Kaffepaus!

Klart man måste ta finmattan med sig när man ska lira med kompisarna. Skam vore väl annars. Golvpukan fungerar som bord. Medan publiken väntar otåligt, tar jag mig en kaffepaus.

Mer musik till folket...

I dagens PT önskar jag mer musik i sommarstaden Piteå.

Roger berättar

December 2004, här står jag och berättar för Piteå-Tidningens reporter Christina Simma och fotografen Maria Johansson, om åren som dansmusiker. Jag fick klartecken om att skriva texten själv. Det blev ett mittuppslag. Artikeln publicerades i början av januari 2005.

Badkrukan badar i Medelhavet

Badar är väl att ta i, men lite medelhavsvatten räckte mig i alla fall upp till knäna. Tack gode gud för Piteälven. Carro tog bilden på sin svärfar.

Ett Umeå i sorg

Igår omkom nio personer med åtta fallskärmshoppare och en pilot. En bekant till oss hade en av sina bästa kompisar med på olycksplanet. Tråkigt, mycket sorgligt och ofattbart.
 
Roger

Sweden

Medan somliga gör allt för att utplåna Sverige som nationalstat, tillhör jag den gruppen som tänker precis tvärtom. Sverige, landet där jag föddes en gång är jag otroligt stolt över. Tråkigt när man förknippar kärleken till sitt land som rasistiskt. För min del har det absolut ingenting med rasism att göra. Det är några PK-fjantar som har drivit denna fråga in absurdum.
 
 

Fokuserad!

Den här bilden tog Leif Lidman av mig i en fokuserad situation, den 10 juni 2014. Det var då som vi hade vår bildutställning i Piteå-Tidningens foajé.

Hyland

 
LENNART HYLAND (1919-1993) en av de största inom TV och radio under flera decennier. Den alltid lika glade och muntre Hyland. Men vad fanns bakom fasaden?
 
Hustrun Tuss Hyland berättade om sitt liv tillsammans med maken Lennart i en bok för flera år sedan. Där mejslades en helt ny bild fram av honom. Den i TV-rutan glada Hyland brottades med svåra alkoholbesvär. Medarbetare vittnade om en ibland sträng och besvärlig arbetskamrat.
 
En orkesterledare i Norrbotten som hade en del att göra med Lennart Hyland, berättade att han var svår att ha att göra med. En person i min bekantskapskrets, mötte Hyland vid några tillfällen under ett omfattande jobb på Birger Jarlsgatan hemma i Stockholm. Han hade inte några snälla ord att säga om honom. Grinig, arg, besvärlig och vresig.
 
Jag var i kontakt med en musiker som spelade i ett band som medverkade i Hylands Röda Fjädern-gala 1965. Samma här, betyget var, "jobbig typ, brusade lätt upp, ställde stora krav på sin omgivning". Jag pratade även med Janne Önnerud, som fanns med i Hylands hörna 1965 med popbandet The Hounds. "Jo, jag var nog lite rädd för farbror Hyland", var hans omdöme.
 
I slutet av sin levnad hade Lennart Hyland utvecklat en djupt gående alkoholism, som han själv inte alls ville råda bot för. Men man kan ändå inte ta ifrån honom hans professionalism i det jobb han hade och utförde till mångas gläde från 1945 och framåt.
 
Lennart Hyland har gjort ofantliga avtryck i vår TV- och radiohistoria. Detta skall han naturligtvis bli ihågkommen för.
 
Han avled den 15 mars 1993, 73 år gammal.
 
Roger

Metronome

Igår växlade jag några ord med det legendariska skivbolaget Metronome. Jag har gjort det tidigare också. På Anders Burmans skivbolag fanns en mängd fina och högst intressanta artister och musiker. Owe Thörnqvist, Siw Malmkvist, Pugh Rogefeldt, Cornelis Vreeswijk, Svante Thuresson, Anna-Lena Löfgren, Alice Babs, Fred Åkerström, Jailbird Singers, Povel Ramel och många fler.
 
Jag berättade om Allan Lundström, tenorsaxofonisten från Piteå som finns med på Owes Varmkorv boogie. Allan var ju också med i Anders Burmans orkester. Studion där dessa legendarer gjorde sina inspelningar går idag under namnet Atlantis studio.
 
Roger

Rullskridskor, Östtyskland /1974

Det var under en turné med kommunala musikskolan i Östtyskland sommaren 1974, som jag köpte mig de rullskridskor som ses på bilden. När jag kom hem, så hamnade dem i ett förråd. En eller två gånger har jag provat dem. Så häromdagen då vi gjorde en vindsröjning tyckte hustrun att det var dags för mig att kasta dem på soptippen. När vi kom fram och hade slängt det andra, så pekade hustrun på rullskridskorna och sa: "Roger, du glömde dom där". Då fegade jag ur och sa: "Nää, dom ska jag ha kvar". Blicken som jag fick var smått iskall. Men nu är dessa minnen tillbaka till pappa igen.
 
 

Skidkarriären är över!

Min skidkarriär är härmed över. I dag förpassades mina skidor till sopstationen på Bredviksberget i Öjebyn. Meddelas endast på detta sätt.

Målandet fortsätter

Andra varvet på Daniel och Lindas Älvsbyhus gjordes under onsdagen. Vi som målade var: Daniel, Linda, Ulla-Lena, Lennart och en viss Roger Lindqvist. Allt går enligt de berömda planerna. Samtidigt håller en annan son, Andreas, att byta panel på sitt och sambon Carolines hus några meter längre ner på vägen. Den tredje sonen, Robert, är sin storebrorsa behjälplig i panelbytet. Elisabeth brukar i regel stå för marktjänsten, med mat, kaffe och nybakat fikabröd.

När rött blir vitt

Efter 32 år som rödmålat, byter Daniel och Linda nu färg till vitt. Huset stod klart i april 1987. På fabriken i Älvsbyn hade man grundmålat med en grå färg. Vi fick rådet att inte måla det första sommaren, så året därpå, 1988, målade vi det rött. Under söndagen så hjälptes vi åt att måla, Danne, jag, Ulla-Lena och Lennart. Grundfärgen är på, nu väntar täckfärgen. Elisabeth var också med, hon ordnade kaffe och fika. Hon har problem med en axel så hon kunde inte hjälpa till med målningen.

Så kan det gå...

Aja baja...

Midsommarafton 2019

Här vi på väg till Solbritt och Kjell i Muskus. Vi hade lite smått och gott med oss, så därför stannade vi vid Korsträskvikens rasplats. Efteråt fortsatte vi till sköna Muskus. Senare på kvällen åkte vi till Carros och Antes stuga på Hattudden.
 
Hattudden klockan 22:53 på midsommarens afton. Vi var ett helt gäng som bl a åt sotare (en tradition varje midsommarafton) som Carros pappa Hasse göra. Senare på kvällen så kom regnet. Under midsommardagen så åskade det rejält på "Hattis". Det regnar fnv här hos oss i Hortlax.
 

Ett hedersomnämnande...

 
Erik Lihm, medlem i Vikingarna sedan tidiga 1980-talet, berättade i ett inlägg på facebook att han blivit less på många av de vänner som skriver rena nonsens-saker. Däremot ville han lyfta fram tre speciella fb-vänner som han aldrig kommer att plocka bort från sin lista, så här skrev han under måndagseftermiddagen:
 
"Jag kan ju passa på att nämna några FB vänner som jag aldrig kommer att ta bort t. ex Roger Lindqvist som ofta skriver intressanta saker eller min goa granne Pia Sterner (hustru till Ulf Sterner) som nästan alltid skriver positiva inlägg som gör en riktigt glad. En stor profil är naturligtvis också Claes Janson som skriver långa underbara berättelser från sitt händelserika liv".
 
(Claes Janson, är en känd jazzsångare som fnv turnerar häruppe i Norrbotten).
 
Tack Erik!
 
Roger  
 
PS. Vikingarna gästar Bingolotto den 28 augusti.

Söndagen den 10 juni 1973

Klockan är 10 över 2. Jag åker om ca 6-7 timmar till Stockholm. Skall följa med buss. Vi kör i natt. Har sovit en stund, jag skall äta nu. Hörde mamma ropa: "Nu är maten klar!"
 
Gerd är hemma, vi åkte förbi henne tidigare för att skjutsa henne till Arne Jonsson (ASG) där Henning har sin bil. Henning ringde klockan 7 i morse och sa att Gerd inte kunde köra in honom, på grund av att hon var så förkyld.
 
Vi har hälsat på hos Malin och Gösta i Blåsmark. Dom hade skaffat sig en kattunge, som tyvärr hade gjort sig illa i ena ögat, så de var tvungna att åka till veterinären för att sy. Katten hade en stor plaststrut runt sitt huvud, så att den inte skulle krafsa med tassen i såret.
 
I morgon den här tiden är jag i Stockholm tillsammans med de övriga i musikskolan. Kommer hem på fredagmorgon klockan nio.
 
Roger

Äsch då...

 

KABE

En gång i förfluten tid, så levde vi husvagnsliv. Det var 1979 som vi köpte oss det här vagnet hos Ivan Wikström i Sågfors, Älvsbyn. Om jag minns rätt så var tillverkningsåret 1973. Ett speciellt minne har jag, vi åkte till campingen i Moskosel alla vi medlemmar i Rolf Åhmans orkester, med fruar och barn, och där levde vi rullan i två dagar. Det var där som basisten Sven-Åke Andersson bjöd mig på riktig kvalitéts Whisky. Jag har aldrig varit nån stor beundrare av den drycken. Jag är nykterist sedan länge, ja en lättöl till maten kan jag väl ta nångång. Inte mer.

Rogge i halvbild...

Absolut inget fel på min hustru, hon är världens snällaste, men om hon ska ta en bild då blir det i regel som bilden ovan; hon fokuserar mest på himlen och tallarna, men inte på själva huvudpersonen. Nåja, jag förlåter henne. Hade jag sett ut som Brad Pitt eller George Clooney, då hade bilden sett ut annorlunda. Bilden togs 2003. På den tiden var jag nästan helvit i håret varje sommar. Och brun. Med muskler. Med charm. Tyvärr så har det mesta av detta försvunnit. Förfallet har kommit, och värre blir det år för år. Håret finns väl fortfarande kvar, men musklerna har förtvinat. Den lilla charm som fanns, är också borta. Brun blir jag väl ibland, om jag har tur.

Tidigare inlägg
RSS 2.0