigt tagen.
- Gud i himlen! var det första han sa i telefonluren.
- Dom har ringt från Parken i Skellefteå, och undrar var vi håller hus. Vi ska spela där ikväll.
- Men vi är ju lediga, sa jag.
- Jag har tittat fel i spelplanen, sa Hasse litet bekymrad.
- Hur gör vi, vi kan ju inte åka nu eller...? sa jag.
- Det är redan ordnat, dom fick tag på ett annat band.
Jag är inte säker, men möjligen så var det Rune Lindstedts orkester från Boden, som räddade kvällen på Skellefteå Folkets Park. Det kan också varit något band från Skellefteå, minnet sviker mig där.
Trots alla år ute på vägarna, så hände det aldrig några allvarliga saker. Endast den gången då vi skulle spela i Bastuträsk Folkets Hus, som vi anlände en dryg timma försent. Men det var p.g.a. att vår orkesterbuss gick sönder. När vi kom fram så fick vi hjälp av publiken att lasta ur våra instrumen, förstärkare m.m. På hemväg från en spelning i Norsjö, sommaren 1977 så skar bussmotorn. Men som sagt, det var på hemvägen mitt i den ljusa sommarnatten, ingen publik och nervös dansarrangör stod och väntade. På hemväg från en spelning i Vändträsk logen, blev det en oförklarlig rökutveckling från instrumentbrädan. Efter en stunds vädring och fixande så fortsatte vi mot utgångsadressen Korsträsk, Älvsbyn.
Innan orkesterbussen kom, så hade vi personbil med släp. Rolf Åhman hade en blå Volvo herrgårdsvagn. I den satt vi alla fem bandmedlemmar och trängdes. På väg till en spelning i Junosoando, hade både jag och saxofonisten Gunnar Sandbladh feber. Jag minns att vi satt i baksätet och skumpade på, och önskade att kvällen skulle gå i racerfart så vi fick komma hem igen. Gunnar hade magsjuka under en spelning på Forum i Luleå. Han var kritvit i ansiktet, och drack nån slags gegga ur en stor flaska. Hans hustru, Lisbeth, var sjuksköterska hon hade ordinerat sin magsjuke man att dricka geggan.
När Rolf Åhmans så smått började om, 1988, så spelade vi mycket på fester. Jag hade problem med njursten vid ett tillfälle, i Logen Långträsk, så pass att jag så fort det bara gick sprang ut och in på toaletten. Stenen satt fast, och kunde i värsta fall orsaka mycket svår smärta. Ja, jag t.o.m. åkte in akut på lasarettet i Piteå när jag vid ett annat tillfälle plågades som allra värst. Sen bar det i väg till universitetssjukhuset i Umeå, där man "sprängde" bort den. Denna resa gjorde jag två gånger. När jag hade "tur" så kom den ut alldeles själv, då kändes det som om man vunnit flera miljoner.
ROLF ÅHMANS låg ute på vägarna i många år. Trots detta så hände
inga större katastrofer, bilolyckor osv. Men en augustikväll 1979 så
missade vi - eller kapellmästaren - en spelning på Parken i Skellefteå.
Skellefteå Folkets Park. Ett favoritställe, under åren ute i dans-
bandssvängen. Yngve Forsséll brukade vara arrangör, och även på
travrestaurangen på Tuböle. 1979 en sommarkväll, ringde Hasse för
att berätta att han "tappat" bort spelningen i spelplanen. O, du hemska
öde.
Hell Drivers - genomförde sin högst spektakulära motorshow på
Heden i Storfors. Jag och Elisabeth var där. När vi kom hem till Hortlax
blev jag ombedd att omedelbart ringa Hasse i Vidsel.
Roger & Elisabeth några år efter den där kvällen på Heden i Storfors.
Här hade barnen anlänt. Året var 1992 och jag hade året dessförinnan
börjat som trumslagare i OPUS. Stående fr. v. Elisabeth och Roger.
Sittande fr. v. Daniel, Andreas och Robert.
--------------------------------------------------------------------------
Hell Drivers, bild: www.flickr.com
Grattis Jannice!
/Roger o Elisabeth.
På utflykt sommaren 1967...
På sommarutflykt fr. v. min far, John Lindqvist, Ingrid Enberg med
sonen Roger, Torbjörn Enberg, Gerd, Maj-Gerd och Roger Lindqvist.
Torbjörns mormor hette Vilma Lundqvist, f. Eriksson, hon var syster
med min farmor Hanna Lindqvist, f. Eriksson. Torbjörn, Gerd och jag
var/är tremänningar.
----------------------------------------------------------------------
Foto: Henning Höglund.
Vårbilder...
...mitt i sommarvärmen:
Sommarstuga i Muskus...
...bisamhällen i vinterdvala...
...naturbilder från Muskus, Vistträsk...
...vårfåglar i Lillpite...
...utsikt mot Lövholmen från Tingsholmen...
...vårliga tallbarr mot vårlig himmel...
...besök på Hedens idrottsplats i Storfors en härlig aprildag...
...någon vecka efter att den här bilden togs så brann läktaren ner.
Branden visade sig vara anlagd...
...Pitsund den 7 maj klockan 14.28...
-------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Sonja Stjernquist jubilerar - 1981
Sonja får första kramen av Sveriges mesta tonåring Lasse Lönndahl.
- Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat dtömma om denna makalösa uppvaktning, utbrast Sonja Stjernquist när hon häromdagen fyllde 50. Är jag verkligen så här populär?
- Om, sa hennes ständige önskemotspelare Lasse Lönndahl som åkt till skånska Hästveda för att fira jubilaren.
Men den gode Lasse var inte ensam gratulant. När väl vårsolen stod som högst var hennes lantgård, Norregård, fylld till bristningsgränden av vänner som kom för att hylla en av våra mest folkkära artister.
- Egentligen fyllde jag inte 50, utan bara 25 för andra gången, förklarade en överlycklig Sonja som tog emot gästerna i sockendräkt. Visst låter det mycket med 50 år. Men själv känner jag det som om livet nyss börjat...
---------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 8 april 1981.
PS. SONJA STJERNQUIST föddes 1931 och dog 2002.
ABBA - 1975
------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 24 april 1975.
Lalla Hansson - 1972
Lalla Hansson.
De flesta av oss som upplevde Beatles-epoken i mitten av 60-talet kommer också ihåg Lalla Hansson. Han var el-basist och sångare/förgrundsfigur i numera avsomnade Fabulous Four. Ett band som slog igenom med "Puff, the magic dragon". Fast det är förstås en annan historia. När våra svenska popband började tröttna och la av, gjorde "Fabbarna" detsamma. Lalla var väl själv litet trött på pop just då. Men så småningom började det klia i fingrarna. Han tog fram gitarren istället för basen och började sjunga på pubar och ungdomsgårdar runt Stockholm.
Förra året var Lalla Hansson diskjockey i Åre när han inte bara var hemma och sjöng i badrummet. Men som sagt - 1971 skulle bli Lallas comeback i de stora sammanhangen. En comeback som skulle låta tala om sig. Det hela började under påsken 1971. Ett gäng Stockholmsmusiker (Lalla är född i Stockholm och tog också studenten innan popen tog överhand) stod för underhållningen på "Torvtaket" i Åre. Bland musikerna fanns skivproducenten Bengt Palmers som under kvällens lopp tände på Lallas sätt att sjunga och få med sig publiken. Han beslöt omgående att göra en hel LP-skiva med Lalla.
LP-skivan skulle innehålla kompositioner av kanoner som Bob Dylan, Paul Simon, John Fogerty, Kris Kristofferson, Carole King och Leonard Cohen. Texterna skrev Lalla ihop med f.d. Fabulous Four-kompisen Björn Håkansson. LP:ns titel blev "Upp till Ragvaldsträsk" (en liten ort strax utanför Skellefteå). Lalla hade under sina täta utflykter till Åre blivit Norrlandsfrälst. Idén till LP-skivan hämtades från en av Lallas favoriter - Robbie Robertson i The Band. Som skrev en låt som heter "Up on Cripple Creek". "Anna och mej" känner du förstås till. Men det är Kris Kristoffersons "Me and Bobby McGee".
Singelskivan "Anna och mej" rusade direkt in på 2:a plats på Tio-i-Topp den 30 september 1971. Veckan därpå blev den etta och knuffade ner Paul McCartneys "Eat at home". I samma veva rusade den upp till översta platsen på Kvällstoppen. Lallas comeback lämnade inget i övrigt att önska. Hur känns det då för en "gammal" engelsk-sjungande pop-idol att plötsligt börja sjunga på sitt eget modersmål? Många svenska pop-killar som gått över till Svensktopp brukar föredra engelsk sång. Men Lalla är tänd på svensk sång.
- Jag känner för att sjunga på svenska. Då kan man lägga in feelingen på de rätta ställena. Man förstår vad man sjunger. Men det krävs naturligtvis bra svenska texter. Det är väldigt viktigt för mej.
I början av sin karriär som pop-sångare gillade Lalla att spisa Jerry Lee Lewis, Dion och Chuck Berry. Det gillar han idag med. Men han har fått nya favoriter i tidigare nämnde Robbie Robertson i The Band samt John Fogerty i Creedance Clearwater Revivial, Paul Simon och Bob Dylan. Att sjunga pop på svenska och hamna på Tio-i-Topp har bara två svenskar gjort tidigare - Pugh Rogefeldt med "Föräldravisan" och Bernt Staaf med "Familjelycka". Lalla är alltså en ganska ovanlig pop-kille. Välkommen tillbaka, Lalla!
Lalla Hansson sjunger numera på svenska.
-----------------------------------------------------------------------
STARLET ¤ 1972.
Hortlax 15:5 i Hortlax socken
I mina samlingar finns också många tidningar, Piteå-Tidningen, Norra Västerbotten, Expressen, Aftonbladet, Norrbottens-Kuriren, NSD samt olika veckotidningar. Ja, jag har t.o.m. en inbunden årgång av avsomnade Skellefteå Bladet från 1926. I en pärm i min bokhylla hittade jag dessa gulnade blad, som berättar på sitt speciella språk om den plats där jag/vi lever just här idag. I handlingarna åker vi tillbaka i tiden till året 1894, närmare bestämt den 21 december. Det var då som hemmansägaren E. M. Lindgren försålde en avstyckning ur hemmanet N:o 15, på 19/128 mantal:
"Till arbetaren Jonas Gustaf Lindberg i Hortlax försäljer undertecknad härmed till everdelig egendom en jordlägenhet ur hemmanet N:o 15, 19/128 mantal i Hortlaxby, Piteå socken, hvilken lägenhet tages ur nämnde hemmans skifte "Timb skiftet benämt i rektangulär form utgörande i längd mot "Alfredshem" 51,3 meter, i bredd mot "Tingsholmsvägen" 49,13 meter, för en öfverenskommen köpesumma af 65 kronor som är betalt och härmed kvitteras jemte en årlig afgäld till hemmansinnehafvaren af 1 mans sommardagsverke på afvsöndringstagarens egen kost, vid kallelse eller hvad Konungens Befallningshafvande finner skäligt fastställa. Köparen förbindes äfven att afstänga denna lägenhet från mina qvarblifvande egor. Detta köps lagfart bekostas af köparen och förbinder säljaren att tillhandahålla nödig åtkomsthandlingar.
Piteå & Hortlax den 24 augusti 1894.
E. M. Lindgren, hemmansegare., säljare.
Med omstående afhandling förklarar jag mig nöjd. Ort och dag som ofvan.
J. P. Lindberg, köpare.
Såväl säljarens som köparens namnteckningar bevittna:
P. A. Berglund / Anton Hedqvist."
Hortlax 15:5 i Hortlax socken.
Tombolavinster - 1959
-----------------------------------------------------------------------------
LINDARNA, Falun ¤ 1959.
Axel och Signe Grahn i Hortlax
I ett vitt hus vid Skatanvägen i Hortlax bodde Axel och Signe Grahn. Huset är sedan länge borta, och ett nytt tegelhus står nu på den plats där familjen Grahn en gång bodde. Signe var min mormors syster, och alltså dotter till Jonas Jonsson som nämndes i det föregående inlägget. Hon gifte sig 1914 med sågverksarbetaren Axel Grahn från Roknäs. Signe föddes 1890 och gick ur tiden vid midsommartid 1960. Hennes make, Axel, föddes 1892 och
avled hösten 1966. Jag har i min ägo några bilder som berättar hur de båda såg ut.
Axel och Signe Grahn med dottern Anna-Lisa Stenmark i hemmet i
Maran, Hortlax, 1954.
Axel Grahn på dottern Anna-Lisas 50-årsdag den 7 augusti 1965.
Fr. v. Märta Viklund, f. Jonsson syster till Signe Grahn. Samt jubilaren
Anna-Lisa Stenmark, f. Grahn, Astrid Jonsson, f. Lundgren, hustru till
Signes bror Tycko Jonsson. Astrid var syster till min morfar Sanfrid.
Tycko var bror till min mormor Beda. T.h. Axel Grahn.
Ivar, Ebba, Göta Jonsson, Margit Sundström, Märta Viklund, Karin och
Ingeborg. Göta Jonsson var maka till Gideon Jonsson, bror till Signe,
Tycko och Beda.
Vid Axel Grahns stuga i Maran. Stående t.v. Märta Viklund, sittande i
blå klänning Margit Sundström, Märtas dotter, Axel och längst bak
Irma?
---------------------------------------------------------------------------
Jonas Jonssons syskon
För några dagar sedan så fick jag en påhälsning på bloggen. Det var Maja-Stina Bylund, som "råkade" titta in. Hon var på jakt efter sina anfäder i den tyska Viehweg-släkten. Samma släkt som jag också tillhör, genom min mormorsfar, Jonas Jonsson. Det visades sig att Maja-Stinas morfarsmor, Maria Jonsson, var Jonas syster, sedermera gift Hansson. Jag har genom åren försökt att samla på mig så mycket information som jag bara kan om Jonas, men på syskonsidan har det varit tunt. Ända fram till i går. En ny viktig pusselbit kom att läggas till pusslet som handlar om mjölnaren Jonsson. Jonas mor, Sara Fredrika Persdotter f. 1829 i Ragvaldsträsk, gifte sig med bonden Jonas Andersson, född 1830-08-25 i Västerbottens län, Skellefteå Landsförsamling. Död i lunginflammation 1880-01-12 i Storkåge.
Jonas mor, Sara Fredrika flyttade 1916 upp till Gällivare, där hon avled i hjärnblödning 1919-02-10. Maja-Stina Bylunds funderingar, gäller varför Sara Fredrika flyttade till Gällivare på ålderns höst. Var det kanhända så att någon av sönerna fick jobb som gruvarbetare i Malmfälten? Hennes fråga var även om jag visste var syskonen tog vägen. Jonas och Sara Fredrikas barn var följande:
¤ Carl-Oskar Jonsson - f. 1855-08-20 d. ?
¤ Tekla Fredrika Jonsson - f. 1859-07-28 d. 1914-03-22
¤ Hulda Lovisa Jonsson - f. 1862-10-17 d. ?
¤ Jonas Jonsson - f. 1865-04-21 d. 1938-01-17 i Svensbyn, Piteå Landsförsamling, Norrbottens län.
¤ Gustaf Jonsson - f. 1869-05-26 d. ?
¤ Hulda Lovisa Jonsdotter - f. 1873--03-29 d. 1956-04-04
¤ Maria Konkordia Jonsson f. 1876-02-18 d. 1963-09-01 i Nysätra, Ånäset, Västerbottens län.
Jonas Jonssons farföräldrar hette Anders Andersson-Seger. F. 1788 i Skellefteå, d. 1868-11-15 i Storkåge, Skellefteå Landsförsamling, Västerbottens län. Gift 1816-12-15 i Degerfors, Piteå Landsförsamling med:
Brita Kajsa Flodström f. 1798-07-05 i Nyhamra, Ramsberg. D. 1873-01-31 i Storkåge, Skellefteå Landsförsamling, Västerbottens län.
Jonas Jonsson (1865-1938) var min mormors far.
Det som absolut inte får hända, har hänt...
Tidigt i morse fick polisen i Umeå en anmälan om ett påstått knivdrama i en lägenhet i bostadsområdet Tomtebo. När polisen anlände till platsen kunde man konstatera att en 7-årig pojke skadats svårt. På universitetssjukhuset i Umeå meddelades klockan 11.00 att den unge pojkens liv inte stod att rädda. Två personer, nära anhöriga till sjuåringen, har enligt polisen anhållits för mord.
Tidigt på söndagsmorgonen fick Umeåpolisen en anmälan om ett kniv-
drama i en lägenhet i Umeå. En sjuårig pojke knivskars så svårt, att
han senare avled.
-------------------------------------------------------------
Bild: www.vk.se
Astmatisk skata på hembesök
"ROGEEER!" hörde jag min hustru ropa, infrån huset. Själv låg jag och vilade i en solstol i vår grillhörna. Av skriket att döma, så var det något alldels extra som hänt därinne i köksregionen.
- Roger, du måste komma, skynda dig...
I ivern lämnade jag mina foppatofflor, och sprang lika fort som legenden Gunder Hägg en gång gjorde. När jag passerade köksfönstret ser jag något som flaxar och har sig. Men det kan väl ändå inte...
Jo, visst var det så! Det var en skata som flugit raka spåret in i köket. Kanske att den hade fel på sin navigeringsutrustning, vad vet jag, men den flaxade i vild panik vid köksfönstret, så det ramlade både det ena och det andra från fönsterbänken.
Den stackars kraken hade även en andning som gränsade åt det astmatiska hållet. Jag skyndade mig ut i bodan, hämtade en gammal matta, som jag helt sonika kastade över skatan, som i samma stund slutade flaxa. Sen tog jag försiktigt (som Jonas Wahlström på Skansen brukar göra) och lyfte ut den. Den flög sen iväg på egna starka vingar. Men om den väntat lite, hade den gärna fått låna den inhalator som står i medicinskåpet. Men den kan den få nästa gång den behagar att titta förbi...
------------------------------------------------
Roger Lindqvist.
Idag hade vi skatbesök. Alltid lika roligt att få främmande.
Men det är inte alla gäster som flaxar som denna besökare
gjorde. Och aldrig har jag väl någonsin tidigare behövt lyfta
ut en gäst på besök.
-------------------------------------------------------
Bild: www.wikipedia.com
Antecknat i almanackan våren / sommaren - 1974
Som vanligt så har jag sparade saker som ligger - nästan överallt - en sådan sparad sak, är en almanacka från året 1974. Med de allra värsta kråkfötter har jag antecknat de saker som betydde mest för mig i den fasen av mitt liv: Spelningar!! 
Allt som allt så handlade det mesta om de spelningar som gjordes.
Även om jag den 22 mars också klottrat dit att jag skulle klippa mig.
Samtidigt som dansmusiken tog en stor del, så fanns också plats för
Blåsorkestern och Piteå Havsband.
Den 16 maj står antecknat om en konsert i Christinasalen. Vi hade som
vanligt en vårkonsert som brukligt varje år.
Torsdagen den 13 juni står "övning med uniform". Det började så smått
dra ihop sig inför den Tysklandsresa som skulle gå av stapeln under julimånad.
Juli 1974 hade vi semester i Rolf Åhmans orkester. I Långträsk hälsade
Cool Candys på onsdagen den 3 juli. Naturligtvis var jag där. Sedan bar
det iväg till Tyskland. Vi kom hem fredagen den 19 juli, samma dag/kväll
skulle jag spela i Norsjö med Rolf Åhmans. Lördag spelade vi i Långträsk.
I Trelleborg ringde jag hem till morsan och beställde palt. "14.50 kommer hem"
har jag också gjort en anteckning om. Det hade varit väldigt dåligt med sömnen
på hemvägen. Jag minns att jag var väldigt trött efter helgens spelningar.
Tur att man var ung...
VIPS!
-----------------------------------------------------------
Svenska LÄKARTIDNINGEN ¤ Den 20 maj 1927.
Family Four sjunger igen - 1967
Nu sjunger Family Four igen efter en svår tid. Gruppen har fått nya
fina scenkläder, ritade av Moniqa Sunnerberg (i det civila revyskådis
på Folkan). Byxdresser (för Ingers skadade ben) i mossgrön flanell
till Inger Öst och Mona Thelmé, kostymer i samma färg för Berndt Öst
och Roger Palm.
Så här ser Family Four ut i dag:
¤ Berndt Öst, 36, storebror, gruppens ledare.
¤ Inger Öst, 17, lillasyster, med från början.
¤ Mona Thelmé, 23, ny. Kusin till Berndt och Inger. Ersätter Siv.
¤ Roger Palm, 30, också ny. Tillhör inte släkten. Gammal kompis
till Berndt. Ersätter Stig.
En av dem som drabbats hårdast av olyckan är storebror Berndt. Det är på honom som ansvaret vilat. Det tog lång tid innan förlamningen släppte. Men till slut insåg han att livet måste gå vidare. I november samlades de fyra nya i Family Four och diskuterade gruppens framtid. De gjorde två singelskivor, var med i TV (Hylands hörna) på nyårsafton. Då kom ett nytt slag. Musikern Ivan Thelmé omkom i en bilolycka. Monas pappa, Berndts och Ingers farbror!
Men Family Four reste sig igen. Kvällens premiär betyder mycket för de fyra Östarna. När den väl är är över kan man börja se lugnare på framtiden.
- Men det är hemskt nervöst, säger Berndt Öst.
- Man kan hålla på och repetera hur mycket som helst. Men det är inte förrän man har publiken framför sig som det händer...
Hur låter nya Family Four?
- Vi har försökt få det modernare och svängigare, mer musikaliskt riktigt. Jag tror dessutom att vi har ett större register nu, kan tillgodose fler smakinriktningar.
Den turné som har premiär i kväll varar till tre dagar före påskafton. På påskafton är det premiär på sommarturnén i parkerna. Berndt Öst:
- Det programmet är dubbelt så långt. Vi får bara de där tre dagarna på oss att repetera in den nya kvartetten. Vi får repetera i bussen nu...
Förra året var Family Four en av de mest eftersökta attraktionerna i svenska folkparker.
- Vi hade 175 platser. Redan nu är vi bokade på 80 platser. Vi räknar med att få lika många jobb i sommar som förra sommaren.
- Men vi hoppas att turnén är vettigare upplagd så vi kan ta det lite lugnare på vägarna.
-------------------------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1967.
PS. Under Family Fours sommarturné 1966, omkom brodern Stig Öst, 26 år gammal.
Systern Siv Öst skadades allvarligt.
/Roger.
Högvatten i Pitsund - 1969
Så här såg det ut längs många stränder i Piteå skärgård på tisdagen.
¤ Den hårda sydliga stormen längs norrbottenskusten på tisdagen stoppade färjförbindelsen över Pitsundet och förorsakade massor med skador på sommarstugor placerade nära stränderna. Orsaken var att vinden skapade den värsta översvämmningen denna "högvattenhöst". I Piteå stad uppmättes ett vattenstånd som översteg det normala med en meter och fem centimeter.
Färjtrafiken vid Pitsund skulle inte ha behövts avstängas om sundet varit isfritt, nu gick det helt enkelt inte att ha igång trafiken därför att isen pressades upp på färjfästenas vägbanor och på detta sätt omöjliggjorde trafik. Detta skedde redan vid niotiden på förmiddagen då vattnet hade nått någon tum under färjbryggans högsta läge. Hårdast drabbad av stoppet blev SCA-anställda som bor söder om älven och som vid resan från och till arbetet fick ta vägen över Bergsviksbron. Däremot drabbades inte långtradartrafiken denna gång eftersom denna trafik efter nya brons färdigställande går över Bergsviken.
Pitsundsfärjan kunde inte gå sin vanliga rutt p.g.a. för högt vatten.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1969.
I värmens tecken...
Efter duschandet och badandet, bjöds det på glass under solparasollen. De båda barnbarnen gick in i köket tillsammans, under stor tystnad. Efter en stund kom de två ut med varsitt kex i handen. Och inte bara kexen, utan hela kexförpackningen. I morse vaknade jag upp i tron att det var söndag. Men ack så fel jag hade. Jag gick så att säga händelserna i förväg litegrann. Lördag skall det vara, inget annat!
Ha en fortsatt trevlig afton!
/Roger.
Sjöfarten på Piteå inledd tidigare än i fjol
Sjökapten Uwe Wolter har fört Lappland ända sedan hon byggdes för
fem år sedan. Här är han tillsammans med sin 6-årige son Frank på
Lapplands däck. I bakgrunden ses m/s Västanvik som lossar cement i
Piteå.
Natten mot fredagen kom de första fartygen för säsongen till Piteå. Det var Lappland och Västanvik. Lappland var även det sista fartyget som lämnade Piteå i januari i år. Sjöfarten på Piteå öppnades i år en dag tidigare än i fjol. Första båten som anlöpte Piteå senaste år var Astarte. Hon kom den 16 maj. Jämfört med 1968 är sjöfarten två veckor försenad.
I drygt fem dygn har Lappland varit på resa från den lilla holländska hamnstaden Delfzjil. Isen satte inga hinder i vägen för fartygen förrän de passerat Kvarken. När de kommit ett stycke uppför Bottenviken tvingades Lappland och Västanvik vänta på ett tredje fartyg. Isbrytare låg i närheten men de ville assistera alla tre fartygen samtidigt. Femton timmar gick innan det var klart för assistans till Piteå. I Piteå lastar Lappland pappersrullar för Bremen och Antwerpen. Fartyget kommer att angöra Piteå var 14:e dag under sommaren och så långt in på hösten och vintern som det är möjligt.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Våren 1970.
AGNETHA FÄLTSKOG - Låtar på Svensktoppen 1968-1981
Agnetha Fältskogs karriär började inte med ABBA. Redan som 15-åring var Agnetha vokalist i Bernt Enghardts orkester. Vid sidan om jobbet som växeltelefonist på en bilfirma, skrev Agnetha egna låtar. I november 1967 stod hon i grammofonbolaget Cupols inspelningsstudio, för att spela in sin egenhändigt skrivna Jag Var Så Kär. Låten gjorde omedelbar succé, och gick in på Svensktoppen den 28 januari 1968. Där låg den i 7 veckor. Även på Kvällstoppen låg låten i ett antal veckor. Vad som senare hände är en slags Askungedröm. Agnetha blev en av de fyra "Abborna" som lade en hel värld för sina fötter. Idag vid 61-års ålder, har den forna sångerskan, med guld i strupen, blivit något av musikvärldens Greta Garbo. Även om hon faktiskt på senare tid klivit fram i rampljuset, men mer än så blir det inte. Alla de som hoppas på en återförening av ABBA, väntar nog tyvärr förgäves. De fyra medlemmarna har gång på gång deklarerat i olika intervjuer, att en återförening icke alls är aktuell - någonsin! Vi får alltså nöja oss åt det som finns kvar, d.v.s. alla de klassiker som ABBA lämnat åt eftervärlden. 
Agnetha Fältskogs Bästa utkom året 1974. En samling välkända låtar som Agnetha gav till sin publik, innan hon blev den världsberömda Agnetha i ABBA. Härnedan följer en lista på alla de Svensktoppsplaceringar som Agnetha hade under åren 1968-1981.
¤ Jag Var Så Kär - Den 28/1 1968. Låg på listan i 7 veckor. Skivan såldes i 80.000 exemplar.
¤ Utan Dej - Den 31/3 1968. Låg på listan i 2 veckor.
¤ Den Jag Väntat På - Den 15/9 1968. Låg på listan i 1 vecka.
¤ Allting Har Förändrat Sig - Den 22/9 1968. Låg på listan i 7 veckor.
¤ Nånting Händer Mej - Den 1/12 1968. Med Jörgen Edman.
¤ Fram För Svenska Sommaren - Den 11/5 1969. Låg på listan i 4 veckor.
¤ Zigenarvän - Den 23/11 1969. Låg på listan i 6 veckor.
¤ Om Tårar Vore Guld - Den 12/4 1970. Låg på listan i 15 veckor.
¤ En Sång och En Saga - Den 28/3 1971. Låg på listan i 6 veckor.
¤ Många Gånger Än - Den 3/10 1971. Låg på listan i 7 veckor.
¤ Dröm Är Dröm och Saga Saga - Den 26/12 1971. Låg på listan i 8 veckor.
¤ Sången Föder Dig Tillbaka - Den 20/2 1972. Låg på listan i 1 vecka.
¤ Vart Ska Min Kärlek Föra - Den 26/3 1972. Låg på listan i 5 veckor.
¤ Så Glad Som Dina Ögon - Den 10/12 1972. Låg på listan i 5 veckor.
¤ En Sång Om Sorg och Glädje - Den 18/11 1973. Låg på listan i 14 veckor.
¤ SOS - Den 22/11 1975. Låg på listan i 11 veckor.
¤ Doktorn - Den 13/3 1976. Låg på listan i 9 veckor.
¤ Tack För En Underbar Vanlig Dag - Den 17/4 1976. Låg på listan i 11 veckor.
¤ När Du Tar Mig I Din Famn - Den 4/11 1979. Låg på listan i 10 veckor.
¤ Hej Mitt Vinterland - Den 13/12 1981. Låg på listan i 1 vecka. Med Linda Ulvaeus.
------------------------------------------------------------------------------------------
27+
Tjugosju varma sommargrader. Isglass i skuggan med Norah. Gjorde en cykeltur för cirka en timma sedan, skönt. Klippt gräs, både åt Ante och mig själv. Tusentals ettriga små flugor gjorde mig sällskap, fastän jag bad dem försvinna, så hängde dom sig fast. Nu är i alla fall gräsmattorna klippta, tror jag tappade 2-3 kilo under klippningen, nåja, jag får väl ta mig en kaka till kaffet så är ordningen återställd.
Norah har dansat runt flaggstången med farmor, under tiden sjöng hon visan om Emil.
Hujeda mig sånt barn han var,
ej värre tänkas kan, och Emil
var det namn han bar ja Emil hette han...
Janne Lundqvist & Uffe Schmidt - 1964
Janne och Uffe! Här är SOMMARENS PAR i färg (av Expressen-fotografen Jan Holmlund). Tennisparet Janne Lundqvist och Ulf Schmidt är svenska folkets kelgrisar, inte minst efter söndagens seger i dubbeln mot Frankrike. I dag avslutas det franska avsnittet i "sommarens TV-rysare" och om det slutar lyckligt för det svenska paret, så får vi en ny nervmatch om ett par veckor mot Filippinerna.
--------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1964.
Bonden Nordlund i Hortlax
KVIGA PÅ RYMMEN SEDAN I MIDSOMRAS -
NU HAR ROSA FÅTT EN KALV
- Det var ren tur att jag gick rakt på kalven, säger hemmansägare
Martin Nordlund, 55, Hortlax. Han tog den i sin famn och nu växer den
och blir stor i den varma ladugården.
Minns ni kvigan Rosa som rymde till skogs från ladugården hos hemmansägare Martin Nordlund i Hortlax före midsommar? Rosa är fortfarande på rymmen. Hon har hållit sig gömd hela sommaren. Förra veckan födde hon en kalv i skogen. Martin Nordlund fann kalven, späd och övergiven, och bar hem den till ladugården. Där får den nu mat och omvårdnad och växer för var dag. Nordlund har nu gett upp hoppet att Rosa ska komma hem självmant. Man har förgäves försökt fånga henne. Nu finns bara en sak att göra: skjuta henne innan vintern kommer.
----------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Sommaren 1972.
Isen bruten till Piteå hamn - 1970
Wirénrederiets Renö gick på fredagen in till Piteå inre hamn för att bana väg för Royal Paper, som angjorde Sveakajen klockan 16.30. Renö bröt upp en bred ränna, men isen var grov och det gick inte fort. Men med sina omkring 1.000 hästkrafter segade sig Renö i alla fall stadigt framåt. Sedan man väl fått upp en ränna fram till Sveakajen gick det lätt att bredda den. Renö gick även fram till Västerkajen. Som vanligt samlades en hel del folk på kajen och beskådade isbrytningen till inre hamnen. Piteåborna brukar sedan gammalt tycka att sjöfarten inte kommit igång på riktigt förrän isen är bruten ända in i inre hamnen. Royal Paper lastar 900 ton kraftliner, alltså full last.
---------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Våren 1970.
Anniqa Järlefors
Finns det någon som har en bra orm till Anniqa Järlefors?
Piteåflickan Anniqa Järlefors (numera Örebro) håller på att utbilda sig till dekoratris. Men hon är också på jakt efter en orm.
En orm? Ja, just det. Anniqa älskar mest stora baddare som pyton- och boaormar. Hon extraknäcker som ormtjuserska och magdansös. Nu hoppas den välväxta blondinen att med det snaraste komma över en jätteorm för att introducera sin ormdans på krogarna. Anniqa har också skrivit kontrakt med Pepperone-Show från Uppsala under våren och är på det klara med att det kan bli lite problematiskt med skolgången. Hon satsar på en internationell karriär och tror att hennes egenhändigt komponerade nummer med sin blivande orm kan få framgång även utanför landets gränser.
-----------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1967.
Camilla
CAMILLA dotter till min syster Vanja. Pappas dotter, Vanja, lärde jag känna först 1991. Efter en kort, men intensiv jakt, från min sida, spårade jag upp henne till sist. Och kan ni tänka er, hon bodde i samma stad som mig. Gladare än glad, blev vi allesamman, när jag så småningom bjöd in henne med sin familj till vårt hem. Det blev ett kärt och glatt återseende, för hela familjen, inte minst för min pappa. Tyvärr så avled Vanja 1995. Men vi fortsätter att hålla kontakten. Häromdagen kom Ingmar, Vanjas man, på besök. I och med den kontakt som knöts, blev min far i ett enda slag morfar till ytterligare tre fina barnbarn, Tomas, Peter och Camilla.
--------------------------------------------------------------------------------------
"Är det konstigt att man längtar bort nån gång"
En låt som gjorde halmstadstjejen Lena Andersson rikskänd, när hon 1971 sjöng den i Hylands hörna. I sitt original hette den I´m Gonna Be a Country Girl Again, och som lanserades av Buffy Sainte-Marie. Den svenska översättningen var det Stikkan Andersson som stod för. Det var också på Stikkans bolag, Polar, som Lenas debutplatta Lena, 15, utgavs på 1971. Plattan hamnade i min ägo häromdagen. Jag gjorde ett besök på Kupan i Piteå, och se, den låg där tillsammans med en del andra raiteter och liksom bara väntade på "den där Lindqvistar´n". Och inte bara den, utan även Tommy Körbergs LP från 1969 utgiven på Sonet, med melodifestivalslåten, Judy min vän. 
LENA ANDERSSON blev rikskänd när hon medverkade i Hylands
hörna 1971, med Är det konstigt att man längtar bort nån gång.
Låten hamnade också på Svensktoppen. Idag bor Lena i USA och
sjunger numera mest gospel och jazz.
------------------------------------------------------------------------------------
ABBA for ever...
ABBA-hälsningar!
Roger.
Korsordstävling med Mona Krantz P.D.O.L. 1994
Dagboksanteckningarna berättar denna gång om ett möte med radioprataren Mona Krantz, och en korsordstävling där vi i OPUS skulle spela upp olika melodier för den korsordslösande publiken. Under Piteå Dansar Och Ler, spelade dansbandet OPUS upp till dans med fem andra orkestrar, på parkeringsdäcket på Prästgårdsgatan. Så här lät det i min anteckningar:
SÖNDAG DEN 31 JULI 1994.
"Så var festen över för denna gång. Helena, Göran och barnen åkte hem igår på eftermiddan. Dessförinnan, fredagskväll, var vi på Piteå Dansar Och Ler. Åkte in till festivalen fredag klockan 11.00 (ensam) för att rigga upp vår utrustning. Det var fem band, Factum, Monica med Triss, Opus, Zanders med sångaren Patrik Öhlund (som bytt namn till Strike) och Anneliz. Samtliga band skulle samsas på den scen som fanns i tältet på parkeringsdäcket. Klockan 15.00 samma eftermiddag, skulle vi spela upp till motionsdans fram till klockan 17.00.
Det var inte många som tordes upp på dansgolvet, men många satt och lyssnade. Elisabeth med barnen, samt Helena och Göran med barn, kom också dit. Efter motionsdansens slut åkte jag hem (de andra åkte före) klockan 17.00 på kvällen packade vi in alla våra barn längst bak i Görans 245:a. Jag var chaufför. Gick runt på området, åkte radiobil, karusell, t.om. till klockan 20.45. Gick till stora scenen, bredvid posten på Uddmansgatan, för att lyssna på mr. Dynamite himself - JERRY WILLIAMS. Det var fullt ös, och i blåssektionen såg jag bl. a. trombonisten Olle Holmqvist. En gång gift med skådisen Anna Sundqvist.
Fullt ös, vi stod nära scenen, Göran och jag hade varsin grabb på våra axlar, Erik och Daniel. Elisabeth och Helena stod bredvid varandra. Högt ljud i den stora anläggningen. Kanske jag skulle haft öronproppar.
Började spela klockan 23.00 på kvällen. Mycket folk, varmt och ett konstigt ljud på scenen. Hörde min sång väldigt dåligt i min monitorlåda. Kände mig ganska så hes i halsen, men det gick ändå bra. Efteråt tog vi en fika i tältet. Stakka Bo uppträdde klockan 01.30 på stora scenen. Vi gick så småningom, trötta som vi var. Somnade nångång vid halv 4.
-------------------------------------------------------------------
Lördag den 30 juli skulle vi träffas klockan 11.00 i musiksalen, för att repa in de låtar som vi skulle framföra i tältet klockan 13.00 i danstältet. Det var SM i korsord med programledaren Mona Krantz. Den välkända radiorösten som hörts så många gånger genom årens lopp. Vi skulle spela vissa snuttar av vissa utvalda låtar, som förhppningsvis skulle vara till hjälp för de tävlande.
Låtarna som vi i OPUS skulle spela var följande: "Det är våren", "De sista ljuva åren", "Stars and stripes" (den amerikanska nationalhymnen), "Ett glas öl" (HasseåTage), "Röda stugor tåga vi förbi", "Isabella", Smoke gets in your eyes", "Två små röda rosor", Thank you for the music", "Yesterday", "Sofia dansar go-go".
I pausen framförde vi egna låtar, ur repertoaren. Tävlingen räckte en timme. Mona Krantz gjorde en presentation av oss också under stora applådåskor. I kulissen skymtade Kent Finell och Thord Carlsson förbi. Samma dag sändes Svensktoppen från samma plats, under Kent Finells ledning. I det stora hela gick P.D.O.L. spelningen bra, även SM-tävlingen i korsord. Mona Krantz tackade oss efteråt".
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Under rubriken "Minnesvärda möten" berättade jag i tre artiklar i Piteå-Tidningen om möten med Kikki Danielsson, Sune Mangs, Kjell Öhman, Bertil Bertilsson, Jan Bylund, Hep Stars, Pierre Isacsson och Gimmicks, Yngve Forssélls, Sten & Stanley, Jan Öjlers m. fl. Artiklarna var införda: 9-26 september, samt den 1 oktober 2008.
/Roger.
Bilder
Varsågod! Här kommer återigen ett knippe av bilder sett genom mitt kameraöga:
Det här huset, i byn Muskus i Älvsbyn, blev riksbekant när filmen
"Jägarna" hade sin premiär 1996. Det var hit som polisen Erik Bäck-
ström (Rolf Lassgård) styrde sina steg, för att lägga beslag på Tomme
Harelas (Jarmo Mäkinen) gevär. För den som är uppmärksam, så finns
delar av familjen Lindqvist också med på ett hörn. Detta i den scen
där Erik Bäckström blev utsedd till årets hemvändare. Inspelad mitt i
Älvsby centrum sommaren 1996.
Ensam fönstertittande katt, med oljedunk och trästork.
Efter motionsslingan där jag och Bettan brukar gå, finns underbara
grönskande öppna fält. På denna paradisliknande sommaräng, brukar
det finnas hästar på bete.
Får det vara en liten röd jordgubbe? Jomenvisst, tackar som bjuder!
Norah bjöd på middag för några veckor sedan. Här berättar hon för
farfar hur hon gått till väga med sin specialité: hamburgare med
pommes frites.
Max (som snart fyller 2 år) har så smått börjat hjälpa sin pappa
Robert i olika göromål. T. ex. biltvätt.
Max ute på cykeltur på farmor och farfars gräsmatta. Minuten efter
att bilden togs, så hade han sönder sina älskade solglasögon.
Norah under ett av sina många träningspass. Hon siktar på landslaget
år 2030.
Norah är under sommaren 2011 anställd som trädgårdsmästare hos
farmor och farfar. Som ni ser tar hon sin uppgift på blodigt allvar, lägg
märke till hennes totala koncentration.
Max är i egenskap av traktorchaffis den som rycker in i det lite mer
tunga arbetsinsatserna, när Norah behöver assistans.
När Norah var hos oss senast, så kom mamma Jennie efter en stund
och hämtade henne. Kvar blev detta, Norahs saftglas (hon vill jämt
ha den rosa muggen) och den kvarglömda kakan, där hon tagit en liten
pytteliten tugga...
I Bodsjön fann jag denna byggnad. Som naturligtvis fastnade i kameran.
Jag tog ut min golvpuka, när Norah var här. Vi spelade litegrann...
så småningom hamnade Norahs groda på trumman, jag tror den blev
trött?
Kaffeförpackning som den såg ut förr i tiden...
...ännu en variant...
...och ännu en...
Hemma hos min mamma. T.h. ses mors kusin, Tyra Engstrand f. Jonsson.
Mammas mor, Beda, och Tyras far, Karl, var syskon. Tyra föddes med
gåvan att få folk att skratta, genom sitt positiva sätt. Hon var/är snabb
i repliken, något som gått i arv till dottern Siw Öhman, känd från PiteRevyn.
En dag för några veckor sedan, gjorde jag ett besök på Heden,
Storfors AIK:s hemmaarena. Det var hit som jag åkte med min pappa
när SAIK spelade fotboll under 60-talet. Inte kunde jag ana att inom
loppet av ytterligare nån vecka skulle läktaren vara borta. Några bus-
frön satte eld på hela rasket, allt blev lågornas rov.
När vi passerade Svensbyn en dag, stod dessa surströmmingsburkar
placerade bakom ett timrat uthus.
Min gamla arbetsplats, Furunäsets sjukhus...
...som ett tråkigt monument över flydda tider...
...Tack Gode Gud för Hibernal! Så berättade en gammal f.d. mental-
skötare att man sa, när medicinen Hibernal introducerades nångång
på 50-talet. 
Gamla färjstället i Pitsund.
Norah och farfar i farfars gamla pojkrum. Det var i det här rummet
som drömmarna föddes. Drömmar om ett liv som musiker...I ena
vrån stod mitt första trumset uppställt. Här satt jag, här trummade
jag. En gång var min pappas syster Elsa och hennes man Ivan på
besök. När de satt vid köksbordet ner i köket och skulle dricka kaffe,
frågade Elsa min mor vad det var som lät.
- Hä jär bara n´Roger som spela trömmen! sa min härdade mor.
Men när kökslampan ovanför bordet började svänga fram och tillbaka
kunde inte faster Elsa annat än utbrista:
- Men åj, så hämst. Han spela ju så lampa håll å rammäl ne´!
Översatt: Vad är det som låter?
- Det är bara Roger som spelar trummor, sa min mor.
Faster Elsa:
- Men oj så hemskt, han spelar ju så att lampan håller på att ramla ner!
Tack snälla far och mor för att ni stod ut!
Käcktjärn, Folke Sjöbergs fin loge i Bölebyn. Här har jag spelat upp
till dans många, många gånger...
...denna afton hette orkestern "Voyage".
Utsikt mot Piteå stad, från den plats där Strömlidastugan en gång
fanns. Den för oss välkända stugan, lades i aska för några år sedan.
Branden var anlagd.
Förväntansfulla står vi där, utanför BB-avdelningen på Sunderby-
sjukhus. En ny fantastisk liten människa är född: vårt barnbarn,
MAX!
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
John Blund - en trogen gammal vän
Go´natt på er alla där ute i den stora världen. Jo, hör ni nåt som surrar i luften, tro inte att det är en humla eller ett bi, det kan faktiskt vara John Blund med sitt paraply, och Roger Lindqvist med sina trumstockar, som kommer flygandes, så för Guds skull använd inte eran flugsmälla!!! Det skulle göra så förfärligt ont!!!
Vi ses...!!
Roger.
ROCK-OLGA spelar gammelvals
Rock-Olga bor numera i en banvaktsstuga mellan Gävle och Skutskär och jobbar som cementarbetare hos Siporex i Gävle.
Rock-Olga (Birgit Jacobsson) sitter i en banvaktsstuga mellan Gävle och Skutskär och minns. De fornstora dagarna då rockrytmerna dånade fram över Sverige. Då var det Paul Ankas "What you´ve done to me". Nu blir det "Drömmen om Elin".
Olga - eller Birgit - och två arbetskamrater på Siporexfabriken i Gävle har bildat ett damkapell. Nu ska det spelas för mogen ungdom. Från svensktopp till gammelvals.
- TV-programmet var sant, intygar hon. Där kunde inte gärna ha sagts mer. Det var mycket roligt att se det. En beundrare hörde också av sej efter programmet. Han var med på Nalentiden. Historien om Rock-Olga kan sammanfattas sålunda: Genombrott som 18-åring 1959 och slut april 1965. Det var härliga år, tycker hon.
- Det var tider det. Då var det liv i låtarna. Det går inte att jämföra rocken med dagens popmusik. Vi hade roligt. Alla hade roligt. Nu är det ingen livsglädje. Vrål, skrik, dunder och brak.
- Och vilka resurser dagens popidoler har. Popkillarna tjänar betydligt mer än vad jag gjorde. Jag hade 400 kronor per uppträdande. Vi var ärliga, min pappa och jag. Pappa var i stället för manager och skötte om affärerna. Man körde ju inte heller precis med guldlamébyxor.
- Nej, man skulle ha börjat nu. Nu finns det pengar att göra. Konstigt nog hade jag bäst betalt då jag slutade. Rösten var sönderskriken, för på den tiden gav man allt. Jag utnyttjade lungor och stämband för fullt.
Banvaktsstugan i Knaperåsen har hon sjungit ihop till. Dåtidens Rock-Olga är i dag skiftarbeterska på Siporex i Gävle. Den närmaste framtiden är oviss. Permitteringshotet ligger och lurar. Men "Drömmen om Elin" finns ju alltid.
- Vi har gjort en inspelning säger Birgit. Det lät precis som Jularbo!
---------------------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1968.
PS. Rock-Olga, Birgit Magnusson, f. Jacobsson den 16 mars 1940. Död den 10 juni 2010 av blodförgiftning. Största succén: "What You´ve Done to Me".
/Roger.
Syskonträff när Alf och Hjördis vigdes
Framför brudparet sitter Hjördis föräldrar f.d. snickaren Oskar, 81, och hans maka Anna, 81, Lundmark. 22 av Alfs och Hjördis syskon med sina familjer var med vid bröllopet i Piteå på lördagen.
Sjukvårdare Alf Johansson, Gunnarsbyn, och studieledare Hjördis Lundmark, Höglandsnäs, Hortlax, vigdes på lördagen i Piteå stads kyrka. Hjördis och Alf kommer från två av Norrbottens största barnfamiljer. I Alfs familj var man 20 syskon, av vilka nu 14 är kvar i livet. Hjördis i sin tur har 13 syskon. Och till bröllopet hade inte mindre än 22 av Hjördis och Alfs syskon mött upp.
Det var kyrkoherde Curt Carlsson, Hortlax, som var vigselförrättare. Hjördis och kyrkohede Carlsson var för övrigt skolkamrater. Alf Johanssons föräldrar hette Albin och Lydia, hans far var omgift en gång. Förutom den rekordstora barnkullen, 20 stycken, så hade man också en fosterdotter! Hjördis föräldrar är f.d. snickaren Oskar, 81, och Anna, 81, Lundmark, och de var med vid lördagens bröllop. De flesta i de stora syskonskarorna har stannat kvar här i norr. Bland Johanssons syskon är det en del som bytt till sig andra namn, bara en är bosatt i södra Sverige. Tre av Hjördis syskon är bosatta söderut.
Så här ser Hjördis syskonskara ut:
Nancy Lindkvist, Piteå, Ivan Lundmark, Piteå, Sigvard Lundmark, Grundvik, Tage Lundmark, Höglandsnäs, Knut Lundmark, Ludvika, Benny Lundmark, Ersmark, Dagny Olofsson, Skellefteå, Sonja Holmström, Stockholm, Börje Lundmark, Höglandsnäs och Henning Lundmark, Uppsala.
Och så här heter och bor Alf Johanssons syskon:
Helmer Johansson, Lakaträsk, Algot Johansson, Klingersel, Arvid Röshagen, Boden, Gottfrid Johansson, Boden, Alex Johansson, Lakaträsk, Hilding Edegrund, Råneå, Miriam Johansson, Råneå, Lea Larsson, Niemisel, Ann-Marie Öberg, Klingersel, Berit Selberg, Gunnarsbyn, Hanna Gabrielsson, Åträsk, Ivar Johansson, Åträsk och Gunnar Johansson, Finspång.
------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ 1972.
Den 19 juni klockan 00:47 i paltens huvudstad...
Det är natten mot söndagen den 19 juni. Klockan är 00:47. Efter att ha hämtat Daniel och Mia i Lillpite, och sedan skjutsat hem dem till stan, beger jag mig hemåt mot Hortlax. Det är då som jag möts av den här vackra synen. På Piteälvens vatten, syns små krusningar på vattnet. Ett par sjöfåglar simmar förbi. Bakom bergen i fjärran, brinner en eld. Jag hämtar kameran som ligger och väntar i bilen, ställer mig vid Bergsviksbrons avfart och knäpper. En ögonblicksbild, en ljus sommarnatt uppe i paltens huvudstad Piteå. Ja, huvvaligen!
-----------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Axel och Elma Lundgren, Vistträsk
Elma och Axel Lundgren.
Axel Lundgren föddes den 18 september 1886 i Lillpite, död augusti 1972 i Vistträsk. Han var son till Peter Anton Lundgren och hans hustru Brita Maria Nordlund i Råbäcken, Lillpite. Den 10 november 1917, ingick Axel Lundgren äktenskap med Elma Maria Olofsson, f. 13 maj 1891 d. 28 december 1975 i Vistträsk. Elsas föräldrar var, Olof Petter Olofsson och hans hustru, Emma Christina Sandberg, Bäckdal, Vistträsk.
Barn:
Siri Valborg (1919-20059
Elsa Gunborg (1921-
Greta Maria (1922-1923)
Greta Ingeborg (1925-?
Åke Malkom (1928-2008)
Ruth Frideborg (1930-1980)
Inga Maria (1932-
Britt Ingegärd (1934-?
I Axel Lundgrens familj i Lillpite, fanns 14 barn:
Johan Anton f. 1880
Johan Viktor f. 1882
Erik August f. 1884
Axel f. 1886
Alma Maria f. 1888
Carl Oskar f. 1890
Anna Viktoria f. 1891
Ernst Algot f. 1894
Selma Johanna f. 1896
Frans Albert f. 1898
Emma Augusta f. 1900
Johan Elis f. 1901
Svea Ingeborg f. 1904
Ester Regina f. 1904
I Elma Olofssons föräldrahem fanns tio barn:
Elma Maria (1891-1975)
Jenny Christina (1893-?
Petter Anton (1895-1895)
Frans Leo (1896-1985)
Petter Algot (1898-1898)
Frits Ossian (1899-1899)
Knut Olof (1900-1986)
Frits Ossian (1903-?
Gottfrid (1907-1998)
Allan (1911-1994)
-------------------------------------------------------------------------
Axel och Elma Lundgren var Elisabeths morföräldrar.
Hemma hos Samuel och Selma i Blåsmark
Min morfars föräldrar hette Samuel och Selma Lundgren och var bosatta i Blåsmark. Samuel var inte morfars biologiske far, men han kallade honom pappa livet genom. Samuel var en snäll och bra karl, har jag hört. Han var djupt troende liksom sin hustru Selma. Den 9 oktober 1904 vigdes Samuel och Selma, bostadsadressen blev ett rött hus, Blåsmark 4:7, efter den väg som idag fått namnet Gårdsmyrsvägen.
Samuel föddes i Blåsmark den 26 juli 1869, som son till bonden Olof Lundgren. Samuel avled den 12 december 1946 i en ålder av 77 år. Han begravdes den 22 december, och gravölet hölls sedan på Café Svalan i Hortlax. Hustrun Selma Margareta f. Nilsson var även hon infödd Blåsmarksbo. Hon föddes den 17 juli 1878 som dotter till Nils Oskar Nilsson och hans hustru Magdalena Abrahamsdotter. Selma avled den 18 januari 1957. Hon begravdes den 10 februari klockan 12.30. Selmas dödsattest var undertecknad av distriktsläkare Agge Dahl i Hortlax. Båda makarna fick sitt sista vilorum på Hortlax kyrkogård.
I Piteå-Tidningen stod följande rader att läsa efter Samuel Lundgrens död:
I sitt hem i Blåsmark avled natten till torsdagen f.d. hemmansägaren Samuel Lundgren i sitt 75 år.
Lundgren som i många år haft ohälsa som daglig gäst, har vårdats i sitt hem, tills döden kom som
befriare. Han sörjes närmast av maka, barn och vänner.
--------------------------------------------------------------------
Samuels ålder var inte 75, han avled vid 77-årsålder.
Efter Selmas frånfälle, och begravning fanns också några rader nedskrivna till minne:
Till gravens ro vigdes i söndags i Hortlax kyrka, änkefru Selma Lundgren, Blåsmark.
Från läktaren utfördes sorgemusik, varunder kistan inbars till koret, där den inramades
av en vacker blomstergärd. Kyrkoherde Degerman höll griftetalet med ledning av Ps.
84 5-8 och förrättade jordfästningen. Akten inramades av unison sång, 297 o. 586.
Kistan utbars för gravsättning, och vid den öppnade griften, samlades barn och barnbarn
med sitt tack till gamla kära mors minne. Från släktingar och grannar o. Blåsmarks DUF
nedlades blommor, och gripande var att se de många barnbarnens blomsterhyllning till
mormors och farmors minne.
Minnesstunden i Johanssons kafé inleddes av värden, Mauritz Lundholm, med läsning av
Ps. 103 och ledde i bön, varefter bjöds på servering. Den hädangångnes minne hyllades
i tal av släktingar och gamla kamrater, samt genom sång och uppläsning av telegram,
och den på minnen berikade stunden avslöts med bön och sång.
Dk.
Samuel och Selma Lundgrens hus Blåsmark 4:7.
Selma och Samuels ladugård.
Utsikt från gårdstunet ner mot Gårdsmyrvägen.
Selma och Samuel Lundgren, Blåsmark. En av sönerna, Nils Erik
Lundgren, drabbades av lungtuberkulos och vistades på Sanatoriet i
Sandträsk. Erik dog blott 24 år gammal, den 20 augusti 1935. Även
han ligger begravd på kyrkogården i Hortlax.
-------------------------------------------------------------------------------
MAX bjuder farmor på en åktur
- Farmor, vinka till farfar, för nu åker vi...
-----------------------------------------------------------------------------
Födelsedagsfest i Hällan
Göran och Helena Öhlund fyllde nyligen tillsammans 100. Därför
anordnades stort party lördagen den 14 maj hemma i Hällan i Älvsbyn.
Många var inbjudna - många kom...
I det kombinerade garaget och SPA-avdelningen bjöds på mat...
Det bjöds på olika maträtter, men jag fattade personligen tycke för
den jättegoda köttsoppan...
...Joo, hallå hovmästar´n, jag vill beställa...! Max pekade på sin farfar
som han för ett ögonblick trodde vara ställets hovmästare.
Det bjöds även på karaoke med bl. a. kusinerna Erik Öhlund och
Daniel Lindqvist.
Vissa av gästerna hade husvagnen med sig...
Huset i Hällan vacker belägen vid Piteälven...
Görans granna bil fick inte vara med på festen...
...inte heller traktorerna rymdes vid matborden...
...även om den här baklastaren så gärna ville...
Norah blev snabbt bekant med de andra barnen som fanns där...
...kvällen blev lång, så ibland ville Norah ut för att sträcka på benen.
Här är hon och pappa Andreas och kikar in genom ett fönster...
Kvällen innehöll även en dek lekmoment, som här där nyblivne
50-årige Göran utmanar hustrun Helena...
...så småningom stod herr Öhlund som slutlig segrare. Grattis!
------------------------------------------------------------------------
Festfotograf: Roger "Gala-Petter" Lindqvist.
Härmed är det bevisat...
...att Pelle var ganska så trött efter vårkrattningen.
Eftersom Pelle skötte lövkrattningen med bravur, kommer han även i
fortsättningen att sköta vårstädningen härhemma.
----------------------------------------------------------
Bilder
Farsans gamla rakborste.
Två härliga tjejer, Ella och Norah.
Min mor Maj-Gerd Karolina Lindqvist.
Sittande vid sitt köksbord i väntan på den efterlängtade kaffetåren.
För tänk om den där gyllene stunden inte funnits...
...tack till de ljuvliga kaffebönorna...
...som skänker oss människor sådan lycka.
Farbror Svens Brylcrem.
Naser, god vän och f.d. arbetskamrat.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Dagboksanteckningar
Den 29 september 1989
Kjell Andersson ringde häromkvällen, och ville ha mig på en spelning i Boden ikväll 16-18. Men jag jobbade så det gick inte. Däremot den 25 november (ev.). Kjell-Bertils är då bokade på sporthallen i Öjebyn. Kjell skulle ringa runt för att höra om de andra gubbarna kunde vara med, Allan Lundström, Robert Öberg m.fl. Kul om det nu blir av. Det fanns ytterligare någon mer spelning i januari på Sparta i Älvsbyn.
Den 3 oktober 1989
Rolf Åhmans spelning i Logen Långträsk den 4 november, är flyttad till helgen därpå, den 11 november. Typiskt, då jobbar Elisabeth fre. lörd. sönd. Kjell Andersson ringde klockan halv elva, han sa att spelningen med Kjell-Bertils den 25 november blir som planerat. Allan, Robert, Kjell och jag är klara, Conny var lite tveksam. På keyboard blir det troligen Thomas Åström. Konsumhallen i Älvsbyn ville engagera Kjell, dragspelaren Roland Andersson och mig, den 27 oktober. Men där var jag lite tveksam.
Den 6 oktober 1989
Spelningen med Rolf Åhmans den 11 november i Långträsk har återigen blivit framflyttad till den 18 november. Jättebra, för att då är både jag och Elisabeth lediga. Ringde Kjell Andersson för att meddela att jag inte kan spela fredag den 27 oktober i Älvsbyn. Däremot den 25 november med Kjell-Bertils. Kjell ringde tillbaka för att fråga mig om jag kunde spela i studion tisdagkväll den 10 oktober hos Micke Sjöberg. Kjell ska spela in en låt som är tänkt för Norrbottenslistan. Rep. med Rolf Åhmans och Kjell-Bertils vad det lider.
Den 11 oktober 1989
Var till Roknäs igår i Hans Berglund o Micke Sjöbergs studio. Kjell ville ha mig med på en låt som hette "Sommarens sista fägring". Vi la på grunderna, och var färdig omkring klockan nio.
Den 14 oktober 1989
Fick ett telefonsamtal när jag kom hem. Det var Robert Öhman från Roknäs som ringde. Robert var trummis i John Harrys året efter jag slutade där. De ska ha en ny trummis i sitt band. Han undrade om jag var intresserad, sa att jag redan hade fullt upp, både med Rolf Åhmans, Kjell-Bertils samt några jobb i studion. Och jag vill fortsätta så ett tag till. Robert Öhmans band heter "Foxie". Dom ville ha (som han sa) en proffsig och rutinerad slagverkare. Det är därför jag ringer dig, sa han. Jag gav honom några andra namnförslag på trummisar som jag känner, men han verkade inte så värst begeistrad över det. Han frågade om han kunde ringa senare...
Den 23 oktober 1989
Spelar med Rolf Åhmans följande datum; 3 o 18 november och den 9 december. Den 25 november spelar jag med Kjell-Bertils.
Den 27 oktober 1989
Kjell Andersson ringde igårkväll. Han berättade att "Sommarens sista fägring" som vi gjorde i studin häromsistens, skulle testas för Norrbottenslistan idag. Hörde den i min buss på jobbet idag på eftermiddagen. Det lät väl inte alltför pjåkigt. En kille som studerar på musikhögskolan hade lagt på en flöjtstämma, det gjorde att låten "lyfte" en aning. Kjell skulle ringa ikväll för att ge mig besked om våran repetition. Den blir nog ev. framflyttad, Robert Öberg, vår gitarrist ville det. Nästkommande vecka blir det rep. med Rolf Åhmans inför den där firmafesten som går av stapeln på Storfors Folkets Hus den 3 november.
Den 30 oktober 1989
Repade igår hos Hasse Berglund i Roknäs. Det var jag på trummor, Allan Lundström på sax, Kjell på bas o sång och Robban Öberg på gitarr., samt Hasse som lirade keyboard.
Den 31 oktober 1989
Ska repa i Storfors Folkets Hus på torsdagkväll. Vi spelar där på fredag, då står all utrustning där, perfekt! Spelar med Rolf Åhmans den 3 november i Storfors, den 18 i Långträsk den 25 med Kjell-Bertils i Öjebyn, den 9 december med Rolf Åhmans i Bredsel med Roffes, den 27 januari 1990 på RFN i Vidsel, vi spelar även på en fest som televerket har, datum än så länge okänt.
Den 3 december 1989
Spelade i Arvidsjaur på GDV igår med Rolf Åhmans. Dragspelaren Ture Wiklund från Långträsk skötte sig toppen. De ansvariga vill engagera oss mer. Låten som vi spelade in i studion "Sommarens sista fägring" hamnade på Norrbottenslistans 1:a plats i fredags. Låtan fick hela 1.025 röster. Härligt! Kjell ringde mig i fredags, men då var jag på jobbet. Försökte nå honom i lördags men då var han inte anträffbar. Sov till kl. 12 i lördags, vaknade kl. 10 i morse. Kom hem halv 5 i morse. Fick 750 kr. i gage fredag, 610 kr. igår. Brutto: 1.300 kr. Känner mig trött efter helgens spelningar. Det var några år sedan jag brukade spela två kvällar på raken. Fick mycket med beröm för mitt trumspel av kollegorna. Sånt värmer verkligen.
Den 7 novembet 1989
"Sommarens sista fägring" låten vi gjorde i studion, spelades på radion idag. Jag och en arbetskollega satt just precis i bussen när den spelades.
Den 20 november 1989
I lördags åkte jag och sonen (Robert) till stan. Jag var in hos Melker Öhman på Tangenten (musikaffären på Lillbrogatan) för att handla ett par trumstockar. Där träffade jag Jan-Olof som jag spelade tillsammans med i både John Harrys och Rolf Åhmans. Stannade nära två timmar, vi drack kaffe och fikade bullar jag Janne Robert o Melker. Spelningen vi gjorde gick bra.
Den 26 november 1989
Spelade med Kjell-Bertils i Öjebyn igår. Idel prominenta personer på dansgolvet. Kommunalrådet Anders Sundström bl. a. valsade runt på golvet. Sossarna firade sitt 75-årsjubileum. "Sommarens sista fägring" spelades på riksradion i onsdags. Samt även en intervju med Kjell. Ligger fortfarande på 1:a plats på listan.
Den 16 december 1989
Spelade med Rolf Åhmans i sporthallen i Vidsel förra lördagen. Min gamle kapellmästare Rolf Å. kom och lyssnade på oss en stund. Träffade Robert Öberg på Shell igår. Allan Lundström hade ett önskemål om att få spela ännu mera. Ev. två spelningar på Sparta i Älvsbyn i januari. Kjell skulle ordna det. Han ringde förresten förra helgen och frågade om jag kunde hoppa in som vikarie i dansbandet "Siluette" igår i Luleå. Jag sa nej!
Den 26 februari 1990
Spelade i Logen i Långträsk i helgen, med Rolf Åhmans. Spelade i studion förra veckan med Kjell Andersson, Lasse Öhman och Ola Frodell. Fick anbud av Lasse och Ola om att lira trummor i deras band "Parad". Dom ville att jag skulle börja. Måste tänka på saken, sa jag. Just nu har jag både Rolf Åhmans och Kjell-Bertils, vet inte om jag orkar spela med flera band samtidigt.
Den 3 juni 1990
Långt mellan dagboksanteckningarna. Solen skiner idag. Spelade i Vidsels sporthall i fredags på en privat fest. Den 8 mars var vi också bokade i Vidsel. Mina amerikanska släktingar väntas komma vid midsommar. Spännande!
---------------------------------------------------------------------------------------------
Kommuniké från Polishuset i Piteå
Den tidigare misstänkte hankatten Pelle, ville idag inte lämna några som helst kommentarer angående fallet om Ekorrn med den långa ludna svansen. Det troliga händelseförloppet är att när ekorrn satt i granen och skulle skala kottar då fick han så bråttom hoppa han från tallegren, stötte han sitt lilla ben - och den lååånga ludna svansen. Sen så trilla han av pinn, magen den var stor och trind och han ramla ner i backen...Ungefär så tror man att det tragiska dödsfallet gick till. OBS! Det var första gången i polisens historia som en liknande kommuniké framfördes med sång och rim. Texten som tillkommit på den välkända visan, har presstalesmannen Rutger Kvist författat.
----------------------------------------------------------
Från bloggens utsände kriminalreporter R. Lindqvist.
Ekorrn satt i granen har avlidit...
Den välkände Ekorrn som satt i granen, med sin långa ludna svans, har hastigt avlidit. Han var vid sitt frånfälle 119 år gammal. Hans mor, Alice Tegnér, som skrev visan om honom, gick ur tiden 1943. Orsaken till hans död är ännu ej uppklarad. Polisens mordrotel har säkrat vissa tekniska bevis på platsen. Piteåpolisens presstalesman, Rutger Kvist, meddelade vid en presskonferens idag, att man i nuläget misstänker att ett brott ligger bakom. Men det är alldeles för tidigt än att fastställa dödsorsaken. Roger Lindqvist blogg kan avslöja att en rödhårig katt, Pelle Lindqvist, fördes senare under dagen i polisbil till förhör om dödsfallet. En ny presskonferens är utlyst till klockan 14.00 i morgon.
Den djupt älskade Ekorrn som satt i granen har gått bort. Han blev
119 år gammal.
Sent i eftermiddag, hämtades åttaårige Pelle Lindqvist till
förhör under odramatiska former. Från säkra källor har med-
delats till Roger Lindqvist blogg, att Pelle Lindqvist bestämt
hävdar sin oskuld. Enligt vittnen i trakten skall herr Pelle setts
vid Skatanvägen på råttjakt vid tiden för det tragiska dödsfallet.
Det var dessa två vittnen, Max Hedman och Robert Lindqvist, som
vid tiden för Ekorrn-satt-i-granens frånfälle, säger sig ha sett den nu
på förhör intagne P. Lindqvist. Max Hedman pekar ut den plats där
man iakttog honom.
- Jag är absolut säker på min sak, säger Max Hedman.
Ett annat vittne, snart 3-åriga Norah Maria Lindqvist, stod och vattnade
farmors blommor när Roger Lindqvist blogg fick en exklusiv intervju
med henne. Hon hävdar bestämt att katten Pelle Lindqvist inte har något
med det inträffade att göra.
- Jag har känt Pelle det här sista tre åren, och han har aldrig visat
några tecken på våldsamheter, säger vittnet Norah.
Pelles storasyster, Sessan Wilhelmina Augusta Johanna Svea-Sofia
Majvor Gun Lisette Blenda Klara-Berta Dorotea Greta Lindqvist,
säger sig vara chockad över att brodern Pelle tagits in på förhör.
- Pelle har väl på sin höjd bitit mig i svansen ett par gånger, men
inget mer. Han är ingen mördare, så det så!
Polisens presstalesman, Rutger Kvist, vill i nuläget inte uttala sig mer.
Han hänvisar till den presskonferens klockan 14.00 i morgon på polis-
huset i Piteå.
---------------------------------------------------------------------------
Roger Lindqvist, bloggens utsände kriminalreporter.
MAX i filosofstolen
Barnbarnet Max har satt sig i filosofstolen...
...just precis som han sitter där upptäcker han något bakom sig...
...detta "något" är farfar som smyger omkring med sin kamera...
...jo, hörru farfar, du liksom stör mig i mina filosofiska funderingar.
Dé e´liksom inte läge att fota just nu...ta bilder på Pelle och Sessan
istället, vetja!
-------------------------------------------------------------------------
Hjälparbete i Kenya
Den här bilden får symbolisera påsken. Under högtiden fick vi bl. a.
besök av Solbritt och Kjell Holmbom från Muskus. Solbritt och Elisabeth
är syskon. Paret Holmbom arbetade med biståndsarbete under drygt
10 år i Uganda och Kenya. Efter hemkomsten fortsatte man med stöd
till de utsatta i Afrika. Stiftelsen SK-aid Solbritt och Kjells hjälparbete
i Kenya bildades för att på detta sätt ge de behövande den nödvändiga
hjälp som så väl behövs.
Solbritt och Kjell i kökssoffan hemma hos oss i Hortlax under påsken.
Längst t.v. Robert Lindqvist.
-----------------------------------------------------
Daniel & farmor
Vad hade vi gjort utan er? brukar vi säga till min morsa när vi hälsar
på. Både jag och Elisabeth är full av tacksamhet till min mor och far
på det sätt som de båda ställde upp och hjälpte oss när våra barn var
små. Om det krisade till sig på nåt sätt, ja, då behövde man bara ringa
till farmor och farfar, och vips var problemet avhjälpt. Tyvärr hade ung-
arna inga morföräldrar, så farmor och farfar fick vara både och. Pojkarnas
kusiner hade varken far- eller morföräldrar, vi hade i alla fall turen av att
kunna glädjas tillsammans med farfar John och farmor Maj-Gerd i många år.
--------------------------------------------------------------------------------------
Popeliten hyllar Cool Candys
För fyrtio år sedan låg Cool Candys på hitlistorna med den nu klassiska "Göta Kanal". För att fira ett av Sveriges populäraste dansband någonsin, gör bandet "Kapten Haddock" en nyinspelning av klassikern. Enligt utsago kommer denna version att dofta jamaicansk reagge, steel drums och svensk sommar. I bandet ingår idel popkändisar; Joppe Pihlgren, Idde Schultz, Staffan Hellstrand, Sulo och Per Persson. Den 18 augusti kan man också avnjuta bandet på Göta Kanal-rock i Lidköping.
------------------------------
Källa: www.lidkoping.Iny.se 
COOL CANDYS - Gunnar Wahlgren, Karl-Arne Andersson,
Einar Svenson, Sven-Eric Carlsson, Arne Nathansohn, Carl-Ivar
Ivarsson.
-------------------------------------------------------------------
Hortlax kyrka
En prydnad att hänga på väggen, inköpt på loppis för nåt år sedan.
Just vid fotoögonblicket lägger sig en orange blomma (t.h.) över objektet.
PS. väggprynaden fick jag inte hänga inne i vårt Älvsbyhus för min hustru,
jag fick hänga den i vårta gamla hus istället. Detta kallas i dagligt tal för
kompromiss.
---------------------------------------------------------------------------------
MAX spelar trummor
Max spelar på farfars Ludwig-trummor. Farbror Daniel ger en hjälpande
"trumhand".
Hur var det nu, säger Max, jag spelar både på hi-hat och virvelkaggen?
Farbror Danne...hur gör man när man vill rocka till det litegrann?
Hmm, Danne gick för att dricka kaffe, nåja då får jag väl lira på egen
hand. Tro vad ni vill, men jag Max John Hedman, ska bli en ny Charlie
Watts! Jag kan snart börja turnera, jag fyller ju hela två år i oktober.
---------------------------------------------------------------------------------
"Jag vill blåsa blubblor...!"
Norah tycker om att blåsa bubblor. Eller som hon själv uttrycker det: "Jag vill blåsa blubblor". Det blir både stora och små "blubblor". Men när vi häromsistens blåste, så blev hon lite eftertänksam när jag sa att jag skulle fånga hennes bubblor och stoppa dem i min byxficka. Efter att ha tänkt en eller två sekunder, sa hon: "Nää, farfar, det kan man inte...!"
Barnbarnet Norah blåser "blubblor".
Norahs älskade groda ligger och vilar medan "blubblorna" seglar iväg
i köket.
---------------------------------------------------------------------------
På besök i mormor & morfars gamla hus
Lördagen den 8 april var en skön och vacker vårdag. Jag och Andreas bestämde oss för att göra ett besök (på skidor) till mormor Beda och morfar Sanfrids hus i Blåsmark. Det var cirka 6-7 år sedan sist. Och eftersom huset stått obebott sedan mitten av 50-talet, visste jag på förhand att mötet med min mammas gamla föräldrahem inte skulle bli så värst angenäm. Så sant som det var sagt! Vad som mötte oss var ett gammalt ruckel, som naturen sakta men säkert håller på att ta i besittning. Morfar flyttade in året 1924, då var han ensam, men något år därpå mötte han mormor, och så småningom kom barnen som på ett pärlband. Senaste gången vi var på besök, var Elisabeths syster Sol-Britt och hennes man Kjell också med. Då kunde vi sitta ner i köket vid bordet och dricka kaffe. Men vid det här besöket så fick vi vackert dricka vårt medhavda kaffe ute i solskenet. Jo, det var så sant, jag nämnde att vi åkte skidor. Gissa vem som gjorde en praktvurpa? Jo, en viss Roger Lindqvist! Men den vurpan bjöd jag min son på. Till mitt försvar kan jag säga att det är länge sedan jag åkte skidor sist, om det nu kan vara nån förklaring i sammanhanget. Varsågod - här kommer bilderna:
Lördagen den 8 april gjorde vi ett besök i det gamla huset i Blåsmark.
Andreas och jag åkte skidor ner till mammas föräldrahem.
Vägen till stugan är rätt så lång. Vilket barnen i familjen Lundgren
vackert fick erfara när de skulle gå till skolan.
På vägen passeras denna älv, med tillhörande bro.
Efter en stunds skidande är vi framme.
När barnen var små, brukade vi åka upp till huset för att plocka bär i
den skog som finns bredvid.
Vid första anblicken slås vi av vilken förödelse som huset befinner sig
i sedan förra besöket.
Under 1960-talets somrar träffades släkten här uppe, för att äta sur-
strömming och för att umgås.
De gamla pelarbordet som stod på vindan, har någon mindre nog-
räknad person kastat ut genom fönstret.
Köksrutorna är krossade.
Skidesset Lindqvist vid målgången...fast vänta, vart har laggarna
tagit vägen? Jo, alldeles bakom Linkovesi...
Morfars järnspis har någon knuffat nerför trappan.
Den här trappan upp mot vinden brukade framkalla kalla kårar när
jag och kusinen Robert lekte under sextiotalets somrar. Med dragna
pistoler gick vi den knarrande trappen upp mot det okända...hjärtat
bultade i taktfasta hammarslag. Man visste ju inte vad som kunde möta
däruppe.
Den 12 augusti 2006 publicerades en artikel med rubriken "Morfars hus"
i Piteå-Tidningen. Författare till denna var undertecknad, Roger Lindqvist.
Sonen Andreas vid gammelmorfars hus i Blåsmark.
--------------------------------------------------------------------------
Robert, Max och Norah
När barnen var små hade vi myskvällar varje fredag/lördag. Fredagskvällar klockan 19.00 såg vi "Disneydags" på TV:n. I fåtöljen hade vi satt oss i god tid före programmets början. På ena sidan satt Andreas på den andra Robert, i mitten tronade jag. Daniel, den minsta killen, hade i regel gått till sängs. Annars så hade vi inte rymts i fåtöljen. Det har gått många år sedan dess. Men när Robert var här för någon månad sedan, och vi skulle kolla in våra gamla VCR-filmer, så tog jag dessa bilder som ni kan se härnere. Robert tillsammans med sonen Max, och Andreas dotter Norah.
Mars 2011. En bild som även kunde tillskrivas året 1988. Varje fredag
visades TV-programmet "Disneydags". I god tid före sändningen satte
vi oss tillrätta, jag i mitten, Andreas och Robert på varsin sida. Naturligt-
vis fanns godispåsen med. När Daniel blev större skulle han också vara
med. Då blev vi plötsligt fyra i den minimala fåtöljen. Mamma Bettan fick
hela soffan för sig själv.
Den här aktuella dagen visades inga Disneyfigurer, istället var det
gamla VCR-filmer som stod till bjuds.
Bl. a. såg vi detta. En film från midsommar 1990 när vi hyrde en stuga
på Moskosels camping. På bilden ses Daniel, med en röd hink, Robert
i sina röda byxor och Elisabeth. Andreas var tyvärr inte synlig i bild.
---------------------------------------------------------------------
Tidsmaskinschaufför: ROGER LINDQVIST.
Brusa högre lilla å...
Rubriken till det här inlägget är även titeln på flöjtisten och kompositören Björn J:son Lindhs välkända låt. När jag häromdagen var ute på biltur med min mor, så ville hon att jag skulle stanna på den plats där hon en gång lekte som barn. Så där stod vi medan hon lät minnena komma...
Så där stod vi, alltmedan hon lät minnesbilderna komma fram.
Vattnets forsande utefter de kala klipporna, fick mig att tänka på
Björn J:son Lindhs fina "Brusa högre lilla å".
Den här blomsterfyllda sommarängen i Svensbyn, fick mig att tänka
på "Idas sommarvisa".
------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
