Roger Lindqvist

Det var här det började


¤ I den här fastigheten startade PT och producerades fram till 1930 i
skräddare A G Häggströms hus vid Rådhustorget.

¤ Året var 1915. Första världskriget hade gått in på sitt andra solvarva. Det skulle bli ytterligare två år av mänsklig förnedring och mellanstatligt vansinne innan världsbranden falnade.

I Piteå, den lilla staden med lite drygt 2.500 invånare, gick livet sin gilla gång. Livsmedelskommissionens förlängda lokala arm sålde amerikanskat vetemjöl för 38 öre kilot. Ryskt rågmjöl kunde inhandlas 8 öre billigare.

¤ PITEÅBANAN FÄRDIG
Järnvägen mellan Älvsbyn och Piteå blev färdig och stadsborna gick man ur huse för att delta i invigningen och ta emot premiärresenärerna. På själva Gustaf II Adolf-dagen den 6 november hade den sista uppsättningen levande ljus i takkronorna under valven i stadens gamla träkyrka gjort sitt. Kyrkan var elektrifierad!

I Norrfjärden tilldrog sig en annan kyrklig fråga stor uppmärksamhet. I hemmen, på stämmor och i tidningsspalter tvistade man om kyrktaket skulle göras av trä eller koppar. Den 17 juni fick Piteå stad sin första kooperativa affär, inrymd i skräddarmästare A G Häggströms hus vid Rådhustorget.

¤ LASARETT FÖR 65 PATIENTER
Det nya länslasarettet på Strömnäs togs i bruk samma år. Redan i sin livstid smått legendariske doktor Oscar Forsell fick behövligt utrymme för sin frodiga lekamen. Men det blev också plats över för 65 patienter. Och på vindsplanet inrymdes både kontor och bostäder för den s k betjäningen.

¤ PT FÖDDES
1915 var också ett år då det hände saker på tidningsområdet i Piteå. De två befintliga dagstidningarna fick en fräsch, pigg, oblyg och kamplysten konkurrent: Piteå-Tidningen. Låt oss bläddra tillbaka lite i gulnade historieblad. Det var 1846, som dåvarande residensstaden Piteå och Norrbotten fick sin första tidning. Av någon anledning kallades den Nordpolen.

¤ NORRBOTTENS POSTEN
Bara några månader senare bytte den både ägare och namn. Norrbottens Posten var länge språkrör för den tidens höger. Men ägarna skiftade och med dem också tidningens politiska profil. Ungefär vid sekelskiftet började tidningens redigering påverkas av den tidens begynnande radikalisering. Den blev än mer uttalad sedan en frifräsare med jämtländskt ursprung, Salomon Salomonsson, blivit tidningens redaktör.

Piteå hade 1892 fått sin andra tidning, Norrbottens Allehanda. Den hade en klar högerprägel. Trots att de konservativa krafternas samhällssyn därmed borde ha kunnat anses opinionsmässigt väl tillgodosett, såg den tidens egentliga makthavare i samhället, bolagshögern, med oro på Norrbottens Postens "förflackning".

¤ HÖGERKUPP PÅ STÄMMA
Något måste göras, ansåg man. Och på bolagsstämman 1914 slog man till. Ett kapitalstarkt konsortium med Munksunds sågverks förvaltare Nauclér som den tongivande "köpte in sig" i tidningen, som var i stort behov av pengar. Den nya ägarmajoriteten försäkrade att "Posten" även i fortsättningen skulle fungera som frisinnat organ. Få trodde på uppriktigheten i den deklarationen. Det besannades också ganska omgående att NP åter skulle bli den högertidning den en gång varit.

¤ OVÄNTADE FÖLJDER
Bolagshögerns attack var i själva verket direkt riktad mot folkrörelsernas växande inflytande. Och attacken fick följder, dock inte i den riktning som Nauclér tänkt sig. Det började med at Salomonsson fann sin ställning ohållbar och lämnade tidningen. Förbittringen över händelseutvecklingen på Norrbottens Posten spred sig samtidigt som ringar på vattnet. Röster började höjas för startande av en tredje tidning i Piteå. Den skulle kämpa för en fri debatt och samtidigt tillgodose vänstergruppernas behov av ett eget språkrör. Fanns det då verkligen marknad för tre tidningar? Frågan ställdes men naturligtvis kunde ingen besvara den. Men det gick ju att undersöka förutsättningarna, förstås.

¤ KRAFTER I RÖRELSE
Salomonsson var inte trögbedd, tvärtom. Han ställde upp ivrig och stridsberedd. Och sannolikt revanschsugen. Han ansåg sig nog ha en gås oplockad med kuppmakarna på Norrbottens Posten. Större delen av 1914 ägnade Salomonsson och andra eldsjälar åt att undersöka stämningsläget hos befolkningen och att jämna marken för den tilltänkta nykomlingen i den lokala tidningsfamiljen. På sensommaren och hösten 1914 prövades befolkningens eventuella aptit på en vänstertidning mera konkret. Det utgavs nämligen några provnummer, vilka tyvärr inte tycks ha bevarats åt eftervärlden.

¤ INGEN DAGSLÄNDA
Måndagen den 4 januari 1915 såg det första numret av Piteå-Tidningen dagens ljus. Och se, PT nr 1 blev ingen dagslända utan inledningen till en epok, som vi ännu är mitt inne i. Det nya tidningsföretaget med Pitholmsbonden Brynolf Sjöberg som styrelseordförande och "Salle" Salomonsson som redaktör hade hyrt in sig i Häggströms hus vid Rådhustorget. Lokalerna vette dels mot själva torget och dels mot Kyrkbrogatan.

¤ "GRÄMELSE FÖR MÅNGA"
För att citera skriftställare Alfhild Axelsson i en krönika till PT:s 50-årsjubileum började tidningen "till stor grämelse för många i samhället breda ut sina stora blad över bygden". Jo, bladen var stora om än få. Och den tekniska utrustningen var bristfällig. De första åren sattes PT för hand. Bokstav för bokstav i metall plockades samman för att efter tryckningen återsorteras för ny användning.

¤ ENTUSIASM OCH FRAMGÅNG
Men entusiasmen fanns där. Och det mottagande som PT rönte hos allmänheten stimulerade till nya ansträngningar från den fåtaliga personalens sida. Tidningens ekonomiska grundval blev allt stabilare och tidningen såldes i ständigt stigande antal exemplar. 1924 var man uppe i en upplaga på 5.600.

¤ "SALLE" UR TIDEN
1929 har gått till annalerna som ett för tidningen händelserikt år. Grundaren Salomon Salomonsson avled på våren. Angelägen om att PT ävet utan honom skulle fungera som ett organ för de breda folklagren vidtog han på sin sjukbädd en viktig åtgärd. Han sände dåvarande ekonomichefen, Ruben Hedqvist, till Stockholm för at sälja den salomonssonska aktieposten till socialdemokratiska partiet.

¤ S-EPOKEN BÖRJAR
Redan den 1 juli samma år var det dags för dåvarande partiombudsmannen Axel Bengtsson att sätta sig i redaktörsstolen. PT hade inlett sin socialdemokratiska epok. Protokollen från 1929 vittnar om en annan viktig händelse. Styrelsen beslöt nämligen att bygga ett nytt tidningshus. I december året därpå stod den nya fastigheten vid Prästgårdsgatan färdig. Förutom lokaler för tidningsverksamheten inrymde huset en mindre samlingssal, flitigt nyttjad av arbetarrörelsen i staden och bygden, samt tre hyreslägenheter.

¤ GYNNSAM UTVECKLING
Piteå-Tidningens utveckling i gynnsamma banor fortsatte. Nya landvinningar på det teknsika området anammades och utnyttjades fortlöpande. Från utgivning två dagar i veckan under de första åren utökades den s k periodiciteten. 1943, mitt under andra världskriget, togs det med hänsyn till tidsläget djärva steget till 6-dagarsutgivning. Morgontidning blev PT sedan klockorna ringt in år 1949. Mer än så går vi i det här sammanhanget inte in på de senaste decenniernas händelseutveckling. Den historieskrivningen får anstå till dess att perspektivet blivit - ja just historiskt.

¤ LOKALA ÄGARE
Bara några ord om ägarförhållandet. De stora aktieposterna ligger i dag i händerna på fackliga och socialdemokratiska organisationer verksamma inom spridningsområdet. För PT:s fortbestånd är den lokala förankringen som vi ser det mycket värdefull. Så länge arbetarrörelsen äger det dominerande ägarinflytandet är kupper av det slag, som snabbt ledde till Norrbottens Postens död, uteslutna.

¤ KONKURRENTERNAS ÖDE
Norrbottens Posten, ja. Hur gick det då för den? Redan 1916, två år efter Nauclér-kuppen, var dess tid ute. Tidningen hade då funnits i 70 år. Norrbottens Allehanda föll offer för den tidningsdöd, som drog härjande fram över landet i andra världskrigets spår. 1952 kom sista numret ut från officinen vid Lillbrogatan. En 60-årig tidningsepok var därmed till ända.




¤ I nästan ett halvt århundrande fram till i somras framställdes tid-
ningen i fastigheten Prästgårdsgatan 31.

¤ I slutet av 1968 investerade Piteå-Tidningen i ny teknik. Tidningen blev då först i Sverige med kombinationen offsettryck och fotosättning. Frågan är om vi inte var den första offsettidningen med Berliner-formatet (6 spalter x 450 mm). Drygt tio år senare var det dags för nästa stora händelse i tidningens historia - inflyttningen till ett nytt tidningshus.

Piteå-Tidningen har haft en mycket positiv utveckling under en lång följd av år. 1979 års ökning med 545 exemplar per utgivningsdag var den 21:a upplageökningen i följd. En jämförelse med första året med ny teknik och nytt format visar att antalet sidor ökat med i genomsnitt 5 per dag, att annonsvolymen ökat med 1.023.357 mm eller 28,1% samt att den totala volymen ökat med 4.039.200 mm eller med 29,7 spalter per dag.

Upplagan för 1:a halvåret 1979 jämfört med 1:a halvåret 1969 var 4.588 exemplar eller 40,2 procent större per utgivningsdag. Piteå-Tidningen har således under den senaste tioårsperioden tillfört annonsmarknaden över 400 nya hushåll per år. Antalet anställda vid utgången av 1968 var 57,5 och vid utgången av 1978 69,5. Företagets successiva utveckling hade skapat lokalbrist i det gamla tidningshuset. Möjligheterna till rationell tidningsdrift var praktiskt taget obefintliga. På sikt kunde vi inte i befintliga lokaler uppfylla de krav som ställs på en god arbetsmiljö.

-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 2 november 1979