Roger Lindqvist

Man kan inte låta bli att undra om den nästkommande generationen, någonsin kommer att uppleva att hitta gamla sparade brev. Tyvärr är chansen inte så stor. I det datasamhälle vi lever i, så är det ett par snabba tryck på ett tangentbord som gäller. Summan av det hela blir - tråkigt. D.v.s. inga efterlämnade handlingar, där brevskrivaren satt sitt speciella spår på ett vitt ark. På en vinda hittade jag en Rättskrivningsbok från 1914. Där hade en ung dam vid namn Elsa Stark, från Karlskoga satt sitt spår, som fortfarande finns kvar ända in i vår tid. Hennes sirliga stil är en fröjd att se.




I en gömma på en vind, hittades denna Rättskrivningsbok från 1914.
Eleven hette Elsa Stark från Karlskoga. De röda markeringarna kommer
från en lärarinnans penna.


Man kan bara önska, att även kommande generationer skall få upp-
leva den där pirrande känslan att hitta gamla buntar med brev. Ty-
värr är nog inte chansen så stor, i och med "de snabba tryckens tide-
varv" som vi lever i. Ett par nedslag på ett tangenbord kan väl vara både
lätt och praktiskt. Men i mina ögon känns detta handlande så otroligt
historielöst.