"HON DOG FÖR EN STUND SEDAN"
Fredagen den 12 mars 2021 började som alla andra dagar. Vi skulle ta hand om ett av barnbarnen när hans mamma och pappa skulle till IKEA. Det var en fin dag, vi lekte med vårt barnbarn vi lyssnade på musik och mycket mer. Busade gjorde vi också, och det var så härligt att höra hans glada skratt. Så ringde telefonen...
En nära släkting berättade att en annan släkting svävade mellan liv och död. Hon var på väg i ambulans till Sunderby sjukhus. Väntan är rena mardrömmen i sådana här situationer. Den var rent djävulsk. Omkring halv 8 på kvällen så ringer en av mina svågrar. Det första han sa var: HON KLARADE DET INTE! HON DOG FÖR EN STUND SEDAN.
Det var som om ett mörkt iskallt täcke hade ramlat ner över oss. Det enda vi såg var mörker och ångest. Vad händer nu då, så gick våra sorgliga tankar. Vad hände? Svaret var att hon orkade inte längre leva. Sorg föder sorg. Sorgen klamrar sig fast och höll oss alla i sin fångenskap. Hela tiden dök samma ord upp i våra huvuden: VARFÖR?
Det finns ingen mening med att avsluta sitt liv - tycker jag. Jag dömer ingen. Det hela är endast så visset och ofattbart. Nu har det gått några år, den värsta sorgen har lagt sig. Men den dyker upp då och då med sin "vän" saknaden i släptåg. Tankarna kommer att fortsätta att påminna oss om den där dagen, när allt var så bra. Men som slutade med en djupdykning. Tiden läker alla sår, sägs det. Vi får hoppas på det.
ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
