Roger Lindqvist

MÅNGHUNDRAÅRIG INDUSTRI SOM UPPHÖRT -

Bykvarnen i Blåsmark har malt sin sista mäld.



¤ Föregångaren till den vattendrivna kvarnen, den handdrivna, finns
bevarad hos hemmansägare Alvar Dahlbäck i Blåsmark. Eugén Nilsson
visar hur den var konstruerad.


¤ En månghundraårig tradition upphörde den 1 juni då kvarnen i Blåsmark definitivt stängdes. Mjölnaren Harald Risberg ansåg då inte längre att det fanns underlag för att ha den stora kvarnen i drift och meddelade de bönder i Blåsmark som var hans fasta kunder att nedläggelsen var ett faktum. Han hade då arbetat vid sin egen kvarn i 25 år, men dessförinnan hade han hyrt Näsfors kvarn av byamännen, en kvarn som varit i bruk i närmare 300 år. Vid den kvarnen hade hans far arbetat och det föll sig ganska naturligt att också han blev mjölnare. Ett arbete som han nu vid 65 års ålder definitivt lagt på "hyllan" och som också avslutar kvarnepoken i Blåsmark.

Kvarntraditionen är som sagt mycket lång i Blåsmark. Tyvärr finns det inte kvar några dokument som talar om när egentligen den första kvarnen byggdes, men enligt sägner så skall det funnits kvarnar i byn. Kring 1800-talets mitt skulle det ha funnits fem kvarnar vid Svensbyån. Det fanns nämligen mycket ont om lämpliga vattendrag i Bergsviken och därför hade några Bergsviksbönder fått rätten till en del av ån vid Blåsmark. Några Blåsmarksbönder som hade sin mark vid ån och som tycktes ha rätt till vattnet byggde sig själva en kvarn där.

När vattenrättsägarna fick höra talas om detta stämde de kvarnbyggarna och häradshövdingen fick hand om fallet. Enligt vad som sägs så var det en ganska lurig människa. Han pratade med kvarnbyggarna och gjorde ett avtal med dessa. Avtalet gick ut på att häradshövdingen skulle få sin säd malen gratis i tio år om han kunde upprätthålla vattenrätten åt Blåsmarksbönderna. Han fick sin säd malen gratis och först efter dessa tio år kunde de egentliga vattenrättsägarna från Bergsviken bygga sin egen kvarn vid ån och Blåsmarkskvarnen fick rivas. Detta är bara en av de många episoder som berättas kring kvarnarnas storhetstid i Blåsmark.


¤ Sista säcken omalen säd hissades upp här den 1 juni. Fru Nanna
Risberg visar Eugén Nilsson hur man med ett enkelt handgrepp hissade
de tunga säckarna tre våningar upp.


Mycket av den spannmål som maldes i Blåsmark kom med segelskutor upp till Bergsviken. Därifrån tog man den i regel med mindre båtar upp till kvarnarna för att malas. Mycket av det färdiga mjölet gick därifrån med foror upp mot Arvidsjaur och Arjeplog och resten gick tillbaka till Piteå och handelsmännen. Hos hemmansägare Alvar Dahlbäck i Blåsmark finns en del gamla mötesprotokoll bevarade. I dessa kan man läsa att den gamla Näsforskvarnen skulle restaureras 1899 då den ansågs vara i stort behov av en sådan efter att ha varit i bruk i ungefär 200 år.

Vid byamänens möte den 18 mars nämnda år beslöt man att Gustaf Hartman i Svensbyn skulle anses som lämplig byggmästare och man anslog en summa av 3.000 kronor för ombyggnaden. Till mjölnare i den restaurerade kvarnen valdes en herre vid namn G. Risberg. Han skulle få 3.50 per dygn då kvarnen var i arbete. Så stor var alltså mjölnarlönen på den tiden.


¤ Här stod den gamla Näsforskvarnen, föregångaren till den nu ned-
lagda kvarnen i Blåsmark. Näsfors kvarn såldes till ved och skrot 1952.
Eugén Nilsson visar på den plats där den stora vattenturbinen var pla-
cerad.


Harald Risberg övertog kvarnen efter sin fader som hade hyrt den från 1921. Blåsmarks kraftverk var beläget en bit uppför ån och därifrån reglerades vattnet. 1941 började det bli så ont om vatten i ån att Risberg beslöt sig för att bygga en egen kvarn mera mitt i byn.
   - Under krigstiden var det mycket gott om arbete för mig, säger han, man fick arbeta nästan dag och natt under hela säsongen. Senare har det blivit mindre och mindre att göra. Jordbruk läggs ned ett efter ett och dom som har kvar sina gårdar köper sina egna gröpkvarnar. I slutet har jag haft ungefär tio fasta kunder och på det kommer man inte långt när man har en så stor anläggning. Maskineriet i kvarnen är mycket fint så visst är det synd att man måste sluta. Förr maldes ju all matsäd men nu är också det en svunnen tid, slutar Risberg.



¤ Blåsmark.

------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 juni 1967.
Flygfotot över Blåsmark kommer ur min egen samling.