"Hällan" i Piteå
Av Ringius paradis Hällan på Strömnäs återstår i dag bara några träd.
Byggnaden revs för några år sedan och parken har fått förfalla.
Det händer ofta att minnet hakar fast i ett ord i en tidning eller i ett samtal. Ordet idag var "lönn", alltså trädet lönn, som man inte ser till överlopps här i stan i våra dar. Förr fanns det i så gott som varje trädgård och trädgårdarna var många. Min minneslönn stod granne med vår tomt, nederst vid Prästgårdsgatan i Collbergs trädgård, men sannolikt planterad av brukspatronessan Degerman. L A Ringius, stans förste telegrafkommissarie, var riksuppmärksammad hortonom och som sådan har han gått till stadens historia.
Han inte endast skapade "Hällan" i Pitholm och stadsträdgården i Piteå, som då han tog hand om den, bar namnet "Tåskgrubban" (grodgropen på normal svenska), utan han entusiasmerade också snart sagt alla husägare i stan att omge sina hus med träd, blommor och örtagårdar. Han hjälpte till med hemtag av plantor och trädsticklingar, gav råd och såg till, att det blev resultat.
Min ljusa minneslönn har väl stannat kvar, dock icke i sinnevärlden, för dess vårgrönska, som skiljde sig från de vanliga björkarnas. Den växte på ett annat sätt också - bred, tät och ej på höjden. Vad har vi kvar i stan av trädslag från Ringius tid? Ja, vad jag vet endast balsampoppeln på kyrkområdet det (gå och inandas dess doft när den slår ut) och ett par träd i stadsträdgården vid Strömmen. Fortsättningen på den Ringiuska eran är eken på stadshotellets norra gavel, som planterades av Ringius yngste son, Gustaf, när hotellet stod färdigbyggt. Och att en telningen, vars livstid ingen trodde skulle bli lång, nu snart kämpat sig genom 70 vintrar - det är ett under.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 maj 1974
Skriftställare Alfhild Axelsson (1893-1978) skrev ovanstående text.
Kommentarer
Trackback
