EVERT TAUBE - Fritiof Andersson & Rönnerdahls pappa
"Det är han som har uppfunnit den svenska sommaren", hörde jag någon säga en gång om Evert Taube (1890-1976). Och visst är det så, jag håller med. Utan Taubes fantastiska låtskatt skulle den svenska sommaren totalt vissnat bort. Våra två svenska giganter, Evert Taube och Astrid Lindgren, har det gemensamma att de gett oss vanlig dödliga en värdefull gåva genom sina respektive odödliga alster. För vad vore världen utan Fritiof och Carmencita, Fragancia eller Så skimrande var aldrig havet. Tänk så ödsligt om Astrid inte skrivit om sina Saltkråkebarn, Emil i snickarboa eller världens starkaste Pippi Långstrump.
Häromkvällen upplevde jag en högtidsstund framför TV:n. Tre proffsiga artister bjöd en hel timme på sig själva: Sven-Bertil Taube, Lill Lindfors och Håkan Hellström. För 50 år sedan inleddes Taube-traditionen från Gröna Lund på Djurgården i Stockholm. Då stod Evert Taube för första gången på Grönans scen med sina mest kända melodier. Det dröjde inte länge förrän sonen Sven-Bertil också kom med. En kär tradition som kom att fortsätta även sedan Evert gått bort 1976. Håkan Hellström berättade i ett nästan lyriskt tillstånd om vad Evert Taubes sånger betytt. Något som jag själv kan skriva under på. 35 år efter sin död, är den käre Evert lika aktuell som alltid. Och kommer så att förbli för alltid...
Evert Taube (1890-1976)
Foto: www.svt.se
--------------------------------------------------------
Mina Taube-favoriter:
¤ Nocturne ¤ Vals i Valparaiso ¤ Så skimrande var aldrig havet ¤ Stockholmsmelodi ¤ Som stjärnor små ¤ Tatuerarevalsen ¤ Änglamark ¤ Och skulle det vara så ¤ Knalle Juls vals ¤ Jag har skrivit till min flicka ¤ Nudistpolka ¤ Fritiof Anderssons paradmarsch ¤ Havsörnsvals ¤ Här Rosmarie, syns blå Nämdöfjärden ¤ Oxdragarsång ¤ Rosa på bal ¤ Möte i monsunen ¤ Min älskling du är som en ros ¤ Kom i min famn ¤ Jag är fri, jag har sonat ¤ Karl-Alfred och Ellinor ¤ Mary Strand ¤ Maj på Malö ¤ Den glade bagarn i San Remo ¤ Eldarevalsen ¤ Fragancia ¤ Balladen om briggen Blue Bird av Hull ¤ Ingrid Dardels polska ¤ Cervantes ¤ Calle Schewens vals ¤ Flickan i Havanna ¤ Fritiof och Carmencita ¤ Byssan Lull ¤ Blå anemonerna ¤ Brevet från lillan ¤ Sjösala vår ¤ Sjösala vals ¤ Sololá ¤ Så länge skutan kan gå ¤ Vals i Furusund ¤ Inbjudan till Bohuslän ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤ EN ANNORLUNDA DRÖM ¤¤
Drömde att jag var på den Gyldene Freden i förrgår natt.
Vid ett bord, där mittemot, satt en herre , med en stor
och yvig hatt. Hans kläder vittnade om en välfylld och ex-
klusiv garderob. Mannen i fråga var den oförliknelige Evert
Taube.
När jag så fått min mat och med en köttbit jag började tampas,
inviterade han mig till sitt bord för att berätta om Pampas. Han
målade sin berättelse högljutt och med väl valda ord, så att alla
andra gäster tittade nyfiket mot vårt bord.
Framåt småtimmarna tänkte jag "här kan jag inte längre stanna",
det var då han ville vi skulle sjunga om flickan från Havanna.
"Hör upp gott folk, sjung ut, ni får icke sluta!" och innan jag visste
ordet av så tog Evert fram sin luta.
"Om vi alla sjunger vi glömmer tid och rum!". Och in på Freden
kom en viss Fred Åkerström. Sedan på morgonkröken, när alla
ord var sagda, släntrade Cornelis Vreeswijk in med den lilla
hönan Agda.
"Herr Taube" sa Cornelis, ni är en mästare på luta, men jag tycker
det räcker, så snälla sluta!" "Jag vill sjunga herr Vreeswijk, tills
jag stupar i min säng. Sen ska jag drömma om Rönnerdahl,
när han dansar på Sjösala äng".
"Seså, mina herrar", sa Fred Åkerström, som lyssnat till vad som
sas, nu tycker jag att vi skålar. Hovmästar´n! Fyll upp våra glas,
låt oss nu förbrödras, här finns inte tid för svammel". "Får jag
också vara med?", undrade Povel Ramel.
"Javisst, baron Ramel, så vänligt att ni tar er tid. Kom hit och sätt
sig, det finns plats här bredvid". Och medan vi alla samsades,
om en underbar anrättad gratäng, vaknade jag upp ur min dröm,
hemma i min sköna varma säng.
Text: Roger Lindqvist.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 4 april 2009.
------------------------------------------------------
Häromkvällen upplevde jag en högtidsstund framför TV:n. Tre proffsiga artister bjöd en hel timme på sig själva: Sven-Bertil Taube, Lill Lindfors och Håkan Hellström. För 50 år sedan inleddes Taube-traditionen från Gröna Lund på Djurgården i Stockholm. Då stod Evert Taube för första gången på Grönans scen med sina mest kända melodier. Det dröjde inte länge förrän sonen Sven-Bertil också kom med. En kär tradition som kom att fortsätta även sedan Evert gått bort 1976. Håkan Hellström berättade i ett nästan lyriskt tillstånd om vad Evert Taubes sånger betytt. Något som jag själv kan skriva under på. 35 år efter sin död, är den käre Evert lika aktuell som alltid. Och kommer så att förbli för alltid...
Evert Taube (1890-1976)
Foto: www.svt.se
--------------------------------------------------------
Mina Taube-favoriter:
¤ Nocturne ¤ Vals i Valparaiso ¤ Så skimrande var aldrig havet ¤ Stockholmsmelodi ¤ Som stjärnor små ¤ Tatuerarevalsen ¤ Änglamark ¤ Och skulle det vara så ¤ Knalle Juls vals ¤ Jag har skrivit till min flicka ¤ Nudistpolka ¤ Fritiof Anderssons paradmarsch ¤ Havsörnsvals ¤ Här Rosmarie, syns blå Nämdöfjärden ¤ Oxdragarsång ¤ Rosa på bal ¤ Möte i monsunen ¤ Min älskling du är som en ros ¤ Kom i min famn ¤ Jag är fri, jag har sonat ¤ Karl-Alfred och Ellinor ¤ Mary Strand ¤ Maj på Malö ¤ Den glade bagarn i San Remo ¤ Eldarevalsen ¤ Fragancia ¤ Balladen om briggen Blue Bird av Hull ¤ Ingrid Dardels polska ¤ Cervantes ¤ Calle Schewens vals ¤ Flickan i Havanna ¤ Fritiof och Carmencita ¤ Byssan Lull ¤ Blå anemonerna ¤ Brevet från lillan ¤ Sjösala vår ¤ Sjösala vals ¤ Sololá ¤ Så länge skutan kan gå ¤ Vals i Furusund ¤ Inbjudan till Bohuslän ¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤ EN ANNORLUNDA DRÖM ¤¤
Drömde att jag var på den Gyldene Freden i förrgår natt.
Vid ett bord, där mittemot, satt en herre , med en stor
och yvig hatt. Hans kläder vittnade om en välfylld och ex-
klusiv garderob. Mannen i fråga var den oförliknelige Evert
Taube.
När jag så fått min mat och med en köttbit jag började tampas,
inviterade han mig till sitt bord för att berätta om Pampas. Han
målade sin berättelse högljutt och med väl valda ord, så att alla
andra gäster tittade nyfiket mot vårt bord.
Framåt småtimmarna tänkte jag "här kan jag inte längre stanna",
det var då han ville vi skulle sjunga om flickan från Havanna.
"Hör upp gott folk, sjung ut, ni får icke sluta!" och innan jag visste
ordet av så tog Evert fram sin luta.
"Om vi alla sjunger vi glömmer tid och rum!". Och in på Freden
kom en viss Fred Åkerström. Sedan på morgonkröken, när alla
ord var sagda, släntrade Cornelis Vreeswijk in med den lilla
hönan Agda.
"Herr Taube" sa Cornelis, ni är en mästare på luta, men jag tycker
det räcker, så snälla sluta!" "Jag vill sjunga herr Vreeswijk, tills
jag stupar i min säng. Sen ska jag drömma om Rönnerdahl,
när han dansar på Sjösala äng".
"Seså, mina herrar", sa Fred Åkerström, som lyssnat till vad som
sas, nu tycker jag att vi skålar. Hovmästar´n! Fyll upp våra glas,
låt oss nu förbrödras, här finns inte tid för svammel". "Får jag
också vara med?", undrade Povel Ramel.
"Javisst, baron Ramel, så vänligt att ni tar er tid. Kom hit och sätt
sig, det finns plats här bredvid". Och medan vi alla samsades,
om en underbar anrättad gratäng, vaknade jag upp ur min dröm,
hemma i min sköna varma säng.
Text: Roger Lindqvist.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 4 april 2009.
------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
