The Balubas med Larry Dean 1964
The BALUBAS /1964
Minnesord över Staffan
Staffan Sundin (1944-2020)
Staffan Sundin (Larry Dean)
Vila i frid, Staffan!
The BALUBAS - Ö-vik
Staffan Sundin
Kompisen Staffan
Grattis Staffan!
Staffan Sundin/Larry Dean
Larry Dean
Staffan Sundin, sänder en musikalisk hälsning
Larry Dean / Lasse Samuelssons orkester /1972
Tomtehälsningar från Staffan!
Historien om LARRY DEAN - del 15
¤ Berättelsen om LARRY DEAN har kommit fram till den avslutande delen. Musikern, textförfattaren och kompositören Staffan Sundin kan vid snart fyllda 67 år, blicka tillbaka på ett minst sagt händelserikt liv. Men Staffans väg har inte enbart varit kantad av en glädjefull tillvaro. Ni som följt med i historien, har fått ta del av Staffans kamp mot "sina inre demoner", om man nu får lov att kalla det så. Under resans gång med den här s.k. biografin, har Staffan varit en rak och mycket öppenhjärtlig person. Och som jag sagt tidigare så gynnar det mitt sätt att skriva. Vi har fört diskussioner om lämpligheten att publicera vissa "vågade" avsnitt i berättelsen. Och som ni kanske kommer ihåg så fanns en period då Staffan Sundin uppträdde som live-show-artist på klubbar i Stockholm. Inget har varit honom främmande, kanske en viktig tillgång när man befinner sig i underhållningens värld. Och där man dag ut och dag in känner kravet att överträffa sig gång på gång.
Artistnamnet "Larry Dean" - som vi kommit att använda i rubriken i historien - föddes en gång i en värld som vi kan kalla "popens decennium". Livet indelas i olika sorts faser, så också Staffan Sundins artistkarriär. Andra namn som kom att bli hans varumärke var: "Staffanz one man band", "Popfarfar" och det allra senaste, "Staffan von Ego".
Våren 2011 nådde Staffan en del framgångar tillsammans med sångerskan Anneli Forss. Staffans egen tillverkade kärleksballad, "Igår, idag, imorgon", till engelskan översatt av Anneli Forss: "All the way" kom till final på Eurohit 40 ute i Europa. En låt som väckt intresse i några andra europeiska länder. Planerna smids nu på ytterligare skivutsläpp under våren 2012. I ett av de utskick som Staffan sänt mig, framgår tydligt och klart hur tankarna går:
¤ Under november månad 2011 är det tänkt att radiostationer och tidningar
runt omkring den europeiska kontinenten, skall få ta del av de planer artist-
paret Sundin & Forss kommer att bjuda sin publik på. 
¤ Staffan Sundin & Anneli Forss nådde vissa framgångar när "All the way"
kom till final i sommarens eurohit 40. Balladen har Staffan Sundin skrivit
svensk text och gjort musiken till. Sångerskan Anneli Forss, står för den
engelska översättningen.
¤ Den pressrelease som skickades ut till massmedia i samband med CD-
utgåvan.
¤ Jodå, ötermalmaren Staffan Sundin finns även representerad på Youtube
också.
¤ En kanhända lite annorlunda skrivelse, författad av Staffan Sundin kom även den ut i tryck. Adresserad till vänner & ovänner. 
¤ Underrubriken till sin "avbön" är kanske värd att tänka på:
- Jag är hellre kung för en vecka - än en nolla hela livet! -
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ PR utgör en viktig del när man så småningom skall saluföra sitt skapande. Så även för Staffans vidkommande. Hand i hand med de övriga utskicken över Europa, är det meningen att denna historia skall gå hand i hand med de övriga materialet. För artisten är den skapande delen det centrala. Tyvärr så räcker det inte, man bara måste få ut sitt skötebarn till den breda allmänheten. Det är då som den andra fasen i sammanhanget tar vid: Public relations - "omvärldsrelationer", (enligt uppslagsverket Wikipedia). Härhemma i vårt svenska Svedala förkortat och förkrymt till PR.
-----------------------------------------------------------------------
¤ I den avslutande delen, skall vi vända tillbaka till det ursprung som huvudpersonen i historien kommer ifrån. Staffan Sundin är född som en äkta rejäl norrlänning. Älvsbyn, "Norrbottens Pärla", är ett namn och begrepp som präntat sig in vårt medvetande. Och som även blivt alltmer känt inte bara häruppe "i vår kalla nord", utan även i hela vårt avlånga land. Den 31 december 2010 var invånarantalet 4.967 stycken. Älvsbyn ligger vackert vilande vid Piteälv. Ett ställe och en plats som - åtminstone jag - ofta och gärna återvänder till. Älvsby kommun ligger i den så kallade "Fyrkanten". 47 km. söder om regementstaden Boden, 65 km. väster om residensstaden Luleå och 50 km. nordost om palt- och sommarstaden Piteå.
I Älvsbyn, liksom andra liknade norrlandskommuner, har avfolkningen blivit ett problem. På orten finns två "starka" kort, Älvsbyhus och Polarbröd. Genom filminspelningen "Jägarna", 1996, sattes Älvsbyn ordentligt ut på Sverigekartan. Trots viss arbetslöshet och avfolkning, så besöks orten med omnejd årligen av tusentals turister. Storforsen, norra Europas största obundna vattenfall är en attraktion som blir till en upplevelse för varje besökare. Det är i dessa vidunderligt vackra trakter med en fri och orörd natur, som Staffan Sundin såg dagens ljus, den 27 decermber 1944.
¤ Den text som medföjer detta foto av Staffans far och mor, Hubert och
Dora Sundin f. Hjälmsson, har Staffan plitat ned följande:
"Här sitter pappa Hubert och min mamma Dora Sundin och planerar
tillverkningen av världens finaste son Staffan (Larry Dean). Mammas
föräldrar kom från Jokkmokk och hette Anna och Hjalmar Hjälmsson.
Hon var lärarinna och han var rallare".
¤ Staffan fortsätter: "PLOPP, sa det bara på BB i Boden, den
27/12 1944 och där fanns plötsligt "Staffan var en stalledräng..."
Bra jobbat - fin produktion av mamma och pappa. Eller hur...?
¤ Vi låter Staffans text vägleda oss: "Här är mitt sista kort
av pappa Hubert Sundin. Hans far är okänd...?
¤ I ett e-mail som Staffan skickat, berättar han att fadern Hubert Sundin hade åkeri och taxi-rörelse i Älvsbyn. Huberts far är okänd, berättar Staffan, han adopterades därför av familjen Granberg i byn. Familjen Granberg drev pensionat och snickerifabrik. Hubert Sundins dödsår kan Staffan tyvärr inte svara på. Han har kontaktat pastorsexpeditionen i Älvsbyn för att få klarhet i frågan, men inte fått svar ännu.
¤ Staffan: "Min mamma Dora var en guldmamma, och var
den snällaste mamman på jorden. Kortet är det sista på
min mamma...
(Dora Sundin avled den 6 januari 1996.)
¤ I äktenskapet med vackra hustrun Annika, föddes de två sönerna Teddy och Freddy. Det blev en tid av familjelycka, som den 6 juli 1985 förbyttes i djup bottensvart tragik. Staffan berättar:
"Jag minns bara att jag var och spelade i Grisslehamn när jag fick beskedet om att min son Freddy omkommit. Det hade varit någon form av fest på en takterass på åttonde våningen i Uppsala. Han hade på något sätt ramlat ner på asfalten nedanför. Jag började storgråta och avbröt mitt uppträdande, packade turnébussen och åkte hem till Stockholm. En av mina svåraste stunder i livet var när jag skulle lägga ner en blomma på hans grav vid begravningen".
Varje förälders värsta mardröm, det var vad Staffan och f.d. hustrun Annika kontfronterades med vid när gemensamma sonen Teddy omkom. Precis på dagen 14 år senare, alltså den 6 juli 2009, nås Staffan av den förfärliga nyheten om att den andre sonen Freddy också omkommit. Staffan:
"Under inspelningen av min senaste CD-skiva år 2005-2010, fick jag beskedet om att min son Freddy hade omkommit i Sundsvall där han bodde. Enligt uppgifter hade han glömt slå av plattan på spisen och ta bort kastrullen, när han hade lagt sig för att sova. Detta hade inneburit att han aldrig vaknade pga koldioxid- och kolmonoxidförgiftning. Jag hade ordnat med övernattning och resa till hans begravning i Sundsvall, men några dagar före begravningen åkte jag på en influensa med hög feber i anknytning till svininfluensaepidemin, så jag kunde inte närvara vid hans begravning. Jag fick senare besked från Göran Hedefalk, min f.d. frus nuvarande man, att det varit en fin begravning med alla Freddys vänner och bekanta närvarande".
¤ Staffan och hustrun Annikas två fina söner, Teddy t.v. och Freddy t.h.
som så tragiskt slutade sin unga liv 1985 respektive 2009.
¤ Sonen Teddy med sin fars instrument. Kanske drömde han att också att
bli musikant som sin pappa?
¤ En förälders värsta mardröm, var vad som hände när sönerna Teddy
och Freddy gick bort under tragiska förhållanden, 1985 samt 2009. På
bilden ovan, ses Freddy som dog av koldioxidförgiftning den 6 juli 2009.
På dagen 14 år efter sin brors död i Uppsala.
Efter att ha tagit del av den sorgliga historien, kan jag inte låta bli att kontakta Staffan. Som förälder till tre söner så grips jag av en empati över det som hänt. Bredvid bilderna av sina kära söner, har Staffan skickat med en liten vers på exakt fem rader. Skrivet i rött, kärlekens färger, som kanske ger en liten fingervisning hur han funderar omkring det tragiska.
¤ Hur orkar man hantera en sorg som denna. Det var min fråga i ett e-mail
som jag skickade till Staffan. Kanske dessa fem röda rader, skrivet i kärlekens
färg, ger svar?
¤ Annika, mor till Teddy och Freddy.
¤ Staffan, Teddy och Freddys pappa.
¤ Staffan berättar stolt om sin dotter och sina två barnbarn. Han berättar
följande: "Min dotter Katarina och barnbarnen Jimmy till vänster och
Zandra till höger. De är bosatta i Kramfors - Västernorrlands län i
skrivande stund, och vi har fin kontakt".
¤ Staffan fortsätter: "På denna bild har mina barnbarn blivit äldre.
Zandra till vänster och storebror Jimmy till höger. Jag är en stolt
pappa till dottern Katarina. Kram till min dotter och mina barnbarn,
om ni händelsevis får se HISTORIEN OM LARRY DEAN av bloggaren -
Roger Lindqvist.
¤ Staffan Sundin har varit något av kvinnornas man. Han har omgett sig med vackra damer, och det går inte att ta miste på hans kvinnotycke. I början av 1970-talet hade han ett förhållande med strippan Lena Fast. Hon hade i sin tur haft ett förhållande med boxaren Bosse Högberg, (1938-2005) samt Ricky Bruch (1946-2011). Staffan berättar att han bodde hos Lena Fast i hennes bostad i Skärholmen. Vidare anförtror han mig följande:
"Jag hade ett förhållande och bodde hos strippan Lena Fast i Skärholmen, en förort till Stockholm. Hör och häpna - Hon lämnade boxaren Bosse Högberg för min skull, när han återvände efter ett besök hos sångerskan Anita Lindblom i Paris. Hon strippade och jag spelade och sjöng bl. a. på Folkets Park i Halmstad där hon hade sina rötter och sitt föräldrahem. Hon hade också tidigare haft ett förhållande med den kände diskuskastaren Ricky Bruch. Sist jag hörde av henne hade hon öppnat och drev en krog i Spanien, som gick bra enligt henne..."
¤ - Lenas Fast lämnade boxaren Bosse Högberg för min skull. När han åter-
vände efter ett besök i Paris hos Anita Lindblom. Lena hade även haft ett
förhållande med diskuskastaren Ricky Bruch. Staffan Sundin & Lena Fast
samarbetade i "LARRY DEAN & LENA FAST SHOW 1971".
¤ På bilden syns Eva Karlström, Stockholm. En tjej som Staffan beskriver i
nästan lyriska ordalag: "Mitt bästa förhållande har jag haft med Eva
Karlström från Stockholm. Hon hade utbildning till kiropraktiker i USA,
och hade dessutom ett Solarium på Kungsgatan i Stockholm. Och vi är
fortfarande goda vänner".
¤ 1982 slog kärleken till på fullt allvar. Det var då som Staffan fick sin Pia.
Den 24 april stod bröllopet.
¤ Efter att de båda sagt sitt JA till varandra, hölls festligheterna i en fest-
lokal vid Stockholms universitet.
¤ Staffan säger glatt: "Gulligullan koko som en gök - hon VILLE gifta
sig".
¤ Innan vi nu knyter ihop säcken, måste det också nämnas att Staffan Sundin är en man med åsikter. Om detta har han bevisat genom att flitigt delta i samhälsdebatterna. Staffan har synts som en trogen debattör på insändarsidorna. Några av rubrikerna på Staffans inlägg har varit följande:
¤ NU FÅR DET RÄCKA MED LÖJLIGA FÖRBUD - Den 8 maj 2010.
¤ TA EFTER SALUHALLEN - Den 25 september 2009.
¤ PROVANSTÄLL POLITIKERNA - Den 16 oktober 2010.
¤ SYSKONKÄRLEK - Den 19 juni 2010.
¤ TÄNK OM, GÖR RÄTT - Den 5 juli 2010.
¤ SÅ SKA DET LÅTA, ANNA BERGENDAHL - Den 17 maj 2010.
¤ MELODIFESTIVALEN DEN BÄSTA PÅ FLERA ÅR - Den 17 mars 2010.
¤ MINA FRÅGOR OCH SVAR OM EUROVISION 2009 - Den 19 maj 2009.
¤ SJÄLVKLART FÅ BESTÄMMA NÄR MAN SKA DÖ - Den 5 maj 2010.
¤ SNART KRÄVS EN UTBILDNING FÖR ALLA FÖRBUD - Den 4 maj 2010.
-------------------------------------------------------------------
¤ Det här med dödshjälpsfrågorna, har tydligen legat Staffan varmt om hjärtat. I materialet hittar jag denna betraktelse över livets stora dilemma: när vi blir gamla och skröpliga. Staffan Sundin har med sin penna författat: I förnedringens slutskede...
"Kära Socialstyrelse!
När man glider in i ålderns dilemma
man sakta små krämpor börjar känna
benen börjar sakta men säkert ömma
till unga år man börjar drömma
Långsamt ska vi alla den vägen vandra
sitt leverne man ingen annan kan klandra
när åldern p g a sjukdom blir allt för svår
ge mig hjälp så jag slipper nästa vår
Min önskan är att den dagen få somna
i lugn och ro till himmelriket få komma
varför i en sjuksäng mina sista dagar lida
hjälp mig för guds skull till himlen få glida
Man ligger som ett kolli i en sjukhussäng
aldrig mer kan uppleva sommarsol och äng
förnedring är inte att hjälpa mig den dagen
trots att min sista tid vid livet då är slagen
Trodde en läkares kall var att lindra smärta
skona patient och anhörigas kärlekshjärta
Är man i livets sista dagar och slutskede
ingenting att komma tillbaka till - så är de´.
Resume´:
Man kan ju på Apoteket skriva på en blankett att man kan donera sina organ efter sin död. Vilket jag gjort datum 971008. Varför inte kunna få göra samma sak medan man fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk, om att få dödshjälp i livets slutskede vid svår sjukdom, utan chans att överleva till ett värdigt liv.
Detta gynnar både patient och anhöriga och ger dessutom en extra vårdplats till andra som behöver den för sin överlevnad och till ett nytt och värdigt liv. Jag fick själv hjälp efter en allvarlig trafikolycka 1967 med blodutgjutelse på högra hjärnhalvan, och lever fortfarande med bara små problem.
Mvh Staffan Sundin alias Staffan von Ego
Sibyllegatan 15 Stockholm.
----EPILOG-----------------------------
Upprinnelsen till hela den här intressanta historien, var en kommentar på min blogg. Bakom kommentaren döljde sig en viss Staffan Sundin i Stockholm. Orsaken till att han gav sig till känna, var ett inlägg jag gjort. Ett urklipp på en mörklockig ung man, sittande vid sina trummor och vars namn var det engelskklingande "Larry Dean", gjorde att han reagerade. Det visade sig vara "Mr. Dean himself", som skrev i min gästbok. Att han var utflyttad älvsbybo, visste jag - det stod ju att läsa i mitt gamla tidningsklipp, och att popidolen Larry Dean var född Sundin "oppa boj´n" (uppe i byn).
Intresserad som jag är av historier och dokumentationer, frågade jag lite fräckt: - Du kan väl ta å skicka mej lite material, Staffan? Jag kan lägga ut det på min blogg, om du nu är intresserad.
Staffan svarade mej med att sända tidningsartiklar ur sitt privata album. Materialet växte så småningom allteftersom. Och under ett flertal spännande veckor (varje måndag) har jag väntat på den gula postbilen. Och se, nere i min postlåda hade "den där Larry Dean" skickat bunt på bunt, som behandlade hans både officiella som privata liv. Nu är historien slut. Och det känns litegrann tomt, faktiskt. Men jag är förvissad om att Staffan och jag kommer att upprätthålla kontakten även i framtiden.
Jag kommer också osökt att tänka på en person, som på ett svavleosande sätt beskrev mitt bloggande. Han tyckte att det var djävulens påfund, och kunde icke alls förstå att sådana som jag kunde sitta och skriva "skit" hela dagarna. Han fann ingen som helst mening med att klottra ner sina tankar och funderingar på nåt som kallades blogg. När jag försökte förklara vad mitt bloggande gick ut på, så blev det ännu mera svavelosande ord sagda i mitt öra.
OM jag jag hade lytt personens råd, hade jag inte fått möjligheten att möta personen Staffan Sundin alias Larry Dean och ta del av hans historia. Inte heller mött alla andra människor som ständigt hör av sig. Jag vet att den här historien har skapat intresse hos människor runt omkring. Det har jag fått bevis för genom kommentarer både på nätet som ute i vardagslivet. Det har berikat både mitt liv och jag tror även Staffans.
Tack Staffan Sundin, för att jag fick ta del av hela din livshistoria. Tack för dina kommentarer som du ständigt gett mig. Du sa till mig vid något tillfälle, att när du går in för en sak så gör du det rill 150 procent. Samma sak med mig! Nu är vi i mål. Vi har tillsammans sprängt målsnöret sida vid sida. Det enda som återstår är att önska dig allt gott i framtiden, både vad gäller det musikaliska som det privata. Ha det så gott, och DU -kämpa på!
Sist vill jag ge dig två bilder som jag tog för några veckor sedan. Dom kommer här:
¤ Staffan - välkommen hem till Älvsbyn! Gå på dina barndomsstigar, ta in
den vackra naturen som din hembygd bjuder på. Hemma är ju alltid hemma.
/Foto: Roger Lindqvist. 
¤ Du minns väl Staffan? Nöjestemplet Forum. Där en ung kille vid namnet
Staffan sjöng som den där kisen i Amerika - vad hette han nu då...Joo,
Elvis förstås. / Foto: Roger Lindqvist.
¤ Det var på den här scenen som Staffan som 15-16 åring sjöng sig in i
publikens hjärta. Det var här som historien om Larry Dean tog sin absoluta
början: Forums scen, i "Norrbottens Pärla" Älvsbyn, eller "boj´n" som vi säger
på rent pite- och älvsbymål.
-------------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST / Hortlax den 2 november 2011.
(Copyright Roger Lindqvist 2011).
Historien om LARRY DEAN - del 14
I kontrollrummet vid det stora mixerbordet, satt Bill Gezon och Håkan Thanger. Gezon har ett förflutet i The Violents, den instrumentala gruppen som var Jerry Williams första kompband. Billy Gezon har även medverkat i Moonlighters med Lasse Holm. Håkan Thanger spelade med Carola under de första åren, han har också haft samarbete med Lill-Babs, Östen Warnerbring och Jerry Williams.
Tilläggas kan också att på LP-skivan "Genombrott" står Staffan Sundin (Larry Dean) för samtliga texter och kompositioner.
LP:n släpptes 1981. Text & musik & producent STAFFAN SUNDIN
(Larry Dean).
1980 hade Staffan & Heta Tips premiär på Rock Palais i Stockholm.
1000 personer kom, men enligt Staffans anteckningar beskriver han
sin känsla efteråt: "Ca 1.000 pers. Bra upplagd reklam. Positivt men
tyvärr kom inte rätta personerna, fel publik även om det var fint gen-
svar".
-------------------------------------------------------------------------------
¤ Staffan och jag har under berättelsens gång stått i ständig kontakt. I sina veckoutskick har han ibland markerat vissa saker som han tycker känns viktigt. Det har jag på ett lyhört sätt använt och vävt in i historien. I en av sina brev, fanns en liten lapp med, som berättade om när han startade måndagsklubben Club Artist. Vi använder Staffans egna ord:
Staffan Sundin alias Larry Dean, antog alltså ett nytt artistnamn:
POP-FARFAR.
Under sitt nya namn släpptes en CD och en VHS-kassett.
Pop-Farfar, Staffan Sundin fungerade också som värd på måndags-
träffarna på Club Artist under hela 90-talet.
Häromsistens när jag återigen hämtade Staffans veckobrev ur min postlåda, fanns en liten lapp med. Där gav han en förklaring till sina olika namnbyten:
Okej, det var alltså så det var...
På Chaplins bar på Flemminggatan 1 trängdes både kända som okända.
Mitt i vimlet satt Pop-Farfar himself: Staffan Sundin med sin enmans-
orkester.
Ett vimmel av partysugna människor i nästan alla åldrar trängdes i den
fullsatta lokalen på Flemminggatan i huvudstaden.
Klubbvärden Staffan Sundin "Pop-Farfar" lyfter på sin hatt för att hälsa
publiken välkommen.
Flera vimmelbilder...
Här fanns plats för alla...
...bl. a. Rockfolkets Bertil Bertilsson syntes här, som vanligt flitigt
orerande vid mikrofonen.
Tommy Blom, en gång sångare i kultbandet Tages, syntes slinka in på
kubben då och då.
Vid ett av borden satt den här mannen, Christer "Chrille" Pettersson,
trumslagare i Hep Stars, gruppen som han 1963 grundade tillsammans
med...
...Lennart "Lelle" Hegland. Också han en flitig besökare på Staffans
Club Artist.
Trio Me´Bumbas Jan-Erik "Bumba" Lindqvist sågs på samma klubb.
Trio me´Bumba som bildades redan 1957.
Fr. v. Lennart Hegland, Staffan "Pop-Farfar" Sundin samt en okänd
allvarlig dam. Allt detta på CLUB ARTIST...
Värden POP-FARFAR...
Sommartid arrangerade Club Artist med Staffan som värd, båtturer ut i
det fria. Naturligtvis med både mat, dryck och god underhållning.
Sommar som vinter ingen skillnad. Sammankomsterna fortsatte som här,
på klubben Gröne Jägaren på Götgatan.
Även på Kickis bar & café strömmade allmänheten till. Värden "Pop-
Farfar" hälsade som vanligt alla hjärtligt välkomna.
-----------------------------------------------------------------------------------------
¤ Staffan Sundin i nutid - året 2011. Vad gör han idag? Jomenvisst, står i en skivstudio där han sjunger och producerar fram ytterligare bevis på sin musikaliska konstnärlighet. Idag är det CD som gäller, icke vinyl, som i det fjärran 1960-talet. Men säger man skiva och vinyl, är det många som får något drömskt i blicken.
Så även undertecknad. Idag slåss samlare ute på olika auktionssajter efter Balubas inspelade vinyler från 1963/64. Ett tecken på att "pop-snubbarna" från Ångermanland inte är bortglömda 2011, är att bara att konstatera. Så sent som den 13 oktober fanns en tidig vinyl med The Balubas och Larry Dean på Tradera. 700 kronor var utgångsbudet.
Balubas med Larry Dean finns också med i den stora "Rock´n Roll Boken" som kom för nåt år sedan. Där trängs man med storheter som Little Gerhard, Alice Babs, Towa Carson, "Burken" Björklund m. fl. På ett antal CD-skivor som medföljer kan man lyssna till "Baluba Twist" med en ung yngling från Älvsbyn vid namn Staffan Sundin vid sångmikrofonen. Balubas finns också representerade på You Tube.
Min högst personliga åsikt är att grabbarna i Balubas ligger i lika hög nivå både instrumentalt som sångmässigt som de betydligt mer känd 60-talsgrupperna. Gärdebylåten exempelvis, den som bandet gjorde instrumentalt 1964 på etiketten Columbia, anses av många som en av de bättre som någonsin gjorts i det här landet. Jag tycker att den ligger i samma klass som många av The Violents instrumentallåtar som de gjorde under samma epok. Men som sagt, det grundar sig på min allra högst personliga uppfattning.
The Balubas gamla vinyler står högt i kurs hos dagens skivsamlare.
På auktionssajten Tradera kunde man den 13 oktober se denna platta
med ett utgångsbud på 700 kronor.
Balubas med LARRY DEAN lever än året 2011...
Har du käre läsare någon undanstoppad platta av dessa uppräknade,
ja, var då för Guds skull rädd om den.
-----Text: ROGER LINDQVIST-----Forts. följer...
Historien om LARRY DEAN - del 13
Tom Alandh heter en utmärkt dokumentärfilmare. 1989 påbörjade han en film om Monica Zetterlund. Innan inspelningens början ville han att Monica Z. skulle vara så ärlig om sitt liv som möjligt. Vilket hon hade väldigt svårt med. - Om du inte litar på mig, Monica, blir det inget bra resultat, sa han. Vilket så småningom gjorde att hon öppnade dörrarna på vid gavel.
Jag gör inget anspråk på att likna Tom Alandh på något sätt, men jag tänker i samma banor. Staffan Sundin är en färgstark personlighet, han gömmer sig inte, han syns, han hörs, och tänk han gillar det också. Han hymlar inte, han säger precis som det är. En annan sak som han också klargjorde i vårt första samtal var detta: "Roger, en ska ska du veta, jag är en mediakåt person!". Sån är han, Staffan Sundin, Larry Dean, Pop-farfar, Staffan von Ego ja, allt som han kallat sig under sina drygt 40 år inom underhållningsbranschen. Kärt barn har ju som vi vet, många namn.
I historien om Larry Dean är det återigen dags att vända ett nytt blad. Den här gången är vi framme vid årtalet 1980. Staffan Sundin figurerar det här året åter i veckotidningar, kvällspress när han berättar mycket öppenhjärtligt och osminkat om sitt missbruk. Vi börjar med ett urklipp hämtat ur Allers veckotidning den 27 april 1980:
Staffan Sundin, 35, har sagt adjö till alkoholen. I dag är han nykter
efter 20 års hårt supande.
¤ Efter 20 år av hårt supande har Staffan Sundin äntligen fått fotfäste i livet. Han har börjat läsa och hoppas på att bli fritidsledare i ett område med många problemungdomar.
- Jag vet vad jag talar om och mina erfarenheter kan kanske hjälpa andra, hoppas han.
Det finns en grammofonskiva som heter "Jävla sprit". Den är alldeles nyutkommen. Ni får säkert aldrig höra den på Svensktoppen. Den blir troligen inte spelad ens en enda gång på radio. Det borde den bli, i det här landet där vi snart måste börja slåss riktigt desperat mot det tilltagande och förödande ungdomsfylleriet. I den kampen kunde den här plattan göra en icke oväsentlig nytta. Den har en gungande och sugande discorytm, men det är nu inte där låtens förtjänst ligger. Den har också en enkel och rakt berättad historia, där sensmoralen är uttryckt i just orden "jävla sprit".
Den handlar om killen som på lördagskvällen klär upp sig och drar ut på krogen med några "järn" innanför västen. Han super på sig, han klättrar upp på bordet och börjar strippa. Han är tuffingen, han äger all världens charm - tills utkastaren slänger ut honom. Han vaknar nästa morgon med tom plånbok men huvudet fullt av ånger och självförakt.
Protesten
Alltsammans är den jävla spritens fel. Som alltid. Den som förnedrar och förråar, förvandlar och fördärvar. Jävla sprit. Han som sjunger heter Staffan. Inte bara sjunger, förresten. Han har skrivit text och musik, och han har svarat för inspelning, distribution och försäljning av låten. Och han har betalt vartenda öre själv, av sparade pengar. Han säger att om så krävdes av honom, skulle han gärna äta gröt i tio år för att få ut den här skivan. För detta är det viktigaste och riktigaste han gjort i sitt 35-åriga liv.
Han har åstadkommit en protest mot spriten. Han har höjt inte bara ett varnande finger utan två utspärrade händer mot supandet. Det som börjar så tufft men vansinnigt tanklöst i de tidiga ungdomsåren och sedan blir till en last som blir till en tragedi. Staffan vet. Han har supit som ett svin - det är hans egna ord, inte mina moraliserande - i tjugo år av sina 35 år. Han har krökat bort halva sin tillvaro. Han vet sannerligen vad den jävla spriten kan ställa till med.
Tretton år
Staffan Sundin var 13 år då han första gången smakade sprit.
- Men det dröjde inte länge förrän det där blev en vana, säger han. Och jag var nog inte mer än 14-15 då det var alldeles naturligt för en kompis och mig att vi på lördagskvällen skulle dela på en 75:a. Vanligt Renat, här var det inte fråga om några krusiduller eller några "schangdåbla" sorter. Det var råa kröken, från flaskan direkt ner i halsen. Och sen ut och spela tuffing på gatorna!
Vem köpte ut? Vem satte en helpanna Renat i händerna på två snorvalpar som Staffan och kompisen?
- Det var aldrig några problem. Det fanns gott om killar som kunde förse oss. Vi tyckte de var bussiga, fina kompisar. Så där höll det på tills han var 18. Då kom han med i ett band, ett gäng grabbar som spelade halvdålig rock-and-roll på ett heldåligt sätt. De kallade sig "Balubas", och de drog runt till olika dansställen i Norrland och spelte till dans. Tro nu inte att musiken och sången - den som ädla känslor föder - åstadkom en förändring till det bättre med Staffan.
- I helsike, säger han. Det var då jag började kröka på allvar!
Det var då han trodde att han skulle bli stor stjärna. Norrlandsljuset, de nordliga viddernas egen Elvis Presley. Han kallade sig "proffs", heltidsmusiker. Mötte han någon på stan som frågade vad han sysslade med, så sa han stolt att han var proffs. Killen som skulle klättra upp och sätta sig på den stegpinne, dit det sen bara var ett tuppfjät till stjärnehimlen.
- I själva verket, säger Staffan, var vi så usla att vi knappt fick engagemang så det räckte till mat och hyra. Men proffs, det var man. Och såna killar krökade, det visste ju alla.
När alkoholdimmorna lättat, skrev Staffan låten "Jävla sprit" som han
också spelade in på platta. En protest mot den spritkultur som vi är
omringade av i det här landet.
1980 bildade Staffan sitt nya band "STAFFAN & HETA TIPS". Bandet
kompade Staffan på skivan.
Frontalkrocken
Innan han var tjugo, var han far och äkta man.
- Jodå, far var jag. Men varken äkta eller man. Jag var bara en drummel som söp och bar mig åt och gav mig i lag med andra tjejer vid minsta tillfälle. Flickan som jag gjorde med barn kom ur en s k fin familj. Hennes föräldrar avskydde mig. Då tyckte jag de var botten. I dag förstår jag mer än väl hur de kände det.
Hans studentska till flickhustru måste ha varit en fantastisk tjej. De flyttade ner till Mellansverige, där Staffan skulle göra militärtjänst. Hon tog jobb som lärarinnevikarie; hjälp hemifrån ville hon inte ha. Sedan fick de ett barn till. Det var ett desperat räddningsförsök: kanske kunde det göra Staffan nykter och få honom att ta sitt ansvar. En kväll, alldeles efter omläggningen till högertrafik, körde signalsoldat Sundin från Uppsala och hemåt. Det var hastighetsbegränsning till 40, men det struntade ju han rakt i. Han brakade med sin sportbil rakt in i ett mötande fordon i en fasansfull frontalkrock. Nej, han var inte berusad. Han var nykter, för en gång skull.
Självmord
Han låg medvetslös en vecka, och fortfarande har han minneslucka om allt som hände i samband med krocken och den närmaste månaden därefter. Vad han vet och kan berätta, det har andra berättat för honom. Han var ordentligt tilltygad. Värst var en blodutgjutning i höger hjässhalva som läkarna först trodde kunde åstadkomma obotliga hjärnskador. Han fick starka tabletter som gjorde att han bara kunde ta några steg innan han föll ihop av matthet. Läkarna sa att han fick bereda sig på att äta de där tabletterna livet ut - så länge det nu kunde vara.
- Det blev en kris, förstås, säger Staffan. Jag skrevs ut från Akademiska men stoppades in på Ulleråker, sluten avdelning efter ett självmordsförsök kort därpå: jag hade smällt i mig ett hundratal sömntabletter för att komma ifrån allt.
Också den gången klarade läkarna honom. När han sen överfördes till öppen avdelning, kunde han till sin häpna lycka finna att ingen hindrade honom från att promenera in till Uppsala och närmaste systembutik och inhandla vad han ville i spritväg.
- Det fanns ingen kontroll, säger han. Bara man passade tiderna för ronden varje dag, så kunde man göra vad man ville resten av tiden.
Svensktoppen
Staffan gick på folkhögskola ett år. Men det kunde inte hindra honom från en lika intim bekantskap med flaskan som tidigare. Han träffade en flicka som skulle läsa på universitetet i Stockholm. Henne följde han med dit och blev snabbt en känd men inte särskilt välkommen gäst på Stockholms-krogarna. Staffan fick jobb som sångare med ett band från Karlskrona och kom till och med på Svensktoppen med en låt. Det var ju en framgång. Men i stället för att styra honom mot fortsatt arbete skickade svensktoppsberömmelsen honom vidare ut i ett alltmer sanslöst supande.
- Det blev en enda fantastisk långdans av sponken och brudar, säger Staffan. Jag var ihop med en fotomodell, jag hamnade för en tid tillsammans med en tjej som var strippa. Det var inget fel på de tjejerna. Det var mig det var fel på.
Så här efteråt förstår jag att vad jag den gången höll på med, det var ett omedvetet men envist försök att supa ihjäl mig, säger Staffan med den klarsyn som ett snart tvåårigt spritfritt perspektiv skänker honom.
- Jag har vaga minnen av att jag låg till sängs en hel vecka, så söndersupen att jag inte kunde resa mig. Jag hade oerhörda ångestanfall och jag tror - allting utspelade sig ju i en dimma av bakfylla och mardrömmar - att jag den gången sa mig, att kommer jag bara på benen så ska jag kröka till så ordentligt att jag ligger där för gott nästa gång.
Antabus
Den gången fanns ju inget annat alternativ. Ändå kom den dag då han insåg att det måste finnas en anna utväg. Mariapolikliniken på Söder i Stockholm tar hand om sprit- och knarkmissbrukare. Fyllona får ibland bokstavligen spolas av för att befrias från smuts och spyor och blodvite efter fall eller slagsmål. De läggs in på fyra-fem dar och släpps sen ut igen - till nya vändor med bröder och systrar i eländet.
Staffan sökte sig till Mariapol. Naturligtvis var han full när han kom dit upp.
- Gå hem och nyktra till, kom sen tillbaka, sa man.
- Jag klarar det inte, sa Staffan. Jag får en helvetes natt.
- Då får du ha en helvetes natt, för här är fullt, blev svaret. Gå hem och lid dig igenom den, sen är du välkommen!
Han träffade en förstående läkare, doktor Märta Alsén. För hans räkning sökte och fick hon dispens av socialstyrelsen att i hans ena skinka operera in en kapsel antabus. Den kom på plats, men det tog tre månader innan tillståndet för ingreppet letade sig fram från socialstyrelsen. Under de tre månaderna drack Staffan inte en droppe; det var kravet för att operationen skulle göras. Han har heller inte druckit en droppe sedan dess. Inte en enda droppe alkohol sen en höstdag 1978. Efter att ha bälgat i sig starksprit och vin och öl i nästan tjugo år.
Ett liv utan sprit
Det är väldigt bra gjort, det är beundransvärt.
- Nja, det är det kanske, säger Staffan. Men det är egentligen ganska enkelt: det är rena rama självbevarelsedriften!
- Du ska inte inbilla dig att jag tror jag är räddad för gott. Jag vet, att om jag bara rör så mycket som en enda droppe öl, är jag där igen. Därför är jag livrädd för skiten.
- Om det är antabus-kapseln som hjälpt? Nej, det tror jag inte, för jag har ju inte smakar något sedan den kom på plats. Därför har jah heller inte någonsin överfallits av det oerhörda illamående och den ångest som antabus utlöser om man smakar sprit med det motgiftet i kroppen. Jag har så att säga hoppat över den erfarenheten. Men å andra sidan: att jag under lång tid haft en kapsel med antabus under skinnet och vetat vilket helvete jag skulle få om jag börjat dricka, det har säkert haft sin stora psykologiska betydelse.
- Det är väl så, säger Staffan att jag ändå, och tackochlov inte försent, kom till insikt om att jag måste vända på hela kuttingen. Kunde jag inte supa ihjäl mig och det kunde jag inte trots tappra och mångåriga försök kunde jag kanske slå mig fri från spritbegäret. Och det tror och hoppas jag att jag gjort. Jag har i alla fall inte den ringaste lust att smaka smörjan igen. Jag har upptäckt hur fantastiskt fint det är att vara nykter. Jag går fortfarande på krog, men jag dricker inget starkare än äppelmust och därmed jämförliga drycker.
Fritidsledare
Staffan har läst in grundskolans slutkurs, han går nu på andra året på tvååriga sociala linjen i gymnasiet. Han har precis sökt in till vidareutbildning som fritidspedagog. Han vill bli ungdomsledare, gärna på en ungdomsgård i ett tufft område, där det kan vara si och så med nykterheten bland tonåringarna.
- Jag tror jag kan bli en bra fritidsledare, sääger han. Jag vet i varje fall vad jag talar om när jag ska försöka få killarna och tjejerna att inse hur vansinnigt det är att börja hårdkröka redan i tonåren.
- Jag är ju ett levande varningsmärke hela jag!
Grammofonskivan kostade honom 6000 kronor att producera. Det är ju en försvarlig slant, men Staffan säger att det är ändå ingenting mot vad han kunde supa upp på ett år när han var som värst i farten.
- Jag pressade den i 300 ex. De är sålda nu, jag har redan en ny pressning på gång. När den upplagan är såld kanske det rent av går ihop, säger Staffan. Den borde finnas på varje ungdomsgård, på varje discotek, överallt där ungdomar brukar samlas.
De borde lyssna på den inte bara dansa till den, trots dess medryckande rytm. Radion borde spela den. Inte för att Staffan Sundin ska få Stim-pengar. Utan för att den har sitt klara, raka budskap: Jävla sprit!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ångest - 2004.
En musikers inre - 2004.
Sista dansen - 2004.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ett par bilder hämtade ur Staffan fotoalbum, där han antecknat:
"Dom hjälpte mig med 1:a versionen av JÄVLA SPRIT samt DU ÄR DIN
EGEN LYCKAS SMED". Inspelad i HZ-studio.
Klas piano, Lelle trummor, Peje gitarr, Bosse bas, Hasse tekniker.
STAFFAN & HETA TIPS - i replokalen hösten 1980.
Fr. v. Pekka, Harry, Staffan, Rickard, Göran och Tobbe.
Rickard Engberg och Staffan Sundin hösten 1980.
Staffans anteckning: "Replokalen är klar - Go on - make it".
¤ Den inspelade plattan kunde man beställa via en broschyr som socialdepartementet i Stockholm skickade ut.
I Aftonbladet söndagen den 27 juli 1980 fanns en stor artikel där Staffan
Sundin berättade om sina år som alkoholmissbrukare.
1960. Larry Dean, 15, som en blek kopia av sin store idol
Elvis Presley.
1980. Larry Dean är död. Ur dimmorna steg Staffan Sundin
fram. Nu är han spritfri och nu är asfalten hans scen.
-----------------------------------------------------------------------------------
En liten rättelse; Älvsbyn ligger i Norrbotten - inte i Västerbotten.
Ytterligare en platta signerad STAFFAN & HETA TIPS.
----Text: ROGER LINDQVIST-----Forts. följer......
Historien om LARRY DEAN - del 12
1974 kamperar dessa två muntra herrar ihop på en live-inspelad LP
från en restaurang i Stockholm. Larry Dean och Lasse Haldenberg är
namnen på de två muntergökarna.
I veckotidningen Året Runt finns i september 1974 en mindre artikel som berättar lite närmare om något av LP-plattans innehåll:
Så här i efterhand kan man ju inte låta bli att undra, om den där så
korrekte TV-mannen Knut Ståhlbergs eventuella tankar om att få sitt
kärleksliv besjunget på LP-platta.
Som tidigare sagts och skrivits, så syntes den gode Larry Dean ofta i massmediernas trycksvärtsluktande blad, där hans enmansorkester som oftast stod på tapeten. Expressen-redaktionen var icke ett dugg sämre. Hösten -74 såg man återigen "den där Sundin" på sidan Bekantas Bekanta på en bild som behandlade hans musikaliska kall:
Larry Dean (Staffan Sundin) i aktion som enmansorkester.
VÄXJÖ: Detta är en av Sveriges få överlevande enmansorkestrar: Staffan Sundin från Älvsbyn, som under artistnamnet Larry Dean spelar inte mindre än sex instrument samtidigt och sjunger därtill! Visst svänger det om Larry när han sätter fart på bastrumma, high hat, tamburin, gitarr, kazoo och munspel. Krogunderhållare av Larrys typ är det stor marknad för just nu. Det visar anbuden från pubar, folkparker och diskotek.
Larry, som i dagarna avslutat ett månadslångt engagemang på Gästgivaren i Växjö, har redan spelat in en ny singel med Lasse Samuelsson, en ny singel och en LP är på gång.
- Jag satt och kliade på gitarren och tyckte det lät så skralt, så jag började stampa takten på bastrumma och high hat. Sen satte jag fast kazoon på munspelet och sen var den ett faktum, hela enmanssextetten! säger Larry.
----------------------------------------------------------------------------------------------
I november -74 fanns den här notisen i Göteborgs Tidningen (GT.):
--------------------------------------------------------------------------------
¤ Veckotidningen Hennes, ville inte vara sämre. Den 31 oktober 1974 fanns Larry Dean åter i blickpunkten:
LARRY DEAN - Sveriges Don Partridge.
¤ "Sveriges svar på Don Partridge - Sveriges största emansorkester" det finns många etiketter att klistra på Larry Dean - killen som är en hel grupp. Ensam lirar han nämligen på en gång sex instrument, bastrumma, high-hat, kazoo, munspel, tamburin och gitarr. Och så sjunger han förstås. Det där med att kallas för "Sveriges svar på Don Partridge" är Larry inte så förtjust i. Han vill bli tagen på allvar och ser själv högst seriöst på sin musik.
Larry kan man hitta på alla ställen, krogar, pubar, dansrestauranger, diskotek och privata fester. Han har en repertoar som spänner över det mesta och klarar av att spela inför i stort sett vilken publik som helst.
- Anledningen till att jag lirar allt ensam är att jag är något av den ensamma vargen. Jag sjöng tidigare i en dansorkester men trivdes inte med att hela tiden underordna mej andras viljor. Nu bestämmer jag helt över mej själv och det är aldrig någon som kan klaga på mej.
- Egentligen var det en ren slump att jag blev enmansorkester. Jag hade ett par trummor i min källare och en kväll satte jag mej på trumstolen och började lattja med gitarren. Omedvetet började jag slå takten med bastrumman och plötsligt kände jag att det fungerade. Sedan dess har det gått av bara farten.
- Det finns dom som säjer att jag har prostituerat mej och på sätt och vis har dom kanske rätt. Men skulle jag lira det jag verkligen ville skulle jag inte ha en chans att försörja mej. Jag tycker att det här är en ball pryl och är glad bara jag kan få publiken att trivas. Jag vill kunna tillfredsställa alla smakriktningar och då går det inte att köra med en översittarattityd gentemot publiken.
- Jag försöker hela tiden att hitta nya instrument som jag kan lägga till min uppsättning. Mitt största problem är att jag inte har någon bas. Ibland har jag funderat på att ta med en basist som dessutom kan sjunga. Men då skulle jag inte vara "Sveriges största enmansorkester" längre.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤ Bacchi-källare, Mosebacke, Fattighuset - några av Stockholms mest ansedda klubbar där Larry Deans enmansorkester hörs och syns. Samtidigt som Larry Dean stämmer upp till sång, showar kändisar som exempelvis Bosse Parnevik våningen ovanpå. Klubbspelningar följs av uppträdanden ute på Ålands hav eller månadslångt engagemang på flotta "The Scotsman" på Karl Johansgatan 17 i Oslo. Larry Dean reser också ofta runt ute i landet, där han vid något tillfälle gästar Piteå.
Larry Dean både hörs och syns på de mest ansedda och stora inne-
klubbarna i storstaden Stockholm vid 70-talets mitt. Anbuden haglar
över killen med de många instrumenten. Larry Dean har hittat sin
egen värdefulla nisch.
¤ Larry Dean bokades under den här perioden genom Henning Hendrix Artistförmedling. Hendrix, född i Värmland 1930, var inte bara förmedlare, han var också musikförläggare, drev det egna skivbolaget "Music", där Larry Dean gjorde en singel 1972, uppbackad av Lasse Samuelssons orkester. Henning Hendrix var även producent och kapellmästare i det egna bandet. En mångsysslare med andra ord. Hendrix tillhör dragspelseliten i landet och har under åren gett ut ett antal plattor. Sitt första band startade han 1952, tre år efter flytten till Stockholm.
Henning Hendrix är en musikant som sett det mesta inom under-
hållningsbranschen. Trots sina 81 år fyllda så "drar" han fortfarande
i sitt dragspel. Hendrix har samarbetat med bl. a. Cacka Israelsson,
Titti Sjöblom, Umberto Marcato m. fl. 1972 gavs Larry Deans singel
ut på Henning Hendrix bolag "Music".
-----------------------------------------------------------------------------------
Vi förflyttar oss fram i berättelsen till året 1975. Larry Dean gör som vanligt sina turnéer där han gästar de flesta svenska städer. En av dessa är Eskilstuna. Som brukligt så hamnar Larry Dean i tidningen:
"Sveriges största enmansorkester", Larry Dean, gästar Eskilstuna
nästa vecka för att framträda på fritidsgårdarna.
Fritidsgårdarna i Eskilstuna får under veckan 4-8 mars besök av "Sveriges största enmansorkester", den 29-årige musikanten Larry Dean från Stockholm. Denne gör då en turné på gårdarna och besöker varje kväll två. Larry Dean spelar kazoo, munspel, gitarr, bastrumma, high-hat och tamburin samtidigt och dessutom sjunger han. Fnv är han annars sysselsatt med att spela in en ny LP-skiva tillsammans med imitatören Lasse Haldenberg. Larry spelar och sjunger och Lasse härmar ett 20-tal kändisar. Larry Dean har dock tidigare gjort ett par skivor, bl. a. "Ingen gör någonting" - en CBS-singel.
Den 13 februari 1975 skriver Norge Dagbladet följande:
"Mens forste etasje bare har den vanlige lirum-larum på tape i hoytalerne,
kan spiserestauranten i kjelleren by på "live" underholdning. I disse dager
er det Larry Dean med "Sveriges storste enmannsorkester" som stå for den
- han betjener slagverk og gitar samtidig og synger dertil, og det gjor han
bra. Hva mer kan man forlange av et enmansorkester - ?"
Larry Dean underhåller under sin Norge-sejour på klubben "The Scotsman".
Larry Dean på "The Scotsman" på Oslos paradgata Karl Johan nr. 17.
"Han ha kömme opp sä Sundins´påjken!" Som vi skulle sagt häruppe
på vår klingade dialekt. Vad det betyder? Joo, "Han har kommit upp sig,
Sundins-pojken!".
På sitt hotellrum i sin ensamhet, författar Staffan Sundin ett brev som han skickar till redaktionen på FIB-Aktuellt. Brevet andas en aning bitterhet, kanske även en smula frustration, när han efter en hel dels grubblande om artistlivet och dess bakgrund, beskriver sin situation. Illustrationen till reportaget, blir en bild som tas efter en föeställning. Och där sitter han, Staffan Sundin i egen hög person, med en cigarett i sin hand och blickar rakt in i fotografens kameralins, smått desillusionerad:
Det kom ett brev till FIB-Aktuellt. Avsändare var Larry Dean,
artist och f.d. idol. Nu är han bitter på vad som sker i nöjes-
branschen.
¤ Att vara suparkompis med en grammofonproducent är nyckeln till framgång, om man är manlig artist i Sverige! Det säger Larry Dean, artist och idol i det lilla formatet. En av dem som aldrig lyckats bryta sig fram till en position i artistkändisvärlden. Larry Dean utvecklar sig vidare:
- Tjejerna har det lättare, för dom vet inte en sån guldgruva dom sitter på. Det är bara att gå i säng med rätt kis. Att vara familjemedlem i en redan etablerad musikerfamilj är också en fördel. Om man inte uppfyller något av de här kraven är det lögn i helvete att få in en fot bland de stora. Man får aldrig en chans.
Larry Dean är bitter. Han är en av de många artister i Sverige som kuskar land och rike runt, år ut och år in. Han har inget fast jobb, stannar högst en månad på samma ställe, han underhåller massor av människor, får direktkontakt med dem på klubbar, ungdomsgårdar och pubar. Men han är inte speciellt känd, han har aldrig legat på någon topplista, hams hemmaproducerade skivor spelas inte i radio. Han är inte erkänd.
- Just nu jobbar jag med min enmansorkester, säger Larry Dean. Det är bäst så. Jag är en orolig själ och tycker det är bäst atta bara ha mig själv atta ta hänsyn till. Är man en hel orkester kan man inte spela dom låtar man själv känner för eller ta dom jobb man tycker låter kul. Då måste man hela tiden ta hänsyn till vad dom andra vill göra. Jag är unik i svenskt nöjesliv, för såvitt jag vet är det ingen annan som spelar sex instrument och sjunger i samma låt. Dock inte samtidigt. Nu har jag funnit min stil, och det är det här som går hem hos publiken.
¤ Larry har just nu ett månadslångt engagemang på The Scotsman i Oslo, och trots att det är en vanlig restaurang är det några som sätter i gång och dansar när Larry Dean kör sina rockigaste låtar med höger fot på bastrumma, vänster på high-haten, händerna på gitarren, läpparna på munspelet och kazoon (låter som saxofon).
- Då har jag respons, säger han.
Larry Dean är 30 år och har hållit på i musikbranschen i snart femton år. Borde du då inte på så lång tid ha hunnit skaffa dig de kontakter du säger är så viktiga?
- Jo, om jag hade bott i Stockholm. Men jag kommer från Älvsbyn och har spelat med olika småband i Norrland innan jag började tänka på den här branschen på allvar. När man då kom till Stockholm blev man ju betraktad som en byfåne från Norrland, som inte kunde vara diplomatisk och snacka med dom rätta personerna. Jag gick direkt på och sa vad jag tyckte, men det skulle man tydligen inte göra. Det skulle krusas.
- Jag har gett upp några gånger. Första gången var efter fem år. Då hade livet varit musik, sprit och brudar. Aldrig något annat. Jag fick ett ryck och fick för mig att nu skulle någonting in i skallen på mig. Nu skulle jag bli intellektuell. Så jag började på en handelsskola. Det var väl nyttigt på sätt och vis, men den största nyttan hade jag av en lärare som lärde mig hur man gör konkurs och klarar sig ur det med både pengarna och äran i behåll. Åtminstone pengarna.
- Sen skulle jag göra lumpen vid S1 i Uppsala. Under den tiden råkade jag ut för en mycket allvarlig bilolycka, och jag blev så illa skadad att jag fick ligga på lasarett i åtta månader. Jag fick en skallfraktur och några benbrott. När jag gick sjukskriven började en kille och jag att åka runt på landstingets sjukhus och spela för sjuklingarna för att pigga upp dem. Jag visste hur vansinnigt tråkigt och långsamt man har det när man ligger på sjukhus. Alla avbrott är välkomna i ens trista rutin.
¤ Larry tänkte att han skulle ta det lugnt ett tag och försöka plugga igen. Började på Vindelns folkhögskola och det gick bra. Till en början. Sen bildade några polare och Larry ett band igen, och artistlivet lockade på nytt. De tog spelningar i "trakten", vilket kunde betyda resor på uppåt en 50 mil. Larry Dean, som egentligen heter Staffan Sundin, var sångare.
- Alla stora stjärnor hade artistnamn, och då ville jag vara lik dom, förklarar Larry Dean. Larry var lätt att säga och vanligt i England och USA. Dean kom från James Dean, Dean Martin och så var det inte så långt från Sundin.
- Jag tröttnade snart på den orkestern och bestämde mig för att åka till Stockholm. Jag räknade ut att om jag sålde allt jag ägde skulle jag kunna leva ett halvår och kolla upp vilka jobb som fanns. Sagt och gjort. Jag sålde allt och stack. Men redan efter två veckor fick jag erbjudande om ett jobb med Tobbes orkester från Karlskrona. Ett år reste vi tillsammans sen lämnade jag dom för High Notes från Göteborg.
- Man lär sig otroligt mycket när man reser så här. Man ser hur allt funkar. Hur jäkligt allt är bakom den glittrande, glada fasaden man visar publiken. Jag kan ju aldrig hålla käft heller och har råkat i dispyt med många arrangörer och förmedlare. Jag vet vad jag talar om när jag säger att branschen är rutten.
- För tre år sedan bestämde jag mig för att bli enmansorkester. Jag lärde mig tre ackord på gitarren, spände fast ett munspel och placerade även en trumma på scen. Det gick hem som fan hos fansen. Dom begriper ju inget av musiken, så dom fattade inte hur gräsligt det lät. Jag är ju helt prostituerad och kör bara dom låtar publiken vill höra. Såna som legat på listorna länge, och alla känner igen. Demis Roussos, Flamingokvintetten, Taube och dom.
¤ Det var då Larry Dean tyckte att tiden var mogen för ett skivgenombrott. Han hyrde Europafilms studio och Lasse Samuelssons orkester med bl. a. Janne Schaffer på gitarr och Ola Brunkert vid trummorna. Larry Dean själv skötte sångmiken. Det blev en singel med två svenska låtar översatt från engelskan.
- Här körde jag då på stan runt med ett band med bra musik, bra sång, bra text. Det var en färdig produkt. Bara att pressa till en platta. Men det verkade som om det skulle vara jobbigt för producenterna att lyssna på det. Dom sa "Jaha, det låter ju bra, men..."
Felet låg tydligen inte alls på musiken eller sången. Det låg hos mig. Jag var en byfåne från Norrland utan bekanta i branschen. Naturligtvis kan inte alla dessa som har bekantingar och kontakter i branschen vara helt talanglösa. Men ibland är kontakterna viktigare. Se på Lill-Babs. Inte ska någon komma och säga att hon sjunger särskilt bra. Men hon har lärt sig den här branschen. Jag minns en gång när jag åkte med ett Norrlandsband. Vi skulle spela dansmusiken och Lill-Babs skulle svara för showen. Deras ena förstärkare hade gått sönder och hon frågade oss om hon kunde få låna vår. - Jo, det gick väl för sig. Då gav hon mig en kram. Va? Vilken tjej! Vilken utstrålning! Jag blev helt matt bara av att se henne! Hon hade mycket väl kunnat få en förstärkare. Hon är värd allt erkännande hon kan få numera.
- Jag gav inte upp trots att ingen av de stora producenterna ens hade tid att lyssna på mitt band ordentligt, utan jag pressade en skiva själv. Hade jag kostat på 7.000 kronor kunde jag lägga några hundra till tyckte jag. Tyvärr sålde skivan inget vidare. Men det var p.g.a. dålig marknadsföring.
Just nu finns Larry Dean i Oslo där han på restaurangen The Scotsman
bildar enmansorkester med hela sex instrument.
¤ För tre år sedan tyckte Larry Dean att det var dags att förnya enmansorkestern. Han skulle utöka med två go-goflickor.
- Jag annonserade och fick tjugo svar. Medan jag gjorde personliga intervjuer med dem avverkade jag tio av dem. Ja, rent sexuellt alltså. Dom var tydligen så vana att man ligger till sig jobb i den här branschen att det var inget att diskutera. Till och med när de sökte jobb hos lilla okända jag. Hur ska det då inte vara när det gäller kända artister.
- Var det alltid flickorna som bjöd ut sig?
- Mja, kanske inte direkt. Man är väl karl. Men de två flickorna jag sedan anställde låg jag inte med.
Larry Dean klunkar på sin öl och röker oavbrutet. Tre paket om dan. Han ser mycket äldre ut än sina 30 år. Artistlivet har tärt på honom.
- Jag ger dom inte en chans till, säger han om grammofonbranschens nyckelfigurer. Om dom inte kommer med justa kontrakt förstås. Jag har funnit min stil nu och den ger jag inte avkall på. Nu kan det vara deras tur att krusa. Något annat som Larry Dean tycker illa om är att betala skatt.
¤ Han har egen firma och B-skattsedel och ska på egen hand sköta sina skatteinbetalningar.
- Det gör jag på sätt och vis. Ingen tackar mig om jag betalar in en massa tusen varje månad. Jag ger i stället bort pengar till folk som behöver. Många tycker att jag är förbaskat snäll. Visserligen har det gått till utmätning några gånger, men jag ser alltid till att jag inte äger något. Förresten avskrivs skatteskulder på fem år. Så det är ingen fara. Jag klarar mig alltid. Har massor av jobb. Efter Oslo ska jag till Stockholm och sen vet jag inte riktigt. Men det dyker alltid upp något. Jag är ju en prostituerad som gör allt för publiken!
------------------------------------------------------------------------------
FIB-Aktuellt ¤ 1975.
Förutom sin speljobb, hann även Staffan med att producera två stycken plattor under året 1975.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST / Forts. följer...
Historien om LARRY DEAN - del 11
Den 15 september avlider Gustaf VI Adolf på Helsingborgs lasarett i en ålder av 90 år. Sonsonen, Carl XVI Gustaf tar sin farfars plats på den svenska tronen. Riksdagsvalet den 16 september utmynnar i en så kallas lotteririksdag, då de båda blocken hamnar på 175-175. Socialdemokraternas Olof Palme sitter dock kvar som statsminister.
¤ Larry Dean åker som vanligt runt med sin enmansorkester. Det nya projektet blir en sommarturné, där Larry Dean den här gången omger sig med två söta tjejer, Eleonore Öst (jodå, hon härstammar från den musikaliska familjen från Hälsingland och är kusin till Berndt och Inger Öst), samt Vera Berg magdansande fästmö till Larry Dean. Trion kommer också ut med en platta på skivmärket "Music".
På Aftonbladets nöjessidor står att läsa om trion Larry Dean, Vera
Berg och Eleonore Öst .
Sångerskan Eleonore Öst får tidningarna intresserade kanske lite-
grann på grund av sin släktskap med den välkända Öst-familjen.
I diverse reklamutskick puffar man för den show som trion bjuder på.
Resultatet av det musikaliska samarbetet blir en singel på skivmärket
"Music". På bilden: fr. v. Vera Berg, Larry Dean och Eleonore Öst.
¤ I egenskap av författare till Staffan Sundins liv och leverne, kan jag inte låta bli att imponeras av hans ständiga ombyten på det musikaliska planet. Än sjunger han visor till ackompanjemang av gitarr, munspel och trumma, för att i nästa stund byta skepnad och i strålkastarljusets sken bli "rockare" så träflisorna ryker och publiken försätts i ett slags förstadium till extas. Imponerande! Men kom ihåg, att Staffans rötter är sprungen ur rockens mylla, uppe i Norrbotten på Forums scen i Älvsbyn i början av "The Swinging Sixties", där det hela en gång fick sin början. I Staffans CV finns även flera kapitel som handlar om en tid som popidol, dansmusiker (trummis), vissångare, världsrekordhållare i långsjungning samt en hel del annat som skulle ta alltför lång tid att presentera här.
Larry Dean i kanariegul scenkostym med sin enmansorkester. Hans
ständiga ombyten vad gäller genrer, är likt en kameleont som hastigt
skiftar färg. Imponerande med andra ord!
Säg den stad som inte Larry Dean besökt under sina turnéer runt om
i landet.
¤ Under en period fanns två go-go-tjejer vid Staffans sida. Den ena var Katja Orovic från Jugoslavien samt svenskan Anna Berg som lockade publikens (herrarnas) blickar mot estraden. Om detta har jag hittat den här artikeln:
Här har ni Larry Dean, landets största enmansorkester. Tillsammans
med Katti och Annie har han snart premiär på sin krogshow.
Får vi presentera Larry Dean (Staffan Sundin, 28 år), musiker och sångare och landets största enmansorkester. Han spelar på sex instrument på en gång. Och så sjunger han också...
Larry Dean, som speciellt danspubliken på Grottan i Hallsberg känner till, är från Norrbotten, men har bott i Stockholm i flera år. Det är en dyr musikanläggning som han håller sig med.
- 25 000 är den värd.
Pengarna har Larry bl. a. tjänat in på att vara manlig strippa. Nu är den tiden förbi. Men instrument har han som sagt skaffat sig och förutom den stora förstärkaranläggningen ingår gitarr, bastrumma, tamburin, high-hat, munspel och kazoo.
Till sin nya showpremiär på Balders Hage, Stockholm den 1 mars skall Larry komplettera med ytterligare mikrofoner och en ljusorgel. Dessutom får han två flickor (båda dansöser och sångerskor) med sig, Katja Orovic från Jugoslavien, bosatt i Sverige i åtta år, samt Anna Berg. Båda flickorna är för övrigt ingenjörer och kan säkert hjälpa Larry om förstärkaranläggningen skulle gå sönder.
Larry Dean har de senaste åren varit gitarrist och sångare i olika dansband. Han har bl. a. varit med i Tobbes samt Eskilstuna-banden Paul Dennis och Curt-Görans. I vår kommer han på en LP-skiva med titeln "Två sidor med Larry Dean". För musikarrangemanget svarar Lasse Samuelsson vars orkester också är med på plattan. Larry finns redan på en EP-skiva med titlarna "När ingen gör någonting" och hans egen "Lev ett liv med sång". Nu hoppas han kunna vara med i TV-programmet "Halvsju" och spela upp med sin enmansorkester ("Sextetten Brundin" som han också brukar kalla sig). I sommar blir det folkparkerna.
------------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST / Forts. följer...
