"Nu är det morgon igen!"
Upp ur sängen, tittar ut genom fönstret, och möts av en syn som börjar bli alltför vanlig: SNÖ! Efter de vanliga morgonrutinerna går jag så ut i den snövita världen som jag alltmer börjat att hata. Greppar snöskyffeln (för vilken gång i ordningen?) och skottar rent framför bron. En massa små katt- tassar har gjort avtryck i snön, som snabbt försvinner i en stor snödriva alldeles bredvid mig. Katter, ja, eftersom vår katthona går på piller, så brukar marsmånad förlöpa ganska bra. Men, tyvärr så glömde vi alldeles bort det viktiga p-pillret häromsistens, följden blev......jag skall inte gå in på detaljerna, men Sessan är försvunnen sedan igår. Hon har tydligen rymt med sin pojkvän till okänd ort. Hon vill förstås ha lite mera barn innan hon blir för gammal. Om detta har vi bestämt sagt nej. Men jag skulle inte hålla det för otroligt att vi om några månader begåvas med några små kattbarn. Trots att hon vet våran ståndpunkt. Nog om detta!
Om hustrun får som hon vill (och det brukar hon nästan jämt få) så ska hon släpa in mig till stan idag. Ibland trivs jag allra bäst härhemma (ett ålderstecken kanhända, min far var likadan) men som sagt ibland måste man, fastän man inte riktigt vill. Nåja, det är väl ingen större bedrift att åka in med sin lilla Volvo till stan. Jag brukar i sådana lägen tänka på äventyraren och bergsklättraren Göran Kropp, som cyklade till Himalaya, besteg berget utan syrgastuber, och sedan när karl´n äntligen är nere.....ja, vad gör han då? Jo, han tar cykeln och cyklar hemåt mot gamla Svedala igen, precis som om ingenting har hänt. Och jag sitter här och klagar över lite snö och en planerad stadsresa. Imorgon är det jag som bestiger Tingsholmsberget, för att på så sätt få in lite "Göran Kropp-mentalitet". Tingsholmsberget är bara en liten "fjutt" jämfört med Himalaya. Men man måste ju börja nånstans, heller hur?
Om hustrun får som hon vill (och det brukar hon nästan jämt få) så ska hon släpa in mig till stan idag. Ibland trivs jag allra bäst härhemma (ett ålderstecken kanhända, min far var likadan) men som sagt ibland måste man, fastän man inte riktigt vill. Nåja, det är väl ingen större bedrift att åka in med sin lilla Volvo till stan. Jag brukar i sådana lägen tänka på äventyraren och bergsklättraren Göran Kropp, som cyklade till Himalaya, besteg berget utan syrgastuber, och sedan när karl´n äntligen är nere.....ja, vad gör han då? Jo, han tar cykeln och cyklar hemåt mot gamla Svedala igen, precis som om ingenting har hänt. Och jag sitter här och klagar över lite snö och en planerad stadsresa. Imorgon är det jag som bestiger Tingsholmsberget, för att på så sätt få in lite "Göran Kropp-mentalitet". Tingsholmsberget är bara en liten "fjutt" jämfört med Himalaya. Men man måste ju börja nånstans, heller hur?
Kommentarer
Trackback
