En högtidsdag bland släkt och många vänner

Jag fortsätter min vandring i minnenas allé. Denna gång med ett foto från februari 1956 när min/vår farfar/morfar Amandus fyllde 70 år. På högtidsdagen kom släkt och goda vänner för att hylla. Eftersom min farfar var engagerad i olika saker, så hade han skaffat sig en stor bekantskapskrets. Till saken hör även att min/vår farmor/mormor Hanna var överförtjust i att träffa sina barn, barnbarn, släkt och vänner, vilket medförde att i deras hus vid Hortlaxvägen, kryllade det oftast av folk. Skulle man åka med buss in till Piteå, så fanns busshållplatsen bredvid farmor och farfars hus. Istället för att stå ute vid vägen gick man helt enkelt in och väntade, medan farmor Hanna bjöd på kaffe med dopp.


Av naturliga orsaker så fanns inte jag med vid detta högtidliga tillfälle.
Det berodde helt enkelt på att storken hade inte anlänt med mig.
På bilden syns; Anita, Rigmor, Karin, Gun-Britt, Gerd (min syrra) och
Bosse. Alla hade efternamnet Lindqvist - förutom Karin som hette Lund-
mark. Våra föräldrar hade en gång vuxit upp i detta hus, och deras namn
var: Gunnar, Erik, Artur, John och Elsa.


Farfar omgiven av hustrun Hanna samt delar av barnaskaran på
sin 70-åriga födelsedag 1956. Fr. v. Gunnar, Åke, Sven, Artur, Emmy,
Erik, Elsa, John och Hanna. Saknas gör; Ingvar och Sigrid.


Ett i högen av många telegram. Från grannarna Alida och Ernst Lindmark i
Hortlax.


En reumatisk sjukdom gjorde att farfar Amandus slutade jobba 1936
vid 50 år fyllda. Istället uppförde han en kiosk hemma på tomten,
som olika medlemmar i familjen hjälptes åt att sköta. Då och då kunde
man se Amandus med sin bruna portfölj, stå och vänta på bussen som
skulle ta honom in till Piteå. Där brukade han göra sitt obligatoriska bes-
ök på Tingsrätten, för att intresserat avlyssna olika mål som behandlades.


Amandus lär enligt familjehistorien en gång på tidigt 1900-tal, kört
postdilligens mellan Västerbotten/Norrbotten. Där blev han utsatt
för ett rån. Hur det exakt gick till, har jag ingen aning om. Hörde det
berättas i min barndom när mina farbröder och fastrar samtalade om
det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0