Farmor Hanna
På en speciell hylla i sitt skafferi hade farmor Hanna karamellskålen. Varje gång jag kom på besök så gick hon och hämtade skålen med go´sakerna. Efteråt väntade iskall mjölk och bullar. Ibland bjöd hon på saft. På somrarna satte vi oss ute under den stora rönnen, där de röda stolarna och bordet stod. Där gjordes samma sorts procedur: saft/mjölk och bullar. I saftglaset damp som alltid ner två stycken sugrör. Farmor hade en bricka som hon ställde hela härligheten på. Den brickan fick jag senare i arv.
Den 6 mars 1968 fyllde min farmor 80 år. Hon hade då flyttat in på - som det hette då
ålderdomshemmet i Hortlax. I dag säger vi Hortlaxgårdens äldreboende. Hon föddes
1888 och dog den 7 januari 1970.
Midsommar i Arjeplog - 1973
Midsommaren 1973 firades i Arjeplog med släkt och vänner på Kraja camping.
Här är min mor (t.v.) och min ingifta faster Aina i full färd med att plocka fram
lite go´saker ur sina gömmor. Aina var gift med Gunnar, min pappas bror.
Sommaren 1969
Fr. v. Maj-Gerd och John Lindqvist, Emmy och John Risberg,
Ivan och Elsa Lundmark.
Att åka ut på någon dags semester tillsammans med släkten, gjorde vi ofta. Pappa hade många syskon, så även min mamma. Var den här bilden togs har jag ingen riktig koll på. Men det är som sig bör, idel släktingar som syns på det här fotot. Emmy och Elsa var mina fastrar, John och Ivan deras respektive män. Samtliga är i dag borta, förutom jag och min mor.
Foto: Roger med instamaticen.
Två lata dagar i juni -73
Lat dag nummer 1.
Lat dag nummer 2.
Vad som än händer
Vad som än händer - så händer det!
Roger Lindqvist.
Möbler från Domus /1969
VI ¤ Den 26 april 1969.
Sommaren -69
Precis så här såg min första kamera ut. Vi var ständigt i konflikt med varandra.
Guldskiva nr. 2 för COOL CANDYS
Glada grabbar i Cool Candys efter utdelning av guldskiva nummer 2.
Fr. v. Håkan Ljungkvist, Arne Nathansohn, Sven-Eric Carlsson,
Karl Arne Andersson och Gunnar Wahlgren.
På ett enda år har Lidköpings riksbekanta amatörband Cool Candys, älskats land och rike kring och i alla de åldersgrupper för sitt fina "sound" lyckats åstadkomma två guldskivor. På torsdagseftermiddagen fick orkestermedlemmarna mottaga sin andra guldplatta nu för LP:n "Go´bitar 2". Och att guldskiveutdelningen skedde i samband med en festlig go´bit på restaurang Näcken var helt i sin ordning.
Lite sordin över stämningen var det väl, eftersom orkestern saknade sin ledare Einar Svensson, också direktör för det egna skivbolaget Lido-Produktion med märket "Anette". Einar drabbades nämligen i höstas av en mycket allvarlig sjukdom och måste genomgå en svår operation. Nu är han emellertid åter hemma i Lidköping och på bättringsvägen. Men så bra att han kunde vara med på guldskiveutdelningen på torsdagen är han inte.
- Vi hoppas han skall kunna komma igång med sitt arbete igen så snart som möjligt, säger hans maka Lillan till NLT. Han är sjukskriven till i april.
GO´BITAR 2 UPPE I 34 000 EX
För att få en guldskiva krävs att plattan sålts i 25 000 exemplar. Och det försäljningsresultatet passerades redan före jul. I januari har försäljningen rakat upp i 34 000 skivor och framgången fortsätter. Det kan nämligen sägas att Cool Candys "Go´bitar 1" har uppnått ett försäljningsantal på över 50 000. De är imponerande försäljningssiffror med tanke på att det här är frågan om LP-skivor.
GDC SÄLJER 8 MILJ. SKIVOR PER ÅR
I skivproducenten Einar Svenssons frånvaro var det verkställande direktören för GDC (grammofonbolagens distributionscentral), Göran Stenberg, Stockholm som delade ut guldskivan till Cool Candys-gängets medlemmar. GDC som behärskar 79 procent av skivmarknaden i Sverige, säljer cirka 8 milj skivor per år.
- Som stockholmare har jag alltid tidigare förknippat namnet Lidköping med porslin. Nu har - förutom bandylaget Villa - även tillkommit som ett Lidköpingsbegrepp Cool Candys, sade direktör Stenberg i sitt grattistal vid guldskiveutdelningen.
----------------------------------------------------------------------------------------
NYA LIDKÖPINGS TIDNINGAR (NLT) ¤ Fredagen den 18 februari 1972.
Dans i afton till COOL CANDYS
Drottningens juvelsmycke - 1967
TVÅ TING ÄRO VITA: OSKULD OCH ARSENIK.
Mimmo Wåhlander i rollen som Tintomara.
Drottningens juvelsmycke, Carl Jonas Love Almqvists roman om händelser näst före, under och efter konung Gustaf III:s mord, är TV-teaterns stora vårsatsning. Bengt Lagerkvist, som gjorde Hemsöborna till en sådan TV-framgång, har bearbetat romanen, skalat av en del ramberättelser och delat upp pjäsen i sex avsnitt. De kommer att sändas på torsdagskvällar med början den 16 mars.
Bengt Lagerkvist iscensatte Juvelsmycket redan 1953 på sin egen nystartade Teatern i Gamla stan och fyra år senare kom Alf Sjöbergs uppsättning på Dramaten. I den aktuella TV-versionen är huvudtemat för föreställningens känslomässiga suggestion boken berömda motto: Tintomara - två ting äro vita: oskuld och arsenik.
Tintomara, Mimmo Wåhlander och Claes-Henrik, Tor Isedal.
Soldaten, Sven Wollter, som avlossar det dödande skottet mot Tintomara
i pjäsens dramatiska upplösning.
Berättaren Richard Furumo spelas av Per Oscarsson.
----------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 11 mars 1967.
JOHN BONHAM (1948-1980)
En av rockens allra största trummisar: JOHN BONHAM skulle idag fyllt 66 år.
Bonham blev en legend under sin tid i Led Zeppelin.
JOHN BONHAM född den 31 maj 1948 död den 25 september 1980 i en ålder av 32 år. Bonham var en av rockens absolut största och bästa trumslagare. Dödsorsaken var alkoholförgiftning.
John Bonhams grav. Lägg märke till alla de trumstockar vid gravstenen.
BMC 1300 MG /1969
The Jimi Hendrix Experience /1969
¤ JIMI HENDRIX (1942-1970)
¤ MITCH MITCHELL (1947-2008)
¤ NOEL REDDING (1945-2003)
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ekbergs
Alltid värt ett besök!
Riggat å klart... var god tag plats...!
WINNERS
En gång bar du mig på dina axlar...
...en gång för väldigt länge sen.
Du var min pappa,
och den starkaste av alla pappor
i hela världen,
Om världens omfattning,
visste jag inte ett dugg.
Världen det var du och mamma.
Så min syster förstås.
Så en dag blev jag din pappa,
på sätt och vis.
Jag bar dig visserligen inte
på mina axlar,
men jag brukade krama dig,
så fort vi sågs.
Jag minns att jag tyckte
att du blivit så liten,
ännu mindre än vad du
någonsin varit tidigare.
En dag flyttade jag dina saker
till ett äldreboende.
Och jag visste i samma stund,
att din tid på jorden sakta men säkert
höll på att ta slut.
Så kom den där aftonen,
när du släppte ditt krampaktiga tag
om livet.
Och när vi förlorat dig,
minns jag den tomhet som
översköljde mig.
Den var så påtaglig,
att jag nästan kunde ta på den.
Första gången jag kom in
där du hade bott,
efter ditt frånfälle,
så kände jag förnimmelsen av dig.
Min hjärna visste att du var borta,
medan hjärtat kände att du som
vanligt fanns i rummet.
Jag såg dig där du satt,
på din vanliga plats vid köksbordet.
Du log ditt vanliga leende,
och bjöd mig att göra dig sällskap.
En gång bar du mig på dina axlar...
Roger Lindqvist.
En gång bar du mig på dina axlar...
Författardrömmmar...
Mest var det serietidningarna som han läste. Men då och då kom en bok i hans väg. Efter några trevande försök att ta sig an böckerna i familjens spartanska bokhylla, fylldes hans inre undan för undan av en nyfiken sorts lust att veta och förstå mer av det som skildrades. I och med böckernas intåg öppnades en helt ny värld på vid gavel. Lusten växte, och berättelserna började leva sina egna små liv i hans tankar. De fantastiska historierna färgades i alla de färger som överhuvudtaget fanns tillgängligt. De starka färgerna gjorde honom både glad och uppsluppen. Det fanns något oförlöst djupt inne i honom. Och han visste att genom att skriva och berätta, skulle hans steg bli betydligt lättare att gå. Åtminstone kändes det så. En dag stod en nyinköpt skrivmaskin hemma poå köksbordet.
- Den är till dig, sa hans mamma och log.
- Jag och pappa vet att du tycker om att leka med ord, varsågod, skriva om allt min son. Allt!
Genom skrivmaskinens intåg föddes författardrömmar. Och skrivmaskinen var entréporten in i den världen. Sent om nätterna hördes ljudet av maskinens febrila knattrande mot de vita arken. I bland kom hans pappa in och beordrade honom i säng.
- Det är ju skola i morron, så var nu så snäll och lägg dig.
- Skrivandet kan du fortsätta med i morron.
- Go´natt min son. Sov gott!
Och när nattmörkret omfamnade honom, låg han kvar i sin säng och tänkte på allt han skulle åstadkomma. Det fanns ju en hel värld därute som bara väntade på att få upptäckas.
Roger.
I och med skrivmaskinens intåg öppnades en ny färgrik värld för honom.
- Skriv min son, skriv om allt, sa hans mamma.
Röda gubbar - före och efter
Strax före intagandet...
...efter intagandet...
Jordgubbsfotografering: Roger Lindqvist.
COOL CANDYS historia
Kultbandet Cool Candys från Lidköping (numera Strömsund) återuppstår
hösten 2014. Bakgrundshistorien om ett av våra mesta dansband har jag
under åren dokumenterat på min blogg.
Att "bota" homosexuella
Uppdrag Granskning tidigare denna vecka.
Att präster i Svenska kyrkan "botar" homosexuella genom handpåläggning och förböner, var SVT:s Uppdrag Granskning "stora grej" under veckan som gick. Med en dold kamera tar den påstådde bögen "Lars" kontakt med olika präster i några stift, och vill ha hjälp mot sin ångest pga av sina "orena" tankar. Vad som sedan händer är att respektive präst på ett seriöst och etiskt sätt, tar emot "Lars" och försöker hitta en väg i hans problemfyllda vardag. Så långt tycker i alla fall jag att dessa präster handlar exakt som man förväntar sig av en själasörjare.
Om jag vore präst, så skulle naturligtvis min tro genomsyra hela mitt liv. Tron "försätter ju berg" som det heter. Om jag INTE skulle be för mina församlingsmedlemmar, INTE ta min tid i anspråk på personliga samtal med medmänniskor som var i kris - tja, då vore jag en präst endast till det yttre. Jag vore då enbart ett skal. Inget innandöme. Vad dessa präster faktiskt visar, är ju ett engagemang.
Om det istället vore så, att prästerskapet skulle gå ut på gator och torg, och visa ett nedlåtande sätt gentemot alla homosexuella, då vore det en helt annan sak. Då skulle dessa Guds män och kvinnor begå grovt tjänstefel. Men vad som händer i SVT:s program, är att en förklädd mansperson med dold kamera, frivilligt uppsöker kyrkan för att i sin ångest över sin läggning söka få en slags tröst. Själasörjaren gör då precis som handboken förtäljer: han/hon söker nå en slags problemlösning i fallet. Åtminstone jag tycker att även detta hör hemma hos en troende präst i vår Svenska kyrka 2014.
Att våga tro på under, i dagens samhälle, är det förbjudet månne? Att predika, "göra alla männiksor till Jesu lärjungar" är ju ett klassiskt citat ur Bibeln. Vad vore alla dessa präster, prelater, pastorer om de inte finge praktisera sitt kall? Svar: en tomhet, en lögn! I dag höjs även röster på att kyrkans budskap icke längre är lämpligt i det "moderna" århundrande vi alla lever i. Examensavslutningarna har bytt plats till kala sporthallar m.m. Mina far och morföräldrar samt många i min släkt är troende. I min by står vår vackra jugend-kyrka stolt på sin höjd sedan nästan 100 år tillbaka. Jag vet inte, men något är galet.
Kan det vara så att människor av i dag, har avfjärmat sig så mycket, att den naturliga kyrkomiljön nära på anses som lite suspekt? Att en präst predikar kärlekens evangelium, kommer väl inom loppet av några år att också det anses som stötande? Ta gärna ett studiebesök i er kyrka. Då skall ni se att det finns inget farligt därinne. I den orolig värld vi nu lever i, söker vi hela tiden upplevelser både inom det ena och det andra. Det mördas människor på löpande band. Det våldtas unga tjejer och barn. Det görs fräcka inbrott hos våra gamla där gärningsmännen ibland förstört livet för de drabbade. Mot bakgrund av detta, så tycker jag att kyrkans miljö, och det prästerna idag får sån dålig kritik för, att de på ett seriöst sätt tar emot en "vilsen medmänniska", väger väldigt, väldigt lätt i sammanhanget, jämfört med de jag nyss gett exempel på.
Men vi är alla olika, och det är jag glad över. Och kom ihåg: ALLA är lika mycket värda.
Roger.
Hur en musiker sover
Teknikens Under
Gene Krupa plays SLINGERLAND drums /1968
Yamaha-drums
Tre världsberömda trummisar som spelar på Yamaha.
Fårmöte
Djur i alla dess arter och former är helt underbara. Jag har alltid tyckt om djur, men efter femtiostrecket blev kärleken ännu större. Jag vet inte varför men det är en skön känsla. Det är bara att tacka och ta emot.
Dessa trevliga uppenbarelser mötte jag på en äng i vår by i dag.
Ko-förmannen Lindqvist /AVANS LANTBRUK
Såja, då har kossorna fått lite omskötsel och omvårdnad. Dagens meny: hö samt lite nyttigt tilltugg. De båda semestrande bönderna, Ante och David andas ut på varsitt håll. Under tiden inträder två koskötare: Roger och Hans G. En liten känsla av John Wayne infann sig när jag mötte "mina" kossor i morse. Av hästen fanns icke ett spår, så jag fick nöja mig med att ratta min egen Volvo istället. Jag försökte mig på att gå så hjulbent som möjligt, men blev trött efter en stund. Pistolhölstret hittade jag inte heller, och förresten, jag klarar mig lika bra utan diverse muskedunder. Cowboyhatten lämnade jag hemma, det blev keps i stället. Jag tror inte att kossorna märkte nån skillnad. De hälsade mig med ett unisont: MUUUUUUUU när jag kom. Jag blev faktiskt rätt rörd.
Roger.
Ko-förmannen Lindqvist med sina skyddslingar i bakgrunden.
Dessa hungriga kossor serverades höfrukost i morse.
När jag likaså var där, så bjöd jag laget runt. Senare i afton stundar även en hömiddag.
Hedersmord
5.000 (FEMTUSEN) MÖRDAS VARJE ÅR AV FAMILJEMEDLEMMAR I HEDERSMORD!
Få mig att förstå! Om det nu någonsin går att förstå detta hemska!
Jag tror inte ens att hjärnan skulle ta emot informationen överhuvudtaget.
Texten till detta skrivs i svart. Sorgens färg.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.projektines.wordpress.com
Kristallkulan har gått sönder
Eftersom kristallkulan gått sönder och blicken in i framtiden verkar stört omöjlig, så tar jag mig i stället friheten och blickar bakåt i det förgångna. Bakåttittandet är ju det enda säkra, för oss emellan: vem vill veta vad som händer i framtiden? Inte jag! Ingen levande själ kan skriva böcker om framtiden och med bestämdhet säga vad som kommer att ske. Däremot kan det skrivas miljontals artiklar och böcker om vår historia. Detta är det enda vi vet något om. Sammanfattningsvis så låter jag kristallkulan ligga där i min sopkorg i miljoner delar, helt obrukbar. Jag bryr mig alltså icke! Möjligen (om jag ville) kunde jag eventuellt klistra ihop detta med Karlssons klister...? Vad jag hört så klarar Karlssons klister det mesta, men en kristallkula: NEJ!
Roger.
Kristallkulan medan den ännu var hel.
LINDERZ - Lidköping
Stående i bakre raden 2: fr.h. ses förre medlemmen i Cool Candys,
Håkan Ljungkvist. Längst fram t.v. Anders Linder, pappa till Claes Linder
i Scotts från Lidköping.
Cliff Richard
Mannen med Sveriges coolaste röst: SVANTE THURESSON
En hip man: SVANTE THURESSON - en av landets bästa röster.
¤ NOAKS ARK - 12 veckor på Svensktoppen med start den 31 maj 1970. Som bäst en 1:a plats.
¤ VILL HELLRE HA EN SOMMAR - 5 veckor på Svensktoppen med start den 21 juni 1970. Som bäst en 6:e plats.
John Lennon (1940-1980)
John Lennons fyrtio år på jorden skapade en legend.
Gary Cooper (1901-1961)
GARY COOPER f. 1901 d. 1961.
GARY COOPER har jag sett i flera filmer, men mest ihågkommen (av mig) är hans insats i filmen Sheriffen från 1952 för vilken han vann en Oscar. 1943 gjorde han Klockan klämtar för dig, där Ingrid Bergman var hans motspelare. Ingrid Bergman och Gary Cooper möttes också i filmen Högt spel i Saratoga från 1945. Cooper och Bergman hade även i det privata ett kort förhållande. Ingrid Bergman hade den vanan att hon brukade bli förälskad ibland i sina manliga motspelare. Cooper var en av dem.
Roger.
PELLE
Pelle, som han såg ut i går vid grillplatsen hemma hos Daniel.
I snart 11 år har han haft samma röda kostym.
Tingsholmen
Nu har första båten anlänt.
Sköna Tingsholmen.
Resterna efter Tingsholmens Titanic.
Haveriet berodde inte på nåt isberg.
Sköna blomster vid Tingsholmsviken.
Blommigt sommarleende mot fotograf Lindqvist.
Bondens gård
Bondens traktor.
Bondens nödvändiga redskap.
Bondens åkrar.
Del av bondens ko-skafferi.
Bondens åker med utsikt mot Avan i Hortlax.
Kossornas utedass.
Sommarens första röda gubbe på bondens altan.
---------------------------------------------------------------------------------
Foto: Bondens far.
Ondskans ansikte
Två systrar, 14 och 15 år gamla, är offer för en mycket rå och brutal våldtäkt i den indiska byn Katra, Uttar, Pradesh. De båda flickorna hade våldtagits, mördats och hängts upp i ett träd. Tre män har gripts varav två av dem är poliser. I bland skäms man att vara av manligt kön. Att indiska mäns syn på det motsatta könet är otäck har vi i västvärlden fått rapporter om flera gånger. Nu har det alltså hänt igen. Det som inte får hända. Än en gång har ondskans ansikte visat sig.
Roger.
Demonstration mot det avskyvärda våldet mot kvinnor.
Bild: Aftonbladet.
The BEATLES
Agnetha Fältskog & Björn Ulvaeus
Flamingokvintetten /1969
Ingemar Johansson /1959
Cornelis Vreeswijk
LILL-BABS: "Jag kan inte leva utan dig"
Så länge som jag andas
Så länge som jag andas,
finns du i mitt hjärta.
Så länge som jag andas,
är din smärta min smärta.
Så länge livet rår,
skall jag torka bort din tår.
Roger Lindqvist.
Einar Svensson i Cool Candys död
Trumslagaren Einar Svensson var mannen bakom innebandet Cool Candys från Lidköping. I december 1950 startade Einar orkestern som han så småningom kom att fira stora triumfer med ute i landet. En allvarlig sjukdom satte stopp hösten 1972. Einar Svensson avled den 16 oktober på Lidköpings lasarett endast 47 år gammal. Efter hans död så skrevs det i tidningarna om hans alltför tidiga frånfälle. Gitarristen i Cool Candys, Arne Nathansohn, har haft vänligheten att skicka mig en mängd urklipp, som behandlar bandets historia.
Einar Svensson blev 47 år gammal.
Musikproducenten Einar Svensson, Lidköping avled i måndags 47 år.
Einar Svensson var batterist i Cool Candys, men också ledare och PR-man för orkestern och torde utan tvekan vara den som gjort mest för att Cool Candys blivt känd och uppskattad i hela landet. Han var 1950 med och bildade denna dansorkester och var sedan med i den tills han för ungefär ett år sedan på grund av sjukdom måste dra sig tillbaka. Han var inte bara en fin musiker utan också en god och glad människa som var lätt att samarbeta med och som vann sympati och uppskattning hos alla han kom i kontakt med. Detta var säkert också en bidragande orsak till hans egen och orkesterns stora framgångar.
I mitten av 1960-talet startade Einar Svensson grammofonbolaget Lido-produktion och utgav skivor under märket Anette, främst väl för att lansera Cool Candys inspelningar men även andra. Föret var kanske lite trögt i portgången, men sedan tog utgivningen verklig fart och bolaget gav ut ungefär 200 skivor. Framför allt blev det stora framgångar för Cool Candys inspelningar och på mindre än ett halvår fick man två guldskivor för Cool Candys Go´bitar 1 och 2. Go´bit 1 är för övrigt på god väg att bli diamantskiva. Einar Svensson var också med och startade en inspelningsstudio i Göteborg men den hann han aldrig ägna sig så mycket åt på grund av sjukdomen.
Einar Svensson var också kompositör och textförfattare och även som sådan nådde han goda framgångar, bl. a. med en schlager på Svensktoppen. En av hans kompositioner fann för övrigt vägen ända till Amerika där den lanserades av en av Amerikas mesta inneorkestrar vilket gjorde att den gick upp bland USA:s 100 mest sålda skivor. Innan Einar Svensson blev musiker på heltid var han i många år anställd som avsynare på Kronsågar.
Närmast sörjande är makan Lillan, född Ellgren, sonen Mikael 12 år samt övrig släkt och vänner.
---------------------------------------------------------------------------------------
Övriga urklipp angående Einar Svenssons död:
Einar Svensson i Cool Candys återvänder till livet
- Jag kan knappt tro det är sant! Einar Svenssons Cool Candys
har fått sin andra guldskiva.
Här är gänget som lyckats åstadkomma två guldskivor på ett år: Einar Svensson,
Karl-Arne Andersson, Håkan Ljungkvist, Arne Nathansohn, Gunnar Wahlgren och
Sven-Eric Carlson.
...OCH IDAG FÅR BANDET GULDSKIVA NR 2
- Jag kan knappt tro det är sant!
Einar Svensson från Lidköping är glad i dag. Han är ledare för Cool Candys och i dag får bandet sin andra guldskiva på ett år. Einar har dubbel anledning att vara glad i dag. Han har just tagit de första stegen "tillbaka till livet" efter en svår sjukdom.
Einar är trummis i Cool Candys och direktör för det egna skivbolaget. I dag får bandet sin andra guldskiva för LP:n "Go´bitar 2" Einar Svensson var mitt inne i en hektisk arbetsperiod i oktober förra året, när han kände att något inte var riktigt bra. Först trodde han att han bara var överansträngd, men så småningom kunde läkarna konstatera att Einar hade en hjärntumör.
Kan tala igen
Läget var så allvarligt att läkarna inte gav Einar något hopp om att någonsin mer kunna tala eller röra sig normalt igen. Nu har han varit hemma i två veckor och när vi ringde upp honom i går hade talförmågan återvänt och en lycklig Einar Svensson förklarade full av hopp inför framtiden:
- Nu håller jag på att kämpa mig tillbaka. Men när - och om jag någonsin kan spela igen - det står skrivet i stjärnorna. Einar är fortfarande förlamad i högra sidan, men har under de senaste dagarna känt av en viss förbättring. Vid guldskiveutdelningen i Lidköping i dag orkar han inte vara med emellertid.
Amatörer
Cool Candys är fortfarande amatörbandet som vägrar att bli proffs. Trots det konkurrerar de allvarligt med sina professionella kolleger. Bandet är bokat ända till slutet av 1973. Alla orkestermedlemmar har kvar sina "civila" jobb. Spelandet är en hobby som de sysslar med på sin fritid. Det vill säga - någon fritid blir det knappast fråga om.
Inget liv i kappsäck
Nu kan man fråga sig om det inte är dags att gå över till musicerandet på heltid. Einar Svensson säger att man mycket riktigt har diskuterat saken nyligen, men enats om att fortsätta som förut trots att det innebär att Cool Candys måste säga nej till många engagemang på grund av att man inte hinner med längre turnéresor. Att bli professionella innebär också ett liv i kappsäck. Och det är ingen i bandet intresserad av.
Go´bitar 2 sålde liksom föregångaren guld.
----------------------------------------------------------------------
GT ¤ Torsdagen den 17 februari 1972.
Cool Candys byter sångare /1968
COOL CANDYS - som är musiker alltifrån Skaraborg. Dock bara på
fritid. Fr v Einar Svensson, Karl-Ivar Ivarsson, Sven-Eric Carlson,
Arne Nathansohn, Karl-Arne Andersson och Gunnar Wahlgren.
Bekanta Lidköpingsbandet Cool Candys har avlyssnats rätt ofta i radio. Bandet hör också till "de gamla i går´n" men har efter hand blivit mer s.a.s. sjungande band. En viss framgång har bandet haft med sin skivproduktion och låtar som "Taxi" och "Le Petit Sax".
Ett nytt namn i gänget är basspelande sångaren Sven-Eric Carlson från Halmstad. Övriga är: Karl-Arne Andersson, orgel, Gunnar Wahlgren och Karl-Ivar Ivarsson, saxofoner, Einar Svensson, trummor och Arne Nathansohn, gitarr. Samtliga är fritidsmusiker och vill så bli. Det är roligare så menar de populära skaraborgarna.
Göte Johansson började i bandet 1953. I hela 15 år fram till 1968,
var han medlem.
25-åriga Farzana "råkade" älska fel person
Ondskan förekommer i många olika skepnader. Ibland med ett rått mord ute på en öppen gata eller torg. Det finns många sorts varianter. Men frågan är ändå om inte det mest bestialiska gällande mord och ondska personifierad, är då ens egen familj gör det ofattbara: mördar sitt eget kött och blod. Jag förstår det inte. Det är många andra som inte heller förstår. För varje genomfört s k hedersmord så växer avskyn i omvärlden. Vi vet alla vad som hände Fadime för några år sedan. Hon är tyvärr inte ensam, att behöva gå i döden för något så självklart som rätten att få älska en person av sin egna fria vilja. Enligt Human Rights Commission miste 869 kvinnor sina liv i s k hedersmord under 2013. Det är 869 liv för mycket.
Roger.
Här slutade 25-åriga Farzana Parveens liv. Hennes nära anhöriga
stenade den gravida kvinnan till döds igår.
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
Bild: Aftonbladet.
Knut Amandus & Johanna Alvina Lindkvist
Nyinköpta blommor till mina farföräldrar.
Vem tröstar clownen?
När den roliga clownen ramlar i cirkusmanegen,
skrattar alla åt honom.
När han sitter ensam i sin loge och gråter,
tröstar ingen honom.
Roger Lindqvist.
Bild: www.lichtbildnerin.de
Sevärt!!!!
Fönstret mot gården från 1954 - i regi av Alfred Hitchcock. Med gedigna
skådespelarinsatser av James Stewart och Grace Kelly.
I min lilla vrå av världen
Vid min farfar Amandus skrivbord och en gammal - numera modern hylla av stringmodell - sitter en Lindqvistare från Hortlax, uppfylld av livet och dess många tankar runt där omkring. Redan som barn drömde jag om en tillvaro där böckerna tog den största platsen. Tyvärr så är det inte praktiskt möjligt när man bor i en lägenhet. Det finns alltför mycket "hamster" i mig, som jag i dag försöker att dämpa en aning. Men ändå så kan jag inte låta bli att med ett barns glädje, komma hem med de där sakerna som jag brinner för. Det har blivit många böcker, skivor, kuriosa samt mycket mer som ryms i en äkta samlar-hamsters liv och leverne. I min egen hårddisk (hjärnan) samlas hela tiden intryck av allt som rör sig i min närhet som i det mer globala.
Trummorna har jag av praktiska skäl fått ställa in hemma hos sonen Daniel. För vi skulle nog inte bli värst långlivade jag och hustrun, om jag återigen började trumma på som jag gjorde när vi bodde i hus. Från 15-årsålder spelade jag regelbundet varje dag. När det var som allra mest, kunde jag sitta i timmar. Det var alltid nån trumläxa som jag var tvungen att öva in, innan nästa trumlektion. Men oj så kul det var! Jag t.o.m. somnade till musik nästan varje kväll.
Att sitta vid sin farfars skrivbord känns rätt trevligt. I dag har jag förresten
skickat in de sista delarna av den berättelse som ev. kommer in i Piteå
museums årsbok vad det lider. Nu väntar en utställning i början av juni.
LUDWIG
Vackrare än så här kan det inte bli...
Cool Candys /1966
Rupert Davies (1916-1976)
Rupert Davies, mest känd härhemma som kommissarie Maigret,
som gick i svensk TV under senare delen av 60-talet. 1967 medverkade
Rupert Davies i TV-programmet "Timmen" med Bo-Teddy Ladberg som
programledare. I det programmet spelade Davies trummor. Maigret sändes
i 53 avsnitt åren 1960-69.
Rupert Davies grav på kyrkogården i Pistyll i Wales.
INGER STEVENS (1934-1970)
Född som Inger Stenslund den 18 oktober 1934 i Stockholm.
Flyttade till USA och blev filmstjärna i Hollywood, efternamnet
blev då Stevens. Fanns med i diverse filmer under mitten av
50-talet fram till sin död den 30 april 1970 i Hollywood. Döds-
orsaken var barbituratförgiftning. Inger Stevens blev 35 år gammal.
Inger Stevens här med Dan Blocker i ett avsnitt ur Bonanza.
Dean Martin och Inger Stevens, som utanför vita duken
hade ett förhållande.
Bing Crosby och Inger Stevens. Även här viskades det om att
Crosby/Stevens hade ett förhållande.
Bilder: www.bonanzaboomers.com/www.librarising.com/www.jeffs60s.com/www.qpictures.com/www.stevenslewis.info.
På besök hos mor
Stående: fr v Daniel, Roger, Robert och Max. I stolen mamma/farmor Maj-Gerd.
Max, Danne och pappa Robert.
Max berättade om sitt besök på Grans igår när kossorna släpptes ut i det fria.
Efter tårtan blev Max busig, så busig att pappa försökte få tyst på sonen.
Med det misslyckades totalt. Buset fortsatte en lång stund.
.......................................................................................
Foto: Jannice Hedman.
Ingen skolavslutning i kyrkan
Det blir ingen skolavslutning i kyrkan för eleverna på Prästholmsskolan i Boden, meddelar Norrbottens Kuriren i dag. Vare sig man är bekännande kristen eller inte, så tycker i alla fall jag, att man skall vara rädd om sina traditioner och sin historia. Och jag tror att hade detta varit en lika brännande aktuell fråga då mina barn gick i skolan, skulle nog jag haft väldigt, väldigt (för att inte säga helt omöjligt) svårt att hålla munnen stängd. Jag skulle med all säkerhet haft det svårt att acceptera att kyrkan (i vissa ögon) skall befinnas så in i bomben hemsk att besöka. Så det nästan låter som om det vore farligt för barnens fysiska och psykiska hälsa. Nu är det inte så. Det hela beror för det mesta att någon eller några, icke goddtar att en vanlig svensk präst håller ett litet personligt tal i helgedomen. Vilket jag tycker låter väldigt besynnerligt, med tanke på att utanför kyrkans väggar finns det ännu farligare och mer destruktiva sorts krafter, som inget hellre vill, än att sätta klorna i våra ungdomar.
Roger.
Bild: NK.
Actors
Kathy Bates f. 1948. En filmfavorit.
Jennifer Connelly f. 1970. Vacker som en dag... ännu en filmfavorit.
John, Paul, George & Ringo = THE BEATLES!
THE KING! - 1958
Ett iskallt Europa
1930-talets snåla facsistiska vindar blåser i dag över hela Europa. "Aldrig mer krig!" var orden efter andra världskrigets slut. Ett krig som i sitt förspel påminner starkt om det som för närvarande händer runt omkting oss i dag, efter EU-valet i går. Krig heller inte, men alltmer har "råttorna" börjar ta sig upp ur sina mörka tunnlar. Då menar jag förstås nazisterna. Än en gång konstaterar jag: Människan är den mest destruktiva ras som någonsin har funnits.
Udo Voigt, NPD.
Nazister!
Helsingfors: nazister!
Anna-Lena Löfgren /1964
En hälsning från Dalarna
Några dagar före min mors 85-årsdag kom en hälsning till henne,
från en av hennes bästa vänner, Birgit i Dalarna. Birgit som är
född i Hortlax fyller 85 år nu i dag! Hon har jobbat som lärare i
många år. Kontakten dem emellan pågår fortfarande.
Jag blev personligen glad när hon mindes tillbaka när de två brukade umgås.
Även hennes minne av min far som: "den glada John, hans glada skratt o
roliga historier". Om min mor: "I mitt minne, har du och jag nästan identiska
rosa blommande klänningar, med vida kjolar. Tur att du fanns Maj-Gärd med
ditt glada skratt".
Min mamma med ett gammalt foto av de båda väninnorna, Maj-Gerd och Birgit
i sina ungdomsår.
UFO
Jodå, dom var mycket trevliga de små gröna männen.
Jag bjöds på en rundtur genom universum. Visste ni
att det finns en glasskiosk med utomordentlig glass
på Vintergatan nr. 27? Om inte, så vet ni nu!
UFO-foto: Roger Lindqvist.
Piteå brandkår - 1954
Den nya brand- och tankbilen hör som synes inte till den största typen,
men effektiviteten skall vara utomordentlig.
- MODERN BRANDBIL NYFÖRVÄRV TILL PITEÅ BRANDKÅR -
Brandväsendet i Piteå har i dagarna fått ett modernt nytillskott i form av en brandbil med en 700 liters vattentank. Bilen, som drivs av en 106 hästkrafters motor, har en Rubergspump med en kapacitet av 2.300 minutliter vid 9 kilos tryck. Den har byggts på ett Fordchassi och arbetet har utförts av Henrikssons Brandredskap, Vällinge. Brandbilen är givetvis utrustad med modern stegmateriel och till finesserna hör en f. ö. ännu inte levererad stege av aluminium med en hydraulisk ställanordning i fotändan. Den är 12 meter och väger inte mer än 52 kilo och kan skötas av ett par man.
- Bilens storlek är ju inte särskilt imponerande men den är fullt tillräcklig. Vad man förlorat i fråga om storlek tar man igen i form av snabbare manövreringsförmåga, säger brandchefen G. Hellman, som f. ö. personligen hämtat den röda bilen nere i Skåne. Det är en modern brandbil med modern utrustning som utan tvekan ger oss förbättrade resurser i kampen mot röda hanen, säger brandchefen.
Och vad kostar kalaset? På öret kan man för närvarande inte fixera summan men så mycket är klart att det anslag på nära 32.000 kronor som stadsfullmäktige beviljat för ändamålet kommer att räcka till.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 augusti 1954.
Tommy Blom är död
Poplegenden Tommy Blom har avlidit, 67 år gammal.
Tommy Blom var sångare i popgruppen Tages.
Bilder som värmer
Pelle fyller snart 11 år.
Den efterlängtade flaggstången sattes upp sommaren 2005.
Selma är en storkonsument på möss. Häromveckan kom sambon Pelle
hem med en mus. Han ville inte ha den själv, så Selma åt upp den.
Artur - vår dresserade bagge som är infödd hortlaxbo sedan 1978.
"Rönntaket"
Solen kom, sågs och for...
Danne stämmer gitarren.
Sovjets VM-trupp 1970
Trötta katter
Man kan nästan tro att det ligger en överkörd kisse därunder.
Men så är tack och lov inte fallet. Det är Pelle som sökt lite
skugga.
Under en annan bil ses den här svansen titta fram. Svansen tillhör
kattfröken Selma, även hon trött av den värme som rådde i helgen.
TINDRA fick inte leva
Fölet Tindra blev endast en vecka gammal. På måndagsmorgonen hittades hon livlös i sin hage. Någon hade bestämt att Tindra inte fick leva längre. Det lilla oskyldiga fölet hade enligt uppgift slagits med en påk vilket orsakade hennes död. Orden saknas en sådan här gång. Det nästan stockas i halsen när man skall försöka ens prata om det. Vem som smög sig in och som orsakade Tindras död vet man ännu inte. Jag brukar inte svära - men jag blir så heligt förbannad en stund som denna.
Roger.
Lilla oskyldiga Tindra fick bara leva en vacka.
Foto: GT.
Malte krattar grus
Malte jobbade på duktigt häromkvällen.
Jobbar...
...jobbar...
...jobbar...
...jobbar...
...och jobbar...
-----------------------------------------------
Bild: Farfar.
Monica Z. & Hasse Alfredsson /1967
Laila Westersund
Trixon drums /1960
Louie Bellson /1957
Krupa & Roach
Gene Krupa 1952.
Max Roach 1957.
Komik
KOMIK = konsten att skapa humor.
Det dräller av påstådda rolighetsmakare, men trots namnet komiker, så håller inte alla måttet. Två av de bättre komiska begåvningarna heter Sissela Kyle och Per Andersson. Dom är bra, pga av att jag skrattar åt deras skämt. Och det är ju det som är meningen. Det finns även fler som får mig att dra på smilbanden, till dessa hör vår egen Ronny Eriksson från Piteå. Jag gillar inte plumpa skämt. Inte heller alltför grovkorniga skämt som behandlar "området" från midjan och neråt. Är jag tråkig? Nja, det vet jag inte. Men åt de skämt som jag tycker om, skrattar jag hjärtligt.
Jag är inte medlem i Annika Lantz, Soren Ismail heller Björn Gustafssons fan club. (Björn Gustafsson den yngre). Det dessa tre uppräknade levererar, hamnar inte på min tio-i-topp lista.
Per Andersson.
Sissela Kyle.
Vid bondens lada
Foto: Roger Lindqvist.
Strömkanalen, Piteå /1959
Strömkanalen i Piteå är nu öppen och lockar till strandpromenader.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 26 mars 1959.
Kuckelikulistiskt vid Furunäsets sjukhus
Stor lycka gjorde Busbångo (Acke Norberg) som intervjuades av
"forskningsresanden" Joel Berglund.
Barnbaletten och hela ensamblen samlad till final. Vid pianot, Acke Norberg.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 26 mars 1959.
BELIVA
John Malte Lindqvist
En liten underbar herre: John Malte Lindqvist hemma hos farmor
och farfar.
Namnet John har han efter farfarsfar. Malte är tilltalsnamnet.
John har blivit något av ett slags släktnamn, så heter även
Maltes farbröder och farfar, samt kusinen Max.
Malte & farfar
Mobilen levererar inte den allra bästa bildkvalitén. Men det är
i alla fall Malte och farfar som ses på detta foto.
Hemma!
Skogen hemma i Övremarken.
Jag är nog en rätt så tråkig person. Men hemma är alltid hemma. Hembygden är för mig väldigt speciell. Det är här jag andas, det är här jag trivs det är här jag vill vara. Hörde att Ingmar Bergman, likaså Ernst-Hugo Järegård hade väldigt svårt att både resa och sova borta. Nu är det inte så med mig, men jag kan känna igen mig i deras tankegångar.
Till vänster bodde en gång Bertil och Kerstin Johansson. Till höger
Sixten och Anna Engman. Det är Sixtens garage som ses t.h. i bild.
Jag minns att han hade sin svarta Amazon därinne. I dag bor en annan
familj i huset.
Hootenanny Singers
Piteå, Uddmansgatan
Lill
ELVIS
THE BEATLES
Amandus och Hannas hus
På bondens altan
Det råder en hektisk tid för bonden Ante och kollegan David. Tur att farmor och farfar kan komma med kort varsel och sitta med barnbarnen. I afton hade vi en underbar skön stund vid bondens altan. Medan farmor Elisabeth satte sig med virkningen, gick farfar Roger över till den andra sonen som bor på samma gata. Där jobbade även den tredje sonen med att hjälpa brorsan Daniel med att sätta nya listor i köket. Danne har satt nya tapeter på köksväggarna, målat taket och har även tänkt göra lite annat nytt och fräscht vad det lider. Under tiden lekte Norah och Max tillsammans med grannbarnen. Malte låg i sin säng och sov, men på altanen hade han hela sin maskinpark parkerad. Traktorer och skördetröskor som pappa Andreas en gång lekte med som barn.
Bettan virkar.
Max hittade den här svarta pistolen som Daniel en gång
gjorde i träslöjden. Danne var vid den här tidpunkten
väldigt James Bond-influerad därför denna "PP7".
Max fick den denna kväll i arv efter sin farbror.
Maltes maskinpark. Kartongen med traktorer har länge legat
på en vinda. Det var Maltes far som en gång fick dessa traktorer.
Det var så här bonden Ante började sin karriär.
Några av de många maskiner som Malte har i sin ägo.
Danne plays drums
Huvudinstrumentet är gitarr, men det hindrar inte Daniel för att även
spela trummor. När han var i 10-11-årsåldern fick han trumlektioner
via kommunala musikskolan i Piteå. Sen så övergick han till gitarr.
OLA and the Janglers - 1966
Lenne & Lee Kings - 1965
Spotnicks - 1966
Beatle songs
1964.
1965.
1964.
1964.
1963.
1964.
1964.
1964.
LUDWIG /1970
Ringos Ludwigtrummor.
Ringo Starr gjorde trummärket Ludwig världsberömt, när han tillsammans med de andra Beatlarna slog igenom i början av 60-talet. Ludwigmärket var även sedan tidigare välkänt för sin höga klass och kvalité. En kvalité som håller än i denna dag./Roger.
Gravvård
- Hej Roger, säger Gerd i mobilen, när jag nästan passerar skylten till Hortlax.
- Jag har köpt lite blommor till pappas grav, kommer du dit om ca 20 minuter?
- Jag kommer, säger jag och samtalet avslutas.
Med kameran i ena handen (en av mina bästa och trognaste vänner) tar jag en promenad från vår lägenhet och ner till kyrkogården. Gerd har nästan gjort allt klart när jag kommer.
- Kom så går vi en sväng, säger jag och pekar mot den nyare delen av "körrgårn".
På den nyare delen ligger vår pappas lillebror Åke Lindkvist. Han har en vacker liten färgglad blomma som lyser så glatt och inbjudande vid sin sten.
Farbror Åke, en kär farbror som hade ett gott skratt. Snäll av naturen, och alltid med ett litet leende när man möttes. Konstigt, tänker jag, jag har aldrig någonsin sett Åke arg och upprörd. Gerd håller med. De två bodde grannar på Degeränget i många år. Och hon har som jag, enbart positiva tankar om vår gemensamma farbror.
Efter besöket hos Åke går vi till den fina minneslunden. Vi sätter oss på en bänk och vi båda börjar tänka högt.
- Jag undrar hur man skall ha det, säger min syster, när den dagen kommer.
- Kremering eller...?
- Jag ska inte kremeras, säger jag, jag skall ha det "gamla vanliga".
Döden, denna definitivt slutpunkt i livet, som vi alla en gång kommer att tvingas möta.
Vi pratar om ett liv efter detta. Där jag har min teori väldigt klar.
- Jodå, jag tror på det, säger jag till min syster.
- Varför inte? tillägger jag.
- Jag vill ju så gärna att det skall vara så, men som sagt ingen vet med bestämdhet.
I min fantasi så kommer jag till en tågperrong med en resväska. Stationen är full med väntande resenärer, jag är en av dem. På en stor anslagstavla finns tusentals namn uppskrivna, i alfabetisk ordning. Jag tar min väska och går fram till skylten och börjar söka...
- A, B, C...K. L...Jodå, här står det: JOHN ROGER LINDQVIST f. 1957. Avresa klockan 07:00.
Jag känner en enorm glädje i mitt bröst, klockan 7... i morgonbitti...
Morgonen därpå står jag redo med min gamla slitna väska, som jag köpt på loppis i badhusparken. Så hörs det välbekanta ljudet från ett tåg på ingående...
- TAG PLATS, RESANDE MOT EVIGHETEN. TAG PLATS, STÄNG DÖRRAR OCH GRINDAR.
Skönt, jag fick en fönsterplats. Och under tiden som tåget rusar iväg känner jag en spänning i min kropp. Tiden är till ända, och jag reser utan vetskap om veckodag, månad eller år. Jag är bara på väg mot nåt okänt.
Efter många timmars resande, kommer vi så fram till en plats fylld av en sån skönhet att jag måste nypa mig i ena armen. När jag så småningom kommit mig litegrann tillrätta, uppmanas jag - och alla de andra - att anmäla oss i en slags reception. När det blir min tur så vet receptionisten mitt namn, och tillägger: - Jo, det var så sant, det har varit en herre och frågat om dig. Han heter John, och var väldigt mån om att få vetskap om när du skulle anlända.
- John... det är ju min pappa. Har min pappa varit här?
- Det stämmer. Han hade två andra herrar i sällskap, Sven och Åke, är dessa bekanta?
- OM dom är!
- När du i morgon går över floden, kommer du till ett litet villasamhälle, som heter Lyckliga dalen.
- I Lyckliga dalen på Lyckogatan 2 bor din far och alla de andra släktingar som du en gång lärde känna, medan du gick på jorden.
Jag känner mig helt förstummad. Pappa, Sven, Åke och alla de andra...
- När skall jag hmm... gå över floden, säger jag.
- I morgon 7:30.
- Du kan lämna alla dina jordiska saker i det där rummet, där det står "Effekter" på.
- Jag lovar dig Roger, du behöver dem inte mer. Du kan lämna alla dina eventuella sorger där också.
- Sorger...?
- Jaa, dit DU ska finns inga sorger och bedrövelser. Där härskar harmonin till 200 procent.
- Det var så sant. Det är beställt ett Ludwig trumset i det hus du skall bo i.
- Jag tror det är din pappa som gjorde detta så fort han hörde att du skulle komma.
Dagen därpå exakt på slaget klockan 7:30 lämnar jag allt som en gång tyngde mig på den jord jag vandrade på. En fridfullhet som jag aldrig någonsin tidigare känt och upplevt, belägrar min 1,67 centimeter långa kropp. Och i mitt huvud snurrar tankarna. När jag kommit en bra bit på livets bro, ser jag nåt väldigt bekant lite lägre fram.
- ROGER, ROOOOGER... ropar en man med ett välbekant ansikte...
De sista metrarna springer jag för allt vad tygen håller. När jag så småningom kommer fram, kastar jag mig i min pappas armar och ett flertal tårar rullar ned efter kinden.
- Men så råoLit att dö äntligen hav kömme, säger pappa John på sitt breda Pitemål.
- I kveL sko vä etta åss en riktit gåo bröut vä gåo korven, sägar pappa och lägger sin arm om mina axlar.
- Nö jär dö hejm, Roger, äntligen jär dö häjm.
Pappa John.
Farbror Åke.
Hortlax kyrka.
LUDWIG /1967
Dessa vill jag också ha!!!!
Flamingokvintetten /1966
The Dave Clark Five 1961-1970
Beatles /1964
John Lennon.
Paul McCartney.
George Harrison.
Ringo Starr.
Rolling Stones /1964
Ludwig bass drum /1914
LUNDMANS KÖPCENTRUM /1973
En svartvit bilddokumentation av Lundmans Köpcentrum i Hortlax, 1973.
Cool Candys i Jössefors
Varför har han nu så mycket Cool Candys på sin blogg, den här Lindqvist? En fråga som får detta svar: COOL CANDYS från Lidköping bär på en intressant historia. Om detta blev jag rätt fort varse om när jag själv började spela ute, alldeles i 70-talets början. Det fanns vid den här tidpunkten några fåtal "stora elefanter" inom genren dansmusik. 1). Cool Candys, 2). Flamingokvintetten, 3) Streaplers 4). Thorleifs 5). Yngve Forssélls 6). Max Fenders. Till denna kategori kan även nämnas Schytts, Jigs och naturligtvis Sven-Ingvars.
Men det fanns nåt med de coola killarna från Lidköping som jag genast fastnade för: soundet. I bandet fanns även en mycket kreativ trumslagare, Einar Svensson, vars färdigheter räckte betydligt mycket längre än hans trummande. Jodå, Einar var även en duktig trummis, jag trodde länge att han hade en gedigen musikutbildning i grunden, men detta hade han inte. Ändå så hade han vad man brukar kalla för "det". Eftersom jag brinner för historia, och är musiker (inte längre lika aktiv) så kolliderade dessa två intressen. Jag brinner av iver att kunna lägga liksom ett historiskt pussel med det jag håller på med. Så även med Cool Candys historia. Ett stort tack till Arne Nathansohn, som sänder mig gamla annonser och urklipp, och då och då liksom benar ut de frågetecken jag har angående orkestern.
Jag har så pass mycket material så det skulle nog räcka till en bok i ämnet. Och mer material kommer (hoppas jag).
Cool Candys en lördagskväll i Jössefors, Arvika. Årtal: 1972?
Arne Nathansohn:
"Annonsen från Jössefors (Värmland) har bearbetats av arrangören, som du ser.
Efter Einars bortgång har man helt enkelt klippt bort honom. Lite kusligt..."
Hårrullens dag!
Foto: Roger Lindqvist.
COOL CANDYS /1977
Fr. v. Gunnar "Stuffe" Wahlgren, Bernt Norrman, Bo Edving, Janne Åström,
Stig Åke Nilsson och Karl Arne Andersson. Det här året var Gunnar Wahlgren
den sista originalmedlemmen i bandet.
COOL CANDYS /1990
Kenneths - Falköping
Fr v Håkan Ljungkvist fd medlem i Cool Candys, Kenneth Pettersson samt
Tillbjörn Persson även han tidigare medlem i Cool Candys. Tillbjörn har också
spelat med dansbandet Säwes.
LUDWIG 1970-tal
ROGERS 1960-tal
Virveltrumman är av senare årsmodell.
Slingerland /1966
GRETSCH /1967
Mina allra första trumlektioner gjordes på ett Gretsch-set.
Himmelskt tjusiga!
LUDWIG /1969
VILL HA!!!!!
ROGERS
SCANDINAVIAN FIVE
Sven Olson, Sune Waldehorn, Agnetha Munther, Olav Wernersen, Geron Johansson.
SCANDINAVIAN FIVE bildades i maj 1965 av göteborgarna SVEN OLSON och SUNE WALDEHORN. Sven och Sune hade länge planerat att starta en orkester men först vid denna tidpunkt lyckades det att få loss de musiker som de tänkt sig.
Så fick Scandinavian Five sitt nuvarande utseende: Sven Olson, gitarristen som en längre tid hade förgyllt tillvaron för publik och musikanter i Stockholm där han medverkat i de flesta större sammanhang. Vibrafonisten, pianisten, organisten m.m. Sune Waldehorn minns vi väl alla från de tid då han var verksam i Putte Wickmans Sextett under dess storhetstid på Nalen och i Folkparkerna under senare delen av 50-talet. En grundtanke vid bildandet av Scandinavian Five var att åstadkomma en så variationsrik orkesterbesättning som möjligt och därför föll det sig ganska naturligt att fråga OLAV WERNERSEN om han ville ingå i gruppen. Olav har en rik och mångskiftande musikalisk bakgrund. I dag spelar han för det mesta elbas men han har studerat kontrabas för professor Guldbrandson under fyra år. Dessutom tillhör han eliten av seriösa norska dragspelare och har vid en rad tillfällen framträtt som solist med Norsk Rikskringkastnings Orkester. Olav har flera norska grammofonskivor bakom sig och han är ett välkänt namn i Norge.
GERON JOHANSSON, gruppens trumslagare och sångare, spelade en tid med Sven Sjöholms Orkester och dessförinnan hade han segrat i ett antal vokalisttävlingar, bl a i den som årligen anordnas på Restaurang Rondo i Göteborg. En orkester är ingenting utan en söt vokalist och Scandinavian Five har haft turen att som femte medlem få välsjungande AGNETHA MUNTHER från Alingsås. Även Agnetha har med stor framgång deltagit i många vokalisttävlingar och också hon har vunnit en tävling på Rondo.
Scandinavian Five har sedan det första engagemanget på Lisebergs Kaskad framträtt nästan uteslutande på restauranger i Göteborg med omnejd. Samtidigt med restaurangjobben har gruppen medverkat i radio och TV, dels som helhet och dels under Sven Olsons och Sune Waldehorns namn med varierande sättning. Men det var först i och med att man utnyttjade samtliga medverkandes vokala resurser som Scandinavian Five började uppmärksammas utanför göteborgsområdet. Egon Kjerrmans serieprogram "På Kryss" i TV innebar att hela Sverige fick upp ögonen för Scandinavian Five.
FAKTA---------------------------------------------------------------------------
Under gruppens livstid: 1965-70 låg man vid två tillfällen på Svensktoppen.
¤ BLÅ HAV - den 4 mars 1967 på listan 1 vecka.
¤ DÅ VÄNTAR JAG VID VÄGARNA - den 25 mars 1967 på listan 1 vecka.
SVEN OLSON (1930-2008), gitarrist och en gång medlem i "Sven Olsons Trio" med Povel Ramel. Sven Olson var också medlem i Chris Danes orkester en period, där även min fars kusin Gösta Eriksson spelade piano.
SUNE WALDEHORN f. 1933 och ännu verksam som musiker.
OLAV WERNERSEN (1936-2006) ingick i husbandet i TV-programmet "Go´morron Sverige", som sändes från TV-huset i Göteborg under 80-talet.
GERON JOHANSSON f. 1936.
AGNETHA MUNTHER f. 1946 blev efter sin tid i Scandinavian Five medlem i Family Four med stor framgång.
Roger--------------------------------------------------------------------------------
Åkesson i Piteå
Så har då SD:s Jimmie Åkesson gästat Piteå. Publiken på Byxtorget vände ryggen till, medan andra faktiskt vände sitt ansikte till för att lyssna. Jag kan väl börja med att säga att jag är inget större fan av Jimmie Åkesson och hans parti. Herr Åkessons åsikter gör vår värld betydligt kallare, och ogästvänligare. Men detta med ryggvändningen tycker jag är fel väg att gå. Vi lever i en demokrati, och eftersom SD har valts in i vår svenska riksdag, så måste vi - om än vi avskyr den politik han står för - ta debatten med lyssnande öron, och ansikten VÄNDA mot honom, och på så sätt göra våra demokratiska röster hörda.
Ett bra alternativ bjöd sossarna i Piteå på. Istället för att vända sina ryggar, bjöd man på palt och tårta. Man hade även bjudit in RFSL för att på så sätt hylla mångfalden. Detta ger jag tummen upp för. När man vänder sin rygg, är det en slags symbol för (tycker jag) att ens argument är på upphällning. Munnen sitter ju som bekant på framsidan av ansiktet. Inte baktill. Det är med munnen vi skall visa vår raka hållning mot främlingsfientlighet och andra mörka krafter i vårt samhälle. Och vem har kommit på idén att vända ryggen till? Är det någon välavlönad lobbyist från Bryssel?
Demokratin måste vi alla kämpa för. Varje dag, varje timme och minut. Jag hade förra veckan en lång debatt om demokratiska frågor med en person som fanns långt ut på högerkanten. Man blir nästintill skrämd när man hör vilka tankar vissa bär på. Likaså med de fascister/nazister som springer runt på gator och torg, och skriker sig hesa av hat. Likadant med de som representerar Röd front, som har gjort till sin livsuppgift att bekämpa alla som kallar sig för nazister. Men Röd front är inte mycket bättre. I bland frågar jag mig, vart tog den där världen vägen, som jag en gång växte upp i? Vart tog Sverige vägen? Och till sist en mycket viktig fråga: håller vi på att urholka yttrandefriheten? I dagens Sverige vågar man knappt längre hissa sin svenska flagga, utan att bli misstänkliggjord. Vi skall inte ens prata om den där chokladbollen som min mamma brukade baka i min barndom. Så oskyldigt mitt i allt. Jo, jag vet men ändå inte. En sak är jag säker på: jag är en fredsälskande person som många gånger, debatterat mig både varm och svettig, med andra sorts individer som tycker något helt annorlunda. Men det måste finnas en balans i allt vi gör. Det är inte enbart svart eller vitt. Det finns så många nyanser däremellan.
Att våga öppna sin mun och visa sina åsikter, kan vara ett laddat ämne. Det kan vara en del som förstår, medan andra inte förstår. En fb-vän som följt mig ganska länge, och vet vilken åsikt jag har i dessa frågor, "avrättade" mig när jag helt oskyldigt frågade vilket kön det var på den skäggiga damen i Eurovisionsschalgern. Så lågt till tak hade han i "sin trånga" värld. Om vi inte längre vågar prata med varandra, utan att någon ideligen tystar ner, så vill jag nog inte längre vara med. Om vi hittar fel i allt som händer och sker, då har det gått alldeles på tok för långt åt pipsvängen.
Jag vill leva i en fri och öppen värld. En värld där vi alla skall kunna framföra våra innersta tankar. Det är en fungerande demokrati. En icke fungerande, är den demokrati som är tvärt om, som ni förstår. Och då heter det icke längre demokrati. Jag vill inte bli "avrättad" för att jag som en vanlig person vill ha svar på en banal fråga. Min korta stund på jorden vill jag leva under okonstlade former. Jag vill vara jag. Därmed basta!
Roger Lindqvist.
Medan vissa vände sin rygg, valde arbetarpartiet i Piteå att bjussa på
palt och tårta. RFSL var också med "på tåget" och tillsammans firade
man mångfalden. Kan det bli bättre?
Foto: Piteå-Tidningen.
Plockepinn
Plockepinn, hemma hos sonen.
FANTOMEN
Minnen!
My name is Bond, James Bond...
Fred Flintstone
En stor idol när jag var barn. Jag fick t.o.m. en Flinta-telefon i julklapp 1965-66.
"Perry Mason"
Max målar
Konstnär: Max Hedman, 4 år.
Piteå, hamnen.
"The Elvis diary"
Självdokumentation
Ordet/termen Selfie är inte något nytt påfund, (att avbilda sig själv med en kamera). Det lär enligt uppgift funnits så tidigt som 1900. Jag tömde min mobiltelefon i dag på alla de bilder som jag tagit i tid och otid. Och jag märke rätt så fort, att en person var ett genomgående tema: Roger Lindqvist. Ni som tror att undertecknad lider av en svårartad narcissistisk personlighetsstörning tror - Fel! Fast man kan ju undra? Åtminstone har jag inte fått någon diagnos på mina självporträtt. Måste fråga doktorn vid nästa läkarbesök. Eftersom min hustru hatar att bli avbildad, likaså andra nära och kära, återstår endast en: JAG! Jag tror t.o.m. Pelle, vår katt, har sina dubier angående fotograferandet.
Ni som tittar in på min blogg (det har blivit många fler besökare) behöver inte alls bli rädda. Försök att stå ut med mannen som syns i detta inlägg. Om inte - titta bort. Eller gå vidare i bloggen.
Glasögon som låg på min mammas bord vid ett av mina besök.
Naturligtvis var jag tvungen att prova dem, samt göra en seriös
dokumentation.
Tack för att ni stod ut: Puss på er!
Det kom en hälsning...
Det kom en hälsning.
Ett vitt kuvert damp ned i min brevlåda häromdagen. Det var en hälsning som gjorde mig varm om hjärtat men även väldigt sorgen. Inuti låg ett foto av min barndomskamrat Per. En fin bild som jag genast satte upp på min kylskåpsdörr. Per gick bort i november förra året. Något som kändes så förfärligt tråkigt. Men jag kan även tillägga att hälsningen från Pers nära och kära även gjorde mig glad. TACK snälla NI!
Roger.
Ny medlem i Cool Candys /1964
TROLLHÄTTEBO STJÄRNA I UPPGÅENDE COOL CANDYS
Arne Nathansohn.
Trollhättebon Arne Nathansohn är känd över hela Sverige som en mycket fin gitarrist. Många orkestrar har kommit med strålande anbud men herr Nathansohn, som håller stenhårt på sitt amatörskap, har varit tvungen att nobba. Detta eftersom det i de flesta fall skulle inneburit att han måste ha blivit proffs. Lidköpingsorkestern Cool Candys är också helhjärtat inne på amatörlinjen vilket är den första egenskapen som stämmer med trollhättebons "spelpolitik".
I slutet av förra året sökte Cool Candys med ljus och lykta efter en gitarrist. Man annonserade och blev fullkomligt dränkta i svar. Men av naturliga skäl kunde inte alla få provspela. Några, som fick chansen höll inte måttet och man fortsatte sökandet. Vid ett besök i Stockholm hos orkesterns grammofonbolag frågade man om inte de kunde ge något tips. Naturligtvis kunde de det. I Trollhättan fanns en toppkille, som verkligen kunde hantera sitt instrument. En av bandets medlemmar erinrade sig då ett svar från Trollhättan och detta resulterade i ögonblicklig kontakt med Arne Nathansohn. Redan efter första spelningen var Cool Candys övertygade om att här fanns "sjätte mannen".
Tidigare har två saxar fått dominera men nu mjukar man upp linjerna något och plockar in gitarren som effektinstrument. Resultatet är överväldigande. Cool Candys är kända för sitt eget speciella sound och med gitarren blir detta än mer specialbetonat för orkestern. På den senaste skivinspelningen har Cool Candys visat en helt ny sida för publiken. Denna gång innehåller plattan inte enbart twist och mera svängiga tongångar. Man har här plockat in en mycket mjuk och njutbar version av Shine on Rocky Moonlight eller som den heter på svenska: Silvermåne över bergen.
"Slå på trumman bror" är en uppmaning som trummisen tar på allvar. För nog hörs trummorna alltid i Ulf Peder Olrogs gamla Dans på Valhall. En av de stora valserna för några årtionden sedan var Anne-Marie. Nu kommer den igen men med en ny makeup. Cool Candys plockade bort valstakten och - vips, var det en shuffle. Förutom Silvermåne över bergen finns en annan låt från Klippiga bergen med. Den handlar om en liten skoputsarpojke. Man nästan lider med honom om man tänker på att han skall arbeta efter rytmen i Chattanoogie Sho Shine Boy.
Cool Candys har fått mycket fin kritik av herrar musikkännare för denna inspelning. Det är den absolut kvalitativt bästa som presterats hittills. För den skull inte sagt att de föregående tre har varit dåliga. Att kvaliteten har varit god tyder utan tvekan olika turnéanbud på. Bl. a. är det Grekland som lockar med en månadslång turné. Det lär visst hända mycket sällan att svenska popband får sådana erbjudanden från Antikens land. Men även Spanien, Tyskland, England och många andra länder har kommit med anbud.
-----------------------------------------------------------------------------------
Januari 1964.
Cool Candys "fynd" gitarristen Arne Nathansohn från Danmark föll suveränt in i det välspelande bandet, vid premiären på lördagen i festhallen i Lidköpings Folkets park.
Närmare 1350 personer, övervägande ungdom, hade infunnit sig och applåderade livfullt den utökade orkestern. Bifallen blev ett vältaligt välkommen, till Cool Candys nye gitarrist och en poängterad uppskattning av orkestern i sin helhet. Bandets ledare, Karl-Arne Andersson, Lidköping, deltog dock inte p.g.a. förhinder i samband med resa. Det festliga parkprogrammet med dans och trevlig publik, pågick till timman efter midnatt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
NYA LIDKÖPINGS TIDNINGEN ¤ Februari 1964.
Vad som är en smula intressant i den första artikeln, är benämnigen på Cool Candys. Man skriver: "Popband". Ordet dansband användes inte. Det var i såfall danskapell, kapell eller enbart orkester. Jag har nyss tagit del av ett urklipp av ett band från Umeå, daterat året 1961. I texten används faktiskt "dansband". Noterbart är att benämningen dansband kom först i slutet av 60-talet eller början av 1970-talet på fullt allvar. Cool Candys gick i bräschen för detta. Märk också att Sven-Ingvars aldrig titulerades som dansband förrän vid 70-talets första hälft. Under 1970-talet blommade populariteten för dansband upp, och band som Cool Candys, Flamingo, Streaplers blev stilbildare i genren. Jag har själv varit med i "cirkusen" som var ett minnesrikt decennium.
Roger.
Pianisten Karl-Arne Andersson (1923-1992). Karl-Arne var med från
bandets start 1950. Omkring 1973 så slutade han i gruppen. Karl-Arne
Andersson och saxofonisten Gunnar "Stuffe" Wahlgren avled båda 1992.
Efterträdare blev Tillbjörn Persson. Efter Tillbjörns avhopp så börajde
en "ny" Karl-Arne Andersson. Ett lustigt samanträffande kan tyckas, då
båda hade samma för- och efternamn samt spelade samma instrument.
Piteå fredag den 16 maj
Det byggs som aldrig förr i stan.
Utsikt från kyrkparkeringen mot Sundsgatan.
Kranarna jobbar för fullt för att piteborna skall få sitt utlovade Parkeringshus.
Sundsgatan i Piteå. Fram till på 20-talet fanns här en kanal i stället för en väg.
Kallad: Sundskanalen. 1957 stod "den moderna" Sundsgatan klar i dess nuvarande
form. Hyreshusen till höger byggdes 1965. I folkmun döptes de till "Vatten & Bröd-husen".
Namnet gav en fingervisning om att de som bodde där, hade endast råd att äta vatten
med bröd.
Foto: Roger Lindqvist.
Pinsamma farfar
En kväll smyger sig farfar med mobilkameran för att få en bild av
Norah vid datorn. Hon svarar med total nonchalans...
- Åh, farfar måste du...
- Jag vill inte, farfar...
- Jomen jag ska bara ta lite bilder, Norah...
- Jag vill inte, farfar...
Fika på stan...
Go´fika på stan...
Kram på dig - LUDWIG
En jättekram till Ludwig. Vi har stått ut med varandra sedan 1974.
Avans Lantbruk
Andreas Lindqvist.
David Johansson.
Andreas och David.
Andreas och David.
Bönderna Lindqvist & Johansson.
-------------------------------------------------------
Foto: Tommy Norin - Piteå-Tidningen.
Rosemary´s baby /1968
Kuslig och smått otäck - men jag har sett den några gånger.
Massuggestion
Nyfiken som jag är så tittade jag lite närmare på ordet massuggestion.
Massuggestion innebär att indoktrinera en irrationell tanke eller en vanföreställning hos en grupp människor eller ett samhälle genom suggestivt beteende som innebär att upprepa ett påstående tills mottagaren/mottagarna tror att det är sant.
/Wikipedia.
I mina tankar kan det alltså vara att om en eller flera personer, bestämmer sig för att deras speciella sorts åsikter, skall vinna terräng, så överför man (upprepar) ett visst sorts ord eller bestämda meningar. Om upprepandet pågår nog länge, så är det stor chans att detta slår rot i andra människors tankar och sätt att se på saker i sin omvärld. Om jag skulle praktisera detta i min omgiving, så det är fullt genomförbart att inom loppet av ca ett år, få halva Piteå stads befolkning att hoppa på ett ben på Rådhustorget och bräka som ett får. För om en gör det - så gör kanske fem andra i hans eller hennes omgivning samma sak. Är det då detta som vi kallar "flockbeteende?". Svar: JA!
Min personliga åsikt är att massuggestion kan vara lika farlig om än den - enligt den som utför detta - skall gynna det goda. Och är naturligtvis ännu mer fasansfullt i det "ondas tjänst".
Min far brukade skämtsamt säga: "Om en person börjar hänga upp en disktrasa i sitt fönster, dröjer det inte länge förrän alla andra gör samma sak".
Det finns för tillfället saker i samhället som jag inte alls gillar. Att andra tycker man skall tänka si eller så, gör mig minst sagt frustrerad. Jag har en egen hjärna att tänka med. Jag behöver inte nån som skriver på min näsa och bestämmer vad jag skall göra eller icke. Kritiskt tänkande - brukar jag praktisera. Ifrågasättande om saker och tings äkthet. Det finns alltför många ulvar i fårakläder därute.
På facebook finns "Gilla-knappen". Den där knappen har jag börjat bli väldigt restriktiv emot. Gäller det en söt bild på en katt, kan det vara okej, men sedan finns det så många andra exempel där Gilla-knappen starkt måste ifrågasättas. Trycker en - tja, då måste ju även DU trycka, för att vara som alla de andra i flocken. Annars finns det risk att bli utstött. Och vem vill vara ute i kylan? Vem vågar låta sin röst göras hörd i en sådan situation? Så svälj inte allt du hör och ser. Åtminstone försöker jag inte göra det.
Roger.
???????????????
Volvogenerationer emellan
I dag har min Volvo haft besök av en släkting. Det skiljer ca 15 år
mellan de två generationerna.
En trött kille
Efter en veckas solsemester på Cypern anlände Robert, Jannice
och Max hem till Piteå vid 05:00 tiden i morse. När Robban kom
förbi så hade Max somnat i baksätet. I morgon söndag blir det paltkalas.
Danne, Robban, Max, Ante, Carro och hennes farmor Tekla är inbjudna.
Tekla fyllde förresten 96 år igår. Jannice jobbar så hon kan tyvärr inte
vara med. I går hade vi också middag härhemma. Ulla-Mai och Roger hälsade på.
Blå himmel över Prästgårdsgatan
Prästgårdsgatan i Piteå nu i afton. Den gula byggkranen mot den mörkblå himlen,
gjorde att jag var tvungen att ta en bild.
Cool Candys vägrar bli proffs
POPBAND SOM SLÅR: Cool Candys från Lidköping. Från vänster:
Arne Nathansohn, Karl-Arne Andersson, Gunnar Wahlgren,
Karl-Ivar Ivarsson, Göte Johansson och Einar Svensson, liggande.
Asch, proffs. Då tappar man nog snart gnistan. Då måste man vara på toppen varje kväll.
Cool Candys, sensationsbandet från västgötastaden Lidköping, vägrar envist att ingå i de svenska musikernas proffsstall. Trots att de har så mycket jobb att de knappast hinner med jobben.
Fyra till fem dagar i veckan är bandet bokat för nästa år. Och likadant 1967. Alltså två år framåt fullbokade med jobb.
- Vad säger familjerna?
- De är så vana nu, svarar Einar Svensson, trumslagare i bandet. Det här med musik är ju vår hobby.
Gammalt band
Just nu har grabbarna semester. Halva den, det vill säga 14 dagar, har offrats på en sydsvensk turné. KvP (Kvällsposten) hörde Cool Candys i Ekebo vid Munka Ljungby häromkvällen. Cool Candys är en märklig företeelse inom svensk popmusik. Det är ett 15 år gammalt band - ja så länge har Cool Candys existerat och alltså jubilerar gänget i år. Det är fem år sedan bandet slog igenom med "Jämtgubben" i "Sommartoppen".
Deras typiska "sound" två tenorsaxar plus komp, som är ungefär 12 år gammalt, slår till tusen i detta elektrifierade tidevarv inom popmusiken. De är ganska egna om det "soundet" fast på senare tid har Cool Candys blivit elektrifierade. För ett par år sedan utökades bandet med en elgitarrist, basisten skaffade elbas och pianisten alternerar på orgel.
- Var det nödvändigt för att behålla populariteten?
- Nej, men vi tycker att elgitarr, orgel och elbas, ger en viss färg åt bandet samtidigt som vi behåller vårt "sound".
Sång nyhet
Tre av nuvarande Cool Candys har hängt med sedan starten, nämligen Karl-Arne Andersson (piano och orgel), Gunnar Wahlgren (tenorsax) och Einar Svensson (trummor). Basisten Göte Johansson har hört till bandet i 13 år, tenoristen Karl-Ivar Ivarsson i sju år och gitarristen Arne Nathansohn i två år. En nyhet för året: sång. Tidigare spelade bara Cool Candys, nu sjunger grabbarna också, både solo och kvartett. Och det låter inte alls illa.
Bandet har "stake" som det heter och det svänger hela tiden. Mycket svenska låtar ingår i repertoaren. Hemligheten bakom framgångarna är:
1) "Soundet", som är så typiskt för Cool Candys.
2) "De är så sköna och lätta att dansa till" (röst bland publiken i Ekebo).
3) Önskelådan. För 12 år sedan började man med önskelådan. Den står mitt på scenen och lappar delas ut till publiken. Danspubliken får skriva ned den låt de helst vill höra och samtidigt berätta vad de heter. Efter pausen spelar man bara låtar på publikens begäran och efter sista dansen lottas skivor ut till dem som deltagit.
- Vi var först med önskelådan och den slog genast, säger Einar. Idén var så bra att vi upprepade gånger försökt patentsöka den men det har inte gått. Tyvärr, för nu är det många band som plagierat idén.
Sex plattor har man hunnit med hittills plus en LP. Grabbarna i Cool Candys är enkla och vanliga pojkar, som tar framgångarna lugnt. Svensk TV lär det inte bli på länge.
- Vi har faktiskt nobbat många gånger, vi har helt enkelt inte tid, säger Einar. Det är viktigare att låta arrangörerna få oss.
Ingen är profet i sin egen hemstad heter det. För Cool Candys är det tvärtom. I hemstaden Lidköping är det populäraste bandet i Folkets park med två spelningar i månaden. Publikstatistiken i hemstadens folkpark visar att Cool Candys drar mest.
Ofattbart
Ofattbart, kommenterar Einar. Efter att ha hört oss i 15 år i Lidköping har man inte ledsnat på oss. Fantastiskt.
Viserum, Falsterbo, Linderöd, Karlskrona, Färjestaden och Blädinge väntar nu närmast besök av de sex lidköpingspojkarna. Måndagen den 12 juli är spikad för snabbbesök i Köpenhamn. Cool Candys skall då spela in ett program för dansk radio.
--------------------------------------------------------------
KVÄLLSPOSTEN ¤ 1965.
Musik-Eylis - Lidköping.
På Källaregatan 1 i Lidköping fanns en gång en musikhandel som hette Musik-Eylis. Innehavaren hette Sven Eylis och om honom finns detta att läsa på nätet:
SVEN EYLIS f. 11.11 1907 d. 24.1 1964.
Musiker (dragspel) musikhandlare född utanför Lidköping. Vann i ungdomen flera dragspelstävlingar och började 1932 sälja dragspel för Skandiafabriken i Göteborg. Var också målare men en knäskada gjorde att han fick sluta med målandet och började syssla med dragspel på heltid. Turnerade under senare delen av 1930-talet i hela Skandinavien med "Glada paraden" men när kriget kom återvände han till Lidköping och fortsatte med att sälja dragspel och återupptog också sin orkester.
Deltog under kriget i flera dragspelstävlingar och placerade sig oftast bra. Medverkade också i radio vid ett flertal tillfällen. 1942 öppnade han så musikaffär i Lidköping. "Västsvenska dragspelscentralen" som efter några år döptes om till "Musik-Eylis" på Källaregatan 1 en affär som sedan existerade fram till 1992.
Musik-Eylis i Lidköping. Saxofonisten i Cool Candys, Gunnar "Stuffe" Wahlgren
övertog senare musikhandeln. I byggnaden mitt emot plåtades bandet 1971
för omslaget till "Go´bitar 2".
Foto: Lennart Kedner.
Foto: Lennart Kedner.
Cool Candys 1971. Grabbarna ses stående mitt emot Gunnar Wahlgrens musikaffär.
Om du läser detta Arne, rätta mig om jag har fel.
Musik-Eylis var de lokala musikernas Mecka under 50- och 60-talen. Det var här man köpte instrumenten, noterna och skivorna 78-, 45- och 33-varvare. Dragspel som var ett synnerligt populärt instrument under denna tid inhandlades med fördel genom Sven Eylis, en av Sveriges topprankade dragspelare då det begav sig. En, förutom begåvad musiker, snäll och hygglig människa - en människovän av stora mått. Som de flesta på den tiden hade man inte mycket pengar och instrument var dyra - mycket dyra - men det gick alltid att komma överens om att få dela upp betalningen per månad utan "en massa papper". Och det fungerade.
I affären jobbade också Gunnar Wahlgren - Stuffe i Cool Candys - mannen som kunde spela alla instrument. Det enda svaga kortet var trummor! Stuffe liksom Sven Eylis var inga hejare på notläsning utan klarade sig bra "på örat".
I mitten, Thore Eylis, son till Sven Eylis, som i dag är fyllda 85 år
och bosatt i Kungshamn. Thore Eylis hade också ett band, där
Einar Svensson och Gunnar Wahlgren var medlemmar. Ännu en gång:
rätta mig om jag har fel Arne.
En lokal skröna om notdilemmat var när Hans Westerling kom för att hämta Sven Eylis till en lördagsspelning medhavande nothäfte med aktuell schlager som han ville de skulle gå igenom innan de gav sig iväg. Dilemmat löste sig genom att be Hans Westerling spela melodin på sin trumpet medan Sven Eylis rakade sig. Därmed var låten klar och med på låtlistan för kvällens engagemang.
Paul Forsberg, en lågmäld och försynt man och duktig dragspelare, mer åt gammeldanshållet, men spelade också mycket på den lokala arbetarrörelsens olika möten, var även han anställd i affären. Han komponerade även en del musik men noterna till dessa är tyvärr försvunna. Enligt vissa uppgiftslämnare "övertogs" några av hans låtar av en rikskändis i musikbranschen.
Så småningom övertog Gunnar Wahlgren och drev Musik-Eylis ensam. Efter en tid flyttades verksamheten till lokaler i hörnet Grevhusgatan och Norra Torngatan (Woldska huset), där var pianisten och amatörboxaren Mario Fouganthine anställd under några år. Den sista tiden låg Musik-Eylis på Skaragatan i nuvarande (delvis) Karviks Optik. Efter Gunnar Wahlgrens alltför tidiga bortgång upphörde affären och en epok i stadens kollektiva musikhistoria var därmed till ända.
Gunnar Wahlgren (1931-1992).
------------------------------------------------------------------------------------
Källa: Lidköpingsnytt. nu
Mamma 85-år!
Hon kom till världen den 14 maj 1929. I går fyllde hon 85 år.
Födelsedagstårta.
Uppvaktad av nära och kära.
Tyvärr hade våra tre söner förhinder, pga av jobb och utlandssemester.
Men det lär bli mer firande nu till helgen.
VANJA - min storasyster
Det finns många öden. Detta är ett av dem.
Det skulle dröja åtskilliga år innan vi äntligen kunde återförenas. Men precis när vi gjort det, så gick Vanja bort, 49 år gammal.
Sam-Sam
Sam-Sam vilande på min sköna mage.
MALIK BENDJELLOUL (1977-2014)
Searching for Sugar Man, var en filmdokumentär som jag gillade.
Nu är den fantastiske filmskaparen Malik Bendjelloul död.
Trångt om utrymmet
Trångt om utrymmet.
Det blev litet för trångt för två personbilar som skulle samsas om utrymmet i korsningen Västergatan-Storgatan. Den ena föraren som med bilen färdades Storgatan upp mot Källbo lyckades vid Cecils kafé inte få stopp på sin vagn då han plötsligt uppmärksammade en bil på vänster sida från Hamnen. Föraren hade solen i ögonen, vilket kan ha bidragit till kollisionen. Smällen var oundviklig och resulterade i två ordentligt ramponerade vagnar. Ingen av dem, en Renault och en Opel, kunde föras för egen maskin från platsen. Dock skadades ingen människa.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 19 juni 1961.
- Hej, Roger, det är Raymond Burr...!
Plötsligt ringer telefonen:
- Roger...
- Hello, Roger this is Raymond Burr speaking...
ROGER... VAKNA...!
Min hustru försöker få liv i mig. Och när jag kvicknat till så pass att jag vet vem jag är och vart jag befinner mig, så är det första jag säger till Bettan:
- Å jag som pratade med Raymond Burr!
- Varför väckte du mig...?
Bettan tittar mycket förvånat på mig, precis som hon sett en grön marsmänniska i sängen och säger:
- Vad pratar du om egentligen, Raymond... vem sa du att det var...?
- RAYMOND BURR! skådisen... och du väcker mig...!
- Nu får jag ju inte veta vad han ville.
Hur i hela friden kan jag drömma om Raymond Burr? Skådisen som jag minns från 60-talet, då som advokaten Perry Mason, som gick i svensk TV 1957-1966. Senare som den rullstolsbunden polischefen Robert T. Ironside, i serien Brottsplats San Francisco, som hade svensk TV-premiär i januari 1968 och som gick fram till 1975. Men vad hade han i mina drömmar att göra? Han bara fanns där. Burr spelade en otäck hustrumördare i Alfred Hitchcoks "Fönstret åt gården" 1954. James Stewart och Grace Kelly var filmens två huvudpersoner. Men frågan kvarstår dock: Vad ville Raymond Burr mig?
Om inte min hustru hade väckt mig, så hade jag kanske fått svar på den frågan. Nu kan jag bara hoppas (innerligt) att mr. Burr återkommer i natt. Till dess får jag leva i total ovisshet. Och jag kan ju inte ringa karl´n i värdslig mening - han dog för 21 år sedan.
- Hello, Roger. This is Raymond Burr speaking.
Det enda beviset på att drömmen inte var en dröm, utan sanning,
är att Raymond efterlämnade ett meddelande. Men vad detta
är för nåt, kommer jag att hemlighålla än så länge...
Cool Candys på trivsam skiva/1966
Cool Candys är ofta på turné. Bilden på skivomslaget visar
bandet uner ett uppehåll i Hälsingborg.
Cool Candys presenterar i dagarna en ny EP-skiva. Denna gång har man spelat in låtarna på skivmärket Anette, inte så underligt kanske eftersom det är Cools´batterist Einar Svensson som är chef för det nya bolaget. Med åren har tämligen många skivor med Lidköpingsorkestern spelats in och dessutom har Cool Candys hållit till i folkparkerna sedan åtskilliga år. Och till glädje för alla orkesterns danslystna fans kan vi meddela att Einar Svensson och Co. inte drar sig tillbaka ännu på några år.
- Vi håller redan på att boka in säsongen 1968, berättar Einar Svensson. Så länge folk vill höra oss håller vi på.
Och vad kommer det sig att publiken aldrig ledsnar på Cool Candys. Naturligtvis för att de spelar alldeles utmärkt dansmusik, absolut i svensk toppklass, och för att de hela tiden förnyar sig med små medel. En liten förnyelse kan man också säga att den nya skivan är.
- Kanske en förnyelse såtillvida att vi sjunger låtarna solo, säger Einar Svensson. Folkparkspubliken har tydligen tyckt om våra sololåtar och därför tänker vi också testa dem på skiva.
Den nya plattan är riktigt trivsam. Alltifrån Einar Svenssons egen hurtiga komposition "Taxi" till den betydligt mer långsamma och sentimentala "Om du gömmer på en hjärtesorg". "Sjung en sång" tillskriver vi dock de största möjligheterna att bli en liten hit. "Kärleksbrev i sanden" är plattans sista låt, också den trivsam.
Nu är det bråttom, för grabbarna i Cool Candys. TAXI...!!
Felparkering!
Cool Candys utökar /1964
Goldfingers
En natt på Nalen
SPLORR
Einar Svenssons två guldplattor
Här ser vi Svensson ge Svensson en guldplatta.
Lidköpings nya "guldgossar" Cool Candys är rena rama "konsumgänget!".
Det avslöjade grammofondirektören och Cool Candys-medlemmen på samma gång, Einar Svensson för GT i samband med guldplatteutdelningen i Lidköping på tisdagen. Det var en utdelning som blev smått "historisk": Första gången som en guld-LP delas ut till en orkester i landsorten och dessutom första gången som ett grammofonbolag utanför Stockholm producerat en sådan platta. 25.000 försålda exemplar krävs för att få en guld-LP. Totalt handlar det också om en försäljningssumma av inte mindre än 750.000 kronor!
Cool Candys med sex man är orkestern utan kapellmästare! Ingen har mer betalt än den andre och man ägnar sig inte bara åt de musikaliska sysslorna. Gitarristen Arne Nathansohn är killen som springer omkring med lödkolven och fixar strejkande högtalaranläggningar, stundtals mörklägger han mindre samhällen men för det mesta går det vägen!
Pianisten och bokhandlaren Karl-Arne Andersson är företagets bokhållare.
- Han ser till att vi inte åker på några skattesmällar.
Musikhandlaren Gunnar Wahlgrens stora uppgift är att skaffa fram och bevara Cool Candys speciella sound. Einar Svensson är textförfattare, trumslagare, kompositör och PR-kille.
- Det är en ren co-operativ verksamhet vi bedriver, berättar Einar Svensson.
- Men det är också nödvändigt att vi håller på i den här stilen när vi nu är en s k amatörorkester eftersom vi fortfarande håller på med våra ordinarie jobb och bara tar i genomsnitt tre spelningar per vecka.
Speciellt glad är man förstås över nya fyndet sångaren och basisten Sven-Eric Carlsson. Det var så mycket tack vare honom som guldplattan "Go´bitar" med tre låtar som hamnat på Svensktoppen, bl a "Vår enda sommar", som låg där i 13 veckor. Einar Svensson harangerade och tackade kompisarna i orkestern - när han delade ut plattorna - matriser överdragna med guld för 160 kronor styck. Till slut kom han till en helt hopplös uppgift eftersom han äger guldplatteutdelande grammofonbolageT "Anette":
Han fick dela ut en platta till musikanten Svensson från direktör Svensson och dessutom från direktören Svensson till direktören Svensson eftersom bolaget som sådant också fick en platta.
Det kan vara svårt att skaka hand med sig själv...!
Och mera guld blev det: Einar Svenssons fru Lillan ställde upp med guldrosor till grabbarna. Om framgången säger Einar Svensson:
- Jag tror inte att det är sant, det verkar nästan vara en dröm.
Och det låter nästan som en schlagertext...
Och nu har man också fått blodad tand: Cool Candys har utmanat allsvenska bandylaget Villa från Lidköping på 1.000 meter skridsko...
- Vårt värsta jobb, tippar Einar Svensson...
----------------------------------------------------------------
GT ¤ 1970. /Tack för urklippet, Arne Nathansohn.
Arne Nathansohn har sänt mig den här härliga bilden. I hans vardagsrum
hänger dessa sex guldskivor som han fick under åren med Cool Candys.
Dessa avser följande plattor: Go´bitar 1,2 4, 5, 6 samt Sound 1.
Morotsöga
Foto: Roger Lindqvist.
Avans Lantbruk, Hortlax
Ett hjärtligt Muuuuuu ifrån Avans Lantbruk i Hortlax.
Nu stundar en hektisk tid för bonden...
Markerna har utökats...
Våren är här. Sommaren stundar.
I ladugården står ungtjurarna och väntar. Ladugården syns inte på denna bild.
Vad skådar mitt norra ko-öga: - Är det inte Lindqvist som kommer med kameran?
Nu igen! Muuuuuu...
Olycka med dödlig utgång - 1978
Anteckningen den 12 juli är fel. Skall vara den 14 juli 1978.
Lars-Olov Sundström f. 1941-07-24 d. 1978-07-14.
Lars-Olov Sundström jobbade som radio- och TV-reparatör med egen firma i Hortlax. Det hände också att han var hem hos oss när TV:n hade gått sönder.
Åke
I juni 1952 drabbades sågen i Munksund av ett större ramhaveri på en av såglinjerna. Detta gjorde att en del anställda, blev permitterade under reparationstiden. En av dessa var Åke Lindkvist. Han började då på Lövholmens gamla såghus. Bilden togs omkring den 1 juli 1952, den 4 juli, jämnades såghuset med backen, detta foto togs alltså strax innan.
Längst till höger i översta raden står Åke Lindkvist. I andra raden nerifrån
som 6:e man, tycks jag se Frans Lidman, Piteå. Far till Gösta Lidman,
gift med min moster Malin.
En bild från 1950-talet. Vid brädmattan på sågen i Munksund står fr. v.
Karl-Fredrik Liljestrand och Åke Lindkvist.
ÅKE LINDKVIST började 1938 vid Storforssågen i Storfors. 1941 övergick han till Munksunds sågverk. Pga en tillfällig permittering så överflyttades han till Lövholmens gamla såghus 1951-52. Därefter började han åter vid Munksundssågen fram till sin pension den 30 april 1989.
-----------------------------------------------------------------------------
Ett stort tack till Lennart Lundquist för bilderna.
Ett stort tack till Lennart Lundquist för bilderna.
Åke Lindkvist
Den 7 juli 1983: Åke Lindkvist står vid brädmattan vid sågen i Munksund,
och lastar bräder.
Förvaltare Lars Åkerlund tackar Åke Lindkvist för lång tjänstgöring
inom bolaget i Åkes hem på Degeränget, maj 1989.
---------------------------------------------------------------------
Tack för bilderna, Lennart Lundquist.
Ett trasigt liv
Man kan tycka vad man vill om detta.
Men ett trasigt liv kan man inte ersätta.
Roger Lindqvist.
Bild: www.kpnet.dk
Stålmannen PUTIN
Stålis - Vladimir Putin i den nya filmen: "Stålmannen återvänder".
En man ifrån öst,
som kände hat i sitt bröst,
tyckte inte om det originella,
när en man blir till en vacker fjälla.
Han lät därför kulor och kanoner,
blixtra fram i vådliga explosioner,
kanske för att sätta sig i respekt,
för sin uppblåsta släkt.
Roger Lindqvist.
Mikael Wiehe
Dina ögon
När jag en dag gjorde den fasansfulla upptäckten,
att ljuset i dina vackra ögon hade slocknat,
förstod jag att något allvarligt hade hänt.
Det tog nära på ett år, innan dina ögon
återigen visade tecken på ljus och liv.
Roger Lindqvist.
Ny bilring!
En alldeles ny bilring har etablerat sig runt min mage. Varmt Välkommen! Men den är inte alls av ondo, tvärt om. När jag ligger på skönsoffan, och lyssnar på exempelvis ett musikprogram, har magen fått en helt annorlunda och intressant resonans när jag trummar på den. Trummandet är en del av livet för oss trumslagare. En gång trummis alltid trummis. I brist på ett vanligt ordinärt trumset (vi bor numera i lägenhet) så får magen duga.
Här ses jag på min vanliga motionsrunda. Allt för att
hålla konditionen på topp. Häromveckan välkomnade
jag en ny bilring runt magen.
Åke med damsällskap
Min pappas brorsa Åke Lindkvist med okänt damsällskap.
Bilden togs antagligen på 50-talet. Det skulle vara av stort
intresse, om byggnaden i bakgrunden kunde identifieras.
En sommarkväll i Pitsund
PITSUND 1964. Sittande min pappa John t.h. om honom Roger.
I bakre raden: Dagmar och Åke (som var min pappas yngre bror).
I bondens kök...
I bondens kök, ligger bondens tidning.
Malte, V.I.P. gäst hos farmor och farfar
08:11 nyss uppstigen...
08:13 morgonens första gäspning...
08:17 frukost!
08:23 Maltes mage slutar knorra...
08:25 ett försiktigt leende sprids i Maltes ansikte...
08:26 Malte avfyrar ett jätteskratt: Det är kul att vara hos farmor och
farfar.
Flisan
Den 6 juli denna sommar fyller Flisan 10 år.
Tystnaden - 1963
¤ Gunnel Lindblom
¤ Ingrid Thulin
¤ Jörgen Lindström
¤ Birger Malmsten
¤ Håkan Jahnberg
¤ Lissi Alandh
Regi & manus: Ingnar Bergman.
Lillemor Lindfors /1968
Gunnar Wiklund - När våren står i blom
BJÖRN ULVAEUS - Raring
HONEY, var en låt som Bobby Russell gjorde till årets låt 1968 han var också dess upphovsman. I Stikkan Andersons svenska version kom den att heta: Raring. Björn Ulvaeus sjöng in låten på Stikkans skivbolag Polar och den 30 juni 1968 seglade den in på Svensktoppen där den låg kvar i fyra veckor.
Björn Ulvaeus.
Ann-Louise Hanson /1968
Den 14 juli 1968 gjorde Ann-Louise Hanson sin entré på Svensktoppen
med "Min Greve Av Luxemburg". I 13 veckor låg låten kvar på en klar
1:a plats. Svensk text: Stikkan Anderson.
ÅKE Valdemar LINDKVIST /1984-05-23
T.v. Åke Lindkvist och Lennart Nilsson. Åke började sin anställning 1938 -
Lennart 1940.
Foto: Lennart Lundquist (som kommenterar bilden så här: "Två legender").
Målarfärg som gått i pension
Foto: Roger Lindqvist.
Suck av vemod
Du världens moder/fader, må sucka djupt i ditt vemod,
hur dina barn behandlar varandra härnere på jorden.
Detta var väl inte din tanke?
Roger Lindqvist.
"De kalla karamellerna" från Lidköping.
Fr. v. Gunnar Wahlgren, Karl-Arne Andersson, Einar Svensson, Göte Johansson
och Carl-Ivar Ivarsson.
Skivmärket hette fortfarande DUX. I mitten av 60-talet kom ANETTE in i bilden.
Roynes - Uppsala /1978
I bakre raden t.v. står Janne Löfgren. Han har även varit
med i Bröderna Lindqvist.
Jan Öjlers
Pelles med Christer Sjögren
Bengt-Steens - Umeå
Björkstapojkarna - Umeå
Yngve Forssélls med Tuttan Renholm
1961 kom den här plattan med sångstjärnan Tuttan Renholm.
Tuttan Renholm slog igenom som barnstjärna under 50-talet.
Hennes riktiga namn var Margareta Renholm bosatt i Skelleftehamn.
Hon blev även sångerska i Yngve Forssélls orkester från Skellefteå.
I dag heter den forna barnstjärnan Margareta Bäckström och finns på
min fb-vänlista. Tilläggas kan att Margareta fortfarande sjunger.
Yngve Forssélls 9-manna orkester i början av 60-talet.
I bandet ingick sånggruppen Four Funny. Fr. v. Harry Stenlund, Gösta Pettersson,
Tuttan Renholm och Rolf Pettersson. Den sistnämnde har även spelat i Leif Kronlunds
orkester.
Svenne & Lotta /1970
Agent 007 ser rött /1963
Nilsmen med Benny Borg /1968
Röda Fjädern - 1969
Cornelis Vreeswijk /Flykting -67
Anna-Lena Löfgren - 1967
¤ Plaisir D Amour - På Svensktoppen den 1 april 1967, där den stannade i sex veckor.
¤ Det Finns Ingenting Att Hämta - På Svensktoppen den 14 maj 1967, där den stannade i 11 veckor.
En far och hans son
Robert och Max vid Muskussjön i dag.
Elvis
The Gräsänkling blues.../1955
Bergsviksbron och Öholma
Bergsviksbron t.v. och festplatsen Öholma till höger.
Gårunt Show med Bernt Dahlbäck /1964
SHANES - grabbarna ifrån TUOLLUVAARA
1963.
1965.
Max på cykelfärd
Max koncentrerar sig inför cykelfärden...
På samma väg cyklade en gång Max´ farfar, pappa och farbröder.
Såja, nu var Max igång...
På samma gata brukar Max´kusin Norah cykla, när andan faller på.
Det blåste lite snåla vindar omkring farfars vackra öron, när Max
trampade på i full karriär.
Lite vinglighet uppstod efter ett par meter, men Max klarade krisen.
Max på ingång...
Heja Max snart i Mål!
Thory Bernhards död
Sångerskan Thory Bernhards avled i går 93 år gammal.
"Vildandens sång", och "Sjöman" var två av många låt-
succéer som hon hade.
Foto: Aftonbladet.
Ingmar Nordström & Thorleif Torstensson
Två välkända ansikten: THORLEIF TORSTENSSON & INGMAR NORDSTRÖM.
En hand som slår
Bild: www.sverigesradio.se
En hand som slår, ger både ytliga som inre sår.
Roger Lindqvist.
Ove Kindvall
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 19 oktober 1965.
Att umgås med Livet
Döden, du som för det mesta
kommer på objudet och olägligt besök.
Oartig i ditt nonchalanta uppträdande.
För det mesta helt motbjudande.
Vissa säger sig vara vän med dig.
Jag tillhör dock icke din vänskara.
Men trots min starka aversion mot dig,
så är ett framtida möte tyvärr ofrånkomligt.
Tills dess skall jag umgås med din raka motsats:
LIVET!
Roger Lindqvist.
JULIA CAESAR - teaterkärring som fyller de åttio...
Julia Caesar.
Käring redan vid tjugo års ålder! Käring på scenen i exakt 60 år! Den 28 januari fyller hon åttio år och är privat allt annat än käring, men en frejdig, bussig och frispråkig människa. Sergeantdottern Julia Caesar firar alltså dubbeljubileum. Regementets dotter hade en fader med humor eftersom han döpte den lilla till Julia. Kungliga Svea Livgarde är den adress som står i Julias prästbetyg. Och om någon trodde att namnet var "taget" så är detta alltså fel.
Vår mesta käring på film och teater skulle kunna skriva underbar teaterhistoria. Att ha upplevt svensk teater och filmens barndom förpliktar. Hon har varit med i mer än 50 svenska filmer.
- Nej, säger Julia Caesar, jag tycker att det verkar alltför pretentiöst att skriva memoarer. Men nog är det många som bett mig göra det...
Den 80-åriga Julia kan inte låta bli att skratta, när hon berättar om den gången hon som 20-åring spelade mor till Anna i Värmlänningarna. Anna själv var över 40! Och det var inte enda gången som Julia spelade 60-80-åringar.
- Det har jag jämt fått göra. säger hon. Och det finns väl knappast en teater i den här stan som jag inte varit käring på. Samtliga Stockholms parkteatrar är välkända för mig.
- På den tiden var jag också en väldigt fin sufflös, om jag får säga det själv. Jag sufflerade både Victor Sjöström och Calle Barklind. Men min egentliga teaterbana började med att hämta pilsner och smörgåsar åt Sigurd Wallén. Han spelade på Folkteatern, vi bodde alldeles i närheten och jag var oftare på teatern än hemma. 35 öre kostade det på raden.
Fem år i Finland under första världskriget, fem av de senaste somrarna på Skansenteatern, där hon skall vara med. Finns det ingen roll åt Julia så gör man en. Det har Lorens Marmstedt sett till. Applåder för öppen ridå så snart hon visar sig tyder på en grundmurad popularitet. Så sent som i mitten av januari spelade hon i Hasse Ekman-pjäsen "Apoteket Sparven" på Intima teatern. Medan gamla skådespelarnamn och gamla teatrar - för länge sedan borta - passerar revy: "Gullregn, "Folkteatern", "Palace", Ekman, Rhudin, Juberg, Wennersten, Hodell m. fl. funderar hon på vad sommaren har att erbjuda en veteran i käringfacket.
I villan utan namn på Storskogsvägen pysslar hon själv, har haft mycket att göra senaste dagarna med att pynta och städa. Julgranen, som brukar få stå till över födelsedagen, har offrats i år. Många har bjudit sig själva till Julia med familjemedlemmen Chick, rävröd pekingeser. Det där med hundar och djur överhuvudtaget är något som ligger Julia varmt om hjärtat.
Julia Caesar är du och syster - egentligen skulle hon döpts till Syster - med grannarna, taxichaufförerna. Bland de unga skådespelarna är hon mycket populär. De ringer ofta för att höra hur det är med Julia. Men trots 60 år i mer eller mindre starkt strålkastarljus gillar hon fortfarande att folk "glor". Frispråkigheten kan ta sig nog så drastiska uttryck. En dag när hon satt som vanligt i framsätet i en taxi uttryckte hon sin förbittring över den svåra rollen.
- Nehej, jag tror att jag sätter mig på den, kanske går den in bättre den vägen.
- Att göra roliga käringar är kul, många satkäringar har jag gjort och folk tror väl att jag är sådan. Bäst trivs jag när jag får en allvarlig roll.
Kontakten över rampen när Julia står på scenen är synnerligen livlig. En herre ur publiken fick följande svar på tal, när han inte kunde hålla tyst:
- Har du ingenting att säga till om hemma eftersom du inte kan tiga här?
I korthet kan man säga att våran Julia är en glatt ilsken person, med en stor portion frän humor, som gärna ägnar sig åt pussel, korsord, trädgården och lilla Chick, 13 år. Hon håller styvt på att "litet anständighet" måste till här i världen och kommentaren inför födelsedagen som bl. a. renderar henne en ny dammsugare och ett runt, hopfällbart trädgårdsbord är:
- Usch!
-------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 27 januari 1965.
Cool Candys 1967
Orkesterns trummis, Einar Svensson, tillsammans med en av
Cool Candys mest hängivna supporters, Sören Wahlgren, 2,5 år.
Sörens pappa Gunnar, spelar saxofon i Cool Candys.
Sin sjuttonde säsong har den populära dansorkestern Cool Candys från Lidköping nu inlett. I en kärv bransch där de flesta stjärnor släckas lika fort som de tänts har alltså sex grabbar från Lidköping dokumenterat en imponerande lyskraft och detta trots att de under hela sin karriär föredragit att köra på "sparlåga".
Cool Candys har ännu aldrig kontaktat en arrangör för att få en spelning men kommunikationerna i den andra riktningen har upprätthållits i desto intensivare utsträckning varför grabbarna för sin egen och för sina familjers skull tvingats tillgripa vissa ransoneringar ifråga om antalet uppträdanden.
I början av 50-talet spelade Cool Candys "cool jazz" för publiken på bygdegårdar och danshak i Lidköping med omnejd. Men "cool jazz" slog inte varför man mycket snart lade om stilen och skaffade sig ett eget "sound" och då gick det bättre. Mycket bra till och med. Sitt stora genombrott fick Cool Candys 1962 då bandets första platta, "Jämtgubben" kom ut.
-------------------------------------------------------
Tack Arne för urklippet./Roger.
Stadsbilder
I dag ett besök på Piteå museum för att lämna mitt manus till årsboken. Får väl se om den nu kommer med, historien som handlar om mitt liv som dansbandsmusiker. Årsboken är klar till försäljning på skyltsöndagen 2014. Även ett bankbesök hanns med, och även en promenad i Badhusparken.
Över rådhustes tak svingar byggkranen sin gula mekaniska arm.
Och när jag ser denna kran kommer jag att tänka på alla pojkars
måste-ha-present: "Meccano". Åtminstone jag fick det som julklapp
julen 1966. Jag har den fortfarande kvar.
På Rådhustorget tronar fortfarande denna telefonkiosk kvar, som ett minne
ifrån en tid som idag är helt förbi. OBS! Telefonen är borta!
RIKSTELEFON fast baklänges...
"Växeln hallå, hallå, hallå, koppla mig till 22..." Telefonen är hjälplöst borta...
sedan länge.
Den här trevliga lovvikavanten hälsade oss välkommen till Badhusparken.
In genom parkens portar...
Fagert vårblomster möter besökaren.
En stund på parkbänken.
Kanalen som en gång sträckte sig genom centrala Piteå.
Kanalen genom stan, kom bort under 20-talet. Varje valborgs anordnas kanalsim
på den här platsen. Jag har ännu icke deltagit. Och kommer så ej heller att göra -
någonsin.
Mer blomster...
Badhusparkens scen där Badhuset en gång fanns. Därav namnet. Badhuset
revs 1965. Scenen stod klar 1966/67. Här har de flesta av landets artister
någongång uppträtt. För nåt år sedan skrev jag en berättelse i Piteå-Tidningen
som handlade om mina minnen från parken.
Foto: Roger Lindqvist.
Åke Lindkvist - Munksundssågen 1983.
Ytterligare två bilder där min farbror Åke figurerar. Lennart Lundquist, som jobbade med Åke i många år, är fotograf även till dessa bilder. Lennart är både duktig fotograf och tillika en kille med känsla för sin historia. Tack för det, Lennart!
Brädmattan på Munksundssågen den 28 april 1983. Fr. v. Eskil Renberg, med ryggen
mot kameran Benny Andersson och t.h. Åke Lindkvist.
Brädmattan, även på denna bild. Fr. v. Lennart Nilsson, Åke Lindkvist
och Eskil Renberg. Samma datum som ovan.
--------------------------------------------------------------------------
Foto: Lennart Lundquist.
Farbror Åke
T.v. Kurt Silver och Åke Lindkvist vid plankhuset Munksunds sågverk 1982.
/Foto: Lennart Lundquist.
Åke var min pappas yngste bror, och yngst i en syskonskara på tio barn. Född den 1 maj 1924 och död den 24 februari 2010. Åke började vid 14-årsålder på sågen i Storfors. Då den lades ner 1941 flyttade han till sågverket i Munksund. Han jobbade även en tid vid Lövholmen, 1951-52. Men flyttade tillbaka till Munksund återigen, där han kom att jobba fram till sin pension den 30 april 1989. Åke var alltid munter till sin läggning, han var glad och förnöjd. Minns honom med stor värme från min barndom. Åke "fuskade" på trummor ibland. Ett instrument som - verkar det - liksom låg litegrann i släkten. Åkes kusin, Odal Lundkvist, spelade trummor i den revyorkester vid nyårsrevyerna i Storfors FH. Det fanns en musikalitet i släkten, både på min pappas sida, men även på min mors.
Musikern Berndt Norrman berättar...
Det är alltid lika kul och förnöjsamt när gamla musiker som varit med, öppnar sina spelmanshjärtan på vid gavel och berättar. Basisten och sångaren Berndt Norrman i Tullingsås i Strömsund, är en sådan. Vi har pratas vid på telefon ett antal gånger, och jag kan inte annat än lyfta på hatten och säga: Tack! Berndt som varit med i en mängd olika band, har många minnen på lager. Berndt Norrman har också varit medlem i rikskända Cool Candys 1977-1984. Det var genom CC som vi kom i kontakt med varandra. Hemma i Strömsund håller Berndt och några kollegor som bäst på att väcka liv i CC-soundet igen. Man repar just nu för fullt, och hösten 2014 är det dags att kliva upp på scenen i Strömsund och låta det berömda Cool Candys soundet återigen ljuda.
Berndt skickade mig ett brev för några veckor sen. Där berättar han litegrann om sitt musikerliv. Ur detta har jag plockat följande:
"Började vicka med Cool Candys i Motala FP i november 1975. Det var en söndagsdans (20-24) och Sven-Eric Gissbol var borta. Nervös, nej. Jag kände ju alla grabbarna sedan tidigare, och hade i stort sett alla låtarna i huvudet. Jag spelade innan i Ken Ehrlings, men dom spelade lite modernare, ofta på Baldakinen, stadshotell och Folkets Park. Så övergången blev ganska enkel.
I Motala skulle jag använda "Svennes" orkesterkläder. Det var röda skjortor, vita jeans sponsrade av LOIS, och långa läderstövlar (inte alltför "prydolft". Vad inpackningen i orkesterbussen av instrumenten beträffar, så var det nära på kaos. När detta var gjort så slängdes scenkläderna sist in i bussen. Jag ersatte Svenne som jag nämnde tidigare, så övergången blev ganska enkel. Jag var ju liksom Sven-Eric både sångare och basist.
Blåsaren Håkan Ljungkvist slutade, men hoppade ändå in som vikarie ibland. Håkan var även duktig på elbas. Håkan och Gunnar Wahlgren spelade ju sax tillsammans.
Gunnar "Stuffe" Wahlgren han som skapade det speciella "soundet" med saxarna tillsammans med Håkan. Det optimala kan jämföras med Simon & Garfunkels stämsång. Tyvärr så valde Gunnar att stiga av, och istället jobba i sin musikaffär (Musik-Eylis). När man nångång frågade honom om han inte skulle börja spela igen, sa han: Nä, fy för alla resor. (Han sov för det mesta). Efter Gunnars sista spelning valborgshelgen 1979 i Blomstermåla, började Björn som Gunnars ersättare. En duktig musiker, som spelade altsax, trombone m.m. Men han spelade aldrig tenorsaxofon.
JAN WALENTINS - 1964. Robert Mattsson gitarr, Grim Persson orgel, sång,
Bendt Norrman bas, sång, Christer Söderlund trummor, Björn Sundeman sax.
Berndt Norrman liggande i bildens mitt på släpvagnen.
Ken Ehrlings, Lidköping. Berndt ses som andre man fr. höger.
I Cool Candys fanns även trumslagaren Arne Hallin, han var förutom trummorna en duktig basist, som en gång spelat med i trombonisten Olle Holmqvists orkester. Gitarristen Bo Edving från Eskilstuna, som ersatte Arne "Nathan" Nathansohn. Trummisen Janne Åström började efter Arne Hallin. Janne kom från Skellefteå. Kanske den bästa trummisen jag spelat med.
Jag är född i Strömsund och började spela på "mjölkbodarna" efter bygatan redan som 7-8 åring, på en gitarr som pappa hade lagat och fixat till. Fick låna farsans Levin-gitarr från 1939 och fixat till (med en Kjell-mikrofon på). Jag kopplade den till grammofonuttaget på radion, å sen var det bara att spela, på de fyra översta strängarna, det var så jag började spela bas.
Jag blev senare ägare till min första el-bas, en Höfner planka röd. Idag är min instrumentsamling ca 40 instrument, förstärkare, 1600 LP-skivor, 400 CD-skivor, kassettband, stenkakor m.m. Jag spelade i olika lokala band med Spotnicks och Shadows på repertoaren. Hittade snart att jag också kunde sjunga, Elvis, Fats Domino m.m.
Jag gick folkhögskola i Sveg. Spelade med Roland Cedermark, flyttade till Stockholm, kom med i Folke Wigmans orkester var oftast på Gröna Lund (Dans-Ut) flyttade till Lidköping, Ken Ehrlings orkester och sedan vet du ju Roger vad som hände. Avslutade spelandet i Lidköping med icke så okänd grupp som hette "Botten Stars", där gitarristen också var med i "Bröderna Djup" som var hans morbröder.
Då jag flyttade hem började jag jobba som lärare. Trodde att det var slut på spelandet, men redan första helgen efter hemflytten var jag på scenen med ett lokalt band som sedan blev en grupp inriktad på country med fiol och steelguitar plus komp. Har nu i några år spelat med en grupp med inriktning på 50-60-tals musik.
Ken Ehrlings. Berndt stående andra fr. v.
Cool Candys innan Berndts intåg i bandet. I bakre raden t.v.
Bo Edving som ersatte Arne Nathansohn på gitarr. I främre raden
t.v. Svenne Gissbol, som Berndt efterträdde 1977. Håkan Ljungkvist
sittande t.h. har arrangerat ca 20 låtar åt de "nya" Cool Candys
inför konserten i november 2014.
Fr. v. Janne, Stikkan, Calle, Bosse, Berndt och nestorn själv: Gunnar "Stuffe" Wahlgren,
som var den enda kvarvarande originalmedlemmen när den här bilden togs. "Stuffe"
slutade Valborgs 1979 i Blomstermåla. Berndt ses som andra man fr. h.
Berndt Norrman spelar fortfarande. Ränderna går aldrig ur.
Idéerna att väcka gamla Cool Candys till liv, startade i höstas (2013) då jag och två tenorsaxofonister, samt Jan Rönngren med fru, och numera en fantastisk trummis Jörgen Rönnqvist spelade sex låtar arrade av forne medlemmen Håkan Ljungkvist. Detta gav mersmak. Så nu håller vi på att repa 24-låtar, för en (kanske) flera konserter med början den 21 november 2014. Då kanske Du finns på plats, Roger.
Med många musikhälsningar
Berndt Norrman".
-------------------------------------------------------------------------
Musikanterna ifrån Skaraborg...
Här kommer dom! Musikanterna i välkända COOL CANDYS som fick hela Sverige att stanna upp med Go´bitar som: Jämtgubben, Muckartwist, Silvermåne över bergen, Göta kanal, Vår enda sommar, Dansa hucklebuck, Krylbo central, Spara sista dansen m. fl.
COOL CANDYS - Lidköping. Kultbandet som gav oss det "moderna" dansbandssoundet.
Pitsund sommaren 1963.
En kram av min pappas bror Åkes sambo, Dagmar Lamberth-Karlén,
i Pitsund sommaren 1963. Dagmar ägde en liten svart lådkamera
som hon brukade ha med sig när vi umgicks. Dagmar kom från
Oxelösund (tror jag) jag vet att hon även hade nåt med Växjö att göra.
Hon jobbade på Tuna i Piteå, och körde en gul Skoda. Hon bodde på
Bryggargatan i Piteå nära busstationen. Ibland bodde hon med Åke
i Övremarken. Dagmar var född 1912.
Mamma och pappa
John och Maj-Gerd Lindqvist, Tolvmansvägen i Bergsviken, Piteå.
Systrarna Jonsson
Märta t.v. (1897-1968) Beda t.h. (1895-1964) min mormor.
Bilden togs nåt av de sista åren som mormor levde. Möjligen
mellan 1962-63. Jag har för mig att platsen där bilden togs,
kan ha varit hos Bertil och Kerstin Johansson i Övremarken.
Mormor och morfar hyrde deras uthuslänga på tomten. Det
kan också tänkas att bilden togs hemma vid mitt föräldrahem.
Kalle Anka /1953
Cool Candys, Logen Långträsk sommaren -74
I början av julimånad den här sommaren 2014, är det exakt 40 år sedan
dessa sex gubbar spelade i Logen Långträsk. Jag minns att jag och en
kompis stod nedanför scenen och tittade nyfiket på deras instrument.
Alldeles vid scenkanten på estraden stod då en gitarrist, med namnet
Arne Nathansohn. Han kände inte mig, men jag visste vem han var.
Inte mer än så. Idag så håller vi kontakt med varandra vilket jag tycker
är väldigt stimulerande och intressant. Tack Arne för ditt engagemang!
Arne ses sittande längst fram i bild.
Annalisa Ericson /1943
VECKO-REVYN ¤ Den 22 januari 1943.
VOLVO - plastbilen /1954
Fyra gånger den senaste tiden har Volvo fått utrymme på tidningarnas förstasidor. Det började med att PV 444 en lördagseftermiddag plötsligt sjönk i pris med bortåt tusenlappen och knappt hade konkurrenterna hämtat sig så företogs kraftiga prisreduktioner utefter hela serien av lastvagnar. Sedan fortsatte gästspelet på pressens parkettplatser med att Volvo inför bilsalongen i Stockholm sade sig anse arrangemanget ifråga vara av mindre värde och därför föredrog att trots väntande publikrekord söka kunderna på annat håll.
Och därpå gick våren och en vacker högsommardag var det Volvo igen - den här gången med bilder. Ute på Torslanda flygfält presenterades plastbilen. Solen lyste och blixtrade i de blänkande, färggranna karosserna och via en högtalare, som krånglade hela tiden, (högtalare tillverkas inte av Volvo) talade en lycklig direktör om att fabriken var den tredje biltillverkaren i världen som hunnit fram till serieproduktion av plastbilar. Man kan nog säga att Volvo inte gör som andra, men att många gör som Volvo. Det torde vara alldeles omöjligt att inte möta minst en Volvo per dag vart man än söker sig på svenska vägar. Var åttonde personbil, var tredje lastbil och varannan buss i Sverige idag har kommit till i samma landamären där den för sin goda smak så eftersökta hisingspotatisen växer.
1927 var året då Assar Gabrielsson och Gustaf Larson satte sitt projekt om en svensk bilfabrik på hjul och sen har det rullat - men inte utför - med god fart trots konkurrens, krig och dåliga vägar. De båda pionjärerna fördelade arbetet sålunda att Gabrielsson skötte (och sköter) försäljningen och Larson såg till att han hade något att sälja. Den första Volvon var en öppen fyrcylindrig personbil och årsproduktionen 1927 blev 297 bagnar. I år blir det 42.000 fordon av alla slag. Men man siktar ändå högre. I snabbt tempo rationaliseras tillverkningen, nya lokalutrymmen kommer till. Innan 30-årsjubileet är Volvo över 50.000 enheter.
Den första serien Volvobilar kom 1927. Det året producerades 297 stycken.
I år tillverkar man 42.000 personbilar, lastbilar och bussar.
Volvo tillverkas egentligen både här och där inom landet. I Göteborg sker sammansättningen och dit måste således de många volvodelarna föras. I allt arbetar ett 100-tal industrier för Volvos räkning, de viktigaste av dessa (Pentaverken i Skövde, Köpings mek. verkstad och Bolinder-Munktell i Eskilstuna) har under åren inköpts av Volvo. Dessutom har man aktiemajoriteten i Svenska Flygmotor AB i Trollhättan - Volvokoncernen är således mycket omfattande och sysselsätter sammanlagt omkring 10.000 personer varav närmare 3.000 är tjänstemän,
Utvecklingen inom bilbranschen ger inga chanser till vilsam serieproduktion för Volvo. I den hårda utvecklingstakten har man hittills hängt med utan svårighet, därom vittnar inte minst den omfattande exporten. Volvos totala export fram till 1954 utgjorde 37.580 fordon. De lyckosamma försöken med plast som karosserimaterial visar också hur förutsättningslöst man går in för uppgifterna. Innehavare av Volvo-aktier, aktiekapitalet är på 75 miljoner kr. så det är åtskilliga, har med åren allt tryggare åsett ledningens suveräna bemästrande av alla svårigheter. I den senaste förvaltningsberättelsen står inte för inte att läsa hur en bankskuld vid början av 1953 på 23,1 miljoner kr. mot slutet av året hade förbytts i ett tillgodohavande på 6 milj. kr. Med det i sikte tycker man gott man borde kunna vänta ytterligare prissänkningar. Vad kommer härnäst från Volvo? En ny PV 444 - en småvagn under 5.000 kr? Där har vi kanske nästa förstasidesartikel, det är så dags nu igen.
------------------------------------------------------------------------------
FRIHET ¤ Den 18 augusti 1954.
Vinn en MERCEDES BENZ 180
FRIHET ¤ Den 15 oktober 1957.
Söndag...
Badplatsen vid Höträsket i Hortlax. Det var här vi badade på somrarna.
En idyll kan man säga...
Badbryggan är idag borta.
Sent på sommarkvällarna brukade vi ta våra fiskespön och åka hit ut.
Efter att ha krattat löv hos Daniel tog jag och Elisabeth oss en promenad.
Med på skogsfärden följde också denna "storsvansade" dam...
för än slank den hit...
...och än slank den dit...
Söndagspromenad med hustru och katt. T.v. avverkning i "min" skog.
Skatanvägen - tidigare E4.
På mammas gata håller bondens ko-skafferi på att ta slut.
Mammas gata är även bondens gata.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Vinn en FORD ANGLIA
FRIHET ¤ Den 25 maj 1955.
SVEN-ERIC GAMBLE (1924-1976)
En aktör som jag gillat rätt så länge, men som idag nästan är lite bortglömd är/var Sven-Eric Gamble. Han förekom då och då i film- och TV-sammanhang när jag växte upp. Bland de sista han gjorde var TV-serien Bröderna Malm 1972-74 samt en serie som också gick i TV:n: Tjocka släkten 1975. Sven-Eric Carlsson (som han hette då9 var född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Redan i sjuårsåldern började han så smått "dofta" på teaterdammet, och 1934 kom så hans första filmroll. Anderssonskans Kalle hette debutfilmen, som skulle följas av många fler. I mogen ålder gjorde han också roller som fastnade i publikens minne. Däribland 1956, när Sven-Eric Gamble gjorde filmen Den hårda leken, i regi av Lars-Erik Kjellgren.
Sven-Eric Gamble dog rätt så ung, endast 51 år gammal. Men genom datamediet så kan man idag se hans gestaltningar på SVT:s Öppet arkiv. Jag rekommenderar ett besök.
Roger.
T.h. Sven-Eric Gamble i Den hårda leken från 1956.
Sven-Eric Gamble var endast 51 år vid sin bortgång 1976.
ELVIS
PITEÅ
MATZ BLADHS - 1977
Vårt nyfikna Jag
Människans mål har alltid varit,
att röra vid det orörbara,
att nå det onåbara.
Både det orörbara,
och det onåbara,
ligger utanför tid och rum.
Jag tror att en dag kommer
vetskapen.
Vi måste endast vänta.
Roger Lindqvist.
Yngve Forssélls orkester
Bilderna har jag lånat av Margareta Bäckström (Tuttan Renholm)
en gång vokalissa i Yngves.
Quintett-61 - Skellefteå
Roland Cedermark från Sveg.
Känns han igen?
Wostoks - Gällivare /1973.
Flamingo /1968
Shopping i Luleå 1964
Roger, 1:a gången i en fotoautomat.
Ruth Holm (1900-1971)
Ruth Holm.
Låt hjärtat va med
Saknade: STEN-ÅKE CEDERHÖK & SONJA HEDENBRATT.
En man att minnas: Carl-Gustaf Lindstedt
Säg mig, vad kännetecknar en "bred" skådespelare, Roger?
- Ja, en person som liksom kan hoppa emellan lätt fars/komedi till djuplodande typ av roller.
En som kunde konsten var Carl-Gustaf Lindstedt (1921-1992). Från Casinorevyer, teaterroller, filmkomedier, karaktärsskådespeleri. Ena stunden Teskedsgumman "Gubbe" i adventskalendern med samma namn, som en annan gubbe i lådan i Hylands hörna på 60-talet. Martin Beck i Mannen på taket, Willy Loman i En handelsresandes död, Pip i luftrören, Bilskolläraren, Svenska Floyd med Lill-Babs, Rymdbråk med Arne Källerud på Nöjeskatten m.m.
Till detta tillkom också, att nämnde herr Lindstedt bar på en stor klokskap beträffande sin syn på den värld som fanns runt omkring. Inte undra på att karl´n blev folkkär på kuppen.
En man att minnas: Carl-Gustaf Lindstedt.
Stockholmsbesök
Norah tillsammans med pappa Andreas på Gröna Lund igår.
På scenen uppträdde Sean Banan.
Två finfina tjejer: Carro och Norah på Grönan.
-------------------------------------------------------------------
Bilderna har jag lånat av Ante & Carro.
Rika kvalitétsstunder
I dag en stund med son och sonson ute i det fria.
En stund med Max vid Svensbyån.
Bron över floden Kwai. Nja, istället för Kwai så stannar den som bro över Svensbyån.
Älvsbyn 1927
Rita Hayworth
JÖRGEN EDMAN - 1971
Flamingokvintetten /1992
Cedermarks - Sveg /1978
ESSO
Algot Holmbom
Algot Holmbom, Vistträsk med sin IFA från 50-talet.
CALTEX & BP
Ingemar Nilssons - "Vanja med luggen"
---------------------------------------------------
Tack för lånet Margareta Bäckström (Tuttan Renholm).
Olle Björklund
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 15 september 1965.
Zarah Leander (Die Leander)
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 17 februari 1965.
Älvsbyhuset /1965
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 26 februari 1965.
Anders Henriksson, skådespelare.
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 18 oktober 1965.
FAKTA---------------------------------------------------------------------------------
Anders Henriksson f. 1896-06-13 i Klara församling, Stockholm
d. 1965-10-17, Västerleds församling, Stockholm.
Anders Henriksson var skådespelare, men även regissör. Han var
gift tre gånger. I det tredje äktenskapet med skådespelerskan Aino
Taube åren 1940-1965. Med Aino Taube (1912-1990) så föddes sonen
Mathias Henriksson (1940-2005) även han skådespelare. Även en dotter
föddes i samma äktenskap.
Roger---------------------------------------------------------------------------------------
RÖDA FJÄDERN - 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 3 april 1965.
Vårbilder
Udden Tingsholmen.
Maskrosbarn.
Familjen Lindqvist sommaren 1970
Tänkvärt...
Beach Loppis - Pite havsbad
20.7 27.7 & 3.8 2014.
Rockfolket på turné /1977
Rockfolket, stående: Åke Larsén, Lasse Sällström, (bärare) Burken,
Bertil Bertilsson, Per-Arne Eklund, Rock-Ragge. På knä: Pelle Lundgren
(kör bussen), Sigge Ernst, Bill Nordberg (kompis, inre cirkel).
På turné med Rockfolket. Det var en ganska omtumlande upplevelse. För ett par år sen. Nu har grabbarna i gruppen lugnat ner sig lite. De är bara tokiga på scenen.
- Vi vill inte vara portade på hotellen längre.
Under "Hey Baberiba" kom den första ölduschen farande över scenkanten. Den glittrade som silver i strålkastarljuset. Under "One Night With You" med Rock-Ragge brast alla fördämningar och publiken vällde in på scenen. Raggarna. Rusande, raglande, ramlande. I en obeskrivlig röra av armar, ben och viftande händer. Under "Do-run-run-run" med Burken bar Bertil Bertilsson ut den stökigaste beundrarinnan i kulissen. Sedan överlät han showen till kollegerna och ägnade sig helt åt att fara runt och tala vädjande till det böljande raggarhavet på scenkanten.
- Nu håller ni er lugna, annars blir Burken förbannad och han sätter sig på er, sa han.
När Rock-Ragge avslutade föreställningen med "Rock Around The Clock" var kaoset fullständigt. Då kom vakterna in. Ingen av raggarna i Kungälvs folkpark hade en tanke på att slåss eller ställa till otyg. Vem kan bli aggressiv av en Burken Björklund i regnbågsfärgad pyjamas? De bara fanns där på scenen, mer än hundra av dem och hoppade, vajade och klappade händerna. De var så ohyggligt entusiastiska, och det kan man förstå. Jag tror inte det finns någon folkparkstilldragelse som ger sin publik så mycket för pengarna som Rockfolket.
Rockfolket har nog Sveriges ögonblickligaste publikkontakt. Våra två dygn med Sveriges samlade svar på Elvis Presley hade börjat i Bengtsfors i Dalsland sent en onsdagskväll. Då var de trötta och stressade och backade på en bil med turnébussen på väg in i parken. De hade spelat sig ned genom landet från Umeå och rest mer än 100 mil på två dagar. Tidigare samma dag hade de redan haft två spelningar. I Eskilstuna och Grums. Titta på kartan och ni förstår att de var lite matta. Men på scenen gav de allt igen. Och som vanligt fungerade det. Bengtsfors har den Svenska Normalparken, publiken var påtagligt nykter och städad. Men när Burken skred in stod den på bänkarna och klappade takten.
Som berusade elefanter
Rockfolket har en koreografi som en skock berusade elefanter. Kläderna ser ut som om de aldrig existerat någon tekokris. Eller också är de sydda på Reeperbahn. Men musikaliskt är de suveräna. Numera.
- Vi är så bra, därför så dåliga, nynnar Bertil.
Det här är Rockfolket:
¤ Bertil Bertilsson, 37, centralgestalt, ordförande och reseledare. Vitsare. I år sämre än vädret.
¤ Leif "Burken" Björklund, 34, rock- och dragspelskung. Numera gör han mycket behärskade och upphöjda entréer, som en riktig primadonna. En töntrockens Shirley Bassey.
¤ Ragnar "Rock-Ragge" Nygren, 38, Sveriges genom tidernas äldste rockkung (firar 20-årsjubileum i år), den rockande mumien. Anspråkslös. Snäll. Sjunger "One Night With You" i mörka glasögon. Turnécharmören. I hans hand smälter flickorna. Det trodde ni inte.
" Sigge Ernst, 37. Joddlar som en förgiftad alplärka. Uppbär silverlamé och imiterar Engelbert Humperdink. Spelar gitarr hemskt fort. En klar naturbegåvning. Han heter Siegfried Ernst Unterscher och kommer från Bayern.
¤ Per-Arne Eklund, 33, basist. En tyst, mysande man med truppens snällaste ögon.
¤ Åke Larsén, 33, trummisen som sjunger "Sweet, Sweet Chevrolet" (egen låt) så det låter som en linjebuss med luftrörskatarr. Har kortbyxor.
En grupp galningar, säjer ni. Att turnéra med dem måste vara som att ramla mitt in i inspelningen av "Gökboet". Tror ni, ja. De må vara att Rockfolket är landets ledande dårfinkar på scenen. Vid sidan om tar de det lugnt.
- Det vllda turnélivet passerade vi redan 1971, första året vi reste i parkerna, säger Bertil Bertilsson.
- Då blev vi portade överallt. Men det var då. Nu har dom bytt nattportierer.
Och numera har de skrivit på för Systembolagets Spola kröken-kampanj. "Bättre ball än knall" är mottot. Den uppgiften tar de på allvar. När vi umgicks med Rockfolket hade fyra av medlemmarna en helvit månad.
- I det här jobbet måste man ta det lugnt, säger Åke.
De motionerar också. I ur och skur, har det hetat, men i sommar har det inte blivit så mycket bevänt med springandet. Det har varit litet väl mycket skur.
T.v. Burken illustrerar hur bussen skakar. Som en borrmaskin. Lugne Per-Arne är van vidhyssen.
T.h. Mittdelen av den gula f d postbussen är inredd till rökfri salong. Vecko-Revyn intervjuar.
Rullande massagestav
I Bengtsfors gick Åke ensam upp klockan 10 och sprang 3-kilometersslingan. En timme senare gick 11-expressen med Per-Arne och Ragge. De andra sprang till matsalen. Så gick bussen. Rockfolket har en ombyggd postbuss från övre Norrland som körs av veteranen Pelle "Buss" Lundgren. Den har grov obalans i kardan, skakar alldeles oerhört och kallas allmänt "den rullande massagestaven". Den är gul. Några satt och läste - allt från skönlitteratur till Manhattan. Andra spelade bräde. Inte korsade vitsarna varandra i luften, precis. De upptåg som förekom var mest ägnade åt fotografen. Rockfolket är snälla grabbar, som ställer upp.
Sällskapet är exakt det samma som började på Dambergs 3:a i Stockholm 1971. Ett tecken så gott som något på att de kan hålla sams. Till och med en sommar då det regnar ute. Hur bär de sig åt?
- Vi partajar tillsammans, säger Sigge.
- Vi har enkelrum, säger Ragge.
Hemligheten är förstås att det är sex ganska olika typer, som är snälla och kompletterar varandra väl. På scenen, lika väl som privat. Mest olik är Burken, den rockande socialdemokraten, som han själv är noga med att påpeka. Burken tittar in i kyrkor. Är orgeln öppen så testar han den.
- På Gotland har jag t ex prövat 39 orglar, säger han stolt. Fast det lär finnas 90.
Ragge raggar litteratur. Fast mest läser han sience fiction.
Släktingar överallt
I Lysekil gjorde vi uppehåll. Majoriteten satte sig i hamnen och åt räkor. Bertil, administratören, hyrde sig ett dagrum och ringde runt till arrangörer. Burken försvann på några timmar.
- Han träffar släktingar överallt, avslöjade de övriga.
- Spelar ingen roll hur avlägsna de är. Huvudsaken är att de bjuder på fika.
Mot kvällningen strålade de samman igen. Bertil var påtagligt bekymrad. Han hade haft problem med en omöjlig dubblering. Nu hade allt, tack vare en sällsynt tur, ordnat upp sig med arrangörerna.
- Man får ont i magen när det inte stämmer, säger han. I sommar är det ovanligt mycket som inte stämmer.
- Dom bokar dubbleringstider som på den gamla tiden, när farten var fri, man reste i Cadillac och den enda scenutrustningen var en grön mikrofon.
- Det är för få bokare som varit ute och rest själva. I stället ringer dom mig och frågar om den och den parken kan ta den och den artisten.
Färja från Lysekil till Fiskebäckskil med buss och allt. Kvällens första uppträdande på ett sorts diskoteksrestaurant för rikemansbarn.
Bertil i "Sweet, Sweet Chevorlet". Sedan börjar raggarna dansa...
Stökig publik
Att grabbarna hade svårt att mobilisera den där riktiga entusiasmen märktes inte. Det är de för rutinerade för - och ödmjuka. Men ut i logen stönade Bertil:
- Ett sånt där jävla Alexandra-pack. Inte en vits gick ju hem. Då hade han mera hopp om publiken i Kungälv, nästa spelning.
Men oron spred sig. Den parken har ovanligt stökig publik. Raggarna i kombination med Sveriges mest idiotiska scen, där det helt enkelt är omöjligt att hålla publiken borta, gjorde att allt kunde hända. Det visste Rockfolket.
- Det förekommer att föremål flyger kring i luften där, sa Burken.
Och det var bråttom. När bussen rullade fram genom det bohusländska kustlandskapet började man t o m vitsa.
- Hur tjörni egentligen, sa Åke?
- Man känner sig riktigt orustig, prövade Bertil.
Bara några minuter försenade rullade vi in i parken. Björkgrenarna rasslade mot taket. Publiken fanns kvar ("den som väntat på nån som gått har väntat för länge", sa Bertil). Den sorlade. Vanligen brukar Bertil på ställen där man kan vänta sig oro ta ett snack före showen med raggarledarna, polisen och vakterna. Det hann han inte nu. Men till vakterna hann han förmedla den vanliga uppmaningen:
- För guds skull, håll er borta från scenen. Den klarar jag. Men finns gärna till hands i kulissen och ta hand om dom jag för ut.
T.v. Så får man en trafikräknare att glömma sitt värv. Bertil satte varningsikonen
på huvudet. Åke och Bill överlämnade blommor. T.h. Burken och Bertil tar en
stilla fika efter showen i Bengtsfors, stressar av efter tre spelningar runtom
i Mellansverige samma dag.
Ingen skadad
Bertil har nämligen ett specialknep. Han dansar ut i kulissen med bråkiga personer. Sedan brukar de inte komma tillbaka. Hur det gick i Kungälv kunde ni läsa i inledningen till det här reportaget. I minst 30 av 45 minuter spelade Rockfolket på det totala kaosets rand. I avslutningen t o m på andra sidan den gränsen. Men det ordnade sig och ingen blev skadad. Tack vare vakterna, som lät bli batongerna. Tack vare raggarna, där de nyktrare gjorde vad de kunde för att hålla massorna tillbaka. Framförallt tack vare Bertil Bertilsson, en fullkomligt enastående publikdomptör, som klarar sig utan kravallstaket. Fast efter showen suckade Åke:
- Nu kanske du förstår varför estradartister har dubbel premie på olycksfallsförsäkringen...
Och samtliga konstaterade att mycket värre än så här blir det inte.
Men turnédygnet var inte slut. Klockan var halv tre på morgonen och fortfarande återstod 10-milaresan till Varberg. Där fanns hotellrummen. I bussen ner till Halland satt Bertil Bertilsson och funderade på min slutfråga: Vilken är din absolut sämsta vits, den som kan få dig att vakna i vargtimmen och känna ångestens iskalla hand greppa längs ryggraden?
När vi steg ut på den fuktkalla kullerstensgatan i Varberg klockan 4 blickade Bertil in i gryningsdimmorna och sa:
- Jag har var i ögonen.
- Var? - I ögonen.
----------------------------------------------------------------------------
VECKO-REVYN ¤ Den 24 augusti 1977.
- Vad du än töcker...
- Vad du än "töcker" så sitter jag med mina böcker.
Byggkranens dag...
Det byggs som aldrig förr i vår fd småstad Piteå. Småstad är numera inte
den korrekta benämningen. Men jag klagar inte. Byggandet inger också
en ljus bild av den framtid som staden håller på att gå till mötes. Varför
inte instifta en "byggkranens dag" framöver? Parkeringshuset kommer att
stå klart hösten 2014. Samtidigt pågår även bygget på Uddmansgatan,
Storgatan och Strömbackastrand. Även stadshuset håller på att piffas upp.
Piteå andas framtidstro. Vi fyller 400 år 2021. Detta innebär 400 ljus på
tårtan som jag kommer att få blåsa ut. Det sista var ett dåligt skämt.
HOLGER - tomat med gula öron
HOLGER - tomaten med gula öron.
Efter ett års intensivt forskande hemma vid köksbordet, har jag idag glädjen att meddela att örontomaten äntligen är en verklighet. Tomaten - som döpts till Holger - kommer inom en snar framtid att börja säljas i affärer landet runt. Vi hörs om Du törs!
Mvh/Roger Lindqvist, leg. tomatforskare.
1:a maj
Jag är nära på uppväxt med 1:a majdemonstrationer. Min pappa var kommen ur arbetarklassen, något som jag tror han var stolt över. Det hände ibland att vi tillsammans gick i majtåget. Det var en dag som i min fars ögon var en smula högtidlig. Färden gick från Landons kiosk i Munksund via Klubbgärdet och vidare in till Rådhustorget i Piteå. Där vajade de röda fanorna för vinden i sin väntan på det årliga 1:a majtalet. Inga "smutsiga" nazister så långt ögat kunde nå. Nazismens vidrigheter var ännu i relativt färskt minne hos den årgång som min far tillhörde. Och om det nångång fördes på tal så fick han en morsk uppsyn, och många med honom. De hade alla - på nåt sätt - minnen som inte var av de behagligaste slaget, ifrån en mörk tid då fascismens råa hat rådde över Europa och den fria världens människor.
Därför så fann de fascistiska tankegångarna och dess ideologi ingen livsluft, i efterkrigstidens Sverige. De var alla så innerligt trötta på dessa skrikande våldsbenägna element, som predikade våldets och ondskans evangelium. Men i samma takt som den gamla stammen började försvinna (likt min far) så har det återigen börjat växa upp små oros "plantor" både här och där. Något som kan liknas vid ogräs i en rabatt. Men hade dessa "plantor" gett sig till känna när dessa herrar och damer fortfarande fanns i livet, så hade de blivit uppryckta med rötterna. Istället får nu den nya ovetande (historielösa) generationens män och kvinnor, nedsmittas med skriande historieförvrängare och fascistiska/nazistiska våldsverkare som målar hakkors på kyrkväggar m.m.
Hatet har ingen framtid! Hatet har alltid omöjliggjort fredlig kontakt folk- och länder emellan. Och de som med sina hesa skrikiga röster manar till väpnad kamp, skulle nog istället må bättre av att tänka igenom sin livssituation. Kanske skulle hatets förkunnare beställa tid på närmaste hälsocentral, för att där lägga sig i psykologens soffa för att ta itu med sina inre problem och konflikter. Världen kan aldrig utvecklas i positiv riktning med hatet som ledstjärna. Icke eller med en nazistisk ideologi. Så slutligen ett radikalt tips till den eller de som tänker möta framtiden i fascistiska tecken: "KRAMA EN KOSSA"- dra in doften av ladugård, krama dina nära och kära, och möt livet i en helt annan riktning. Så kanhända DU/NI mår så mycket bättre.
Lycka till!
Roger Lindqvist.
1:a maj var en slags högtidsdag för min pappa. Det var arbetarnas
egen dag. En dag som han hyllade livet igenom.
Piteå
GOLDMEN - 1975
TOMMYS - 1991
PELLES /Mariestad - 1979
MATZ BLADHS /Falkenberg - 1972
THOR-ERICS /1973
Flamingokvintetten /1990
Henriks /Sundsvall - 1978
LARRYS /Stockholm - 1975
CURT HAAGERS /1975
Streaplers jubilerar /1989
BARACUDAZ - Örnsköldsvik
1975.
1976.
