Arno Gullbergs kvintett - Piteå
Arno Gullberg hette en fantastisk vibrafonist från Piteå. Han deltog under sin levnad i en mängd olika orkesterkonstellationer tillsammans med en rad kända artister och musiker. Arno arbetade som musiklärare ute på Framnäs musikhögskola. Arno Gullberg var en känd musikprofil här i Piteå, som tyvärr gick bort för ett antal år sedan. På detta foto från 1960, medverkar bl. a saxofonisten Leif Westerberg, som hade sitt föräldrahem på den gata där vi bor. Han var förresten född i samma hus där Andreas, Jennie och Norah snart skall flytta in i. Leif Westerberg var i slutet av 1960-talet medlem i bandet: "DOMNIVET", där också trumslagaren Janne Holmberg, sedermera trummis i "POLARNA med JÖRGEN EDMAN" ingick. I DOMNIVET var även en annan pitebo medlem, basisten Christer Ström, son till välkände dragspelaren Henry Ström från Piteå. Organist i samma orkester var Kenth Larsson, under flera år medlem i Yngve Forssélls orkester från Skellefteå. Erling Nordlund spelade kontrabas i "Arnos", Erling har bl. a. varit rektor för kommunala musikskolan i Piteå.
Fr. v. Tord Wiklund, Leif Westerberg, Gillis Gerdin, Erling Nordlund
och Arno Gullberg.
Fotot hämtat från; "I våra kvarter - Piteå på 60-talet".
Författare: Lasse Eriksson, Hans G. Pettersson & Staffan Öberg - 1995.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Fr. v. Tord Wiklund, Leif Westerberg, Gillis Gerdin, Erling Nordlund
och Arno Gullberg.
Fotot hämtat från; "I våra kvarter - Piteå på 60-talet".
Författare: Lasse Eriksson, Hans G. Pettersson & Staffan Öberg - 1995.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Musikvaruhuset - AKKE LUNDQVIST - Skellefteå
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 4 maj 1968.
Lennart Grahn & Grottfolket
DANSANNONSER 26/27 APRIL 1974:
Mats Öström, trumslagare i Gällivareorkestern "Wostoks",
gjorde sin värnplikt tillsammans med mig 1978/79 på I19
i Boden. Tyvärr så avled Mats strax innan muck, endast
23 år gammal.
Lennart Grahn, f.d. medlem i Shanes och Rockfolket spelade
en tid med i dansbandet "Grottfolket".
------------------------------------------------------------------------------------
Mats Öström, trumslagare i Gällivareorkestern "Wostoks",
gjorde sin värnplikt tillsammans med mig 1978/79 på I19
i Boden. Tyvärr så avled Mats strax innan muck, endast
23 år gammal.
Lennart Grahn, f.d. medlem i Shanes och Rockfolket spelade
en tid med i dansbandet "Grottfolket".
------------------------------------------------------------------------------------
Piteå - en gång för länge sedan
Storgatan i Piteå. Till höger det gamla rådhuset, som också
fungerade som polisstation fram till 1965. Idag finns Piteå
museum där.
1962 stod det nya Domusvaruhuset klart. Idag finns en annan
verksamhet i huset.
Curt Haagers / Lotta Engbergs
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hemmets Veckotidning 1995.
60-talet - en tid att minnas
Vi har väl alla ett sorts förhållande till de gamla kära popbanden från 1960-talets decennium. Åtminstone de som växte upp under "popbandseran". Håll med om att det är en aning speciellt när man hör de gamla popklassikerna från förr. Men i stort sett allt som kom att rymmas under detta händelserika årtionde, har satt sina spår i folksjälen. Kommer ni ihåg: Tio-i-topp, Kvällstoppen, Klas Burling, Kersti Adams-Ray, C-G Hammarlund, Carl-Eiwar, Svensktoppen, Radio Nord, Radio Syd, Svenne Hedlund, Tommy Blom, Lill-Babs, Ola & Janglers, Hylands hörna, Elvis i Las Vegas, Marilyn Monroe, John F. Kennedy, Tages, Hep Stars, The Shanes, Spotnicks, Amapola, Wedding, Carnaby Street, Mary Hopkins, Carl-Gustaf Lindstedt, Sveriges Bilradio, Det ska vi fira, Beatles, Bild-Journalen, Olle Björklund, Curry Melin, Hasse å Tage, Saltkråkan, Villervalle i Söderhavet, Pippi Långstrump, Myggjagare, Brylcrem, Eddie Constantine, Kullamannen, Kråkguldet, Bombi Bitt & Jag, Pekka Langer, Mosebacke Monarki, Helmer Bryds, Moltas, Beppe Wolgers, Dick van Dyke show, Merry, Perry Mason, Ett fall för John Drake, Halsduken, Estrad, Lars Ekborg, Sven-Ingvars, Cool Candys, Honken Holmqvist, Strimma, Sterner, Bert-Ola Nordlander, Arne Strömberg, Martin Ljung och Ester, Povel Ramel, Ta av dig skorna, Jimi Hendrix, The Ventures, Cliff Richard och The Shadows, Carlsson på taket, Tom Trana, Rolling Stones, Hippies, Martin Luther King, Skotten i Dallas, Bobby Kennedy, Apollo 11, Neil Armstrong, Buzz Aldrin, Woodstock-festivalen, Träd Gräs och Stenar, Fläsket Brinner, Samla Mammas Manna, Nationalteatern, Hemsöborna, Åke Ortmark, Herbert Söderström, Lars Orup, Sven Lindahl, Evonne Winblad, Leo Ranalett, Högertrafik, Olof Palme, Erlander, Yngve Holmberg, Mats Olin, Jag tror på sommaren, Sten Nilsson, Dt börjar verka kärlek banne mig, Carl Jularbo, Robban Broberg, Åke Grönberg, Nils Poppe, De tre O:na, Lill Lindfors & Svante Thuresson, Nygammal vals, Siw Malmkvist, Mamma är lik sin mamma, Min första cykel, Min första skoldag och mycket mycket mer.................................
TACK kära trummor!
1968 fick jag min första trumlektion. Och trots att mycket har hänt
sedan dess så sitter jag fortfarande på min trumpall och trummar.
Ja, vad dessa trummor har gett mig mycket här i livet.
Tack - trummor!!!!! Bilden ovan är från 1987 under en träningskväll
med ROLF ÅHMANS.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dans i afton! Musik: KJELL-BERTILS
1984.
Mogenlogen på Storheden i Luleå. Riven sedan nåt år.
Foto: Roger Lindqvist, sept. 2004.
Midsommarhelgen 1931
NORDLINGS som spelade upp till dans på midsommarfesten i Pitholm-
Munksund, är släkt på min mormors sida.
--------------------------------------------------------
Piteå Tidningen juni 1931.
Dansannonser - 1981
Piteå Tidningen den 13 januari 1981.
Folkets Hus i Piteå - 1981
Piteå Tidningen den 24 mars 1981.
En av de gåvor som Folkets hus fick ta emot under invigningen var
denna bildväv av Jackie Tolvanen. Bildväven var en gåva från LO-
distriktet, Piteå arbetarkommun och Pitedalens ABF.
Bengt Göransson, direktör i Folkets husföreningarnas
riksorganisation, höll invigningstalet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text: Robert Bergman Foto: Nils Ögren
Piteå Tidningen den 30 mars 1981.
Herr hackspett och hans kamrater......
För en tid sedan besökte vi Solbritt och Kjell, Elisabeths syster och hennes man i Muskus. Utanför deras köksfönster utspelas en spännande föreställning varje gång. Ett träd har blivit något av ett fåglarnas "Eldorado", för på nämnda träd finns go´saker till de ibland så färggranna gästerna.
Utanför köksfönstret flockas mängder av fåglar för att få sig ett skrov-
mål.
En av de återkommande gästerna är herr hackspett i egen hög person.
Även en del andra matgäster dyker också upp för att äta "Dagens" hos
Solbritt och Kjell.
Alla gäster tycks så nöjda - inte undra på - Dagens Lunch är helt gratis.
Det är inte bara flygfän som behöver mat, även vi människor. Här
håller Solbritt på att laga mat till oss. Kjell agerade servitör denna dag.
Solbritt i köket hemma i Muskus.
Potatisgratäng........mmmmm!
Utanför köksfönstret flockas mängder av fåglar för att få sig ett skrov-
mål.
En av de återkommande gästerna är herr hackspett i egen hög person.
Även en del andra matgäster dyker också upp för att äta "Dagens" hos
Solbritt och Kjell.
Alla gäster tycks så nöjda - inte undra på - Dagens Lunch är helt gratis.
Det är inte bara flygfän som behöver mat, även vi människor. Här
håller Solbritt på att laga mat till oss. Kjell agerade servitör denna dag.
Solbritt i köket hemma i Muskus.
Potatisgratäng........mmmmm!
Norah och "Pippi Bump"
Barnbarnet Norah ökar på sitt ordförråd dag för dag. Hon gillar Astrid
Lindgren figurer som tex. Emil och Pippi Långstrump. Men i Norahs
tappning blir Pippi "Pippi Bump". Farmor Bettan och farfar Roger har
hon också börjat säga, liksom mormor Monica och morfar Tage. Ja, vad
vore livet utan dessa härliga barnbarn NORAH och MAX? På bilden bjuder
Norah sin farfar på vatten från sitt leksakskök.
"Hjälp, vad är det vi har gjort?"
När Robert ringde mig, nån gång under hösten 2009, inför dansgalan på folkan, svarade jag ja, tämligen omgående. Lite senare under resans gång, kom tanken, "Vad är det jag har gett mig in på?" Förutsättningen var ju denna, fem gubbar på 50 plus,som inte träffats på 19 år. Och helt plötsligt ska vi åstadkomma det vi en gång gjorde tillsammans nämligen att locka underbara toner ur våra respektive instrument. Var det genomförbart? Det var sådana tankar som for runt i mitt huvud. Träningskvällarna blev sammanlagt sex stycken. Även om vi samtliga hade en önskan om att vi skulle ge mera tid åt "projektet". Dessutom fanns en av medlemmarna ända borta i Helsingborg. Inte nästgårds precis.
Nu sitter vi med facit i hand. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag väl ana att efterreaktionerna skulle bli så överväldigande. Idel lovord från rara, snälla människor som inget hellre vill än att dessa gubbar på 50 plus (med begynnande bilringar runt midjan) åter skall ställa sig i rampljuset ännu en gång. Då infinner sig nästa fråga: "HJÄLP....vad har vi gjort!" Nåja, allt har ju sin tid. Och skulle jag önska mig något, så är det att få uppleva samma varma gemenskap som jag gjorde i lördags. Jag tänker då inte enbart på "Kjell-Bertilsgubbarna", utan även på alla de övriga som gjorde kvällen så ofantligt minnesrik. Lennes med Bitte och Anders Jans - jag hoppas att vi träffas snart igen! Ni var underbara!
Det har varit en ynnest att få vara delaktig i allt detta! En resa som tog sin början under hösten 2009, och som fick sin upplösning den 27 mars 2010. TACK till er alla än en gång, det har varit fantastiskt.
Nu sitter vi med facit i hand. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag väl ana att efterreaktionerna skulle bli så överväldigande. Idel lovord från rara, snälla människor som inget hellre vill än att dessa gubbar på 50 plus (med begynnande bilringar runt midjan) åter skall ställa sig i rampljuset ännu en gång. Då infinner sig nästa fråga: "HJÄLP....vad har vi gjort!" Nåja, allt har ju sin tid. Och skulle jag önska mig något, så är det att få uppleva samma varma gemenskap som jag gjorde i lördags. Jag tänker då inte enbart på "Kjell-Bertilsgubbarna", utan även på alla de övriga som gjorde kvällen så ofantligt minnesrik. Lennes med Bitte och Anders Jans - jag hoppas att vi träffas snart igen! Ni var underbara!
Det har varit en ynnest att få vara delaktig i allt detta! En resa som tog sin början under hösten 2009, och som fick sin upplösning den 27 mars 2010. TACK till er alla än en gång, det har varit fantastiskt.
Historik över dansbandet KJELL-BERTILS orkester - PITEÅ
Medlemmar i Kjell-Bertils 1968-1986:
Kjell Andersson - sång, bas
Bertil Granberg - trummor, sax, sång
Britt-Marie Andersson - sång
Kenneth Gran - orgel, dragspel, sång
Conny Danielsson - sax, gitarr
Robert Öberg - sång, gitarr
Erik Lundberg - trummor
Ulf Degerman - trummor
Allan Lundström - sax, keyboard
Thomas Åström - piano, sax, sång
Roger Lindqvist - trummor
Thomas Eriksson - keyboard
Ingemar Danielsson - trummor
Lars Blomqvist - keyboard
Håkan Norberg - keyboard, sång
----------------------------------------------------------------------------------------------------
1970.
1971.
1975.
1978.
1982.
1985.
2010.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inspelningar:
"Kjell-Bertils Piteå" (EP 1971)
"I sommarens tid - "Om vi hade en dag" - "Timmer Annas äldste son" - "Nidälven"
(Arac - sep. 139)
"Kjell-Bertils Piteå" (EP 1972)
"Långtradarchauffören" - Guitar Boogie" - "Stjärnehälsning" - "Atlantis"
(Arac - sep. 150)
"Kjell-Bertils" (Singel 1978)
"West Virginia" - "Jag skall vänta på dig"
(Skelton - sks 8103)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-"Anders Bagge, vart tog du vägen?"
I lördags gästade Anders Bagge Stadshotellet i Piteå tillsammans med kompisen Rob Wåtz, från "Rob´N Raz". Enligt nån av mina dansbandskollegor - som pratat med Bagge - så skulle han hälsa på under den pågående "Dansbandskrampen" på Folkan tvärs över gatan. Men Bagge uteblev, heller var det något jag missade. Inte för att jag tänkt mig en framtid inom Idol, och att bli upptäckt vid 52 års-ålder, långt därifrån. Men visst hade det varit kul om herr Bagge kommit och "svängt sina lurviga" på Folkans dansgolv. Men det kanske går mera tåg........????
Piteå Tidningen den 27 mars 2010.
Piteå Tidningen den 27 mars 2010.
Kjell Andersson - sångare och trubadur
Våren 1982 blev jag uppringd av pianisten och sångaren Thomas Åström i Kjell-Bertils. Frågan var ganska kort och koncis: -"Vi vill att du börjar spela med oss!". Helgen därpå satt jag för första gången bakom trummorna i orkestern, på den spelning som man hade på Furulogen i Kalix. Det var då jag mötte sångaren och basisten Kjell Andersson för allra första gången. Åren som följde innehöll - för våran del - spelningar och åter spelningar. Men så en lördag i januari 1986 spelade bandet sin sista spelning på Folkets Hus i Piteå. 1988 satt jag bakom trummorna igen i bandet. Den här gången var det en spelning på en privat fest för arbetarkommunen i Piteå, där jag minns att dåvarande kommunalrådet Anders Sundström ingick. 1991 ringde telefonen på nytt: -"Kan du spela på jubileumsdansen på Folkan?" Klart jag kunde! Nu är "Dansbandskrampen" just avslutad, och på den resan har vi återigen mötts i träningslokalen (alltför få gånger). En av profilerna är utan tvekan nestorn i gänget Kjell Andersson. Under veckorna åker han runt på olika platser runt om i Norrland med sin gitarr och sång i bagaget. Ja, han spelar faktiskt på heltid numera. Hoppas nu att vi inom en snar framtid åter får träffas i träningslokalerna igen. Det ser jag fram emot!
Älvsbybon Andersson åker numera runt med sin gitarr och sång i
bagaget på heltid.
Kjell - till höger i sin cowboyhatt - tillsammans med gubbarna i
Kjell-Bertils.
Kjell på Folkets Hus i lördags med sin bas.
Kjell i Folkans loge före våran spelning i lördags.
Tack Arne!
Arne Nathansohn en gång gitarrist i dansbandet COOL CANDYS från Lidköping, hör av sig då och då, vilket jag tycker är både kul och stimulerande. Nu senast en liten hälsning med ett klipp från nätet, med jazzorganisten, trumpetaren och sångaren Joey DeFrancesco. Oj, vad det svänger! Härligt! Tack Arne!
Kusinen Kent
I Piteå Tidning har man då och då en avdelning med återblickar från förr. Idag presenterades en grupp ungdomar i SSU:s styrelse från mars 1970. Med på bilden finns min kusin Kent Lidman - numera nyhetsreporter på Nord-Nytt i Luleå. Den avgående ordföranden Anders Sundström, är numera VD för Folksam. Den då nyvalde ordföranden Peter Roslund, är ju som alla pitebor vet, kommunalråd här i stan sedan några år. Partifärgen är densamma, åtminstone vad jag vet gällande Anders Sundström och Peter Roslund. Var de andra står idag vet jag inte. Kusinen Kent Lidman är killen som syns stående längst till vänster.
Bäste herr Ernest Hemingway........
.......ursäkta att jag stör dig däruppe i himlen. Men jag vill gärna säga dig ett par saker. En av världslitteraturens mest berömda verk; "Snön på Kilimanjaro" var det du som författade året 1932. Den blev så småningom film med bl a Gregory Peck och Ava Gardner. Nu kanske du tycker "att den där Lindqvist" låter en smula långrandig, så därför kommer jag till saken NU! Genom den långa vinterns allt snöande, har jag mitt eget Kilimanjaro härhemma. Man behöver således inte bekosta en resa till det mörkaste Afrika, för att uppleva en liten "snöklick" på berget Kilimanjaros topp. Ånej! Det räcker med att besöka byn Hortlax utanför Piteå. Och när man väl kommit dit kör man bara in på Roger Lindqvists infart för att skåda eländet! Stora maffiga snöhögar lika stora i sin höjd som Babels Torn, i den bibliska berättelsen. Snö så långt ögat kan nå med andra ord. Så pass mycket att jag känner att jag vill kräkas över eländet. Kräkas skall jag absolut inte göra just nu, p.g.a. att datorn skulle bli onödigt kladdig. Men om ni skådar de bilder som publiceras i detta inlägg, så förstår ni mitt illamående. Tack o Hej - Leverpastej!
"En man och hans spade" - låter som början på en spännande
berättelse. Men den verkliga trista sanningen är att jag umgåtts
mer med detta snöredskap denna vinter, än med min egen hustru.
"Vid det vita bergets fot" - ytterligare en bra början på en roman, men
den bistra verkligheten talar ett annat sorts språk. Mannen ni ser på
bilden, drömmer mardrömmar om den vita som syns i bakgrunden.
Så hörupp nu kung Bore, nu får det banne mig vara nog!!!!
Snön håller sakta men säkert på att erövra jorden. Bilden talar ju
sitt tydliga språk.
Snön på vår gata - sett från ett håll........
........och från det andra hållet.
Om det nu råkar vara så att någon läsare av denna blogg, inte har
den blekaste aning om hur riktig norrländsk snö ser ut, så ber jag
härmed om att få presentera den. Varsågod; vit snö, kommen från
de himmelska höjderna, förorsakar i regel mardrömmar nattetid,
samt i vissa fall svår ryggvärk.
OBS! Det är inte bara undertecknad som gnäller och har sig beträffande vinterns ihärdiga snöande. I dagens nummer av Piteå Tidningen kan man läsa denna lilla notis, författad av redaktören och journalisten på PT Dan Marklund:
Så sant som det är sagt........!
"En man och hans spade" - låter som början på en spännande
berättelse. Men den verkliga trista sanningen är att jag umgåtts
mer med detta snöredskap denna vinter, än med min egen hustru.
"Vid det vita bergets fot" - ytterligare en bra början på en roman, men
den bistra verkligheten talar ett annat sorts språk. Mannen ni ser på
bilden, drömmer mardrömmar om den vita som syns i bakgrunden.
Så hörupp nu kung Bore, nu får det banne mig vara nog!!!!
Snön håller sakta men säkert på att erövra jorden. Bilden talar ju
sitt tydliga språk.
Snön på vår gata - sett från ett håll........
........och från det andra hållet.
Om det nu råkar vara så att någon läsare av denna blogg, inte har
den blekaste aning om hur riktig norrländsk snö ser ut, så ber jag
härmed om att få presentera den. Varsågod; vit snö, kommen från
de himmelska höjderna, förorsakar i regel mardrömmar nattetid,
samt i vissa fall svår ryggvärk.
OBS! Det är inte bara undertecknad som gnäller och har sig beträffande vinterns ihärdiga snöande. I dagens nummer av Piteå Tidningen kan man läsa denna lilla notis, författad av redaktören och journalisten på PT Dan Marklund:
Så sant som det är sagt........!
SUCCÉ!!!!! - För "Dansbandskrampen" i Piteå
Nostalgidansen på den s.k. "DANSBANDSKRAMPEN" som ägde rum i Folkets Hus i Piteå igårkväll, formade sig till en formidabel publiksuccé. Ringlande köer av förväntansfulla härliga människor, som bara väntade på att få bli delaktiga i den "Dansbandsshow" som "Lennes med Bitte", "Anders Jans" och "Kjell-Bertils" bjöd sin publik på. Man måste nästan så här i efterhand nypa sig i armen för att övertyga sig själv om att man fått vara en del av denna magiska afton. Idel lovord från en lyrisk publik, som dansade så svetten lackade, till välbekanta toner från en svunnen tid. Redan nu har arrangörer från olika dansställen börjat höra av sig, för att boka in "nostalgikonceptet" med de tre medverkande banden från Piteå.
Ett stort tack från hjärtat kommet, till alla mina orkesterkollegor som gjorde gårdagskvällen till en oförglömlig afton. Så roligt har jag inte haft på väldigt länge. Och som sagt, vi får väl se framtiden an, kan tänkas att det hela kommer att återupprepas till sommaren, fast på ett annat dansställe. Vaknade imorse med en slags lyckokänsla blandat med värk i både armar och ben. Men vad gör väl det när man haft så underbart härlig och roligt. Tack än en gång till alla medverkande , och framförallt till en härlig och jättedansant toppenpublik - jag älskar er alla!
Började gårdagen med en gemensam lunch, alla bandmedlemmar samt ljud- och ljustekniker. Efter detta började soundcheck. Klockan 18:30 bjöds vi alla, med respektive, på middag. Klockan 21:00 började så danskvällen med Kjell-Bertils orkester, därefter följd av Lennes med Bitte och Anders Jans. Två pass hann respektive band avverka, innan det vara dags för stor "Grande Finale". Alla medverkande samlades på Folkans scen för att ta avsked i gamla välkända - "Det är dags att ta farväl, att ta adjö nu....." Och som sagt, det kan tänkas att detta är början på något som kommer att utmynna i flera likadana tillställningar.
Det var mängder av ljud, ljus och instrument som drog in på Folkets
Hus scen igår mitt på dagen. Detta i sällskap med musiker, ljud- och
ljustekniker.
Många kära återseenden kollegor emellan. Det fanns tusen saker att
samtala om.
Fr. v. Thomas Åström, Jan "Nyppan" Nyberg, Thomas Eriksson,
Robert Öberg och Anders Öberg. Medlemmar i Kjell-Bertils, Anders
Jans och Lennes med Bitte.
Vad pratar då dessa gamla rutinerade dansbandsrävar om? Jo, saken
är ganska så enkel: Musik - förstås!
Samtidigt ute i Folkans foajé, bjöds publiken på en utställning där det
bl a visades kuriosa saker, som t.e.x. kläder, affischer och tidnings-
urklipp. Kläderna som syns på bilden till hörde Lennes med Bitte från
den tid då det begav sig.
Dessa scenkläder tillhörde en gång Elisabet "Bitte" Bogren, vokalissa
i dansbandet Lennes med Bitte.
Kjell-Bertils affischer från åren 1975, 1978 och 1982.
Alla samtliga inblandade bjöds på gemensam lunch i Folkets Hus i
Piteå.
Till höger närmast kameran, mina polare Thomas Åström pianist,
saxofonist och sångare, samt Robban Öberg gitarrist och sångare,
även kallad "KOLER-ELVIS". Under kvällen fick han göra skäl för namnet
när han alldeles strålande framförde; "One night with you...."
Fr. v. "Bitte" Bogren, Anders Öberg, Anders Engberg och Tommy Säll-
ström.
Detta var "min plats" under kvällen.
Kjell Andersson i Kjell-Bertils pysslar om sin bas.
Thomas Åström och Robert Öberg i djupa funderingar om repertoaren
som kom att innehålla många ändringar under resans gång. Ja, så sent
som bara någon timme före spelningens början, kastades låtarnas tur-
ordning om, detta föranledde keyboardisten Thomas Erikssons lite iron-
iska rubrik.........
Låten "Misty" (Eroll Garners låt fr. 1953/54) blev en hyllning från oss i Kjell-Bertils till den bortgångne supersaxofonisten Allan Lundström som gick bort i mars 2009, som började sin karriär i Simon Brehms orkester på 50-talet. 1977-1983 var Allan medlem i Kjell-Bertils.
Full sysselsättning med att pussla ihop alla nödvändiga saker, rådde
under ett par hektiska timmar under lördagen.
Ett stort och maffigt mixerbord för ljus och ljud sköttes om av Lasse
Johansson "Samljus".
Gårdagens föreställning filmades också, en film som vi så småningom
kommer att få tillhanda alla inblandade.
Dags för soundcheck! Roger Lindqvist i Kjell-Bertils har tagit plats
bakom "kaggarna".
Som den värsta hårdföre rocktrummis, bland spotlights och rök-
maskiner.
En underbar afton som gav mersmak för oss alla. Kanhända att vi
träffas därute på något dansgolv inom en snar framtid?
Ett stort tack från hjärtat kommet, till alla mina orkesterkollegor som gjorde gårdagskvällen till en oförglömlig afton. Så roligt har jag inte haft på väldigt länge. Och som sagt, vi får väl se framtiden an, kan tänkas att det hela kommer att återupprepas till sommaren, fast på ett annat dansställe. Vaknade imorse med en slags lyckokänsla blandat med värk i både armar och ben. Men vad gör väl det när man haft så underbart härlig och roligt. Tack än en gång till alla medverkande , och framförallt till en härlig och jättedansant toppenpublik - jag älskar er alla!
Började gårdagen med en gemensam lunch, alla bandmedlemmar samt ljud- och ljustekniker. Efter detta började soundcheck. Klockan 18:30 bjöds vi alla, med respektive, på middag. Klockan 21:00 började så danskvällen med Kjell-Bertils orkester, därefter följd av Lennes med Bitte och Anders Jans. Två pass hann respektive band avverka, innan det vara dags för stor "Grande Finale". Alla medverkande samlades på Folkans scen för att ta avsked i gamla välkända - "Det är dags att ta farväl, att ta adjö nu....." Och som sagt, det kan tänkas att detta är början på något som kommer att utmynna i flera likadana tillställningar.
Det var mängder av ljud, ljus och instrument som drog in på Folkets
Hus scen igår mitt på dagen. Detta i sällskap med musiker, ljud- och
ljustekniker.
Många kära återseenden kollegor emellan. Det fanns tusen saker att
samtala om.
Fr. v. Thomas Åström, Jan "Nyppan" Nyberg, Thomas Eriksson,
Robert Öberg och Anders Öberg. Medlemmar i Kjell-Bertils, Anders
Jans och Lennes med Bitte.
Vad pratar då dessa gamla rutinerade dansbandsrävar om? Jo, saken
är ganska så enkel: Musik - förstås!
Samtidigt ute i Folkans foajé, bjöds publiken på en utställning där det
bl a visades kuriosa saker, som t.e.x. kläder, affischer och tidnings-
urklipp. Kläderna som syns på bilden till hörde Lennes med Bitte från
den tid då det begav sig.
Dessa scenkläder tillhörde en gång Elisabet "Bitte" Bogren, vokalissa
i dansbandet Lennes med Bitte.
Kjell-Bertils affischer från åren 1975, 1978 och 1982.
Alla samtliga inblandade bjöds på gemensam lunch i Folkets Hus i
Piteå.
Till höger närmast kameran, mina polare Thomas Åström pianist,
saxofonist och sångare, samt Robban Öberg gitarrist och sångare,
även kallad "KOLER-ELVIS". Under kvällen fick han göra skäl för namnet
när han alldeles strålande framförde; "One night with you...."
Fr. v. "Bitte" Bogren, Anders Öberg, Anders Engberg och Tommy Säll-
ström.
Detta var "min plats" under kvällen.
Kjell Andersson i Kjell-Bertils pysslar om sin bas.
Thomas Åström och Robert Öberg i djupa funderingar om repertoaren
som kom att innehålla många ändringar under resans gång. Ja, så sent
som bara någon timme före spelningens början, kastades låtarnas tur-
ordning om, detta föranledde keyboardisten Thomas Erikssons lite iron-
iska rubrik.........
Låten "Misty" (Eroll Garners låt fr. 1953/54) blev en hyllning från oss i Kjell-Bertils till den bortgångne supersaxofonisten Allan Lundström som gick bort i mars 2009, som började sin karriär i Simon Brehms orkester på 50-talet. 1977-1983 var Allan medlem i Kjell-Bertils.
Full sysselsättning med att pussla ihop alla nödvändiga saker, rådde
under ett par hektiska timmar under lördagen.
Ett stort och maffigt mixerbord för ljus och ljud sköttes om av Lasse
Johansson "Samljus".
Gårdagens föreställning filmades också, en film som vi så småningom
kommer att få tillhanda alla inblandade.
Dags för soundcheck! Roger Lindqvist i Kjell-Bertils har tagit plats
bakom "kaggarna".
Som den värsta hårdföre rocktrummis, bland spotlights och rök-
maskiner.
En underbar afton som gav mersmak för oss alla. Kanhända att vi
träffas därute på något dansgolv inom en snar framtid?
En kär liten nattgäst
Denna fina lilla härliga gosse - sover över hos sin farmor och farfar
inatt. Så här såg Max ut för några timmar sedan när farmor Bettan gav
honom gröt.
Foto: Farfar.
KJELL-BERTILS i startgropen.........
Stående fr. v. Thomas Åström, Robert Öberg, Kjell Andersson.
Längst fram: Roger Lindqvist och Thomas Eriksson.
Folkets Hus imorgon: "DANSBANDSKRAMPEN".
------------------------------------------------------------------------------------------------
Sjöfartspremiär 1961
Piteå Tidningen den 28 april 1961.
Piteå båthamn - 1961
Piteå Tidningen den 11 november 1961.
Wizex - melodifestivalen 1978
-"Jag är en tuff brud i lyxförpackning......"
LILL-BABS - en tuff brud i lyxförpackning.
Jag är en tuff brud i lyxförpackning
En tuff brud i snyggt fodral
Jag är en litet stycke dynamit maskerad till sockerbit
Jag är en hårding i guldinfattning
Det är karlarnas ideal
Här kan de välja mellan tvenne bud
Båd´lady, och raggarbrud
Aldrig kommer sagans prins, om man går klädd i jeans
Men till ett nobelt kvins
Med diamant, det går brilliant
Men lätt får karln på knä i guldlamé
Jag är en tuff brud i lyxförpackning
Och jag fann snart att det var smart
Att bli en typ och jag har gjort mitt val
Hon är en tuff brud
i lyxförpackning
En tuff brud
i snyggt fodral
Jag är en tuff brud i lyxförpackning
En frän dam som kan reklam
Som backat upp sig själv på en pidestal
En tuff brud
Ingen bluff brud
Nej en tuff brud i snyggt fodral
Text & Musik: Gösta Stevens / Simon Brehm, Sven Paddock - 1961.
Vårvädret under 1960-talet
Sunes korvbar i Piteå
Genom försäljningsluckan kröp en av ynglingarna in. Kioskbiträdet
lyckades övertala ynglingen att ge upp men när han skulle släppas
ut genom en dörr, rusade de tre andra in. Under tiden larmades po-
lisen av två kunder.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen november 1972.
Ulla Grevér - designer
Ulla, en gammal barndomskamrat till min mor.
Piteå Tidningen 1967.
1967-års TV-personligheter
Veckotidningen Hänt i Veckans läsare, röstade fram dessa tre väl-
kända aniskten som årets "TV-personligheter - 1967". Fr. v. nyhets-
uppläsaren Sven Lindahl, programledaren Lennart Hyland och hallåan
Maud Husberg.
TV-hallåor - 1967
Expressen 1967.
Anniqa Järlefors - stripteasedansös, ormtjuserska
Anniqa Järlefors, föddes den 1 januari 1950 i Piteå. I tonåren sjung hon med olika orkestrar på orten, senare skulle hon bli omtalad som stripteasedansös och ormtjuserska. Så småningom blev hemstaden alltför trång, hon flyttade via Danmark över till USA, där hon blev amerikansk medborgare 1994. Idag vid fyllda 60 år, driver hon ett eget motionscenter, och i hennes kundkrets ingår bl a: Clint Eastwood, Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone. Vägen kan tyckas lång från föräldrahemmet på Klubbgärdet i Piteå, ända bort över den väldiga Atlanten till Amerika. Hon har även medverkat som sångerska i den Danska melodifestivalen 1981. 1973 skivdebuterade hon. Film har hon också gjort. 1976 hade hon en roll i "Blind is a beautiful". Några år tidigare hade hon även en liten roll i TV-serien "Pippi Långstrump". Anniqa Forss Norton - som hon heter idag - drabbades för nåt år sedan av en stroke, och har därför god hjälp i sitt dagliga arbete av en väninna. Anniqas mor, Inga-Maj Järlefors, jobbade i Furunäsets sjukhus centralkök under många år, hon var faktiskt arbetskompis med Elisabeth. Inga-Maj samt hennes make och son, är sedan länge avlidna. Jag tror därför att Anniqa idag är ensam kvar i Järleforsfamiljen från Klubbgärdet.
Expressen 1968.
Dansbandet OPUS - "Dansfestival" i Arvidsjaur - 1994
Vid flera tillfällen medverkade vi i så kallade "orkesterforum" anordnad av det produktionsbolag - "BOLAR" - som vi tillhörde. På dessa forum inbjöds dansarrangörer från olika håll och kanter, för att lyssna till de band och artister som uppträdde. Här hade man alltså en chans att visa upp sig, för att eventuellt bli bokad av diverse arrangörer. 1994 deltog OPUS - bandet jag spelade med då - i två orkesterforum. Den 9 april i Arvidsjaur, samt på Pite Havsbad den 3 september. I Arvidsjaur var ståupparen Jan Bylund konferencier, på Havsbadet den 2 september skötte f.d. medlemmen i "Rockfolket" Bertil Bertilsson om värdskapet.
Relativt nya på danshimlen är Opus från Piteå. Men bara som konstell-
ation betraktat. Orkestermedlemmarna har tillsammans mer än 50 års
erfarenhet av dansmusik. Håkan Norberg klarade elegant av att svara
på Janne Bylunds knixiga frågor.
Ser man på......jo, man tackar allra ödmjukast!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På repertoaren denna kväll fanns min egen komposition "DU SKA HA TACK" som jag själv framförde.
/Roger.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OPUS - gubbarna!
Relativt nya på danshimlen är Opus från Piteå. Men bara som konstell-
ation betraktat. Orkestermedlemmarna har tillsammans mer än 50 års
erfarenhet av dansmusik. Håkan Norberg klarade elegant av att svara
på Janne Bylunds knixiga frågor.
Ser man på......jo, man tackar allra ödmjukast!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
På repertoaren denna kväll fanns min egen komposition "DU SKA HA TACK" som jag själv framförde.
/Roger.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OPUS - gubbarna!
Melodifestivalen 1969
Norra Västerbotten den 14 december 1968.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I den svenska uttagningen 1969 tävlade följande artister:
Inger Öst - "Du ser mig inte"
Jan Malmsjö - "Hej clown" (En ung Mona Sahlin sjöng i barnkören)
Ann-Louise Hanson - "Svenska flicka"
Tommy Körberg - "Judy min vän"
Lena Hansson - "Du ger mig lust att leva"
Ola Håkansson - "Du skänker mening åt mitt liv"
Britt Bergström - "L, som i älskar dig"
Sten Nilsson - "Gång på gång"
Anni-Frid Lyngstad - "Härlig är vår jord"
Svante Thuresson - "Sommarflicka"
/Segrade gjorde Tommy Körberg med "Judy min vän"/
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Solkatten "SESSAN"
Hon sitter troget vid sitt fönster......
......och tittar liksom drömmande ut över den snövita omgivningen.....
........ja, det verkar nästan som om hon lämnat tid och rum för ett
ögonblick.......
.......eller är det så att hon bara njuter av vårsolen.........?
Kvällstoppen / Tio-i-topplistan den 7 mars - 1970
Diskussionsmöte Stadshotellet i Piteå - 1934
Norrbottens Allehanda den 23 mars 1934.
Onsdag!
Tre dagar kvar till "Dagen D" som i "Dansbandskrampen". I dagens nummer av Piteå Tidningen medverkar kollegorna, Leif och Bitte Bogren, Anders Engberg och Robert Öberg, i en stor artikel om den kommande bataljen. Det bjöds på roliga historier förknippade med åren ute "på fältet" när vi samtliga turnerade runt i våra respektive orkesterfordon, och spelade upp till dans runt omkring Norr- och Västerbotten.
Idag har Max hälsat på hos sin farmor och farfar. Med sig hade han även sin mamma och pappa. Svågern Ingmar Sundström kom också förbi på en kopp kaffe. Ingmar var gift med min syster Vanja, som tyvärr gick bort hastigt 1995, 49 år gammal. Ingmar och Vanja har tillsammans barnen; Thomas, Peter och Camilla, alla fullvuxna med egna familjer. Andreas har också tittat förbi över en tallrik köttsoppa. 
Max och hans pappa Robert och mamma Jannice har hälsat på oss
idag.
Max har varit hos farbror doktorn idag, som tyckte att Max var en
fin liten kille.
Även svågern Ingmar Sundström har hälsat på. Ingmar var gift med
min syster Vanja, som gick bort 1995.
Greta Garbo i "Ninotchka"
Piteå Tidningen den 26 juni 1939.
Drömköket 1968
Veckotidningen "Femina" den 18 februari 1968.
Kjell-Bertils Folkets Hus - Piteå 1982
KJELL-BERTILS
Hästarna i Hortlax
Piteå Tidningen den 17 februari 1969
Flitpengarna på Furunäsets sjukhus
Bergsviksbron - 1969
Bärbalkarna för nya Bergsviksbron börjar nu ta form. Om 3-4 veckor
skall stålkonstruktionen vara på plats, men bron kommer inte att öppnas
för trafik förrän i december.
Piteå Tidningen den 11 april 1969.
En sann Hitchcock klassiker........
"North by Northwest" svensk titel: "I sista minuten" inspelad
1959 i regi av Alfred Hitchcock (1899-1980). En sann thriller
signerad Alfred "Hitch" Hitchcock.
I rollerna:
Cary Grant (1904-1986)
Eva Marie Saint (1924-
James Mason (1909-1984)
--------------------------------------------------------------------------------------------------
PS. Jag såg den inatt, ihopkurad i vardagsrumssoffan, med ett skönt varmt täcke över mig. Gissa om jag njöt.....?
Morris 1000 - årsmodell 1959
"Dansbandsaffischtillverkare"
Vad rubriken härovan vill berätta är att jag idag tillverkat en Kjell-Bertils affisch som ska hänga i entrén i Folkets Hus i Piteå. Önskemålet inför helgens "sammandrabbning" med kollegorna i "Lennes med Bitte" och "Anders Jans", var att vi skulle (i nostalgins tecken) visa lite gamla scenkläder, affischer mm allt som en gång användes när vi drog iväg på spelning. Kollegan i Kjell-Bertils Kjell Andersson ringde mig nyss. Han hade hört av min företrädare Ulf Degerman, att han lämnat in sina gamla saker som härrör från dansbandseran, till ett museum i Skellefteå. Har faktiskt inte hört talas om detta tidigare. Måste forska......
En gammal svartvit affisch föreställande Kjell-Bertils orkester av
årgång 1982, finns från och med idag att beskåda i entrén till Folkets
Hus i Piteå. Sist vi "hängde" där var den 18 januari 1986. Senaste gång-
en jag satt bakom trummorna på Folkans scen, var 1996 i Opus. Den
kvällen spelade vi non-stop-dans med Leif Engvalls orkester från Gävle.
Men det har hunnit gå 14 år sedan dess. Den 27 mars är det alltså dags
igen........
24 år sedan det senast begav sig. Än är undrens tid icke förbi - nu
hänger gubbarna i Kjell-Bertils där igen. Fast Allan finns inte längre
mitt ibland oss.
Lennes med Bittes affisch berättar också om den kommande
Dansbandskrampen.
Scotts gästade Piteå Folkets Hus i helgen som var.
Scenkläderna går helt i svart, med en röd slips som liksom "piffar upp"
det hela. -"NU KÖR VI SÅ DET RYKER!".
En gammal svartvit affisch föreställande Kjell-Bertils orkester av
årgång 1982, finns från och med idag att beskåda i entrén till Folkets
Hus i Piteå. Sist vi "hängde" där var den 18 januari 1986. Senaste gång-
en jag satt bakom trummorna på Folkans scen, var 1996 i Opus. Den
kvällen spelade vi non-stop-dans med Leif Engvalls orkester från Gävle.
Men det har hunnit gå 14 år sedan dess. Den 27 mars är det alltså dags
igen........
24 år sedan det senast begav sig. Än är undrens tid icke förbi - nu
hänger gubbarna i Kjell-Bertils där igen. Fast Allan finns inte längre
mitt ibland oss.
Lennes med Bittes affisch berättar också om den kommande
Dansbandskrampen.
Scotts gästade Piteå Folkets Hus i helgen som var.
Scenkläderna går helt i svart, med en röd slips som liksom "piffar upp"
det hela. -"NU KÖR VI SÅ DET RYKER!".
Livskvalité!
Vårvädret fortsätter (tack och lov) och takdroppet ökar i intensitet varje minut. Bettan och jag har promenerat upp till byn. Elisabeths kondition är inte den allra bästa. Mycket p.g.a. den svåra dubbelsidiga lunginflammation som hon ådrog sig i höstas. Svininfluensan drabbade henne med en sådan kraft, att jag ett tag trodde jag skulle mista henne för alltid. Det var hårda bud, när hennes läkare sa att det kunde utvecklas till något livshotande. Nedsövd i en hel vecka, med respirator som en hjälp för att underlätta hennes svåra andnöd, stod jag och barnen till synes helt hjälplösa. Speciellt en kväll minns jag med skräck. Hon hade blivit flyttad till en vårdavdelning, och jag kom på besök. Allt var ganska så frid och fröjd (utom att Bettan inte kunde tala) plötsligt som en blixt från en klar himmel drabbas hon av akut andnöd. Personalen kom in, och jag kände skräcken ta tag i mig där jag stod vid hennes säng och höll hennes hand. I flera långa minuter kämpade man på för att försöka ge henne luft, till synes helt utan resultat. Jag ville bara att detta obehagliga skulle ta slut, men tyvärr så blev allt bara värre. Bettan kämpade i panik för att få syre. Jag minns att när jag så småningom gick därifrån var det med en stor otäck känsla i magtrakten. Men det hela redde till slut upp sig. Och idag så är ju Bettan hemma igen. Trots andra allvarliga åkommor som hon släpat på i många år, så är hon en person som alltid kommer igen. Ja, min Bettan är en riktig fighter. Hon har varit nere för räkning inte bara en gång.......och ibland har allt sett väldigt så dystert ut. Men som boxarlegenden Muhammad Ali så ger hon aldrig tappt. Och tänk, jag hör henne aldrig någonsin klaga. Idag har vi dels promenerat, och även suttit i solen och druckit kaffe och fikar Bettans nybakade bröd. Efter allt som hänt - har vi nog båda börjat bli alltmer tacksamma för allt det fina som finns runt omkring oss. Och då menar jag inte bara det vackra vårvädret, jag menar naturligtvis våra underbara barn, Andreas, Robert och Daniel, samt våra älskade barnbarn, Norah och Max, samt deras jättefina mammor Jennie och Jannice. Vi älskar er så väldigt, väldigt mycket allihopa.
Takdroppet ökar i intensitet varje minut - tack och lov - min far hade
takdroppet som en slags mätsticka varje vår, för att på så sätt se hur
våren fortskred.
Naturligtvis fanns kaffetermosen med tillhörande nybakat bröd som
Bettan gjort under förmiddagen. Livskvalité handlar detta om -
LIVSKVALÍTÉ!!!! i allra högsta grad.
Det var under en rätt så tuff och mörk period i höstas, som jag ett
tag trodde att jag skulle mista Elisabeth för gott. Hon låg svårt sjuk i
dubbelsidig lunginflammation förorsakad av svininfluensan, när hennes
läkare sa att det kunde snabbt utvecklas till en livshotande situation.
Det var många och långa nattliga grubblerier om hur det skulle bli.
Klockan 05:00 ringde man mig en morgon från intensivvårdavdelningen,
för att underrätta mig om att min Elisabeth lagts i respirator.
5 månader därpå sitter vi här tillsammans och lapar in vårsolens ljus.
Tacksamheten är stor!!!
Det är en ynnest att få leva mitt i livet. Det är en stor tacksamhet som
översköljer mig av att ha de nära och kära runt omkring........
Livskvalité på högsta nivå, som inga pengar i världen kommer i när-
heten av. Bettans goa bullar och en kaffekopp, ja, de´e´grejer de´!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fotograf och filosof: Roger Lindqvist.
Takdroppet ökar i intensitet varje minut - tack och lov - min far hade
takdroppet som en slags mätsticka varje vår, för att på så sätt se hur
våren fortskred.
Naturligtvis fanns kaffetermosen med tillhörande nybakat bröd som
Bettan gjort under förmiddagen. Livskvalité handlar detta om -
LIVSKVALÍTÉ!!!! i allra högsta grad.
Det var under en rätt så tuff och mörk period i höstas, som jag ett
tag trodde att jag skulle mista Elisabeth för gott. Hon låg svårt sjuk i
dubbelsidig lunginflammation förorsakad av svininfluensan, när hennes
läkare sa att det kunde snabbt utvecklas till en livshotande situation.
Det var många och långa nattliga grubblerier om hur det skulle bli.
Klockan 05:00 ringde man mig en morgon från intensivvårdavdelningen,
för att underrätta mig om att min Elisabeth lagts i respirator.
5 månader därpå sitter vi här tillsammans och lapar in vårsolens ljus.
Tacksamheten är stor!!!
Det är en ynnest att få leva mitt i livet. Det är en stor tacksamhet som
översköljer mig av att ha de nära och kära runt omkring........
Livskvalité på högsta nivå, som inga pengar i världen kommer i när-
heten av. Bettans goa bullar och en kaffekopp, ja, de´e´grejer de´!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fotograf och filosof: Roger Lindqvist.
-"Tack för idag, på återseende!"
Tack alla ni för den här dagen. Roligt med så många besök! Sov gott - dröm sköna drömmar, så kanske att vi ses imorgon?
Mvh Roger.
Mvh Roger.
ROLF ÅHMANS på Perudden - 1978
Gunnar Sandbladh, Jan-Olof Höglund, Roger Lindqvist,
Sune Andersson och Hasse Eriksson.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Baddräktsmodet anno 1957
Svensktoppen maj 1967
"En gubbe med lite hår på skallen.........."
Att teckna var mitt stora intresse som barn, ja, även faktiskt ända upp i vuxen ålder. Min alster skickade jag ibland in på Piteå Tidningens barnsida. Några av mina första gubbar såg faktiskt ut som mannen här gör, på den teckning som publiceras härnere.
Piteå Tidningen den 27 maj 1967.
Piteå Tidningen den 27 maj 1967.
Mode 1968 - "Katja of Sweden"
Annons ur veckotidningen "Femina" den 24 mars 1968.
Caltex i Piteå
Piteå Tidningen den 13 juni 1964.
ELVIS - The 68 - "Come Back Special"
Jodå, jag hade Elvis i min televisionsapparat hätomveckan. Tillsammans med sin polare bjöd han mig och alla andra på en bejublad TV-show: "The 68- "Come Back Special" som sändes ut över världen i december 1968. Tio år senare, den 16 augusti 1977, möts vi av chockbeskedet att "The King" plötsligt avlidit i sitt "Graceland", 42 år gammal. Men legenden Elvis lever vidare, och som jag förut sagt så gästade han min TV häromveckan. Ett bevis på att Elvis även finns här i Hortlax. Enligt många historier av människor världen över, så är det många som faktiskt sett Elvis livs levande. Så vem vet, kanhända att Elvis Aron Presley dyker upp när man minst anar det. Kanhända att jag möter honom någon dag vid charkdisken på ICA-Lundmans här i Hortlax. Heller kanske att vi möts över en bensinpump på OK på Degeränget? Ja, Elvis kan väl dyka upp lite varsomhelst. Kanske var det Elvis jag såg i förra veckan komma joggandes efter vägen till Blåsmark? Ja, frågorna är många! Men till dess att jag möter honom på riktigt, kan vi väl titta på de bilder som jag fotade direkt från TV-rutan den där natten när Evis bjöd på sin "Come Back Special".
Elvis i min TV! Lite oskarp i kanten kanske......
......men vad gör väl det, när han faktiskt lirar på en svensktillverkad
gitarr av märket "Hagström".
Elvis gitarrist Scotty Moore syns i den höra bildkanten.........
.......bland de musiker som Elvis omgav sig av i TV-programmet,
fanns också trumslagaren D.J. Fontana. Fontana verkar än som
trummis, har bl. a. varit till Sverige på turné för ett par år sedan.
Han, liksom Scotty Moore, kompade Elvis vid hans genombrott på
1950-talet.
Elvis i min TV! Lite oskarp i kanten kanske......
......men vad gör väl det, när han faktiskt lirar på en svensktillverkad
gitarr av märket "Hagström".
Elvis gitarrist Scotty Moore syns i den höra bildkanten.........
.......bland de musiker som Elvis omgav sig av i TV-programmet,
fanns också trumslagaren D.J. Fontana. Fontana verkar än som
trummis, har bl. a. varit till Sverige på turné för ett par år sedan.
Han, liksom Scotty Moore, kompade Elvis vid hans genombrott på
1950-talet.
Sture Lagerwall
STURE LAGERWALL f. 13 december 1908 d. 1 november 1964.
Expressen 2 november 1964.
"Helgonets" bil - VOLVO P 1800 - 1961
Diamantskiva till Anna-Lena Löfgren / Artur Eriksson
Hänt i Veckan den 21 december 1972.
Vårbilder från Hortlax mars 2010
Våren, ja, denna för mig efterlängtade tid på året. Fast om än våren är efterlängtad, så är sommaren "min" årstid, det mest ultimata på hela året.
En skön promenad så här i "vårtider". Färden går bredvid Hortlax-
vägen, i färdriktning mot byns centrum.
Solen lyser i den gnistrande vita snön som ligger i stora drivor
längs vägkanten.
I byns centrum ligger den välkända ICA-butiken. "Lundmans"
grundades redan 1906 av Axel Lundman. Senare tog barnen över
och drev den vidare tills deras barn tog över. Idag drivs butiken av
Micke och Emilia, som inte har något alls släktskap med de forna
ägarna.
På väg hem igen. På samma tomt där det röda uthuset står, låg en
gång min fars föräldrahem.
Till höger om Hortlaxvägen fanns ett "mjölkbord" där bönderna runt
omkring ställde sina mjölkhämtare. Mjölkbordet hade även en annan
funktion, nämligen den att jag och mina kompisar satt där och umgicks
medan bilarna passerade förbi på den då grusbelagda vägen.
Hemma på "mammas gata". På den del av byn som i folkmun kallas
för "Övremarken", men som egentligen heter "Övermarken".
De stora snöhögarna - vårt eget Himalya - möter oss när vi kommer
hem.
Upp på uthustaket för att skotta bort de tunga massorna som tynger.
Och där nedanför springer våran katt Sessan förbi.
Från min upphöjda plats på uthustaket bjuds jag på denna vy.
Och längst därborta - syns den vackra Hortlaxkyrkan sträcka upp
sin spira mot den blå himlen. När det mäktiga ljudet av kyrkklockornas
klang hörs ut över nejden, och manar till samling, då kommer jag jämt
att tänka på min pappa, som tidiga vårar satt ute med sin trogna följe-
slagare d.v.s. kaffetermosen. Och varje gång klockorna slog, så berät-
tade han hur vackert han tyckte det var.
Så ett bildbevis på att undertecknad faktiskt arbetade ganska så
hårt med snön denna dag. OBS! Svettdropparna på pannan!!!!!!
En skön promenad så här i "vårtider". Färden går bredvid Hortlax-
vägen, i färdriktning mot byns centrum.
Solen lyser i den gnistrande vita snön som ligger i stora drivor
längs vägkanten.
I byns centrum ligger den välkända ICA-butiken. "Lundmans"
grundades redan 1906 av Axel Lundman. Senare tog barnen över
och drev den vidare tills deras barn tog över. Idag drivs butiken av
Micke och Emilia, som inte har något alls släktskap med de forna
ägarna.
På väg hem igen. På samma tomt där det röda uthuset står, låg en
gång min fars föräldrahem.
Till höger om Hortlaxvägen fanns ett "mjölkbord" där bönderna runt
omkring ställde sina mjölkhämtare. Mjölkbordet hade även en annan
funktion, nämligen den att jag och mina kompisar satt där och umgicks
medan bilarna passerade förbi på den då grusbelagda vägen.
Hemma på "mammas gata". På den del av byn som i folkmun kallas
för "Övremarken", men som egentligen heter "Övermarken".
De stora snöhögarna - vårt eget Himalya - möter oss när vi kommer
hem.
Upp på uthustaket för att skotta bort de tunga massorna som tynger.
Och där nedanför springer våran katt Sessan förbi.
Från min upphöjda plats på uthustaket bjuds jag på denna vy.
Och längst därborta - syns den vackra Hortlaxkyrkan sträcka upp
sin spira mot den blå himlen. När det mäktiga ljudet av kyrkklockornas
klang hörs ut över nejden, och manar till samling, då kommer jag jämt
att tänka på min pappa, som tidiga vårar satt ute med sin trogna följe-
slagare d.v.s. kaffetermosen. Och varje gång klockorna slog, så berät-
tade han hur vackert han tyckte det var.
Så ett bildbevis på att undertecknad faktiskt arbetade ganska så
hårt med snön denna dag. OBS! Svettdropparna på pannan!!!!!!
KJELL-BERTILS - repeterar........
KJELL-BERTILS repar inför "Dansbandskrampen" den 27 mars.
På bilden; ROBERT ÖBERG, KJELL ANDERSSON och THOMAS ÅSTRÖM.
Robban, gitarr, sång, Kjell, bas, sång och Thomas, keyboard, sax, sång.
De välkända gamla låtarna har i vissa fall fått en "ny kostym".
Robert blev medlem i Kjell-Bertils 1969, 17 år gammal. Kjell däremot
är en av "grundpelarna" i orkestern. 1968 grundade han och dåvarande
trummisen Bertil Granberg orkestern. I vanliga fall spelar Kjell gitarr,
när han åker runt som trubadur, på marknader, pubkvällar, bröllop,
begravningar. Musiken är Kjells levebröd numera.
KJELL-BERTILS orkester - originalmedlemmarna på en bild från
1969/70. Fr. v. BERTIL GRANBERG, CONNY DANIELSSON, ROBERT
ÖBERG, KENNETH GRAN och KJELL ANDERSSON.
Thomas Åström och jag, spelade tillsammans i kommunala musik-
skolan i Piteå under 70-talet. Thomas har även spelat med "Bosses"
från Skellefteå, samt Umebandet "Alexander". Thomas utbildade sig
till musikpedagog vid musiklinjen på Framnäs i Öjebyn i mitten av
1980-talet. Därefter flyttade han ner till Helsingborg, där han idag
leder körverksamhet. På somrarna är Thomas kapellmästare i ett band
som kompar artister som t.e.x. Jessica Andersson, Christer Sjögren,
Sten och Ebbe Nilsson, Christina Lindberg mfl
Trummorna stod redan uppställda när jag anlände. Vilken service!!!!!
Fikapaus med gubbarna.
Min utsikt från där jag sitter bakom trummorna: Thomas och Kjell.
Kjell Andersson och Thomas Eriksson. Brandmannen Eriksson lirar
också keyboard. Dessutom är han en gammal trummis som spelat med
de flesta band runt piteorten. I Kjell-Bertils började han spela keyboard
1983-84.
Thomas och Robban. Thomas blev medlem i Kjell-Bertils 1978.
Kjell-Bertils av årgång 1978.
ROLF ÅHMANS på Norrmalmia i Piteå - 1974
DOMUS i Piteå - 1964
Piteå Tidningen den 30 oktober 1964.
IC Västergatan 9 Piteå - 1955
Annons ur Piteå Tidningens jubileumsnummer den 30 april 1955.
Simon Brehms och Seymour Östervalls orkestrar
Upsala Nya Tidning den 8 februari 1952.
Ransoneringskalender okt. 1944
Midsommarfestligheter i Västerbotten - 1963
Vilka nöjen bjöds den västerbottniska publiken under midsommarhelgen 1963? Ja, man kunde bl a åka till Byske Folkets Park för att dansa till kanonorkestern Yngve Forssélls från Skellefteå, eller varför inte lyssna till populäre norrmannen Ray Adams. Kanske att man istället ville avnjuta Lasse Lönndahl och Charlie Norman från friluftsscenen på Parken i Skellefteå? Heller varför inte ta sig en tur till logen i Boksel för en stunds underhållning av den amerikanske trummisen och sångaren Ken Hunter? Om nu allt detta inte passade, fot man kanhända till Idrottsparken i Bygdsiljum för att "svänga sina lurviga" till den italienska show- och dansorkestern Casamatta? Hur som helst så bjöd helgen på ett stort nöjesutbud. Vart skulle jag själv ha åkt (jag var bara fem år vid tillfället) jo, troligtvis till Parken i Byske för att lyssna till Yngve Forssélls orkester. Jag har nämligen själv gästat Parken i Byske flera gånger, och spelat för fullsatta hus. Det var nämligen så att den västerbottniska danspubliken var en ovanligt trevlig publik, som gjorde att det var en fröjd att spela i den regionen.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och hade man lite semesterpengar över, kanske man kunde slinka
in på Wilsons foto på Köpmangatan 8 i Skellefteå och köpa sig en
filmkamera, för att åka runt och filma hela härligheten. Tänk om
man haft allt detta nöjesutbud härhemma väldokumenterat på film?
-------Nöjesguide midsommaren 1963: ROGER LINDQVIST---------------------
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och hade man lite semesterpengar över, kanske man kunde slinka
in på Wilsons foto på Köpmangatan 8 i Skellefteå och köpa sig en
filmkamera, för att åka runt och filma hela härligheten. Tänk om
man haft allt detta nöjesutbud härhemma väldokumenterat på film?
-------Nöjesguide midsommaren 1963: ROGER LINDQVIST---------------------
En tabubelagd sjukdom
-"Hur mår du?", eller, "Hur är läget?", så brukar vi fråga varandra när vi möts på stan eller i kassakön. Svaret blir för det mesta att man mår bra. Men tänk om vi en dag får svaret att vederbörande inte alls mår så där toppen som vi kanske förväntar oss. Då kanske vi inte riktigt vet hur vi skall bemöta personen ifråga. Men så länge vi talar om att ha ont i armen, benet, ryggen, osv går det väl an. Men hemska tanke om vi som medmänniskor får veta att sanningen är betydligt allvarligare än så. Kanhända att det onda varken sitter i arm, ben eller rygg, utan istället i själen. Hur bemöter vi det som medmänniskor? Ja, jag bara frågar?
Klockan 20:00 sänder TV-2 en dokumentär av filmaren Maud Nycander, som under lång tid följt ett antal patienter på en psykiatrisk klinik i Stockholm. Jag skall i alla fall se den, tillsammans med Elisabeth. Ont i själen - vad är det för skamligt med det då?
Klockan 20:00 sänder TV-2 en dokumentär av filmaren Maud Nycander, som under lång tid följt ett antal patienter på en psykiatrisk klinik i Stockholm. Jag skall i alla fall se den, tillsammans med Elisabeth. Ont i själen - vad är det för skamligt med det då?
-"Idag har jag sett solen!"
Idag har vi umgåtts med Robban, Jannice och Max. Tände grillen och och så småningom käkade vi hamburgare så det bara yrde om det. Skönt med en paus i allt snöande, man blir alldeles salig när solen tittar fram på himlen. Solen, ja, den hade jag nästan glömt hur den såg ut, den var faktiskt ganska så gul, precis som jag minns den en gång för länge länge sedan. Den blå färgen på himlataket har jag inte sett på hela långa vintern. Kan det kanske tänkas att våren är på väg......åtminstone pytte-pytte-lite i alla fall? Hur än pyttigt liten våren än är, så är det ändå skönt att den visar sig, i alla fall lite......
Morgonen började med lite kuttrasju framför vårt köksfönster......
Sessan, våran katt, hade olovandes bjudit in sin nya pojkvän. Han
tittade henne först djupt in i ögonen, för att sedan idka lite kärlek.
Trots att jag haft ett allvarligt samtal med Sessan om blommor och bin,
börjar de unga tu tillverka små kattungar framför min åsyn. Jag blev väldigt
besviken, p.g.a. denna obscena handling. Ja, det kändes som om hela dagen
var förstörd.
När jag lite senare försökte ha ett samtal med de kärlekskranka turturduvorna,
om vikten av att skydda sig i dessa AIDS-tider, så sprang pojkvännen därifrån.
Sessan tittade besviket efter sin pojkväns snabba flykt från platsen.
Hon tyckte att det var mitt fel att det slutade på detta sätt. Ja, hon
blev så pass upprörd, att hon stämde i med en välbekant melodi som
lät ungefär så här: (melodi Mors Lilla Olle) -"Oh varför skrämde du und-
an min vän, Roger, snälla Roger, be honom komma igen......."
Men dagen räddades när Max och hans mamma och pappa kom på
besök........
Ur bodan hämtades björkved, i köket hämtades hamburgare med
tillbehör......sedan gjorde vi en brasa........
.....och där satt vi och njöt.
Oh njöt.....
......och njöt......
Och medan naturen runt omkring oss bjöd på härligt vårväder,
så fortsatte vi att.........
...njuta i fulla drag. Men hoppas bara att den stora snöhögen som
syns bakom mig hinner smälta bort innan midsommar?
Elisabeth värmer sig vid elden denna söndag den 21 mars 2010.
Max har lovat att nästa gång vi tänder grillen, så ska han äta två
stycken hamburgare. -"Det luktar ju så gott där jag ligger och vilar
i barnvagnet", sa han.
Löven lyste naturligtvis med sin frånvaro. Men om ett par månader
kommer den gamla björken att lysa alldeles grön - sommarens egen
färg.
Morgonen började med lite kuttrasju framför vårt köksfönster......
Sessan, våran katt, hade olovandes bjudit in sin nya pojkvän. Han
tittade henne först djupt in i ögonen, för att sedan idka lite kärlek.
Trots att jag haft ett allvarligt samtal med Sessan om blommor och bin,
börjar de unga tu tillverka små kattungar framför min åsyn. Jag blev väldigt
besviken, p.g.a. denna obscena handling. Ja, det kändes som om hela dagen
var förstörd.
När jag lite senare försökte ha ett samtal med de kärlekskranka turturduvorna,
om vikten av att skydda sig i dessa AIDS-tider, så sprang pojkvännen därifrån.
Sessan tittade besviket efter sin pojkväns snabba flykt från platsen.
Hon tyckte att det var mitt fel att det slutade på detta sätt. Ja, hon
blev så pass upprörd, att hon stämde i med en välbekant melodi som
lät ungefär så här: (melodi Mors Lilla Olle) -"Oh varför skrämde du und-
an min vän, Roger, snälla Roger, be honom komma igen......."
Men dagen räddades när Max och hans mamma och pappa kom på
besök........
Ur bodan hämtades björkved, i köket hämtades hamburgare med
tillbehör......sedan gjorde vi en brasa........
.....och där satt vi och njöt.
Oh njöt.....
......och njöt......
Och medan naturen runt omkring oss bjöd på härligt vårväder,
så fortsatte vi att.........
...njuta i fulla drag. Men hoppas bara att den stora snöhögen som
syns bakom mig hinner smälta bort innan midsommar?
Elisabeth värmer sig vid elden denna söndag den 21 mars 2010.
Max har lovat att nästa gång vi tänder grillen, så ska han äta två
stycken hamburgare. -"Det luktar ju så gott där jag ligger och vilar
i barnvagnet", sa han.
Löven lyste naturligtvis med sin frånvaro. Men om ett par månader
kommer den gamla björken att lysa alldeles grön - sommarens egen
färg.
Norah - en äkta och sann prinsessa
För några dagar sedan kom Norah på besök. Varje påhälsning som hon gör är lika kärt och välkommet vareviga gång. Med sig i sig i sitt bagage hade hon färgpennor och ritblock. Jodå, det blev en stund framför datorn också, eftersom hon gärna ville ta sig en närmare titt på både Emil och Pippi. Norah är sannerligen en riktig vitaminspruta för sin farmor och farfar, hon både hjälper till med städning m.m. samtidigt som hon under arbetets gång berättar de allra märkligaste historier på sitt eget språk. Vi brukar kalla henne våran egen lilla prinsessa - för det är ju just vad hon är.......en äkta och genuin prinsessa åtminstone härhemma hos sin farmor och farfar!
Det syns ganska tydligt att vi har Norah på besök..........
.........skorna står prydligt parkerade bredvid farmor och farfars.
Med sig hade hon en hel arsenal av färgkritor och vita blad som hon
fyllde med diverse krumelurer. Kanhända att det är konstnär hon
ska bli?
Kronprinsessan Victoria i all ära, men den enda sanna prinsessa
som vi känner till är naturligtvis Norah.
Det syns ganska tydligt att vi har Norah på besök..........
.........skorna står prydligt parkerade bredvid farmor och farfars.
Med sig hade hon en hel arsenal av färgkritor och vita blad som hon
fyllde med diverse krumelurer. Kanhända att det är konstnär hon
ska bli?
Kronprinsessan Victoria i all ära, men den enda sanna prinsessa
som vi känner till är naturligtvis Norah.
Max en blivande lastbilschaffis?
Max har tydligen tänkt sig en framtid som lastbilschaufför som sin
pappa, åtminstone om man får döma efter den huvudbonad som
verkar passa honom så fint.
I väntan på sommaren.......
På rad hänger dom där och väntar på sommaren......
Foto: Roger Lindqvist.
Vikingarna på turné 1980
Roland Nordmark
Roland Nordmark Piteå har avlidit i en ålder av 67 år. Roland är far till den kände jazzsaxofonisten Robert Nordmark. Roland Nordmarks båda bröder, Lennart och Rune, är båda två trummisar. Lennart har ett förflutet i gamla 60-talsbandet "Jannes X-tett", numera spelar han trummor i "Roxy storband". Rune Nordmark var under 60-talet popmusiker i pitebandet "Los Conchos", han blev senare dansmusiker och kapellmästare i dansbandet "Focus 5". En dödsfallsnotis om Roland Nordmark var införd fredagen den 19 mars i Piteå Tidningen:
Jonas Jonsson (1865-1938) mjölnare
Jonas Jonsson f. 1865 d. 1938. Födelseort: Storkåge, Byske.
Far: Jonas Andersson f. 1830 d. 1880
Mor: Sara Fredrika Gustavsdotter f. 1829 d. ?
Farföräldrar: Anders Andersson-Seger f. 1788 d. 1868. Jägare 96 korpral. Gift med Brita Kajsa Flodström f. 1798 d. 1873.
Anders och Britas barn:
Karolina Andersdotter f. 1817 d. ?
Lars Anton Andersson f. 1820 d. ?
Maria Helena Seger f. 1822 d. 1899
Karl Ludvig Andersson f. 1825 d. ?
Lovisa Andersdotter f. 1827 d. ?
Jonas Andersson f. 1830 d. 1880 (Jonas Jonssons far)
Brita Lovisa Andersdotter f. 1834 d. ?
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Anders Andersson-Segers föräldrar:
Anders Larsson-Wahlberg f. 1765 d. 1844. Korpral, deltog bla i slaget vid Midskog 5 augusti 1814, tillsammans med Skellefteå-Lövånger-Bygdeå kompanier i det "norska kriget". Vigsel 1787 i Skråmträsk med Helena Andersdotter f. 1763 d. 1844
Barn:
Marta Greta Andersdotter f. 1787 d. 1788
Anders Andersson-Seger f. 1788 d. 1868 (Jonas Jonssons farfar)
Lars Andersson f. 1792 d. ?
Martha Margareta Greta Andersdotter f. 1794 d. ?
Lars Andersson f. 1796 d. 1796
Stina Catarina Andersdotter f. 1797 d. 1878
Marja Lena Andersdotter f. 1800 d. 1869
Lars Anton Wahlberg f. 1803 d. 1873
Brita Andersdotter f. 1805 d. 1805
Johannes Andersson f. 1805 d. 1805
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jonas Jonssons farmor hette Brita Kajsa Flodström och föddes i Nyhamra, Ramsberg den 5 juli 1798 hon dog den 31 januari 1873 i Storkåge, Byske. Brita Kajsas mor Johanna Sofia Reissmann föddes 1757 i Stockholm. Släkten Reissmann härstammar från Sachsen i Tyskland.
Johanna Sofias föräldrar:
Georg Christopher Reismann f. 1726 i Oberblauentahl Eibenstock sachsen. Död före 1759. Yrke: Förtennare och blecksmed. Gift 1753 i Hedemora med: Johanna Christina Wiehweg f. 1729 i Muldenhammer Eibenstock Sachsen. D. 1787 i Nedre Baggå i Skinnskatteberg.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den 27 september 2006 publicerades i Piteå Tidningen en artikel som
jag skrivit om min mormors far mjölnaren Jonas Jonsson.
------------Roger Lindqvist---------------------------------------------------------------------------------
Barbro "Lill-Babs" Svensson
I min samling av gamla filmstjärne och idolbilder, hittade
jag denna bild på en ung Barbro Svensson.
Åke Lindkvists begravning
Igår klockan 13:00 tog vi farväl av vår farbror och morbror Åke i Skogskapellet i Hortlax. Vi som samlats var Åkes syskonbarn med respektive. Begravningsakten i Skogskapellet sköttes av Kenneth Sandström vars mor Gun var ett av Åkes syskonbarn. Det hela omramades av värdighet, mycket ljus och värme. En fin avslutning på Åkes 85-åriga liv alltså.
Innan akten påbörjades i Skogskapellet i Hortlax hann vi med en liten
pratstund i foajén. Fr. v. Rolf Öqvist, Britta Engman, Christina Hedström
och Ann-Christine Lundmark.
Fr. v. Karin Lundgren, Birgit Lindkvist och Gun-Britt Öqvist. Karin och
Gun-Britt är mina kusiner. Birgit är gift med min kusin Gösta.
-"Åke var en person som var nöjd med sin tillvaro. Han gick genom
livet utan att göra något större väsen". Så sa pastor Kenneth Sandström
i det tal som han höll över våran farbror och morbror Åke Lindkvist.
Far och dotter, Kenneth Sandström och Therese Lundgren, bjöd på
skön sång och musik under begravningsakten.
På väg till den sista vilan - "Åke - vi lyser frid över ditt minne".
Och när akten var över, och kyrkklockornas ljud tonat ut, så gick vi
alla därifrån med varsitt personliga minne av vår omtyckte farbror och
morbror Åke Valdemar Lindkvist. Fotot på kistan visar Åke som han såg
ut mitt i livet........Farväl då Åke, det var ett nöje att få känna dig. Du var
en stor del av min barndom........
Efter stunden i Skogskapellet begav vi oss samtliga till Furulunds-
gården där vi bjöds på kaffe, smörgås och tårta. De två öppna
händerna finns att beskåda i Furulundsgården i Bergsviken.
Återigen fick vi avnjuta Kenneth och Therese i ett par sångnummer.
Samlade på rad: fr. v. Henning, Gun, Britta, Lennart, Ann-Christine,
Roland och Gerd.
Kjell och Christina Hedström och Gun-Britt Öqvist.
Pastor Kenneth Sandströms mor och far: Henning och Gun.
Guns pappa Ingvar, var äldst av de tio barnen som en gång fanns
i syskonskaran Lindkvist.
Kusinen Roland Lundmark har varit vänlig att skicka mig ett antal bilder - som kommer härnere - från gårdagen. Tack Rolle!
Kusinerna Britta Engman och Christina Hedström. Deras mammor,
Elsa och Sigrid var syskon, och bar en gång efternamnet Lindqvist.
Karin Lundgren och Gun-Britt Öqvist. Elsa hette Karins mamma,
Artur hette Gun-Britts pappa. Båda med efternamnet Lindqvist.
Fr.v. Karin och Teddy Lundgren. Samt Birgit och Gösta Lindkvist.
Gösta var en gång trummis, och spelade i bl a "Alf Johnnys". När
jag var 12-13 år hade jag Göstas trummor - av märket "Trixon -
till låns under en lång tid.
Kenneths dotter Therese samt syster Carola vid gårdagens minnes-
stund över Åke.
Rolf Öqvist gift med min kusin Gun-Britt, samt en herre vid namn
Roger Lindqvist t.h.
Alla är vi kusiner, och komna ur samma släktträd. Fr. v. Christina
Hedström, dotter till Sigrid f. Lindqvist, Gun-Britt Öqvist, dotter till
Artur Lindqvist, Britta Engman och Karin Lundgren, döttrar till Elsa
f. Lindqvist, Gerd Lindquist, dotter till John Lindqvist, Rigmor Granström,
dotter till Erik Lindqvist, Roger Lindqvist, son till John Lindqvist, Gösta
Lindkvist, son till Erik Lindkvist, Gun Sandström, dotter till Ingvar Lindkvist
och Roland Lundmark, son till Elsa f. Lindqvist.
Åke som jag minns honom, som en snäll och go´farbror med ett varmt
och innerligt leende. Året var 1963 och jag och mina föräldrar var på
besök hos Åke och hans dåvarande fästmö Dagmar på Bryggargatan i
centrala Piteå......
47-år senare blev Åke lagd till den sista vilan i hembygdens jord.
Inte så långt från graven ligger bröderna Sven, John och Gunnar samt
även föräldrarna Amandus och Hanna Lindqvist.
Bilder: Roger Lindqvist / Roland Lundmark.
Innan akten påbörjades i Skogskapellet i Hortlax hann vi med en liten
pratstund i foajén. Fr. v. Rolf Öqvist, Britta Engman, Christina Hedström
och Ann-Christine Lundmark.
Fr. v. Karin Lundgren, Birgit Lindkvist och Gun-Britt Öqvist. Karin och
Gun-Britt är mina kusiner. Birgit är gift med min kusin Gösta.
-"Åke var en person som var nöjd med sin tillvaro. Han gick genom
livet utan att göra något större väsen". Så sa pastor Kenneth Sandström
i det tal som han höll över våran farbror och morbror Åke Lindkvist.
Far och dotter, Kenneth Sandström och Therese Lundgren, bjöd på
skön sång och musik under begravningsakten.
På väg till den sista vilan - "Åke - vi lyser frid över ditt minne".
Och när akten var över, och kyrkklockornas ljud tonat ut, så gick vi
alla därifrån med varsitt personliga minne av vår omtyckte farbror och
morbror Åke Valdemar Lindkvist. Fotot på kistan visar Åke som han såg
ut mitt i livet........Farväl då Åke, det var ett nöje att få känna dig. Du var
en stor del av min barndom........
Efter stunden i Skogskapellet begav vi oss samtliga till Furulunds-
gården där vi bjöds på kaffe, smörgås och tårta. De två öppna
händerna finns att beskåda i Furulundsgården i Bergsviken.
Återigen fick vi avnjuta Kenneth och Therese i ett par sångnummer.
Samlade på rad: fr. v. Henning, Gun, Britta, Lennart, Ann-Christine,
Roland och Gerd.
Kjell och Christina Hedström och Gun-Britt Öqvist.
Pastor Kenneth Sandströms mor och far: Henning och Gun.
Guns pappa Ingvar, var äldst av de tio barnen som en gång fanns
i syskonskaran Lindkvist.
Kusinen Roland Lundmark har varit vänlig att skicka mig ett antal bilder - som kommer härnere - från gårdagen. Tack Rolle!
Kusinerna Britta Engman och Christina Hedström. Deras mammor,
Elsa och Sigrid var syskon, och bar en gång efternamnet Lindqvist.
Karin Lundgren och Gun-Britt Öqvist. Elsa hette Karins mamma,
Artur hette Gun-Britts pappa. Båda med efternamnet Lindqvist.
Fr.v. Karin och Teddy Lundgren. Samt Birgit och Gösta Lindkvist.
Gösta var en gång trummis, och spelade i bl a "Alf Johnnys". När
jag var 12-13 år hade jag Göstas trummor - av märket "Trixon -
till låns under en lång tid.
Kenneths dotter Therese samt syster Carola vid gårdagens minnes-
stund över Åke.
Rolf Öqvist gift med min kusin Gun-Britt, samt en herre vid namn
Roger Lindqvist t.h.
Alla är vi kusiner, och komna ur samma släktträd. Fr. v. Christina
Hedström, dotter till Sigrid f. Lindqvist, Gun-Britt Öqvist, dotter till
Artur Lindqvist, Britta Engman och Karin Lundgren, döttrar till Elsa
f. Lindqvist, Gerd Lindquist, dotter till John Lindqvist, Rigmor Granström,
dotter till Erik Lindqvist, Roger Lindqvist, son till John Lindqvist, Gösta
Lindkvist, son till Erik Lindkvist, Gun Sandström, dotter till Ingvar Lindkvist
och Roland Lundmark, son till Elsa f. Lindqvist.
Åke som jag minns honom, som en snäll och go´farbror med ett varmt
och innerligt leende. Året var 1963 och jag och mina föräldrar var på
besök hos Åke och hans dåvarande fästmö Dagmar på Bryggargatan i
centrala Piteå......
47-år senare blev Åke lagd till den sista vilan i hembygdens jord.
Inte så långt från graven ligger bröderna Sven, John och Gunnar samt
även föräldrarna Amandus och Hanna Lindqvist.
Bilder: Roger Lindqvist / Roland Lundmark.
"Nu är det morgon igen!"
Upp ur sängen, tittar ut genom fönstret, och möts av en syn som börjar bli alltför vanlig: SNÖ! Efter de vanliga morgonrutinerna går jag så ut i den snövita världen som jag alltmer börjat att hata. Greppar snöskyffeln (för vilken gång i ordningen?) och skottar rent framför bron. En massa små katt- tassar har gjort avtryck i snön, som snabbt försvinner i en stor snödriva alldeles bredvid mig. Katter, ja, eftersom vår katthona går på piller, så brukar marsmånad förlöpa ganska bra. Men, tyvärr så glömde vi alldeles bort det viktiga p-pillret häromsistens, följden blev......jag skall inte gå in på detaljerna, men Sessan är försvunnen sedan igår. Hon har tydligen rymt med sin pojkvän till okänd ort. Hon vill förstås ha lite mera barn innan hon blir för gammal. Om detta har vi bestämt sagt nej. Men jag skulle inte hålla det för otroligt att vi om några månader begåvas med några små kattbarn. Trots att hon vet våran ståndpunkt. Nog om detta!
Om hustrun får som hon vill (och det brukar hon nästan jämt få) så ska hon släpa in mig till stan idag. Ibland trivs jag allra bäst härhemma (ett ålderstecken kanhända, min far var likadan) men som sagt ibland måste man, fastän man inte riktigt vill. Nåja, det är väl ingen större bedrift att åka in med sin lilla Volvo till stan. Jag brukar i sådana lägen tänka på äventyraren och bergsklättraren Göran Kropp, som cyklade till Himalaya, besteg berget utan syrgastuber, och sedan när karl´n äntligen är nere.....ja, vad gör han då? Jo, han tar cykeln och cyklar hemåt mot gamla Svedala igen, precis som om ingenting har hänt. Och jag sitter här och klagar över lite snö och en planerad stadsresa. Imorgon är det jag som bestiger Tingsholmsberget, för att på så sätt få in lite "Göran Kropp-mentalitet". Tingsholmsberget är bara en liten "fjutt" jämfört med Himalaya. Men man måste ju börja nånstans, heller hur?
Om hustrun får som hon vill (och det brukar hon nästan jämt få) så ska hon släpa in mig till stan idag. Ibland trivs jag allra bäst härhemma (ett ålderstecken kanhända, min far var likadan) men som sagt ibland måste man, fastän man inte riktigt vill. Nåja, det är väl ingen större bedrift att åka in med sin lilla Volvo till stan. Jag brukar i sådana lägen tänka på äventyraren och bergsklättraren Göran Kropp, som cyklade till Himalaya, besteg berget utan syrgastuber, och sedan när karl´n äntligen är nere.....ja, vad gör han då? Jo, han tar cykeln och cyklar hemåt mot gamla Svedala igen, precis som om ingenting har hänt. Och jag sitter här och klagar över lite snö och en planerad stadsresa. Imorgon är det jag som bestiger Tingsholmsberget, för att på så sätt få in lite "Göran Kropp-mentalitet". Tingsholmsberget är bara en liten "fjutt" jämfört med Himalaya. Men man måste ju börja nånstans, heller hur?
Yngve Forssélls på Svensktoppen
Så gick det till när Yngve Forssélls klev upp på svensktoppen. Skellefteorkestern gjorde i våras ett sex månaders gästspel på Berns i Stockholm. Då fick man chansen att göra en liveinspelning. Av inspelningen blev en single som innehåller låtarna "Så gick det till när farfar var ung" och Les Humphrie Singers storhit "Mama Lou". Nu har "farfar" marscherat upp som svensktoppssuverän och "Mama Lou" klämde in sig på listans 10:e plats. Vi säger ett hjärtligt grattis till kapellmästaren Yngve, som i många herrans år kuskat omkring och bjudit på dansmusik av toppklass.
I morgon får vi veta om Yngve Forssélls orkester från Skellefteå be-
håller första plats på Svensktoppen med "Så gick det till när farfar var
ung".
-Vilken uppståndelse svensktoppsframgången har skapat! Jag tror att varenda tidning i landet har ringt, jublar Yngve Forsséll. Om och om igen får Yngve svara på journalistfrågor. För stora delar av landets press och danspublik är Yngves från Skellefteå ett okänt begrepp. Men här uppe i norr är orkestern mer än välkänd. Yngve har lett sin orkester ända sedan "farfar var ung".....
-Kul att även södra landsändan får upp ögonen för ett norrlandsband, säger Yngve.
Aldrig förr har det hänt att en dansorkester norr om Stockholm slagit sig in på svensktoppen.
-Och det bästa av allt är att vi är ordinarie på skivan. Vi är helt utan studiomusiker och inspelningen är befriad från stråkar och andra specialarrangemang, säger kapellmästare Forsséll. Yngve Forssélls har tidigare gjort skivinspelningar. Man har vid några tillfällen kompat sångstjärnan Ann-Christine Hedmark. "Anki" har redan gjort sig ett namn inom underhållningsbranschen. Nu får hon dessutom vara med om att lyfta fram hela orkestern i rampljuset. Tyvärr tvingas Yngves spela utan Anki den närmaste tiden eftersom hon går i "väntans tider". Nu innebär det ingen katastrof eftersom orkestern har två sångerskor. Den andra är Elisabeth Lundberg, som flyttat hem till Skellefteå efter en tid som vokalissa på kontinenten.
Återbördad till fadershuset är även trumpetaren Gösta Pettersson. Gösta har förresten arrangerat "Mama Lou" - veckans svensktoppstia. Elisabeth Lundberg sköter om den största delen av sången i "Mama Lou". "Så gick det till när farfar var ung" är en amerikansk country-and-western-låt. Av ett musikförlag fick Yngve ett antal nya och fräscha låtar. Så småningom fastnade man för "Farfar" och orkesterns gitarrist Göran Wilén plitade ned ett lämpligt arrangemang.
-Men ingen tände riktigt på låten. Vi har fyra sångare i bandet, men ingen ville sjunga låten. Då beslöt jag att alla fyra skulle sjunga var sin vers, berättar Yngve. Och så blev det. Kent Larsson, Ann-Christine Hedmark, Göran Wilén och Elisabeth Lundberg tog en vers var och så avslutade man det hela med lite stämsång.
-Om jag hade vetat att låten skulle slå så här bra hade vi lagt ner mer arbete på att göra ett "snyggt" jobb med mera stämmor, säger Yngve.
Orkestern framförde "Farfar" i TV:s valborgssatsning från Arjeplog. Men någon egentlig reaktion märktes inte ute i landet.
-Vi började spela "Farfar" ute på danserna, och upptäckte mer och mer att låten var poppis. Därför tog vi med den i showen på Berns.
"Så gick det till när farfar var ung" ligger på en LP som kommit ut i dagarna. Skivan kommer att bli en säljsuccé. Första laddningen distribuerades ut på nolltid och nu är skivbolaget i full färd med att pressa fram fler exemplar. LP-skivan är liksom singeln inspelad på Berns. Singeln med "Farfar" gick in på försäljningslistan "Kvallstoppen" den här veckan.
På Svensktoppen fick "Farfar" rekordhöga poäng i söndags. Tidigare har bara "Ring, ring" med Björn Ulvaeus & Co inhöstat fler poäng. Det skulle förvåna om inte "Farfar" toppar listan även efter helgens omröstning. Yngves är en hårdbokad orkester.
-Nu blir det spelningar fem dagar i veckan. Alla medlemmar utom en spelar på heltid. Det börjar bli svårt att förena jobb och spelningar, säger Yngve. Det är bara Tommy Forsséll (Yngves grabb) som kombinerar spelandet med annan sysselsättning. Han pluggar när tiden medger.
(I artikeln står att Yngves gästspelade på Berns i sex månader. Personligen tror jag att detta är fel. Sex veckor håller jag mera troligt.)
/Roger.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Artikeln om Yngve Forssélls var införd i Piteå Tidningen den 25 augusti 1973.
I morgon får vi veta om Yngve Forssélls orkester från Skellefteå be-
håller första plats på Svensktoppen med "Så gick det till när farfar var
ung".
-Vilken uppståndelse svensktoppsframgången har skapat! Jag tror att varenda tidning i landet har ringt, jublar Yngve Forsséll. Om och om igen får Yngve svara på journalistfrågor. För stora delar av landets press och danspublik är Yngves från Skellefteå ett okänt begrepp. Men här uppe i norr är orkestern mer än välkänd. Yngve har lett sin orkester ända sedan "farfar var ung".....
-Kul att även södra landsändan får upp ögonen för ett norrlandsband, säger Yngve.
Aldrig förr har det hänt att en dansorkester norr om Stockholm slagit sig in på svensktoppen.
-Och det bästa av allt är att vi är ordinarie på skivan. Vi är helt utan studiomusiker och inspelningen är befriad från stråkar och andra specialarrangemang, säger kapellmästare Forsséll. Yngve Forssélls har tidigare gjort skivinspelningar. Man har vid några tillfällen kompat sångstjärnan Ann-Christine Hedmark. "Anki" har redan gjort sig ett namn inom underhållningsbranschen. Nu får hon dessutom vara med om att lyfta fram hela orkestern i rampljuset. Tyvärr tvingas Yngves spela utan Anki den närmaste tiden eftersom hon går i "väntans tider". Nu innebär det ingen katastrof eftersom orkestern har två sångerskor. Den andra är Elisabeth Lundberg, som flyttat hem till Skellefteå efter en tid som vokalissa på kontinenten.
Återbördad till fadershuset är även trumpetaren Gösta Pettersson. Gösta har förresten arrangerat "Mama Lou" - veckans svensktoppstia. Elisabeth Lundberg sköter om den största delen av sången i "Mama Lou". "Så gick det till när farfar var ung" är en amerikansk country-and-western-låt. Av ett musikförlag fick Yngve ett antal nya och fräscha låtar. Så småningom fastnade man för "Farfar" och orkesterns gitarrist Göran Wilén plitade ned ett lämpligt arrangemang.
-Men ingen tände riktigt på låten. Vi har fyra sångare i bandet, men ingen ville sjunga låten. Då beslöt jag att alla fyra skulle sjunga var sin vers, berättar Yngve. Och så blev det. Kent Larsson, Ann-Christine Hedmark, Göran Wilén och Elisabeth Lundberg tog en vers var och så avslutade man det hela med lite stämsång.
-Om jag hade vetat att låten skulle slå så här bra hade vi lagt ner mer arbete på att göra ett "snyggt" jobb med mera stämmor, säger Yngve.
Orkestern framförde "Farfar" i TV:s valborgssatsning från Arjeplog. Men någon egentlig reaktion märktes inte ute i landet.
-Vi började spela "Farfar" ute på danserna, och upptäckte mer och mer att låten var poppis. Därför tog vi med den i showen på Berns.
"Så gick det till när farfar var ung" ligger på en LP som kommit ut i dagarna. Skivan kommer att bli en säljsuccé. Första laddningen distribuerades ut på nolltid och nu är skivbolaget i full färd med att pressa fram fler exemplar. LP-skivan är liksom singeln inspelad på Berns. Singeln med "Farfar" gick in på försäljningslistan "Kvallstoppen" den här veckan.
På Svensktoppen fick "Farfar" rekordhöga poäng i söndags. Tidigare har bara "Ring, ring" med Björn Ulvaeus & Co inhöstat fler poäng. Det skulle förvåna om inte "Farfar" toppar listan även efter helgens omröstning. Yngves är en hårdbokad orkester.
-Nu blir det spelningar fem dagar i veckan. Alla medlemmar utom en spelar på heltid. Det börjar bli svårt att förena jobb och spelningar, säger Yngve. Det är bara Tommy Forsséll (Yngves grabb) som kombinerar spelandet med annan sysselsättning. Han pluggar när tiden medger.
(I artikeln står att Yngves gästspelade på Berns i sex månader. Personligen tror jag att detta är fel. Sex veckor håller jag mera troligt.)
/Roger.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Artikeln om Yngve Forssélls var införd i Piteå Tidningen den 25 augusti 1973.
Kvarnbypojkarna
Kvarnbypojkarna - ett ungt framåt band i Burträsk - specialitet
svensktoppslåtar. Från vänster Berndt, Leif, Tage och Ulf.
Norra Västerbotten den 8 mars 1968.
Kvarnbypojkarna på ett foto från omkring 1973/74. Det hände att vi
råkades ute på vägarna ibland, Kvarnby och Rolf Åhmans. Fast pojkarna
från Kvarnbyn höll ut längst i dansbandssvängen. Medan pojkarna i
"Roffes" bestämde sig för att lägga av redan 1982.
Fy skäms, Plura!
Med fyra gram kokain på fickan greps Eldkvarns sångare Plura Jonsson häromveckan. Plura som just nu är aktuell med matprogrammet; "Mauro & Pluras kök", säger till massmedia att det hela var en dum fyllegrej. Oansvarigt är det i allra högsta grad, när Plura, i egenskap av frontfigur och idol, använder sig av olagliga preparat, för att i nästa stund vifta bort det som en tillfällig händelse. Detta tycker jag visar brist på ansvar, från en man som detta år faktiskt fyller 59 år!
Fyra gram kokain på fickan! Fy skäms Plura!
Ha det så bra Åke - sov så gott!
Jovisst unnar vi våra nära och kära att somna in stilla och fridfullt den dagen när livsvandringen når sitt slut. Det var precis vad som hände Åke, när han så stilla och fridfullt somnade in, för att aldrig mer vakna till en ny gryende morgon. Den fridfullhet och ro som omgärdade våran farbrors sista tid i livet, var helt karakteristiskt för honom som person, och det liv som han levde under de 85-åren som han vandrade på vår jord. Och på dödsbädden tycktes jag se en rofylld och förnöjd farbror, som på nåt sätt äntligen hittat hem. Sov så gott Åke, ha det så bra!
Ha det så bra Åke - sov så gott!
Ha det så bra Åke - sov så gott!
Rolf Åhmans "On Tour" - 1974
"ON TOUR" - 1974. ROLF ÅHMANS ORKESTER - ÄLVSBYN.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Yngve Forssélls på Öholma i Piteå - 1957
Lotta Engbergs orkester - 1996
Beatles in Sweden - 1964
Beatles gästade Sverige första gången i oktober 1963, den då realtivt okända popgruppen gjorde stor succé, och medverkade i de klassiska "Drop-In"-programmet med Kersti Adams-Ray som programledare. Den 28-29 juli året därpå, d.v.s. 1964, hälsade man på igen, men då som världsstjärnor. Expressen var en av många tidningar som fanns på plats på Arlanda bland tusentals skrikande fans. En konsert gavs på Johanneshovs isstadion, och efter två intensiva dagar åkte Beatlarna vidare mot nya mål.
THE BEATLES I SVERIGE DEN 28-29 JULI 1964.
Expressen juli 1964.
THE BEATLES I SVERIGE DEN 28-29 JULI 1964.
Expressen juli 1964.
REX -1957
Albyl
1942.
Colgate
1949.
Allan Lundström - Lulle Ellbojs orkester i Köpenhamn 1954
Trumslagaren Tompa Jahn hade i tidningen "Accordion Journalen" en återkommande krönika. Tompa Jahn var för övrigt trumslagare i dragspelaren Andrew Walters orkester. Sommaren 1954 skrev Tompa om Lulle Ellbojs orkester, som den 16 juni hade ett några veckors engagemang på Tivoli i Köpenhamn. Med i det populära storbandet fanns storheter som Lasse Gullin, Leppe Sundevall och Gösta Theselius. På tenorsaxofon fanns även pitesonen Allan Lundström med. Vid något tillfälle, när vi spelade dansmusik tillsammans, brukade Allan nämna vissa händelser som rörde hans musikaliska förflutna. Däribland denna händelse med Lulle Ellbojs orkester. Allan medverkade även i någon spelfilm från 50-talet. För många år sedan, medan Allan ännu var med i Kjell-Bertils orkester, ringde han kollegan Kjell Andersson i samma orkester. Följande samtal utspann sig:
-"Hej Kjell, de´e´Allan! Harru en vieo?"
-"En vaddå!", sa Kjell.
-"Jo, men en sån där som du kan spela in tv-program me´!"
-"Du menar video? Ja, du kan få låna en av mig!"
-"Jag tänkte spela in en film som går på tv:n ida´! Ja´e´me´i den!"
Hurvida Allan kunde med den teknik som videoapparaten krävde, ja, det är en annan historia. Men jag vet att Allan figurerade i några svenska filmer som saxofonist.
I Tompas krönika från juni 1954 skriver han så här, angående Köpenhamnsturnén:
"Vet ni att Lulle Ellboj den 16 juni spelar upp till dans på Tivoli i Köpenhamn med sitt 13-mannaband innehållande bl. a. Lasse Gullin och Leppe Sundevall som ledande stjärnor. I övrigt är sättningen: 1:a trumpet, Wirde Nilsson, 2:a trumpet norskfödde Bosse Bygaard. Trombonesnubbarna heter Folke Rabe och Kurt Jernberg. Saxkvintetten består av Kjell Stenborg, Allan Lundström (tenorsolist) första sax, Lulle själv, 2:a sax, Gunnar Lundén-Weldén, 2:a tenor och Lasse Gullin baryton. Pianisten Roffe Hedén, basisten Harry Widén och trumslagaren Tage Kjellström sköter kompet. Fredagen efter engagemangets början har bandet sin första radioutsändning och sedan har bandet reguljärt en sändning i veckan under hela sommaren. Lycka till Lulle, och hela bandet också förstås".
Lulle Ellbojs storband spelar på "Danetten" på Tivoli i Köpenhamn 1954.
I orkestern fanns musikaliska storheter som bl. a. Lasse Gullin, Leppe
Sundevall och Gösta Theselius. I främre raden längst till vänster ses
tenorsaxofonisten Allan Lundström från Piteå. Vid sin högra sida spelar
den legendariske Lasse Gullin på sin barytonsaxofon.
Bilden från: www.Sikasbullentinen.se
I Lulle Ellbojs orkester medverkade även sångerskan Alice Babs vid
några tillfällen - dock inte 1954 i Köpenhamn.
Bilden från: www.dast.nu
Allan Lundström (1931-2009) på ett foto från 1990.
Foto. Hans G. Pettersson.
-"Hej Kjell, de´e´Allan! Harru en vieo?"
-"En vaddå!", sa Kjell.
-"Jo, men en sån där som du kan spela in tv-program me´!"
-"Du menar video? Ja, du kan få låna en av mig!"
-"Jag tänkte spela in en film som går på tv:n ida´! Ja´e´me´i den!"
Hurvida Allan kunde med den teknik som videoapparaten krävde, ja, det är en annan historia. Men jag vet att Allan figurerade i några svenska filmer som saxofonist.
I Tompas krönika från juni 1954 skriver han så här, angående Köpenhamnsturnén:
"Vet ni att Lulle Ellboj den 16 juni spelar upp till dans på Tivoli i Köpenhamn med sitt 13-mannaband innehållande bl. a. Lasse Gullin och Leppe Sundevall som ledande stjärnor. I övrigt är sättningen: 1:a trumpet, Wirde Nilsson, 2:a trumpet norskfödde Bosse Bygaard. Trombonesnubbarna heter Folke Rabe och Kurt Jernberg. Saxkvintetten består av Kjell Stenborg, Allan Lundström (tenorsolist) första sax, Lulle själv, 2:a sax, Gunnar Lundén-Weldén, 2:a tenor och Lasse Gullin baryton. Pianisten Roffe Hedén, basisten Harry Widén och trumslagaren Tage Kjellström sköter kompet. Fredagen efter engagemangets början har bandet sin första radioutsändning och sedan har bandet reguljärt en sändning i veckan under hela sommaren. Lycka till Lulle, och hela bandet också förstås".
Lulle Ellbojs storband spelar på "Danetten" på Tivoli i Köpenhamn 1954.
I orkestern fanns musikaliska storheter som bl. a. Lasse Gullin, Leppe
Sundevall och Gösta Theselius. I främre raden längst till vänster ses
tenorsaxofonisten Allan Lundström från Piteå. Vid sin högra sida spelar
den legendariske Lasse Gullin på sin barytonsaxofon.
Bilden från: www.Sikasbullentinen.se
I Lulle Ellbojs orkester medverkade även sångerskan Alice Babs vid
några tillfällen - dock inte 1954 i Köpenhamn.
Bilden från: www.dast.nu
Allan Lundström (1931-2009) på ett foto från 1990.
Foto. Hans G. Pettersson.
Alltför tidig morgon
Imorse 05:00 ringde klockan. Varför nu detta då? Jo, Daniel skulle ha skjuts till Älvsbyn till firman där han jobbar. Bilen, den vita Volvon 740, är just nu kaputt. Förhoppningsvis är den i så pass bra form senare idag, att Danne kan åka hem med den. Tidiga morgnar, har under senare år börjat att alltmer övergå till allt senare morgnar. När man skulle till sitt jobb var det aldrig några problem. Jag var alltid "uppe med tuppen" oavsett när jag än gick till sängs. Men idag skriker kroppen ibland av motstånd när man skall kravla sig upp ur sängen. Om då detta beror på ren lathet, ja, det låter jag vara osagt.
Igår möttes vi hemma hos min kusin Britta för att samtala och minnas Åke, inför den begravning som stundar. Där fanns även Roland, Ann-Christin, Gösta, Birgit, Lennart, Kenneth och jag. Kenneth Sandström kommer att förrätta Åkes jordfästning, så därför fösökte vi att ge honom en bild om hur människan och personen Åke Lindkvist egentligen var under jordelivet. Och jag tror nog att vi tillsammans gav en rättvis bild av honom. Begravningar, ja, inte den mest ultimata upplevelsen precis. Men sånt är livet.
Igår möttes vi hemma hos min kusin Britta för att samtala och minnas Åke, inför den begravning som stundar. Där fanns även Roland, Ann-Christin, Gösta, Birgit, Lennart, Kenneth och jag. Kenneth Sandström kommer att förrätta Åkes jordfästning, så därför fösökte vi att ge honom en bild om hur människan och personen Åke Lindkvist egentligen var under jordelivet. Och jag tror nog att vi tillsammans gav en rättvis bild av honom. Begravningar, ja, inte den mest ultimata upplevelsen precis. Men sånt är livet.
Släktträff midsommar 1991
Fortsätter härmed på temat - "Släktingar i Amerika" - vilket jag finner väldigt intressant, inte minst när jag lyckades spåra upp vår nästintill okända släktgren, 1990. Jag har i tidigare inlägg berättat om historien bakom det hela, så därför skall jag inte trötta ut eventuella läsare med gammal skåpmat. Sommaren 1991 fick vi besök av Jerry, Sandy och deras 16-årige son Eric. Året tidigare hade även Paul och Joel varit här. Paul var alltså son till Jerry och Sandy, och Joel eller Nestor, som han egentligen hette, var Pauls resekompis under besöket i Europa. Midsommaren detta år, bjöds på stort släktkalas i byn Hemmingsmark. 160 personer kom till träffen och jag tror att vi alla uppskattade arrangemanget väldigt mycket. -"Ett minne för livet", så sa Jerry och Sandy efteråt. Och jag vet att speciellt Jerry blev väldigt känslomässigt berörd, eftersom det var i den närliggande byn Blåsmark, som han mor Syrena föddes 1900. Bilderna som följer är hämtat från familjen Nelsons besök i juni 1991. Bakom kameran stod (som vanligt) undertecknad.
Plötsligt en dag, hösten 1990, damp detta foto med ett tillhörande
brev ner i vår brevlåda i Hortlax. Det var min tremänning Jerry med
familj. Jag hade nån vecka tidigare skickat ett brev till en adress i
Minneapolis. Jag fick napp direkt!
I samma brev fanns även detta foto med. Det var Jerrys yngre bror,
Richard "Skip" Nelson med familj. Båda bilderna togs 1987.
Här är vi på besök med familjen Nelson hos min mor och far.
Fr. v. John (min far), Sandy, Eric, Jerry, Andreas och Elisabeth.
I finsoffan hos mor och far i Bergsviken. Fr. v. Andreas, Jerry, Eric,
John, Roger och Robert.
Andreas och Robert har krupit upp i soffan med Sandy och Jerry.
Sandy arbetade som lärare hemma i Minneapolis. Jerry var ingenjör,
hos välbekanta 3M.
Andreas, Jerry och Sandy.
Eric Nelson och Robert Lindqvist.
På besök hos min kusin Sune i Roknäs. Fr. v. Sune Karlsson, Jerry
och Sandy Nelson, och Elisabeth och Roger Lindqvist. Sune var även
han tremänning med Jerry.
Fr. v. Eric Nelson och Magnus Brolin (Sunes son).
Midsommarafton 1991 - släktträff i bönhuset i Hemmingsmark.
Den "amerikanska-grenen" härstammar från min farmor Hannas sida.
Tjocka släkten. Vi träffades, pratade, åt middag, trivdes, skrattade,
mindes - ja, visst blev det en lyckad afton.
Fr. v. Kjell Hedström, Jerry Nelson, Anita Brolin, Sune Karlsson,
Bertil Lundskog, Robert Lindqvist och Ulla Lundskog.
Så småningom dukades det upp till gemensam middag. Fr. v. Jerry,
Roland, Ann-Christin och Sandy. I bakgrunden syns Elsa Lundmark,
min faster, som en gång breväxlade med Jerrys mor Syrena. Elsa
står till vänster.
Släktträffen i Hemmingsmark publicerades i lokaltidningen.
Foto: Roger Lindqvist.
Och även denna tillhörande text. Som en liten bakgrund till det hela.
Och ser man på - detta tack kom in i tidningen några dagar efteråt.
Det var detta som var upprinnelsen. Familjen Wikström som ut-
vandrade till Amerika 1904. Längst ner till höger ses Jerrys mor
Syrena Nelson (1900-1985). Övriga i den övre raden; mamma
Hulda, dottern Elvira och pappa Frans (Frank), t.v. sonen Hugo
Marino.
Avskedets stund. En tidig tisdagsmorgon den 25 juni 1991. Sandy
(som hade danska rötter) Jerry, vars far Warner också föddes i
Piteå, och sonen Eric. Familjen Nelson bodde hos oss under besöket.
Ett väldigt uppskattat besök för oss alla.
Under åren som gått har vi fortsatt att hålla kontakt. Ibland dimper det ner
sådana här saker i brevlådan........
....Erics examen. Lillpojken den endast 16-årige Eric, läste vidare.........
....och blev så småningom brottsmålsadvokat. Storebror Mark i New
York City, är idag författare och grafiker. Mellanbrodern Paul är lärare,
och undervisar sina elever i hemstaden Minneapolis.
Plötsligt en dag, hösten 1990, damp detta foto med ett tillhörande
brev ner i vår brevlåda i Hortlax. Det var min tremänning Jerry med
familj. Jag hade nån vecka tidigare skickat ett brev till en adress i
Minneapolis. Jag fick napp direkt!
I samma brev fanns även detta foto med. Det var Jerrys yngre bror,
Richard "Skip" Nelson med familj. Båda bilderna togs 1987.
Här är vi på besök med familjen Nelson hos min mor och far.
Fr. v. John (min far), Sandy, Eric, Jerry, Andreas och Elisabeth.
I finsoffan hos mor och far i Bergsviken. Fr. v. Andreas, Jerry, Eric,
John, Roger och Robert.
Andreas och Robert har krupit upp i soffan med Sandy och Jerry.
Sandy arbetade som lärare hemma i Minneapolis. Jerry var ingenjör,
hos välbekanta 3M.
Andreas, Jerry och Sandy.
Eric Nelson och Robert Lindqvist.
På besök hos min kusin Sune i Roknäs. Fr. v. Sune Karlsson, Jerry
och Sandy Nelson, och Elisabeth och Roger Lindqvist. Sune var även
han tremänning med Jerry.
Fr. v. Eric Nelson och Magnus Brolin (Sunes son).
Midsommarafton 1991 - släktträff i bönhuset i Hemmingsmark.
Den "amerikanska-grenen" härstammar från min farmor Hannas sida.
Tjocka släkten. Vi träffades, pratade, åt middag, trivdes, skrattade,
mindes - ja, visst blev det en lyckad afton.
Fr. v. Kjell Hedström, Jerry Nelson, Anita Brolin, Sune Karlsson,
Bertil Lundskog, Robert Lindqvist och Ulla Lundskog.
Så småningom dukades det upp till gemensam middag. Fr. v. Jerry,
Roland, Ann-Christin och Sandy. I bakgrunden syns Elsa Lundmark,
min faster, som en gång breväxlade med Jerrys mor Syrena. Elsa
står till vänster.
Släktträffen i Hemmingsmark publicerades i lokaltidningen.
Foto: Roger Lindqvist.
Och även denna tillhörande text. Som en liten bakgrund till det hela.
Och ser man på - detta tack kom in i tidningen några dagar efteråt.
Det var detta som var upprinnelsen. Familjen Wikström som ut-
vandrade till Amerika 1904. Längst ner till höger ses Jerrys mor
Syrena Nelson (1900-1985). Övriga i den övre raden; mamma
Hulda, dottern Elvira och pappa Frans (Frank), t.v. sonen Hugo
Marino.
Avskedets stund. En tidig tisdagsmorgon den 25 juni 1991. Sandy
(som hade danska rötter) Jerry, vars far Warner också föddes i
Piteå, och sonen Eric. Familjen Nelson bodde hos oss under besöket.
Ett väldigt uppskattat besök för oss alla.
Under åren som gått har vi fortsatt att hålla kontakt. Ibland dimper det ner
sådana här saker i brevlådan........
....Erics examen. Lillpojken den endast 16-årige Eric, läste vidare.........
....och blev så småningom brottsmålsadvokat. Storebror Mark i New
York City, är idag författare och grafiker. Mellanbrodern Paul är lärare,
och undervisar sina elever i hemstaden Minneapolis.
"Jerry and New York City...."
Min tremänning Gerald Douglas Nelson - mer känd som "Jerry". På ett
foto från 2007 med New York City i bakgrunden. Han och hustrun Sandy
under ett av sina många besök i miljonstaden. Sonen Mark bor i Brook-
lyn med hustrun Brigid och döttrarna Ava och Margot. Jerry är liksom jag
farfar, och trivs allra bäst när han får umgås med sina barnbarn; Ethan,
Sophie, Zoe, Ava, Margot och Amelia.
Två av Jerry och Sandys barnbarn; Ava, dotter till Mark och Brigid,
och Ethan, son till Paul och Penny.
Foto: Sandy Nelson.
Idag tänker vi på Ruth......
Den 15 mars 1980 avled Elisabeths mamma Ruth efter en tids sjukdom, 49 år gammal. I måndags var det 30 år sedan den tragiska händelsen.
Elisabeths mamma Ruth avled den 15 mars 1980 49 år gammal.
På denna bild syns Ruth i vardagsrumssoffan hemma i Vistträsk
1977.
Felix och Ruth Öhlund Vistträsk. Foto från 1965. 1982 avled även
Felix, 60 år gammal.
Elisabeths mamma Ruth avled den 15 mars 1980 49 år gammal.
På denna bild syns Ruth i vardagsrumssoffan hemma i Vistträsk
1977.
Felix och Ruth Öhlund Vistträsk. Foto från 1965. 1982 avled även
Felix, 60 år gammal.
Familjen Axel Grahn Hortlax
Min mormors syster Signe ingick äktenskap 1914 med Axel Grahn från
Roknäs. Familjen flyttade till Hortlax och i familjen föddes sex barn.
Signe och Axel hade även hand om Signes bror Karls dotter Mary, som
hade mist sin mor i barnsäng. Familjen Grahn bestod av:
Axel Oliver Grahn f. 17 november 1892 d. 20 oktober 1966
Signe Viktoria f. 7 maj 1890 d. 22 juni 1960
Anna-Lisa f. 7 augusti 1915 d. 3 mars 1998
Siri f. 11 februari 1917 d. 24 juni 2005
Rut Astrid f. 7 oktober 1918 d. 24 april 1919
Sven Axel f. 9 november 1920 d. 10 juli 1992
Rut Sigrid f. 16 september 1923 d. 8 oktober 1924
Rut Elin f. maj 1925 d. 27 juli 1944
(Adoptivdottern Mary född 1929)
Familjen Grahns hem vid Skatanvägen i Hortlax.
Axel och Signe Grahn tillsammans med Signes syster Lova och
hennes man Bernhard Sundlöf och deras son Hugo i Luleå om-
kring 1915.
Axel och Signe Grahn på Signes 70-årsdag den 7 maj 1960. Drygt
en månad efter att bilden togs avled Signe.
Jonas och Augusta Jonsson
Jonas Jonsson född den 21 april 1865 i Stor-Kåge död den 17 januari 1938. Gift den
23 mars 1889 med .........
....Maria Augusta Nordling född den 24 mars 1864 i Öjebyn död
den 3 maj 1930. Jonas och Augusta var min mormor Bedas för-
äldrar.
Jonas Jonsson blev så småningom mjölnare och kvarnägare
bl a i Svensbyn och Lundfors. Hans arbete innebar att familjen
ibland fick flytta på sig. När min mormor föddes den 20 maj
1895 bodde familjen Jonsson i Nyfors i Älvsby församling. Jonas
och Augusta bodde även i Storfors ett tag, innan flyttlasset gick
till Bodsjön i Svensbyn. Jonas härstammade på sin pappas sida
från den tyska släkten Reismann/Wiehweg från Oberblauentahl,
Eibenstock i Sachsen.
Piteå Tidningen december 1976.
Jonas på ålderns höst. Efter hustruns död i maj 1930, övertog yngste
sonen Gideon hemmet i Svensbyn. Jonas bodde kvar i en liten stuga på
tomten. Efter ett besök hos sonen Karl i Mellanboda den 17 januari 1938
drabbades han av ett slaganfall som slutade med döden. Jonas blev 72
år gammal.
Skol-TV
Skol-TV - den svartvita apparaten som stod där framme vid lärarinnans
kateder bredvid orgeln. Det var den som skulle lära oss bland annat om
hur människorna levde på stenåldern, eller kanske om andra för oss
viktiga saker som vi skulle ta med oss ut i livet. Den dag vi skulle bli
vuxna. Hittade detta häfte på vår vind, och i samma stund jag såg det
så väcktes många minnen till liv.
Klass 2 i Sörbyskolan i Hortlax sommaren 1964. Vi gick ännu i skolan
lördagar. Mamma skickade matsäck med mig, som kunde innehålla
några ost eller korvmackor och en termos med choklad. Mattanten
som för övrigt hette Estrid, hade ledigt lördagar, därav de medhavda
mackorna. På klassens roliga timme hade våran fröken Gunhild, hög-
läsning ur Gösta Knutssons "Pelle Svanslös i Amerika". Och just när det
var som mest spännande - ja, då avbröt våran fröken läsningen, och
sa; -"Vi fortsätter nästa lördag", snacka om så besviken man blev. Tänk
er en hel vecka utan Pelle, Måns, Bill, Bull, Maja Gräddnos och alla de
andra.
Elbussen - 1939
Norrbottens Kuriren torsdagen den 22 juni 1939.
Hot om skolmassaker i Piteå
Ett hot om en skolmassaker på Strömbackaskolan i Piteå, kom till pitepolisens kännedom igår. En troligtvis mycket vilsen tonåring hotade att använda sin pappas hagelgevär och skjuta så många som möjligt, för att därefter ta sitt eget liv. Idag meddelas att gärningsmannen är en 16-årig elev vid skolan. När han hämtats till förhör säger han att allt bara var ett skämt. Ett makabert sätt att skämta på i så fall. Många av skolans elever valde att stanna hemma idag - och jag förstår dem. Hade mina söner fortfarande varit kvar på "Backa" så hade jag nog säkerligen gett dem det rådet att avvakta tills läget är säkert. Tyvärr så sprider sig såna här typ av hot som en präriebrand. Och jag hoppas verkligen att polisen går till grunden med detta, så att skolans lärare och elever kan andas ut.
Sveriges bästa dansband - 1977
Här ser ni medlemmarna i Sveriges populäraste dansband. Thorleifs
från Nottebäck i Småland vann för andra året i rad Expressens omröst-
ning. Från vänster: Jörgen Löfstedt, Kim Lindahl, Bisse Bergdahl, Thor-
leif Torstensson, Johan Möller och Hasse Magnusson.
Thorleifs - 5.072 röster.
Henriks - 4.409 röster.
Curt-Görans - 4.052.
----------ÖVRIGA, 1.835 - 100 RÖSTER:
Tommy Bergs
Rolf Lennartz
Leif Hermanssons
Hobsons
Svänzåns
Thor-Erics
Ceges
Zenits
Leif Engvalls
Gul & Blå
Flamingokvintetten
Tinex
Dancemän
Wizex
Caddys
Jan-Eriks
Bennys
Ciljans
Tommys
Leif Skoglunds
Vikingarna
Goliath
Geisha
Östgötarna
Bosses Team
Zeebras
For Sale
Chris-Kents
Ingmar Nordströms
Claes-Freddys
Leif Bloms
Karlstad-Örjans
Paul Dennis
Eddie Cesons
Max Rogers
Four Seven
Brassarna
Matz Bladhs
Markus
Hjärter Fem
Jaffa-Kvintetten
Dalmasarna
Schytts
Carols
Kvarnbypojkarna
Åkes orkester
Kinds
Dannys
Hollywood
Hindemos
Cattings
Sten & Stanley
Kellys
Kennys
Triggs
Mikael Bries
Bo-Boz
Vi Fem
Scandinavians
Thennix
Wiodans
Kimidas
Aramis
Bröderna Roos
Brainless
Norrländers
Löpsjötorparns
Von Belts
Five Teddys
Willys orkester
Trinnix
Bo-Görans
Pelles
Fernströms
Inside
Sammet
Lincons
Jan Öjlers
90-99 röster:
Johnny Beijers
80-89 röster:
Donalds
Martys
70-79 röster:
Bendix
Ken-Anders
Streaplers
Svennes
60-69 röster:
Eldebros
Tommy Elfs
Max Fenders
Garvis orkester
Lappligan
Michells
Optics
Jörgen Edman & Polarna
Roffe och Rubbet
Sajz
Lasse Stenbergs
Torlenners
50-59 röster:
Lasse Berghs
Dobbers
Forbes
Bengt Hennings
Jan-Håkans
Jigs
Christers
Sten Carlsson & Salta Mandlar
Willys
40-49 röster:
Accent
Bumerang
Börje Franzéns
Jålaz
Canders
Keytones
Kitts
Nonnes
Obelix
Peos orkester
Pippis
Rospiggarna
Lasse Stefanz
Sven-Ingvars
Säwes
Uffes
Zigana/Alfta
30-39 röster:
Albatross
Kent Alfs
Baronerna
Björnligan
Diggers
Evergreen
Curt-Fredriks
Garsmen
Gissbols
Cool Candys
Kjelles med Agneta
Lena & Reflex
Bröderna Lindqvist
Pythagoras orkester
Spectrum
Snubbarna
Trimmix
Tornados orkester
Vademecum
Jan Welanders
Wickers
Birgitta Wollgård & Salut
Göran Zetterlunds
20-29 röster:
Bengt Bergs
Cedermarks
Roland Dahls
Dansbolaget
Flamenco
Goldmen
Gillstrands
Hectors orkester
Sven Heimdahls
Jonnys
Knut
Contikers
Lindes
Murbruk
Olas
P-force
Quadros
Örjan Qvists
Rogers
Åke Sandströms kvartett
Scandies
Sommarnatten
Conny Selmers
Strax
Sounders
Telex
Thorbjörns orkester
Weines
Rolf Åhmans
10-19 röster:
Abba
Alexander
Atlantic
Axlings
Beles
Bergman & Dom
Biscaya
Arne Boos
Bortalaget
Botten Stars
Trio mé Bumba
Daily Pump and the Richard
Nixons Boys
Nils-Emils
Eneröds
Sören Engs
Matz-Eriks
Fendox
Ferdinands
Gideon Brass
Gillis Stars
Golvdraget
Pär Grips
Hannax
Henriks kvintett
Hermans
Hugget som Stucket
Hux Flux
Högländers
Bengt Ingvars
Juni -71
Jandénz
Jannes
Kellys Hjältar
Knytta Spelmanslag
Alex Combo
Leffes
Folke Lindesjös
Åke Lindvalls
Lucky Five
Magdeburgarna
Mitt Mått Mätt
Namnam
Michael Niemira Quartett
Pelle Nilssons
Ole-Dole-Doff
Mats Pethers
Pethers
Pärlbandet
Bengt-Reindes
Ribbons
Roynes
Smox
Spelverket
Stewes
Stig-Sunes med Berit
Sempas
Swintoz
Sölves
Teiges
Tobbas
Magnus Uggla
Wallonerna
Zeerix
Zeroz
Janne Önnerud & Co
mfl.....
"Är det konstigt att man längtar bort nån gång........"
Piteå Tidningen den 15 december 1971.
Återbesök med den brutna handleden
Idag har vi varit i Sunderbyn på sjukgymnastiken. Elisabeth visade upp sin brutna handled för sjukgymnasten. Med på resan var förutom jag och Bettan, även Daniel. En kopp kaffe och en liten go´bit, hann vi också med. Handleden då? Jo, träning, träning och åter träning! Eftersom den fortfarande är svullen, och vissa svårigheter med att röra den i sidled, så föreslog sjukgymnasten som sagt att hon skulle träna några gånger per dag. Resultatet av detta är att hennes handled skall återfå sin forna spänst. (Hoppas vi). Om två veckor är det inplanerat ett nytt återbesök.
THORLEIFS
Expressen den 16 februari 1975.
Ett av våra mest älskade dansband; TORLEIFS från Norrhult i Småland.
Bildades 1962, innan namnet Thorleifs blev antaget, hette man bl. a.
"Calcuttas", "The Coconuts" och "The Red Fireties". Heltidsband sedan
1968 som under åren producerat många hits. Den låt som mest förknip-
pas med bandet är utan tvekan "Gråt Inga Tårar", inspelad 1975.
Hitlåtar med Thorleifs: I Mexicos land - 1971, Gråt Inga Tårar - 1975,
Halva Mitt Hjärta - 1989, Med dig vill jag leva - 1993, Ingen får mig att
längta som du - 1993, Och du tände stjärnorna - 1994, Flyg bort min
fågel - 1995, Du gav mig kärlek - 1995, Tre Gringos - 1996, En liten
ängel - 1996, Gröna blad - 1997, Följ mej - 1997, Älskar du mig än som
förr - 2000, Ingen är som du min kära - 2001, Att glömma är inte så en-
kelt - 2002, Blue Blue Moon - 2008/2009.
Thorleifs har genom åren gästat Piteå vid flera tillfällen. Bl. a. i mars
2006.
Östen Lundberg, bosatt i Jävre utanför Piteå, och som till vardags
arbetar som grävmaskinist har på den senaste Thorleifs CD:n bidragit
med den egenhändigt skrivna låten "Glöm ej bort att älska varandra".
Viss hjälp med texten fick Östen av Isabell Gunnarsson i "Noblesz".
Gunnar Öberg - styckmästare av rang
De här pengarna kommer precis lagom till semestern, säger Gunnar
Öberg och visar glädjestrålande upp en check på tusen kronor som
han jämte blommor fick på tisdagen.
Gunnar jobbade vid ICA-Lundmans i Hortlax i många år. Han började
närmare bestämt året 1945, och jobbade fram till sin pension.
Gunnar är borta sedan några år. Men man kan gott säga att han var
en av "inventarierna" på sitt jobb. /Roger.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Urklippet är hämtat från Piteå Tidningen den 19 juni 1968.
Dansannonser 1964
Aveny - det klassiska kondiset i Piteå
1964.
Piteå IF - Hammarby IF
1964.
-"Idag finns bara minnena kvar....."
Allt tog sin start i den västerbottniska byn Blåfors. Det var där som min farfar Amandus föddes den 9 februari 1886. Bara några mil därifrån, på den andra sidan av länsgränsen i Stensjökullen beläget i Blåsmarks by, såg min farmor Hanna dagens ljus den 6 mars 1888. Så småningom möttes de tu och tycke uppstod. 1911 vigdes paret Knut Amandus Lindqvist och Johanna Alvina Eriksson. Från 1911 fram till 1924 föddes i jämn takt sju söner och tre döttrar. Var och en, har de lämnat sina personliga avtryck till eftervärlden. Och de är alla, i ljust minne bevarade.
Familjen Amandus Lindqvist.
Knut Amandus f. 9 februari 1886 d. 20 januari 1965
Johanna Alvina f. 6 mars 1888 d. 7 januari 1970
Knut Ingvar f. 22 maj 1911 d. 7 augusti 1976
Nils Erik f. 19 december 1912 d. 29 oktober 1986
Emmy Marina f. 5 september 1914 d. 27 september 1998
Elsa Margareta f. 4 augusti 1916 d. 10 mars 2002
Ernst Gunnar f. 1 januari 1918 d. 9 februari 1991
Sven Rudolf f. 3 oktober 1919 d. 14 juni 2004
Karl Artur f. 3 april 1921 d. 17 augusti 2009
John Elof f. 19 februari 1923 d. 4 juni 2005
Sigrid Alvina f. 19 februari 1923 d. 2 april 1991
Åke Valdemar f. 1 maj 1924 d. 24 februari 2010
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dottern Emmy var gift med John Axel Risberg (1912-1987), Elsa med Oscar Ivan Lundmark (1915-2002), Sigrid med Karl Valter Karlsson (1919-2006).
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Av den stora familjen Amandus Lindqvist som en gång levde och verkade finns idag bara minnena kvar. I och med min farbror Åkes bortgång så har den sista länken för alltid gått i graven. Samtidigt som sorgens tankar genomkorsar ens sinne, så finns en outtömlig källa av glada och tokiga minnen som då och då får mig att brista ut i ett enda stort varmt leende. Så ett tack till er alla - för att ni funnits, jag skall aldrig glömma er!
Roger.
Midsommar i Sikfors 1939
Norrbottens Kuriren den 22 juni 1939.
TV-premiär för "Helgonet"
Roger Moore som Helgonet.
Piteå Tidningen den 31 maj 1963.
En dag i musikens tecken
Musik har varit ett genomgående tema denna helg. Igår möttes vi för första gången hela bandet, för att äntligen ta itu med låtarna som vi kör den 27 mars. Idag fortsatte repetitionerna. Ett generalrep är inplanerat den 26 mars, d.v.s. dagen före Dansbandskrampen. Thomas Åström flyger hem ikväll till Ängelholm, medan vi andra fortsätter vår lunk på hemmaplan. Kul att träffa de gamla musikantpolarna, man har hur mycket som helst att prata om. Många tokiga minnesbilder dyker upp i ens tankar, och där vi sitter med varsin kaffemugg och fikar, står skrattet högt i tak.
Thomas Åström är körledare hemma i Ängelholm for; "Vi kan visst
sjunga kören". Thomas ses sittande längst fram.
Här ses han på stortorget i Ängelholm bakom sitt piano.
Musikpedagogen Åström som lämnade hemstaden Piteå för 25 år
sedan, trivs bra i sin roll som körledare och kapellmästare.
Mycket sång och musik gör människan glad. I alla fall finns det mycket
som tyder på detta. T.v. Thomas vid sitt piano ackompanjerar sin kör.
Varje sommar så bjuds Helsingborgare med omnejd på underhållning
i den s.k. "Grytan" i "Kulijuli". Omkring 6.000 personer bänkar sig
varje tisdagskväll för att uppleva artister som Sten och Ebbe Nilsson,
Jessica Andersson, Lotta Engberg, Christer Sjögren, Glenn Borgqvist
(Brandsta City Släckers) Danne Stråhed, Maja Gullstrand, Velvet, Martin
Svensson, Håkan Brinck mfl Som sjungande programvärdinna finns
Christina Lindberg. Thomas (som ses längst t.h.) leder orkestern. En av
denna sommars artister är Christer Sjögren, avslöjar Thomas.
Källa: www.hd.se
Thomas Åström är körledare hemma i Ängelholm for; "Vi kan visst
sjunga kören". Thomas ses sittande längst fram.
Här ses han på stortorget i Ängelholm bakom sitt piano.
Musikpedagogen Åström som lämnade hemstaden Piteå för 25 år
sedan, trivs bra i sin roll som körledare och kapellmästare.
Mycket sång och musik gör människan glad. I alla fall finns det mycket
som tyder på detta. T.v. Thomas vid sitt piano ackompanjerar sin kör.
Varje sommar så bjuds Helsingborgare med omnejd på underhållning
i den s.k. "Grytan" i "Kulijuli". Omkring 6.000 personer bänkar sig
varje tisdagskväll för att uppleva artister som Sten och Ebbe Nilsson,
Jessica Andersson, Lotta Engberg, Christer Sjögren, Glenn Borgqvist
(Brandsta City Släckers) Danne Stråhed, Maja Gullstrand, Velvet, Martin
Svensson, Håkan Brinck mfl Som sjungande programvärdinna finns
Christina Lindberg. Thomas (som ses längst t.h.) leder orkestern. En av
denna sommars artister är Christer Sjögren, avslöjar Thomas.
Källa: www.hd.se
Körschema inför Dansbandskrampen den 27 mars
Litegrann av barndomens "lägerkänsla" infann sig, när jag fick körschemat inför nostalgidansen på Folkan i Piteå. Dansbanden Kjell-Bertils, Lennes med Bitte och Anders Jans på läger? Ja, det beror väl förstås hur man ser det. Gemensam lunch, gemensam middag, soundcheck osv.....Men kul blir det! Frågan är om inte det här konceptet med tre band skulle kunna gå att sälja vidare? Kanske b.l.a. till Badhusparkens arrangörer till sommaren. Kanhända en ljummen sommarkväll, anordna en spelning, antingen från stora scenen, eller ute på dansbanan? Ja, varför inte? Heller att nämnda band får en möjlighet att uppträda inför hemmapublik på Piteå Dansar Och Ler? Drömma går ju?
Körschema inför "Dansbandskrampen" den 27 mars på Folkan i Piteå.
Körschema inför "Dansbandskrampen" den 27 mars på Folkan i Piteå.
-"Sverige - vi har ett resultat!"
Nja, någon självklar favorit var hon ju inte, hos mig i alla fall - Anna Bergendahl med sin "This Is My Life". Hon hade inte - i mina ögon - den där superschlagern som jag suttit och väntat på i alla dessa veckor. Hoppades litegrann på Salem Al Fakirs "Keep On Walking", även om den inte heller stack ut nämnvärt. Jessica Anderssons ballad "I Did It For Love" var väl värd ett lite bättre öde? Men, tyvärr.......
Årets upplaga av melodifestivalen hade ett väldigt urvattnat startfält. Besviken kan man nog säga att jag är, kanhända lite bortskämd av andra års upplagor, där nästan varje låt har varit en presumtiv vinnare. Det fattades en Carola, med samma aura, utstrålning och självsäkerhet, kanske att Pernilla var den som stod för just detta, men hon räckte inte ända fram. Hoppas att Christer Björkman och hans polare, ställer sig frågan om hur festivalen skall se ut i framtiden. Ska den fortsätta med dessa deltävlingar, vecka ut och vecka in, heller gå tillbaka till ursprunget, där allt komprimeras ihop till att omfatta endast en kväll? Ja, jag tror att det är dags för en förnyelse. Och förresten, ibland verkar det som om herr Björkman har eget monopol på hela tävlingen. Men hemska tanke - det är kanske just det han har?
ANNA BERGENDAHL. Ingen självklar schlagervinnare - inte hos mig
i alla fall.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: SVT.
En prinsessa på besök
Norah hälsar på hos sin farmor och farfar ikväll. Ja, våran lilla prinsessa ska sova över, medan mamma och pappa är och hejar på Luleå i COOP-ARENA ikväll, i den mycket viktiga matchen mot Timrå. Vi håller tummarna för att Luleå skall ta sig till slutspel, även om det sett ganska så darrigt ut på sistone.
Har spelat med gubbarna idag. Det blev cirka fyra timmars intensiv hårdkörning. Repetitionen fortsätter imorgon på samma ställe borta i Roknäs. Trots att jag inte spelat med Thomas sedan 1983, så flöt allt på det bästa möjliga sätt. Nya förfrågningar har inkommit om fler spelningar, men jag kan inte gå in på det just nu, hur det kommer att bli. Fortsättning följer.....
Har spelat med gubbarna idag. Det blev cirka fyra timmars intensiv hårdkörning. Repetitionen fortsätter imorgon på samma ställe borta i Roknäs. Trots att jag inte spelat med Thomas sedan 1983, så flöt allt på det bästa möjliga sätt. Nya förfrågningar har inkommit om fler spelningar, men jag kan inte gå in på det just nu, hur det kommer att bli. Fortsättning följer.....
En högtidsdag bland släkt och många vänner
Jag fortsätter min vandring i minnenas allé. Denna gång med ett foto från februari 1956 när min/vår farfar/morfar Amandus fyllde 70 år. På högtidsdagen kom släkt och goda vänner för att hylla. Eftersom min farfar var engagerad i olika saker, så hade han skaffat sig en stor bekantskapskrets. Till saken hör även att min/vår farmor/mormor Hanna var överförtjust i att träffa sina barn, barnbarn, släkt och vänner, vilket medförde att i deras hus vid Hortlaxvägen, kryllade det oftast av folk. Skulle man åka med buss in till Piteå, så fanns busshållplatsen bredvid farmor och farfars hus. Istället för att stå ute vid vägen gick man helt enkelt in och väntade, medan farmor Hanna bjöd på kaffe med dopp. 
Av naturliga orsaker så fanns inte jag med vid detta högtidliga tillfälle.
Det berodde helt enkelt på att storken hade inte anlänt med mig.
På bilden syns; Anita, Rigmor, Karin, Gun-Britt, Gerd (min syrra) och
Bosse. Alla hade efternamnet Lindqvist - förutom Karin som hette Lund-
mark. Våra föräldrar hade en gång vuxit upp i detta hus, och deras namn
var: Gunnar, Erik, Artur, John och Elsa.
Farfar omgiven av hustrun Hanna samt delar av barnaskaran på
sin 70-åriga födelsedag 1956. Fr. v. Gunnar, Åke, Sven, Artur, Emmy,
Erik, Elsa, John och Hanna. Saknas gör; Ingvar och Sigrid.
Ett i högen av många telegram. Från grannarna Alida och Ernst Lindmark i
Hortlax.
En reumatisk sjukdom gjorde att farfar Amandus slutade jobba 1936
vid 50 år fyllda. Istället uppförde han en kiosk hemma på tomten,
som olika medlemmar i familjen hjälptes åt att sköta. Då och då kunde
man se Amandus med sin bruna portfölj, stå och vänta på bussen som
skulle ta honom in till Piteå. Där brukade han göra sitt obligatoriska bes-
ök på Tingsrätten, för att intresserat avlyssna olika mål som behandlades.
Amandus lär enligt familjehistorien en gång på tidigt 1900-tal, kört
postdilligens mellan Västerbotten/Norrbotten. Där blev han utsatt
för ett rån. Hur det exakt gick till, har jag ingen aning om. Hörde det
berättas i min barndom när mina farbröder och fastrar samtalade om
det.
Bröderna Lindqvist - ÅKE och ARTUR
Bröderna Åke och Artur. I vardagsrumssoffan hemma i Åkes lägen-
het. Artur gick bort den 17 augusti 2009, Åke den 24 februari 2010.
De båda bröderna blev de två sista överlevande av en syskonskara
på tio barn.
Snart händer det.......
UPPLEV DEM IGEN - DE GAMLA VÄLKÄNDA DANSBANDEN FRÅN MUSIKSTADEN PITEÅ!
EN UNIK KVÄLL - I NOSTALGINS TECKEN!
KJELL-BERTILS - ANDERS JANS - LENNES MED BITTE
BJUDER PÅ EN MUSIKALISK RESA TILLBAKA TILL DET
SVUNNA 1970-TALET!
DANSA, LYSSNA, NJUT!
Till minne av en kär farbror.......
Ett foto på min nyligen avlidne farbror Åke. Den första maj 1974
firade Åke sin femtioårsdag hos sin fästmö Hildegard i Skellefteå.
På bilden ses en leende Åke bland presenter, blommor och blad.
Högtidsdagen inföll för nästan 36 år sedan. Idag är både Åke och
Hildegard borta. Åkes begravning blir nästkommande fredag i Hort-
lax. Återbördad till sin kära hembygd - till slut!
Rep. med Kjell-Bertils inför "Dansbandskrampen"
I helgen blir det hårdträning inför "Dansbandskrampen" på Folkets Hus i Piteå den 27 mars. Thomas anländer med tåg från Helsingborg, och beräknas vara "Fit For Fight" både lördag och söndag. Med saxofonen i ena handen och resväskan i den andra, kommer han alltså hem till Piteå troligen ikväll? Vi andra, ansluter oss imorgon i Roknäs där repetitionerna ska pågå i dagarna två. "Vi andra" är: Robban Öberg, gitarr och sång, Kjell Andersson, bas och sång, Thomas Eriksson, keyboard och till sist trumslagarpojken Roger Lindqvist. Det finns alltså två "Thomasar" i bandet. Thomas Å. spelar piano, sax och sjunger, en väldigt duktig musiker för övrigt. Thomas spelade keyboard/piano i Umebandet Alexander i mitten av 80-talet. Idag leder han körverksamhet i Helsingborg.
Rolf Åhmans på Forum i Luleå - 1977
ROLF ÅHMANS i sina vita overaller och platåskor. Inköpta på
Lindfors kläder i Luleå 1976. Tydligen så tyckte vi om vita kläder......
För på den här bilden, som togs på Forum i Älvsbyn, hade vi också
vita kläder. Vit kostym för att vara exakt. Men platådojjorna hade
bytts ut mot lite mer fotvänliga skor.
Towa Carson & Lasse Lönndahl i Piteå - 1971
-Va´gör man åt sån´t här då, undrade Småstadspolisen
Torbjörn Johnsson, när himlens portar plötsligt slogs upp på
vid gavel och hotade att dränka den stora folkmassa som vall-
färdat till Norrstrandsbadet i Piteå för att titta på måndags-
kvällens familjeshow. Hällregnet kom just i samband med bingo-
starten och då fanns det bara ett svar på frågan, tyckte en spel-
sugen dam.
-Ja, men låt hä regna!
Piteå Tidningen den 13 juli 1971.
Axel & Elma
Piteå Tidningen som husorgan har alltid följt med det strävsamma
paret Elma och Axel Lundgren, som nu bor i hyreslägenhet i Vistträsk
efter precis 50-års torparliv i Bäckheden.
Axel Lundgren är född i Lillpite och kom efter fullgjord exercis till Älvsbyn som dräng hos "Bond-Lindgren". Sedan bodde han en tid hos en broder i Njalle innan han gifte sig 1917 och bosatte sig i Muskus. Ett år senare, den 3 oktober 1918, förvärvade makarna ett torp i Bäckheden, Nattberg, för övrigt inte så långt från hustruns föräldrahem i Bäckdal. Hårda strävsamma år följde. Han odlade upp mark kring det lilla torpet, som så småningom gav föda åt tre kor. Sitt dagliga arbete hade han dessutom i skogen med huggning, röjning, dikning och kolning.
-Visst var det hårda år, påminner han sig. Och lönen var knappast proportionsenlig till mödorna. Men det gick......
-Två kronor var dagsförtjänsten, säger makan Elma, som minsann fick lära sig vända på slantarna. Med sex barn i torparstugan gällde det att hushålla på rätt sätt. Men Elma stod aldrig rådlös. För att dryga ut förtjänsten sydde hon kläder på beställning. Det gav ett icke föraktligt tillskott i hushållskassan. Att arbetsdagen blev både hård och lång kan man lätt förstå. Torpet saknade också vatten, vintertid tinades snö, sommartid drogs den livsviktiga varan från en bäck.
1949 fick man vatten, men det var så dags då. Bara något år efteråt överläts torpet till en son. Men det gamla strävsamma paret lämnade inte stället för den skull. De flyttade en trappa upp och vardagen förändrades inte nämnvärt. Axel Lundgren hjälpte sin son i de vardagliga sysslorna, högg ved, skottade snö och räckte inte arbetet till, gav han sig ut i skogen för att plocka kottar. För två år sedan bestämde sig det gamla paret för att flytta. Lustigt nog skedde flyttningen den 3 oktober 1968, på dagen 50 år sedan de kom till Bäckheden. Nu bor de i en hyresfastighet i Vistträsk. Trivs bra med sin tillvaro, men längtan till torpet finns ändå inombords, kanske speciellt på sommaren.
Ibland blir också vardagen en aning långsam. Det finns inte längre lika mycket för händerna. Men en arbetsmyra som Axel Lundgren sitter förstås inte och rullar tummarna. Han har funnit en meningsfylld fritidssysselsättning i att slöjda och åtskilliga är de alster han hunnit tillverka de senaste åren. Hustrun Elma är också pigg och vital, men måste ta det lugnt efter ett benbrott före jul. Bakom sig har de ett tungt och långt ifrån skonsamt leverne. Men de är inte märkta av de hårda åren.
-Det har alltid funnits stunder av glädje och trivsel trots de många vedermödorna, säger de.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Axel och Elma Lundgren är morföräldrar till Elisabeth.
Repotaget om paret Lundgren är hämtat ur Piteå Tidningen
den 25 juni 1970.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Axel Lundgren, Nattberg. Född den 18 september 1886, död den 22 augusti 1972. Son till Per Anton Lundgren och hans maka Brita Maria f. Nordlund, Råbäcken, Lillpite. Gift den 10 november 1917 med Elma Maria Olofsson. Född den 13 maj 1891, död den 28 december 1975. Dotter till Olof Petter Olofsson och hans maka Emma Christina Sandberg, Bäckdal
Barn: Siri f. 1919 avliden, Elsa f. 1921, Greta f. 1922 d. 1923, Greta f. 1925 avliden, Åke f. 1928 d. 2008, Ruth f. 1930 d. 1980, Inga f. 1932, Britt f. 1934 avliden.
Elisabeths morfar Axel Lundgren född i Lillpite 1886 död i Vistträsk
1972.
Elma Lundgren fyller 80-år den 13 maj 1971. Bredvid sitter maken
Axel.
Precis på dagen 50 år efter inflyttningen i sitt torp i Bäckheden, Nattberg,
flyttade makarna till en lägenhet i Vistträsk. I det lilla torpet fostrades
sex barn.
Axel och Elma Lundgren i en yngre upplaga. Axel och Elma ingick
äktenskap 1917.
Mattes med Monica - Piteå
Fr. v. Sune Andersson - gitarr, sång. Harri Karlsson - bas, sång.
Susanne Lundqvist - sång. Mats Wiklund - trummor, sång. Mikael
Sjöberg - klaviatur, sång.
Sune A. - spelat med: Leffes och Rolf Åhmans. Harri Karlsson - spelat
med: Kazino, Sun Cats, Monotones, Cedermarks, Sven-Erics, Sivert
Thurells. Susanne spelat med: Susanne Lundqvists orkester. Mats - ?
Mikael spelat med: Anders Jans.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Timmerleden i Piteå 1906/1979
Det ligger 73 år mellan de här båda bilderna. De är tagna från
ungefär samma punkt, den äldre år 1906. Fotograf: okänd.
Bilden av dagens Piteå togs bara häromdagen av PT-fotografen
Gunnar Westerlund. På Westerlunds bild rullar folkvagnen fram
på Timmerleden. Man ser också zonområdet, Piteå-Tidningens
nybygge och närmast en flik av gamla båthamnar. Utanför bild-
en till vänster drar industrijärnvägen sina skenor. Den gamla
bilden då? Huset till höger tillhörde kapten Anton Wirén och sen-
are skräddare Albert Berglund. Forsmans slakteri fanns i huset
närmast intill Wiréns. Man ser också ganska tydligt från höger
räknat huset tillhöriga sågägare Rudolf Lundberg, åkare Rudolf
Jonsson, skräddare Jacob Häggström och en maskinist vid namn
Bergman.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 11 oktober 1979.
Vitaminhårvatten
1960.
Gösta Ekman - Mannen som slutade röka
Grynet Mollvig som flygvärdinnan Beatrice Morris och Gösta Ekman
som Dante Alighieri, arvtagare till 17 miljoner. Här under inspelningen
av filmkomedin "Mannen som slutade röka". Det vackra Provence i
Frankrike var en av några inspelningsplatser som man besökte som-
maren 1972.
Tage Danielsson stod för regin. Gunnar Svensson skrev filmmusiken.
Medverkande:
Gösta Ekman
Grynet Mollvig
Carl-Gustaf Lindstedt
Pierre Lindstedt
Toivo Pawlo
Holger Löwenadler
Olle Hilding
Margaretha Krook
Gunn Wållgren
Meta Velander
Stig Torstensson
Ulf von Zweigbergk
--------------------------------------------------------------------------------------------------
ABBA - 1975
ABBA:s klädkollektion har det ju pratats om - kolla bara in Björn
Ulveaus platådojjor!
Sven-Ingvars jubilerar - 1971
Karlstadhövdingen Malte Eurenius gratulerar Sven-Ingvars med
blommor och "Kallsta´sol".
Hänt i Veckan den 26 november 1971.
SVEN-INGVARS. Ingvar Karlsson, Sven Svärd, Sven-Erik Magnusson,
Sven-Olof Pettersson och Rune Bergman.
Kända låtar:
Te´dans med Karlstadstösera - 1961, Ett litet rött paket - 1963, Min gitarr, Fröken Fräken - 1964, Börja om från början, Någon att hålla i hand, Säg inte nej, säg kanske, En prästkrage i min hand - 1965, Kristina från Vilhelmina, Vid din sida - 1966, Du ska tro på mig, Jag ringer på fredag, Önskebrunnen, Under ditt parasoll - 1967. Och naturligtvis många många fler........
Trumslagare i en reumatisk kropp
Dagen efter en spelning/repetition, är lite märklig rent fysiskt. Kroppen drabbas av en slags "baksmälla", inte på grund av intag av alkoholhaltiga drycker, absolut inte. Istället så infinner sig en känsla av kroppslig utmattning i leder och muskler. Ja, det vore som om hela ens inre vore i fullständigt uppror. Kanske man kan likna det bäst med ett maratonlopp i en alltför hög fart, som pågår mil efter mil, eller en hel veckas ont slit som timmerhuggare i en snödjup norrländsk skog. Trots den smärta som detta medför att sitta och "trumma", så är det nästan värt all denna olägenhet. Under mina aktiva år som trumslagare hade jag nästan aldrig problem med hälsan. Däremot så mötte jag trumkollegor som börjar få problem med bl a sin "bastrumsfot" dvs den högra foten som används till att sköta bastrumspedalen. Hörde i en intervju med Tonix trummis Matz Ålund, att han hade problem med lederna efter 40-års ihärdigt spelande. Ryggproblem har också varit nåt som brukat drabba oss trummisar. Att sitta på sin trumpall i fyra timmar år efter år kan också vara tärande på rygg och bakdel. Boris Estulf, f.d. trummis i Flamingokvintetten, fick såna problem att han mot slutet av sin trumkarriär i Flamingo, helt enkelt var tvungen att stå upp bakom trumsetet. Trots att man "bara" sitter, så tar som sagt både rygg, ben, fötter stryk av den form av "utnötning" som också drabbar andra inom andra slags yrken. En av världens absolut bästa trumslagare någonsin, Buddy Rich, hade återkommande ryggproblem. I den konsert som jag bevistade i Luleå 1977, avbröts föreställningen helt abrupt p.g.a. Buddys onda rygg. Efter en kort paus så satt han där igen som om inget hade hänt. I Buddys fall var även hjärtat ett stort problem. 1983 gjorde Frank Sinatra en turné till Dominikanska Republiken. Frankies bästa polare, Buddy Rich, åkte också med. I publiken satt Buddys dotter Cathy. Hon berättade senare att hon nästan drabbats av panik när hennes berömde far uppträdde. I den otroliga hetta som präglade hela besöket, så utförde Buddy en långt trumsolo. Cathy såg att hennes far inte mådde bra. Och väntade med skräck på vad som skulle hända. Buddy slutförde sin del av konserten, och precis när han var på väg till sin loge så kollapsade han. Hjärtat rusade, och Buddy svimmade av. Så det kan ha sina risker att vara trummis!
Repkväll med gubbarna
Ikväll är det återigen dags att repa med gubbarna i Kjell-Bertils inför spelningen på Folkan i Piteå den 27 mars. Om allt går som vi tänkt så blir det en träff till helgen också, då ansluter sig nämligen Thomas Åström, pianist saxofonist och sångare. Om man betänker att vi inte spelat så mycket tillsammans i den här konstellationen, på de senaste 24 åren, så kan det ju tänkas att det har samlats lite rost i maskineriet. Men det fantastiska är att alla de där gamla låtarna sitter ändå kvar i bakhuvudet, på något vis. Fastän så många år förflutit, så känns det ändå precis som om det vore igår.
Polarna med Jörgen Edman
POLARNA med JÖRGEN EDMAN. Pär Björck, Jan Holmberg, Göran
Forss, Kjell Mattisson och Jörgen Edman.
Jörgen Edman f. 1944. Nybliven pensionär.
Berättade i radion för ett tag sedan om sitt
liv. Jobbat som personlig assistent efter det
hektiska turnélivet. Sjunger ibland på bröll-
op. Samarbetade under 60-talet med Agnetha
Fältskog. Gjorde även en del plattor med henne.
Jörgen Edman och Agnetha Fältskog.
Gitarristen Göran Forss var en gång medlem i popgruppen New Gene-
ration. Innan sin tid i Polarna.
Popbandet New Generation. Där förutom Göran Forss, även trummisen
Åke Larsén ingick. Åke började i 70-talets början att trumma i välbekan-
ta Rockfolket. Andra från vänster syns Göran Forss.
F.d. bodensaren och trumslagaren Janne Holmberg, bor numera, vad jag vet i Lysekil. Han utbildade sig under 60-talet vid Framnäs musikhögskola. Pianisten Pär Björck har idag egen jazztrio, och har bl a gjort konserter med sångerskan Meta Roos. Basisten Kjell Mattisson spelade före tiden med polarna bl a med grupperna G-Men och Beatmakers. I Beatmakers fanns även Jörgen Edman en period.
CALTEX - 1960
"Jag vill ha en egen måne......."
Det var genom LP:n "Undringar" från 1972 som jag för första gången lärde känna Ted Gärdestad. På plattan fanns klassikern "Jag vill ha en egen måne", en låt som talade sitt klara tydliga språk, till alla tonåringar som nån gång upplevt obesvarad och olycklig kärlek. Ted och hans bror, Kenneth, satte ord på de där känslorna som varje finnig tonårs grabb känt, och inte bara grabbar, den talade på exakt samma språk till tjejerna också. Som dansmusiker har jag genom åren spelat många av Teds och Kenneths odödliga låtar. Mitt i sommarvärmen, den 22 juni 1997, nås vi av det fasansfulla beskedet att Ted inte fanns mer. Han hade förkortat sin pina genom att helt enkelt ta sitt eget liv. Ted är borta, men som tur är så finns musiken kvar, och det ska vi vara tacksamma för.
De kom som på ett glittrande pärlband. Alla de där välkända låtarna
som Ted och hans brorsa gav oss:
JAG VILL HA EN EGEN MÅNE - 1972
JAG VILL FÅNGA EN ÄNGEL - 1972
OH, VILKEN DAG - 1973
SOL, VIND OCH VATTEN - 1973
EIFFELTORNET - 1974
ROCKIN´N REELIN´- 1975
ANGELA - 1976
SATELLIT - 1979
LÅT KÄRLEKEN SLÅ ROT - 1981
HIMLEN ÄR OSKYLDIGT BLÅ - 1993
FÖR KÄRLEKENS SKULL - 1993
De kom som på ett glittrande pärlband. Alla de där välkända låtarna
som Ted och hans brorsa gav oss:
JAG VILL HA EN EGEN MÅNE - 1972
JAG VILL FÅNGA EN ÄNGEL - 1972
OH, VILKEN DAG - 1973
SOL, VIND OCH VATTEN - 1973
EIFFELTORNET - 1974
ROCKIN´N REELIN´- 1975
ANGELA - 1976
SATELLIT - 1979
LÅT KÄRLEKEN SLÅ ROT - 1981
HIMLEN ÄR OSKYLDIGT BLÅ - 1993
FÖR KÄRLEKENS SKULL - 1993
PALMOLIVE - Hårvatten
Vecko Journalen - 1942.
Apollo, Motorette - 1955
Lill-Babs och Kjell Kaspersen - 1971
Veckotidningen Hänt i Veckans omslag den 15 oktober 1971.
Vårdnadstvist om gemensamma dottern Kristin.
Det smygande hotet
Att vårt samhälle är fullt av råbarkade typer som utsätter andra oskyldiga människor för direkt livsfara, ja, detta är ingen nyhet precis. Idag läser jag på Aftonbladets nätupplaga, om den kriminella gruppen "Black Cobras" som håller på att etablera sig i Stockholms undre värld. MC-gäng som t.e.x. "Hells Angels" och "Bandidos" breder ut sig alltmer. Enligt uppgift så håller man att även ta Luleå i besittning. Skrämmande, och samtidigt väldigt frustrerande för vårt moderna samhälle som vi lever i idag. Att somliga av den mänskliga rasen, saknar total empati för andras väl och ve, ger ju som sagt katastrofala följder. Det finns tydligen ingen hejd på hur påhittiga vi individer kan vara i den grymhet som vi visar mot varandra. Medeltidens grymma tortyrmetoder har man ibland ruskat på huvudet åt när man läst dess historia. Men vi (moderna, civiliserade?) människor ligger inte långt efter våra medeltida förfäder, tyvärr. Att sätta sig framför TV:n en onsdagkväll för att titta på GW Persson och Hasse Aro i treans "Efterlyst" får mitt redan rätt så höga blodtryck att höjas ytterligare. Oskyldiga barn, kvinnor och gamlingar som får sina liv totalt förstörda för att somliga kriminella våldselement utövar grovt våld mot dem, är ett av våra största problem, och samtidigt ett farligt smygande hot.
En äldre dam som utsätts för rått övergrepp i sitt eget hem, där tryggheten i vanliga fall skall råda, är ett av många exempel som dykt upp alltmer. En gravid ung tjej, blir brutalt nersparkad av ett gäng huliganer. När hon sedan ropar i sin nöd att inte sparka henne p.g.a. sin graviditet - vad händer? Jo, plötsligt blir hon överhopad med hårda sparkar mot sin mage. Den gamle farbrorn som sitter hemma i sitt rödmålade hus med vita knutar, blir överrumplad av två män som slår honom helt fördärvad i sin desperata jakt efter pengar. Såren som den stackars gamle farbrorn visade upp i TV-rutan, läker förhoppningsvis med tiden. Men hur läker de smärtsamma såren i själen? Ett brödrapar hemmahörande i Södertälje, sitter barnvakt åt en liten flicka, hon är vid tiden för brottet endast drygt ett år gammal. En av bröderna utätter den lilla för ett rått sexövergrepp. De rätta orden saknas, när man hör om detta. Istället översköljs man av ett slags mentalt illamående. Trots att jag varken är vare sig psykiatriker, polis eller sakkunniig i sådana frågor, så kan man väl konstatera att dessa ljusskygga monster, saknar något som vi "normala" har. En uppenbar saknad av känsla för andra människors väl och ve. Tyvärr så kommer vi att i fortsättningen också att ta del av hemska historier, där män eller kvinnor i sin iver att tillfredställa sin lustar, gått över gränsen, och förstört en oskyldig människas liv, och ödelagt hennes framtid.
/Roger.
En äldre dam som utsätts för rått övergrepp i sitt eget hem, där tryggheten i vanliga fall skall råda, är ett av många exempel som dykt upp alltmer. En gravid ung tjej, blir brutalt nersparkad av ett gäng huliganer. När hon sedan ropar i sin nöd att inte sparka henne p.g.a. sin graviditet - vad händer? Jo, plötsligt blir hon överhopad med hårda sparkar mot sin mage. Den gamle farbrorn som sitter hemma i sitt rödmålade hus med vita knutar, blir överrumplad av två män som slår honom helt fördärvad i sin desperata jakt efter pengar. Såren som den stackars gamle farbrorn visade upp i TV-rutan, läker förhoppningsvis med tiden. Men hur läker de smärtsamma såren i själen? Ett brödrapar hemmahörande i Södertälje, sitter barnvakt åt en liten flicka, hon är vid tiden för brottet endast drygt ett år gammal. En av bröderna utätter den lilla för ett rått sexövergrepp. De rätta orden saknas, när man hör om detta. Istället översköljs man av ett slags mentalt illamående. Trots att jag varken är vare sig psykiatriker, polis eller sakkunniig i sådana frågor, så kan man väl konstatera att dessa ljusskygga monster, saknar något som vi "normala" har. En uppenbar saknad av känsla för andra människors väl och ve. Tyvärr så kommer vi att i fortsättningen också att ta del av hemska historier, där män eller kvinnor i sin iver att tillfredställa sin lustar, gått över gränsen, och förstört en oskyldig människas liv, och ödelagt hennes framtid.
/Roger.
Rolf Åhmans orkester spelar upp till dans - 1974
Robban Broberg gästar Piteås parkkväll - 1970
Hela 4.800 personer hade kommit till Stadsparken för att övervara
den första parkkvällen för sommaren. Det är säkert ingen överdrift
om man säger att Robert Karl-Oskar Broberg var största anledningen
till att det kom så många människor.
Piteå Tidningen den 25 juni 1970.
Foto: Hans G. Pettersson.
Pelles med Christer Sjögren
PELLES från Mariestad. 1968 började en 18-årig Hagforsyngling i
orkestern. Han namn var Hans Christer Sjögren. 1978 fick han
anbud av Vikingarna där han fanns kvar fram till orkesterns upp-
lösning 2004. Christer hade även ett förflutet i dansbandet Jupiters
före sin tid i Pelles.
"Här kommer VIKINGARNA!"
VIKINGARNA - strax innan de blev folkkära i gamla Svedala.
Året var 1974, och det skulle inte dröja så värsta länge innan
Värmländspôjkera blev ett slags begrepp inom den svenska
dansbandsvärlden. Plattan spelades in i juni samma år i EMI
Studio i Stockholm. Producent var Tommy Halldén.
Så skulle man se ut 1961.......
Var tid har sitt speciella mode. I katalogen Västgöta Textil från våren 1961 - gav man en liten fingervisning om hur man skulle se ut. Ett mode långt ifrån de mode som finns idag. Och då tänker jag på de byxor, fulla av hål, som kostar dyra pengar, och som enligt mitt tycke vore det sista plagg som jag skulle ta på mig. Det fanns ju en tid - i min barndom - när man hemifrån fick sig itutat att man skulle se ren och ha en proper klädsel. Min morsa skull ju ha dött om jag kommit hem från affären med ett par trasiga byxor. Kanhända att det är en åldersfråga, åtminstone tyckte min son det idag när vi diskuterade denna fråga. Gammalmodig? Äsch!!!
Enligt Västgöta Textil: "PRAKTISKA JEANS FÖR HELA FAMILJEN".
Jojo, inga hål på dessa byxor!
"Högelegant nylon-skjorta i flera färger". "Herrbyxor tillverkade av
det nya efterfrågade byxtyget - Tetoron -
"Elegant jack-klänning i modernt utförande". "Damklänning i elegant
skjortblusmodell".
Enligt Västgöta Textil: "PRAKTISKA JEANS FÖR HELA FAMILJEN".
Jojo, inga hål på dessa byxor!
"Högelegant nylon-skjorta i flera färger". "Herrbyxor tillverkade av
det nya efterfrågade byxtyget - Tetoron -
"Elegant jack-klänning i modernt utförande". "Damklänning i elegant
skjortblusmodell".
Pekka Langer - 1954
Programledaren Pekka - känd från bl. a. Svensktoppen, sommar-
toppen, Go´morron och Notknäckarna. Pekka var gift med Bibi, dotter
till pingstvännen och författaren Sven Lidman d.ä. Pekka föddes 1919
och avled 1996. Samma år han dog kom hans memoarbok ut: "Radio-
aktivt avfall" (postumt utgiven) Där avslöjade Pekkas son Johan, att
hans far var drogmissbrukare. Heller för att citera Johan Langer: "Han
var full jämt!".
Industrieverband Fahrzeugbau (IFA)
IFA årsmodell 1954. Personbilen IFA kom från DDR -Östtyskland -
Tillverkades av "Industrieverband Fahrzeugbau" som var en samman-
slutning av alla bil- och motorcykeltillverkare i dåvarande DDR.
Källa: Wikipedia.
Dammsugare anno 1968
VOLTA - årsmodell -68.
Tonix avskedsföreställning
Instrumenten är nerpackade, spotlightsen släckta, scenkostymen inhängd i en garderob. Och var och en har gått hem till sitt. Bandet "Crosslines" från småländska Mönsterås såg sitt ljus redan 1963. Medlemmarna var Tony Berlevik, Sven Lundquist och Matz Ålund. 1965 anslöt sig gitarristen och sångaren Tommy Hagman. Något år därpå blev Tonys bror, basisten Gunnar Berlevik med i gruppen. 1969 kom saxofonisten Allan Jacobsson med. 1967 bytte man namn, från "Crosslines" till "Tonix". Sångaren Göran Lindberg började 1972 som gruppens sångare, och frontfigur. Det var nu man började spela dansmusik. Framgångarna lät inte vänta på sig. Otaliga svensktoppsplaceringar, medverkan i Bingo-lotto, Café Norrköping, Nygammalt, I afton dans m.m.
För ett tag sedan bestämde sig "Tonixgubbsen" att gå i pension. Kanske med all rätt. För efter att ha kuskat runt vårt avlånga land flertalet varv, sedan 1967, är det dags att kanhända normalisera sig, precis som vilken medel-svensson som helst. Kanske att sitta hemmma i favoritfåtöljen med en bingolott i sin hand, och en räkmacka i den andra? Men om det nu nån gång i framtiden börjar rycka alltför mycket i "spelmansnerverna", så får man väl göra som många andra inom samma skrå gör: Damma av sina instrument och börja spela igen! Lycka till i framtiden TONIX!
Thomas Deutgen var kvällens konferenciär på Sandra i Kalmar, när
TONIX avtackades av publik och kollegor.
Gamla medlemmar ur Tonix, bl a sångaren Göran Lindberg från
Matz Bladhs var också där, för att hylla sina gamla polare. Göran
började i bandet 1972, där han stannade i ca tio år.
Thomas Deutgen intervjuar Tonix f.d. sångare Göran Lindberg.
Göran Lindberg kramar om gamle kollegan Tommy Hagman i Tonix.
En stor publik hade mött upp på Sandra i Kalmar denna speciella
afton.
Det dansades glatt - till tonerna av Tonix.
Trummisen Matz Ålund är en av originalmedlemmarna sedan 1963.
Basisten och sångaren Gunnar Berlevik kom med i bandet i slutet
av 60-talet.
Saxofonisten Allan Jacobsson började i Tonix 1969.
Magnus Håkansson blev medlem i Tonix 1986.
Sångaren och gitarristen Bosse Thyrén kom med 1990.
Det var en stor publik som tog avsked av Mönsteråsgrabbarna Tonix.
1970 kom första LP- skivan.
1999 kom den sista vinylskivan.
Sedan följde flera CD-produktioner.
Så tack för den tid som varit. Ha det så gott!
TONIX (1963-2010)
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Helmuth Petersson. Källa: TONIX hemsida, samt restaurangen "Sandra", Kalmar.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För ett tag sedan bestämde sig "Tonixgubbsen" att gå i pension. Kanske med all rätt. För efter att ha kuskat runt vårt avlånga land flertalet varv, sedan 1967, är det dags att kanhända normalisera sig, precis som vilken medel-svensson som helst. Kanske att sitta hemmma i favoritfåtöljen med en bingolott i sin hand, och en räkmacka i den andra? Men om det nu nån gång i framtiden börjar rycka alltför mycket i "spelmansnerverna", så får man väl göra som många andra inom samma skrå gör: Damma av sina instrument och börja spela igen! Lycka till i framtiden TONIX!
Thomas Deutgen var kvällens konferenciär på Sandra i Kalmar, när
TONIX avtackades av publik och kollegor.
Gamla medlemmar ur Tonix, bl a sångaren Göran Lindberg från
Matz Bladhs var också där, för att hylla sina gamla polare. Göran
började i bandet 1972, där han stannade i ca tio år.
Thomas Deutgen intervjuar Tonix f.d. sångare Göran Lindberg.
Göran Lindberg kramar om gamle kollegan Tommy Hagman i Tonix.
En stor publik hade mött upp på Sandra i Kalmar denna speciella
afton.
Det dansades glatt - till tonerna av Tonix.
Trummisen Matz Ålund är en av originalmedlemmarna sedan 1963.
Basisten och sångaren Gunnar Berlevik kom med i bandet i slutet
av 60-talet.
Saxofonisten Allan Jacobsson började i Tonix 1969.
Magnus Håkansson blev medlem i Tonix 1986.
Sångaren och gitarristen Bosse Thyrén kom med 1990.
Det var en stor publik som tog avsked av Mönsteråsgrabbarna Tonix.
1970 kom första LP- skivan.
1999 kom den sista vinylskivan.
Sedan följde flera CD-produktioner.
Så tack för den tid som varit. Ha det så gott!
TONIX (1963-2010)
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Helmuth Petersson. Källa: TONIX hemsida, samt restaurangen "Sandra", Kalmar.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Besöksrekord!!!
Idag har antalet av bloggbesökare på min blogg slagit nytt rekord! Det tackar jag för!
/Roger.
/Roger.
Sven-Erics dansorkester - Hudiksvall
Piteå Tidningen den 7 mars 1970.
Sven-Eric Mörtsjö.
Den 2 november 1974 spelade Sven-Erics, Baracudaz och Rolf Åhmans
upp till dans i Logen Långträsk. Sven-Erics o Baracudaz i storstugan, Rolf
Åhmans i logen.
"Sura-Pelle" har avlidit
F.d förbundskaptenen i Tre Kronor
Ronald "Sura-Pelle" Pettersson har
avlidit 74 år gammal. "Sura-Pelle" blev
1957 och 1962 världsmästare i ishockey.
252 landskamper gjorde honom till en av
våra största landslagsmän inom hockeyn.
Pettersson spelade bl a i Västra Frölunda
och Södertälje under sina aktiva år.
Foto: Aftonbladet.
Farfar Amandus syskon
I min farfars föräldrahem i Blåfors fanns sju barn.
JOHAN ALBIN (1873-1938) Gift med Anna Augusta Sandström (1860-?
CARL GUSTAF (1875-1911) Bosatt i Luleå, gift med Magdalena Adamsson.
HELENA OLIVIA (1877-1959) Bosatt i Holmsund, gift med Jonas Nordvall (1876-1922).
HILDA KAROLINA (1881-1934) Bosatt i Stensjökullen, Blåsmark. Gift med Johan Anton Eriksson (1875-1945).
NILS VIKTOR (1883-1951) Bosatt i Byske, gift med Hilma Lovisa Samuelsson (1879-1971).
KNUT AMANDUS (1886-1965) Bosatt i Hortlax, gift med Johanna Alvina Eriksson (1888-1970).
EMMA KRISTINA (1890-? Bosatt i Byske, gift med Amandus Pettersson.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Viktor Lindqvist var en av farfars bröder. Viktor var gift med Hilma
f. Samuelsson. Tillsammans fick de barnen: Margit, bosatt i Skellef-
teå, Ture, bosatt i Köping, Ingvard, bosatt i Piteå, Borghild, bosatt i
Luleå? och Anna-Märta, bosatt i Skellefteå.
Viktor Lindqvist, farfar Amandus äldre bror, avled vid 68-års ålder.
Makarna Lindqvist ligger begravda på nya kyrkogården i Byske.
Foto: Roger Lindqvist.
JOHAN ALBIN (1873-1938) Gift med Anna Augusta Sandström (1860-?
CARL GUSTAF (1875-1911) Bosatt i Luleå, gift med Magdalena Adamsson.
HELENA OLIVIA (1877-1959) Bosatt i Holmsund, gift med Jonas Nordvall (1876-1922).
HILDA KAROLINA (1881-1934) Bosatt i Stensjökullen, Blåsmark. Gift med Johan Anton Eriksson (1875-1945).
NILS VIKTOR (1883-1951) Bosatt i Byske, gift med Hilma Lovisa Samuelsson (1879-1971).
KNUT AMANDUS (1886-1965) Bosatt i Hortlax, gift med Johanna Alvina Eriksson (1888-1970).
EMMA KRISTINA (1890-? Bosatt i Byske, gift med Amandus Pettersson.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Viktor Lindqvist var en av farfars bröder. Viktor var gift med Hilma
f. Samuelsson. Tillsammans fick de barnen: Margit, bosatt i Skellef-
teå, Ture, bosatt i Köping, Ingvard, bosatt i Piteå, Borghild, bosatt i
Luleå? och Anna-Märta, bosatt i Skellefteå.
Viktor Lindqvist, farfar Amandus äldre bror, avled vid 68-års ålder.
Makarna Lindqvist ligger begravda på nya kyrkogården i Byske.
Foto: Roger Lindqvist.
Volkswagen årsmodell 1969
Thomas Deutgen - tog adjö av TONIX
THOMAS DEUTGEN var en av många som tog ett stort farväl av dans-
bandet Tonix igårkväll på Sandra i Kalmar.
TONIX har spelat sin allra sista spelning. Detta gjorde man på hemma-
plan i Kalmar.
Michelangelo - forever.....
8.000 personer av Svensktoppens lyssnare har röstat fram den bästa melodifestivallåt, som legat på Svensktoppslistan någonsin. Vinnaren blev: "Michelangelo" framförd i den svenska melodifestivals-uttagningen 1975, av Björn Skifs. På en hedrande andra plats kom: "Waterloo" med ABBA från 1974. Tredje plats: "Empty Room", Sanna Nielsens finstämda ballad från 2008.
Tidernas absolut bästa melodifestivalslåt som legat på svensktopps-
listan blev Michelangelo sjungen och framförd av Björn Skifs. 8000
personer röstade fram Björns låt på 1:a plats!
Foto: Sveriges Radio.
Conrad från Piteå - Vasaloppsvinnare 1927
Har precis sett det spännande upploppet i Vasaloppsspåret i Mora. Grattis till Jörgen Brink som tävlar för Hudiksvalls IF som körde i mål på tiden 4.02.59. En Vasaloppsvinnare av betydligt äldre datum, var Conrad Pettersson som vann året 1927 på tiden 6.19.32. Conrad tävlade för Luleå SK. Conrad Pettersson flyttade så småningom till Piteå, där han blev en både välkänd och färgstark personlighet. Conrad sålde bilar i parti och minut. Och var den som byggde upp den så kallade "Volvohallen" i Piteå. Bilmärket som Conrad sålde var Volvo (naturligtvis). En annan framgångsrik norrbottning i Vsaloppsspåren var Bodensaren Sven Utterström som åkte i mål som vinnare 1925 på tiden 6.03.32. Utterström tävlade för Bodens BK. 1928 delade Utterström första platsen med Per-Erik "Särna" Hedlund. Tiden löd; 5.33.23.
Christer, Göran, Sven-Eric - sångare med stort "S"
Inom dansbandsvärldens ramar så är sångaren i bandet "ansiktet utåt". Om sedan också respektive sångare/sångerska är begåvad med en röst och en utstrålning som faller danspubliken i tycke, ja, då kan faktiskt förutsättningarna vara ganska så gynnsamma att bandet ifråga, måhända går en ljus framtid till mötes. Men, som många förstår så är det inte enbart på frontfiguren därframme som allt hänger på. Varje framgångsrikt band har naturligtvis också ett gäng duktiga musikanter som får det att svänga från estraden. Om detta sedan är ett framgångskoncept, ja, mycket möjligt. Det är i alla fall grunderna till vad som jag tror är väldigt viktigt i ett band som spelar dansmusik. Härhemma i Sverige är vi ju ganska unika med just detta med dansband. Inget annat land i hela världen har exempelvis Folkparker där artister och orkesterar åker runt och spelar i.
Tre svenska dansbandssångare av hög klass, och med en utomordentlig rutin på det musikaliska området är Christer Sjögren, Göran Lindberg och Sven-Eric Gissbol. Var och en av dessa herrar har också medverkat på ett otal skivor genom årens lopp. Christer Sjögren och Göran Lindberg har det gemensamt, att de båda var samtidigt medlemmar i dansabandet Pelles från Mariestad under några år. 1978/79 började Christer sin väg mot stjärnorna när han ersatte Stefan Borsch i Vikingarna. Sven-Eric Gissbol var en gång sångare i bandet Bohemia, men som 1968 fick ett anbud att börja som sångare i Lidköpingsbandet Cool Candys. Göran Lindberg sjöng i sin barndom i Frälsningsarmén, men fortsatte sedan på den lite mer profana vägen som sångare i Tonix från Mönsterås. Resten är historia, som man brukar säga.
Välkände värmlandspojken Christer Sjögren, började en gång sin
bana i bl a Pelles. För att i slutet av 70-talet vandra sin väg mot
stjärnhimlen som sångare i Vikingarna.
Fr. h. Christer Sjögren, innan sin början i Vikingarna. Näst sist syns
en annan viking, Erik Lihm, numera med egen orkester "Erik Lihms".
Christer sångare i Vikingarna under många långa framgångsrika år.
Göran Lindberg välkänd dansbandssångare i Tonix och Matz Blahds.
Göran sjöng med Tonix från Mönsterås under flera år på 70 och 80-talet.
En period hade han egen orkester "Göran Lindbergs",
men nu är ordningen återställd. Göran är tillbaka till
fadershuset i Matz Bladhs från Falkenberg.
Sven-Eric Gissbol från Halmstad var sångare i gruppen "Bohemia".
Sedan fick han anbud av Cool Candys och stannade där 1968-1977.
Sven-Eric hade även ett tag en egen orkester; "Gissbols". 1981 började
han i Curt Haagers från Göteborg. 2003 tyckte Sven-Eric att det var nog.
Idag åker han runt med sin sång som bl a trubadur.
Sven-Eric Gissbol, eller Carlsson som han då hette - sjöng i Cool Candys
i nära tio års tid.
Från 1981 t.om. 2003 lät Sven-Eric sin honungslena stämma ljuda i
Curt Haagers orkester.
Tre svenska dansbandssångare av hög klass, och med en utomordentlig rutin på det musikaliska området är Christer Sjögren, Göran Lindberg och Sven-Eric Gissbol. Var och en av dessa herrar har också medverkat på ett otal skivor genom årens lopp. Christer Sjögren och Göran Lindberg har det gemensamt, att de båda var samtidigt medlemmar i dansabandet Pelles från Mariestad under några år. 1978/79 började Christer sin väg mot stjärnorna när han ersatte Stefan Borsch i Vikingarna. Sven-Eric Gissbol var en gång sångare i bandet Bohemia, men som 1968 fick ett anbud att börja som sångare i Lidköpingsbandet Cool Candys. Göran Lindberg sjöng i sin barndom i Frälsningsarmén, men fortsatte sedan på den lite mer profana vägen som sångare i Tonix från Mönsterås. Resten är historia, som man brukar säga.
Välkände värmlandspojken Christer Sjögren, började en gång sin
bana i bl a Pelles. För att i slutet av 70-talet vandra sin väg mot
stjärnhimlen som sångare i Vikingarna.
Fr. h. Christer Sjögren, innan sin början i Vikingarna. Näst sist syns
en annan viking, Erik Lihm, numera med egen orkester "Erik Lihms".
Christer sångare i Vikingarna under många långa framgångsrika år.
Göran Lindberg välkänd dansbandssångare i Tonix och Matz Blahds.
Göran sjöng med Tonix från Mönsterås under flera år på 70 och 80-talet.
En period hade han egen orkester "Göran Lindbergs",
men nu är ordningen återställd. Göran är tillbaka till
fadershuset i Matz Bladhs från Falkenberg.
Sven-Eric Gissbol från Halmstad var sångare i gruppen "Bohemia".
Sedan fick han anbud av Cool Candys och stannade där 1968-1977.
Sven-Eric hade även ett tag en egen orkester; "Gissbols". 1981 började
han i Curt Haagers från Göteborg. 2003 tyckte Sven-Eric att det var nog.
Idag åker han runt med sin sång som bl a trubadur.
Sven-Eric Gissbol, eller Carlsson som han då hette - sjöng i Cool Candys
i nära tio års tid.
Från 1981 t.om. 2003 lät Sven-Eric sin honungslena stämma ljuda i
Curt Haagers orkester.
-"Vi har ett resultat....."
Så var det över. De två finalisterna som åker direkt till Globen från kvällens andra chans blev; PERNILLA WAHLGREN och JESSICA ANDERSSON.
Pernillas "Jag vill om du vågar" är som direkt hämtad ur melodifestivalens bruksanvisning om hur en schlager skall låta och se ut. Fart och fläkt, en helschysst låt som faktiskt gör lyssnaren/mig väldigt glad. Och det är väl det som är meningen, heller hur? Precis tvärtom tyckte jag Pain of Salvations "Road Salt" var. Litegrann av begravningsstämmning infanns sig, när jag satt i min vardagsrumssoffa full av förväntan. Och det, är väl inte meningen en kväll som denna?
Jessica Andersson gjorde ett rätt så storstilat intryck när hon intog scenen i Örebro. Denna skönsjungande vackra uppenbarelse, gjorde att jag nästan satt och rös till hennes mäktiga ballad, "I did it for love". En form av vemod smög sig in i mitt bröst, speciellt när den vackra cellon kom in i bild, med dess sorgliga framtoning. Men oj va´bra!! Just nu känns det som om jag skulle kunna sätta en liten slant på Jessica i alla fall, det sorgliga till trots.
Jessica Andersson - denna vackra skönsjungande kvinna som
framförde "I did it for love". En mäktig ballad, sorgsen och
fylld av vemod, men oj va´bra!
Pernilla Wahlgren gick till Globen med sin "Jag vill om du vågar".
En fartfylld schlagerlåt som vore den hämtad ur Christer Björkmans
handbok; "Hur en schlager skall låta!".
Pernillas "Jag vill om du vågar" är som direkt hämtad ur melodifestivalens bruksanvisning om hur en schlager skall låta och se ut. Fart och fläkt, en helschysst låt som faktiskt gör lyssnaren/mig väldigt glad. Och det är väl det som är meningen, heller hur? Precis tvärtom tyckte jag Pain of Salvations "Road Salt" var. Litegrann av begravningsstämmning infanns sig, när jag satt i min vardagsrumssoffa full av förväntan. Och det, är väl inte meningen en kväll som denna?
Jessica Andersson gjorde ett rätt så storstilat intryck när hon intog scenen i Örebro. Denna skönsjungande vackra uppenbarelse, gjorde att jag nästan satt och rös till hennes mäktiga ballad, "I did it for love". En form av vemod smög sig in i mitt bröst, speciellt när den vackra cellon kom in i bild, med dess sorgliga framtoning. Men oj va´bra!! Just nu känns det som om jag skulle kunna sätta en liten slant på Jessica i alla fall, det sorgliga till trots.
Jessica Andersson - denna vackra skönsjungande kvinna som
framförde "I did it for love". En mäktig ballad, sorgsen och
fylld av vemod, men oj va´bra!
Pernilla Wahlgren gick till Globen med sin "Jag vill om du vågar".
En fartfylld schlagerlåt som vore den hämtad ur Christer Björkmans
handbok; "Hur en schlager skall låta!".
Ett snabbt möte....
Norah och Max har varit på gemensam födelsedagsfest idag. David och Elin - goda vänner till både Ante, Jennie, Robban och Jannice - har firat sin lilla My på hennes ett-årsdag. Vi hann med ett snabbt litet möte innan Norah med föräldrar drog iväg till "partyt". Max fick vi också möjlighet att träffa när vi passerade förbi på eftermiddagen. 
Idag har Norah och Max varit på en gemensam födelsedagsfest hos
kompisen My som fyllde 1-år. På bilden ses de två kusinerna krama
om varandra. Farbrorn i bakgrunden.....är visst deras farfar? Har jag
hört.
Farmor Hanna
JOHANNA ALVINA LINDQVIST F. 6 mars 1888 D. 7 januari 1970.
Gift den 5 mars 1911 med KNUT AMANDUS LINDQVIST.
------------------------------------------------------------------------------------
För 122 år sedan - den 6 mars 1888 - föddes min farmor Johanna "Hanna" Eriksson i Stensjökullen i byn Blåsmark i Piteå Landsförsamling. Fadern hette Erik Anton Eriksson (1846-1916) modern; Maria Lovisa Svedberg (1850-1924).
Barn: Johan Anton (1875-1945), Hulda Lovisa (1876-1935) gift Wikström, Hilma Maria (1879-1881), Frans Albin (1880-1966), Karl Oskar (1882-1887), Wilma Elisabeth (1884-1935) gift Lundqvist, Jonas Algot (1886-1963), Johanna Alvina (1888-1970) gift Lindqvist, Karl Viktor (1890-? försvann i USA), Ernst Erik (1893-1969)
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sol, sol, sol......det är dig som vi behöver.......
Åter har solen gästat oss denna lördag den 6 mars 2010. Och jag/vi har tacksamt tagit emot den dyrbara gåvan, som det är att få vårsolen på besök. En skön promenad har vi också hunnit med. Samtidigt som vi andats in den sköna friska luften, som fått dansa runt i våra lungor och städat bort litegrann av vinterns mörker och elände. Det känns alltid - på nåt sätt - så hoppfullt när ljuset alltmer ta kommando över mörkret. Dagarna blir allt längre, och man börjar ana att någonstans därframme, finns våren och också sommaren i all sin prakt av skönhet värme och grönska. För den som väntar på något gott......
Idag har solen återigen gästat oss. En kär och dyrbar efterlängtad
gåva - efter vinterns snö, is och kyla.
Bild från: www.stallenrosentorp.wordpress.com
Idag har solen återigen gästat oss. En kär och dyrbar efterlängtad
gåva - efter vinterns snö, is och kyla.
Bild från: www.stallenrosentorp.wordpress.com
Tonix sista spelning - Sandra i Kalmar
Efter drygt fyrtio år som dansband, spelar TONIX ikväll upp till den sista dansen på "Sandra" i Kalmar. Så tack för alla åren som ni funnits därute på dansbanorna i vårt avlånga land. Och tänk så många människor som både dansat och lyssnat till er musik. Ha det så gott i framtiden. Men hur är det nu man brukar säga........? Jo, en gång musiker, alltid musiker. Kanhända att abstinensen kommer krypande, när ni sitter med era bingolotter framför TV:n och tänker er tillbaka till de underbara åren som dansmusiker. Och vem vet - det kanske blir någon form av comeback i framtiden, som det brukar bli för de flesta inom den här branschen.
TONIX - 1974. Fr. v. Matz Ålund, Tommy Hagman, Sven Lundqvist,
Gunnar Berlevik, Göran Lindberg och Allan Jacobsson.
TONIX i inspelningsstudion i Göteborg 1974.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Gubbarna som spelar ikväll är: MATZ ÅLUND - trummor. GUNNAR BERLEVIK - bas, sång. ALLAN JACOBSSON - sax, flöjt. MAGNUS HÅKANSSON - keyboard, sång. BOSSE THYRÉN - sång, gitarr.
---------------------------------------------------------------------------------------------
TONIX - 1974. Fr. v. Matz Ålund, Tommy Hagman, Sven Lundqvist,
Gunnar Berlevik, Göran Lindberg och Allan Jacobsson.
TONIX i inspelningsstudion i Göteborg 1974.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Gubbarna som spelar ikväll är: MATZ ÅLUND - trummor. GUNNAR BERLEVIK - bas, sång. ALLAN JACOBSSON - sax, flöjt. MAGNUS HÅKANSSON - keyboard, sång. BOSSE THYRÉN - sång, gitarr.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Elvis på vita duken
"LOVE ME TENDER" - 1956 "LOVING YOU - 1957
"JAILHOUSE ROCK" - 1957 "KING CREOLE" - 1958
"G.I. BLUES" - 1960 "FLAMING STAR" - 1960
"WILD IN THE COUNTRY" - 1961 "BLUE HAWAII" - 1961
"FOLLOW THAT DREAM" - 1962 "KID GALLAHAD" - 1962
"GIRLS! GIRLS! GIRLS!" - 1962 "IT HAPPENED AT THE WORLD´S
FAR" - 1963
"FUN IN ACAPULCO" - 1963 "KISSIN´ COUSINS" - 1964
"VIVA LAS VEGAS" - 1964 "ROUSTABOUT" - 1964
"GIRL HAPPY" - 1965 "TICKLE ME" - 1965
"HARUM SCARUM" - 1966 "FRANKIE AND JOHNNY" - 1966
"PARADISE, HAWAIIAN STYLE" - "SPINOUT" - 1966
"EASY COME, EASY GO" - 1967 "DOUBLE TROUBLE" - 1967
"CLAMBAKE" - 1967 "STAY AWAY, JOE" - 1968
"SPEEDWAY" - 1968 "LIVE A LITTLE, LOVE A LITTLE" -
1968
"CHARRO!" - 1969 "THE TROUBLE WITH GIRLS" -
1969
"CHANGE OF HABIT" - 1969
--------Dokumentärfilmer med ELVIS:
"ELVIS, THAT´S THE WAY IT IS" - 1970
"ELVIS ON TOUR" - 1972
"THIS IS ELVIS" - 1981
------------------------------------------------------------------------------------------------
THE KING OF ROCK´N ROLL
Elvis Aron Presley (1935-1977)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En liten smak av vår
Dagen har bjudit på strålande vårväder. Så pass, att vi har suttit ute i solen och njutit. Fast jag var så illa tvungen att skotta av uthustaket så det inte händer någon olycka. Det gäller ibland att ta det säkra för det osäkra. Speciellt denna snörika vinter. Även några i vårt grannskap har gjort detsamma. I Piteå skottades taken för fulla muggar. På möbelaffären Europamöbler, syntes några mannar vara i full färd med att ta bort den tunga snö som låg som ett tjockt täcke på byggnaden. Även på andra håll skottades det febrilt. Nu är det bara att be en stilla bön, att vi får en paus från snö och kyla ett bra tag.
Hep Stars på Tysklandsturné - 1966
Nej, Benny har inte övergått till att spela kontrabas. Det gjorde han
på skoj för fotografen i samband med att pojkarna repeterade för
Hylands Hörna.
Piteå Tidningen oktober 1966.
Transistorer - Åströms Piteå
1964.
Midsommar på Udden i Sikfors - 1964
Midsommarfestligheter 1964 på Udden i Sikfors. Jerry Williams med kompbandet The Violents. Popsångerskan Suzie, Gunnar Wiklund, Owe Thörnqvist, Lennart Hyland. Dans till Leif Kronlunds orkester, Arne Björkmans, Jannes X-tett, samt Skoghs Jättetivoli. 18.000 människor besökte tillställningen som sträckte sig över Midsommarafton kl. 18-02. Midsommardagen kl. 14-02. Söndag kl. 20-24. Antal fyllerister 25 stycken, varav en kvinna.
Jerry Williams och The Violents förnöjde Sikforspubliken midsommar
1964.
Piteå Tidningen juni 1964.
Jerry Williams och The Violents förnöjde Sikforspubliken midsommar
1964.
Piteå Tidningen juni 1964.
Hasse Svedberg Piteå - hockeyvärldsmästare 1957
Piteå Tidningen den 6 mars 1957.
Sir Charles Chaplin (1889-1977)
För mig framstår Charlie Chaplin som ett stort geni inom filmens område. Hans begåvning har lämnat ofantliga avtryck i filmhistorien. Historien om Chaplin tar sin början i de fattiga slumområdena i London på 1890-talet. Men ur detta torftiga fattiga innehållslösa liv, grodde det frö som så småningom skulle blomma upp och åstadkomma en komiker av absoluta världsklass.
Charlie Chaplin i "Rampljus" från 1953, som Charlie både skrev,
producerade, agerade och regisserade. I rollistan fanns en annan
dignitet; Buster Keaton.
"Guldfeber" inspelad 1925. En av många klassiker signerad Charles
Chaplin.
Det var som vagabonden Charlie som han vann världsberömmelse
över hela världen.
Charlie Chaplin i "Rampljus" från 1953, som Charlie både skrev,
producerade, agerade och regisserade. I rollistan fanns en annan
dignitet; Buster Keaton.
"Guldfeber" inspelad 1925. En av många klassiker signerad Charles
Chaplin.
Det var som vagabonden Charlie som han vann världsberömmelse
över hela världen.
Annonser - 1944
Piteå Tidningen den 12 juli 1944.
Christer Sjögren i Strindbergs "Fadren"
Det stundar nya intressanta utmaningar för f.d. vikingen Christer Sjögren. Enligt uppgifter i massmedia, så har Christer fått förfrågan av Thorsten Flinck, om att spela rollen som pastor i Strindbergsdramat "Fadren". En helomvändning i 180 grader, kan tyckas. Från dansbandssångare till tung dramatisk talroll. Men Christer tycker själv att det skall bli spännande. Och det tycker nog publiken också. Thorsten har själv gett sig rollen som ryttmästaren, och som hans hustru ses Maria Bonnevie.
Christer lär inte ha funderat värst länge (även om han ser en aning
fundersam ut på bilden) innan han tackade ja till rollen som pastor i
Thorsten Flincks uppsättning av Strindbergs "Fadren". En kul utmaning
tycker han, enligt Aftonbladet.
Christer lär inte ha funderat värst länge (även om han ser en aning
fundersam ut på bilden) innan han tackade ja till rollen som pastor i
Thorsten Flincks uppsättning av Strindbergs "Fadren". En kul utmaning
tycker han, enligt Aftonbladet.
Friskintyg!
Idag har en av familjemedlemmarna varit hos farbror doktorn. Det gäller våran blåa Volvo "Volvia" Lindqvist, som efter en tid av krasslighet repat sig så pass att farbror doktorn på bilprovningen skickade hem oss med ett friskintyg. Återbesök nästa år samma tid.
-"Men om du ser att Volvia börjar se dålig ut, kanske hostar och harklar sig ofta, samt blir så varm att tempmätaren kommer på det röda - ja, tveka inte, åk då till bilakuten!" Så sa den snälla farbrorn i den blå overallen, innan jag och Volvia åkte raka spåret hem, för att berätta den glada nyheten för familjen.
Nu ser Vovia så lycklig ut där hon? han? ja, hur som helst så ser DEN lycklig ut där den står därute på infarten. Och det är väl det som är det viktiga i sammanhanget. Idag ska vi fira med att Volvia skall få en slurk olja. Det är hon? han? DEN värd!
Så här frusen kall och rädd - såg våran Volvia ut strax före besöket
hos farbror doktorn med den blå overallen tidigare idag. Men när vi
väl kom hem, ja, då tutade Volvia och log med hela grillen. Nu ser den
så lycklig ut. Och inte undra på det. Med sig hem fick husse d.v.s. Roger,
med sig det intyg som bevisar att Volvia är så pass frisk, att risken för
en färd till bilskroten ännu inte är aktuell.
-"Men om du ser att Volvia börjar se dålig ut, kanske hostar och harklar sig ofta, samt blir så varm att tempmätaren kommer på det röda - ja, tveka inte, åk då till bilakuten!" Så sa den snälla farbrorn i den blå overallen, innan jag och Volvia åkte raka spåret hem, för att berätta den glada nyheten för familjen.
Nu ser Vovia så lycklig ut där hon? han? ja, hur som helst så ser DEN lycklig ut där den står därute på infarten. Och det är väl det som är det viktiga i sammanhanget. Idag ska vi fira med att Volvia skall få en slurk olja. Det är hon? han? DEN värd!
Så här frusen kall och rädd - såg våran Volvia ut strax före besöket
hos farbror doktorn med den blå overallen tidigare idag. Men när vi
väl kom hem, ja, då tutade Volvia och log med hela grillen. Nu ser den
så lycklig ut. Och inte undra på det. Med sig hem fick husse d.v.s. Roger,
med sig det intyg som bevisar att Volvia är så pass frisk, att risken för
en färd till bilskroten ännu inte är aktuell.
Emil Forselius död
Skådespelaren Emil Forselius hittades död i sin lägenhet på Söder-
malm i tisdags av sin mor. Den 35-årige aktören tog sitt liv, upp-
ger Aftonbladet idag. Tragiskt i allra högsta grad med tanke på att
Forselius var nybliven pappa.
Foto: www.jnytt.se
Dansband från Norrbotten
En gång - under 1970-talet - översköljdes vårt land av ett fenomen som kallades kort och gott för : "DANSBAND". Varje veckoslut - ja, även mitt i veckan - så spelade alla dessa band, amatörer såsom proffessionella dansband, upp till dans runt vårt avlånga land, från Kiruna i norr, till Ystad i söder. Dansbanden finns fortfarande kvar men situationen är idag en helt annan än under 70-talets guldålder. Kanhända att dansorkestrarna går en ny vår till mötes p.g.a. den uppmärksamhet som TV-programmet "Dansbandskampen" skänkt? I alla fall så har fokuseringen inneburit en knuff i positiv riktning för de musikanter som än i denna dag varje helg åker ut i sin turnébuss, för att i en park, restaurang eller Folkets Hus sprida dansmusikens evangelium. I denna kavalkad som strax följer, presenteras en mängd norrbottniska dansband, som även här i vår norra landsända, liksom på övriga platser, åkte/åker runt med dansmusiken i sitt bagage. Varsågoda:
Först i raden av norrbottensband kommer Kjell-Bertils från musikstaden
Piteå. Grundades 1968 upplöstes 1986. Men som bekant så går ju ränderna
aldrig ur en gammal musiker. Där framstår Kjell-Bertils som ett bra exempel.
Orkestern har några gånger återuppstått från de döda. Lördagen den 27 mars
är det åter dags igen. Då tillsammans med ytterligare två återuppståndna band
nämligen, Anders-Jans och Lennes med Bitte, på Folkets Hus i Piteå.
Denna Älvsbyorkester grundades 1967/68 av dragspelaren Rolf Åhman
bosatt i "Norrbottens-Pärla" d.v.s. Älvsbyn. Orkestern upphörde den 5
januari 1982. Men har liksom kollegorna i Kjell-Bertils inte heller lyckats
hålla sig borta från musikinstrumenten. Senast sommaren 2009 möttes
det "gamla gardet" för att på nytt lira de gamla välkända låtarna.
Även i detta band fanns jag med som trummis, åren 1974-1982.
Ytterligare ett Piteband. Grundades 1992 upplöstes 1995.
Jannes X-tett också hemmahörande i Piteå. Bildades i början av
1960-talet. Ombildades senare, bytte då namn till Maximum.
Välkänt band från residensstaden Luleå. Hann även producera två
stycken LP-skivor under karrären.
Ännu ett dansband från "Pite". Annelis, där sångaren Jens Pääjärvis
mor och far ingick. Anneli och Anders.
Lassby-Femman från.....ja, just det; "Lassbyn". Grundades 1981, upp-
hörde 1991.
Den duktige dragspelaren Roland Anderssons orkester från Arvidsjaur.
Roland har en egen inspelningsstudio där han bl. a. producerat ett fler-
tal CD-inspelninger med den välreste mannen i vit skjorta, Kjell Anders-
son f.d. musiker i Kjell-Bertils. Roland har även skrivit låtar till icke helt
okända Lotta Engberg. Saloonen i Rålund med sin välkända "tryckkam-
mare" var ett begrepp bland den norr och västerbottniska danspubliken
under många år. Sittande med dragspelet är Rolands far Tage Andersson,
som var den som startade danserna i Rålund på 60-talet?
Kjell Andersson återigen. Kjell hade under en period sitt eget band;
"Kjell Anderssons orkester", där jag vikarierade som trumslagar-
pojke flera gånger. Infällda bilden: Susanne Lundqvist, duktig sångerska
från Älvsbyn som också haft egen orkester.
Bandet kom från Luleå. Övriga uppgifter okända.
Lars-Ragnars trio med hemadress Kiruna.
Kapellmästaren Lars-Eric Boström var ackompnjatör till bl. a. Harry
Brandelius och Jokkmokks Jokke. Hade även egen trio: "Lars-Eric
Thorbjörns" kom från Luleå.
Ännu ett i raden av Luleåband.
Stående i mitten; Mikael Sandberg vars pappa Bert Sandberg drev de
båda dansställena "Logen i Sunderbyn" och "Mogen Logen" i Luleå.
Trumslagaren Mikael, har även varit chef för "Mikael Sandbergs ork-
ester".
Norrlänningarna. Hemmahörande i Luleå. Två Pitegrabbar fanns ändå
med, Henry Öberg sittande t.h. och strax bakom brorsan Tommy Öberg.
OPUS från Piteå. Bildades sommaren 1991 och slutade en höstkväll i
Storfors Folkets Hus i Bergsviken, Piteå. Spelade trummor här, till-
sammans med bl. a. min kusin Sune Karlsson. Sune och jag har även
ett förflutet i Rolf Åhmans.
Dansband från Luleå.
Leif-Rogers från Kalix.
Orkester från Luleå.
Adress: Luleå!
Maximum f.d. Jannes X-tett från Piteå.
Frekvens hemmahörande i Jokkmokk.
Ännu ett Kirunaband.
Hemma i Luleå.
Piteåbandet Zanders med välkände sångaren Patrik Öhlund.
Mikael Sandbergs orkester från Luleå.
Expanders ursprungligen från militärstaden Boden, men numera utgår
orkestern från Piteå. Spelar idag på heltid.
Members. Kom från Piteå.
Spelar på Folkets Hus i Piteå den 27 mars med Kjell-Bertils och Anders-
Jans. Hemmadress: Piteå.
Gällivare/Malmberget.
Spelade med detta Älvsbyband 1973/74.
Factum: Piteå.
Kom från Luleå.
Piteåorkester.
Framgångsrikt band som en gång testades för Svensktoppen. Hemma-
hörande i Piteå.
Luleåorkester.
Nordpolarna från - Luleå.
Basisten i Mattes, Harri Karlsson, började så småningom att spela med
Cedermarks, Sven-Erics, Monotones, Göran Lindbergs m. fl.
1965 korades Rune Lindstedts från Boden till Sveriges bästa dansork-
ester.
Kom från Piteå.
Malmberget?
Sittande i mitten trummisen Bennet Lindblom. Hans far Lennart Lind-
blom hade musikaffär i Boden. Han hade även en populär dansork-
ester där en väldigt ung kille från Luleå tog sina första stapplande steg.
Gunnar Wiklund. Bandet - som inte längre finns - kom från Boden.
Ruter Fem från Piteå.
Luleå!
Lasses - mitt första band som jag var medlem i.
TACK FÖR ATT NI TITTAT!
/ROGER.
Först i raden av norrbottensband kommer Kjell-Bertils från musikstaden
Piteå. Grundades 1968 upplöstes 1986. Men som bekant så går ju ränderna
aldrig ur en gammal musiker. Där framstår Kjell-Bertils som ett bra exempel.
Orkestern har några gånger återuppstått från de döda. Lördagen den 27 mars
är det åter dags igen. Då tillsammans med ytterligare två återuppståndna band
nämligen, Anders-Jans och Lennes med Bitte, på Folkets Hus i Piteå.
Denna Älvsbyorkester grundades 1967/68 av dragspelaren Rolf Åhman
bosatt i "Norrbottens-Pärla" d.v.s. Älvsbyn. Orkestern upphörde den 5
januari 1982. Men har liksom kollegorna i Kjell-Bertils inte heller lyckats
hålla sig borta från musikinstrumenten. Senast sommaren 2009 möttes
det "gamla gardet" för att på nytt lira de gamla välkända låtarna.
Även i detta band fanns jag med som trummis, åren 1974-1982.
Ytterligare ett Piteband. Grundades 1992 upplöstes 1995.
Jannes X-tett också hemmahörande i Piteå. Bildades i början av
1960-talet. Ombildades senare, bytte då namn till Maximum.
Välkänt band från residensstaden Luleå. Hann även producera två
stycken LP-skivor under karrären.
Ännu ett dansband från "Pite". Annelis, där sångaren Jens Pääjärvis
mor och far ingick. Anneli och Anders.
Lassby-Femman från.....ja, just det; "Lassbyn". Grundades 1981, upp-
hörde 1991.
Den duktige dragspelaren Roland Anderssons orkester från Arvidsjaur.
Roland har en egen inspelningsstudio där han bl. a. producerat ett fler-
tal CD-inspelninger med den välreste mannen i vit skjorta, Kjell Anders-
son f.d. musiker i Kjell-Bertils. Roland har även skrivit låtar till icke helt
okända Lotta Engberg. Saloonen i Rålund med sin välkända "tryckkam-
mare" var ett begrepp bland den norr och västerbottniska danspubliken
under många år. Sittande med dragspelet är Rolands far Tage Andersson,
som var den som startade danserna i Rålund på 60-talet?
Kjell Andersson återigen. Kjell hade under en period sitt eget band;
"Kjell Anderssons orkester", där jag vikarierade som trumslagar-
pojke flera gånger. Infällda bilden: Susanne Lundqvist, duktig sångerska
från Älvsbyn som också haft egen orkester.
Bandet kom från Luleå. Övriga uppgifter okända.
Lars-Ragnars trio med hemadress Kiruna.
Kapellmästaren Lars-Eric Boström var ackompnjatör till bl. a. Harry
Brandelius och Jokkmokks Jokke. Hade även egen trio: "Lars-Eric
Thorbjörns" kom från Luleå.
Ännu ett i raden av Luleåband.
Stående i mitten; Mikael Sandberg vars pappa Bert Sandberg drev de
båda dansställena "Logen i Sunderbyn" och "Mogen Logen" i Luleå.
Trumslagaren Mikael, har även varit chef för "Mikael Sandbergs ork-
ester".
Norrlänningarna. Hemmahörande i Luleå. Två Pitegrabbar fanns ändå
med, Henry Öberg sittande t.h. och strax bakom brorsan Tommy Öberg.
OPUS från Piteå. Bildades sommaren 1991 och slutade en höstkväll i
Storfors Folkets Hus i Bergsviken, Piteå. Spelade trummor här, till-
sammans med bl. a. min kusin Sune Karlsson. Sune och jag har även
ett förflutet i Rolf Åhmans.
Dansband från Luleå.
Leif-Rogers från Kalix.
Orkester från Luleå.
Adress: Luleå!
Maximum f.d. Jannes X-tett från Piteå.
Frekvens hemmahörande i Jokkmokk.
Ännu ett Kirunaband.
Hemma i Luleå.
Piteåbandet Zanders med välkände sångaren Patrik Öhlund.
Mikael Sandbergs orkester från Luleå.
Expanders ursprungligen från militärstaden Boden, men numera utgår
orkestern från Piteå. Spelar idag på heltid.
Members. Kom från Piteå.
Spelar på Folkets Hus i Piteå den 27 mars med Kjell-Bertils och Anders-
Jans. Hemmadress: Piteå.
Gällivare/Malmberget.
Spelade med detta Älvsbyband 1973/74.
Factum: Piteå.
Kom från Luleå.
Piteåorkester.
Framgångsrikt band som en gång testades för Svensktoppen. Hemma-
hörande i Piteå.
Luleåorkester.
Nordpolarna från - Luleå.
Basisten i Mattes, Harri Karlsson, började så småningom att spela med
Cedermarks, Sven-Erics, Monotones, Göran Lindbergs m. fl.
1965 korades Rune Lindstedts från Boden till Sveriges bästa dansork-
ester.
Kom från Piteå.
Malmberget?
Sittande i mitten trummisen Bennet Lindblom. Hans far Lennart Lind-
blom hade musikaffär i Boden. Han hade även en populär dansork-
ester där en väldigt ung kille från Luleå tog sina första stapplande steg.
Gunnar Wiklund. Bandet - som inte längre finns - kom från Boden.
Ruter Fem från Piteå.
Luleå!
Lasses - mitt första band som jag var medlem i.
TACK FÖR ATT NI TITTAT!
/ROGER.
PIF-MÄSSAN - Piteå 1962
- LINDQVISTs BILSALONG PRESENTERAR: -
Alla har de en enda sak gemensamt; de är gamla hederliga veteraner allihopa. Titta och (kanske) njut:
1954.
1958.
1954.
1954.
1954.
1958.
1954.
1954.
1954.
1955.
1958.
Vi avslutar visningen med denna traktor av 1954-årsmodell som också
ville vara med.
Husqvarna MC - 1954
Wallsténs Järnhandel - Piteå
En interiörbild från Wallsténs Järnhandel beläget i hörnet Storgatan -
Uddmansgatan i Piteå. Årtalet okänt.
Bilden tillhör Thomas Wallstén.
The Mascots
Mascots bildades 1963 och upplöstes i slutet av 1960-talet. Medlemmar:
Stefan Ringbom - sång, gitarr. Gunnar Idering - sång, gitarr. Anders
Forslund - bas, sång. Rolf Adolfsson - trummor, sång. Kjell Jeppson -
(efterträdde Rolf Adolfsson 1968 på trummor).
Gruppens hits: A Sad Boy, Stones Fall, Call Me Your Love Words Enough
to Tell You.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Toni Alldén - Caroline Stenvalls mördare till Öjebyn i Piteå
Enligt bl. a. Expressen, så har Caroline Stenvalls mördare, Gällivarebon Toni Alldén, flyttats från sin plats på Kumla efter att ha mobbats svårt av sina medinterner. Flytten gick först till Karsudden i Katrineholm, sedan vidare till Rättpsykiatriska enheten i Öjebyn utanför Piteå.
"En man som mördar en oskyldig kvinna på ett sådant fegt sätt står inte så värst högt i kurs bland de andra medinternerna", så säger en kriminalvårdsanställd till massmedia.
I Öjebyn har personer som Thomas Quick också funnits. Även medlemmar ur den familj i byn Vojakkala, som så brutalt misshandlade sin granne, satt här för några år sedan. Tjuvar, banditer, pedofiler, mördare har alla funnits inom Rättpsykiatriska enhetens väggar på sjukhemmet i Öjebyn.
TONI ALLDÉN.
"En man som mördar en oskyldig kvinna på ett sådant fegt sätt står inte så värst högt i kurs bland de andra medinternerna", så säger en kriminalvårdsanställd till massmedia.
I Öjebyn har personer som Thomas Quick också funnits. Även medlemmar ur den familj i byn Vojakkala, som så brutalt misshandlade sin granne, satt här för några år sedan. Tjuvar, banditer, pedofiler, mördare har alla funnits inom Rättpsykiatriska enhetens väggar på sjukhemmet i Öjebyn.
TONI ALLDÉN.
"Drömma kan man väl få göra........?"
-"Jag drömmer om sommaren mitt i den smällkalla vintern. För
drömmar är väl än så länge helt kostnadsfria. Eller har Fredrik
Reinfeldt och Anders Borg beskattat det också.....?"
-"Tänk den där sköna varma dagen i juli. När jag och Bettan satt med
en matsäck mitt i den svenska sommaren, och bara njöt".
-"Heller varför inte den där magiska stunden vid grillhörnan; jag,
Bettan och barnbarnet Norah. Solen stod som allra högst på sommar-
himlen, katterna låg ihopkurade i skuggan, och livet kändes helt maka-
löst underbart".
(Så herrar Reinfeldt / Borg och alla det s.k. "nya moderaterna" - sätt
för guds skull inte skatt på människors drömmar. Drömmar är ett
sätt för oss alla människobarn att överleva!)
/Roger.
Piteå Tidningens Aktiebolag - 1935
4 kronor och 50 öre kostade den annons som Furunäsets Skidvänner
satte in i ortens tidning, den 27 februari 1935.
Vådasköt sig till döds i hemmet
Åke Snellman från Jokkmokk arbetade en tid i Hortlax centralskola som engelsklärare. En duktig och trevlig lärare som också var musiker. Han berättade att han spelat dansmusik i några band - som jag idag glömt namnen på. Åke blev så småningom adjunkt och flyttade tillbaka till Jokkmokk där han - vad jag kan förstå - fortsatte med undervisning i skolan. En kväll i början av september 1987 sköt han sig själv till döds i sitt eget hem med hustrun som vittne. I tidningen NSD stod detta att läsa dagen därpå:
NSD den 9 september 1987.
NSD den 9 september 1987.
Anny och Harry - Ett liv i total tystnad
Anny var min mammas äldsta syskon. Anny föddes med en grav hörselskada. Detta gjorde att hon så småningom började på "Dövstumsskolan" i Härnösand. Troligen var det också där som hon träffade Harry Lundqvist, som 1942 skulle bli hennes make. Harry var även han hörselskadad. Och det var med hjälp av teckenspråket som de två kommunicerade med varandra. Paret Lundqvist bodde under alla åren i Skellefteå. Sommarstugan i Båtvik blev en kär tillflykt sommar som vinter. När vi under min barndom, tillsammans med familj, släkt och vänner, skulle besöka Anny och Harry, var vi alltid tvungna att varsko dem först. Man brukade säga att: "vi kommer den eller den dagen, den eller den tiden". När vi väl var framme stod vi på stranden och vinkade med ett exempelvis vitt tygstycke, för att de skulle se att vi kommit. Harry gick ner till sin brygga, kikade med kikaren, och vips.....kom han med motorbåten och hämtade sällskapet. Eftersom Harry var en flitig amatörfilmare, så finns en hel del film bevarat från dessa möten vid deras stuga i Båtvik.
För Annys del innebar hennes medfödda hörselskada
att hon levde sitt liv i total tystnad. Hon föddes den 9
februari 1920 i Blåsmark, och avled 1992 i Skellefteå.
På grund av sin hörselskada åkte Anny till Dövstumsskolan i Härnö-
sand, där hon också träffade sin blivande make Harry Lundqvist.
Anny och Harry gifte sig 1942. Makarna förblev barnlösa.
Anny t.h. här fotograferad tillsammans med en god vän i Roknäs året
1936.
Harry Lundqvist född den 24 januari 1914 i Båtvik, Byske. Död den
25 september 1981 i Skellefteå. Harry gick yrkesskola i Furugrund
därefter anställdes han som möbelpolerare i Piteå. Han jobbade även
en tid hos Åsells Möbler i Skellefteå, därefter hos Moröns Snickerier.
Harrys stora intressen i livet var sommarstugan i Båtvik. Han var även
en mycket duktig konstnär som han bl. a. visade för mig flera gånger
när vi träffades. Harry ritade gubbar, landskap, kyrkor mm Förutom
tecknandet och målandet så filmade han ofta och gärna med sin film-
kamera.
Eftersom Anny och Harrys sommarhus låg på en liten ö omgärdat
med vatten så var båten en nödvändighet. Det blev några stycken
under årens lopp. Här ses han med sin segelbåt vid stugan i Båtvik.
Anny som 16-åring - 1936.
Anny och Harry Lundqvist fotograferade på en sten vid Annys
föräldrahem i Blåsmark.
För Annys del innebar hennes medfödda hörselskada
att hon levde sitt liv i total tystnad. Hon föddes den 9
februari 1920 i Blåsmark, och avled 1992 i Skellefteå.
På grund av sin hörselskada åkte Anny till Dövstumsskolan i Härnö-
sand, där hon också träffade sin blivande make Harry Lundqvist.
Anny och Harry gifte sig 1942. Makarna förblev barnlösa.
Anny t.h. här fotograferad tillsammans med en god vän i Roknäs året
1936.
Harry Lundqvist född den 24 januari 1914 i Båtvik, Byske. Död den
25 september 1981 i Skellefteå. Harry gick yrkesskola i Furugrund
därefter anställdes han som möbelpolerare i Piteå. Han jobbade även
en tid hos Åsells Möbler i Skellefteå, därefter hos Moröns Snickerier.
Harrys stora intressen i livet var sommarstugan i Båtvik. Han var även
en mycket duktig konstnär som han bl. a. visade för mig flera gånger
när vi träffades. Harry ritade gubbar, landskap, kyrkor mm Förutom
tecknandet och målandet så filmade han ofta och gärna med sin film-
kamera.
Eftersom Anny och Harrys sommarhus låg på en liten ö omgärdat
med vatten så var båten en nödvändighet. Det blev några stycken
under årens lopp. Här ses han med sin segelbåt vid stugan i Båtvik.
Anny som 16-åring - 1936.
Anny och Harry Lundqvist fotograferade på en sten vid Annys
föräldrahem i Blåsmark.
Rakvatten
Reklamannons från 1963.
Hemma hos Sune Mangs
Våren 1972 gjorde veckotidningen Hänt i Veckan ett repotage om artisten Sune Mangs och han nyfunna kärlek, Agneta Lindén, hemma i deras lägenhet i Vasastan i Stockholm.
Skärgårdsflirt mitt i stan - Agneta och Sune i sin nya paulun.
Sommarens par i parkerna: Polisen Karlsson och pigan Malin. På
väggen Sunes fenomenala Birgit Nilsson i affischform.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hänt i Veckan den 14 april 1972.
Skärgårdsflirt mitt i stan - Agneta och Sune i sin nya paulun.
Sommarens par i parkerna: Polisen Karlsson och pigan Malin. På
väggen Sunes fenomenala Birgit Nilsson i affischform.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hänt i Veckan den 14 april 1972.
Arne i Cool Candys
Arne Nathansohn f.d. gitarrist i Cool Candys, har skickat mig detta foto, föreställande "Cools" spelande på ett lastbilsflak någon gång vid 60-talets mitt. Tack Arne för bilden!
COOL CANDYS. Karl-Arne Andersson, Göte Johansson, Carl-Ivar
Ivarsson, Gunnar Wahlgren, Arne Nathansohn och Einar Svensson.
COOL CANDYS. Karl-Arne Andersson, Göte Johansson, Carl-Ivar
Ivarsson, Gunnar Wahlgren, Arne Nathansohn och Einar Svensson.
Snöovädret
Har just precis kommit in efter en liten "snösväng". Traktorn var här imorse, men jag var ändå tvungen ut för att ta bort lite rester som samlats kring infarten och brevlådan bl. a. Jag har det väldigt bra vad gäller snöröjningen. Men eftersom det blåser så bildas stora drivor här runt omkring. Det var meningen att Andreas och Jennie skulle åka till Umeå idag. Men p.g.a. detta oväder som nu drar fram, så avbokade de resan. Ett klokt beslut tycker jag. En otäck bilolycka har inträffat i Börjelslandet utanför Luleå, stod att läsa på Piteå Tidningens hemsida. Flera personer satt fastklämda, och räddningstjänsten arbetade febrilt för att få loss de skadade. Elisabeth fick alldeles nyss veta - via telefon - att hon måste till Sunderby sjukhus nu på måndag, hos sjukgymnasten. Man vill göra ytterligare en koll på hennes handled, för att se hur stor rörlighet hon har. Då får vi verkligen hoppas att det myckna snöandet har upphört, och solen skiner.
SCHYTTS
1974.
Vikingarna - med kramgoa låtar
1990.
Thorells / Titanix - 1991
THORELLS - Piteå.
TITANIX - Söderköping.
Gräsklipparstrul med STIGA
Berättelsen som följer kräver måhända en liten förklaring. En av de varma sommardagarna 2008, tycktes gräset härhemma vara ovanligt högt. Jag gick därför och satte mig på åkgräsklipparen, för att ta mig en runda, men den ville tyvärr inte alls starta. Efter mycket om och men tog jag därför fram våran reservklippare, som jag hade "utifall att". Inte eller den ville starta. Som ett stort ovädersmoln, och med mycket frustration, gick jag och satte mig vid mitt skrivbord i rummet, tog fram penna och ett papper och skrev denna smått galna historia. Berättelsen publicerades så småningom i Piteå Tidningen den 5 augusti 2008:
Häromdagen var det dags att klippa gräs. Lätt som en plätt, trodde jag. Men ack vad jag bedrog mig. Här hemma finns tre maskiner prydligt parkerade. Först och störst, storebror Stiga, gul till färgen, samt mellanbrodern Husqvarna, en orangefärgad sak, arvegods efter en bortgången farbror. Minstingen, som genomled ett smärtsamt motorbyte för något år sedan, heter Klippo, och är lika helröd som Gudrun Schyman en gång car, när hon fortfarande var övertygad kommunist. Förlåt kära Klippo för jämförelsen.
Alla dessa uppräknade familjemedlemmar, har sin givna plats i maskinparken. Mest av allt har jag hitills mest beundrat och älskat min Stiga. Tänk er en sval sommarkväll, efter en hel dags envist solgassande, kunna grensla sin åkare för att klippa de förfärliga grässtråna sönder och samman. Frihetskänslan känns enorm när man sakta puttrar fram på sin ranch - förlåt, tomt - . Ja, det känns kanhända ungefär som när Clint Eastwood rider iväg på sin springare för att slåss för det goda, därute någonstans i solnedgången. Clintan har sin häst, jag har min gula Stiga, men där slutar alla eventuella likheter.
Den här aktuella dagen behagade min Stiga att öppet demonstrera sitt missnöje. Men varför? Jag som i mitt blåögda tillstånd trodde att han hade det bra härhemma? Jag försökte om och om igen. Motorn spann visserligen som en nöjd bondkatt i mars, men hur mycket jag än trixade med växlarna, både framåt och bakåt så hände ingenting. Den stod där bara stilla precis som om den drabbats av en sorts förlamning.
-"Du vet väl kära Stiga, att vi i denna stund har ett jobb som väntar. Jag har absolut inte tid med sånt här trams!"
Den bara blängde lite så där nonchalant mot mig (om nu åkgräsklippare kan blänga).
-"Seså! Nu lägger jag in ettans växel, så jag förväntar mig verkligen att du lyder din husbonde. Vi kör ditåt!" Sa jag, och pekade mot gräsmattan som låg och väntade.
Ingenting hände. Här satt jag som ett fån och förde ett samtal med min klippare. Men vänta, var det nåt den försökte att säga? Jovisst, jag hör ju klart och tydligt hur den liksom försöker att kommunicera, fast på gräsklipparspråk. Det lät ungefär så här:
-"Du kan sitta i mitt säte hur länge du vill. Ja du, Roggan, jag kan stå på tomgång resten av den här dagen om du så vill. Men en sak ska du veta, jag rör mig inte ur fläcken. Och du, kom även ihåg detta: det är du som pröjsar bensinen!"
Där tryckte Stigan på en ytterst öm punkt. Visst ja. Bensinpriset snart femton kronor.
-"Men du Stiga, du kan stå här och ironisera, jag åker och hämtar din brorsa, Husqvarna!" Husqvarnan var sedan några dagar utackorderad hos en av sönerna. Inom loppet av en halvtimme så stod mellanbrodern här hemma på min alltför långhåriga gröna gräsmatta, klar för användning. Nåja, tänkte jag en ren bagatell. Nu ska den ouppfostrade Stigan få så den tiger. Tre till fyra drag är vad som behövs. Efter fyrtio till femtio drag, stod den orangea maskinuslingen fortfarande alldeles tyst och liksom hånlog mot mig, och min svettiga panna.
-"Även du min Brutus!", sa jag i en ton av förakt och total frustration och en enorm besvikelse.
-"Brutus, vem är Brutus, har vi fått främmande?" hörde jag min fru säga, som från ett öppet fönster lyckats urskilja delar av min irriterade konversation med mellanbrodern Husqvarna.
-"Brutus och Brutus - det är ingenting. Det är bara den här förrädaren som inte vill det jag vill". Hustrun tittade väldigt konstigt på mig. Och inte undra på det. I detta uppskruvade läge, hade det hela plötsligt blivit en ren prestige fråga.
-"Är det krig ni vill ha, så är det krig ni skall få!" sa jag och blängde ilsket på de två bröderna.
Sedan slog mig tanken, lillebror! Naturligtvis, Klippo, vännen i nöden. Under en presenning, med mycket spindelväv och smuts, kunde jag urskilja den en gång så klarröda färgen.
-"Snälla kära Klippo. Som du säkert vet, så älskar din far dig över allting annat". Och medan jag gjorde ett försök att avlägsna ett helt års lager av smuts, tyckte jag mig se ett litet skevt leende.
-"Det är du som ska rädda min dag. Hör på här, din far skall fylla din torra tank med jättegod 95-oktanig bensin. Sedan ska jag kolla din oljesticka, kära rara Klippo - vi har ett jobb som väntar".
På det andra försöket brummade den röda Klippon igång. Lite ojämn i tomgången kanske, men vad gör väl det. Den klippte ju gräs som en Gud. Tyvärr så har Klippon det otyget att efter cirka femton minuters klippande, så börjar hela maskinen låta mer och mer som en gammal Saab i uppförsbacke. Ljudvolymen blir så pass hög att trots användandet av hörselskydd, är man ändå rätt så stendöv en timme efteråt. De vibrationer som den släpper ifrån sig gör att under cirka två dagar efter klippandet är stört omöjligt att hålla i en kaffekopp, eftersom händerna darrar så förskräckligt.
Men trots diverse defekter så blev gräsmattan klippt. Sedan den här dagen är det den röda Klippon som blivit min nya favorit. I nöden prövas vännerna, och vännen i den här historien är definitivt den röda Klippon. Kanske den allra bästa vännen i hela maskinparken. (Tror jag?)
Roger Lindqvist.
"Clintan har sin häst, jag har min gula Stiga. Men där slutar alla
eventuella likheter oss emellan".
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden från: www.mascus.com
"Att angöra en brygga"
Hasse & Tage skrev manus till denna svenska filmklassiker från 1965. Regisserade gjorde Tage Danielsson. Filmen hade sin svenska premiär juldagen 1965 på Röda Kvarn i Stockholm. Filmens musik komponerades av Lars Färnlöf.
En sann klassiker. Som jag sett vid flera tillfällen under årens lopp. Underbara scener med Lars Ekborg, Birgitta Andersson och Hatte Furuhagen, ombord på den båt som olyckligtvis aldrig kommer i hamn. Väntande i den röda stuga på ön, finns Gösta Ekman, Katie Rolfsen och Monica Zetterlund. Även Hasse Alfredssons minnesvärda tolkning av kufen "Garbo" tål att nämnas. Svensk film när den är som allra bäst!
Gösta Ekman berättar: "Det tog många år innan jag kunde äta kräftor
igen".
Monica Zetterlund försöker förföra gubben Garbo. Spelad av Hans
Alfredsson.
Kräftfesten ute på sommarön, slutar inte precis som dessa två -
Birgitta Andersson och Lars Ekborg - har tänkt sig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilderna ur: HASSE & TAGE - Svenska Ord & Co - Saga & Sanning".
En sann klassiker. Som jag sett vid flera tillfällen under årens lopp. Underbara scener med Lars Ekborg, Birgitta Andersson och Hatte Furuhagen, ombord på den båt som olyckligtvis aldrig kommer i hamn. Väntande i den röda stuga på ön, finns Gösta Ekman, Katie Rolfsen och Monica Zetterlund. Även Hasse Alfredssons minnesvärda tolkning av kufen "Garbo" tål att nämnas. Svensk film när den är som allra bäst!
Gösta Ekman berättar: "Det tog många år innan jag kunde äta kräftor
igen".
Monica Zetterlund försöker förföra gubben Garbo. Spelad av Hans
Alfredsson.
Kräftfesten ute på sommarön, slutar inte precis som dessa två -
Birgitta Andersson och Lars Ekborg - har tänkt sig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilderna ur: HASSE & TAGE - Svenska Ord & Co - Saga & Sanning".
Hasse & Tage
Den 14 januari 1982 hade Hasse Alfredsson och Tage Danielsson premiär på sin revy; "FRÖKEN FLEGGMANS MUSTASCH på Göta Lejon i Stockholm. Medverkade gjorde också Lena Nyman, Gösta Ekman och Gunnar Svensson.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden hämtad ur: "HASSE & TAGE - svenska ord & co. Saga & sanning".
--------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden hämtad ur: "HASSE & TAGE - svenska ord & co. Saga & sanning".
F:a Oskar Sundström - Hortlax
I många år fanns den där. Det lilla röda trähuset granne med ICA- butiken i Hortlax. Varje gång jag åkte till skolan med min cykel så passerade jag Oskar Suindströms butik. Här fanns cykeltillbehör. Här lagade Oskar även din cykelpunktering. Varje skyltsöndag gick min mamma, pappa och jag, upp till byn för att titta på julskyltningen som Oskar och hans fru hade gjort. Medan snöflingorna sakta dalade ner över oss, från den stjärnupplysta vinterhimlen, stod jag där med mina föräldrar, och längtade som besatt efter alla julklappar som jag (visste) jag skulle få. Oskar hade jag även en tid som lärare i foto och film, när jag gick i högstadiet. Oskar är borta sedan länge. Men det röda huset står fortfarande kvar, full av minnen från flydda barndomsdar.
Framtidsdrömmar
Som barn hade jag många, många drömmar om livet och framtiden. (Det har jag förresten än idag). Ambulansförare ville jag bestämt bli. Anledningen till detta, var att varje gång en ambulans syntes med sina ljus och siréner påslagna, då visste jag precis att just detta var min grej. Senare i livet lockade en framtid som filmfotograf. Eftersom bild och foto alltid lockat och förtjusat mig på något vis. Konstnär var också ett alternativ. Att måla och teckna kändes bra, eftersom detta var ett sätt som man kunde uttrycka sig på. Jag tillbringade ibland hela dagar med mina pennor, vattenfärger och vita ark, med att låta fantasin flöda fritt. Nästa dröm, var att en gång i livet bli proffessionell musiker. Jag skulle helt enkelt ha det som levebröd, var det tänkt. Nu blev det inte riktigt så - men nästan i alla fall. 1985 fick jag dels en förfrågan om att ha trumundervisning i kommunala musikskolan här i Piteå, dels även en fråga om att börja spela proffessionellt. Men till dessa förslag svarade jag ett blankt nej.
Arkeologi, är också nåt som fått mitt hjärta att slå lite fortare. Jag missar sällan ett program som handlar om olika sorters utgrävningar. Till detta har jag genom åren försökt hålla mig a´jour, beträffande historiska arkeologiska händelser, typ utgrävningar bland de egyptiska pyramiderna. Som kittlar lite extra p.g.a. dess spännande historia. Att drömma är viktigt. Och då menar jag inte de drömmar som besöker oss nattetid, utan de drömmar som vi som människor går omkring och bär på. Den dagen då drömmarna dör, då dör jag med dem.
Drömmaren Roger.
Arkeologi, är också nåt som fått mitt hjärta att slå lite fortare. Jag missar sällan ett program som handlar om olika sorters utgrävningar. Till detta har jag genom åren försökt hålla mig a´jour, beträffande historiska arkeologiska händelser, typ utgrävningar bland de egyptiska pyramiderna. Som kittlar lite extra p.g.a. dess spännande historia. Att drömma är viktigt. Och då menar jag inte de drömmar som besöker oss nattetid, utan de drömmar som vi som människor går omkring och bär på. Den dagen då drömmarna dör, då dör jag med dem.
Drömmaren Roger.
Klubb för vinterhatare
Snöfallet fortsätter. Är det inte snö så är det kyla. Läste i en tidning för ett tag sedan, om en nyinstiftad klubb. De medlemmar som sökte medlemsskap, måste vara personer som hatar vintern och alla dess vedermödor. Aha, tänkte jag, dit skall jag söka inträde. Men besvikelsen blev stor, när jag såg att klubben endast var till för kvinnor. Så nu funderar jag på att öppna en "vinterhatarklubb" för alla - oavsett ras, kön, religiös tillhörighet etc...
Däremot måste alla - då menar jag alla - svära sin lydnad till klubbens stadgar.
1. Jag lovar dyrt och heligt, att aldrig så länge jag lever,
att uttala mig positivt om det förahatliga vinterhalvåret.
2. Jag lovar att aldrig någonsin använda mig av snöskoter,
skidor, skridskor, hockeyklubba, bandyklubba, spark-
stötting, ellér andra saker som förknippas med vinter.
3. Jag lovar på det bestämdaste, att aldrig så länge jag
andas, att icke nyttja fiskeredskap, typ pimpelspö,
ej heller använda någon form av isborr.
4. Jag lovar och svär, på att alltid framhålla sommarens
alla fördelar. T.e.x. sol, värme, bad, glass, grillning, sol-
glasögon, sololjor, badbollar, badbyxor, bikinis, ljusa
norrländska sommarnätter etc...
5. Jag lovar också att minst en gång per vinter, resa till val-
fri semesterbadort. Alltför att inte frestas att börja tycka om
"den där" vintern. Vi i klubbens styrelse, vill även passa på att
uppmuntra all de som gärna reser mer än en gång till varmare
breddgrader. I slutet av året kommer två personer att premieras.
Då delas två biljetter ut till: "Årets vinterhatare". Som får ett dip-
lom, samt en resa till Kanarieöarna med gratis uppehälle i en vecka.
Så därför, alla kända som okända vinterhatare, sök medlemsskap redan idag!
Hortlax den 1 mars 2010.
Roger Lindqvist - ordförande.
PS! Glöm nu inte badkläderna till klubbens nästa möte!
Däremot måste alla - då menar jag alla - svära sin lydnad till klubbens stadgar.
1. Jag lovar dyrt och heligt, att aldrig så länge jag lever,
att uttala mig positivt om det förahatliga vinterhalvåret.
2. Jag lovar att aldrig någonsin använda mig av snöskoter,
skidor, skridskor, hockeyklubba, bandyklubba, spark-
stötting, ellér andra saker som förknippas med vinter.
3. Jag lovar på det bestämdaste, att aldrig så länge jag
andas, att icke nyttja fiskeredskap, typ pimpelspö,
ej heller använda någon form av isborr.
4. Jag lovar och svär, på att alltid framhålla sommarens
alla fördelar. T.e.x. sol, värme, bad, glass, grillning, sol-
glasögon, sololjor, badbollar, badbyxor, bikinis, ljusa
norrländska sommarnätter etc...
5. Jag lovar också att minst en gång per vinter, resa till val-
fri semesterbadort. Alltför att inte frestas att börja tycka om
"den där" vintern. Vi i klubbens styrelse, vill även passa på att
uppmuntra all de som gärna reser mer än en gång till varmare
breddgrader. I slutet av året kommer två personer att premieras.
Då delas två biljetter ut till: "Årets vinterhatare". Som får ett dip-
lom, samt en resa till Kanarieöarna med gratis uppehälle i en vecka.
Så därför, alla kända som okända vinterhatare, sök medlemsskap redan idag!
Hortlax den 1 mars 2010.
Roger Lindqvist - ordförande.
PS! Glöm nu inte badkläderna till klubbens nästa möte!
