Skadeglädje
För många år sedan var jag bekant med en person vars stora glädje i livet vara att hånskratta när någon person hade gjort bort sig på nåt sätt. Alla har vi fel och brister, det är rent mänskligt, men den här mannen tog skadeglädjen till nya sorts höjder. Det bästa han visste var att mangla sönder sina offer. Jag hade väldigt svårt för den här personen, inte bara jag det fanns fler. Han hade ibland lite ljusare sidor, men rätt som det var så slank han ner i sin gyttjepöl och och berättade nya historier om den eller den som hade råkat göra ett fel eller två. Skadeglädjen är den enda rätta och sanna glädjen säger ordspråket. Det håller jag inte med om. Dessa människor fattar inte att man genom detta sätt avslöjas rakt upp och ner. När den skadeglädjande personen en gång inför alla gjorde bort sig till 100% så sa han ingenting. Han var tyst flera dagar. Med rätta. Jag skulle väl ha sagt ett FY SKÄMS! Men det gjorde jag inte.
RL
Kommentarer
Trackback
