Blåögd gubbe med röd rosett.

Det var länge sedan jag satte mig ner med pennan för att teckna. Men under kvällen som gick så testade jag om handen fortfarande hängde med och lydde. Lite ringrostig var jag nog.
 
 

Född: 1 st. tecknad gubbe den 2 aug. 1994.

 
Den här gubben hittade jag i en anteckningsbok från 1994. Det är jag som är upphovsmannen. Men vem är han? Jag kommer inte ihåg hans namn. Ok. Jag döper honom till Göte.
 
Teckning: Roger Lindqvist.

Vintermössan "Putin"

Teckning: Roger Lindqvist.

En dans på tulpaner

 
- Livet är icke enbart en dans på rosor. Själv så har jag dansat runt på en massa tulpaner de senaste året, men jag är rätt nöjd ändå.
 
Text & teckning: Roger Lindqvist.

Gubbe

Teckning: ROGER LINDQVIST /2012

"Återigen en gubbe..."

 
"Återigen en gubbe, Roger". Så brukade min teckningslärare Ove Gad säga när han såg mina alster under lektionerna. Den här gubben ritade jag idag åt ett av mina barnbarn Loke.

Teckning: Roger, 11 år.

 
1969-04-13

Gubbar, gubbar, gubbar och åter gubbar

 
Det började på allvar i 10-årsåldern, med tecknade gubbar. Jag vet inte hur många ritblock jag använde. Somliga har jag kvar, andra är borta. De här två gubbarna tecknade jag i vuxen ålder för några år sedan. De fick också vara med som illustration till en satirisk text jag gjorde som publicerades i Piteå-Tidningen. Rubriken var: Snillen spekulerar!

Trött krigare på S3 i Boden

Den här trötta gubben kom till under min tid som radiolänkman på S3 i Boden 1978. I skolan under tråkiga lektioner så ritade jag gubbar. Den här gubben avtecknades av precis samma skäl; jag var uttråkad. Men nu var jag inte i skolan, jag tjänade kungen och fosterlandet. Så förlåt, kungen och fosterlandet. Men jag kunde inte låta bli. Jag tror att både kungen och fosterlandet, vid det här laget har strukit ett tjockt streck över mitt grava tjänstefel. Nu kan jag äntligen sova gott om nätterna.
 
Vänligen, R. Lindqvist, medborgare.

Bert-Ola Nordlander

 
Ishockeyspelaren Bert-Ola Nordlander, verksam i AIK och Tre Kronor. Den här teckningen gjorde jag året 1971.
 
Teckning: Roger Lindqvist.

Kanske ett självporträtt?

Det kan möjligen vara ett självporträtt, innan jag förpassade min rakhyvel i en mörk garderob.
 
Teckning: Jag!

GUBBE!

En gubbe signerad Roger Lindqvist. Barnbarnet Norah - som ligger
hos farmor och farfar i natt - gjorde mustaschen brun. Medan farfar
målade pipskägget svart och ögonen blå. En delikat färgkombination.
Men vad i jösse namn har gubben för namn? Tja, kanske Sixten skulle
passa?

Två gubbar

Dessa två gubbar knackade på dörren till mitt hjärnkontor under kvällen.
Jag släppte in dem i god tro, men det visade sig att herrarna inte ville
går ut därifrån. Det var då jag fick en idé! Nyckeln till deras frihet blev
min penna. Såja, nu är gubsen ute. Skönt, då får jag behålla mitt hjärn-
kontor alldeles själv.
Teckning: Roger Lindqvist

Alla dessa gubbar

 
Allla dessa gubbar som föddes i dag den 21 september 2016.

Överläkare med speciella krav...

- Jo, säg mig; den här tjänsten som överläkare i kirurgi, innebär den att jag själv kan bestämma vilka patienter jag kan hjälpa...heller...? Min normala patientgrupp är personer med mycket blått blod i sina ådror. Jag upprepar: Blått blod! De flesta av mina fd patienter, har sitt boende i Djursholm och även Danderyd. Man vill ju inte ha in vilket slödder som helst i den fiiiiina operationssalen.   
 
Teckning: Roger Lindqvist.   

"Spontan"-gubbe...

Jag tänker rätt bra när jag sitter och klottrar. Den här "spontan"-gubben
föddes för en stund sedan. Jag har aldrig mött honom tidigare.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist. 

Tänka på refrängen

Typisk refrängsångare.
 
Jo, jag har en allvarlig undran: innan en schlagersångare går till sängs,
tänker han eller hon då alltid på refrängen?
----------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist, fd refrängsångare.

Vårvindar friska

    - Våren kan nog vara bra, med vårvindar friska. Men i dag var vinden
så pass frisk, att den tog tag i min tupé när jag vandrade på
Storgatan i Piteå.
    - Den flög iväg som en skadeskjuten kråka i motvind. Och någonstans
på Byxtorget hördes nån ropa: "Kolla vicken konstig fågel som flyger däruppe!"
    - Jag vände genast på klacken och gick till min bil. Väl framme låg en parkeringsbot på vindrutan.
    - Detta fick mig att ångra att jag ens hade stigit upp ur sängen denna vedervärdiga dag.
-----------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.    

Professor Glömsk

Att vara professor, tankspridd och glömsk, är inte det lättaste.
En gång ringde jag hem och en ung pojke svarade.
- Är din pappa hemma, frågade jag.
- Om inte kan du väl hälsa honom att jag ringer på fredag.
Svaret jag fick var detta:
- Men pappa, jag är ju din son. Och min pappa är inte hemma,
han pratar med mig i telefonen just nu.         
 
Teckning: Roger Lindqvist.
 
 
             
 
 
 
Teckning: Roger Lindqvist.
 

Jämlikhet

I vårt hem har vi alltid varit jämlika. I går gick jag och hustrun på ett möte.
Hon gick på styrelsemöte, jag gick på symöte.
--------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.

Tidigare inlägg
RSS 2.0