Valborgsmässoafton

Det blev en tur till Piteå för att lyssna till SCA:s manskör som hälsade våren välkommen. Detta skedde på Rådhusets trappa. Där mötte jag min svåger Ingmar, som verkade vackert solbrun efter sin vistelse i Vuoggatjålme härförliden. Ingmar var gift med min pappas dotter Vanja, som gick bort alldeles för fort 1995. Efter sången och vårtalet så gick jag en vända till Badhusparken, som lockade med sång och musik. Sedan en vandring längs kanalen. Kanalsimmet struntade jag blankt i. Det kändes kallt i luften, och jag tänkte i den stunden på de stackare som skulle simma sträckan ända fram till Tages bro. Men å andra sidan, det är ju inte någon som tvingat dem. På Rådhustorget på vägen tillbaka mötte jag Leif Lidman, eller mr. Piteå som jag såg någon kalla honom. Det blev ett intressant samtal oss emellan. Man glömmer fort tid och rum när man möter sådana killar som Leif.

Frugan ville inte alls åka med på min stadstur. Och eftersom det är hennes födelsedag, så fick hon för en gång själv bestämma. Jag ger order de övriga 364 dagarna om året. Trot den som vill!


Efter att våren sjungits in på Rådhusets trappa, och vårtalet var av-
slutat, så begav sig folkmassan i riktning mot Badhusparken. Jag följde
bara med strömmen. Efter en stunds lyssnande, så fortsatte jag mot
kanalen, där kanalsimmet skulle gå av stapeln klockan 19.00.


Det var mycket folk i omlopp denna "grillade-korvens-afton". Här en
bild vid kanalen i Piteå.


Grattis Elisabeth!

Grattis på din födelsedag!

Hoppas att din underbara man har förståndet att göra din dag till en trevlig dag.

Puss & kram från Roger - den underbara mannen?


PIF-karneval / 1966


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 4 augusti 1966

The Beatles / 1970

Jag har roat mig med att studera vad som skrevs om Beatles i "Musikens värld" från 1970. Uppslagsverket köpte jag häromdagen på Kupan i Piteå för den dyrbara summan av 5 kronor. Här finns alla genrer representerade. Allt från Beethoven till Thore Skogman och Sven-Ingvars, men även de popband som vi minns  från 60-talet. Men vad som fick mig att stanna upp med ett litet leende, var The Beatles.


Det här musikaliska uppslagsverket fick följa mig hem häromdagen.
Utgiven av AB KULTURHISTORISKA FÖRLAGEN i GÖTEBORG 1970.


Popgruppen "The Beatles" i London i februari 1968, sedan de rakat av
sig mustascherna och återvänt från en meditationsresa till "the giggling
guru" Maharishi Mahesh i Indien. - Fr. v. Paul McCartney, John Lennon,
Ringo Starr, George Harrison.

Beatles (John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr), pop-grupp. Den nuvarande gruppen bildades i början på 1960-talet i Liverpool och slog igenom 1 oktober 1962 med "Love me do". Innan dess hade John Lennon 1955 bildat en grupp, kallad "The Qwarrymen", i vilken John spelade gitarr. Paul McCartney kom samm år in i gänget, och 1958 kom också George Harrison med. 1960 provspelade de för impressarion Larry Pages och åkte på turné till Skottland som backing-group åt sångaren Larry Gentle. De kallade sig då "The Silver Beatles". Senare samma år for gruppen till Hamburg och var hemma i Liverpool igen i december, där de den 27 december 1960 för första gången uppträdde under namnet "Beatles".

1961 kom Ringo Starr med. I oktober 1961 kom Brian Epstein i kontakt med Beatles och skrev kontrakt. Det var också han som genom skickligt skött reklam bragte gruppen till världsrykte. 27 oktober 1963 erövrade de Stockholm, gav därefter konserter i Göteborg, Västerås, Eskilstuna och Borås samt gästade TV:s ungdomsprogram "Drop-In". Bland gruppens skivsuccéer - som intill årsskiftet 1967/68 inbringat dem et netto av drygt 12 miljoner - märks "She loves you", "I want to hold your hands", "Can´t buy me love", "A hard day´s night", "I feel fine", "Rock´n roll music", "Ticket to ride", "Help", "Yesterday", "We can work it out", "Paperback writer".

Många hade väl väntat att Beatles ganska snabbt skulle glömmas efter den våldsamma entusiasmen i början, men så blev långt ifrån fallet. I stället började de skrivande medlemmarna av gruppen, John Lennon och Paul McCartney, erkännas som betydande kompositörsbegåvningar - det hände sig att orkestrar, som tidigare bara fnyst åt tonårsmusik, började spela deras melodier, och att sångerskor som Ella Fitzgerald och Keely Smith sjöng Beatles-låtar till storband. Världen över blev Beatles-filmen "A hard day´s night" både publik- och kritikerframgångar.

Genom sin musik skapade Beatles under dessa år ny respekt för pop-genren och banade därvid också vägen för andra, genom att de vande publiken vid nya tonfall och nya grepp. De bröt mot slentriantänkandet inom popvärlden. - 1966 gick rykten om att gruppen skulle upplösas, den hade då under sina guldår sålt över 200 miljoner skivor över hela världen. Men man fortsatte. Hösten 1966 kom en LP-skiva ut, "Revolver", full av nya avancerade idéer, samt "Sergeant Peppers Lonely Heart´s Club Band". 1967 dog deras impressario Epstein.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Bussen som piggar upp patienterna


För andra året i rad får patienterna vid Piteå lasaretts långvårds-
avdelning möjlighet att komma ut och resa i sommar. Lions i Piteå
"skänker" under två och en halv månad en buss till avdelningens
förfogande.

Det är inte bara till cancerforskning och olika utlandsprojekt som Lions ger bidrag. På fredagen överlämnades en buss till långvårdsavdelningen vid Piteå lasarett att nyttjas för patienternas rekreation i sommar. Låt vara att lasarettet får stå för själva driftskostnaden, men busshyran svara Lions för under de dryga två månader som "gesten" gäller. Det är andra året som lasarettet får den här möjligheten. Ifjol åktes det av bara den. Över 400 mil fick patienter åka till olika utflyktsmål. Längsta resan var den som företogs till Norge.
    - Skriv nu att det här är toppen främst för patienterna, men även för personalen, säger avdelningsföreståndaren Greta Olofsson.
    - För patienterna betyder det mycket rent psykiskt att få komma ut. För oss på personalsidan blir vi ordentligt uppiggade när vi ser hur gott det gör patienterna, säger hon.

---------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 13 juni 1987

Farbror Karg

Du är tyst. Sammanbiten. Och en smula karg.
Och din integritetsmur av betong,
har du byggt så pass högt,
att ingen slipper in.
Men i ditt nakna fårade ansikte,
läser jag ditt livs historia.
Ibland behövs inga ord,
tystnaden talar sitt tydliga språk.

Roger Lindqvist


I mina tankar finns du ständigt

En gång var du någons dotter,
i en trygg och kärleksfull famn.
I dag finns du inte längre,
på en sten finns istället
ditt inristade namn.
Världen har förlorat en fin
och underbar tjej,
och varje gång jag sluter mina ögon,
så tänker jag på dej.

Jag hoppas att du nu har funnit
den lycka som du aldrig fick
på denna jord.
Och i mina tankar minns jag ständigt
dina levande och uppfriskande ord.
Kanske att vi en dag skall mötas
i en rofylld plats återigen.
Jag längtar av hela min själ
att få se ditt solvarma leende igen.


Roger Lindqvist

POVEL RAMEL fyller sextio...





Så här ser Povel Ramel ut när han just fyllt 60 och avslutat ett långt
revyspel. Glad och skinande. Han hade meddelat att han firade på
fjärran ort. I själva verket var han hemma på Lidingön.


POVEL RAMEL avslutade revysäsongen i fredags. I tisdags fyllde han 60.
    - Kan vi träffas efteråt?
    - Jovisst, kom på 11-kaffe så får vi snacka.

Familjen Ramel bor på en stig på Lidingön. Huset är något i terrakotta utanpå och inventiöst innanpå. Stora rummet luktar sött och got av blommor. Där går Susanna omkring och försöker ställa vaser och presenter i nån sorts ordning. Halva Sverige har skickat hyllningar till 60-årsdagen, som Povel firade på okänd ort. (I själva verket var han hemma mest hela dagen utom på kvällen, då han gick bort på middag till vännerna Sten och Margaretha på Karlaplan.) Povel kommer in. Han är uppknäppt men har inte tagit av sig skorna. Han går i blått och batik. Han säger först av allt:
    - Vill du skriva i tidningen att jag mottagit alla hyllningarna med största förtjusning och att jag kommer att skriva till precis alla och tacka. Men kanske dröjer det något. Sen sätter vi oss på terassen och elvar kaffe eller kaffar elva eller vad det kan heta.

SPRINGER MOTSOLS

En magnolia blommar och i en buske skymtar en totempåle. Ett barn skriker på granntomten. Det är fruktansvärt hett. Povel kör hatten på näsan och halvlägger sig i en fåtölj:
    - Det är såååå skönt.
Dagen började kl 7 med en motionsslinga och en simtur i en sjö som redan är 21 grader varm.
    - Det var bara jag och några sothöns.

Povel Ramel motionerar gärna när han inte arbetar på teater. Detta för att få balans mellan kalori-intag- och förbränning. När han arbetar på scenen var kväll förbränner han rejält, då är det inget problem. Men nu, när han åter inträtt i privatlivet, måste något göras.
    - Jag springer alltid motsols förresten, detta sen jag en gång blev omsprungen av en herre som var 84 år. Revyn "Minspirationer" har gått 200 gånger sen september i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingfors. Nu är den slut, och det känns tomt, som alltid. Lång tid efteråt rycker det i föreställningsnerven framåt kvällen. Men  efter 14 dagar brukar det gå över och Povel blir som en människa igen.

Vi talar om "Minspirationer", som inte fick de amplaste lovord överallt och om utfallet och om publikens förväntningar kontra artistens längtan att springa motsols. Efter en stund, en kvart eller så, går Povel med på att där kanske borde ha funnits ett stort nummer för honom själv. Att braksuccén inte var längre borta än så.
    - Jo, ja, jo, ja, jag förstår vad du menar och du är inte först. I Helsingfors var det folk som sa att egentligen ville dom ha pengarna tillbaks för att det var för lite Povel... ändå tycker jag att jag gjorde så mycket, jag var ju på scenen nästan hela tiden.... När Povel kommit hem från Helsingfors och knallat runt i huset nån dag satte han sig plötsligt vid flygeln och spelade igenom alla melodierna från "Minspirationer".

I ÄGGET IGEN

    - Det är ju riktigt bra, tänkte jag självbelåtet. På något vis var jag tillbaka i ursprunget, i ägget - bara jag, flygeln och de där melodislingorna... En fin stund... Det kan tänkas att "Minspirationer" kommer i svensk TV, eftersom finsk TV gjorde en upptagning och tänker exportera den. När en revyperiod går mot sitt slut träder ofta artisten in i en enormt skapande period. Det är ingen måtta på allt man ska göra, bara den här revyn är slut. Man ska spela film, skriva bok, göra TV-serie, helst allt på en gång. Alla dessa projekt finns faktiskt på Povels lista, men det ska inte genomföras på en gång. Först ska han fira 60-årsdagen tillsammans med familjen på hemlig ort. Sen ska han bila med Susanna i Bretagne i 14 dagar.

I juli reser Susanna till Ungern för att sjunga i kör och då tänker han sortera upp den bok som finns i skallen, en som kanske får samma rytm som "Min galna hage": kåserier, infall, teckningar, associationer... I tisdags visade TV2 en gammal Povel-kavalkad (han tyckte mycket om den nu när han återsåg den) och lovade efteråt att det skulle bli en hel serie nästa år. Baron Ramel studsade en aning inför denna nyhet. Visst ska det bli TV-serie med Kalle Haskel, men redan nästa år?
    - I så fall ska vi använda oss av alla TV-inspelningar som finns, alla långfilmer, alla privata filmer som togs under resor och turnéer... kanske använder vi oss av formen "Fyra kring en flygel". Vi får se.

TVÅ FILMIDÉER

    - Film? Jo, jag vet att jag tjatat om min film många gånger de senaste åren, men nu råkar det faktiskt vara så att jag har två olika anbud och att jag har minst två idéer, så det så... ja, jag kan till och med säga att om någon filmdirektör sparkar mig riktigt hårt i ändan kanske jag gör filmen före TV-serien.

--------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 4 juni 1982


Leif "Pepparn" Pettersson / 1981




Pepparn ska sätta fart igen: - Jag längtar ut att spela nu till våren.
Men jag ska inte köra så hårt som förut, det har jag lovat mig själv.

Leif "Pepparn" Pettersson, 27, är på väg tillbaka. Efter några år i skymundan spelar han den här veckan in en ny skiva:
    - Det har varit segt ett tag men nu hoppas jag att vi ska få fler spelningar. Men en sak har jag lovat mig själv: Det ska aldrig bli som för 7-8 år sedan då spriten knäckte mig.

Vi träffar Pepparn i Tröskafallet i Bergslagen hemma hos far och mor. På väggen hänger slokhatten, som var Pepparns kännetecken när han slog igenom i "Nygammalt" i början av 70-talet. Men på väggen får den hänga:
    - Jag tar aldrig på mig den igen. Den tiden är förbi.

NYKTRADE ALDRIG TILL

Det är 7-8 år sedan som Pepparn och hans svänggäng drog runt Sverige och gjorde bygderna osäkra:
    - Vi körde 3 månader i rad och det var ju alldeles åt pipan. Det blev dåligt med sömn men desto mera av spriten - man hann ju nästan aldrig nyktra till. Jag tror jag vet var alla systembolag ligger i det här landet...
Svänggänget sprack men Pepparn fortsatte, både med dragspelet och spriten:
    - Men så blev det problem, både med kroppen och själen: Man får nervproblem när man håller på och super sönder sig... och så förstördes, bukspottkörteln. Fyra gånger har jag legat på lasarettet för bukspottkörteln och fylldille har jag haft också.
Pepparn var illa ute och läkarna har uppmanat honom att lägga av med spriten:
    - Men jag vill inte lägga av helt. Jag tycker att jag liksom andra har rätt att ta mig en sup då och då och några öl. Jag menar att det går att dra ned på supandet - många säger ju att är man alkoholist måste man sluta helt.

DÅLIGT SJÄVFÖRTROENDE

Fortfarande händer det att Pepparn tar sig ett glas för mycket:
    - Då säger bukspottkörteln ifrån - jag får ont som vid ett njurstensanfall. Så det händer inte så ofta idag att jag går på fyllan.
Pepparn började spela dragspel när han var 4-5 år gammal och har sedan dess slitit ut en hel del bälgar.
    - Men jag har alltid haft dåligt självförtroende och det är väl där spriten kommit in. Det är så fortfarande - jag behöver en öl innan jag går in i studion för att spela in den här skivan.

Innan vi åker iväg till Kumla och inspelningen river Pepparn av några låtar i köket för oss och för sin mor och far:
    - Det blir inte ofta jag spelar hemma numera.
I Kumla väntar kompisarna från Skåne i Zigges Sydeco Band, som de kallar sig: Rolf "Bälgen" Ahlm, Göran "Älgen" Weihs, Sven Rudolf Sjöstrand, Lasse Hallgren och Hans-Åke Bergqvist.

AUDIENS HOS DROTTNING IDA

Just med Älgen och Bälgen har Pepparn varit runt på pensionärshem och skolor i Skåne och spelat Jularbo i ett särskilt program. Calle Jularbo är Pepparns store idol men i dag tycker Pepparn att många dragspelare blivit för fina av sig:
    - Dragspel ska man inte spela Bach på...
Det gör inte Pepparn!
    - Vi hade mycket kul på turnéerna och visst är det roligt att åka ut och spela. Speciellt längtar man ut nu till våren - vintern har jag inget emot att sitta hemma och kura.
I framtiden ligger också et besök hos dragspelsdrottningen Ida i USA - Pepparn och Bälgen är inbjudna. Det våras för Pepparn när han slänger dragspelet och tar nya tag.


Pepparn spelar hemma på kökssoffan - på väggen bakom honom
hänger slokhatten: - Den får vila, men dragspelet fortsätter jag med.


1976 kom LP:n "Nu brinner det i spelet" där Pepparn spelade med Ebbe Jularbo. Inspelningen gjordes hösten 1975 i Europafilms studio. De andra medverkande musikerna på plattan var:

¤ Stig Emanuelsson - fiol

¤ Thore Härdelin - fiol

¤ Giovanni Jaconelli - klarinett

¤ Hasse Rosén - gitarr

¤ Bengt Sjöberg - bas


LEIF Einar Valdemar "Pepparn" Pettersson föddes den 29 juni 1953 i Lindesberg. Han avled en kort tid före sin 35:e födelsedag den 28 maj 1988.
---------------------------------------------------------------------------

Artikeln är hämtad ur AFTONBLADET ¤ Den 19 mars 1981.
Färgbilden med Ebbe Jularbo kommer från LP:n "Nu brinner det i spelet" - 1976
Bilden längst ned är hämtad ur LP:n "Pepparn" - 1973



Cool Candys på maskerad...

Ännu en bild av de sex maskerade herrarna i Cool Candys. För inte så länge sedan så fanns musikanterna i bandet i ett annat inlägg på min blogg, också då utklädda till oigenkännlighet. För vem kan ana att bakom de otroligt fina maskerna och kläderna, döljer sig ett av Sveriges populäraste band inom dansbandsgenren någonsin. Skivorna med Cool Candys säljs som aldrig förr på olika sajter. Och för inte så länge sedan poppade det upp en CD med alla de gamla sköna godingarna som bandet en gång hade på sin repertoar. CD:ns titel löd: "Minnenas dans". Cool Candys finns för övrigt också väl representerade på Svensktoppslistan m. fl. hitlistor. Ett kultband med andra ord. Idag finns ingen av originalmedlemmarna kvar i livet. Det är endast basisten Göte Johansson som började i gruppen 1953 fram till 1967 som är den nu idag äldsta medlemmen. Arne Nathansohn, med ett förflutet som låtskrivare och gitarrist i orkestern, är också still going strong. Arne håller fortfarande musiken i högsätet, och åker runt på diverse ställen i olika konstellationer med sin bas, sedan han lagt gitarren på hyllan.


COOL CANDYS på den årliga maskeraden i Lidköpings Folkets
Park någongång i mitten av 60-talet. Håll med om att de alla
ser oerhört eleganta ut. I mitten kädd i grönt; Einar Svensson
gruppens trumslagare, skivproducent, låtskrivare m.m. De övriga
lystrar till namnen: Arne Nathansohn, Gunnar Wahlgren, Karl-Arne
Andersson, Carl-Ivar Ivarsson och Göte Johansson.


Max börjar skolan

Idag gjorde Max sin allra första skoldag. Lärare var farmor och farfar. Farmor undervisade i hemkunskap medan farfar hade hand om både musik- och historielektionerna. Max är både en lydig och intelligent liten gosse. När skoldagen var över, så kunde han göra pannkaka samt spela trummor både fram- och baklänges i valstakt. Han kunde även räkna upp alla kungar från Gustaf Wasa fram till våra dagar. Imponerande!


Max hälsades välkommen till sin första skoldag av de båda lärarna;
Bettan & Roger.


Här ses den unge lärljungen vid svarta tavlan. Vid hemgången kunde
han både det ryska, albanska, italienska, kinesiska, persiska alfa-
betet utantill. Max fyller tre i oktober. Ansökningsblanketten till Lunds
universitet fyller vi i nu i dagarna.

--------------------------------------------------------------------------------
Foto: FARFAR (igen)


Max testar sina vattentäta stövlar


Idag var en sådan dag då Max ville testa sina vattentäta stövlar.


Sagt och gjort. Hos farmor och farfar fanns en underbar vattenpöl,
dit Max styrde stegen. Och vet ni vad? Det hela slutade i en stor succé!
Fötterna var lika torra som fnöske. Klart godkänt!

------------------------------------------------------------------------------
Foto: FARFAR


Två katter och en fiskpinne


    - Rogge säger att det där har varit en fisk, kan det stämma, Pelle?
    - Stämmer bra. Den kraken har en gång simmat i Piteälven, kan-
hända. Men jag föredrar fisk i naturlig form. Du, syrran, tycker inte du
det också?
    - Jovars, om du säger det så. Men Rogge står ju med kameran och
tar kort på oss. Vad ska vi göra?
    - Låtsas som om det regnar, syrran.

-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST

Trädtatuering



Foto: ROGER LINDQVIST


Ett brev betyder så mycket



Foto: ROGER LINDQVIST


Tage Danielsson / 1981


    - Extra visset hörrödu. Vi tvingas ju skjuta på premiären.
¤ Har du skadat dig i jobbet?
    - Nej, det är en gammal krämpa i ryggen som måste opereras.
¤ Vad gör du i Fröken Mustasch?
    - En figur kallad Dysterkvist, som jag känner mig särskilt befryndad med idag.
¤ Men Tage, vad händer med alla som redan köar vid biljettluckan?
    - Försäljningen är uppskjuten. Gå inte dit imorgon, men kom för alldel sen.
¤ Vad ska premiärpubliken göra istället den 2 januari?
    - Med kännedom om hur folk mår efter nyårshelgen, så föreslår jag en tidig kväll i sängen med kamomillte och en god bok. Sen är dom säkert i form till den riktiga premiären.
¤ Till sist Tage, vad önskar du helst av allt just nu?
    - Att snabbt få börja repetera igen.

---------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 6 december 1981

"Hootenanny Candys" (Cool Candys)

Det kom en hälsning i dag från min gode vän Arne Nathansohn. Med hälsningen följde en bild med denna text:

Hej igen!

Året var kanske 1965 kanske 66...
Vi var i Stockholm och gjorde en EP med 4 låtar:
"Små nära ting", där fyra av oss (Einar, Gunnar, Göte och jag) sjöng. För annars kunde vi inte testa skivan för Svensktoppen. Men vi lyckades inte...
På skoj kallade vi oss "Hootenanny Candys". De andra låtarna var "Min älskling" och "Anders och Britta" instrumentalt samt "Musikanterna från Skaraborg" som vi också sjöng med omgjord text.

Arne


Cool Candys i en trappuppgång i Stockholm 1965. Vid besöket i
huvudstaden gjorde bandet en EP på skivmärket DUX. Fr v:
Einar Svensson, Carl-Ivar Ivarsson, Karl-Arne Andersson och Göte
Johansson. Sittande: Arne Nathansohn och Gunnar Wahlgren.

---------------------------------------------------------------------------------


Hemmingsmark kändisbyn 1972




Hemmingsmarks PR-drive har redan gett resultat. Det finns ett plan-
erat bostadsområde för 16 egnahem. Två villor är redan klara och
ytterligare sex familjer har fått klartecken för byggstart. Framför det
nya bostadsområdet står fabrikör Rune Westerlund som gjort TV-reklam
för sin by.



Hemmingsmark är på god väg att bli en riktig kändisby. Tidningar från hela landet, radio och nu senast TV har visat livligt intresse för byn. Anledningen är byamännens beslut att ge 2.000 kronor till människor som bygger hus i Hemmingsmark.
    - Ett inflyttningsbidrag för att hålla byn vid liv, säger Rune Westerlund, fabrikör och byns PR-ansikte. Det var Rune som gjorde ett uppmärksammat inlägg i TV-programmet Kvällsöppet. Han propagerade vilt för sin hemby. TV-matchningen blev en klar framgång. Rune Westerlunds framträdande väckte norrlandskänslor i sydsvenska hem. Arbetsförmedlingen och kommunen får telefonsamtal från personer som hör av sig för om möjligheten till arbete och bostad. Westerlund och Nils Berglund i Hemmingsmark har var sin brevbunt från personer som vill flytta upp till Norrland och Hemmingsmark.

Breven kommer från olika delar av landet.
    - Det är många från Stockholm, men jag har även fått brev från smålänningar och skåningar, säger Rune Westerlund.
Brevskrivarna är till stor del unga barnfamiljer, som vill komma bort från storstadslivet i Stockholm. Vi vill inte låta våra barn växa upp i den här otäcka miljön, som domineras av kriminalitet, skriver en stockholmsfru. Många av brevskrivarna är norrlänningar i förskingringen som inte hellre vill än att återvända norrut.
    - Och visst är de välkomna till Hemmingsmark, säger Rune Westerlund. Men det finns väsentliga hinder.
    - De allra flesta frågar om arbete. Fanns det bara arbete skulle många ta sitt pick och pack och flytta, säger Nils Berglund.
Det är inte enbart unga barnfamiljer som tagit kontakt med byamännen i Hemmingsmark.
    - Jag har fått brev från en ensam kvinna som är 68 år. Hon vill inte bygga egnahem i Hemmingsmark, men skulle gärna köpa ett sommarställe, säger Runde Westerlund. Och det ska vi absolut hjälpa henne med.

Westerlund får i breven inte enbart förfrågningar om bostad och arbete. Folk skriver och berättar om allehanda saker.
    - Fick ett brev där en dam bad mig besöka en sjuk släkting i Piteå. Det ska jag försöka hinna med, säger Westerlund.


Så här kommer det att se ut i Hemmingsmark. Ett kvarter med ny-
byggda egnahem. Sexton tomter finns på området. Hittills är två hus
färdigbyggda.


Nils Berglund i Hemmingsmark har fått många brev från människor i
södra Sverige som ingenting hellre vill än att flytta till Hemmingsmark.

Westerlund pratar mycket och gärna om Hemmingsmark.
    - Men jag vill absolut inte framhålla mig själv, vill inte bli någon slags idol. Skriv gärna, men skriv om byn, säger han. Westerlund betonar gärna den goda sammanhållningen som råder i byn.
    - Tack vare att vi kommer så bra överens kunde vi genomföra det här med flyttningsbidraget.
Hittills har byamännen delat ut några tusenlappar och fler lär det bli. I Hemmingsmark finns et stadplanelagt område som ska omfatta 16 villor. Två egnahem är redan klara och där bor ett par unga familjer som har anknytning till byn.

Snart blir det byggstart för ytterligare sex familjer som har sina lån ordnade.
    - Någon svårighet att få folk att bygga på de planerade tomterna existerar inte. Många vill bygga och vi räknar med att planera nya områden, säger Westerlund. Dags dato har Hemmingsmark 125 hushåll.
    - Hoppas kunna öka den siffran med 3-5 hushåll per årvore en lämplig dos, tycker Westerlund.
Det blir definitivt billigare att bygga i t ex Hemmingsmark än i centrala staden. Tomtpriset i Hemmingsmark är 3,50 kronor per kvadratmeter, vilket skall jämföras med 22 kronor på vissa ställen i Piteå. Dessutom kan man alltså få ett extra bidrag på 2.000 kronor i Hemmingsmark.

Byn ligger bra precis två mil från Piteå.
    - Vägen hit är fin-fin, säger Westerlund som inte missar ett tillfälle att PR-prata.
    - Och så har vi bra service. Här finns skola för klasserna 1-6, affär, post och möjligheter till en bred friluftsaktivitet. Det bästa av allt är kanske den rena luften och så kan vi erbjuda bra jakt-och fiskeområden. Det här med luften och naturen verkat locka brevskrivarna från södra Sverige. Frisk luft, vacker natur och rena vattendrag är en självklar sak för oss i norr, medan folk från storstäderna bara kan drömma om sådant.

    - Det skymtar mycket romantik i breven, konstaterar Nils Berglund. Byamännen i Hemmingsmark kämpar hårt för att hålla sin by vid liv. På alla sätt vill man vända utflyttningsströmmen. I Hemmingsmark är man på god väg att lyckas.
    - Genom att locka folk till byn hoppas vi kunna behålla skolan, affären och posten. Om byn växer höjs värdet på våra egena fastigheter. På det sättet får vi igen ränta på de pengar vi ger bort, förklarar Rune Westerlund.

--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 2 mars 1972

En kväll med COOL CANDYS / 1973

Åter här igen bjuder jag på en bild av Lidköpingsbandet Cool Candys. Återigen är det också Arne Nathansohn som jag riktar mitt tack till för att han sänt denna och många andra bilder till mig. I september 1973 gick Cool Candys in i Europafilms studio i Stockholm för att spela in "Go´bitar 4". En av skivans låtar, "Krylbo Central", hamnade så småningom på Svensktoppslistan. I december 1973 gästade grabbarna i bandet Bosse Larssons "Nygammalt", där man framförde två låtar ur senaste LP:n. Platsen där detta foto togs var Blomstermåla. Mannen som fotograferade var "dansbandsfotografen" Conny Brehmer som plåtade de flesta dansband när det begav sig. Han finns förresten också med på den här bloggen under kategorin Dansband.


Cool Candys i Blomstermåla 1973.

------------------------------------------------------------------
Foto: CONNY BREHMER


ABBA-EPOKEN SLUT?



Ska ABBA lägga av på toppen av sin popularitet?
    - Vi börjar se slutet på ABBA-epoken, säger ABBA-paret Benny Andersson, 31, och Annifrid Lyngstad, 31, till den norska tidningen "Verdens Gang".
    - Hela vår situation börjar bli ganska pressad.
    - Vi blir tecknade ABBA-serier utan att vi själva ens kan protestera emot det, säger Frida.

Frida och Benny hälsar på släkt och vänner i Oslo just nu. Frida säger i den norska intervjun:
    - ABBA är trots allt fyra olika människor som ser sin framtid efter sina egna förutsättningar.
    - Själv hoppas jag att få gå till scenen, och Benny vill fortsätta att komponera.

"OTROLIGA VARELSER"

Frida har redan nosat på den lättare teatern. Hon var sjungande primadonna hos Kar de Mumma på Folkan i Stockholm, före ABBA-epoken.
    - Massmedia har gjort oss till några otroliga varelser, till något som inte alls stämmer med verkligheten. Om vi skulle protestera mot allt som skrivs och sägs skulle vi inte få tid till något annat.
    - Visst ska ABBA finnas till så länge vi har någon glädje av det. Men det kan bli ett naturligt slut på något som inte är bättre än det kan vara just nu, säger Benny till Verdens Gang.

Han berättar också att ABBA ska producera minst ytterligare två LP-skivor. Benny vill fortsätta göra låtar även den dag då ABBA-epoken är över. Just nu tänker han göra en musical. Björn Ulvaeus fortsätter också att göra musik. Frida siktar på scenen. Och Agnetha Fältskog har just nu nog med sitt nyfödda barn. Om någon vecka börjar ABBA med sin nya LP, som väntas komma på skivdiskarna i juli-augusti. Sedan ännu en LP. Men framgångarna kan knappast bli så mycket större. Visst skulle man hoppa av när man står på toppen, men det är omöjligt, säger Benny. Annifrid tycker att hon känner sig för litet engagerad i ABBA-karusellen, och säger:
    - Vi måste snart utveckla oss vidare - i var sin riktning...

FÖR SVÅRT FÖR BARNEN

Här i Sverige har kanske också ABBA-epoken nått sin kulmen. Gruppens väldiga barnpublik som köpt deras senaste LP "ABBA the ALBUM" är något förvirrad, skivans låtar är något för komplicerade och ingen har ännu blivit någon schlager i stil med tidigare lättfattliga alster som "Fernando", "Dancing Queen", och annat som alla från 6 till 14 år kunde lalla med i.

FOTNOT: Nya framgångar för ABBA: engelska poptidningen Melody Maker har utsett Arrival till 1977 års populäraste LP i Storbritannien. Samma skiva är också den mest sålda LP:n i Danmark under 1977.

-------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Fredagen den 6 januari 1978


När Ulf Lundell fyllde 30


    - Verkligen ball! Kan man fira sin 30-årsdag på ett bättre sätt?
¤ Var det din roligaste hittills?
    - Naturligtvis!
¤ När fick du idén till att fira din födelsedag med en konsert i Stockholm?
    - Det började väl nå´n gång i början av vår turné, vi snackade mest på skoj om att ha ett gig i Kungsträdgården, om att bjuda in en lång rad människor, sådana jag spelat med förut. Men i Kungsan finns det ju inget tak över scenen och så är det ju lite kallt vid den här årstiden. Sen tänkte vi ha det på Tyrol, men då hade inga under 18 år kunnat se oss, därför blev det Göta Lejon.
¤ Du har just avslutat en två månader lång turné. Hur har det varit?
    - Det har varit min hittills roligaste turné. Vi har haft utsålt överallt och en så´n publikrespons hade jag aldrig väntat mig. Fast det var synd att inte Agnetha Fältskog kunde komma hit i kväll. Hon skulle ha sjungit "Snön faller och vi med den", men ABBA är upptagna med att lyssna på inspelningarna de gjorde i London för en eventuell live-LP.
¤ Din nya bok "Vinter i paradiset" kommer ut i dag. Aftonbladets Gunder Andersson är väldigt positiv i sin recension och skriver bl a att du skildrar 70-talet på ett utmärkt sätt, att du tar temperaturen på 70-talet. Hur känns det?
    - Roligt, naturligtvis. En bättre födelsedagspresent kan man gärna inte få. Och hans recension är inte bara positiv, den är också välskriven och rolig. Dessutom har han fattat vad min bok går ut på, han har insett att tjejen i boken är den starkaste människan.
¤ Hade du väntat dig positiva rekationer på boken?
    - Nej. Dels har jag bemötts så positivt tidigare att den känns som om det är dags för en sågning snart. Men så har också min fru sagt att det är en dålig bok, hon tycker att människorna är alltför kalla och utan känslor. Men människor är ju så!
¤ Är "Vinter i paradiset" din bästa bok?
    - Ja, jag tycker det.
¤ Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
    - Att så snart som möjligt få dra ut på en ny turné, med samma band, dom är så jävla bra. Och så ska vi göra tre timmar långa konserter!

--------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Onsdagen den 21 november 1979


Cool Candys & Magnus kvintett i Blomstermåla - 1969

Ytterligare ett foto som Arne Nathansohn skickat mig. Bilden föreställer två mycket populära orkestrar: COOL CANDYS & MAGNUS KVINTETT som spelar upp till non-stop-dans i Blomstermåla 1969.


Cool Candys i Blomstermåla 1969. T. v. ses Magnus Kvintett som delade
scenen den här kvällen med grabbarna i Cool Candys.

COOL CANDYS 1969:

¤ Einar Svensson - trummor

¤ Gunnar Wahlgren - saxofon, trumpet

¤ Håkan Ljungkvist - saxofon, flöjt, gitarr

¤ Arne Nathansohn - gitarr

¤ Sven-Eric Carlsson - sång, bas

¤ Karl-Arne Andersson - piano, orgel

------------------------------------------------------------------------
Tack Arne för bilden. // Roger.


Grattis syster!

Idag fyller min syster år! Grattis!


Min syrra, fast i lite yngre upplaga.


ABBA till USA / 1978




Here we come! I dag reser ABBA till USA för att hårdlanseras. Insatsen
är ett par miljoner kronor. Och utdelningen... Den kan man bara sia om.

Idag flyger ABBA till USA. För att koppla grepp på världens största skivmarknad.
    - Vi siktar på fallseger, säger Björn Ulvaeus.

ABBA är världens populäraste popgrupp. Överallt - utom i USA. Men nu ska det bli ändring på den punkten. Nu ska man lägga den sista motståndaren på rygg. Två miljoner kronor kostar lanseringen.
    - Väl använda pengar, säger Björn Ulvaeus. Men viktigast är dock att vi vågar ta den här chansen. Det känns som en stor utmaning.
    - Vi skulle kanske ångra oss resten av livet om vi inte gjorde försöket.
ABBA:s turné är utomordentligt väl förberedd: Men resan består av ett enda jobb: En TV-show med Olivia Newton-John. Programmet är oerhört betydelsefullt. Det sänds på bästa sändningstid över hela kontinenten. Inför uppskattningsvis 50 miljoner människor.

MÖRDANDE REKLAM

Men redan innan showen visas i USA-TV (den 24 maj) är det meningen att varenda amerikan ska veta vilka "ABBA from Sweden" är. ABBA kommer att sälja med mördande reklam:

¤ Betalda reklaminslag i radio och TV.

¤ Annonsering i de största tidningarna.

¤ Specialskyltning i tusentals affärer.

¤ Posters, pappersfigurer och tryckalster.

¤ Jättelika affischer på Sunset Boulevard i Los Angeles m fl stora städer.

ABBA är inte okända i USA. Tvärtom. Gruppens sista LP "The Album" har sålts i ca 900 000 exemplar. Men jämför man siffran med samma försäljning i lilla Sverige (750 000) så är det förstås bara "strunt". ABBA-pappan Stikkan Anderson darrar inte en sekund på rösten när han säger:
    - Beatles sålde tre miljoner skivor som bäst. Vi siktar på 20 miljoner!
Ingen falsk blygsamhet där inte.

MER SPORT ÄN PENGAR

Och varför inte sikta högt? ABBA har ju redan raderat ut drömgränserna i många andra länder. Lagom till TV-showen kommer också ABBA:s film att ha premiär. Men ännu har man inte kommit överens ekonomiskt. ABBA är en tuff förhandlingspart. Men vet sitt värde. Säljer sig inte billigare än man behöver.
    - Det handlar egentligen inte så mycket om pengar, säger Stikkan Anderson. För oss har det mera blivit en sport.

Benny och Annifrid flög till USA i morse. Björn och Agnetha kommer efter i morgon.
    - Vi vill vara tillsammans med barnen så länge som möjligt, säger pappa Björn.
Direkt efter de två veckorna i USA flyger ABBA till Västtyskland för en ny TV-show.
    - Men vi ska vara lediga hela sommaren, säger Björn och tänker på stugan ute i Stockholms skärgård.
FOTNOT: Olivia Newton-John var för fyra år sedan en av ABBA:s bittraste konkurrenter i schlagerfinalen i Brighton. Idag är hon en av USA:s populäraste artister. Förutom sin TV-show har hon också huvudrollen i nostalgifilmen "Grease" mot nya stjärnan John Travolta.

----------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 26 april 1978


COOL CANDYS "Muckartwist"



COOL CANDYS - dansbandet från Lidköping, som bildade skola
för andra svenska dansband. Deras saxsound med tillhörande
skönsång, gjorde en hejdundrande succé i landet under 60-
och 1970-talet. Vem minns inte "Jämtgubben", "Muckartwist",
"Silvermåne över bergen", "Som varje liten pärla", "Spara
sista dansen för mej", "Dansa Huckle Buck", "Vår enda sommar",
"Göta Kanal","Krylbo Central", "Hej då, ha de´så bra", "Beate-
Christine", "Tänk att osynlig få gå", "Bara dej vill jag ha", "Lilla
Rosemarie" och många, många flera.

----------------------------------------------------------------------
Fotot har ställts till mitt förfogande av bandets gitarrist ARNE NATHANSOHN.


Maj-Gerd Karolina



Min mor, med det lite ovanliga namnet, Maj-Gerd. En namnkombination som Hedvig Jonsson, gift med min mammas morbror Karl, en gång föreslog. Hedvig berättade själv en gång vid ett beök vi gjorde, att hon i samband med mammas födelse, den 14 maj 1929, kom med detta namnförslag till mina morföräldrar. Mig veterligen så har det bara funnits en person till med detta namn.


Den moderna dansen



ANNONS i NORRLANDSFOLKET ¤ 1927


Sånt händer, sa besiktningsmannen...




¤ Den sköna dam som körde upp för körkortet på onsdagen i Piteå och blev inblandad i en kollision med fyra bilar hade det nervöst värre i bilen. Dessbättre kan vi gratulera till körkortet. Körkortsaspiranten aktade in för mötande trafik strax före märket som visar att körbanan enkelriktats för pågående arbeten på Bergsviksbron. Och i det hala väglaget blev hennes bil påkörd bakifrån. Den bil som körde på henne blev i sin tur påkörd och innan skramlet var över var fyra bilar inblandade. Men vår körkortsaspirant kunde inte lastas för det inträffade. Hon var först i kön och får alltså sitt körkort på posten så småningom. Plåtskadorna på bilarna blev obetydliga.
    - Det här får varje bilist räkna med, sa besiktningsmannen till sin aspirant och lugnade henne efter det obehagliga intermezzot.

-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 23 november 1972


Rallare i Koler året 1914




Förre skogsarbetaren och hemmansägaren, numera pensionären Ernst A Jonsson i Piteå har tillställt Piteå-Tidningen detta foto, taget sommaren 1914 i närheten av Koler järnvägsstation. Mannarna på bilden ingick i ett arbetslag med den legendariske rallaren Viktor Viklund (Pite-Viklund) från Roknäs som bas. Laget var sysselsatt med att bygga ett stickspår, och som framgår av bilden kom både slägga och borr, tippkärror, spett och spadar till användning. Enbart handkraft alltså. Moderniteter som grävmaskiner och lasttruckar var ännu inte påtänkta.

Mannarna är från vänster: Ernst A Jonsson, Jonas Ögren, Stockbäcken (avliden), Jonas Lundström, Strömnäs, Koler (avliden), Johan Olsson, Storsund, numera boende i Älvsbyn, Karl Lindström, Hortlax, Erick Tjäder, Dalarna, Ernst Hedkvist, Tällträsk (avliden) samt Helmer Jonsson, Tällträsk, numera boende i Koler.

-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Lördagen den 22 april 1972


Olycka vid Lomtjärn i Piteå / 1973




Alltför hög hastighet får tillskrivas som orsak till den olycka som inträffade på söndagsmorgonen vid Lomtjärnskorsningen i Piteå. En norsk långtradare med släp, lastad med matvaror, körde då av vägen och blev liggande över vägbanan vid utfarten från Piteå. Lastbilen var på väg norrut. När han skulle svänga vid refugen i Lomtjärn i riktning mot Luleå visade det sig att hastigheten var alltför hög för att svängen skulle kunna klaras. Lastbilsföraren försökte då istället svänga in mot Piteå. Den manövern kunde kanske ha lyckats om inte refugen funnits. Bilen hamnade nämligen mot kanten av refugen vilket gjorde att den välte och sedan, med släpet, kanade över vägbanan och täppte till utfarten från Piteå. Genom att dela av vägbanan kunde polisen få trafiken att flyta utan störningar. Senare under dagen lyfte man upp långtradaren med hjälp av bärgningsbil, sedan lasten, i närvaro av tulltolk, omlastats till en annan långtradare.

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 20 augusti 1973

"Hällan" i Piteå




Av Ringius paradis Hällan på Strömnäs återstår i dag bara några träd.
Byggnaden revs för några år sedan och parken har fått förfalla.

Det händer ofta att minnet hakar fast i ett ord i en tidning eller i ett samtal. Ordet idag var "lönn", alltså trädet lönn, som man inte ser till överlopps här i stan i våra dar. Förr fanns det i så gott som varje trädgård och trädgårdarna var många. Min minneslönn stod granne med vår tomt, nederst vid Prästgårdsgatan i Collbergs trädgård, men sannolikt planterad av brukspatronessan Degerman. L A Ringius, stans förste telegrafkommissarie, var riksuppmärksammad hortonom och som sådan har han gått till stadens historia.

Han inte endast skapade "Hällan" i Pitholm och stadsträdgården i Piteå, som då han tog hand om den, bar namnet "Tåskgrubban" (grodgropen på normal svenska), utan han entusiasmerade också snart sagt alla husägare i stan att omge sina hus med träd, blommor och örtagårdar. Han hjälpte till med hemtag av plantor och trädsticklingar, gav råd och såg till, att det blev resultat.

Min ljusa minneslönn har väl stannat kvar, dock icke i sinnevärlden, för dess vårgrönska, som skiljde sig från de vanliga björkarnas. Den växte på ett annat sätt också - bred, tät och ej på höjden. Vad har vi kvar i stan av trädslag från Ringius tid? Ja, vad jag vet endast balsampoppeln på kyrkområdet det (gå och inandas dess doft när den slår ut) och ett par träd i stadsträdgården vid Strömmen. Fortsättningen på den Ringiuska eran är eken på stadshotellets norra gavel, som planterades av Ringius yngste son, Gustaf, när hotellet stod färdigbyggt. Och att en telningen, vars livstid ingen trodde skulle bli lång, nu snart kämpat sig genom 70 vintrar - det är ett under.

--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 maj 1974



Skriftställare Alfhild Axelsson (1893-1978) skrev ovanstående text.


TV-tablå / 1974


NORRSKENSFLAMMAN ¤ Torsdagen 18 april 1974

Piteå lasarett byggs ut / 1975




Den nya entréhallen med cafeteria och inskrivningscentral kommer
att göra det betydligt lättare för patienterna att hitta i fortsättningen.
Samlingslokalen en trappa upp i byggnaden fyller också ett länge känt
behov.

Utbyggnaderna vid Piteå lasarett pågår för fullt sedan årsskiftet. För besökarna har detta betytt att huvudentrén varit stängd någon månad. Också i övrigt kommer lasarettsområdet att vara starkt påverkat av pågående arbeten de närmaste åren. Största aktiviteten pågår just nu vid huvudentrén. En ny sådan skall byggas om som en flygel utanför den gamla entréhallen. De nu påbörjade utbyggnaderna kommer att kosta 18-20 miljoner kronor och väntas pågå i två år framåt.

Den nya entréflygeln blir i tre plan. I markplanet kommer själva entrén med caféteria at inrymmas. Inskrivningscentralen kommer också att flyttas dit. Patienterna får alltså direkt veta vart de skall gå. En trappa upp i entréflygeln får lasarettet något som helt saknas i dag, nämligen en samlingslokal. Där kommer något 100-tal åhörare att rymmas. Vidare blir det en scen och ett litet maskinrum för filmapparat, intern radio och TV m.m. I entréflygelns suterrängplan kommer omklädningsrum för personalen att inrymmas. Meningen är att huvuddelen av personalen skall slussas in och ut den vägen med god anslutning till parkeringen nedanför backen. Den nya flygelbyggnaden beräknas vara klar om något år.


Sjukhusdirektör Tore Stenvall har sitt tjänsterum belamrat med rit-
ningar. Och utbyggnaderna väntas fortsätta också efter att de nu på-
började etapperna färdigställts.

NY LÄKARSTATION
Samtidigt har byggandet av en helt ny flygel börjat bakom lasarettet. Den nya byggnaden blir nästan lika stor som den nya lasaretssdelen där ambulansintaget finns. I den byggnaden kommer en ny distriktsläkarmottagning för sex läkare att inrymmas. Vidare kommer barnmottagningen barnavårdscentralen och distriktssköterskorna att få nya lokaler. Ögonmottagningen skall också flyttas till nya lokaler. Den för Piteå lasarett utlovade öron-näsa-halsspecialiteten kommer också att inrymmas där.

Gymnastikavdelningen kommer också att flyttas och samtidigt utökas den med en hydroterapiavdelning. Den nya flygelbyggnaden väntas stå klar om et par år.
    - Men  det är inte slut med detta, säger sjukhusdirektör Tore Stenvall. Vi har betydligt mera på önskelistan. Utbyggnaden kommer att fortsätta flera år framåt som en direkt fortsättning på pågående byggnadsarbeten om inte landstinget sätter stopp. Bland de nybyggnader som finns på önskelistan för framtiden finns bland annat ett centralkök.


Skyltar hjälper besökarna tillrätta under utbyggnadstiden. Provosoriet
kommer att fungera ca ett år framåt.


Här kommer den nya distriktsläkarmottagningen m.m. att byggas.
Den planerade gångbron över kanalen och Munksundsvägen kommer
att ge en naturlig gångförbindelse mellan lasarettet och centrala stan.

---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 14 februari 1975

Pitebornas musiksmak... / 1977




¤   - De låtar som ligger i topp på Sverigelistorna säljer vi bra av,
intygar Gert-Ove Lundberg på Wiksténs. Här håller han upp två av dem;
Ingmar Norströms "Saxparty 3" och "Take the Heat of Me" med Boney
M.

Pitebornas smak avviker inte från andra skivköpares i riket. Man följer nästan till punkt och pricka skivbolagens topplistor över de mest köpta LP:s i Sverige. Det kan Piteå-Tidningen konstatera efter rundringning hos stadens radiohandlare.

Skivspegeln är det program i radions kanal 3 som främst gör att lyssnaren får "nys" på artister som faller i deras tycke. Skivspegeln spelar plattorna på basis av försäljningssiffror som kontrolleras runt om i landet.
    - Måndagar och fredagar ringer någon från Testhuset i Stockholm och frågar vilka skivor som vi säljer bäst av. De uppgifter som vi lämnar överensstämmer nästan jämt med Sverigelistan, berättar Berit Berggren, expedit på Beliva.

¤ LOKALA GRUPPER SÄLJER BRA
Även i Piteås övriga skivaffärer, Piteradio och Wiksténs, stämmer topplistorna i huvudsak.
    - Men vi har utöver detta några skivor av mer lokal karaktär som säljs bra, säger säljare Gert-Ove Lundberg på Wiksténs. Lundberg tänker då speciellt på länets progressiva grupper, Norrlåtar och Norrbottens Järn, som båda har rönt stor uppmärksamhet inte bara i Norrbotten. Norrlåtars nyutkomna, "Meikäläisiä - Folk som vi" är ett exempel.

¤ ÅRSTIDEN INVERKAR
Olika årstider kan också inverka på vad som köps. Det fick man erfara i julas. Då var åtgången mycket stor vad beträffar Jörgen Edmans "O helga natt" samt Håkan Hagegårds "Aftonsång och Julepsalm". För de som var sent ute var det nästan lögn att skaffa sig någon av dessa. Singelplattor och klassisk musik däremot är det ingen direkt köprusch på. Av veckans 50 mest köpta LP:n finns faktiskt inte en enda klassiker med.

¤ DE TIO BÄSTA
Här är titlarna på de tio första: 1) Boney M "Take the Heat of Me", 2) ABBA "Arrival", 3) Ingmar Nordströms "Saxparty 3", 4) Magnus och Brasse "Varning för barn", 5) Tina Charles "Dance little lady", 6) Electric Light Orchestra "A New World Record", 7) Dr. Hook "A little bit more", 8) Queen "A Day at the Races" 9) Kiss "Rock and Roll over", 10) Thorleifs "Alltid tillsammans".

-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 25 januari 1977


MUNKSUND 9:an




¤ En skeppare kliver i land. Rune Ahlkvist, 65, har varit skeppare på
9:an i ett femtontal år. Här har han gjort en sista bekantskap med den
gamla bogseraren som nu ska säljas.



1884 står tydligt stämplat i den välputsade mässingplattan ombord. Sina 95 år till trots så är hon fortfarande ett grant flytetyg. Robust, pålitlig men också följsam då sjön häver sig.
    - 9:an är en bra båt, säger Rune 65, och stänger styrmanshytten. Han vet vad han talar om efter 15 år som skeppare på Munksund 9.

Men nu ska bogserbåten Munksund 9 säljas. Häromdagen stod annonsen i tidningen där man begärde in anbud. Därmed försvinner den sista Munksundsbåten. En epok med gamla anor är till ända. SCA- eller Munksundsbåtarna har gjort sitt och nu är det lastbilar som ombesörjer virkesbefraktiningarna i huvudsak för SCA:s industri i Munksund. Den sjöbefraktning som det blir frågan om hyr SCA via främst Kalixredaren Bert Bergström som utför dem med gamla Munksund 3, numera Freja.

TILL SJÖSS SEN - 32
Rune Ahlkvist, 65, Munksund, känner 9:an innan och utan. Han har varit dess skeppare i ett femtontal år, men är nu sedan en tid pensionerad. Rune var till sjöss från 1932. Började som däckspojke och blev med tiden skeppare med s k lillskepparexamen. Han har stått bakom ratten på många av Munksundsbåtarna, som en gång i tiden också bar benämningen Ytterstfors-Munksund - SCA-bolagets tidigare namn.

20 BÅTAR FANNS
Som mest hade bolaget ett 20-tal bogserbåtar som fraktade timmer från Kalix i norr och Furugrund i söder, men också andra längre turer ibland. Hur känns det nu när sista bogseraren säljs och kanske aldrig mer syns stäva fram i vatten hemomkring?
    - Ja, man hann ju bli så bekant med flera av båtarna så på det sättet känns det väl lite underligt nu när man inte mer ser dom här. Men någon riktig längtan tillbaks har jag ändå inte, säger Rune.


¤ Mässingplattan med årtalet 1884 instämplat.

STÄNDIGT JOUR
Många kanske tror att jobbet på en bogserare blir enformigt och långtråkigt då man ju bara drar fram med ett par knop.
    - Men så upplevde inte jag det. Tvärtom var det ett intressant och omväxlande arbete där det alltid fanns att göra. Gammalt tillbaks hade vi också ständig jour, natt som dag, och då kanske det blir långa dagar många gånger, berättar Rune.

HÅRD STORM
Han minns särskilt dom problem man hade då pråmarna brukade slita sig.
    - Jag tror det var 1934 som en storm på bortåt 30 sekundmeter härjade. Då slet sig alla pråmarna, taket blåste av i brädgården och det blev en väldans oreda. Då hade vi fullt upp med att bogsera tillbaks pråmar och få ordning på allt igen, säger han.

TRYGG ÅNGMASKIN
Rune har också stått i styrhytten för ångdrivna SCA-bogserare. En av dom var Munksund 11, utrustad med en ångmotor som utvecklade 146 hästkrafter.
    - 11:an var fin. Ångmotorn gick så tyst och bra till skillnad mot dieslarna som för ett stort oväsen, tycker Rune.

BYGGTS OM
Tillsammans med Rune Ahlkvist och hans efterträdare på Munksund 9, Rolf Lundström, får vi vandra runt på den gamla trotjänaren som nu alltså ska säljas. Man får en känsla av stabilitet och pålitlighet då man bekantar sig med den gamla bogseraren. Visserligen är dess tillverkningsår 1884 hos Bolinders i Stockholm, men det mesta i båten är ersatt och utbytt allteftersom åren gått.
    - En del grovplåtar och annat är dock kvar ända från -84 och har stoppat bra, säger Rolf när vi går runt.

PASSAGERARBÅT
Några tekniska data om Munksund 9:
Bruttodräktighet, registerton, 38,57. Längd 17,6 meter. Bredd 4,15 meter. Djup 2,38 meter. Motor: GM. Marindiesel 220 hästkrafter. Tankvolym 4.000 liter. Fri fart 10 knop. Bränsleförbrukning cirka 20 liter per timme.

Rune berättar att Munksund 9 också varit passagerarbesiktad. Ett 40-tal passagerare fick hon ta. Och det är säkert många som drar sig till minnes både en och annan tur med gamla 9:an i olika sammanhang.


¤ Många minnen återkommer i styrhytten på den gamla bogseraren.
Rolf Lundström t h tog över rodret efter det Rune Ahlkvist, för några
år sedan gick i pension.

PUTSADE MÄSSING
Förr var det gott om mässingbeslag på Munksund 9 och än i dag är den gamla klockan kvar.
    - Det var ett flitigt putsande av all  mässing då för det skulle vara rent och blankt, drar sig Rune till minnes då han slår ett slag i skeppsklockan.

9:an gick mest inom hamn, men det blev ändå en hel del längre turer genom åren. Och en tid fanns även kocka ombord på Munksund 9. Med en fart av mellan 1-2 knop som var vanligt förr för bogsersläpen så gjorde man en tur på t ex Kalix inom två och ett halvt dygn.

OLIKA ÖDEN
När nu Munksund 9 säljs så tas sista SCA-båten ur tjänst. Visserligen finns den lilla Ulven kvar, men den tjänstgör mera som en slags servicebåt inom hamn. De gamla Munksundsbåtarna har gått olika öden till mötes. En del har huggits upp, skrotats. Andra har gått till botten, som t ex Munksund 5, medan andra fortfarande tjänstgör på andra håll längs vår kust.

Freja, som är gamla Munksund 3, ägs numera av Bert Bergström, Risögrund, Kalix, som har den i yrkesbruk bl a åt SCA. Nygrogg, som är Munksund 15, går i tjänst i Stockholm, för att nu ta ett par exempel. Men den egna bogserbåtsepoken för SCA:s del - den är nu slut. I varje fall för Munksundsindustrins del i och med att nu 9:an säljs.

------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 6 oktober 1979


Tom Trana / 1965


TOM TRANA har i denna annons råkat hamna i klistret.


Bil AB Åström & Co etablerar sig i Piteå / 1958




Exteriören av verkstaden som helt nyligen tagits i bruk.

Den ena moderna bilverkstaden växer upp efter den andra. Den senaste är Bil AB Åström & Co, som på Backen i Piteå uppfört en specialserviceanläggning som kan tävla med vilken annan som helst i branschen åtminstone i Norrbotten. Omkring första maj hade man driften i full gång och i onsdags ägde invigningen rum. Piteå-Tidningen har vid et par tidigare tillfällen i ord och bild gett glimtar från verkstadsbygget och för dagen har vi inte mycket annat att omtala än att Piteå nu har en förstklassig specialverkstad för Scania Vabis och Volkswagen.


Reparatörerna behöver inte nu längre ligga under bilarna. Dessa
hissas nämligen upp och det gör arbetet så mycket lättare.

Direktör Åström omtalar att man till sommaren skall göra en mindre utvidgning av lokalerna. Utrymmet visar sig nämligen bli i minsta laget trots att med kontorslokalerna komplexet har en yta av 1.000 kvm. Huvudentreprenör har varit Byggnads AB Alfred Boström, Skellefteå. Verkstaden har fått en modern oljebar, som installerats av Piteå Värme. Här finns tankar för av Mobil Oil förda oljekvalitéer vilket kommer att ge en perfekt service. Vidare har Piteå Värme haft hand om installerandet av värme-, sanitära- och ventilationstekniska-anläggningarna.


Det är flera man som arbetar i reservdelslagret, där det finns värden
för i runt tal en halv miljon.


Även kontoret tar sin stora del av utrymmet i verkstadslokalen. Här
ses bokförerskan Marianne Stenberg i arbete.


I den trevligt ordnade utställningen gjordes det givetvis reklam för
Volkswagen.

De elektriska installationerna har utförts av Eltjänst. Inredningssnickerier och glasleveranser har omhändertagits av Karlssons Snickeri och Glasmästeri. Fäldt och Engstrand har skött plåtslagerierna och målarmästare Helmer Björkman har handhaft målningen. Storfors Varv & Mekaniska har svarat för smidesarbetena av vilka märks ett vackert mässingsräcke med Scanias och Volkswagens firmamärken. Av varuleverantörerna märks A. Lundberg & Co.

INVIGNING MED STÅTLIG MIDDAG
PÅ STADSHOTELLET
Bil AB Åström & Co firade sitt nybygge med en pampig invigningsmiddag i stadshotellets festsal på onsdagskvällen. 150 personer voro inbjudna representerade stadens och bygdens näringsliv, stadens förvaltning, pressen m. fl. Gästerna hälsades välkomna av direktör Åström, som uttryckte sin tillfredsställelse över att han givits tillfälle att som representant för AB Scania-Vabis återvända till Norrbotten. Han hoppas att hans nybygge skulle bli till gagn för bilismne och skapa sysselsättning åt en del av bygdens folk.

Försäljningsdirektör David Larsson, Scania-Vabis, uttalade bolagets glädje över tillkomsten av den nya anläggningen i Piteå. Bolaget har tillräcklig erfarenhet av bilförsäljning för att veta at service är a och o. Som ett led i denna strävan måste man se tillkomsten av Bil AB Åströms nyanläggning. Han uttalade sitt bolags lyckönskan för den lyckade lösningen och utbringade ett kraftigt besvarat leve för densamma. Dir. Conrad Pettersson uttalade kollegans-konkurrentens lyckönskan och slutligen framförde hr Axel Bengtsson gästernas tack för maten och lyckönskade samtidigt på stadens vägnar direktör Åström för valet av förläggning av den nya verkstaden. Kvällen förflöt under angenäma former, det sjöngs allsång och Scania-Vabis visade en del kortfilmer.

--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 16 maj 1958


TED GÄRDESTAD talar ut...




Det här är Ted Gärdestads första intervju på flera år. Han berättar om
sitt nya liv under ledning av Bhagwan Shree (infälld bild).

Han heter inte Ted Gärdestad längre. Han heter Sangit Upasani. Bhagwan har gett honom det nya namnet. Upasani är klädd i rött från topp till tå. Soluppgångens färg. Uppvaknandets färg. Blodets färg. Kärlekens färg. En färg med oerhörd energi. Och så bär han malan. Halskedjan med bilden på Bhagwan.

    - Jag gör den här intervjun därför att jag vill meddela att den Ted Gärdestad som är känd från radio och TV är ... död. Jag är enda ögonvittnet. Jag snackade med honom precis innan han gick hädan. Han ville tacka alla som rosat och risat honom. Men han tyckte att det hade blivit så mycket tjafs att han ville gå hädan till en annan existens. Han bad mig kolla om han försvann till himlen eller helvetet. Men det gick så djävla snabbt att jag inte hann se det.
    - Där jag kommer ifrån tror vi inte på himmel eller helvete. Men Ted Gärdestad är alltså död. Må han vila i frid.

¤ Har du helt brutit med ditt tidigare liv?
    - Jag heter Upasani och kommer från Oregon. Men jag är väldigt lik Ted. Därför får jag frågor om honom hela tiden. Det enda jag vet om honom är sådant jag hört.

GALNINGAR
¤ Gillar du hans plattor?
   
- Jag vet inte. Jag har inte hört så mycket. Jag vet att han gillade musik och det gör jag också. Jag heter "Sangit" och det betyder musik.

¤ Har Upasani någon framtid som musiker?
    - Det vet jag inte. Namnet Upasani innebär ett intimt kärleksförhållande med hela existensen. Bhagwan som gav mig namnet sa att det handlar om att satsa allt. Vad det blir av det är upp till existensen. Inte till mig.

¤ Det där låter nog väldigt vansinnigt och skrämmande för många.
   
- För mig är det djävligt spännande. Sanyassins är äventyrare, galningar, älskare, poeter, spelare. Jag är inte så gammal i gamet. Jag är ganska nyfödd. Men det lilla jag förstår är att det är ett spel. Vi vet att vi föds, lever och dör och däremellan är det en stor äventyrlig resa. Det är bara att uppskatta och glädjas över det. Att vara upplyst innebär att förstå att livet är et mysterium som inte går att förklara.

PERSONLIG KRIS
¤ Ted Gärdestad har väl alltid hoppat lite hit och dit. Kan inte detta också vara en tillfällig historia?
    - Jag vet inte. Han gav intryck av att vara ganska rastlös. Det gillade jag.

¤ Är inte Upasani rastlös?
    - Jo, men inte på det sättet. Det hade skapats bilder kring honom i massmedia. Han tyckte inte att bilderna stämde med det som var verkligt för honom.

¤ Var han ett offer?
   
- Nej. Var och en har ansvar för sitt liv och kan göra vad som helst av det.

¤ Var det en djup personlig kris?
    - Han var trött på det här tjafset om personliga kriser. Han ville inte rota. Han sa till mig att han hade haft väldigt kul men det hade blivit för mycket tjafs.

BEDRÄGERISEKT
¤ I ditt hus möter man Bhagwan överallt i form av bilder på väggarna. Men ser en stor kärlek hos dig till Bhagwan.
   
  Javisst. Jag finns i honom. Han är en människa som vi. Men han har rest hela vägen. Han har kommit fram. Han kan tala om var det är risikfyllt och var man bör vara uppmärksam, så man inte ramlar och faller. Men det är vi som ska gå hela vägen själva. Han knuffar oss vidare.

¤ Är detta en av alla amerikanska bedrägerisekter? Bhagwan skor sig på vilsna själars bekostnad. Han kör 26 Roll Royce.
   
- De flesta är inte medvetna om att de irrar omkring. Vi vet att vi irrar. Men vi har Bhagwan. Han är ljuset. Han kan världens alla roliga historier och har alltid en i beredskap när någon har kommit riktigt vilse. Det här är en inre resa närmare i mitt inre landskap, som att resa närmare och närmare mitt eget inre ljus.

¤ Är det inte en flykt från vardagens problem?
   
- Det som finns utanför finns också innanför. Där jag kommer ifrån är människan både en varelse som behöver materiell komfort och andlig stimulans. Det är det som Bhagwan kallar för "den hela människan". Vi ser ingen motsättning mellan det materiella och spirituella. Vi talar inte heller om moral och skuld. Där vi bor är man inte bättre om man är på ett visst sätt. Det enda som är fel är att vara något som man inte är.

¤ Du besvarade aldrig frågan om gåvorna till Bhagwan?
    - Det är en fråga som jag stöter på hela tiden i den andra världen. Det verkar som om folk tycker att det är fel att leva i ett materiellt välstånd trots att det är just det vi gör här i Sverige. Människan ska leva rikt både materiellt och andligt. Gåvorna är ett bevis på vår kärlek till Bhagwan. Allting ägs av ett affärsföretag i kommunen. Bhagwan äger ingenting personligen. Han är fortfarande gäst i Rajneeshpuram, staden i Oregon.

LÅTER KNÄPPT
¤ Är det fråga om mycket pengar?
   
- En del är rika. En del har ingenting. Det är ingen merit att ge mycket. Var och en ger vad han har.

¤ Vill du flytta till Rajneeshpuram?
   
- Just nu är det inte aktuellt. Vi bygger en stad, ett centrum, en metropol. Än så länge finns det ett begränsat utrymme. Dessutom är jag svensk medborgare. Den fysiska närvaron är inte den viktigaste. Närvaron med Bhagwan och hans lärljungar finns i hjärtat.
    - Jag har förstått att det här låter knäppt i mångas öron. Folk tycker att vi är lite galna. Å andra sidan tycker jag allt som sker här är lite galet.
    - Men vi är ju galna vi också.

ÖPPET LANDSKAP
¤ Alla Upasani-fans...
   
- Jag vet inte om det finns några. Jag vet ju ingenting om Upasani. Det är så skönt. Upasani är ju bara ett stort frågetecken. Ett helt öppet landskap.
    - Ted Gärdestad sa att det enda som han egentligen skulle sakna var flickorna. Det är det jag känner nu när jag kommer till Stockholm att det finns otroligt många flickor här, som är otroligt vackra.
    - Det andra jag tänker på, är att skaffa mig en bil... en sportbil.

¤ Inga fler plattor?
   
- Jag vet inte. Det kan komma vad som helst. Jag är öppen för det.
    - Jo. Det här är väldigt tydligt vad jag känner just nu. Men det är omöjligt att förklara. Du vet, som att älska med en kvinna. Det kan på sin höjd beskrivas poetiskt. Men inte förklaras. Det måste upplevas.

--------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Fredagen den 29 juli 1983


Lill-Babs / 1982



I kväll gästar Lill-Babs Hagge Geigert i TV. Men vad de pratar om
kommer hon inte ihåg för hon var så nervös.

I kväll är Lill-Babs gäst hos Hagge Geigert i TV. I en hel timme ska hon svara på frågor om sig själv. Det låter inte riktigt vettigt. Finns det över huvudtaget en enda fråga om Lill-Babs som vi inte alla redan kan svaret på.
    - Oroa dig inte, säger hon. Om du vet så mycket som en hundradel av mig och mitt liv, då är det bra.

Var hemma hos Lill-Babs i går. Ja, i nya villan i Saltsjöbaden. Satt i rosa plyschsoffan. Den känner ni till. Fick kaffe och  - just det - hembakade bullar. Det var första gången i sitt liv hon träffade mig. Men jag har ju mött henne många, många gånger tidigare. I likhet med er som läser detta.

SPALT UPP, SPALT NER
Jag har sett henne på scenen och på bio och i TV. Men framför allt har jag läst om henne i tidningarna. Spalt upp och spalt ner, decennium efter decennium. Jag kan namnen på alla hennes döttrar och jag vet precis vilka karlar hon haft ihop det med. Och så vet jag att hon är bussigast och rarast i hela världen. Och mycket riktigt. Hon kramas det första hon gör. I köket sitter mamma Britta i rullstol. Hon bröt benen när hon skulle sätta igång med julstädningen i slutet av november.

Hon halkade på en flaska rengöringsspray och nu tar Lill-Babs hand om henne. På väggarna i vardagsrummet hänger döttrarna i oljefärger och guldramar. Och på marken skuttar hundar. De är de enda familjemedlemmar jag inte känner till.
    - Collien heter Goosie, för den är så goosig, säger Lill-Babs. Och den tibetanska tempelhunden heter Pyttan. För att den är så liten, får man förmoda. Säg något om dig själv som jag inte redan vet? vädjar jag.
    - Jo, du skulle må då, säger Lill-Babs.
Hon är brunbränd och stilig (Barbados) och iklädd en tröja som döttrarna samfällt stickat.
    - Men Hagge Geigert då, gnölar jag enträget vidare, frågade han något nytt? Finns det verkligen något nytt att fråga dig?

MINNS INTE...
    - Jag minns inte vad vi pratade om ärligt talat. Jag var så nervös. Att sitta så där i TV en hel timme, oförberedd på vad som komma skall.
    - Och jag har sett programmet i färdigt skick, men det var också så nervöst att jag inte kommer ihåg ett smack.

Ändå torde intervjusituationen vara lika banal för Lill-Babs, som vilket vanligt samtal som helst för oss vanliga dödliga.
    - Ja, jag har väl blivit intervjuad rätt ofta. Varenda gång jag uppträtt i folkparker i 27 år nu.
    - Det är bara att multiplicera. Och till detta kommer då alla andra intervjuer förstås.
    - Men jag har aldrig haft något emot att visa upp mig och barn och hus och hem.
    - Publiken är mina bästa vänner och jag delar gärna med mig till dem.
    - Men det som skrivits om mina män, det är för det mesta bara påhittat, uppgifter i tredje och fjärde hand.
    - Jag tycker att bilden av mig stämmer på det hela taget. Och ändå finns det bitar kvar, bitar som är reserverade enbart för familjen.

EN NY FRÅGA
   
- Det finns förresten en ny fråga som dykt upp på sistone, jag fick den allra första gången dagen efter jag fyllde fyrtio. Det är: När ska du sluta, Lill-Babs?
    - Det anar jag inte. Nu i helgen ska jag till exempelvis spela in Forsell-showen för TV. Sen ska jag uppträda med den på China ett par dar, sen ska jag med den till Malmö och till Norrland och så på turné i sommar.
    - Egentligen är jag inte klok, jag är nervös inför precis varenda föreställning. Det pirrar i mig och jag måste springa och kissa femton gånger.
    - Det är nog så här: när jag inte blir kissnödig längre, då är det lika bra att jag slutar.

--------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Tisdagen den 9 februari 1982


Tomas Ledin på turné / 1981


AFTONBLADET ¤ Den 3 juni 1981

Agnes, 94, minns Titanic-katastrofen 1912

I april 1982 hade Expressen på sitt mittuppslag, ett reportage som handlade om Titanic-olyckan. Det här året hade 70 år förflutit sedan den ödesdigra tidpunkten, när RMS Titanic kolliderade med ett isberg som fick till följd att 1514 personer omkom. En av de ombordvarande, Agnes Sandström då 24 år, överlevde katastrofen tillsammans med sina döttrar, Beatrice 1 år och Margit  3 år. I den här artikeln berättar Agnes Sandström om sina minnen från olyckan.


¤ "Titanic" sjönk söndagen den 14 april klockan 23.40. Klockan 22
hade fartyget ränt på ett isberg. Ombord fanns 2 200 människor. Liv-
båtarna rymde högst 1 100. Många firades för tidigt och med för få
ombord av panukslagna och otränade besättningsmän. Ingen hade
trott att "Titanic" kunde sjunka.

AGNES, 94 RÄDDADES
"
Jag har fortfarande mardrömmar"


¤
Det är 70 år sedan aprilnatten då den "osänkbara" lyxångaren
"Titanic" stötte på ett isberg och sjönk. Men än idag kan Agnes Sand-
ström, 94, vakna av att hon drömt mardrömmar om olyckan. Hon är
den enda överlevande svensk som kan berätta vad som hände.

¤ Söndagen den 14 april år 1912 satt Agnes Sandström i en livbåt på Atlanten och såg 1 500 människor dö. 200 meter längre bort gick den "osänkbara" lyxångaren "Titanic" till botten. I dag är Agnes, 94, en av de få överlevande i världen som minns katastrofen för 70 år sedan.
    - Jag drömmer fortfarande mardrömmar om den natten, säger hon.

Det var månljust och alldeles stilla. Klockan var 23.40 på söndagskvällen och plötsligt hördes en väldig explosion: En jättevåg bröt över det stolta skeppet "Titanic". Världens största skepp och "säkraste" fartyg sjönk redan på sin första resas första dag. En timme och 40 minuter tidigare hade det ränt rakt in i et isberg och genast sprungit läck.

BARA AGNES KAN BERÄTTA
Tillsammans med 85 andra förtvivlade människor i en överfull livbåt blev Agnes Sandström ett av ögonvittnena till historiens värsta sjökatastrof, där bara 700 av de 2 200 ombord kunde räddas. Agnes och hennes små flickor Margit, 3, och Beatrice, 1, var tre av de 164 svenska passagerarna. 44 av dem överlevde. I dag är de flesta döda. Agnes är den enda överlevande svensk som kan berätta vad som hände. Sedan många år bor hon i en liten lägenhet i samhället Borensberg utanför Motala. Hon har varit änka sedan 1927, har haft lanthandel, konditori och ensam fostrat fem barn.

Hennes äldsta dotter Margit är död 20 år. Men Beatrice, i dag 72, bor i närheten, liksom de andra barnen.
    - Beatrice kommer inte ihåg ett dugg av "Titanic"-olyckan. Men jag har inte glömt någonting, säger Agnes.
På onsdag ska hon berätta i radions program om den hemska aprilnatten för 70 år sedan då hon såg panikslagna människor förgäves kämpa för sina liv. Den 26 april inviger hon en "Titanic"-utställning i Nyköpings stadshus och talar om samma sak.


Det "osänkbara" fartyget "Titanic" på ett vykort, som svensken Ivar
Berglund skickade hem till föräldrar och syskon på Åland.

ALLT VAR SÅ FINT OMBORD
Agnes ser mycket dåligt numera och kan inte längre studera alla klipp och bilder hon samlat om olyckan. Men pratar gör hon fortfarande gärna.
    - Det är så många som vill höra vad jag har varit med om, säger hon. Och jag kan fortfarande vakna mitt i natten och tänka: "Nej, detta kan inte ha hänt mig!"
Agnes var 24 år och på väg från Sverige till sin man Hjalmar i San Francisco då hon av en slump blev en av dem som fick äran att inviga den 46 000 ton stora lyxkryssaren.
    - Jag och min man hade emigrerat till Amerika fem år tidigare. Jag hade varit hemma i Småland på släktbesök.
    - När vi kom till England missade vi båten och erbjöds en tredjeklasshytt på "Titanic". Det var roligt. Båten var redan berömd. Den skulle nå New York på rekordtid.


Bilden visar hur ett isberg kan ses i mörker; genom vågbrytning,
ljudet av vågbrytningen eller mån- och stjärnljusreflex. Det isberg
man mötte hade nyss vänt och fått upp en "svartsida" och gav inga
reflexer. Havet var dessutom nästan absolut stilla.

Teckning: Sphere.

NÄST SISTA LIVBÅTEN...
    - Allt var så fint ombord, även nere i tredje klass. Vi hade hört hur säkert fartyget var. Därför blev vi inte alls rädda, när det första beskedet kom om at vi kört på et isberg. Vi hade känt en dov duns och trodde vi krockat med ett annat fartyg i dimman.
    - Skadan skulle snart vara reparerad fick vi veta.
Men efter en kvart fick vi order om att ta på oss livbältena och gå upp på däck.
Agnes ser fortfarande tydligt framför sig hur hon släpade sig uppför trapporna med sina två barn i famnen. Hon hör de panikslagna skriken när folk begrep att livbåtarna inte skulle räcka till alla. Hon tänker med fasa på rädslan för att inte själv få plats och minns lättnaden då hon och döttrarna till slut slängdes ner i den näst sista livbåten.
    - Jag såg flera av båtarna sjunka för att man glömt sätta pluggarna i botten, berättar hon. En man klamrade sig fast vid en vrakspillra. På två timmar blev han vithårig. Sedan drunknade han.
    - Själv var jag helt förlamad först. Allt var så overkligt.
    - Många vägrade lämna båten. Jag kände att jag också ville stanna kvar. Inte förrän en hyttuppassare sa "tänk på barnen" kunde jag börja kämpa för att komma därifrån.
    - Livbåten var så tungt lastad att vi inte kunde sitta ner. En våg hade sänkt oss. Vi hade vatten nästan ända upp till relingen. Barnen var rädda och grät.

ALLA DE SOM VÄNTADE FÖRGÄVES
Efter åtta timmar räddades Agnes och de andra i livbåten av ett fartyg som uppfångat nödsignalerna.
    - Först då fattade jag vad vi varit med om och blev rädd på allvar, säger hon.
I New York mötte maken Hjalmar frun och barnen. Kort därefter återvände allihop till Forseryd i Småland.
    - Det värsta med olyckan var att se sorgen hos alla de anhöriga som väntade förgäves i hamnen, säger Agnes.


Här är Agnes Sandström 24 år. Hon och döttrarna Beatrice, 1, och
Margit, 3, står till höger på bilden. De hade just kommit i hamn i New
York med räddningsfartyget "Carpathia", där alla de 700 överlevande
trängdes. Av de 164 svenskarna på "Titanic" överlevde 44.


Nya Dagligt Allehanda rapporterar om sjökatastrofen den 17 april
1912.


En av livbåtarna från "Titanic" plockas upp av fartyget "Carpathia".
Ombord fanns Agnes Sandström och hennes döttrar.


Agnes dotter Beatrice ses här på en bild från april 1987, när hon be-
sökte Titanic-utställningen på Sjöhistoriska museet i Stockholm.

-----------------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Tisdagen den 13 april 1982
Några av bilderna är hämtade ur Claes-Göran Wetterholms bok om Titanic.
Utgiven på bokförlaget Prisma - 1999.


FAKTA---------------------------------------------------------------------------

AGNES SANDSTRÖM föddes den 8 november 1887 och avled den 1 december 1985.

BEATRICE f. SANDSTRÖM den 9 augusti 1910 d. 3 september 1995.

/Roger Lindqvist---------------------------------------------------------------


Vikingarna / 1982


AFTONBLADET ¤ Söndagen den 16 maj 1982

Svensktoppen den 16 maj 1982


AFTONBLADET ¤ Söndagen den 16 maj 1982

Vad gör den där Lindqvistar´n egentligen?

Jag förstår om det finns nån som kanske blir en aningen förvirrad. Skall man läsa bloggen eller facebooken? Jag har ett tips, läs båda två! De båda kompletterar varandra. Det var någon som undrade om jag skulle sluta med min blogg. Eftersom jag skriver på facebook (med alltför långa texter, som en person uttryckte det). Jag undrar om det finns någon typ av facebook-polis som haffar mig om texten överskrider ett visst antal tecken? Det är väl bara att konstatera att jag kanske är en alltför långrandig person. Men om man nu är född långrandig, är det svårt att ändra om, till "kortrandig". Sorry! Det är jag i ett nötskal. Take It or Leave It!

Roger "Långrandige" Lindqvist


ELVIS i en alkov i Hortlax...

Det är alltstå här han har levt de senaste 35 åren. I en alkov i Hortlax. Älskad och saknad. En dag i augusti 1977 knackade det på vår dörr. Ute på bron stod en man i 40-årsåldern, med en hel del fettvalkar kring sina höfter. Han talade på knagglig svenska. Han ursäktade sig för sina bristande språkkunskaper, men berättade att han just precis påbörjat en ABF-kurs i svenska. Han presenterade sig som Edvin Pettersson. Svenskamerikan av börden. Hans föräldrar hade en gång emigrat till staterna, närmare bestämt till Arizona. Så en dag när föräldrarna gått bort (flyttat till himlen) bestämde sig Edvin för att resa tillbaka till sina rötter. Han visste att fadern var kommen från Pålberget, medan modern var infödd hortlaxare. Han ville gärna hyra ett rum i vårt hus. Efter en stuns diskussioner så föreslog min far att han kunde flytta in i sovalkoven. Detta tände Edvin Petersson på direkt.

På kvällen sa jag till mina föräldrar att vår nye rumsgäst, var väldigt lik en berömd rocksångare från Memphis. Elvis Presley. Det kan inte vara annat än en som liknar honom sa min mor. Att Elvis är död vet alla. Det gick några år. Edvin flyttade så småningom in i en två på zonområdet i Piteå. När jag städade upp i den alkov som Edvin bott i, så fanns jag en affisch som han haft på sin vägg. På baksidan av denna, fanns detta nedklottrat:

"Jag känner mig nu så pass stark, att jag är beredd att berätta sanningen (den osminkade) precis som den är. I nästa vecka ska jag kalla till presskonferens, för att ta bladet ur min mun. Och där skall äntligen hela världen få veta vem Edvin Pettersson egentligen är. Naturligtvis kommer jag att ha gitarren med mig. Tanken är att ge dem alla ett prov på att jag, Elvis Aron Presley, fortfarande är att räkna med. Jag skall återigen ta världen med storm.

ELVIS"


Edvin Pettersson levde i en alkov hos familjen Lindqvist i 35 år. Den
här affischen lämnade han efter sig när han flyttade. Edvins riktiga
namn är Elvis Aron Presley. Nu har han bestämt sig för en come back.
Först väntar en spelning i Piteå Folkets hus. Sedan finns ett planerat
uppträdande under Piteå Dansar och Ler i sommar.

---------------------------------------------------------------------------------


HORTLAX - porten till Norrbotten... / 1966




White Horse / 1965




Ebbe Jularbo & Bertil Boo i Älvsbyn / 1983


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 juli 1983

Cirkus Frankoni



NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 6 augusti 1930

Ulf Sterner gör reklam / 1964




KELLOGGS - rätt på bordet / 1961



NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 27 april 1961


Liseberg - 1963




ERA - abbonemang / 1963




Bilråd - bilvård / 1963




LILL LINDFORS & ANDERS LINDER /1967

Året är 1967. Lill Lindfors och Anders Linder showar tillsammans på Berns i Stockholm. Även Robert "Robban" Broberg är med på ett "show-hörn".


LILL & ANDERS - På Berns 1967.


PITEÅ




Legobygge

Att bygga lego var en klar favoritsysselsättning som barn. Nu har barnbarnen också upptäckt tjusningen med detta. På vår vinda har det stått en kartong med legobitar i rätt många år. Våra barn byggde en hel del när de bodde hemma. Det är inte bara Norah och Max som fastnat med legoklossarna på golvet. Det har Robert också gjort, trots sina 27 år. Åtminstone när han häromdagen "upptäckte" sina gamla klossar på nytt. Det blev ett hus, som han byggde åt sin mor och far. Så nu blir det flytt vad det lider. Vi är nog de enda par som i såfall kommer att bo i ett äkta legohus här i Hortlax, ja, kanske i hela världen.


Robert bygger ett legohus till sina föräldrar. Tack så mycket! Men
kanhända att det blir en aningen trångt därinne?


Vid entrén ses Roger och Elisabeth sitta och njuta av livet. Elisabeth
t.v. och Roger t.h. På taket har vi vårt privatplan. Utifall vi vill göra
en snabbis till Paris eller London för att dricka kaffe.

---------------------------------------------------------------------------------
Legofotograf: ROGER LINDQVIST

Nyheter från 1927


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 mars 1977

PITEÅ-TIDNINGEN - En lokal tidningshistoria



Det var här det började


¤ I den här fastigheten startade PT och producerades fram till 1930 i
skräddare A G Häggströms hus vid Rådhustorget.

¤ Året var 1915. Första världskriget hade gått in på sitt andra solvarva. Det skulle bli ytterligare två år av mänsklig förnedring och mellanstatligt vansinne innan världsbranden falnade.

I Piteå, den lilla staden med lite drygt 2.500 invånare, gick livet sin gilla gång. Livsmedelskommissionens förlängda lokala arm sålde amerikanskat vetemjöl för 38 öre kilot. Ryskt rågmjöl kunde inhandlas 8 öre billigare.

¤ PITEÅBANAN FÄRDIG
Järnvägen mellan Älvsbyn och Piteå blev färdig och stadsborna gick man ur huse för att delta i invigningen och ta emot premiärresenärerna. På själva Gustaf II Adolf-dagen den 6 november hade den sista uppsättningen levande ljus i takkronorna under valven i stadens gamla träkyrka gjort sitt. Kyrkan var elektrifierad!

I Norrfjärden tilldrog sig en annan kyrklig fråga stor uppmärksamhet. I hemmen, på stämmor och i tidningsspalter tvistade man om kyrktaket skulle göras av trä eller koppar. Den 17 juni fick Piteå stad sin första kooperativa affär, inrymd i skräddarmästare A G Häggströms hus vid Rådhustorget.

¤ LASARETT FÖR 65 PATIENTER
Det nya länslasarettet på Strömnäs togs i bruk samma år. Redan i sin livstid smått legendariske doktor Oscar Forsell fick behövligt utrymme för sin frodiga lekamen. Men det blev också plats över för 65 patienter. Och på vindsplanet inrymdes både kontor och bostäder för den s k betjäningen.

¤ PT FÖDDES
1915 var också ett år då det hände saker på tidningsområdet i Piteå. De två befintliga dagstidningarna fick en fräsch, pigg, oblyg och kamplysten konkurrent: Piteå-Tidningen. Låt oss bläddra tillbaka lite i gulnade historieblad. Det var 1846, som dåvarande residensstaden Piteå och Norrbotten fick sin första tidning. Av någon anledning kallades den Nordpolen.

¤ NORRBOTTENS POSTEN
Bara några månader senare bytte den både ägare och namn. Norrbottens Posten var länge språkrör för den tidens höger. Men ägarna skiftade och med dem också tidningens politiska profil. Ungefär vid sekelskiftet började tidningens redigering påverkas av den tidens begynnande radikalisering. Den blev än mer uttalad sedan en frifräsare med jämtländskt ursprung, Salomon Salomonsson, blivit tidningens redaktör.

Piteå hade 1892 fått sin andra tidning, Norrbottens Allehanda. Den hade en klar högerprägel. Trots att de konservativa krafternas samhällssyn därmed borde ha kunnat anses opinionsmässigt väl tillgodosett, såg den tidens egentliga makthavare i samhället, bolagshögern, med oro på Norrbottens Postens "förflackning".

¤ HÖGERKUPP PÅ STÄMMA
Något måste göras, ansåg man. Och på bolagsstämman 1914 slog man till. Ett kapitalstarkt konsortium med Munksunds sågverks förvaltare Nauclér som den tongivande "köpte in sig" i tidningen, som var i stort behov av pengar. Den nya ägarmajoriteten försäkrade att "Posten" även i fortsättningen skulle fungera som frisinnat organ. Få trodde på uppriktigheten i den deklarationen. Det besannades också ganska omgående att NP åter skulle bli den högertidning den en gång varit.

¤ OVÄNTADE FÖLJDER
Bolagshögerns attack var i själva verket direkt riktad mot folkrörelsernas växande inflytande. Och attacken fick följder, dock inte i den riktning som Nauclér tänkt sig. Det började med at Salomonsson fann sin ställning ohållbar och lämnade tidningen. Förbittringen över händelseutvecklingen på Norrbottens Posten spred sig samtidigt som ringar på vattnet. Röster började höjas för startande av en tredje tidning i Piteå. Den skulle kämpa för en fri debatt och samtidigt tillgodose vänstergruppernas behov av ett eget språkrör. Fanns det då verkligen marknad för tre tidningar? Frågan ställdes men naturligtvis kunde ingen besvara den. Men det gick ju att undersöka förutsättningarna, förstås.

¤ KRAFTER I RÖRELSE
Salomonsson var inte trögbedd, tvärtom. Han ställde upp ivrig och stridsberedd. Och sannolikt revanschsugen. Han ansåg sig nog ha en gås oplockad med kuppmakarna på Norrbottens Posten. Större delen av 1914 ägnade Salomonsson och andra eldsjälar åt att undersöka stämningsläget hos befolkningen och att jämna marken för den tilltänkta nykomlingen i den lokala tidningsfamiljen. På sensommaren och hösten 1914 prövades befolkningens eventuella aptit på en vänstertidning mera konkret. Det utgavs nämligen några provnummer, vilka tyvärr inte tycks ha bevarats åt eftervärlden.

¤ INGEN DAGSLÄNDA
Måndagen den 4 januari 1915 såg det första numret av Piteå-Tidningen dagens ljus. Och se, PT nr 1 blev ingen dagslända utan inledningen till en epok, som vi ännu är mitt inne i. Det nya tidningsföretaget med Pitholmsbonden Brynolf Sjöberg som styrelseordförande och "Salle" Salomonsson som redaktör hade hyrt in sig i Häggströms hus vid Rådhustorget. Lokalerna vette dels mot själva torget och dels mot Kyrkbrogatan.

¤ "GRÄMELSE FÖR MÅNGA"
För att citera skriftställare Alfhild Axelsson i en krönika till PT:s 50-årsjubileum började tidningen "till stor grämelse för många i samhället breda ut sina stora blad över bygden". Jo, bladen var stora om än få. Och den tekniska utrustningen var bristfällig. De första åren sattes PT för hand. Bokstav för bokstav i metall plockades samman för att efter tryckningen återsorteras för ny användning.

¤ ENTUSIASM OCH FRAMGÅNG
Men entusiasmen fanns där. Och det mottagande som PT rönte hos allmänheten stimulerade till nya ansträngningar från den fåtaliga personalens sida. Tidningens ekonomiska grundval blev allt stabilare och tidningen såldes i ständigt stigande antal exemplar. 1924 var man uppe i en upplaga på 5.600.

¤ "SALLE" UR TIDEN
1929 har gått till annalerna som ett för tidningen händelserikt år. Grundaren Salomon Salomonsson avled på våren. Angelägen om att PT ävet utan honom skulle fungera som ett organ för de breda folklagren vidtog han på sin sjukbädd en viktig åtgärd. Han sände dåvarande ekonomichefen, Ruben Hedqvist, till Stockholm för at sälja den salomonssonska aktieposten till socialdemokratiska partiet.

¤ S-EPOKEN BÖRJAR
Redan den 1 juli samma år var det dags för dåvarande partiombudsmannen Axel Bengtsson att sätta sig i redaktörsstolen. PT hade inlett sin socialdemokratiska epok. Protokollen från 1929 vittnar om en annan viktig händelse. Styrelsen beslöt nämligen att bygga ett nytt tidningshus. I december året därpå stod den nya fastigheten vid Prästgårdsgatan färdig. Förutom lokaler för tidningsverksamheten inrymde huset en mindre samlingssal, flitigt nyttjad av arbetarrörelsen i staden och bygden, samt tre hyreslägenheter.

¤ GYNNSAM UTVECKLING
Piteå-Tidningens utveckling i gynnsamma banor fortsatte. Nya landvinningar på det teknsika området anammades och utnyttjades fortlöpande. Från utgivning två dagar i veckan under de första åren utökades den s k periodiciteten. 1943, mitt under andra världskriget, togs det med hänsyn till tidsläget djärva steget till 6-dagarsutgivning. Morgontidning blev PT sedan klockorna ringt in år 1949. Mer än så går vi i det här sammanhanget inte in på de senaste decenniernas händelseutveckling. Den historieskrivningen får anstå till dess att perspektivet blivit - ja just historiskt.

¤ LOKALA ÄGARE
Bara några ord om ägarförhållandet. De stora aktieposterna ligger i dag i händerna på fackliga och socialdemokratiska organisationer verksamma inom spridningsområdet. För PT:s fortbestånd är den lokala förankringen som vi ser det mycket värdefull. Så länge arbetarrörelsen äger det dominerande ägarinflytandet är kupper av det slag, som snabbt ledde till Norrbottens Postens död, uteslutna.

¤ KONKURRENTERNAS ÖDE
Norrbottens Posten, ja. Hur gick det då för den? Redan 1916, två år efter Nauclér-kuppen, var dess tid ute. Tidningen hade då funnits i 70 år. Norrbottens Allehanda föll offer för den tidningsdöd, som drog härjande fram över landet i andra världskrigets spår. 1952 kom sista numret ut från officinen vid Lillbrogatan. En 60-årig tidningsepok var därmed till ända.




¤ I nästan ett halvt århundrande fram till i somras framställdes tid-
ningen i fastigheten Prästgårdsgatan 31.

¤ I slutet av 1968 investerade Piteå-Tidningen i ny teknik. Tidningen blev då först i Sverige med kombinationen offsettryck och fotosättning. Frågan är om vi inte var den första offsettidningen med Berliner-formatet (6 spalter x 450 mm). Drygt tio år senare var det dags för nästa stora händelse i tidningens historia - inflyttningen till ett nytt tidningshus.

Piteå-Tidningen har haft en mycket positiv utveckling under en lång följd av år. 1979 års ökning med 545 exemplar per utgivningsdag var den 21:a upplageökningen i följd. En jämförelse med första året med ny teknik och nytt format visar att antalet sidor ökat med i genomsnitt 5 per dag, att annonsvolymen ökat med 1.023.357 mm eller 28,1% samt att den totala volymen ökat med 4.039.200 mm eller med 29,7 spalter per dag.

Upplagan för 1:a halvåret 1979 jämfört med 1:a halvåret 1969 var 4.588 exemplar eller 40,2 procent större per utgivningsdag. Piteå-Tidningen har således under den senaste tioårsperioden tillfört annonsmarknaden över 400 nya hushåll per år. Antalet anställda vid utgången av 1968 var 57,5 och vid utgången av 1978 69,5. Företagets successiva utveckling hade skapat lokalbrist i det gamla tidningshuset. Möjligheterna till rationell tidningsdrift var praktiskt taget obefintliga. På sikt kunde vi inte i befintliga lokaler uppfylla de krav som ställs på en god arbetsmiljö.

-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 2 november 1979




Våldsam olycka i Piteå / 1986



- efter krock mitt i stan


Här i korsningen mellan Sundsgatan och Kyrkbrogatan skadades
23-åriga Anette Larsson, Öjebyn, allvarligt vid en bilolycka.

23-åriga Anette Larsson, Öjebyn, skadades svårt i en bilolycka sent på lördagen. Tillsammans med sju andra inblandade fördes hon till lasarettet. Olyckan inträffade vid 22-tiden i korsningen mellan Sundsgatan och Kyrkbrogatan.

Anette Larsson kom körande från torget och skulle korsa Sundsgatan. Hon verkat inte ha observerat den bil som kom efter Sundsgatan, utan körde rakt ut. Olyckan var ett faktum. Anette Larsson klämdes fast i bilen och fick skäras lös av brandskårspersonelen. Vid ankomsten till lasarettet hade hon andningssvårigheter och lades i respirator. Den har hon dock fått lämna men hon ligger fortfarande kvar på intensivårdsavdelningen.

Allvarliga skador
    - Skadorna hon ådrog sig är allvarliga. Men hennes tillstånd är stabilt och hon kommer att klara sig, säger Torbjörn Harr, jourhavande läkare, som dock inte kan säga om hon får bestående men. Totalt åkte åtta personer i de bägge bilarna. Alla fördes till lasarettet där de flesta fick stanna för observation. Av dessa hade en yngre man fått tre revbensbrott och ett nyckelbensbrott. En annan hade fått hjärnskakning. De övriga hade lindriga skador.

--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 1 september 1986


Busstationen i Piteå / 1987



BRÅK OCH OREDA HAR BLIVIT LUGN OCH RO


Visst är det en helt ny atmosfär som möter resenärerna när de kliver
in i "nya" busstationen i Piteå. Förutom en blomsteraffär inryms nu
också ett kafé.

A-lagarna är borta, bråket är borta, den allmänna oredan är borta. Nu råder lugn och ro. Miljön är helt förändrad. Dämpade diskussioner förs över en kopp kaffe mellan väntande resenärer som på nytt vågar sig in i lokalen. Busstationen i Piteå har fått en rejäl ansiktslyftning!

Det som tidigare var ett tillhåll för så kallade A-lagare och utslagna går inte att känna igen. Inne i Piteå busstation inryms numera en blomsteraffär och ett kafé. Det är tveksamt om det varit så här gemytligt någonsin under de 22 år som busstationen funnits till.
    - Det är Götes förtjänst, skyndar sig Christer Berggren, korvkioskägare i fastigheten, att tillägga och syftar då på Göte Jonsson.

¤ VAKT
Göte Jonsson arbetar numera som vakt och vaktmästare vid busstationen. Arbetsgivare är Piteå kommun. Tidigare var Göte själv hyresgäst i busstationen - då som frisör.
    - När jag hörde att det skulle komma en blomsteraffär och ett fik erbjöd jag kommunen mina lokaler.
    - Jag förklarade samtidigt att jag hade 21 års aggressioner inom mig över hur jävligt det har varit. Jag lovade kommunen att om de anställde mig som vakt så skulle också problemen försvinna, berättar Göte Jonsson.


    - Den nya härliga stämningen här är helt och hållet Götes förtjänst,
intygar Christer Berggren och Helge Haavistonmaa båda hyrsgäster
i busstationen.

¤ HÅLLIT
Göte har hållit tand för tunga. Det intygar både Christer Berggren och Helge Haavistonmaa, som driver en kiosk i busstationen.
    - Det är verkligen roligt att det har blivit ordning här. Den här positiva andan sprider sig i hela huset, säger de.
Samma sak intygar resenärerna Ingvar och Eva Aldrin från Sjulsmark.
    - Inte har det varit så trevligt alla gånger förut, förklarar Eva Aldrin och får medhåll av maken.
    - Nu är det ju jätteroligt att kunna komma in här och ta en kopp kaffe i lugn och ro, säger han.


Resenärerna Ingvar och Eva Aldrin från Sjulsmark är närmast lyriska
över busstationens "ansiktslyftning". - Nu är det ju roligt att komma
in här, säger de samstämmigt.

Frågan blir egentligen bara hur länge ordningen håller i sig. Göte Jonssons "förordnande" sträcker sig bara i sex månader till och med augusti månads utgång.
    - Jo, längre har jag inga löften om. säger han.
    - Personligen tycker jag nog at kommunen har råd att skapa en fast tjänst för det här. De hyror vi betalar för lokalerna borde räcka gott och väl för de kostnaderna, säger Christer Berggren.
Både Berggren och Helge Haavistonmaa befarar att lokalen annars är tillbaka i gamla upptrampade spår.
    - Det kanske håller någon vecka, men utan Göte är busstationen fort sitt gamla vanliga tillhåll för A-lagarna, avslutar Christer Berggren.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 15 april 1987


Roxy storband




¤ Storbandet Roxy i dess nuvarande tappning har funnits i 7-8 år.
Precis som 40-talets upplaga spelar Roxy fortfarande ren dansmusik.
Det handlar, något mer exakt uttryckt, om traditionell storbandsmusik
i dansbara tempon.

    - Det verkar som om piteborna inte vet vad Roxy är. En del tycks ha fått för sig att vi bedriver något slags intern verksamhet. Eller så tror man att det är fråga om konsert. Men vi är inte alls slutna, tvärtom, och vi är alltid noga med att det ska gå at dansa till musiken! Vi är kort och gott en orkester som spelar sköna danslåtar för i princip alla - oavsett ålder - som gillar traditionell storbandsmusik.

Det förklarar Roxymedlemmarna Jan Bergman, Åke Jönsson och Birger Norberg. Den sistnämnde är nestorn i gänget; han var med redan i den allra första upplagan av den då betydligt mindre dansorkestern Roxy, i början av 40-talet. Det nuvarande storbandet har existerat i 7-8 år. Till fromma för den softa, dansbara jazzmusikens vänner i Piteå med omnejd. Glenn Miller, Duke Ellington, Count Basie med flera med mera.

För närvarande är man 18 man, eller rättare sagt 17 män och en kvinna (vokalisten Birgitta Sjömark), med en åldersmässig spännvidd på 75-24 år. I storbandet är man viss om att den musik- och dansform som Roxy står för, har betydligt fler anhängare i Piteå än de som brukar besöka de thédanser med Roxy som anordnas i Folkets hus A-sal några söndagskvällar per termin. Därför tror bland andra Jan Bergman, att det måste råda någon missuppfattning bland piteborna om vad Roxy egentligen är.
    - De som första gången hittat vägen till thédansen, brukar vara positivt överraskade. "Oh, så härligt att få dansa till dessa sköna gamla danslåtar!", berättar Åke Jönsson.
Men det är alltså inte så många som hittar...


¤ Trombonisten Göran Millbert, 24 år, och barytonsaxofonisten Birger
Norberg, 75 år, är storbandet Roxys yngsta respektive äldsta medlem.
Birger var med redan i den första upplagan av Roxy, i början av 1940-
talet. Oavsett åldersskillnaden så gillar båda jazzmusik.

¤ FÅTALIG PUBLIK
    - Nej, det har ofta varit magert med publik på söndagsdanserna i Folkets hus den här säsongen. Ibland har det bara varit en 10, 20 personer. Och det är förstås otillfredsställande att spela då vi i orkestern är fler än vad de är på dansgolvet i salongen, säger Jan Bergman.
    - Så vid den sista thédansen den 2 april vill vi helst se 150 pitebor som är ute och stuffar.
Oavsett hur stor publiktillströmningen blir till vårens sista söndagsdans, har medlemmarna i Roxy kommit fram till att man måste finna nya former för verksamheten. Bland annat är söndag uppenbarligen ingen lämplig veckodag för danstillställningar. Kanske piteborna helt enkelt inte går ut och roar sig på en söndagskväll, som ju för de flesta är kvällen före en ny arbetsvecka.


¤ Hartvig Westerlund spelar här på ett horninstrument. Normalt är han
dock trombonist.

¤ CLUB ROXY
   
- Så till höstterminen planerar vi att bilda en Roxyklubb med ett antal fredagsträffar, som man får tillträde till genom att lösa medlemskort. Samma system som gäller för Tonträffen, alltså. Fast till skillnad från Tonträffen ska man hos oss inte bara kunna äta och lyssna på musik (Roxy), utan dessutom ha möjlighet att dansa. Medlemmarna i Roxy tar inte ut några gager. De pengar som kommer in går direkt till en gemensam kassa, vilken används till at täcka orkestarns utgifter. En rätt betydande utgiftspost är inköp av arrangemang och noter.
    - Tänk ändå, säger Birger Norberg, en man med tidsperspektiv; år 1945 kostade ett arrangemang mellan 5 och 8 kronor. Idag får man betala runt 500 kronor för ett arr!

Många av musikerna i Roxy är naturligt nog musiklärare till vardags. Men här finns flera yrkeskategorier representerade. Så ingår exempelvis två företagsledare i ensemblen, vilken väl utan ringaktning kan kallas hobbyorkester. Varje torsdagskväll under skolterminerna träffas medlemmarna för att träna i kommunala musikskolans hus, den så kallade Ladan. Den torsdagskväll då Piteå-Tidningen besökte Roxyfamiljen hade den fått en ny medlem, nämligen trombonisten Göran Millbert, 24-årig stockholmare som är på väg att flytta till Piteå. Han är ett exempel på att jazzbetonad dansmusik av gammalt fint märke minsann inte, om någon till äventyrs inbillade sig det, bara är en angelägenhet för folk över femtio.

¤ JAZZ SOM GÄLLER
    - För mig är det först och främst jazz som gäller, förklarar Göran, som hade förmånen att göra lumpen i musikplutonen vid P 10 i Strängnäs, varvid han även fick följa till Norrbotten. Ett annat tecken på att dansmusik för ungdom inte nödvändigtvis är liktydligt med diskodunk, är den succé som Roxy gjorde då orkestern spelade vid Strömbackaelevernas vårbal häromåret. Efteråt fick medlemmarna i storbandet höra av dessa 17-20-åringar, att de sällan eller aldrig haft så roligt som denna kväll med Roxy.

------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 mars 1989


FAKTA-----------------------------------------------------------------------

Birger Norberg föddes den 2 december 1913 och avled den 24
januari 2003. Han föddes i Munksund som ett av sju barn i familjen.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Munksundsbolagets verksamhet.
Han var då 12 år gammal och hamnade då i bolagets gjuteri, där fadern
var gjutmästare. I gjuteriet arbetade Birger Norberg i 30 år, fram till
1955 då verksamheten lades ner.

Han gifte sig 1937 med Greta Lundqvist från Storfors, Piteå och blev far
till en son. Birger Norberg hade musiken som sin stora hobby. Redan som
pojke kom han med i Munksunds hornmusikkår.

1930 var Birger Norberg med att bilda orkesten Melody Makers, som dock
inte blev långvarig med sin verksamhet. 1943 var han med att på nytt
bilda en orkester, Roxy. I den orkestern blev saxofonen Norbergs instrument.
1985 tilldelades Birger Norberg Piteå-Tidningens stipendium för sitt musik-
intresse i såväl dåtidens bruksorkestrar som att antal andra orkestrar.

------------------------------------------------------------------------------------

Greta Norberg f. Lundqvist föddes den 11 december 1914 och avled den
16 mars 2004. Hon var dotter till Georg och Vilma Lundqvist, Storfors. Greta
var min fars kusin. Deras respektive mödrar Vilma och Hanna var systrar,
med efternamnet Eriksson födda i Stensjökullen, Blåsmark. Gretas bror, Odal
Lundqvist, var även han musikintresserad. Hans spelade trummor i olika band.
Gretas syster Onny Norberg, Lundqvist, var också gift med en musikant, Acke
Norberg född i Haparanda. Birger och Acke var inte släkt med varandra, trots
samma efternamn.

/Roger


Roffe Staads orkester


ROFFE STAADS ORKESTER - Stockholm.

I dansbandslexikonet Den stora dansbandsboken 1963-2003 finns följande att läsa om bandet:

Egentligen kallade de sig Quartett-66 från början. Dock tyckte John Owen, då ägare av en mängd restauranger såsom Alladin, Adam & Marie, Baldakinen m. fl. i Stockholmsområdet, att de skulle ha ett namn anknutet till Rolf Lejdestad. På den tiden fanns det gott om engagemang för även mindre kända orkestrer vilket ofta kunde ge spelningar sju dagar i veckan, berättar Rolf. Två LP-skivor producerade bandet under sina aktiva år 1969-1974.

På LP:n "Har du hört berättas om..." där bilden ovan är hämtad från, fanns följande musiker med:

¤ ROLF LEJDESTAD - Orgel, piano, stämsång, arrangör.

¤ RUNE STÅLSPETS - Flöjt.

¤ K.G. JOHANSSON - Vibrafon, stämsång.

¤ ANITA WÖHRMANN-HILL - Sång.

¤ JONNY RUNDBERG - Trummor, sång.

¤ BENGT GUSTAFSSON - Bas, stämsång.

¤ LASSE WESTMANN - Gitarr, flöjt, stämsång.

¤ OVE NORLING - Gitarr.


På skivkonvolutets baksida på samma LP - på skivetiketten "Haparanda" - berättas detta om Stockholmsbandet ROFFE STAADS:

Roffe Lejdestad, vem är det? Roffe Staad då? Ja, då tänds ett igenkännande leende hos den stockholmska publiken, för att inte tala om den stackars umeågrabb som ringde direkt till Roffe Staad i Stockholm för att som en sista chans få tag i den tidigare succéplattan "Whipped Cream" - slutsåld på kort tid i hela landet. Nu har även du en chans att spisa Roffe och de andra glada medlemmarna i gänget. Här har du dansanta svensktoppslåtar, nytt material, som ännu bara förbehållits den Roffe Staadska danspubliken. Än så länge ja, men vi tror att när "Luffar Olle" och "Ann från Haparanda" har gjort sina attacker mot Svensktoppen, så kommer låtarna att nynnas och visslas av åtminstone halva svenska folket. Så de´så.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Kyrkstugorna i Hortlax



Landsantikvarie Harald Hvarfner talade om den viktiga länk i kyrk-
stadskedjan som kyrkstaden i Hortlax utgör. - Det är ett riksintresse
att den räddas åt framtiden, sa han bl. a.

En av landets yngsta kyrkstäder kommer att restaureras om finansieringsfrågan kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Det beslutade på söndagen kyrkstugeägarna i Hortlax som visade ett mycket stort intresse för att deras nio kyrkstugor i Hortlax ska räddas åt framtiden. Efter högmässan samlades ett 50-tal till rådslag i församlingsgården där landsantikvarie Harald Hvarfner samt förste antikvarie Kjell Lundholm, båda från Luleå, lämnade informationer om vilka möjligheter det finns att få hjälp med att upprusta den värdefulla kyrkstaden. För kyrkstaden i Hortlax är i behov av upprustning och genom att den är en viktig länk i den kedja av kyrkstäder som finns i Norrbotten, är det av riksintresse att en sådan upprustning kommer till stånd.

En mera genomgripande upprustning och översyn av kyrkstaden i Hortlax har varit på tapeten tidigare. Senast man diskuterade frågan var strax före den stora kommunsammanslagningen 1967. Men planerna föll den gången. Nu har kyrkorådet återigen aktualiserat frågan och vid en rundfråga bland de nio kyrkstugeägarna visade sig intresset vara stort. Därför beslöt man att anordna ett rådslag där stugägarna fick möta bl. a. landsantikvarie Harald Hvarfner som naturligtvis är mycket angelägen om att en restaurering kommer till stånd snarast möjligt.

Inte för att stugorna är i katastrofalt dåligt skick, utan därför att det finns goda möjligheter till att lösa den ekonomiska sidan av saken på ett tillfredsställande sätt. Dessutom är det ett riksintresse att de nio stugorna rustas upp - de utgör nämligen en mycket viktig länk i den "kyrkostadskedja" som finns i Norrbotten.

EN AV DE YNGSTA
    - Kyrkstaden i Hortlax är unik på så sätt att den är en av de yngsta kyrkstäder vi har i landet, sade landsantikvarien bland annat, vid en kort genomgång. De byggdes så sent som 1921-26, alltså under den tid som man höll på att döma ut kyrkstugorna. Man menade att i och med bilismens genombrott skulle kyrkstugorna mista sin betydelse.
Den farhågan har inte besannats.

Landsantikvarien pekade på den omfattande upprustning som kyrkstäderna i bl. a. Gammelstad och Öjebyn genomgått. För närvarande genomgår kyrkstaden i Älvsbyn en sådan upprustning. Där täcker AMS nästan samtliga kostnader då man anser dessa arbeten lämpliga ur arbetsberedskapssynpunkt.

ANGELÄGET OBJEKT
    - Kyrkstäderna är mycket angelägna objekt för oss som arbetar med kulturvården, menade landsantikvarien. Med kulturvård menar vi då inte enbart upprustning av kyrkstugeområden, utan att traditionerna och sederna i kyrkstäderna bibehålls och hålls levande. Det är inte tillfredsställande att många kyrkstäder har förvandlats till turistcentraler. Vi vill att kyrkstäderna ska behålla sin ursprungliga funktion och karaktär.

MITT I EN KULTURBYGD
Landsantikvarie Harald Hvarfner visade bilder från bl. a. Pitebygden och pekade på de många fynd som gjorts och vilken stor betydelse som bygden spelar i den norrbottniska historian.
    - Inom denna församling har vi gjort många arkeologiska fynd och vi vet av dessa att här har människor bott sedan långt tillbaka, menade hr Hvarfner och framhöll att dagens människor har ett kulturarv att föra vidare.

ALLA ENIGA
Efter landsantikvariens genomgång var ordet fritt och en del frågor ställdes vilka möjligheter det finns att få hjälp med en upprustning av kyrkstaden. Svaret blev att den ekonomiska sidan av saken borde bli lätt att lösa och hr Hvarfner pekade just på de satsningar som AMS gjort och gör när det gäller kyrkstäderna. Han ville ha besked om kyrstugeägarna i Hortlax var intresserade av en upprustning.

Det var man när kyrkorådets ordförande Ernst Nilsson ställde en direkt fråga. Nilsson deklarerade att kyrkorådet var klart positiv och att man nu ska föra frågan vidare. Närmast blir det en inspektion av kyrkstugorna. Det är riksantikvariets vårdsektion som tillsammans med berörda myndigheter och nämnder ska utföra inspektionen. Sektionen framlägger sedan ett upprustningsförslag som stugägarna får ta ställning till. I sista hand blir det kyrkorådet som formellt ansöker hos AMS om bidrag.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 1 februari 1971

Text: IVAR JOHANSSON Foto: HANS G. PETTERSSON



En av de nio kyrkstugor som finns i Hortlax. Foto från hösten 2011.

-------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST


Rönnbergs hörna i Piteå


Rönnbergs hörna, Piteå.

En del av det som populärt kallas Rönnbergs hörna - närmare bestämt södra knuten till plåtslagare Erik Fäldts fastighet Storgatan 10 - råkade vid 7-tiden på tisdagsmorgonen "stå i vägen" för en bilist som skalade bort brädfodringen ganska ordentligt (se bilden). Efter kollisionen med knuten behagade bilföraren sticka från olycksplatsen. Vittnen till händelsen finns dock och fler hoppas polisen komma i kontakt med. Det har sålunda konstaterats att i samma veva som Fäldts hörna blev avskalad (av en bil som kvarlämnat gröna och röda färgrester) råkade ett par andra fordon kollidera lindrigt i samma gatukorsningen. Polisen hoppas att flera vittnen ska låta höra av sig.

-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 november 1958


Våren 1923


SVENSKA MORGONBLADET ¤ Fredagen den 23 mars 1923


Gene Krupas död 1973

MERA LEGEND ÄN JAZZMUSIKER


Legenden Gene Krupa har avlidit.

¤ GENE KRUPA har lekt färdigt med sina trummor. 64 år gammal har han packat ihop sitt trumset och gått hem till jazzhimlen. Ytterligare en jazzlegend är borta. Händelsen var väntad. Det senaste decenniet har namnet Gene Krupa knappast nämnts i musiksammanhang. Han brottades med en svår och obotlig sjukdom. Nu när han är borta kanske det finns skäl att erinra om en del av vad han gjorde under sin tid som skapande jazzmusiker.

Gene Krupa dök upp väldigt tidigt i tjugotalets Chicago. Egentligen långt innan förbudstid och gangstervärld gjorde "the Windy City" till ett jazzcentrum och en guldgruva för unga musiker. Så här har klarinettisten Mezz Mezzrow berättat:
    - Helt plötsligt en kväll när vi spelade - det var Eddie Condon, Bud Freeman och det vanliga gänget - dök det upp en liten kille som nästan hade kortbyxor och bad att få sitta in vid trummorna.
    - Vi garvade ut honom. Vi hade redan två trummisar som slogs om platsen. Men killen kom tillbaka envist och en dag satt han där vid trummorna.

Så här berättar Jimmy McPartland om Gene Krupa vid de legendariska Condon-inspelningarna i Chicago 1927:
    - Gene var verkligen en lovande kille. Våra andra två trummisar var redan färdiga musiker men Krupa var några år yngre. På den tiden spelade en sådan sak stor roll. Den gången var faktiskt första gången jag spelade tillsammans med Gene. Och det var den första inspelningen som någon av oss killar någonsin gjort där vi hade sett en bastrumma användas.

Gene Krupa spelade i Chicago fram till sommaren 1935 när han fick engagemang hos Benny Goodman och under åren 1935-38 blev Gene Krupa en viktig del av Benny Goodmans trio, kvartett och orkester. Han var med vid de legendariska trioinspelningarna och samtidigt växte han alltmer fram som en PR-man för trumslager och för jazzen. Han var den som satt och tuggade tuggummi bakom vackra trumuppsättningar i vit smokingkavaj och blev alla damers idol. Efter 1938 bildade han egen orkester men lyckades inte särskilt bra. Det blev ofta konkurser och svårigheter med sprit och narkotika. Han fick göra inhopp då och då hos Benny Goodman och Tommy Dorsey.

Gene Krupa var långt ifrån jazzens bästa trumslagare. Han var mer legend än musiker. Men för många medelålders spisare kommer han att framstå i minnesbilden som en PR-man för jazzen och överhuvudtaget, som en elegant man bakom sina trummor, som en del av en legendarisk Goodmantrio och framför allt för att han står bakom en av de finaste jazzinspelningar som någonsin gjorts - "Blues for Israel".


Gene Krupa föddes den 15 januari 1909 och avled den 16 oktober
1973. Gene Krupa blev 64 år.

-------------------------------------------------------------------------------------

Sommar i PITEÅ / 1967



STANNAR: Chefen för Pite havsbad Clifford Söderberg funderade på att flytta till Spanien med fru Anita. Nu har familjen ångrat sig. Det räckte med fyra månader.

VÄXER: Pite havsbad är ingen liten anläggning och den bara växer. Dansrestaurangen har plats för 500 ätande gäster. I barserveringen kan 250 semestrare äta samtidigt. I bara baddräkten om de vill.

DANS: Det är dans alla kvällar i veckan utom måndag. (Då spelar man bingo i stället.) I augusti kommer det en strippa också - Tartara Wong heter hon. Chefen Söderberg tittade på 25 strippor innan han valde Tartara.

STUGFOLK: Hyr stuga vid Pite havsbad gör bland andra verkmästare Axel R Södergren med fru Rosa, Bromma, fru Margit Hagberg, Sundbyberg, Sonja Öberg, kontorist, och Anita Lindman, kassörska, Luleå, och Herman Wahlberg, Abisko.


Söt representant för Piteås hemmafruar: Monica Jakobsson, som
pustar ut från hushållsbestyren i den varma sanden.




En som har roligt i Piteå är Svante Falk, 21, timmerman från Sigtuna.
Klädsel: shorts och röd hatt.


... att Expressens Bahamasflicka 1966, Ewa Johansson, kommit hem
till Piteå efter sin sekreterarkurs i Stockholm.
... att Ewa nu är värdinna i de Parkkvällar som roar Pitebor och turister
varje onsdag.



Campar i Piteå gör bland andra bokbindare Björn Rydström, Enskede, styckmästare Lasse Isaksson, Hägersten, bilmekaniker Gunnar Edlund, Sigtuna, vägarbetare Sven Johansson med fru Sonja och son Sven-Olof, vägpraktikant från Tjällmo i Motalatrakten, torkskötare Gunnar Andersson med fru Ingegerd, Hällestad.
Fler tältinvånare: skogsarbetare Per-Gösta Olsson med fru Sig-Britt och dotter Lena, Gryttgöl, och chaufför Lars-Göran Hedén, Borås, med fästmö Inger Kjellgren, kontorist.

------------------------SNYGGT!-------------------------------------

Ingen i hela Piteå har så vacker utsikt från sitt arbetsbord som Pite havsbads kamrer, Anders Lundqvist. Tittar han ut genom fönstret ser han en massa sand och i sanden ligger det flickor. Pite Havsbad ligger inte bara i toppen på Expressens Badliga. Badet skulle klara sig fint i brudligan också.

Ann-Christine Hedmark, 18. Brunaste bruden hittills. Hon har gott om tid att solbada. Jobbar på kvällarna som vokalist i Yngve Forssélls orkester.


Ann-Christine Hedmark, 18, brunast på Pite havsbad.
Vokalist i Yngve Forssélls orkester från Skellefteå.

Laila Nilsson, 22, har semester just nu på konditori Aveny i Piteå. Fortsätter semester i höst i Spanien.


I rutschbanan roade sig Laila Nilsson.

Stockholmsflickorna Christina Almstedt, kontorist (jobbar hos Lundqvist, han med bokhyllorna) och Ann-Britt Wikström, som är kontorist hos Bygg-Hacken. Ingegerd Löfgren, Piteåflicka som är bra i bowling. Piteå har ett starkt damlag i den sporten.

-------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1967


Ur gamla bortglömda gömmor...

Man kan inte låta bli att undra om den nästkommande generationen, någonsin kommer att uppleva att hitta gamla sparade brev. Tyvärr är chansen inte så stor. I det datasamhälle vi lever i, så är det ett par snabba tryck på ett tangentbord som gäller. Summan av det hela blir - tråkigt. D.v.s. inga efterlämnade handlingar, där brevskrivaren satt sitt speciella spår på ett vitt ark. På en vinda hittade jag en Rättskrivningsbok från 1914. Där hade en ung dam vid namn Elsa Stark, från Karlskoga satt sitt spår, som fortfarande finns kvar ända in i vår tid. Hennes sirliga stil är en fröjd att se.




I en gömma på en vind, hittades denna Rättskrivningsbok från 1914.
Eleven hette Elsa Stark från Karlskoga. De röda markeringarna kommer
från en lärarinnans penna.


Man kan bara önska, att även kommande generationer skall få upp-
leva den där pirrande känslan att hitta gamla buntar med brev. Ty-
värr är nog inte chansen så stor, i och med "de snabba tryckens tide-
varv" som vi lever i. Ett par nedslag på ett tangenbord kan väl vara både
lätt och praktiskt. Men i mina ögon känns detta handlande så otroligt
historielöst.


Nya bussar i Piteå / 1959


Forslunds Bil AB har i dagarna levererat tre Volvo-bussar till trafikföretag i orten. Bussarna ifråga har inköpts av hr Gösta Filipsson, Svensbyn, Infjärdens Trafik AB, Roknäs, och hr Bertil Långström, Älvsbyn. De nya bussarna är byggda på Katrineholms-karosser och 150 hkr:s motorer.

-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 18 december 1959

USA nästa för ABBA?




Nu satsar ABBA på USA. Uppifrån: Agnetha Fältskog, Björn Ulvaeus,
Annifrid Lyngstad och Benny Andersson.

Blir det USA nästa för ABBA?
Det vet inte ens Stikkan Andersson i dag. Men nog finns det chanser:
¤ "Waterloo" klättrar envist upp på listorna.
¤ Impressarion Sid Bernstein, den som tog över Beatles till Amerika första gången, ska representera ABBA.
    - Han blir vår amerikanske manager.

Under väntetiden sitter Stikkan Andersson, Björn Ulvaeus och Benny Andersson på Viggsö i Stockholms skärgård och kämpar med en av sina allra svåraste uppgifter. Den att skriva en s k uppföljare till "Waterloo". Och de medger att det blir svårt.
    - Men vi har kommit ner i rätt varv nu. Tidigare orkade vi inte ens tänka på att skriva igen.

För at få fullständigt lugn har man bl a tackat nej till flera TV-framträdanden i Europa. Italien Spanien och Holland får vänta på ABBA. Ett undantag görs: ABBA framträder i engelska Top of the pops strax efter midsommar. Det är fjärde gången gruppen deltar i det programmet. Det är Top of the pops som i mycket är normgivande för vad som händer i USA.

Det är inte bara en ny uppföljare till "Waterloo" som nu ska skrivas ute i skärgården. Materialet till en ny LP ska fram.
    - Nu är vi mer än glada för att vi inte gjorde vår turné i folkparkerna, säger Stikkan Andersson. Vi hade aldrig orkat med den.
I vår har man också gjort en ny version av "Ring, ring", förra årets succé. Nu är den tuffare, fränare.
ABBA har vid det här laget avverkat hela Europa, haft förstaplaceringar på alla listor utom i Italien och Spanien. Nu väntar man på vad Sid Bernstein, Beatlesupptäckaren, kan göra i USA.

--------------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 20 juni 1974


ABBA:s "Waterloo!"


ABBA - Annifrid Lyngstad, Agneta Fältskog, Benny Andersson och
Björn Ulvaeus - har tre versioner av "Waterloo" på veckans Kvälls-
toppslista.

ABBA:s "Waterloo" blir en ny storsäljare! Det kan man genast konstatera. Björn, Benny, Annifrid och Agneta har lyckats med konstycket att placera "Waterloo" på tre platser på veckans Kvällstoppslista!

Den enda gång något liknande har förekommit tidigare var för ungefär ett år sedan. Den gången hette låten "Ring, ring" och gruppen som sjöng var - Abba! I år bör Sverige ha en rejäl chans att blanda sig i toppstriden när det blir dags för Melodie Grand Prix. "Waterloo" har förutsättningar för en topplats.


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 mars 1974

Roger L. klass 3 b




Två bilder på påskgumman NORAH


Det verkar som om Norah vill ta hela världen i sin famn...


...och hela världen vill ta Norah till sin famn.

---------
------------------------------------------------------------------------

Påskpuss i påsk


GLAD PÅSK!


TV-tablå / 1961


NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 24 april 1961

Blaupunkt



Älvsbykrönika / 1951



En allt för småskuren anda tyckte vi oppositionen lade i dagen när Älvsbyfullmäktige behandlade anslagsfrågan till Korsträsks Folkets Hus vid sitt Vidselssammanträde. På annat sätt kan man inte tolka hr Linds något dramatiska diskussionsinlägg, då han förklarade sig skulle uppmana alla lokalägare att begära anslag, därest Korsträsk fick de 3.000 kronorna. Det var något av den anda som brukar besjäla barnen när de kollektivt skall dela av samma kaka, som tydligen besjälade debattören, för det var väl ändock inte direkt en fientlig inställning till ett dylikt hus som var orsak till kravet på ytterligare utredning? Utredningar brukar ibland vara lika med avslag, och det var väl icke någon sådan tanke som föresvävade förslagsställaren?

Vilka faror kommunen skulle utsätta sig för med att bevilja detta anslag har vi synnerligen svårt att förstå. År efter år har landskommunen fonderat medel till samlingslokaler och då är det väl meningen att de skall kunna tas i anspråk för ändamålet, med den begränsning lagen i detta fall avser. Att ordna samlingslokaler är i lagens mening en gemensam kommunal angelägenhet och att under sådana förhållanden avstå från att hjälpa till med en reparation av en lokal i rädslan över att kommunen måste satsa pengar till någon annan lokal, är väl ändock att överlista sig själv. Vad tjänar det till att fondera medel som ändock inte få tas i anspråk?

Visst skall det handskas försiktigt med kommunens medel, men en neutral lyssnare till diskussionen kunde inte undgå att fästa sig vid den arroganta tonen i oppositionens inlägg, som mera var ett uttryck för en ovilja mot att hjälpa ett arbetsföretag som ändock tjänar allmänna intressen, än ett försök at värna om kommunens medel. Sådana tongångar tjänar inte de allvarliga strävanden vi tidigare tyckt oss märka hos de olika partiernas representanter i landskommunen, att göra en insats för att skapa en ökad trivsel för kommunens befolkning och inte minst dess ungdom.

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 juli 1951


Vad gjorde vi påsken 1969?



Arbete och fritid under påsk. Leif Westerberg, musiker i "Domnivet",
skall roa danspubliken i Boden under helgen. Ragnar Berglund har
packat för att åka till skidstuga i norr.

Hur firar ni påsken? Det finns en massa sätt och fler skall det bli om ett nytt förslag går igenom, som tillåter nöjen på långfredagen och påskdagen. Regeringen lägger fram förslaget i dagarna och därmed undanröjs den gamla förordningen att "på juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning" Alla länsstyrelser, de flesta domkapitel och alla frikyrkosamfund, som är med i Sveriges frikyrkoråd, har sagt ja. Lagändringen skall träda i kraft den 1 juli i år.

I nuvarande läge får länsstyrelserna ge undantag för "tillställning vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd". Men denna påsk får de nöjeslystna hålla sig lugna under långfredagen och påskdagen. Chansen finns i alla fall både skärtorsdagen, påsklördagen och annandagen då alla nöjestempel bjuder på stora program. På den religiösa kanten är programmen fulltecknade hela helgen med bl a stort traditionsenligt påskfirande i kyrkstaden i Öjebyn och en ny glädjens kväll i Piteå stads kyrka för ungdom.


De som är hemmavid kan gå på bio och se Elvis
vildast i Västern som är barntillåten från 11 år och
uppåt.


Den dansanta publiken har mycket att välja
på enligt annonserna. Varenda danshak bju-
der på stora program skärtorsdag, påsklördag
och annandagen.

Man kan som sagt fira påsken på en massa olika sätt. Fjällhotellen är fullbokade sedan månader tillbaka men det är också många som reser till sydligare nejder. Mallorca står högst på listan. PT besökte Piteå Resebyrå och då fick vi veta någonting alldeles nytt. Största intresset för påskresor gäller huvudstaden Stockholm. Tre bussar avgår idag, torsdag och återkommer på annandagen. Samtliga är fullsatta.


Resebyrån, har fått massor med förfrågningar
och beställningar. Man reser mer än i fjol.
Stockholm är populärt. Idag avgår tre fullsatta
bussar till huvudstaden.

FULLBOKAT I FJÄLLEN
De som inte har tillfälle att åka till fjälls kan ta en tur till de närbelägna "fjällen". Vi har många sådana i södra Norrbotten, t ex Vallsberget, Piteå, Kåbdalis, Lill-Kanis i Älvsbyn, Storberget i Vidsel och Vittjåkk i Arvidsjaur. I Vittjåkk brukar man varje påsklördag räkna in 20.000-25.000 personer. Våra "vädergudar" på väderlekstjänsten har lovat skapligt väder åtminstone i kust- och inlandet. Fjälltrakterna något mulet senare delen av helgen.


I kyrkstaden i Öjebyn har det städats, eldats
och fejats flera dagar för att ta emot alla kyrko-
besökare.

DANS, BIO, BINGO
Vad gör alla människor som stannar hemma? För det första får de tänka på matkontot. Ett par hundra kronor med lite extra påskskinka och sånt. När det gäller helgens nöjesliv så bjuder danssalongerna på dans skärtorsdag och påsklördag. Annandagen är det mera sparsamt. Alla får chansen att svänga runt, både ungdom och mogen ungdom. För den mer "övermogna" ungdomen finns som vanligt möjligheter att spela Bingo. I sporthallen i Piteå kör man med en stor bil-bingo.

GLÄDJE I KYRKAN
Kyrkan och de övriga religiösa samfund har som vanligt stort påskfirande. Kyrkstaden i Öjebyn har rustats upp ett par dagar i förväg. Alla stugor utnyttjas inte. Många tar sig till och från kyrkstugan med bil. Förr, när man åkte häst och släde, låg man över hela helgen och deltog i hela gudstjänstserien i kyrkan. Kyrkoherde Birger Wiking kom för ett par påskar sedan med något helt nytt inom det kyrkliga livet. En glädjens kväll för ungdom och i år går den av stapeln på annandagen. Då kommer ungdom från Piteå, Luleå, Skellefteå, Byske, Lycksele och Uppsala för att medverka. Hittills har kvällen alltid lockat fullt hus. Ett mycket populärt initiativ.

Viker man inte kvällen för den religiösa gudstjänsten eller dansen så finns det möjöigheter att gå på bio. Flera föreställningar per kväll frånsett långfredag och påskdag då man enligt lag har igenbommat. T ex kan man se på när Elvis Presley, storkändis, är vildast i Västern. Barntillåten över 11 år.

-----------------------------------------------------------------------------------


Vi vill att Piteå-Tidningens läsare skall få bekanta sig med två riktiga
påskkäringar, Maj Pettersson, 8 år, och Jana Granberg, 9 år. De ses
svävande över hustaken i Piteå fotograferade av Hans G. Pettersson.
De båda påskkäringarna säger att de hör hemma i Piteå. Antagligen
är de alltså på väg till Blåkulla när bilden togs på skärtorsdagen. Vi
hoppas att de har hunnit tillbaka till Piteå nu igen. För idag är det väl
som den riktiga påsken börjar för deras del.

--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 april 1969

Vad såg vi på TV lördagen den 16 januari 1965?

Tja, inte så mycket. Med tanke på att det fanns en kanal. Men jag minns att den stora behållningen kunde exempelvis vara Danny Kaye show och Hylands hörna. Min mor brukade titta på Lilla Journalen med Ingrid Schrewelius. Japp, det var allt hörrni! Inte som i dag med hundratals kanaler som bara tävlar om uppmärksamhet. Nu kollar vi på TV - svartvit TV! Helgen den 16-17 januari 1965. Ett lätt tryck på fjärrkontrollen så kör vi. Fjärrkontroll? Pekfinger menar jag naturligtvis. Vi är ju tillbaka på stenåldern, förlåt 1960-talet.


En snabb koll på tablån... vad ska vi se på? Joo, vi kollar närmare.


Danny Kaye med gäster. Kommer ni ihåg kommissarie Columbo? Den
här kvällen i januari medverkade han i TV-showen. Peter Falk, som var
hans riktiga namn.


Lilla Journalen vill nog min morsa se. Klockan 21.40 tar vi vårt ny-
kokade kaffe, våra bullar och bänkar oss framför TV:n. Pappa
kommer också, med sin till bredden fyllda snusdosa. Morfar sitter
också på en stol och väntar. Nu blir det ju snart Hyland och Gubben
i lådan. Och så måste jag ju specialstudera "Stubben" Kallin bakom
trummorna. Sssssss.... nu börjar det. Morsan fyller på termosen,
medan Hyland och Simon Brehm med ståbasen trallar...

------------------------------------------------------------------------------------



Bilder

Bilder som jag tog i dag i Hortlax.


Här tog jag mina första skridskoskär. Tyvärr blev jag aldrig någon
"Foppa". Vid min tillblivelse, skakade Gud på sitt huvud och sa: "Den
här pojken ska INTE bli hockeyspelare. Jag har nämligen andra planer
för honom". Då tittade Sankte Per på sin chef och sa: "Jag tycker ändå
att han åker skridskor väldigt rytmiskt" varpå chefen replikerade: "Nu
vet jag, han skall spela trummor!"


I den här fastigheten fanns en gång Hortlax Konvalescenthem.


Konvalescenhemmet som det såg ut en gång. Ur "Hortlax vår bygd"
har jag hämtat den här texten:

Kronohemmanet Hortlax nr. 9 användes som boplats för sergeanter och de soldater och rotar som voro förlagda i Maran. Byggnaden till vänster i bilden var bostad. Maran var förläggningsort för tolv soldatrotar fram till storskiftet 1850-63. Soldattorpen var förlagda från nuvarande Konvalescenthemmet mot Skatan. Efter storskiftet flyttades soldaterna till Svedjan och Höglandsnäs.

I slutet av 1830-talet såldes kronohemmet till August Lindkvist. I samband med att hemmanet kom i privat ägo, blev det vakant rote. Det betyder att ingen sergeant bodde där, och nu blev hemmansägaren tvungen betala en årlig avgift till kronan. Lindkvist köpte den mellersta byggnaden på bilden av greve G. Hermelin, som ägde Rosfors Bruk, och flyttade den till Hortlax. Byggnaden är uppförd i fransk stil.

När det inte bodde någon sergeant på platsen blev disciplinen sämre bland soldaterna. Vid denna tid skeppades mängder med tjärtunnor från Hortlaxviken. Skutorna ankrade upp på redden och tjärtunnorna bogserades ut till skutorna. Pitebygden var vid den här tiden en tjärproducerande bygd. I utbyte mot tjära lossades bl. a. salt. Soldaterna tog tjärlastningen som extra inkomst. Ofta blev det slagsmål mellan sjömännen, soldaterna och den övriga befolkningen. Knivslagsmål var vanliga. När soldaterna flyttades blev det lugnare.

Byggmästare Johansson från Pitholm satte upp byggnaden till höger på bilden, den användes som spannmålsmagasin. Karl Lundkvist, som var faktor hos patron Hedqvist köpte hemmanet. Denne sålde det i sin tur till sin brorson Carl Lundqvist år 1898. År 1931 köpte Juda Bentzlin hemmanet. Han sålde år 1949 till nuvarande Försäkringskassan, som byggde om lokalerna och använde dem till Konvalescenthem för hela Norrbotten.

Boken utkom 1986. Idag ägs fastigheten av en privatperson. /Roger


Härligger ännu en fastighet med en spännande historia. I Hortlax-
boken står följande:

I domboken för Piteå socken år 1773 finns ett syneprotokoll, som berättar, att skeppsbyggmästaren Per Thorfastsson och andra bönder i Hortlax byggt ett skepp vid namn Pitheå Wapen. Per Thorfastsson var son till Nils Persson, som i handlingarna kallas byggmästare. Även denna bonde i Hortlax och ägare till den gård som Ragnar Sandström nu är innehavare av. Gården har ännu i dag namnet Bygg och en del av ägorna som ligger mot sjön Avan och Ava-bäcken går under namnet Byggvallen. Här låg med all säkerhet övre Norrlands första storvarv, ett varv, som sedan uppgrundningen gjort det omöjligt att bygga skutor i Hortlax flyttades ut till Bergsviken och fick namnet Bergsvikens varv, Prins Carls varv och slutligen Prins Oskars varv.


Det enkla kan i bland vara det allra vackraste. Se på detta spröjsade
fönster, fastsatt på den rejäla rödtimrade väggen. Vackert eller hur?


Den här rejäla grundstommen torde ha sina år på nacken.


Vårsolen belyser omgivningen.


Byn har många fantasiska gårdar. På andra sidan av vägen ligger
det här huset, omringat av en gärdsgård.


Skönt vårväder, passande för en promenad (med innehåll).


Solglitter!


Hortlaxbygden i dag den 3 april 2012.


Detta hus fungerade en gång som skola. Hortlaxboken berättar:

I början av 1870-talet började man tala om att bygga en skola i Hortlax. År 1872 började man med stenklyvning, till det som skulle utgöra grunden under skolan. Arbetet med skolbygget fortgick, och omkring 1875 stod skolan klar att tas i bruk. Den byggnaden finns ännu kvar. Fast den numera är ombyggd till hyresbostäder. År 1877 beslöt man, eftersom skolläraren klagat över att det var både kallt och dragigt i skolan, att väggarna utvändigt och en del invändigt skulle "drivas", tätas, samt att paneringar kring fönster och dörrar skulle tagas bort, för även där efordrades tätning. "Förenämnda arbeten skulle utföras genom arbetsturer". Fönster och paneringar skulle oljemålas, varför bud sändes till Blåsmark, för att om möjöigt få f.d. Fältjägaren Förpost att "sådant förrätta". Det träffades även överenskommelse om, "att under loppet av vintern 1878, skall till Bergsviks ångsåg framforslas av alla hemmansägare, en sågstock om 17 fots längd och 9 tum i lilländan, gran eller furu, vilken sågas till en tums bräder, att användas till brädfodring av skolan".


Ett hus med rejäla knutar.


Vägen hem går via ICA-butiken f.d. Lundmans. En skön promenad
lider mot sitt slut.

--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST


Öjeby-Foto




Fru Kerstin Gabrielsson tar en bild med den gamla kameran av märk-
et Norka - en kamera som pensionerades för länge sedan.

En välbekant byggnad i Öjebyn kommer när som helst att försvinna ur samhällsbilden för att bereda plats för ett nybygge av helt annan stil. Makarna Kerstin och Erik Gabrielsson har som bekant sålt sin fastighet i Öjebyn 34:25 till kyrkorådet som troligen kommer att uppföra andra byggnader på den plats där Öjeby-Foto har stått sedan 1902. Makarna Gabrielsson flyttar sin verksamhet till Piteå.

Det var fröken Maria Clausén - dotter till intendenten Clausén på Gran - som lät uppföra den fastighet som nu har tjänat ut och i den öppnade hon sin fotoateljé år 1902 och fortsatte i yrket i flera år framåt. 1915 blev hon sjuksyster på Öjeby sjukhem och Hilda Lundberg från Kinnbäck avporträtterade sedan kunderna i den här fastigheten. Efter henne i början av 20-talet kom fotografen Algot Nyberg och efter honom K G Berglund och det skedde i november 1945 och sedan 1947 har Gabrielssons varit ägare till fotofastigheten och bedrivit sitt yrke där i 21 år.

4.900 BRUDPAR
Under förvintern i år anställde fotograf Gabrielsson studentskan Maud Johansson från Nybyn för vissa arkivarbeten och ur fotoarkivet från 1902 och fram till i år fick hon fram många gamla uppgifter om bl a hur många brudpar som fotograferats under alla dessa år och 4.900 brudpar står anteckande i de gamla läggarna, såväl som namn på mera prominenta personer som låtit fotografera sig i denna ateljé, och man hittar sådan som biskoparna Jonsson och Hylander, skådespelerskan Signe Hasso, Teodoro Aspelin från Roknäs med bocken Pelle, samt namn på två nudister som avbildats i Adams-dräkt - han av Erik, hon av Kerstin Gabrielsson.

En katolsk nunna har också sitt namn i böckerna och datum när hon var där för fotografering. Sveriges sista kolportör C G Hjelm avporträtterades också här bara några år före sin död, då han var i Öjebyn för att diskutera med bodellisterna som då firade kyrkhelg där. Hundar och kattor och fåglar har också poserat framför kameran. Arkivet har också ett 60-tal värdefulla bilder från gamla Piteå, filmer och glasplåtar, gamla vyer från Öjebyn, Munksund, Hortlax och Norrfjärden m fl orter.

ARKIVET SPARAS
Fru Kerstin Gabrielsson är medlem av Svenska Fotografernas förbund och hon har fått anmaning att väl taga vara på det gamla och ur flera synpunkter ytterst värdefulla arkivet med all dess autentiska uppgifter om bilder. Herr Gabrielsson omtalar för Piteå-Tidningen att de har haft full sysselsättning under hela sin tid i Öjebyn. Samarbetet med den vidsträckta kundkrets, mellan myndigheterna på det profana och andliga området och allmänheten i övrigt har varit mycket gott. Förflyttningen till Piteå känns inte särdeles svår. Avståndet är ju så kort och så har de haft filial i stan så länge, att de redan känner sig hemma också där.

De gamla kyrkstugorna här i Öjebyn har alltid tillhört våra käraste vänner och både jag och Kerstin har förälskat sig så till den grad i dessa pittoreska kyrkstugor att vi har köpt oss en här, sade fotografen som i dag och flera dagar framöver mest ägnar sig åt förflyttningen in till stan.


Bilden som togs någon gång på 20-talet när det var seminarieexamen
visar en del av fotofastigheten Öjebyn 34:25 och utanför ser man bl a
rektor Andersson vid Öjebyseminariet, censorerna biskop Bergqvist,
Luleå och landstingsman K A Bäckström, Öjebyn.

---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 15 maj 1968


Årets två viktigaste plattor 1973


Hoola Bandoola Band har fått hjälp av flickor från Södra Bergens
Balalaikor på senaste LP:n.



De fria musikgrupperna och deras publik har upplevt något av en vår denna höst. Det börjar verkligen hända saker på folkpopens område. Musikerna formerar sig, går samman för att ordna speltillfällen och lokaler. Musikfronts arbete har redan gett resultat i en rad konserter. Sveriges Radio kan inte längre negligera den nya, inhemska musik som vuxit fram under senare år. Numera spelas faktiskt de progressiva gruppenas - en del av dem i alla fall - plattor inte så sällan i P3, även om man ännu smyger och har sig.

Skivbolagen Musiknätet och Silence fullkomligt öser ut nya skivor, i en takt som faktiskt gör det svårt att hänga med i svängarna. Medan vi funderat över hur vi ska formulera oss för att alla ska förstå vilken pangplatta Hoola Bandoola Bands senaste LP - PÅ VÄG (MNW) är så har den redan hamnat på försäljningslistans allra högst topp! Samma sak med den andra av säsongens två bästa och viktigaste plattor, FÖR FULL HALS (MNW) med göteborgsgruppen Nynningen. Den har förstås inte på långa vägar blivit samma försäljningsframgång som PÅ VÄG (där är Hoola Bandoola helt suveräna), men Nynningens Majakovskij-tolkningar är redan ett begrepp.

Nåja, låt oss i alla fall konstatera att Hoola Bandoolas senaste är precis så gungande rytmiskt skön och textmässigt övertygande som vi hade hoppats och trott. Det lite kantiga i musiken, som den lättstötte förnam i de två tidigare produktionerna, har försvunnit. Kanske har de inlånade flickorna från Södra Bergens Balalaikor haft en gynnsam verkan på grabbarna i bandet därvidlag. Texterna är tydligare, utan att för den skull ha mist den lyriska ton som är Hoola Bandoolas särmärke.

Plattan har en logisk uppbyggnad - från den lätt agressiva inledningslåten "Hugget som stucket" (handlar om den skenbara valfriheten), via stillsamma "Jakten på Dalai lama" (Sök! Men sök fördomsfritt!) till den optimistiska slutsången "På väg". På vägen får vi också bl. a. lära att "Ingenting förändras av sej själv". Som en röd tråd genom hela plattan löper budskapet om att ensam är svag tillsammans kan vi uträtta storverk. Gruppen pläderar för socialism. Det framgår helt tydligt av texterna. Men utan att ordet socialism nämns en enda gång. Bara det...!

Också Nynningen predikar socialismen, med hjälp av den ryska revolutionens store poet Vladimir Majakovskij´s ord. I motsats till Hoola Bandoola Bands stillsamma sätt att säga väsentligheter använde Nynningen oerhört kraftfulla, suggestiva musikaliska medel. Gruppens sångare Thorsten Näslundh sjunger verkligen - FÖR FULL HALS! Nynningen har gjort en platta som det slår gnistor om. Den har samma explosionsverkan som Nationalteaterns hopplöst "bortglömda" LP. Den här råa, osminkade musiken känns förbaskat skön som omväxling. Möjligen kan man invända att Majakovskij´s texter drunknar i musiken. Å andra sidan kan skivan säkert skapa intresse för Vladimir Majakovskij´s person och produktion. Nynningen reser sedan en längre tid omkring i skolorna med ett Majakovskij-program. På måndagen inleder de en turné i Norrbotten.

---------------------------------------------------------------------------
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Lördagen den 1 december 1973


Besök på Piteå-Tidningen

I dag möttes ABF-gruppen på Piteå-Tidningen. Det blev ett par timmar av mycket intressanta saker som dryftades. Först och främst vill jag påpeka, att vistas i tidningsmiljö, tycker jag är väldigt uppbygglig. Så till vida att det känns precis som om man vore i själva händelsernas centrum. I nästa liv skall jag bli journalist. Men det blir då det. Det blev några bilder som fastnade i min kamera, från dagens PT-besök. De kommer här och nu:


Jan Lundquist, journalist och tidningens redaktionssekreterare. Började
redan 1966, fast då på PT:s gamla adress, Prästgårdsgatan. Det var
Jan som var vår ciceron under besöket.


På ena våningen ligger det här bildarkivet.  I mapparna finns det som
bl. a. handlar om Bilkårister, Diabetesföreningar, Flottningsföreningar,
Biodlarföreningar m.m. 


I andra mappar finns bilder av vår stad, hur den en gång såg ut.
Jan berättar at det var inte förrän 1954 som PT började ta sina bilder
själva. Det gjorde man först med inhyrda fotografer, som Roland Ridder-
stråle, Kjell Svärdsudd och Rune Höglund. Sedan kom tidningens egna
fast stationerade fotografer, Nils Ögren, Hans G. Pettersson, Gunnar
Westergren m. fl.


Uppe på nästa våning ligger tidningsarkivet. Här ligger alla nummer
bevarade. På bilden ses Jan Lundquist vid den specialbeställda apparat-
en från USA. Här kan man läsa PT:s föregångare, Nordpolen, Norrbottens-
Posten. Alla nummer finns på mikrofilm och microfiche.


Här visas ett nummer av Norrbottens Posten. Tidningen grundades
1846 och utgavs till och med 1916.


Leif Lidman och Jan Aldrin lyssnar intresserat till vad Jan Lundquist
har att berätta.


På en hylla längst upp, ligger de första årens utgivningar av PT. Men
Jan berättar att de är i ett ganska dåligt skick. Tidigare kunde privat-
personer få hjälp med att hitta artiklar i de gamla tidningsleggen. Men
det är tog slut sedan en grupp besökare för några år sedan helt sonika
rivit ur annonser ur tidningarna. I dag kan privatpersoner besöka Piteå
forskarföreningens "Sommarro" på Framnäs i Öjebyn. Där finns kompletta
tidningar från 1956 och framåt. 


Den som kan sin PT vet att man brukar ha en ständigt återkomande
återblick: PT för 75 år sedan, 50 år samt 25 år sedan. Det är här som
Jan plockar fram de gamla nyheterna som finns på "Nära dig"-sidan.
Just det här numret härrör från april 1987.


Det är med andra ord ett alldeles enastående arkiv som PT sitter på.
Och det kan väl inte illustreras bättre än med den här bilden. Jan Lund-
quist har överblick över det mesta vad gäller tidningens historia. 


I det brandsäkra arkivskåpen finns fotonegativen, bl. a.


Jan berättar, vi lyssnar intresserat... i det här fallet rör det sig om en
mikrofilm där Norrbottens Posten finns.


Kunde inte låta bli att titta i de gamla tidningarna. Här ett nummer från
tisdagen den 26 september 1967. Samma dag fyllde jag 10 år!


I samma nummer hittade jag min gamla musiklärare Sten Westling.
Han ses stående t.v. tillsammans med kollegorna Roger Pernholm och
Göran Melander på M/s Gripsholm på väg mot New York. Sten W. var
med om att underhålla båtpassagerarna tillsammans med Rune Lindstedts
orkester från Boden. 


På Piteå-Tidningens förstasida den 28 augusti 1967 kunde man läsa
om den tragiska olyckan i Hortlax som krävde två liv. Jag och min
kompis kom precis efter att olyckan hade inträffat. Platsen såg i det
närmaste ut som et slagfält. Med utspridda kroppsdelar.


Den 9 augusti berättas om Parkkvällsfinal. Parkvärd: Curt Nilsson,
parkvärdinna: Eva Johansson. Parkorkester: Pelles Showtett.


Svante Vorrsjö förekom flitigt under 60-talet på PT:s sportsidor.


På Älvsbymässan 1967 medverkade Shanes och Emile Ford.


Fredagen den 18 augusti 1967 fanns dessa dansannoser.


Jannes X-tett i Långträsk, Sven-Ingvars i Malåborg och Anders Eriks-
sons med Sven-Eric Mörtsjö i Jävrebyn i Skeppet. Saga-biografen
visade den barnförbjudna "Attack i öknen".


Torsdag den 28 september 1967 bjöds Piteåpubliken på dans i Norr-
malmias B-hall. Yngve Forssélls orkester med Emile Ford. Sparta i
Älvsbyn bjöd sin publik på John Harrys´trio. På Statt i Piteå spelade
Janos Langs ensemble.


Ett intressant besök tyckte vi nog alla som var där. Det gav mersmak.

------------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST





Ruth Holm


SOCIALDEMOKRATEN ¤ Den 31 oktober 1935


FAKTA------------------------------------------------------------------

RUTH HOLM föddes 1900 och avled 1971.

/Roger


Auktionshallen i Piteå / 1973




ROLF BENGTSSON & Fantomen


Rolf Bengtsson född långt uppe i de nordligaste delarna av vårt land,
i Malmberget den 6 juni 1931. Med åren en firad skådis och komiker,
bl. a. på Folkan i huvudstaden i Kar de Mummas revyer. Avled plötsligt
av en stroke, den 23 oktober 1976.

-----------------------------------------------------------------------
SE ¤ Den 11 januari 1973


Olympiska spelen i Rom / 1960




Monica Zetterlund gästar Piteå / 1997




Att Monica Zetterlund är svensk jazz´Grand Old Lady står utom allt
tvivel. Hon håller ställningarna, och är fortfarande en lysande jazz-
sångerska vilket hon visade vid lördagens konsert på Rådhustorget.

Monica Zetterlund är en artist som inte står still, fast hon numera har svårt att röra sig. Musikaliskt är hon fortfarande vig, det visade hon vid lördagskvällens framträdande på Rådhustorgets scen. Visst kan det hända att rösten inte riktigt når upp till rätt ton, men det kan tillskrivas fenomenet blåa toner, så det förlåter man gärna, för det är ju sådan känsla!

Kompet, ett alldeles lysande sådant, inleder med några takters intro, och Monica leds in på scenen, folk ställer sig upp och applåderar och det mottagandet är faktiskt lite rörande. Hon inleder med Come rain or come shine och nog har hon rösten och känslan i behåll. Det ska erkännas att jag varit lite orolig inför tanken att behöva skriva något negativt om denna legend, man vill ju ha sina hjältar kvar, man alla farhågor kommer på skam, det är bara att konstatera att gammal är äldst, sedan får det komma hur många hur många "hypade" jazzsångerskor som helst av yngre årgång. This is the real thing! Hon töjer rytmen, som om texten satt i et gummiband som hon drar i då och då, så man undrar hur det ska gå ihop på slutet. Inga problem.

Lite grand fjäskar hon för oss, med att tala om att det är så fint att vara i Piteå igen, varpå hon sjunger Stockholm är en jävla stad, en cool bossa. På senare tid har Monica samarbetat med Jan Sigurd, som ingår i kvällens band. Han har skrivit en del material för Monica, bland annat en finstämd sång om Ellen, som får ynnesten att uppleva kärleken på ålderns höst. Sigurd har även ett par nummer där han får husera fritt, och utan att det egentligen är något fel på det han gör så upplever jag ändå det hela som transportsträckor, men Monica behöver kanske vila mellan låtarna, vad vet jag?

Jag har också svårt att förstå vitsen med att göra en imitation på Tom Waits, som jag misstänker att inte så värst många i publiken har referenser till. Kurt Svensson i Staffanstorp hade säkert fungerat lika bra som imitationsobjekt. Monica avslutar med ett par riktiga klassiker, Trubbel, och Sommarvals, som för evigt kommer att vara förknippade med henne, och det är inget annat än et stycke svensk musikhistoria som leds av scenen efter mycket välförättat värv. Jag bugar mig för en äkta Lady of Jazz.


Alla ville höra Monica Zetterlund sjunga. Torget var som synes väl-
fyllt i lördags kväll.

--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 28 juli 1997

Vägmaskiner / 1916




Floyd Patterson


NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 10 september 1957


"Karl-Jank" mannen som stämde blod




Johan Karlsson i Sjulnäs, "Karl-Jank" kallad, var en ofta anlitad "blod-
ställare" och en man som de flesta var rädd för.

HAN FÖDDES i Karl-Larsagården i Sjulnäs, mannen som jag nu berättar om och som hade förmågan att "städde blånn" som man allmänt uttryckte det i staden och på landsbygden.

Fadern hette Karl Larsson och var storbonde i Sjulnäs. Hans tre söner hette Johan, Olof och Karl och så var det döttrarna Gustava och Hilma. Johan övertog med tiden hemmanet efter sina föräldrar. Alla tre bröderna hade då tagit sig efternamnet Karlsson. Olof Karlsson blev storbonde i Roknäs och var mera känd som "Bäckmans-Oll". Karl Karlsson blev storbonde i Svensbyn och han benämndes allmänt för "än Karl-Karlssa oppe Leida ine Svensbojn". En dotter till Karl Larsson gifte sig i Sjulnäs och hette sedan Wikström och blev "å klåok-Gustava" i daglig benämning. Hilma gifte sig med rådman Jonsson i Piteå.

Johan Karlsson, som var gift två gånger, drev Karl-Larsahemmanet på Ryggskatan i Sjulnäs en avsevärd tid innan han överlämnade det i andra händer och byggde sig en gård på annat håll i byn. Hans andra hustru hette Emilia Lund och var från Lillpite. Då hon gifte sig med Johan Karlsson, gifte hon sig också för andra gången, för hon var änka efter Johan Johansson i Sjulnäs. På så sätt blev fru Ida Berggren, Roknäs och sågverksarbetaren Sigvard Karlsson i Ängesviken halvsyskon.

SVARTKONSTER
Jag har vänt mig till dem båda för att få mina egna minnen om mannen i Sjulnäs som kunde "städde blånn" kollationerade med deras minnen, och det är fru Berggren som välvilligt ställt bilden till förfogande. Ryktet om "Karl-Jank" i Sjulnäs, som kunde "städde blånn", spreds ut över stad och land med verklig ilfart i början av 1900-talet. Annars var livet stillastående den tiden och det var ingenting som gick fort - mer än ryktet om "Karl-Jank" i Sjulnäs och hans svartkonster som en del uttryckte det.

SATANS VERK
Andra påstod att han trollade, men ganska allmänt hade man det för sig att han hade "försvurit sig åt satan, och sålt sig åt djävulen" och att det var självaste Horneper som utförde sitt verk genom mannen i Sjulnäs. Med förkärlek omtalade föräldrarna för sina barn att Karl-Janken dyrkade satan och det gick så långt att inte endast barnen som hade hunnit till myndig ålder var smått rädda för denna man, som hade kolsvart helskägg som sina bröder Olof Karlsson i Roknäs och Karl Karlsson i Svensbyn.

RÄDSLA
Jag skäms inte för att tala om att också jag var en av dem som gick en omväg när jag någon gång stötte ihop med Karl-Janken. Rädslan och avskyn för honom berodde på felaktiga informationer, människornas benägenhet att sätta tilltro till allehanda ockulta saker och ting som det var så mycket tal om vid aftonlampans sken i kolsvarta höstkvällar. Men den hårda och hemska dom som riktades mot Karl-Janken och som svävade över hans huvud så länge han levde, får väl helt och hållet tillskrivas den oupplysta tid som vi då levde i.

DOG PÅ 40-TALET
Mannen kunde stämma blod och det gjorde han i 60 år och så långt in i sin levnads höst som när han hade fyllt 80 år. Han dog i början av 1940-talet, 87 år gammal. Ingen visste hur han bar sig åt, han talade aldrig om det för någon och ingen brydde sig heller om att forska i saken. Alla var rädda för mannen som "hade sålt sig åt djävulen", men alla anlitade honom, i nödsituationer och det var bara en på tio som kom tillbaka för att tacka för hjälpen. Hur bar han sig åt när han så perfekt kunde stoppa ett blodflöde på en människa och en häst på så långt avstånd och utan att behöva se föremålet?




HANS SON BERÄTTAR
Den frågan riktade jag till hans son Sigvard Karlsson, Ängesviken, som är försågare p åLövholmen med 28 års anställning och som själv är 50 år. Han svarade:
    - Det vet jag intem för han talade aldrig om det. Om än jag var inne i samma rum hemma i Sjulnäs när han stämde blod, så såg jag inte hur han gjorde och ingenting hördes heller. Han kunde vandra på golvet eller ligga på soffan och utöva sin blodstämning och så sa han alltid: ja, no have slute blö nu, far häjm du för hä jär ingen fara.

Sigvard omtalar också att han ville lära sig knepet, men fick alltid samma svar: nej, du tål inte med det! och så var det aldrig mer tal därom.

FINNAR LÄRDE
En person har omtalat för mej att Karl-Janken skulle ha fått lära sig stämma blod av en man i Öjebyn vid namn Öhlund och att det skulle ha skett någon gång i slutet av 1800-talet. Men sonen Sigvard i Ängesviken visste omtala, att det kom ett par finnar till Sjulnäs som hade rott över Kvarken, att de stannade en tid i byn och kom i kontakt med Sigvards far och att det var en av dessa gamla finnar som lärde honom stämma blod. Vilket som är vilket i sammanhanget har mindre betydelse, kvar står det faktum att Karl-Janken stämde blod på folk och fä i 60 år.

I början av och långt in på 1900-talet talades det mycket om att Karl-Janken räddae personers liv. Och hur gick det då till?

MÅNGA HJÄLPTES
Jo, till Karl-Jank i Sjulnäs kom det folk från stad och landsbygd, från nära och fjärran med bön om hjälp för någon som "höll på att blö ihjäl". Karlsson var alltid mycket trög och ovillig att gripa in, men man bönade enträget och påstod att faran var överhängande och att vederbörande säkert skulle dö av blodförlust om inte Karlsson ville gripa in och "städde blånn" och då föll han till föga och grep in. Det enda han då frågade om var hur gammal den skadade personen var. Någonting mer syn- eller hörbart förekom aldrig. Karlsson kunde vandra omkring i rummet, sitta på en stol i köket eller ligga och vila sig på kökssoffan och bäst som det var yttrade han: Nu har blödningen avstannat så nu kan du fara hem.

EXEMPEL
Här kan det vara lämpligt att jag ger läsaren eempel på folk och fä som han "botade", som det sades.
En man i Långnäs hade råkat skära sig så att blodet forsade fram från det djupa såret och man vände sig då till Karlsson. Men han ville inte villfara önskemålet om att gripa in. Då blev Karlsson lovad en stor och hederlig ersättning bara han stödde blodet på denna man i Långnäs. Då gjorde han det och sedan var det tyst om saken i många år. En kyrkhelg råkades de båda männen i Öjebyn och Karlsson frågade då hur det blev med betalningen och då svarade den som blivit hjälpt: Ja visst, det har jag glömt av och så tog han upp 25 öre och gav Karlsson den för besväret.

Framlidne bonden och fjärdingsmannen Viktor Eriksson i Sjulnäs hade alla sina kreatur på sommarbete i ett utskifte däribland ett litet föl. Fölet föll under sina ystra vilda lekar till marken och fick till följd att det lilla djuret rev sönder sig så att kraftigt att blodflöde uppstod. Eriksson ville då att Karlsson genast skulle komma och stoppa blodflödet. Karlsson svarade: Int behöv I fara dejt fö hä och förresten så have slute blö nu - och det hade det också.

En fru i Roknäs råkade ut för en kraftig näsblödning som inte alls gick att stoppa. Då cyklade maken till Karlsson i Sjulnäs och bad om hjälp. När han kom dit låg Karlsson och vilade middag på soffan i köket. Karlsson frågade med detsamma hur gammal hustrun var och så låg han kvar på soffan och yttrade inte ett ord. Mannen från Roknäs satt bara och var orolig på att Karlsson skulle göra någonting. Till sist gick han fram till middagsvilaren på soffan och sa: Nå, hur blir det, vill du inte göra någonting åt det här? Då svarade Karlsson: Far häjm du, no have slute blö nu. Så var det också verkligen när maken kom hem, och hustrun talade om att det hade slutat på en gång.

Ögonblickligen åkte maken tillbaka till Karlsson med fem kronor, vilket var mycket pengar den tiden. Både Karlsson och hans hustru i Sjulnäs satte stort värde på denna femma och visste inte hur det skulle kunna tacka givaren nog mycket för den storatrade betalningen, för det var så ovanligt att någon kom åter för att tacka för hjälpen.

JAG SJÄLV HAR LYCKATS
Det fanns nog andra också här och var i bygderna som kunde stämma blod i gamla tider, men Karl-Jank i Sjulnäs var dem alla mycket överlägsen i det fallet. Jag har för min egen del fullt bärande skäl för min tro att på det hela har med tankeöverföring att göra, för jag har själv provat samma sak vid tre olika tillfällen och har lyckats hundraprocentigt. Dom som trodde och som ännu i vår tid går omkring med påståendet att Karlsson i Sjulnäs hade försvurit sig åt satan, tror så och säger så bara av den enkla anledningen att de inte förstår "det fina i kråksången".

Många s k bodellister fanns med bland de som höll före att Karl-Jank stod i förbindelse med onda andar. Min mor var också bodellist och många frågade henne om hon trodde att det förehöll sig på det sättet med Karl-Jank och då svarade hon alltid så här: Nej, det är det inte. Satan blir aldrig så tillmötesgående, att han förhindrar en ogudaktig att dö av blodförlust och en kristen människa kan han aldrig komma åt.

Karl-Jank i Sjulnäs är född för länge sedan och väl också alla som i gamla tider anlitade honom med att stämma blod. Karl-Larsagården på Ryggskatan där han föddes är också borta, den tjänar nu som elevhem vid folkhögskolan i Älvsbyn. Den gamla folktron i Piteåbygden dör också bort med det gamla och det finns numera ingen marknad eller uppgift för de som kan stämma blod. Den uppgiften sopades undan sedan Röda Korset, Civilförsvaret och Hemvärnet m fl organisationer började hålla sjukvårdskurser i städerna och överallt på landsbygden. Vi har höjdläge, tryckförband och åtsnörande förband för större blödningar och först och sist har vi en världsberömd kår av välutbildade läkare i vårt land som sliter ut sig i förtid för våra krankheters skull.
Kloka gubbar och gummor står vi förbi, vi går till läkaren!

MALCOLM BOSTRÖM

-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 9 december 1966


RSS 2.0