Roger Lindqvist

Hav tack - hängmatta!

Trots de senaste varma dagarna - som jag tacksamt tagit emot - så kan ändå ingen ändra på att hösten snart är här - på fullaste allvar. Om det vittnar de gula löven som så stillsamt och värdigt dalar ner mot marken. För många år sedan köpte jag en hängmatta, som jag tyckte skulle passa in så perfekt mellan två av våra björkar. Och det gjorde den. Men den användes ju nästan aldrig. Men, denna sommar har den använts både en och två gånger. Mest av mig, men även Norah och Max har gjort sin farfar sällskap i den. En gång höll det på att sluta i rena fördärvet. Max var på ordentligt bushumör, då han bestämde sig för att ge farfar fart i mattan. Om nu nån tror att det var en stillsam rofylld slags gungeligung, så kan jag genast berätta, att det var det rakt motsatta: det fullkomligt blåste orkanvindar om gungningen. Max började så smått förstå att nåt inte stod rätt till med farfar. Farfarsnunan lyste lika grön som en omogen limefrukt. Farfadern blev nära på sjösjuk. Sedan dess har Max fått stränga order, att inte gunga sin farfar för mycket. Så sent som i dag, har jag vilat min gamla kroknande kropp i mattan. Ja, jag har faktiskt även somnat i den vid några tillfällen. Så tack kära hängmatta, du har varit mig till stor gagn.

 

Några gula höstlöv som en gång lyste vackert sommargröna, har tagit hängmattan

i besittning. Här mellan de två björkarna, har jag då och då lagt mig till ro.

 

Skådar jag uppåt, ser jag både himmel, björkar i förvandling samt löven som

så stilla faller till marken.

 

Vrider jag huvudet litegrann till höger, kan man se detta...

 

Efter en stund med skrapverktyg och målarpensel har hängmattan varit

till ovärderlig hjälp. När ryggen m.m. skrikit: RAST - VILA! Så har mattan

funnits där.

 

 

 

 

 

 

Vita Tvättbjörn

 

VÅRT HEM ¤ 1927.

 

"Vem katten tog mina trumstockar?"

 

POVEL RAMEL - The one and only

Friherre, artist, född i Stockholm 1 juni 1922. Anställd i Radiotjänst 1947-1948 och sedan 1953 direktör i AB Knäppupp. Sin första succélåt, "Johanssons Boogie Woogievals", skrev han 1944 och under radiotiden producerade han bland annat "Föreningen För Flugighetens Främjande" och "Jakten på Johan Blöth". 1952 började han skriva revyer - "Knäppupp", och senare "Idéonrevyer" med flera. Han har skrivit flera kända schlager bland annat "Gräsänklingblues", "Naturbarn", "Ta av dej skorna". Vidare skrivit och medverkat i flera filmer, till exempel "I dur och skur" och "Ratataa". I TV har han utnyttjat kabaréns form och drivit med olika livsstilar och samhällsföreteelser som i serien "Semlons gröna dalar" 1977.

 

Povel Ramel.

-------------------------------------------------------------------

SÖNDAGS-EXPRESSEN ¤ Den 4 januari 1981. Foto: Hans Gedda. 

Sir Paul trummar på...

Paul spelar på Ringos trummor. I varje basist finns också en trummis!

 

Roger-bananer

Finns i en ICA-butik nära DIG!  

En strimma av hopp

Foto: Roger Lindqvist.   

Å här sitter jag...

... och funderar...

 

Med glasögonen av...

 

pennan i näven...

 

och min skyddande hand över Norah...

---------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.     

 

 

 

 

 

Tom & Mick and The Maniacs

Låten "Somebody´s Taken Maria Away" blev en stor hit när den kom 1967. The Maniacs grundades 1965, och nådde stor popularitet vilket kom att bevisas när man kom på en hedrande andra plats, vid en stor popbandstävling 1966. På första plats hamnade en grupp unga killar från Vansbro: The Slam Creepers med Björn Skifs på sång och orgel. Bakom namnet Tom & Mick dolde sig Tommy Körberg och Michael Johansson. Maniacs gick i graven 1968.

 

 

 

 

Snopporna

1962 bildades trion Snopporna, bestående av Anna-Lena Löfgren, Ann-Louise Hanson och Siw Malmkvist. Samtliga tre artister fanns i Metronomestallet, Anders Burmans skivbolag. Den 10 oktober 1964 lyckades trion få in en låt på Svensktoppslistan. Vistelsen blev relativt kortvarig, en vecka låg "Vår Runda Jord" på listan, som bäst på en 7:e plats.

 

SNOPPORNA - Siw Malmkvist, Ann-Louise Hanson och Anna-Lena Löfgren.

PS. Drygt 50 år senare, kan jag härmed avslöja att jag som 5-åring var väldigt

förälskad i Anna-Lena Löfgren. /Roger.

Nya SHANES - 1969

Nya Shanes låg på Svensktoppen den 8-22 juni 1969 med "Doktor E. Munk".

Av originalmedlemmarna var det endast Tommy Wåhlberg som fanns kvar.

Detta i sällskap med Luleåkillen Lennart Grahn som kom in i gruppen något

efteråt. Kit Sundqvist ersatte Staffan Berggren 1966. Även trummisen "Torra"

Rautio var vid den här tidpunkten borta, så också basisten Svante Elfgren.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

The Hounds - 1967

1967 låg HOUNDS på Tio i topp med Sealed with a kiss - samt

The lions sleep tonight.  

 

JAN MALMSJÖ - en sång & dansman

BILDJOURNALEN ¤ Januari 1963.

 

Claes-Göran Hederström

Claes-Göran Hederström blev vida känd, när han vann den svenska

melodifestivalen 1968. Låten han sjöng: "Det börjar verka kärlek banne mig"

var en produkt av låtsnickaren tillika journalisten Peter Himmelstrand.

--------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 3 april 1968.

 

 

Peter Himmelstrand (1936-1999).

----------------------------------------------------------

Bild: SVT.

 

Glasögon - en skarpare syn på tillvaron

Som barn var synen perfekt. Såg lika bra som en kungsörn - men tyvärr så flög jag inte lika bra. Det var inte förrän i tredje klass, som nåt hände. Det var då som jag fick mina första extraögon. I dag har jag haft dem på näsan i 46 år. Jag har med andra ord haft god tid att vänja mig. Utan extraögon - en suddig värld. Så detta är ett måste.

 

Mina nödvändiga extraögon. Modeller har gått, modeller har kommit. Efter 46 år

har jag haft rätt så många. 
 

 

 

 

 

Överlevnad

Norah och Max på cykeltur

Norah bjuder Max på en åktur.

 

Torsten spindel har "dödde"

Torsten spindel upptäcktes av barnbarnet Max. Farfar Roger gjorde då

processen kort; han avlivade kreaturet omgående. Torsten spindel föll

stendöd ner på golvet. Torsten spindel hade m a o blivit förpassad till

de sälla spindelmarkerna. Han "dödde". Frid över hans minne.

 

 

Vinbärsskugga

Foto: Roger Lindqvist.  

Norah och farmor bakar

Nästan varje gång som Norah kommer på besök, vill hon baka med sin farmor. Så skedde även när hon gästade oss igår. Resultatet blev chokladbollar, av yppersta klass. Nu var det inte bara Norah som kom på visit. Mamma Jennie kom även förbi med charmgubben Malte, som börjat visa ett stort intresse för traktorer. Inte undra på. Han har nog traktorintresset i sina gener. Pappa Andreas började i mycket tidig ålder att också visa intresse för allt vad traktorer hette. Andreas alla leksakstraktorer finns sparade uppe på en vinda, i vårt gamla hus. Gamla rariteter alltså. Malte kommer säkert att få bekanta sig med sakerna vad det lider.

 

Prinsessan Norah Lindqvist gillar att baka med sin farmor.

 

Norahs tre chokladbollar syns längst fram.

 

 

 

 

Gammal kärlek som aldrig rostar.

År efter år, sommar efter sommar, har jag plockat fram min fina mjuka sköna tröja ur garderoben. De senaste fem åren, har Elisabeth starkt ifrågasatt mitt klädval. - Roger, den där måste du bara slänga. Den är ju alldeles för gammal.

Och varje gång har jag sagt: - Slänga, den är ju bara 22 år gammal. Är du inte riktigt klok! Här slängs ingenting. Så det så!

 

När tröjan först kom i min ägo, vet jag inte med säkerhet. Men sommaren 1991 när vi hade besök från Amerika, så hade jag den på mig. Jag sitter hemma hos min mamma och pappa, tillsammans med Jerry min tremänning, och där sitter jag med tröjan. Så omkring 90-91 dök den för första gången upp i mitt liv. Det var kärlek vid första användningen. Den var precis som en tröja ska vara; mjuk och skön. Då förstår ni, man kan ju inte bara kasta bort sin stora kärlek på sophögen - bara så där?

 

Just precis därför, kommer den att återigen hängas varligt in i min garderob, när höstvindarna börjar ge sig till känna. Men så till våren, ska jag ännu en gång öppna garderobsdörren och stillsamt fråga: - Tröjan, är du där? Hur mår du? Är du beredd att möta sommaren? Då kommer den - på sitt tröjspråk att säga: Tjena Rogge! Vad jag har längtat. Om du bara visste!

 

Roger, med sin fantastiska tröja. Född ca 1991. Jag tror att den inköptes i Byske...

 

 

En ung STELLAN SKARSGÅRD - 1968

Den 27 januari 1968 premiärvisades det första avsnittet av TV-serien Bombi Bitt och jag. Jag var tio år gammal, men jag minns att jag föll för serien som jag också kom att följa i alla avsnitt. Det dracks, det osade av svordomar, vilket min mamma och pappa inte tyckte var så värst lämpligt för en tioårig kille. Ändå blev den inte barnförbjuden för min del. Jag har den i rätt så friskt minne, och kommer precis att tänka på, när Bombi Bitt hoppar ut ur sina skor, där han står tillsammans med prosten, spelad av Fritiof Billquist, och springer sin väg ut ur helgedomen. Så kunde bara en sån som Fritiof Nilsson Piraten åstadkomma.

 

Det fanns många kända aktörer i rollistan. Däribland Åke Grönberg, som här gjorde en av sina sista insatser. Den sista rollen var som Gustav Lagerström i TV-serien, "Kråkguldet" 1969, samma år som han gick bort, i på tok för tidig ålder. Han avled den 15 september 1969, 55 år gammal. En annan figur, lite skum sådan, var Nils Galilé´, spelad av Tor Isedal. Nils Galile´finns också omnämnd i Gustaf Egerstams fina "Kivikspolka" insjungen 1974 på platta av Östen Warnerbring. En låt som oftast finns långt fram i min hjärnas musikrum.

 

Andra kvalitetsskådisar var: Sigge Fürst, Margaretha Krook, Gudrun Brost, Åke Fridell, Ann-Marie Gyllenspetz, Göthe Grefbo, Fritiof Billquist och icke att förglömma Piratens alter ego: Eli eller "jaget" spelad av Reiner Albrecht.

 

Roger.

 

Stellan Skarsgård en ung sådan. I början av sin fantastiska karriär.

---------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 13 mars 1968.

 

Livets gång

 

Livet går sin gilla gång.

I bland med dystra steg,

i bland med snabba språng.

 

Roger Lindqvist. 

Fröken Selma väntar smått...

Fröken Selma väntar återigen småttingar. Hon har tydligen bestämt sig att

själv personligen uppfylla hela världen med nya generationer av katter.

 

Figuren har fått en viss rondör.

 

 

 

Skrapning...

Skrapningen har idag fortsatt. Björn "Bjösse" Larsson,  t.h. kom och gav oss en hjälpande hand.

 

 

ESSO i mitt hjärta.

Foto: Roger Lindqvist.   

OLA & JANGLERS

BILDJOURNALEN ¤ Oktober 1967.

 

Popidoler - 1968

¤ Rolf "Boffe" Adolfsson ¤

¤ Tommy Körberg ¤

¤ Janne Önnerud ¤

¤ Lennart Grahn ¤

¤ Michael Johansson ¤

-----------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 11 september 1968.

 

Döden

 

Döden är inte vacker.

Den är inte skön och angenäm.

Den är svårförståelig och mörk.

Groteskt brutal.

Döden är oresonlig i sitt sätt.

Den tar ingen pardon,

vare sig du är ung eller gammal.

Den tar för sig - roffar åt sig.

Döden tar vad den vill ha.

Har den en gång bestämt sig,

så finns ingen väg tillbaka,

över Livets bro.

 

Dödens allra värsta fiende,

heter Livet.

Livet skall levas.

Till sin yttersta gräns,

om så är möjligt.

Lev det därför därefter.

Lev det alla de dagar,

som Du får till skänks.

 

Roger Lindqvist

The Streaplers

Lasse Larsson, Bjarne Lundqvist, Göran Liljeblad, Gert Lengstrand, Håkan Liljeblad.

 

Max & Norah

Här sitter dom! Två av de tre mest viktiga personer i världen.  Den tredje personen,

är naturligtvis Malte, som inte var med på bild.

 

Tingsholmen - barndomens smultronställe

Igår lördag. Jag och Max tar oss en tur med bilen ut till Tingsholmen. Dags att

introducera nästkommande generation, för deras farfars barndoms smultronställe.

-------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.   

Max´nya motorcykel.

Ett nytt tillskott i Max maskinpark; en värsting till Mc.

 

Spiderman på besök

Det känns extra tryggt att sova inatt. Spiderman sover över hos sina farföräldrar.

Kostymen hänger på sin vanliga krok i hallen. Händer det nåt, så har han lovat

beskydda oss. Man vet ju inte vilka slags filurer, som smyger omkring i mörkret.

 

 

 

MALTE

Malte, Norah och pappa Ante har varit på middag. Max var också med.

Inatt sover Max hos farmor och farfar, medan mamma och pappa går

på "lokal".

 

 

The Hollies / 1968

THE HOLLIES - Gruppen bildades i Manchester 1962, och är fortfarande aktiva.

---------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 5 juni 1968.   

 

Gunnar Wiklund - 1964

BILDJOURNALEN ¤ Den 9 januari 1964.

 

THE BEATLES / 1968

BILDJOURNALEN ¤ Den 30 april 1968.

The Hounds

THE HOUNDS - bildades 1965 var aktiva fram till 1968. Två av deras hits var:

The Lions Sleep Tonight och The Gipsy Cried.

 

Medlemmar:

¤ JANNE ÖNNERUD ¤ HENRIK SALANDER ¤ LARS WALLANDER ¤

¤ JAN BRÅTHE ¤ JAN AHLÉN ¤

------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 2 augusti 1967.   

 

 

Målning...

I dag fastnade äntligen lite färg på husfasaden. Daniel och jag har målat. Nästa gång

är det knutarnas tur.

 

 Huset har nästan jämt varit rött och vitt. Utom en period i mitten av 70-talet,

då knutar och fönsterfoder samt underspikning, var blått. Så även de fönster-

luckor som vi hade då. Den blåa färgen ses här skymta fram.

 

 

 

Den tunna tråden

THE TREMELOES

The Tremeloes.

 

¤ BRIAN POOLE

¤ DAVE MUNDEN

¤ ALAN BLAKLEY

¤ ALAN HOWARD

¤ RICKY WEST.

 

Bildades hemma i Essex, England 1958. Bandets största megahit "Silence is Golden" kom sommaren 1967 - The summer of love - . Originalmedlemmen Dave Munden är fortfarande med i gruppen. Alan Blakley avled 1996. Ricky West hoppade av gruppen så sent som 2012.

---------------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 27 januari 1965. 

 

 

  

TOWA CARSON berättar...

I TV på julafton får ni se och höra henne som den fina stjärna hon är. Men Towa Carson, flickan som mer än någon annan i svenskt nöjesliv gör som hon vill, har en hemlighet:

HON VILL BLI HÅRFRISSA!

 

Towa Carson.

 

Är det sant som de säger att det bara är ryssar som kan konsten att säga nej (njet) så är Towa Carson verkligen rysk. Hon är en annorlunda liten människa i showlandet. Hon tackar nej till radio, till TV, till turnéer och storstaden. Hon tackar nej, vänligt men bestämt, man har liksom på känn att ingen kan övertala henne att ändra åsikt. De enda som aldrig velat säga nej lika säkert är publiken. För trots att Towa dragit sig undan så säljs hennes skivor.

 

Det där att vara artist m/62, det är att kunna visa upp gagekvittot från Hylandshörna, ha träningskort till en jazzbalett, högar med klipp från skvallerspalterna och sitt namn på många skivor. Dessutom bör man förstås "vara med i svängen", gå på parties, känna folk och själv bli igenkänd på gatan. Men inte Towa. Hon gör inte ett dugg för att bygga upp publicitet kring sig sej. Det är lätt att bevisa det.

 

När Towa på allvar hade slagit igenom och blivit en av de "tre stora" schlagersångerskorna i landet, när hon började komma upp i ordentligt avrundade gager och kunde vraka bland engagemangen - då flyttade Towa till landsorten! Iväg från nöjescentrat, iväg från reklamfolk, journalister, TV-kameror och mikrofoner. Varför?

Towa trivdes helt enkelt inte i Stockholm. Hon var för mycket ensam eftersom maken, fotbollsspelaren AIK-aren Bengt Alnert måste träna så mycket. Så när Bengt lyckades ordna ett nytt jobb i Eskilstuna fick stålstan tillbaka sin Birgit Carlsson.

 

Det hände i februari i år. Sen dess har Towa varit i Stockholm fem eller sex gånger. De gånger hon absolut har varit tvungen att åka in för TV, radio eller skivinspelning. Annars stannar Towa helst hemma. Hemma där det är lugnt och skönt. Där hon kan pyssla om Bengt och pudeln Eclaire. Hemma där hon slipper sjunga. För om sanningen ska fram så är Towa inte så där överförtjust i att sjunga. Jo, på grammofoninspelningar ibland.

    - Då får man jobba sej fram till ett resultat som man är nöjd med.

Towa är hård mot sej själv. Det händer oftare att Towa begär omtagning av en grammofonlåt än att den kritiske inspelningschefen gör det.

 

Som många andra gick Birgit Carlsson och drömde om att bli schlagersångerska. Hon blev det - mycket tack vare den tävling i Bildjournalens regi hon placerade sej 1954. Sommaren 1955 fick hon sin dröm uppfylld och åkte på turné.

    - Det var hemskt, säger Towa i dag.

    - Jag bara längtade hem. Så när turnén var slut och alla nya anbud stenhårt nobbade satt Birgit på kontorsstol hemma igen. Någon mer schlagersång skulle det inte bli.

Men så en dag ringde Seymour Österwall, betydelsefull kapellmästare, och erbjöd Towa jobb. Och Towa tog första bästa tåg. Tänk, att få jobba med Seymour! Men det dröjde inte många dagar förrän Towa upplevde besvikelsen. En fruktansvärd besvikelse. Turnélivet, vad var det? Att bekvämt resa från stad till stad, möta nya beundare, nya intressanta människor, nya miljöer? Nej, knappast. Inte för Towa iallafall. Istället: schabbiga hotell, nio personer i en bil, kalla estrader. Towa grät, kände sej ensam och längtade hem. Men kontraktet var på ett år och så fick det bli. Och efter en vinter med Seymour på Lorry tog jobbet äntligen slut. Det tog Towa också. Hon sjukskrevs, var totalt slut och trött på allting. Speciellt på allt som hade med sång och nöjesbranschen att göra. Det fanns många kvällar när jag hade betalat mitt dubbla gage för att slippa sjunga.

 

Towa bestämde sej: aldrig mer en estrad. Ingen sång. Men som tur var lyckades Leif Kronlund övertyga Towa om att komma upp till Skansen till sommaren och sjunga med hans orkester. Sen dess har Towa varit ensamartist och gjort turnéer i Folkparkerna - kortare och kortare för varje år. Hon ville inte åka hemifrån. Om hon hade gjort det och tagit alla anbud hade hon tjänat stora pengar. Men dom får hellre flyga sin väg. Huvudsaken för Birgit är att hon trivs. Att Bengt trivs. Och det enda hon trivs med i nöjesbranschen är att göra skivor. Men inte för många. I år har Towa gjort en. En single med två melodier.

    - Det är inte lönt att göra en massa skivor som folk ändå inte köper.

Så när andra artister gör halvdussinet skivor under ett år och hoppas att någon av dem ska slå, gör Towa en. Och litar på att den ska säljas! Ni minns väl t. ex. "De tre klockorna", Towas schlager från 1960, och "Sista dansen" från i fjol. I år gör hon "Varför är solen så röd" och "Brutna löften".

 

Nu förstår ni att Birgit Carlsson inte är det minsta intresserad av nöjesbranschens heta pulsslag i huvudstaden...

    - Det enda jag saknar från Stockholm är Djurgården. Det var så skönt att promenera där. Att vara idol, bli igenkänd, skriva autografer...

    - Först tyckte jag att det var otäckt när folk kände iegn mej och tittade på mej. Men det har gått över nu. Nu bryr jag mej inte om det längre.

I början av december gjorde Towa ett av sina sällsynta besök i Stockholm. Repetition för ett julaftonsprogram i TV mot Lasse Lönndahl och radiosändning tillsammans med Harry Arnolds radioband.

 

Två engagemang som Towa alltså tackat ja till. Annars får folk som vill ha med Towa i något sångligt sammanhang mest nejsvar. TV ville ha med Towa i det första "Krokodilen"-programmet som gick. Towa tackade nej. Södran i Malmö ville ha med Towa i sin nyårsrevy. Towa tackade nej. Folkparkerna ville skicka iväg Towa på turné i Sovjet. Towa tackade nej. Towa stannar hellre hemma. Egentligen vill Towa pyssla med något annat än sången.

    - Förra året försökte jag komma in någonstans för att utbilda mej till hårfrisörska.

Där har ni Towa i ett nötskal! En stjärna som vill bli frissa.

---------------------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962.

 

 

Arbetet fortsätter...

Arbetet fortsätter vid det gamla huset...

 

Nu skall framsidan snart få lite rödare färg...

 

Robert och Daniel med den nya fasaden...

----------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.  

 

 

 

 

Laila Westersund på Rhodos

 

VARM JUL PÅ ER - FRÅN LAILA PÅ RHODOS

Kalimera! Det är grekiska och betyder goddag. Hur har Ni det där hemma i vinterkylan? Här kommer i alla fall många varma hälsningar från Rhodos, den underbara grekiska Medelhavsön. Hit har jag rest för att vila upp mig litet inför 1963-års övningar: Nyårsrevy med Hagge Geigert i Uddevalla, en filmroll i vår, TV och radio i Danmark m.m.

 

Livet är skönt på Rhodos. Solen är het (32 grader i skuggan!) Vattnet ljumt, badtemperaturen 28 grader! Här finns palmer, apelsinlundar och fikonträd. Från balkongen på mitt hotell ser jag Turkiets blånande berg som en taggig silhuett. I de äldsta delarna av staden Rhodos (som har samma namn som ön) bor det bara turkar. Att promenera där är som att komma in i en helt ny värld - spännande och sagolik. Kvinnorna är djupt beslöjade. Och en ung kvinna går aldrig ut ensam, hon har alltid "förkläde" med sig - sin mor eller någon äldre släkting eller väninna.

 

Också de grekiska kvinnorna är väldigt pryda. Så Ni må tro, min bikini väckte uppseende på stranden. Det kom faktiskt fram en kille och frågade om jag var Jayne Mansfield! Jag som för ett år sedan var så bullig och rund, så jag vågade knappt bada offentligt! (Nu har jag gått ner nästan 8 kilo.) Jag har varit med om underbart intressanta utflykter på ön. Högt upp i bergen, längs slingriga stigar - dit man bara kan ta sig "per åsna". Det var första gången jag satt på en åsnerygg. Undrar vem som var mest skraj, jag eller åsnan! ... ... ... ..

I en bergsby var vi med om en byfest. Och jag lärde mig dansa grekiska folkdanser.

 

Gissa om här finns mycket frestande att köpa i affärerna och i de små bodarna. Jag har köpt handvävd grekisk klänning. Och ett par guldsandaletter. Och guldamuletter till mitt armband. (Jag är skrockfull.) Guld är billigt här. Likaså kosmetik, parfym, skinn, hudar och pälsar. Ett tag funderade jag på att köpa en minkpäls! Men jag tänkte mig för två gånger, så det blev inte något av. Just nu har jag massor av jobb, men vem vet hur länge den karusellen snurrar... När den stannar är det nog bättre med en slant på banken än med en minkpäls.

 

En tropikhjälm köpte jag på kul. Och massor av småprylar till dom därhemma. Mamma fick en handknuten matta till finrummet hemma på vår gård utanför Trollhättan. Kul julklappsgåva? Det flottaste hotellet på Rhodos heter Miramare. Grace Kelly och Rainier brukar bo där. En kväll gick vi dit några stycken. En topporkester spelade. Jag blev så tagen att jag hoppade upp på estraden och sjöng ett par låtar. Efteråt blev jag alldeles förskräckt. Det satt massor av kräsna dollarturister i matsalen men dom var jätterara och applåderade och ville höra mer.

 

Flickor, Ni undrar väl hur männen i Grekland är? Jodå, snygga och artiga. Och värda sin vikt i guld. En flicka på Rhodos köper sig en äkta man, hon betalar hemgift för honom! En vanlig kille - arbetare eller så - kostar 1.000 kr. Vill hon ha något "bättre" (en hotellportier t. ex. det anses mycket fint) får hon punga ut med 5.000 kr. Och den som vill ha en studerad karl, läkare eller advokat, måste betala minst 50.000 kr.

 

En blondin väcker ju ett visst uppseende i Grekland och jag fick faktiskt en beundrare. Någon förälskelse? Nej då, Laila tar det lilla lugna, när det gäller killar. Nä, nu måste jag sluta brevet från Rhodos. Busvissling på er, allihop och kul jul.  

                          

                              LAILA

----------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962.   

 

 

Jag - en "grubblare"

Du röda ros

 

Foto: Roger Lindqvist.   

 

Musikspisarrum - 1963

 

 

 

ELVIS

 

BEATMAKERS

Stående: trombonisten, kapellmästaren och tillika grundaren OLLE HOLMQVIST.

 

Lasse Lönndahl önskar GOD JUL!

BILDJOURNALEN ¤ Nov./dec. 1963.

Familjen Sigge Fürst - 1963

Om Sigurd "Sigge" Fürst kan sägas mycket. Både vad gäller hans officiella som privata leverne. Han utstrålade ett lugn och uppriktig ärlighet, som gjorde honom folkkär. Han var "grannen bredvid" en okonstlad personlighet, som gick hem i stugorna. Vid hans bortgång 1984 fanns följande hyllning till hans eftermäle:

 

"Sigge Fürst var det svenska nöjesproducenternas säkraste kort - inga neuroser, inga alkoholproblem, inga divalater, alltid pålitlig, alltid smittande glad. I mer än 50 år roade han sin tacksamma publik"

 

Sigge Fürst gjorde filmdebut redan 1928 i filmen: "Hans Kungliga Höghet shinglar".

Därefter väntade flera uppdrag inom såväl film som teater. Cirka 130 filmer gjorde han under sin livstid, här följer några:

 

¤ 1934 - Simon i Backabo, med bl a Fridolf Rudhin och Thor Modéen.

¤ 1936 - Samvetsömma Adolf, med bl a Adolf Jahr och Stig Järrel.

¤ 1937 - Pensionat Paradiset, med bl a Thor Modéen och Julia Caesar.

¤ 1940 - Beredskapspojkar, med bl a Nils Poppe, Calle Reinholdz och Emy Hagman.

¤ 1944 - Excellensen, med bl a Lars Hanson och Hugo Björne.

¤ 1946 - Pengar - en tragikomisk saga, med bl a Nils Poppe och Inga Landgré.

¤ 1947-53-57 - Mästerdetektiven Blomkvist.

¤ 1950 - Stjärnsmäll i Frukostklubben, med bl a Sven Lindberg, Åke Söderblom och Kai Gullmar.

¤ 1953 - Sommaren med Monika, med bl a Harriet Andersson och Lars Ekborg.

¤ 1956- Ratata, med bl a Povel Ramel, Gunwer Bergkvist och Hasse Ekman.

¤ 1958 - Jazzgossen, med bl a Karl Gerhard, Maj-Britt Nilsson Hasse Ekman.

¤ 1961 - Änglar finns dom?, med bl a Jarl Kulle, Christina Schollin och Edvin Adolphson.

¤ 1968 - Skammen, med bl a Liv Ullman och Max von Sydow.

¤ 1981 - Sopor, med bl a Lena Nyman, Brasse Brännström och Allan Edwall.

 

Till detta tillkommer även rader av teateruppsättningar. Nämnas kan att Sigge Fürst stod på Dramatens scen bara några månader före sin bortgång. Detta som Bamsefar, i pjäsen "Klas Klättermus".

 

Den 9 februari 1946 sändes den första Frukostklubben i tidig lördagsmorgon. Programkonceptet hade "lånats" från Staterna, och skulle visa sig bli ett av radions mesta långkörare. Julaftonen 1949 sändes den sista i serien. Men programmet återkom 1955 och sändes t.o.m. nyårsaftonen 1978, då det även samkördes med SVT.

 

1935 ingick Sigge äktenskap med Ingrid f. Wallin. Familjen Fürst utökades så småningom med dotten Lena f. 1936, som sedermera skulle göra framgångsrik karriär i televisionen som producent. 1942 kom första sonen, Lennart, 1944 föddes lillebror Håkan.

 

Roger Lindqvist.

 

Familjen Fürst. Fr. v. Håkan, Ingrid, Lena och Sigge.

--------------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Augusti 1963.

 

 

 

Wiklund & Lindblom

Han kom från Luleå, hon var född i Gävle. Året 1960 förlovade sig Gunnar Wiklund och Anita Lindblom. Om detta skrevs det naturligtvis om i pressen. Hur länge förlovningen höll, det vet jag inte. Anita skulle ju senare gå vidare in i ett stormigt förhållande med boxaren Bosse Högberg. Om detta skrevs spaltmeter efter spaltmeter i massmedia. Gunnar däremot gick även han vidare, men var inte någon skandalernas man.

 

Artistparet Wiklund och Lindblom växlade ringar 1960. Många tidningar skrev

om deras nyfunna lycka. Bildjournalen hängde också på, som i detta nummer

hade de unga tu på omslaget.

-----------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ 1960. 

 

Owe Thörnqvist & Wilma

Som barn var jag helsåld på Fred och Wilma Flinta. Ja, jag var så in i bomben glad varje gång som Fred visade sin nuna i TV:n. Min kärlek var så pass stor och allvarlig, att den även omfattade grannarna Barney och Betty Granit. Samt även barnen Pebbles och Bam-Bam. De två sistnämnda tillhörde familjen Flinta respektive Granit. Även deras Dino älskade jag så klockorna ringde. Jag minns att jag under den värsta Flinta-perioden, fick en flintatelefon i julklapp av mina föräldar. På platta därhemma lyssnade jag på två av ordets största mästare: Povel Ramel och Owe Thörnqvist. Det var även där kärlek vid allra första "öronkastet". Det var som om jag aldrig fick riktigt nog av mina Povel & Owe skivor. Det gick så långt, att min mor höll på bli tokig. I vardagsrummet låg jag på golvet och lyssnade, lyssnade och lyssnade. Jag älskade att se hur plattorna rullade runt på skivtallriken. Och jag älskade det som kom ut genom högtalarna. Musiken hade drabbat mig med sin fulla kraft. Och det som en gång väl kom in, har jag än i denna dag kvar inom mig.

 

När Owe 1961 spelade in sin låt "Wilma" så var lyckan fullständig. Den hördes ofta i melodiradion. Den spelades raka vägen in i hjärnans viktigaste rum: musikrummet. Och där finns den fortfarande kvar, både Wilma och Owe.

 

Owe och hans Wilma.

---------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ September 1962.

 

60-tals idoler

Fyra kända nunor från Radio & TV: Sven-Erik Perzon, Pekka Langer,

Jan Malmsjö och Gunnar Wiklund.
---------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ 1960.

Familjelycka hos paret: Wahlgren & Schollin

BILDJOURNALEN ¤ Augusti 1963.

Paul McCartney /1967

 

Lill-Babs & Simon Brehm

BILDJOURNALEN ¤ Juni 1959.   

Olle Björklund - "Mr. Aktuellt"

Aktuellts nyhetsuppläsare, Olle Björklund, blev i TV:s barndom en av de

första och största idolerna. På Bildjournalens omslag ses han omgiven

av sina fyra barn.

----------------------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Augusti 1960.  

Det sötaste av sött...

Igår hade vi Andreas, Norah och Malte på middag. Malte är numera en gående ung man, men som för att vara på den säkra sidan ännu kryper då det behagar. Storasyster Norah sköter om sin lillebror med van hand. Hon lyfter, hon busar, hon ger honom mat hon är en riktig klippa i sammanhanget.

 

Malte iakttar sin storasyster Norahs matintag vid köksbordet.

 

Roger med studsaren

Idag har Roger och Ulla-Mai varit på beök. Och som den erfarne jägare han är,

så hade han studsaren med sig.

 

Liesegang S1

VECKO JOURNALEN ¤ November 1963.

DUX

VECKO JOURNALEN ¤ November 1963.

JRL och färgflagorna

Av alla de färgflagor som dansade ner från huset, fastnade nästan alla på mig.

Vissa åkte direkt in i ögonen, andra gjorde mitt hår vitt, medan resterande

valde att landa i mitt ansikte.

Sven-Bertil Taube - 1963

VECKO JOURNALEN ¤ November 1963

Rolv Wesenlund är död

En kär komiker har gått hädan; ROLV WESENLUND har somnat in efter en tids sjukdom. Han blev 76 år. Det var som Marve Fleksnes han blev vida känd även i vårt land. TV-serien om den något korpulente lagerförmannen från grannlandet i väst, gick i våra TV-apparater i mitten av 70-talet. Serien spelades f ö in i Göteborg, och regisserades av Bo Hermansson. Tillsammans med kompanjonen, Harald Heide-Steen Jr (1939-2008), föddes den sketch som så småningom skulle bli en klassiker: "Hos tandläkaren". En sketch som repriserats i televisionen månghundrade gånger under åren. I ett Hylands-hörna program för många år sedan, visade Rolv Wesenlund även prov på sin musikaliska ådra. Han plockade då fram sin klarinett, som han verkligen kunde hantera. Rolv Wesenlund var i unga år en begiven jazzsaxofonist. Han kom även att medverka som jazzskribent, i olika tidningar, och hade även ett förflutet som inspelningschef på Philips.

 

Rolv Wesenlund kom även att medverka flera gånger på svenska scener. Med bl a Birgitta Andersson, gjorde han 1975 en krogshow på anrika Berns Salonger i Stockholm. Han medverkade också i några svenska långfilmer, däribland: "Picassos äventyr", 1978 och "Göta Kanal", 1981. Men det är väl som Marve Fleksnes vi alla kommer att minnas honom. Vår värld är ett komiskt geni fattigare.

 

Roger.

 

Marve Fleksnes - alias Rolv Wesenlund (1936-2013).

-------------------------------------------------------------------
Bild: SvD. 

 

Grillhörnan

Det finns en plats på Dannes tomt som i många långa tider använts som grillhörna. Redan när jag bodde hemma i mitt föräldrahem, satt vi där varje sommar med mat och dryck, och rådde om varandra. En gång stod Elisabeths växthus precis på samma fläck. I dag har Daniel placerat ut sina utemöbler där. Som ni hör, så fortsätter alltså traditionen.

 

Norah och Max springer på flinka ben mot grillhörnan.

Där väntar hamburgare och korv.

 

I augustikvällen satt vi församlade; Daniel, Robert, Max, Norah,

Bettan och Roger.

 

Max gillade hamburgaren helskarpt.

 

Norah och Max plockade blåbär efteråt.

 

 

 

 

 

 

 

Myskväll...

Fredagkväll. Norah myser med farmor och farfar. Att spela spel vid farfars dator,

ingår också i myskonceptet.

 

Fina NORAH

 

Kameran i kameran

 

 

PELLE - stora karl´n

Sommaren 2003 var Pelle så liten att han rymdes i min hand. Tio år därpå,

har han vuxit till sig, och har blivit stora karl´n.

 

 

 

Paul McCartney

 

BILDJOURNALEN

Sir Roger Moore

 

BILDJOURNALEN ¤

 

LILL-BABS!

 

 

Barbie och hennes syster

Fröken Barbie har hälsat på oss på vår balkong. Jag tog därför tillfället i akt och förevigade henne. Hon frågade om hon skulle få stanna och eventuellt bo hos oss. Jag var först tveksam, tänk er; två fruntimmer i samma våning, stackars mig. Men eftersom hon bad så vackert så smälte mitt hjärta. Så nu sitter jag här med två - nej, vänta tre damer. Jag glömde berätta att hennes syster också följde med. För Elisabeth var det inga problem, hon sa ja direkt.

 

Fröken Barbie gör sig fin inför min kamera.

 

Detta kommer att stå mig dyrt; tre damer i samma våning.

-------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.    

 

Povel & Gunwer

 

BILDJOURNALEN ¤  Januari 1960.     

Hortlax klockan 20:21 den 15 augusti 2013

 

Foto: Roger Lindqvist.   

Den svaga länken

Varje kedja har ju sin svaga länk - som kan brista.

-------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.  

Familjen Hyland - 1963

1960-talets stora TV-favorit var Lennart Hyland. På Bildjournalens omslag ses
Hyland till höger samt hustrun Tuss och sönerna Per-Otto och Frederik.

 

 

Kusiner

Mina två kusiner: ÅSA t.h. och lilla NONNE i sin pappa

Olles famn, hemma i Gällivare ca 1965.

-------------------------------------------------------------------

 

Furunäsets sjukhus

 

Loppis

På loppis i Muskus...

 

Klockan är snart 18:45.

Har varit borta hela dagen,

skönt att komma hem.

Tittat på loppissaker,

i goda vänners lag.

Bettan, Uffe, Vanja å så lilla jag.

I Muskus sken solen

så vackert på nåt vis.

Solbritt kokade kaffe,

på sin fina härliga spis.

I Älvsbyn blev vi hungriga,

å kliade våra magar.

Tänk så skönt med dessa

sensommardagar.

Åka ut med bilen,

ta sig en liten sväng,

innan det är dags i kvällningen

att åter nöta sin säng.

 

Roger Lindqvist.   

 

Loppissaker...

------------------------------------------------

 

 

 

 

 

Jan "Tollarparn" Eriksson /1971

Jan "Tollarparn" Eriksson.

 

ATT VARA KÄNDIS PASSAR INTE MIG!

 

Har ni hört talas om Tollarparn? Om inte, är det nästan på tiden att ni synar in honom. Ni som har TV kan väl knappast ha undgått honom. Han har bl. a. varit med i Lasse Holmqvists "På parkett", i "Kvällsöppet" och "Five minutes saloon". Vi som bor i Malmö hade chans att lyssna på honom på den s. k. "Tisdagsklubben". Då var han en stor, rund kille som lirade piano på ett sällsynt skickligt sätt. Man förstod att han var proffs. Men han var ingen kändis. Inte då.

 

Men så kom TV med i bilden, och vi på "Tisdagsklubben" upptäckte hur trist det var utan Tollarparn. Själv är han inte helt glad över all uppståndelse kring sin person.

    - Inte ens hemma i Tollarp är det sig likt längre, suckar han. Där har man gått omkring i alla år och ingen har tyckt man varit märkvärdig. Men nu är det ett bockande och krusande till höger och vänster. Det har jag svårt att stå ut med.

 

Annars är Tollarp - utanför Kristianstad - den bästa platsen på jorden, tycker Jan. Han trivs på landet, och skulle ha svårt att ständigt bo i en stor, bullrande stad. Redan 1963 debuterade Tollarparn i TV-programmet "Jazztrumpeten". Sedan följde omkring 30 program ytterligare innan kändisskapet startade. Under flera somrar flackade han i folkparkerna tillsammans med bl. a. Britt Damberg och Leppe Sundevall. Inte blev han känd för det. Han har lirat med popband och spelat med flera av de stora jazzstjärnorna i vår tid. På kvällarna finns han på Stadsteatern i Malmö där han spelar orgel i Arrabalpjäsen, iklädd ett skitigt linneställ. Nyligen kom han ut med sin första LP, som naturligtvis fått heta "Tollarparn".

 

Smeknamnet Tollarparn fick han1959 av Östen Warnerbring. Det hände efter en amatörtävling i Lund där Tollarparn var med och spelade piano. Östen jobbade som jazzkritiker i Skånska Dagbladet och skrev en hänförande recension. Den började med "Tollarpsbomb" och slutade med en undran över hur det lilla samhället Tollarp kunde gömma sig en så skicklig pianist som Jan Eriksson. Tollarparns musikerfavoriter under yngre år var Bud Powell och Thelonius Monk. Men också Oscar Peterson låg honom varmt om hjärtat. En dröm går han också och bär på; att så småningom få möjlighet att ägna sig åt fria och avancerade jazzformer.

-----------------------------------------------------

HENNES ¤ Den 26 november 1971. 

Volvo Duett

På väg - med Hyland i baksätet.

 

Installatör på väg!

 

 

 

Hortlax kyrka

Hortlax kyrka invigdes 1917.

 

 

 

Piteå, hamnen.

 

 

Tålamod!

Arboga-leverpastej

På en balkong nära dig,

sitter jag med en macka,

med Arboga-leverpastej.

 

Roger Lindqvist - pastejätare!

 

Buddy Rich in action

BUDDY RICH (1917-1987).    

Spralliga Eva Rydberg

EVA SPRALLAR VIDARE - TROTS SKILSMÄSSAN

 

Nu har ännu ett artistäktenskap gått omkull. Eva Rydberg gifte sig för två år sedan med musikern Ola Brunkert. I oktober är skilsmässan klar. En smärtfri brytning där båda var överens, Eva hänger inte läpp. Hon fortsätter att roa oss på sittt speciella sätt.

 

    - Vi var som natt och dag. Det funkade inte alls. Ola är en fin kille. Jag beundrar honom som musiker. Men jag kunde inte leva tillsmmans med honom. Och inte han med mig.

    - Så ses man ju nästan aldrig. Man förlorar kontakten.

Eva träffade Ola under en turné med Gunnar Wiklund för fyra år sedan. Då small det till ordentligt. Nu bor hon ensam kvar i trerummaren i Stockholm.

 

SNÄLL OCH SÅRBAR

Den Rydbergska humorn har många lärt sig uppskatta. Men hon kan så mycket mer än vara rolig. Dansa och sjunga t. ex. Vilket har resulterat i roller som Funny Girl, "Anybody" i West Side Story, och "Minni Fay" i Hello Dolly. En ovanligt rolig och begåvad tjej. Rak och omedelbar. Snäll, sårbar och med humör som en ping-pong-boll. Med mycket studs i. Hennes språk är huvudsakligen skånskt, brett och mustigt. Hon använder med förkärlek kraftord. När hon pratar jobbar varje litet drag i ansiktet för högtryck.

 

SPÄTTA

Eva är född och uppvuxen på Spångatan i Malmö. När hon var sju år tyckte hennes mamma att hon skulle dansa balett. Eva lydde, och snart var dansen en livsnödvändighet för henne. Den har betytt mycket för hennes nuvarande jobb. Hon vet hur man rör sig på en scen.

    - Men du skulle ha sett mig när jag var spätta. Skinnpaj, knarr och hela batteriet. Kul som f-n.

 

I sommar har Eva turnerat land och rike kring med Björn Skifs och Lasse Kühler. Ett bra gäng som trivs tillsammans. Det är vansinnigt viktigt när man lever inpå varandra i tre månader.

   - Jag börjar bli trött på turnéerna. Tre månader är för länge. Nästa år tänker jag bara resa en månad - det räcker.

I början av hösten ska Eva göra tre egna TV-program. I oktober/november blir det krogjobb.

 

Eva Rydberg, nyss skild från trummisen Ola Brunkert.

 

KUL OCH SVÅR BRANSCH

    - Det är en festlig bransch, det här. Men den kan också vara hård och skoningslös. Det räcker inte att vara arbetsam och duktig. Man måste ha en bra manager. En som man kan lita på. Jag har haft tur som fått tag i Olle Edlund. Han är super. Bryr sig om artisten som människa. Det finns andra som bara är intresserade av pengar. Det är dom som förstör i det här jobbet. För dom betyder människan ingenting. Man måste vara stark för att stå ut med sådana typer.

 

    - Jag tycker synd om dom "snabba förmågorna" som kommer fram som raketer. Helt plötsligt ska dom vara artister, stå på en scen, göra en show. Men dom har aldrig hunnit lära sig någonting.

 

Eva Rydberg är en artist med brett register. Hon kan dansa, sjunga, spexa.

Men hon kan inte spela golf.

 

För Eva är artistjobbet en fullt naturlig grej. Hon har sysslat med dans och sång sedan barnsben. Det är inte märkvärdigare än att hamra maskin eller sälja strumpor. Fast roligare, kanske.

    - Varför finns det så få kvinnliga komiker?

    - Det beror nog på att de flesta brudar vill se tjusiga ut. Dom vill inte spela apa och clown.

 

ORDNING OCH REDA

Eva är en arbetsmyra och har respekt för sitt jobb. Men också för sina medsystrar - och bröder. Organisation är viktigt för henne.

    - Jag vill helst följa ett schema. Slarv i jobbet gör mig vansinnig.

Hon följer några unga tjejer med blicken. Så säger hon:

    - Fanken va´många vackra människor det finns. Och här sitter en annan. Håret hänger, ögonen hänger. Hela ansiktet hänger. Tur att man har charmen att falla tillbaka på!

Så avlossar hon ett typiskt Rydbergskt garv. Det låter hest och ganska medryckande

-----------------------------------------------------------------

HENNES ¤ Den 27 augusti 1971

 

 

 

 

 

 

 

 

En gång Piteå - alltid Piteå

Gamla Piteåbilder:

 

Uddmansgatan-Prästgårdsgatan-Sundsgatan.

 

Sundsgatan med utsikt mot Uddmansgatan.

 

Uddmansgatan. Till höger Handelsbanken, på andra sidan av Sundsgatan;

Piteå stadshotell.

 

Handelsbankens hus i korsningen Sundsgatan-Uddmansgatan.

 

En tidig föreställande bild av Uddmansgatan i Piteå. Året lär vara omkring 1903.

 

Bilderna i detta inlägg finns uppsatta på ena sidan av Handelsbankens hus i Piteå.

 

Foto: Roger Lindqvist.       

 

 

 

 

Påminnelse om höst

Idag den 11 augusti när solen återigen strålat, kom detta gula löv neddansande

ifrån björken vid grillplatsen. Ville den påminna om sommarens förgänglighet?

 

Foto: Roger Lindqvist.

 

Naturens egen fiolsträng

En liten spindel har riggat upp sina strängar. Varje aftonskymmning

gnider han med fiolstråken mot strängarna, och ljuv musik uppstår.

 

Foto: Roger Lindqvist.  

 

 

 

En man och hans "berenåppar"

Eftersom alla människor, från president Obama till Johnny Depp, jultomten som Piteå-Tidningens ombud i Långträsk, behärskar pitemål, behövs ingen översättning vad gäller "berenåppar´n". De blå bären växer även i min barndoms skog; Lindgrens-skogen. Namnet kommer efter en av byns storbönder, som ägde marken. T.o.m. den mark som mitt föräldarhem står på, fanns en gång i Erik Magnus Lindgrens ägo. I skogen har jag lekt, åkt cykel, busat, gråtit, skrattat, byggt kojor. Skogen och dess snåriga stigar är en minnenas skog.

 

Medan hustrun satt vid grillplatsen hemma hos sonen och virkade, så begav sig jag och berenåppar´n ut i det vilda. Macheten lämnade jag hemma. Den kan var  bra att ha, men tar sån stor plats att den fick en välbehövlig vila, därhemma. Det lyste blått på sina ställen, och snabbt som ögat så slukade berenåppar´n de stackars bären. Den tuggade vilt, och var så pass stor i käften att den tog saker som den inte alls skulle ha. Jag tror att vi rensade skogen ordentligt både på bär och annat. När jag trött efter mitt jobb kom hemsläpande med både mig själv och berenåppar´n, så verkade hustrun inte nämnvärt imponerad. Inne i berenåppar´ns mage, fanns förutom bären, nära på håLva Lindgrensch-skåogen.

 

Konstigt nog så blev det ändå en blåbärskaka, vars upphovskvinna heter Elisabeth. Naturligtvis har vi avsmakat den, med påföljd att det flyttade in ytterligare tre bilringar runt magen. Men det är sånt man får ta, när man rusar ut i det vilda, med en berenåppar. Ute i skogen föddes en filmidé; EN MAN OCH HANS BERENÅPPAR precis som huvudrubriken berättar. Undrar vem som först nappar? Steven Spielberg eller Kjell Sundvall? Undrar vilken skådis som passar för rollen? Johnny Depp eller Peter Stormare? Spännande!

 

Med berenåppar´n i stadig hand, begav jag mig ut i det okända.

 

Berenåppar´n med blå bär och diverse andra artiklar.

 

"Härmed förklarar jag denna kaka invigd".

 

-----------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.       

 

 

 

En stund i hängmattan

Max & Roger.    

Yohio "drabbar" Piteå stad

Första gången jag såg sångaren Yohio visste jag inte om det var en man eller kvinna. Så småningom upptäckte jag en kille bakom de ljusa lockarna. Att han var stor stjärna i Japan, var också nåt nytt. Inte undra på - jag visste ju inte ett endaste dugg om kill-man-tjej-pojk-dam-herr´n. Jo, jag blev faktiskt smått förvirrad. Men därefter när jag började få lite mera grepp, så kröp sanningen fram; Yohio från Sundsvall, var och är en begåvad ung herre.

 

Det ligger litegrann i tidsandan att vara liksom både-och. Då menar jag, att en kille kan se ut som det motsatta könet, och tjej kan göra detsamma. Så myntades ett uttryck som jag personligen inte alls gillar: "HEN". Jag är måhända en gammal knorrig konservativ gubbstrutt, med alltför mycket bilringar om min mage, men i min värld så finns ingen HEN. I stället finns både hon och han. Och kommer så alltid att förbli.

 

Redan under 60-talet tyckte gamla gubbstruttar och kärringar, att det var förfärligt när Beatles kom med sitt långa hår. Det var så förfärligt att "vän av ordningen" skakade på sin skalle och kallade detta för saker som jag inte ens vill nämna. Var sak har sin tid. Även kanske med alla förespråkare av Henare. David Bowie var när han slog igenom på 70-talet, också en slags androgyn person, som somliga inte visste i vilket fack han skulle stoppas. Mick Jagger anspelar även han på det smått androgyna hållet.

 

När jag skiver detta så hör jag en röst i mitt huvud, en mycket välbekant sådan, min morfars. Om han deltagit i den här diskussionen, hade han nog helt enkelt sagt: - Hä jär männischen hä också! (det är människor det också). Han stirrade sig inte blind på hur dom såg ut, utan hur dom var därinne.

 

Morfar Sanfrids röst har talat! Och med detta så avslutar jag mitt inlägg!

 

Roger.

 

 

Foto: Roger Lindqvist.     

 

Sixten Snigel

 

Sixten Snigel, alltid nära sitt hem,

lugn och trygg.

Inte så konstigt, han har ju huset

på sin rygg.

 

Roger Lindqvist 

Gunnar Wahlgren (1931-1992)

När Lidköpingsbandet Cool Candys startade 1950, hette en av medlemmarna Gunnar Wahlgren. Han kom också att bli den originalmedlem, som fanns längst kvar i orkestern, detta fram till 1979. Gunnar var förste saxofonist i bandet, och det är hans känsliga saxofon, som hörs i många av bandets inspelningar. Gunnar Wahlgren var en tongivande musikant. Förutom saxofon, så trakterade han också trumpet, piano och vibrafon. Under alla åren så hade alla medlemmarna i Cool Candys ett civilt jobb vid sidan om. I Gunnars fall handlade det om musikaffären "Musik-Eylis" beläget i centrala Lidköping. Under åren som gick, bytte gruppen medlemmar vid några tillfällen. Cool Candys mest framgångsrika konstellation innehöll dessa medlemmar: Einar Svensson - trummor, kapellmästare (när Einar dog 1972 kom trummisen Arne Hallin in i hans ställe), Gunnar Wahlgren - saxofon, trumpet, keyboard, Karl-Arne Andersson - piano, orgel (efter Karl-Arnes avhopp 1973, kom Tillbjörn Persson in i bandet), Håkan Ljungkvist - saxofon, gitarr, flöjt,  Sven-Eric Gissbol, - bas, sång, Arne Nathansohn - gitarr.

 

Sommaren 1992 avled Gunnar Wahlgren av en massiv hjärtinfarkt 60 år gammal.

 

Gunnar Wahlgren f. 1931  d. 1992.

 

----------------------------------------------------------------------

Bilden har jag lånat av Anders Sandell, som tog detta foto av Gunnar 1979.

 

 

Fredag...

Sagostund

Norah och Max läser sagan om Robin Hood.

 

Livet

Kärlekens mirakel

Grattis MALTE på 1-årsdagen!

MALTE goa gubben, fyller 1 år idag.

.......................................................................

 

Livsruin

Lycka

Sov i ro

Max flyger i det blå...

Max med sitt flygplan, på farmor och farfars balkong.

 

 

Gläds...

Max med sin blåbärsskörd

Max, farfar och farmor har varit och plockat blåbär. I sanningens namn,

så var det Max o Roger som stod för plockningen. Farmor gjorde i stället

en jättegod blåbärskaka när vi kom hem.

-------------------------------------------------------------------------------

 

 

Uttråkad gubbe