Furunäsets sjukhus 1893-1973

 

Det gamla bryggeriet

 
Foto: Roger Lindqvist - 2020-08-09

Kärleksstigen

 
Häromdagen gjorde vi en promenad på Kärleksstigen på Furuområdet jag och Elisabeth. Så småningom hittade vi den här sköna och vackra platsen med utsikt över Piteälven.

Doktorsvillan

 
Den fd överläkarbostaden vid Furunäsets sjukhus i Piteå.

Småbåtshamnen på Furunäset

 
Vid småbåtshamnen på Furunäset en mycket varm dag i juni.

Rundvandring på Furunäsets fd sjukhus

Tillbaka till platsen där vi jobbade och möttes en gång. Bakom oss Centralköket på fd Furunäsets sjukhus.
 
Dagen till ära så gjorde vi en promenad efter kärleksstigen bredvid Piteälven.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Piteå hospital

 
Norrbottens Posten ¤ Måndag 10 juli 1905

PITEÅ HOSPITAL

 

Bakom mentalsjukhusets fönster...

 
Bakom ett fönster på de gråkalla väggarna ropar nån på hjälp. Vissa lyssnar, andra inte. Dagarna kommer, dagarna går livet går i samma oändliga spår. Väggarna har genom åren samlat på sig skriken, förtvivlan. Ångesten har tvättat bort all den färg som en gång fanns. Glädjen är ytterst sparsam. Ibland blir natten dag, och dagen natt. För många är livet nattsvart.
 
Roger Lindqvist.

En kväll med glada vänner

 
Fr v Olle Lindgren, Britt-Inger Sjöberg, Christer Pettersson, Stig Åkerlund, Dick Sundberg och Göte Asplund.
 
Det var på Utbildnings-avdelningen vid Furunäsets sjukhus som personalfesten hölls den där kvällen i juli 1984 (eller -83?). Idag 2020 så är både Olle och Göte borta. När jag ser den här bilden längtar jag nästan tillbaka till den här tiden. Vi var ett bra gäng i vaktmästeriet/transportcentralen. Vi hade många uppfriskande diskussioner vid frukostbordet. Mest handlade det om politik. Den här kvällen så fattades Brage Lindgren och Harry Nilsson. Brage gick bort för en tid sedan. Tyvärr. Roligt hade vi. Jag minns att Stig bjöd laget runt på konjak. Kurt-Lennart gav sitt konjaksglas till mig som jag artigt tog emot.
 
 
 
 

Gamla goa jobbarkompisar

 
Fr v Roger Lindqvist, Sven Pettersson och Kurt-Lennart "Kurte" Wirén.
 
Återigen en bild från personalfesten på Utbildningsavdelningenvid Furunäsets sjukhus, tisdagen den 24 juli 1984? (eller -83?).
 
foto Stig Åkerlund.

Personalfest på Furu

 
I glada kamraters sällskap. Så kan man kalla den här bilden som togs under en personalfest med anställda vid sjukhusets vaktmästeri och transportcentral. Enligt uppgift så är datumet tisdagen den 24 juli 1984. Men jag hävdar bestämt att detta tilldrog sig 1983?
 
Fr v Christer Pettersson, Kurt-Lennart "Kurte" Wirén och Roger Lindqvist. Bilden och bilderna damp ner i brevlådan idag. Avsändaren är min fd chef Stig Åkerlund.
 
Tack Stig, du gjorde min dag.
 
 

Vårlig promenad

 
Idag har vi gått på en promenad ute på Furunäset. Till höger i bild ses den gamla överläkarbostaden, där sjukhusets överläkare bodde med sin familj. Vid den vita byggnaden i bildens mitt där fanns en gång sjukhusets huvudentré. Utan Furunäsets sjukhus, hade det inte funnits (o hemska tanke) tre söner, tre sonhustrur och fem barnbarn.
 
 

Furunäsets sjukhus, Piteå

Sjukhusets huvudentré som den såg ut för mycket länge sedan. Både jag och Elisabeth jobbade på sjukhuset i 15 år. Utan Furu, hade vi inte idag haft tre söner, tre sonhustrur och fem barnbarn. I dag är vi sammanlagt 13 personer i den "innersta familjekretsen". Till det tillkommer även våra tre sonhustrurs egna familjer. Tack Furunäset!

Rundvandring på Furunäsets sjukhus

 
2013 gjorde vi en rundvandring i det fd mentalsjukhuset på Furunäset i Piteå. Jag var utnämnd till ciceron den dagen för ABF-gruppen. Fr v Roger Lindqvist, Jan Aldrin, Birgitta Åström, ? Nilsson, förnamnet har jag glömt, Lasse Lundkvist och Elaine Lundberg. Leif Lidman tog bilden.
 
 
Vi har besökt Furunäset ännu en gång, kan vara 2014, då Leif Lidman tog den här bilden. Han lyckades även dokumentera min kamera och mina händer till höger i bild.
 
 

Furunäsets Idrottsklubb /1943

I Blåsmarks S. K. fanns Odal Lindbäck. Han var son till byggmästaren Frans Lindbäck i Blåsmark. Det som senare blev det välkända Lindbäcks bygg. Frans Lindbäck, vars efternamn egentligen var Eriksson, var kusin med min farmor, Hanna Lindqvist f. Eriksson. Odal Lindbäck var tremänning med min pappa John Lindqvist. Ur släkten Lindbäck härstammar också fd PT-fotografen Hans G Pettersson, vars mor Tekla Pettersson f. Lindbäck också var tremänning med min pappa. Ishockeyproffset Mikael Renberg har även han sina rötter, på sin mors sida, med familjen Lindbäck.

Piteå hospital och asyl

 

Furunäsets sjukhus /1984

¤ Stanna upp ett ögonblick, beslutsfattare, vädjar skrivaren, och pekar på denna fastighet ute på Furunäset, i förnämligt skick, och lämplig som ett centrum för en kulturhistorisk samling om Pitebygdens sjukvårdsepok i gamla tider.
 
STOPP ETT ÖGONBLICK!
 
I dagarna då debatten om vad det skall bli av Furunäsets sjukhus, och rivnings- och försäljningshysterin rasar som värst, går landstingets utbildnings- och kulturavdelning ut med en vädjan om hjälp. Man vill ha sjukvårdsförvaltningarnas översiktliga redogörelse för vilka samlingar av sjukvårdshistoriskt intresse som finns vid våra sjukhus.
 
Vi har svårt att hålla inne med kommentaren att det är inte en dag för tidigt. Och landstingets stora förvaltningskader skall på unget sätt tillskrivasäran av att ha tagit ett vällovligt initiativ. Förslaget kommer nämligen från Piteå, och en motion av Lennart Winroth till NLL:s möte i Kiruna maj månad detta år. Motionen gick ut på att det var dags att nu dokumentera Norrbottens läns sjukvårdshistoria. Vi bedömer att motionen föll - framåt.
 
BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG
Nåväl, bättre sent än aldrig. Historien är en del av nuet och uppmaningen "gräv där du står" bör tas på fullt allvar. Landstingets vädjan om svar på den inventering man nu påbörjar är värd att ligga högt upp på de blanka och polerade skrivborden. Den är för angelägen att stoppas i en pärm och ställas undan till nästa veckas fredagsmöte. Detta med att dokumentera även sjukvårdshistoria uppmärksammas allt mer ute i landet. Låt oss för dagen anföra ett par exempel.
 
1977 invigdes Sveriges enda (!) mentalvårdsmuseum i Vadstena i anslutning till Birgittas sjukhus. Muséet är inrymt i det s k Stora Dårhuset, som i mer än 100 år fungerade som sjukavdelning. Häromåret uppmanade ABF-distrikten i Värmland alla som var intresserade av denna vårdform vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn att sätta igång grupparbete kring sjukhusets 100-åriga historia. Det blev ett omfattande arbete. Det blev inte en studiecirkel, utan fem grupper. Direktionen för Mariebergs sjukhus var klart positiv, och ställde pengar till förfogande, därtill en lokal på sju rum för att man skulle få fart på detta museum.
 
ALLMÄNHETEN FICK EN LEKTION
Och folk strömmade till: Skolor, sjukvårdsanställda av alla kategorier, allmänheten med alla sina fördomar fick en lektion om alla mänskliga men även omänskliga drag om tvångströjor, stormavdelningar och snurrstolar, från i går, till dagens öppna vård ute i samhället. Också till dagens aktuella frågeställningar.
 
Hur ställer sig NLL och Piteå sjukvårdsförvaltning då det gäller att dokumentera gårdagens sjukvårdshistoriska utveckling? Den förstudie man nu från landstinget går ut med kommer att dra fram dokument och samlingar av material man efterlyser. Med all tydlighet är en del av den art som klassas vara av vetenskaplig karaktär, och att allmänheten ute i bygderna är med på noterna tror vi oss redan kunna konstatera. Vad som däremot anses vara ett rimligt åtagande kommer att bli föremål för fortsatt diskussion men:
Samlingar och föremål måste få tak över huvudet, och en byggnad som är intressant till sin akitektur och representativ för äldre tiders verksamhet är bl a intendentbostaden vid Furunäsets sjukhus, och nu på listan för rivningsspöket och visningsobjekt för hugade spekulanter.
 
Stanna upp ett tag ni som nu står inför ett beslut - låt den här byggnaden åtminstone få en respittid, bli föremål för bordläggning och utredning om den nu inte skulle smälta bra in i det historiska och kulturella skeendet?
 
SAMLAT GREPP MÅSTE TILL
Inventeringen kommer att uppehålla sig förutom med byggnader, med miljöfrågor, utrustning av inventarier, patienten och livet ute på avdelningarna, personalen och dess uppgifter i tjänst och på fritid, arkivalier och bibliotek, folkmedicin och kuriosa, för att dra några rubriker ur skivelsen från NLL. Det finns dokument och källmaterial på lasarettet och mentalsjukhuset i detta avseende. Men också styrmedel.
 
Ett samlat grepp måste till. Låt den fastighet vi i dag sätter fingret på komma med i utredningen. Pitebygden bör få ett museum som visar gårdagens del av vår sjukvård på Piteå lasarett och vid Furunäsets sjukhus. Det är en liten del av historien men det kommer även att visa att historien är en del av nuet.
 
JOEL BERGLUND
 
---------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 5 september 1984
 
Joel Berglund, 1:e sociterapeut vid Furunäsets sjukhus i många år. Joel var en kulturellt intresserad person. Han hade en stor klippsamling som i mångt och mycket handlade om Furunäsets sjukhus. Joel Berglund, skrev en del i lokaltidningen, dels debattinlägg, men även artiklar som kretsade om sjukhuset. Han är borta sedan några år.
 

Furunäsets sjukhus /2012

foto Roger Lindqvist / 2012-10-03

Korpelarörelsen

 
 
 
RELIGIÖST MÖRKER. Folket utan morgondag. Så kallades anhängarna av den extatiska religiösa Korpelarörelsen vilken härjade som värst i mitten av 1930-talet i Torendalen och Kirunaområdet. Det resulterade i att flera personer fördes till Piteå och där tvångsintogs vid Furunäsets sjukhus.
 
En religiös scharlakansfeber. Så betecknades Korpelarörelsen när den drog fram genom Tornedalen, fylld av extatisk och hysterisk bedjan och åkallan. Som lockade till sig hundratals anhängare och vars höjdpunkt nåddes i mitten av 1930-talet. Med nattliga möten, där pesroner kastade av sig kläderna, hamnade i trance åtföljt av syner och uppenbarelser. Från den tiden berättas bland annat om nattliga botgörarfärder, där anhängare kröp omkring på alla fyra under skrik och förbannelser.
 
HIMMELSKA ARKEN UTEBLEV
I samband med en kyrkhelg i Karesuando lämnade bönderna i Sattajärvi sina gårdar för att följa en 21-årig kvinna, en så kallad profetissa, på botvandring efter vägarna. Hon hade fått besked att en helig ark skulle landa i Sattajärvi by. En ark som skulle mellanlanda i Palestina.
 
I väntan på frälsningen, och inte minst den flygande arkens ankomst, hade åtskilliga Korpelaanhängare, under botvandringen efter vägarna vägrat äta. Inte heller hade de sovit och dessutom envist tigit under flera dagar. Det berättas också om att anhängare synts ute på vägarna sotade i ansiktet och med renhorn fastsatta i pannan. Upprörda människor hade spänt körtömmar på varandra och drev fram varandra under rop och skrik.
 
Den religiösa väckelsen, som sedan urartade, började med att den finländske predikanten Toivo Korpela, predikade och drog stora skaror anhängare. Han hade dessförinnan slängts ut från den laestadianska rörelsen då han inte följde rörelsens regler. Korpela betecknades som en glänsande talare, en intagande person och var bibelsprängd. Men helt plötsligt, övergav Korpela sina anhängare och åkte hem till Finland. En person från en by i Tornedalen tog då över ledningen och lärans innehåll förändrades. Då blev det centrala budskapet domedagen och en himmelsk ark som skulle landa på sjön Luossajärvi i Kiruna. Men arkens ankomst flyttades fram vid flera tillfällen.
 
FRIA SEXUELLA FÖRBINDELSER
Korpelarörelsens aktiviteter nådde sin höjdpunkt i mars-april 1935, då flera anhängare greps av polis, och togs om hand av läkare och ett flertal personer fördes till Furunäsets sjukhus i Piteå. I samband därmed, och genom att arken inte kom, mattades verksamheten snabbt för att 1936 återigen få ett uppsving. Det religiösa budskapet hade då inte samma centrala plats. Det blev fritt fram att ägna sig åt kortspel, dans, alkoholförtäring och i vissa fall fria sexuella förbindelser.
 
Minderåriga flickor utnyttjades och flera personer hamnade inför rätta och dömdes som skyldiga till otukt. Ledaren för verksamheten placerades vid Furunäsets sjukhus, där han vistades till början av 1950-talet. Han avled för övrigt 1965.
 
"Det sägs att Korpelas lärjungar är uppriktiga och hängivna frälsningssökare, men de har gått förlorade i grubblandets myrmarker" påpekades det och vidare konstaterades: "I deras hjärnor har till slut profetens ord om den himmelska arken vänt åter och åter tills tankarna börjat snurra i fantastisk takt".
 
TA I MED HÅRDHANDSKARNA
Polismakten fick, när vansinnet var som mest utbrett, ingripa vid flera tillfällen mot Korpelaanhängare, vilka uppträtt störande i olika gårdar och uttalat förbannelser mot invånare som inte tillhörde rörelsen. När det var som värst hotade till och med Korpelanerna att storma ålderdomshemmet i Kiruna. En läkare förklarade offentligt att anhängarna var fullständigt förvridna och fanatiska i sin religion.
 
Det berättas att i Muodoslompolo råkade en sexårig flicka under en lek fastna i ett snöre och blev strypt. Detta uttolkades av korpelanerna som en "Guds fingervisning" samt att korpelanerna "hade den rätta tron". Barnavårdsnämnderna fick mycket att göra. Grep in och skiljde flera barn från hemmen, då risken var stor att vård och uppfostran skulle äventyras.
    - Det är nödvändigt att ta i med hårdhandskarna och försöka få till stånd en grundlig upprensning bland korpelanerna, sade dåvarande landsfiskal Georg Taube, senare bosatt i Piteå. Även med risk att överlägga Furunäsets sjukhus måste vi försöka få in de värsta där efter att befolkningen i området tagit kontakt med polisen för att få hjälp mot korpelanernas terror.
 
NAKENDANS I HEMMET
I en rapport från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen berättas att nakendans förekommit i barnens närvaro, och att det också inträffat att dessa nakna människor legat på golvet medan andra hoppat omkring dem.
 
En läkare hade en kväll lyckats smyga sig in på ett möte och rapporterar: "Det hela verkade förvirrat. Det var planlöst irrande människor i åldern från tre till 80 år. Alla sjöng, kastade sig planlöst i famnen på än den ena än den andra och alla var varma så svetten lackade. En av ledarna, en kvinna, hoppade jämfota. Strax därpå kom en annan på samma sätt hoppade fram emot henne, tog hennes händer och grät. Sedan började en jämfotadans som smittade av sig till de andra. Till slut såg man ända upp till 25 par hoppa och liggande på golvet. Man ansåg tydligen, tillägger läkaren, att man mest kunde prova Gud genom att hoppa riktigt högt".
 
Dansen slutade först klockan tre på morgonen. Man hade även under tiden haft tillfälle att springa med varandra runt husen.
 
-----------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 4 april 2007
 
 
PS. När jag började på sjukhuset i augusti 1976, hörde jag berättas om Korpelarörelsens anhängare. Det fanns tydligen kvar några patienter vid den här tidpunkten som hade varit anhängare av Korpela.
 
Roger

Tidigare inlägg
RSS 2.0