En tabubelagd sjukdom
Klockan 20:00 sänder TV-2 en dokumentär av filmaren Maud Nycander, som under lång tid följt ett antal patienter på en psykiatrisk klinik i Stockholm. Jag skall i alla fall se den, tillsammans med Elisabeth. Ont i själen - vad är det för skamligt med det då?
Hej Roger!
På tal om att fråga "hur mår du" så hände det mej För ett par år sedan.
Träffade en jobbar kompis till mej inne på banken här i Ö-Vik,som vanligt frågade jag som man oftas gör-"hur har du det nu för tiden och hur mår du?
Frågade jag hurtigt och glatt.
Kompisen satte sig ner på en stol och börja gråta han sa -" Min fru dog i natt så jag mår inte så bra som du kanske du förstår"
Det var ett svar som jag inte hade väntat mej.
Sédan den dagen låvade jag mej själv att aldrig ställa den frågan till någon.
(som en artighetsfråga).
Ett intressant och lärorikt program...
Ja... om man frågar hur någon mår bör man ha tid och ork att lyssna på svaret. Det som behövs är ju oftast att någon lyssnar
Oftast är det som sagt bara en artighetsfras och den som frågar blir märkbart besvärad om den får till svar något annat än "bara bra"
Det finns ingen skam i detta. Om man har ont i själen eller Epilepsi till ex. så är det dina egna förutfattade meningar som gäller. Det kanske tar emot att säga det men om en människa frågar, hur mår du? "Jag mår inte bra i själen" är väl vad man säger eller kan det få oanade konsekvenser i en by där alla känner alla?"
Lars-Gunnar
