Roger Lindqvist

Som barn hade jag många, många drömmar om livet och framtiden. (Det har jag förresten än idag). Ambulansförare ville jag bestämt bli. Anledningen till detta, var att varje gång en ambulans syntes med sina ljus och siréner påslagna, då visste jag precis att just detta var min grej. Senare i livet lockade en framtid som filmfotograf. Eftersom bild och foto alltid lockat och förtjusat mig på något vis. Konstnär var också ett alternativ. Att måla och teckna kändes bra, eftersom detta var ett sätt som man kunde uttrycka sig på. Jag tillbringade ibland hela dagar med mina pennor, vattenfärger och vita ark, med att låta fantasin flöda fritt. Nästa dröm, var att en gång i livet bli proffessionell musiker. Jag skulle helt enkelt ha det som levebröd, var det tänkt. Nu blev det inte riktigt så - men nästan i alla fall. 1985 fick jag dels en förfrågan om att ha trumundervisning i kommunala musikskolan här i Piteå, dels även en fråga om att börja spela proffessionellt. Men till dessa förslag svarade jag ett blankt nej.

Arkeologi, är också nåt som fått mitt hjärta att slå lite fortare. Jag missar sällan ett program som handlar om olika sorters utgrävningar. Till detta har jag genom åren försökt hålla mig a´jour, beträffande historiska arkeologiska händelser, typ utgrävningar bland de egyptiska pyramiderna. Som kittlar lite extra p.g.a. dess spännande historia. Att drömma är viktigt. Och då menar jag inte de drömmar som besöker oss nattetid, utan de drömmar som vi som människor går omkring och bär på. Den dagen då drömmarna dör, då dör jag med dem.

Drömmaren Roger.