Roger Lindqvist

År efter år, sommar efter sommar, har jag plockat fram min fina mjuka sköna tröja ur garderoben. De senaste fem åren, har Elisabeth starkt ifrågasatt mitt klädval. - Roger, den där måste du bara slänga. Den är ju alldeles för gammal.

Och varje gång har jag sagt: - Slänga, den är ju bara 22 år gammal. Är du inte riktigt klok! Här slängs ingenting. Så det så!

 

När tröjan först kom i min ägo, vet jag inte med säkerhet. Men sommaren 1991 när vi hade besök från Amerika, så hade jag den på mig. Jag sitter hemma hos min mamma och pappa, tillsammans med Jerry min tremänning, och där sitter jag med tröjan. Så omkring 90-91 dök den för första gången upp i mitt liv. Det var kärlek vid första användningen. Den var precis som en tröja ska vara; mjuk och skön. Då förstår ni, man kan ju inte bara kasta bort sin stora kärlek på sophögen - bara så där?

 

Just precis därför, kommer den att återigen hängas varligt in i min garderob, när höstvindarna börjar ge sig till känna. Men så till våren, ska jag ännu en gång öppna garderobsdörren och stillsamt fråga: - Tröjan, är du där? Hur mår du? Är du beredd att möta sommaren? Då kommer den - på sitt tröjspråk att säga: Tjena Rogge! Vad jag har längtat. Om du bara visste!