Roger Lindqvist

Vårvädret fortsätter (tack och lov) och takdroppet ökar i intensitet varje minut. Bettan och jag har promenerat upp till byn. Elisabeths kondition är inte den allra bästa. Mycket p.g.a. den svåra dubbelsidiga lunginflammation som hon ådrog sig i höstas. Svininfluensan drabbade henne med en sådan kraft, att jag ett tag trodde jag skulle mista henne för alltid. Det var hårda bud, när hennes läkare sa att det kunde utvecklas till något livshotande. Nedsövd i en hel vecka, med respirator som en hjälp för att underlätta hennes svåra andnöd, stod jag och barnen till synes helt hjälplösa. Speciellt en kväll minns jag med skräck. Hon hade blivit flyttad till en vårdavdelning, och jag kom på besök. Allt var ganska så frid och fröjd (utom att Bettan inte kunde tala) plötsligt som en blixt från en klar himmel drabbas hon av akut andnöd. Personalen kom in, och jag kände skräcken ta tag i mig där jag stod vid hennes säng och höll hennes hand. I flera långa minuter kämpade man på för att försöka ge henne luft, till synes helt utan resultat. Jag ville bara att detta obehagliga skulle ta slut, men tyvärr så blev allt bara värre. Bettan kämpade i panik för att få syre. Jag minns att när jag så småningom gick därifrån var det med en stor otäck känsla i magtrakten. Men det hela redde till slut upp sig. Och idag så är ju Bettan hemma igen. Trots andra allvarliga åkommor som hon släpat på i många år, så är hon en person som alltid kommer igen. Ja, min Bettan är en riktig fighter. Hon har varit nere för räkning inte bara en gång.......och ibland har allt sett väldigt så dystert ut. Men som boxarlegenden Muhammad Ali så ger hon aldrig tappt. Och tänk, jag hör henne aldrig någonsin klaga. Idag har vi dels promenerat, och även suttit i solen och druckit kaffe och fikar Bettans nybakade bröd. Efter allt som hänt - har vi nog båda börjat bli alltmer tacksamma för allt det fina som finns runt omkring oss. Och då menar jag inte bara det vackra vårvädret, jag menar naturligtvis våra underbara barn, Andreas, Robert och Daniel, samt våra älskade barnbarn, Norah och Max, samt deras jättefina mammor Jennie och Jannice. Vi älskar er så väldigt, väldigt mycket allihopa.


Takdroppet ökar i intensitet varje minut - tack och lov - min far hade
takdroppet som en slags mätsticka varje vår, för att på så sätt se hur
våren fortskred.


Naturligtvis fanns kaffetermosen med tillhörande nybakat bröd som
Bettan gjort under förmiddagen. Livskvalité handlar detta om -
LIVSKVALÍTÉ!!!! i allra högsta grad.


Det var under en rätt så tuff och mörk period i höstas, som jag ett
tag trodde att jag skulle mista Elisabeth för gott. Hon låg svårt sjuk i
dubbelsidig lunginflammation  förorsakad av svininfluensan, när hennes
läkare sa att det kunde snabbt utvecklas till en livshotande situation.
Det var många och långa nattliga grubblerier om hur det skulle bli.
Klockan 05:00 ringde man mig en morgon från intensivvårdavdelningen,
för att underrätta mig om att min Elisabeth lagts i respirator.
5 månader därpå  sitter vi här tillsammans och lapar in vårsolens ljus.
Tacksamheten är stor!!!


Det är en ynnest att få leva mitt i livet. Det är en stor tacksamhet som
översköljer mig av att ha de nära och kära runt omkring........
Livskvalité på högsta nivå, som inga pengar i världen kommer i när-
heten av. Bettans goa bullar och en kaffekopp, ja, de´e´grejer de´!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fotograf och filosof: Roger Lindqvist.