Musikern Berndt Norrman berättar...
Det är alltid lika kul och förnöjsamt när gamla musiker som varit med, öppnar sina spelmanshjärtan på vid gavel och berättar. Basisten och sångaren Berndt Norrman i Tullingsås i Strömsund, är en sådan. Vi har pratas vid på telefon ett antal gånger, och jag kan inte annat än lyfta på hatten och säga: Tack! Berndt som varit med i en mängd olika band, har många minnen på lager. Berndt Norrman har också varit medlem i rikskända Cool Candys 1977-1984. Det var genom CC som vi kom i kontakt med varandra. Hemma i Strömsund håller Berndt och några kollegor som bäst på att väcka liv i CC-soundet igen. Man repar just nu för fullt, och hösten 2014 är det dags att kliva upp på scenen i Strömsund och låta det berömda Cool Candys soundet återigen ljuda.
Berndt skickade mig ett brev för några veckor sen. Där berättar han litegrann om sitt musikerliv. Ur detta har jag plockat följande:
"Började vicka med Cool Candys i Motala FP i november 1975. Det var en söndagsdans (20-24) och Sven-Eric Gissbol var borta. Nervös, nej. Jag kände ju alla grabbarna sedan tidigare, och hade i stort sett alla låtarna i huvudet. Jag spelade innan i Ken Ehrlings, men dom spelade lite modernare, ofta på Baldakinen, stadshotell och Folkets Park. Så övergången blev ganska enkel.
I Motala skulle jag använda "Svennes" orkesterkläder. Det var röda skjortor, vita jeans sponsrade av LOIS, och långa läderstövlar (inte alltför "prydolft". Vad inpackningen i orkesterbussen av instrumenten beträffar, så var det nära på kaos. När detta var gjort så slängdes scenkläderna sist in i bussen. Jag ersatte Svenne som jag nämnde tidigare, så övergången blev ganska enkel. Jag var ju liksom Sven-Eric både sångare och basist.
Blåsaren Håkan Ljungkvist slutade, men hoppade ändå in som vikarie ibland. Håkan var även duktig på elbas. Håkan och Gunnar Wahlgren spelade ju sax tillsammans.
Gunnar "Stuffe" Wahlgren han som skapade det speciella "soundet" med saxarna tillsammans med Håkan. Det optimala kan jämföras med Simon & Garfunkels stämsång. Tyvärr så valde Gunnar att stiga av, och istället jobba i sin musikaffär (Musik-Eylis). När man nångång frågade honom om han inte skulle börja spela igen, sa han: Nä, fy för alla resor. (Han sov för det mesta). Efter Gunnars sista spelning valborgshelgen 1979 i Blomstermåla, började Björn som Gunnars ersättare. En duktig musiker, som spelade altsax, trombone m.m. Men han spelade aldrig tenorsaxofon.
JAN WALENTINS - 1964. Robert Mattsson gitarr, Grim Persson orgel, sång,
Bendt Norrman bas, sång, Christer Söderlund trummor, Björn Sundeman sax.
Berndt Norrman liggande i bildens mitt på släpvagnen.
Ken Ehrlings, Lidköping. Berndt ses som andre man fr. höger.
I Cool Candys fanns även trumslagaren Arne Hallin, han var förutom trummorna en duktig basist, som en gång spelat med i trombonisten Olle Holmqvists orkester. Gitarristen Bo Edving från Eskilstuna, som ersatte Arne "Nathan" Nathansohn. Trummisen Janne Åström började efter Arne Hallin. Janne kom från Skellefteå. Kanske den bästa trummisen jag spelat med.
Jag är född i Strömsund och började spela på "mjölkbodarna" efter bygatan redan som 7-8 åring, på en gitarr som pappa hade lagat och fixat till. Fick låna farsans Levin-gitarr från 1939 och fixat till (med en Kjell-mikrofon på). Jag kopplade den till grammofonuttaget på radion, å sen var det bara att spela, på de fyra översta strängarna, det var så jag började spela bas.
Jag blev senare ägare till min första el-bas, en Höfner planka röd. Idag är min instrumentsamling ca 40 instrument, förstärkare, 1600 LP-skivor, 400 CD-skivor, kassettband, stenkakor m.m. Jag spelade i olika lokala band med Spotnicks och Shadows på repertoaren. Hittade snart att jag också kunde sjunga, Elvis, Fats Domino m.m.
Jag gick folkhögskola i Sveg. Spelade med Roland Cedermark, flyttade till Stockholm, kom med i Folke Wigmans orkester var oftast på Gröna Lund (Dans-Ut) flyttade till Lidköping, Ken Ehrlings orkester och sedan vet du ju Roger vad som hände. Avslutade spelandet i Lidköping med icke så okänd grupp som hette "Botten Stars", där gitarristen också var med i "Bröderna Djup" som var hans morbröder.
Då jag flyttade hem började jag jobba som lärare. Trodde att det var slut på spelandet, men redan första helgen efter hemflytten var jag på scenen med ett lokalt band som sedan blev en grupp inriktad på country med fiol och steelguitar plus komp. Har nu i några år spelat med en grupp med inriktning på 50-60-tals musik.
Ken Ehrlings. Berndt stående andra fr. v.
Cool Candys innan Berndts intåg i bandet. I bakre raden t.v.
Bo Edving som ersatte Arne Nathansohn på gitarr. I främre raden
t.v. Svenne Gissbol, som Berndt efterträdde 1977. Håkan Ljungkvist
sittande t.h. har arrangerat ca 20 låtar åt de "nya" Cool Candys
inför konserten i november 2014.
Fr. v. Janne, Stikkan, Calle, Bosse, Berndt och nestorn själv: Gunnar "Stuffe" Wahlgren,
som var den enda kvarvarande originalmedlemmen när den här bilden togs. "Stuffe"
slutade Valborgs 1979 i Blomstermåla. Berndt ses som andra man fr. h.
Berndt Norrman spelar fortfarande. Ränderna går aldrig ur.
Idéerna att väcka gamla Cool Candys till liv, startade i höstas (2013) då jag och två tenorsaxofonister, samt Jan Rönngren med fru, och numera en fantastisk trummis Jörgen Rönnqvist spelade sex låtar arrade av forne medlemmen Håkan Ljungkvist. Detta gav mersmak. Så nu håller vi på att repa 24-låtar, för en (kanske) flera konserter med början den 21 november 2014. Då kanske Du finns på plats, Roger.
Med många musikhälsningar
Berndt Norrman".
-------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
