Roger Lindqvist

Idag har jag friserat häckarna på tomten. Det fanns en tid då jag endast använde vanlig häcksax - men den tiden är sedan länge förbi. Häcken var ett arv från min pappa. När vi flyttade in 1982, så hade den vuxit sig nästan upp till Eiffeltornets storlek (nu tog jag kanske i). Under åren så har jag bantat ner den undan för undan, och för några år sedan orkade jag helt enkelt inte längre ödsla min kraft på häckuschlingen. Jag tog bort den. När den var som allra störst tog det mig tre dagar att få den färdig. Varje gång jag skulle till, var det en känsla som vederfars alla de som står vid Mount Everst fot, inför klättringen upp mot toppen. (Nu tog jag kanske i igen?).

Hur som helst så är häcken (det som finns kvar av den) klippt. Men vänta nu...jag har ju två häckar till! Dom står mot vägen, och har också börjat bli en aning otympliga. Men jag har lovat de båda att de åtminstone kommer att leva några år till.

Häckhälsningar

Roger "Häcken" Lindqvist.