Roger Lindqvist

 

Är det sant som de säger att det bara är ryssar som kan konsten att säga nej (njet) så är Towa Carson verkligen rysk. Hon är en annorlunda liten människa i showlandet. Hon tackar nej till radio, till TV, till turnéer och storstaden. Hon tackar nej, vänligt men bestämt, man har liksom på känn att ingen kan övertala henne att ändra åsikt. De enda som aldrig velat säga nej lika säkert är publiken. För trots att Towa dragit sig undan så säljs hennes skivor.

 

Det där att vara artist m/62, det är att kunna visa upp gagekvittot från Hylandshörna, ha träningskort till en jazzbalett, högar med klipp från skvallerspalterna och sitt namn på många skivor. Dessutom bör man förstås "vara med i svängen", gå på parties, känna folk och själv bli igenkänd på gatan. Men inte Towa. Hon gör inte ett dugg för att bygga upp publicitet kring sig sej. Det är lätt att bevisa det.

 

När Towa på allvar hade slagit igenom och blivit en av de "tre stora" schlagersångerskorna i landet, när hon började komma upp i ordentligt avrundade gager och kunde vraka bland engagemangen - då flyttade Towa till landsorten! Iväg från nöjescentrat, iväg från reklamfolk, journalister, TV-kameror och mikrofoner. Varför?

Towa trivdes helt enkelt inte i Stockholm. Hon var för mycket ensam eftersom maken, fotbollsspelaren AIK-aren Bengt Alnert måste träna så mycket. Så när Bengt lyckades ordna ett nytt jobb i Eskilstuna fick stålstan tillbaka sin Birgit Carlsson.

 

Det hände i februari i år. Sen dess har Towa varit i Stockholm fem eller sex gånger. De gånger hon absolut har varit tvungen att åka in för TV, radio eller skivinspelning. Annars stannar Towa helst hemma. Hemma där det är lugnt och skönt. Där hon kan pyssla om Bengt och pudeln Eclaire. Hemma där hon slipper sjunga. För om sanningen ska fram så är Towa inte så där överförtjust i att sjunga. Jo, på grammofoninspelningar ibland.

    - Då får man jobba sej fram till ett resultat som man är nöjd med.

Towa är hård mot sej själv. Det händer oftare att Towa begär omtagning av en grammofonlåt än att den kritiske inspelningschefen gör det.

 

Som många andra gick Birgit Carlsson och drömde om att bli schlagersångerska. Hon blev det - mycket tack vare den tävling i Bildjournalens regi hon placerade sej 1954. Sommaren 1955 fick hon sin dröm uppfylld och åkte på turné.

    - Det var hemskt, säger Towa i dag.

    - Jag bara längtade hem. Så när turnén var slut och alla nya anbud stenhårt nobbade satt Birgit på kontorsstol hemma igen. Någon mer schlagersång skulle det inte bli.

Men så en dag ringde Seymour Österwall, betydelsefull kapellmästare, och erbjöd Towa jobb. Och Towa tog första bästa tåg. Tänk, att få jobba med Seymour! Men det dröjde inte många dagar förrän Towa upplevde besvikelsen. En fruktansvärd besvikelse. Turnélivet, vad var det? Att bekvämt resa från stad till stad, möta nya beundare, nya intressanta människor, nya miljöer? Nej, knappast. Inte för Towa iallafall. Istället: schabbiga hotell, nio personer i en bil, kalla estrader. Towa grät, kände sej ensam och längtade hem. Men kontraktet var på ett år och så fick det bli. Och efter en vinter med Seymour på Lorry tog jobbet äntligen slut. Det tog Towa också. Hon sjukskrevs, var totalt slut och trött på allting. Speciellt på allt som hade med sång och nöjesbranschen att göra. Det fanns många kvällar när jag hade betalat mitt dubbla gage för att slippa sjunga.

 

Towa bestämde sej: aldrig mer en estrad. Ingen sång. Men som tur var lyckades Leif Kronlund övertyga Towa om att komma upp till Skansen till sommaren och sjunga med hans orkester. Sen dess har Towa varit ensamartist och gjort turnéer i Folkparkerna - kortare och kortare för varje år. Hon ville inte åka hemifrån. Om hon hade gjort det och tagit alla anbud hade hon tjänat stora pengar. Men dom får hellre flyga sin väg. Huvudsaken för Birgit är att hon trivs. Att Bengt trivs. Och det enda hon trivs med i nöjesbranschen är att göra skivor. Men inte för många. I år har Towa gjort en. En single med två melodier.

    - Det är inte lönt att göra en massa skivor som folk ändå inte köper.

Så när andra artister gör halvdussinet skivor under ett år och hoppas att någon av dem ska slå, gör Towa en. Och litar på att den ska säljas! Ni minns väl t. ex. "De tre klockorna", Towas schlager från 1960, och "Sista dansen" från i fjol. I år gör hon "Varför är solen så röd" och "Brutna löften".

 

Nu förstår ni att Birgit Carlsson inte är det minsta intresserad av nöjesbranschens heta pulsslag i huvudstaden...

    - Det enda jag saknar från Stockholm är Djurgården. Det var så skönt att promenera där. Att vara idol, bli igenkänd, skriva autografer...

    - Först tyckte jag att det var otäckt när folk kände iegn mej och tittade på mej. Men det har gått över nu. Nu bryr jag mej inte om det längre.

I början av december gjorde Towa ett av sina sällsynta besök i Stockholm. Repetition för ett julaftonsprogram i TV mot Lasse Lönndahl och radiosändning tillsammans med Harry Arnolds radioband.

 

Två engagemang som Towa alltså tackat ja till. Annars får folk som vill ha med Towa i något sångligt sammanhang mest nejsvar. TV ville ha med Towa i det första "Krokodilen"-programmet som gick. Towa tackade nej. Södran i Malmö ville ha med Towa i sin nyårsrevy. Towa tackade nej. Folkparkerna ville skicka iväg Towa på turné i Sovjet. Towa tackade nej. Towa stannar hellre hemma. Egentligen vill Towa pyssla med något annat än sången.

    - Förra året försökte jag komma in någonstans för att utbilda mej till hårfrisörska.

Där har ni Towa i ett nötskal! En stjärna som vill bli frissa.

---------------------------------------------------------------------------------------

BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962.