Bilder
Bilder som jag tog i dag i Hortlax.
Här tog jag mina första skridskoskär. Tyvärr blev jag aldrig någon
"Foppa". Vid min tillblivelse, skakade Gud på sitt huvud och sa: "Den
här pojken ska INTE bli hockeyspelare. Jag har nämligen andra planer
för honom". Då tittade Sankte Per på sin chef och sa: "Jag tycker ändå
att han åker skridskor väldigt rytmiskt" varpå chefen replikerade: "Nu
vet jag, han skall spela trummor!"
I den här fastigheten fanns en gång Hortlax Konvalescenthem.
Konvalescenhemmet som det såg ut en gång. Ur "Hortlax vår bygd"
har jag hämtat den här texten:
Kronohemmanet Hortlax nr. 9 användes som boplats för sergeanter och de soldater och rotar som voro förlagda i Maran. Byggnaden till vänster i bilden var bostad. Maran var förläggningsort för tolv soldatrotar fram till storskiftet 1850-63. Soldattorpen var förlagda från nuvarande Konvalescenthemmet mot Skatan. Efter storskiftet flyttades soldaterna till Svedjan och Höglandsnäs.
I slutet av 1830-talet såldes kronohemmet till August Lindkvist. I samband med att hemmanet kom i privat ägo, blev det vakant rote. Det betyder att ingen sergeant bodde där, och nu blev hemmansägaren tvungen betala en årlig avgift till kronan. Lindkvist köpte den mellersta byggnaden på bilden av greve G. Hermelin, som ägde Rosfors Bruk, och flyttade den till Hortlax. Byggnaden är uppförd i fransk stil.
När det inte bodde någon sergeant på platsen blev disciplinen sämre bland soldaterna. Vid denna tid skeppades mängder med tjärtunnor från Hortlaxviken. Skutorna ankrade upp på redden och tjärtunnorna bogserades ut till skutorna. Pitebygden var vid den här tiden en tjärproducerande bygd. I utbyte mot tjära lossades bl. a. salt. Soldaterna tog tjärlastningen som extra inkomst. Ofta blev det slagsmål mellan sjömännen, soldaterna och den övriga befolkningen. Knivslagsmål var vanliga. När soldaterna flyttades blev det lugnare.
Byggmästare Johansson från Pitholm satte upp byggnaden till höger på bilden, den användes som spannmålsmagasin. Karl Lundkvist, som var faktor hos patron Hedqvist köpte hemmanet. Denne sålde det i sin tur till sin brorson Carl Lundqvist år 1898. År 1931 köpte Juda Bentzlin hemmanet. Han sålde år 1949 till nuvarande Försäkringskassan, som byggde om lokalerna och använde dem till Konvalescenthem för hela Norrbotten.
Boken utkom 1986. Idag ägs fastigheten av en privatperson. /Roger
Härligger ännu en fastighet med en spännande historia. I Hortlax-
boken står följande:
I domboken för Piteå socken år 1773 finns ett syneprotokoll, som berättar, att skeppsbyggmästaren Per Thorfastsson och andra bönder i Hortlax byggt ett skepp vid namn Pitheå Wapen. Per Thorfastsson var son till Nils Persson, som i handlingarna kallas byggmästare. Även denna bonde i Hortlax och ägare till den gård som Ragnar Sandström nu är innehavare av. Gården har ännu i dag namnet Bygg och en del av ägorna som ligger mot sjön Avan och Ava-bäcken går under namnet Byggvallen. Här låg med all säkerhet övre Norrlands första storvarv, ett varv, som sedan uppgrundningen gjort det omöjligt att bygga skutor i Hortlax flyttades ut till Bergsviken och fick namnet Bergsvikens varv, Prins Carls varv och slutligen Prins Oskars varv.
Det enkla kan i bland vara det allra vackraste. Se på detta spröjsade
fönster, fastsatt på den rejäla rödtimrade väggen. Vackert eller hur?
Den här rejäla grundstommen torde ha sina år på nacken.
Vårsolen belyser omgivningen.
Byn har många fantasiska gårdar. På andra sidan av vägen ligger
det här huset, omringat av en gärdsgård.
Skönt vårväder, passande för en promenad (med innehåll).
Solglitter!
Hortlaxbygden i dag den 3 april 2012.
Detta hus fungerade en gång som skola. Hortlaxboken berättar:
I början av 1870-talet började man tala om att bygga en skola i Hortlax. År 1872 började man med stenklyvning, till det som skulle utgöra grunden under skolan. Arbetet med skolbygget fortgick, och omkring 1875 stod skolan klar att tas i bruk. Den byggnaden finns ännu kvar. Fast den numera är ombyggd till hyresbostäder. År 1877 beslöt man, eftersom skolläraren klagat över att det var både kallt och dragigt i skolan, att väggarna utvändigt och en del invändigt skulle "drivas", tätas, samt att paneringar kring fönster och dörrar skulle tagas bort, för även där efordrades tätning. "Förenämnda arbeten skulle utföras genom arbetsturer". Fönster och paneringar skulle oljemålas, varför bud sändes till Blåsmark, för att om möjöigt få f.d. Fältjägaren Förpost att "sådant förrätta". Det träffades även överenskommelse om, "att under loppet av vintern 1878, skall till Bergsviks ångsåg framforslas av alla hemmansägare, en sågstock om 17 fots längd och 9 tum i lilländan, gran eller furu, vilken sågas till en tums bräder, att användas till brädfodring av skolan".
Ett hus med rejäla knutar.
Vägen hem går via ICA-butiken f.d. Lundmans. En skön promenad
lider mot sitt slut.
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Här tog jag mina första skridskoskär. Tyvärr blev jag aldrig någon
"Foppa". Vid min tillblivelse, skakade Gud på sitt huvud och sa: "Den
här pojken ska INTE bli hockeyspelare. Jag har nämligen andra planer
för honom". Då tittade Sankte Per på sin chef och sa: "Jag tycker ändå
att han åker skridskor väldigt rytmiskt" varpå chefen replikerade: "Nu
vet jag, han skall spela trummor!"
I den här fastigheten fanns en gång Hortlax Konvalescenthem.
Konvalescenhemmet som det såg ut en gång. Ur "Hortlax vår bygd"
har jag hämtat den här texten:
Kronohemmanet Hortlax nr. 9 användes som boplats för sergeanter och de soldater och rotar som voro förlagda i Maran. Byggnaden till vänster i bilden var bostad. Maran var förläggningsort för tolv soldatrotar fram till storskiftet 1850-63. Soldattorpen var förlagda från nuvarande Konvalescenthemmet mot Skatan. Efter storskiftet flyttades soldaterna till Svedjan och Höglandsnäs.
I slutet av 1830-talet såldes kronohemmet till August Lindkvist. I samband med att hemmanet kom i privat ägo, blev det vakant rote. Det betyder att ingen sergeant bodde där, och nu blev hemmansägaren tvungen betala en årlig avgift till kronan. Lindkvist köpte den mellersta byggnaden på bilden av greve G. Hermelin, som ägde Rosfors Bruk, och flyttade den till Hortlax. Byggnaden är uppförd i fransk stil.
När det inte bodde någon sergeant på platsen blev disciplinen sämre bland soldaterna. Vid denna tid skeppades mängder med tjärtunnor från Hortlaxviken. Skutorna ankrade upp på redden och tjärtunnorna bogserades ut till skutorna. Pitebygden var vid den här tiden en tjärproducerande bygd. I utbyte mot tjära lossades bl. a. salt. Soldaterna tog tjärlastningen som extra inkomst. Ofta blev det slagsmål mellan sjömännen, soldaterna och den övriga befolkningen. Knivslagsmål var vanliga. När soldaterna flyttades blev det lugnare.
Byggmästare Johansson från Pitholm satte upp byggnaden till höger på bilden, den användes som spannmålsmagasin. Karl Lundkvist, som var faktor hos patron Hedqvist köpte hemmanet. Denne sålde det i sin tur till sin brorson Carl Lundqvist år 1898. År 1931 köpte Juda Bentzlin hemmanet. Han sålde år 1949 till nuvarande Försäkringskassan, som byggde om lokalerna och använde dem till Konvalescenthem för hela Norrbotten.
Boken utkom 1986. Idag ägs fastigheten av en privatperson. /Roger
Härligger ännu en fastighet med en spännande historia. I Hortlax-
boken står följande:
I domboken för Piteå socken år 1773 finns ett syneprotokoll, som berättar, att skeppsbyggmästaren Per Thorfastsson och andra bönder i Hortlax byggt ett skepp vid namn Pitheå Wapen. Per Thorfastsson var son till Nils Persson, som i handlingarna kallas byggmästare. Även denna bonde i Hortlax och ägare till den gård som Ragnar Sandström nu är innehavare av. Gården har ännu i dag namnet Bygg och en del av ägorna som ligger mot sjön Avan och Ava-bäcken går under namnet Byggvallen. Här låg med all säkerhet övre Norrlands första storvarv, ett varv, som sedan uppgrundningen gjort det omöjligt att bygga skutor i Hortlax flyttades ut till Bergsviken och fick namnet Bergsvikens varv, Prins Carls varv och slutligen Prins Oskars varv.
Det enkla kan i bland vara det allra vackraste. Se på detta spröjsade
fönster, fastsatt på den rejäla rödtimrade väggen. Vackert eller hur?
Den här rejäla grundstommen torde ha sina år på nacken.
Vårsolen belyser omgivningen.
Byn har många fantasiska gårdar. På andra sidan av vägen ligger
det här huset, omringat av en gärdsgård.
Skönt vårväder, passande för en promenad (med innehåll).
Solglitter!
Hortlaxbygden i dag den 3 april 2012.
Detta hus fungerade en gång som skola. Hortlaxboken berättar:
I början av 1870-talet började man tala om att bygga en skola i Hortlax. År 1872 började man med stenklyvning, till det som skulle utgöra grunden under skolan. Arbetet med skolbygget fortgick, och omkring 1875 stod skolan klar att tas i bruk. Den byggnaden finns ännu kvar. Fast den numera är ombyggd till hyresbostäder. År 1877 beslöt man, eftersom skolläraren klagat över att det var både kallt och dragigt i skolan, att väggarna utvändigt och en del invändigt skulle "drivas", tätas, samt att paneringar kring fönster och dörrar skulle tagas bort, för även där efordrades tätning. "Förenämnda arbeten skulle utföras genom arbetsturer". Fönster och paneringar skulle oljemålas, varför bud sändes till Blåsmark, för att om möjöigt få f.d. Fältjägaren Förpost att "sådant förrätta". Det träffades även överenskommelse om, "att under loppet av vintern 1878, skall till Bergsviks ångsåg framforslas av alla hemmansägare, en sågstock om 17 fots längd och 9 tum i lilländan, gran eller furu, vilken sågas till en tums bräder, att användas till brädfodring av skolan".
Ett hus med rejäla knutar.
Vägen hem går via ICA-butiken f.d. Lundmans. En skön promenad
lider mot sitt slut.
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Kommentarer
Postat av: Enor Danielsson
Hej Roger.
Vackra bilder från Hortlax g:a. by.När det gäller skutbyggarna i Hortlax,som säkert pågått i flera gen.
flyttade, så blev det Tingsholmen de kom att använda som byggplats.Därefter kom Bergsvikens Varv,Prins Carls varv i Storfors.
Prins Oscars varv var beläget på Hortlax-Sandholmen,där byggdes b.l.a. skonertbarken Carl 1870.allt enl. boken Piteå Sjöfart,av Åke Berggren/Pål Bergstedt.
Mvh.
Trackback
